Bostