Bostadssituationen för asylsökande och flyktingar

Herr talman! Roland Utbult har frågat mig vad jag avser att uppnå med att tvinga alla kommuner att ta emot flyktingar, om jag avser att vidta åtgärder för att förändra lagen om eget boende, EBO, och om jag avser att vidta åtgärder för att staten ska ge hyresgarantier för byggande av modulbostäder.

Ett stort flyktingmottagande innebär en utmaning för Sverige. Samtidigt innebär det en stor möjlighet att människor med kraft och kompetens flyttar hit och bidrar till att utveckla Sverige. För att utmaningen ska bli den möjlighet till ökad sysselsättning som Sverige behöver krävs det flera förändringar. En av dessa är att Sverige behöver ett flyktingmottagande som är jämnare fördelat och överensstämmer med behovet, så att nyanlända snabbare ska kunna få en kommunplacering och påbörja sin etablering i samhället. För att uppnå det behöver alla kommuner vara med och ta ett solidariskt ansvar för mottagandet.

Hur ett solidariskt ansvar för mottagandet bäst utformas bereds för närvarande i Regeringskansliet. Om alla kommuner är med och tar ansvar kan nyanlända flytta till kommuner som har goda arbetsmarknadsförutsättningar. Då ökar chanserna för att de nyanlända ska få arbete, samtidigt som trångboddhet, ojämnt mottagande och oegentligheter som folkbokföring på falska adresser kan minskas. Syftet med en förändring som säkerställer att alla kommuner är med och tar ansvar för flyktingmottagandet är också att nyanlända inte behöver vänta långa tidsperioder i anläggningsboenden. Om denna väntan upphör går etableringen i samhället och på arbetsmarknaden snabbare. Att vidta åtgärder som underlättar nyanländas etablering är ett viktigt och prioriterat arbete för regeringen.

Eget boende innebär ofta att den asylsökande bor hos anhöriga eller bekanta som redan bor i Sverige. Detta leder inte sällan till trångboddhet. Konsekvenserna för barn är ofta särskilt bekymmersamma. En annan följd av att vissa orter får en större inflyttning är att det är svårt att hinna anpassa samhällsstrukturen för att klara ett bra mottagande. Belastningen på skola och barnomsorg och övrig kommunal service blir därför periodvis hög. Regeringen har för närvarande inga förslag om att avskaffa EBO. Det är dock angeläget att förbättra boendesituationen och minska de problem som kan förknippas med eget boende. Även ur detta perspektiv är det viktigt att alla kommuner tar ett solidariskt ansvar för mottagandet. Regeringen har gett Boverket i uppdrag att kartlägga asylsökandes situation i eget boende. Regeringen värdesätter också de konstruktiva samtal som förts med företrädare för flera kommuner som har många asylsökande i eget boende.

Boverket har lämnat förslag på hur nyanlända i anläggningsboenden ska få tillgång till bostäder. Bland förslagen finns både byggande av modulbostäder och hyresgarantier. Boverkets rapport bereds inom Regeringskansliet. Regeringen har också aviserat ett generellt stöd till kommunerna för ökat bostadsbyggande. De närmare formerna för detta stöd kommer att presenteras i budgetpropositionen för 2016.

Herr talman! Tack, migrationsministern, för svaret! Syftet med interpellationen är att få klargörande besked.

Jag skulle vilja börja med bostadssituationen för dem som har kommit hit och hamnat i asylprocessen, som då befinner sig under Migrationsverkets ansvar. Situationen i januari 2015 var sådan att 24 179 personer befann sig i eget boende, alltså EBO, i väntan på att bli kommunplacerade. Behovet framöver beräknas bli ytterligare ungefär 15 000 boendeplatser runt om i Sverige.

Det är alltså stora utmaningar som det handlar om. Det vet naturligtvis ministern, och det vet vi som sysslar med de här frågorna dagligen i vårt utskott, socialförsäkringsutskottet.

Det handlar om en akut bostadsbrist. Den har vi sett i vårt land sedan åtminstone 20 år tillbaka. Vi har haft en alldeles för svag utveckling på boendesidan när det gäller byggnation.

Ett annat problem är att det ibland trängs tio tolv personer i tvårummare. EBO har inte blivit eget boende utan snarare inneboende.

En annan allvarlig effekt av detta är naturligtvis barnens situation. De ska få trygghet, finna ro och kanske kunna studera och få en sysselsättning som är meningsfull. Det blir väldigt svårt när det är sådan trångboddhet. Det blir också svårare för människor att komma in och etablera sig i samhället.

Det finns en del oseriösa aktörer som utnyttjar detta och skor sig på situationen. Ett annat problem som kan kopplas till detta är naturligtvis handeln med adresser, som vi ju också vet om. Framför allt är det problematiskt med den stora koncentration i vissa områden som det här betyder. Det förstärker segregationen i vårt land, något som jag vet att både ministern, jag själv och mitt parti gärna motverkar.

Vi kristdemokrater vill slopa EBO. Vi vill också avhjälpa den akuta bostadssituationen genom att bygga moderna modulbostäder med tidsbegränsade bygglov och statliga hyresgarantier. Detta ska kunna utnyttjas under den tid man är i asylprocessen och under Migrationsverkets ansvar.

Vi vill också att Migrationsverket självt ska kunna äga och driva egna boenden. Statens utgifter ökar hela tiden, och det är inte minst oseriösa aktörer som hyr ut bostäder. På något sätt måste vi komma till rätta med det. Man behöver inte vara nationalekonom för att inse att de långsiktiga kostnaderna kommer att öka.

Jag skulle vilja ställa en fråga inledningsvis. Den billigaste formen är ändå EBO. Är det något som gör att ministern låter detta vara kvar under överskådlig tid?

Herr talman! Från Sverigedemokraternas sida har vi kanske en lite annan infallsvinkel på problemet med flyktingmottagandet. Jag tror att mängdfördelningen inte bara handlar om mängdfördelningen mellan kommuner utan kanske snarare om mängdfördelning mellan länder. Det tillsammans med betydligt mer hjälp i närområdet och betydligt fler tidiga insatser skulle förhoppningsvis kunna leda till en mycket bättre situation än den vi har i dag.

Vi kan titta på siffrorna för 2014 över hur många asylsökande som Sverige hade och jämföra med siffrorna för till exempel Finland eller Danmark. Det är ganska stora skillnader. Sverige fick ta emot 81 301 asylsökande. Finland hade 3 652 asylsökande. Det är alltså en enorm skillnad mellan de här länderna.

Så fort vi i kammaren debatterar flyktingmottagande framhålls detta: Ni sverigedemokrater vill bryta mot diverse internationella konventioner. Det är vad som skulle inträffa om man skulle införa de skärpta regler för flyktingmottagande som ni vill.

Det är aldrig någon som har sagt vilka konventioner och regler som Finland bryter mot. Vilka är det som Norge bryter mot? Vilka är det som Danmark bryter mot och som vi skulle bryta mot? Det är kanske den grundfråga som jag allra helst skulle vilja ha svar på.

Vi tycker att man ska lösa problemet med bostäderna först. Då slipper vi ställa grupper mot varandra. Då slipper vi det här med att flyktingar ska gå före i kön. Och marknaden kan få en möjlighet att bygga i kapp.

Bostadssituationen är ansträngd. Den är ansträngd för unga. Den är ansträngd för arbetare. Den är egentligen ansträngd för alla i Sverige. Det finns inget stort överskott av bostäder i någon kommun, vad jag vet. Det är möjligt att jag har fel, för jag känner kanske inte till alla kommuner i detalj. Men de allra flesta kommuner har problem med bostäder. Så är det i min hemkommun. Så är det i andra kommuner.

Om man i det läget tvingar kommunerna att ta över en stor del av flyktingmottagandet - de har själva sagt att de inte har möjlighet att göra det - kommer det bara, tror jag, att leda till att de blir tvungna att ta över de stora migrationsverksboendena. De finns i min hemkommun Örkelljunga och i Båstad. Jag tror att alla kommuner, i alla fall i södra Sverige, har någon form av migrationsverksboenden. Jag tror nämligen inte att ni kommer att hinna bygga i kapp eller skapa baracker och modulbostäder eller vad det är ni vill göra.

Jag vill veta vilka av de här internationella konventionerna som Sverige skulle bryta mot om vi skulle införa ungefär samma regler som Danmark, Norge och Finland har. Sedan vill jag bara säga: Man måste lösa bostadssituationen på riktigt. Annars kommer man inte att komma någonstans.

Herr talman! Det är inte ens två veckor sedan jag kom hem från en resa i Libanon och Jordanien. Jag ville med egna ögon se hur situationen såg ut i närområdet kring Syrien, där kriget utvecklar sig i en ännu mer bekymmersam takt. FN-representanten på plats sa att vi nu genomgår den största humanitära krisen i vår tid. 12 miljoner människor är på flykt från Syrien. 4 miljoner av dem har lyckats ta sig ut. Ytterligare 8 miljoner är kvar. Hälften av flyktingarna är barn.

Jag besökte flyktingläger både i Libanon och i Jordanien och såg bland annat hur mycket vi, Sverige, gör på plats, apropå den diskussion som förs här, med våra biståndspengar. Sverige är en av de allra mest konstruktiva parterna i världen när det gäller att hjälpa de här länderna i den situation som de har. Men då förstår man också hur situationen är.

Vi har 50 miljoner människor på flykt i världen. Det är det högsta antalet sedan andra världskriget. Då är det klart att ett land som Sverige också kommer att ha fler asylsökande - och det har vi. Vi har det högsta antalet asylsökande sedan 20 år tillbaka. Det är klart att det också leder till ganska stora utmaningar för oss här i Sverige.

Roland Utbult tar upp EBO-situationen. Jag delar mycket av den kritik som Roland Utbult tar upp när det gäller EBO. Det finns en risk att det leder till ökad segregering. Det finns en risk att det leder till trångboddhet och sociala problem. Men min fråga till Roland Utbult är: Om du nu är så mycket emot EBO, varför införde ni det? Det var ni som införde eget boende 1994. Om ni är så mycket emot eget boende undrar jag: Varför avskaffade ni det inte? Ni hade åtta år på er när ni satt i regering. Det var dessutom åtta år som präglades av ett mycket lägre flyktingmottagande än vad vi har i dag.

Under era åtta år hade ni faktiskt chansen att välja en annan väg. Den chansen tog ni inte. I stället kommer ni nu, efter att ni har förlorat valet, och säger: Ja, men nu ska den nya regeringen göra det här. Samtidigt har vi en situation där vi faktiskt har fler asylsökande än vi haft på mycket länge.

Det jag har sagt i den offentliga debatten är att jag inte tycker om systemet med eget boende. Jag vill se till att vi motverkar de bostadssociala konsekvenser som eget boende har. Det finns flera olika vägar som man kan gå i den riktningen. Men det är svårt när vi har så pass många som söker asyl i Sverige att avskaffa det, åtminstone i närtid. Där är vi.

Men det hade nog varit möjligt att göra det för den gamla regeringen under den tid då vi faktiskt inte hade så många asylsökande. Ni hade åtta år på er.

Ska alla kommuner ta emot? Ja, jag tycker det. När jag hörde Fredrik Reinfeldt inför valrörelsen tala om att vi nu skulle öppna våra hjärtan tyckte jag att det var sympatiskt. Men min första reflektion var: Ja, men då kan du väl börja med att öppna Vellinge, Lidingö, Täby, Danderyd eller någon av de andra borgerligt styrda kommuner som under åratal har gjort vad de kunnat för att inte ta emot flyktingar.

Jag skulle välkomna om Roland Utbult tog en diskussion med många av sina borgerliga kamrater i de kommuner som inte har velat ta ett ansvar. Jag tror att det är så här: Ska vi klara detta på sikt måste faktiskt alla kommuner vara beredda att ta ansvar. Det kan inte bara vara socialdemokratiskt styrda kommuner.

Herr talman! Tack, migrationsminister Morgan Johansson!

När det gäller införandet av EBO var det naturligtvis en situation då man såg att man måste lösa boendesituationen för människor som kommer hit. Då öppnades den möjligheten. Man såg inte, tror jag, konsekvenserna av detta.

När man ser konsekvenserna av utvecklingen vill jag återkomma till de kostnader som det handlar om. Ett eget boende för en som är i asylprocessen kostar 170 kronor per person och dygn. Migrationsverkets boende kostar 390 kronor per person och dygn. Och de privata anordnarna, ofta ganska skrupelfria personer, tar 620 kronor per person och dygn. Jag är lite orolig för att det också har med kostnaden att göra att man vill ha kvar EBO, eget boende, från ministerns sida.

Statsrådet Mehmet Kaplan har föreslagit liknande modulbostäder som vi kristdemokrater har föreslagit, dock inte med hyresgarantier som skulle trygga långsiktighet och vara ett sätt att få ned kostnaderna. Om jag har uppfattat det rätt skulle förslaget från bostadsministern gälla modulbostäder för nyanlända som fått uppehållstillstånd, medan vårt förslag från Kristdemokraterna gäller dem som är asylsökande.

Vi tror att modulbostäder, som i sin definition är tillfälliga bostäder, är lämpliga för tillfälliga boenden men sämre för permanenta och långsiktiga boenden.

Migrationsministern säger i sitt svar att barnens situation är särskilt allvarlig och att trångboddheten i eget boende också är allvarlig. Där är vi helt överens. En åtgärd som regeringen gör är att ge Boverket i uppdrag att kartlägga asylsökandes boendesituation. Boverket också ska komma in med förslag - lyssna nu - om byggande av modulbostäder med hyresgarantier.

Detta rimmar väldigt bra med Kristdemokraternas politik. Vi vill slopa EBO. Vi ser de konsekvenser som EBO har, bland annat det som ministern själv säger om barnens situation med trångboddhet och framför allt kanske med segregationen som ökar i samhället.

Vad vilja Socialdemokraterna? Vad vill regeringen? Socialdemokraterna har ett tidigare kongressbeslut på att EBO-lagen ska bort. En tydlig majoritet av de socialdemokratiska kommunalråden vill ta bort möjligheten för asylsökande att själva välja var de vill bo.

Vad vill migrationsministern?

Herr talman! All politik handlar om att prioritera. Man kan alltid lyfta fram att det finns 50 miljoner flyktingar i världen och 12 miljoner på flykt i Syrien, var det väl. Men då kan man också lyfta fram att det finns 10 miljoner barn som dör av orsaker som kan avhjälpas för mindre än 250 kronor per barn, som jag läste någonstans.

Då kan man undra vad det är som gör att människor är så olika mycket värda beroende på om de befinner sig innanför eller utanför Sverige gränser. Det är ju ingen större jämlikhet mellan dessa 10 miljoner barn och de enstaka flyktingar som det trots allt blir som kommer till Sverige av dessa 50 miljoner. Vi satsar enorma resurser på de flyktingar som kommer hit samtidigt som vi struntar i det som händer utanför våra gränser.

Sverige har många problem. Det tycks finnas en tro på att Sverige är osårbart och att vi alltid kommer att förbli ett av de rikaste och ledande länderna på det mesta. Det är något man utgår ifrån, så då kan vi slösa lite mer med resurserna. Det är inte så noga.

Jag tror inte att det är så. Jag tror att om vi inte lyckas med att upprätthålla vår skola, om vi inte lyckas upprätthålla bra regler för industrierna, om vi inte lyckas få vårt välfärdssamhälle att verkligen fungera, då kommer vi på sikt inte att ha råd att ta emot flyktingar. Vi kommer att sänka landet i sig till att bli betydligt fattigare.

Därför frågar jag igen: Vad är det för internationella konventioner som våra nordiska grannländer bryter mot som gör att inte vi kan göra som de? Den frågan svarar inte Morgan Johansson på.

Herr talman! Vad gör vi åt bostadssituationen? frågar Roland Utbult. Det vi gör är att nu försöka bygga i kapp det statliga bostadsbeståndet när det gäller asylboendena. Bara i år ökar vi antalet asylboenden i egen regi, boenden som staten själv har, med 8 000 platser. Det är en mycket kraftig utbyggnad, och detta gör vi naturligtvis för att kunna ha fler platser och slippa handla upp efter mer kortsiktiga planer. Det blir nämligen både dyrare, precis som Roland Utbult säger, och ger en mindre framförhållning för kommunerna eftersom man inte riktigt vet var dessa boenden kommer att komma.

Detta har varit ett bekymmer, och man borde ha gjort detta redan för ett år sedan när man såg att denna utveckling skedde. När kriget i Syrien startade 2011 och vi började se väldigt kraftiga flyktingströmmar 2012-2013 borde den gamla regeringen naturligtvis ha sett till att bygga i fatt. Men det gjorde man inte, utan det är vi som gör det nu - 8 000 nya platser bara i år.

Det andra är att vi har gett Statskontoret i uppdrag att se över kostnadseffektiviteten i att staten själv kan äga och driva boenden, precis på det sätt som Roland Utbult är ute efter. Där tror jag faktiskt att vi är överens.

Men vi vill göra en sak till: Vi inventerar också de statliga fastigheterna för att se om vi kan använda mer av vad staten själv äger. Det kan finnas försvarsanläggningar, anläggningar som Kriminalvården har och annat som vi kan använda oss av för att själva lösa situationen så att vi slipper handla upp så mycket.

Det tredje vi gör är just det här med modulbostäder. Roland Utbult har dragit det förslag som finns och som nu bereds vidare.

Det fjärde vi gör och som är det stora och viktiga är att vi nu genomför den största bostadspolitiska satsningen på tio år. Vi går fram med en bostadspolitisk satsning på 6 miljarder kronor från och med nästa år. Den har faktiskt redan börjat gälla. Från den 25 mars är det möjligt att få investeringsstöd om man bygger hyresrätter, och det behövs sannerligen. Det vi ärvde av den gamla regeringen, där Kristdemokraterna hade ansvar för bostadspolitiken i åtta år, var en akut bostadsbrist. Det producerades mängder av utredningar; jag tror att det var 69 stycken. Men man kan inte bo i en utredning. Ingenting eller väldigt lite hände i praktiken.

Det vi nu gör är att gå in med stora statliga pengar och därmed också öka bostadsproduktionen. Det tror jag är helt nödvändigt, för en bra integration startar i att man faktiskt har möjlighet att få en bostad. Det gäller inte bara de nyanlända, utan det gäller naturligtvis också alla ungdomar som har problem med att kunna flytta hemifrån. Även där ökade bostadsbristen under den borgerliga tiden. Det enda svaret de borgerliga hade då var de så kallade Attefallshusen. Men man vill ha en egen bostad, inte flytta in i grannens trädgård. Det är inte det som är lösningen på bostadsbristen.

Till Mikael Eskilandersson vill jag säga att vi har helt olika syn. Om ni skulle få er vilja igenom och, som ni säger, dra ned på flyktingmottagandet innebär det i praktiken att vi måste kasta ut kvinnor och barn tillbaka till kriget. Det är bara så. När det gäller de människor som kommer till vårt land och söker asyl gör vi en rättssäker prövning. Har de asylskäl, kommer de från områden där det är krig och behöver skydd i vårt land, får de enligt svensk lagstiftning stanna. Har de inte den rätten, om de inte lever upp till detta, får de inte stanna. Då sänds de också tillbaka till sina hemländer. Så är politiken.

Herr talman! Tack, migrationsministern! Vi vet båda att sanningen ska göra oss fria. Det är det som måste vara grunden också i en debatt.

När migrationsministern menar att man ärvde en bostadsbrist må det vara sant på ett sätt, men det är också så att den bostadsbristen har funnits i Sverige sedan minst tjugo år tillbaka. Jag får nog i så fall slå tillbaka mot ministern och tidigare regeringar av S-märke med att de inte gjorde tillräckligt när det gällde bostadsbyggandet.

Jag skulle också vilja säga att effekten av det som Stefan Attefall påbörjade är vad man ser i dag när det börjar hända saker på bostadsmarknaden.

En av frågorna i interpellationen är vad ministern avser att uppnå med att tvinga kommunerna att ta emot flyktingar. Vi kristdemokrater tror inte på tvång. Vi tror inte att den bästa lösningen är att tvinga kommunerna att ta emot flyktingar. Vi vill jobba med kommunerna, inte mot dem. Jag tycker att ministerns svar på interpellationen är lite luddigt i detta.

Vi hör också en del olika uttalanden när det gäller att tvinga kommunerna att ta emot flyktingar. Det är olika ministrar som är ute och säger olika saker. Det blir nästan omöjligt, åtminstone för mig, att finna vad som är regeringens linje.

Eftersom syftet med interpellationen är ett klarläggande skulle jag därför vilja ha en viljeinriktning, en indikation, en målsättning eller vad som helst - men inte ett luddigt svar.

Herr talman! Sanningen är att vi hade en bostadsbrist, en akut bostadsbrist till och med, på många håll som var värre än på många år. Ni hade suttit i regeringen i åtta år och producerat en herrans massa utredningar men inte så mycket mer. Då säger Roland Utbult att det var lika illa när de tillträdde 2006. Det kan man naturligtvis träta om. Men jag konstaterar bara att det första ni gjorde 2006 var att avskaffa investeringsstödet för hyreslägenheter på ett bräde, rakt upp och ned. Det innebar att produktionen av hyreslägenheter föll kraftigt från 2006 till 2007 och sedan låg kvar på en väldigt låg nivå. Det första ni gjorde var att slå undan benen för produktionen av hyreslägenheter. Sedan hände det inte så mycket mer, utan det var mest prat.

Regeringens målsättning är att alla kommuner ska ta emot flyktingar. Det finns olika vägar att nå dit. Vi har talat om ekonomiska incitament. Vi har också talat om en lagstiftning som ålägger kommunerna att ta emot flyktingar. Vi bereder frågan just nu, och när vi är färdiga med det kommer vi att lämna besked. Men låt mig bara säga att det inte är ovanligt internationellt sett att man har den här typen av lagstiftning.

Danmark har haft en sådan sedan 15 år tillbaka. Där lägger man ut en fördelning av åtagandena på länen, deras amt. Sedan kan kommunerna inom varje amt själva förhandla med varandra. Men i sista stund kan det vara staten som helt enkelt bestämmer. Likadant är det i Tyskland. Där lägger man ut fördelningen på bundesländerna på precis samma sätt som i Danmark, men där är det naturligtvis mycket större volymer.

Om man är för att fler EU-länder ska ta emot och att vi ska kunna ålägga EU-länder att ta emot flyktingar, och det tror jag att vi måste göra, då borde man också vara för att fler kommuner ska ta emot flyktingar. Jag vill peka på att det inte kan vara bara socialdemokratiska kommuner som ska ta emot flyktingar, utan det måste också borgerliga kommuner ta ansvar för.

Överläggningen var härmed avslutad.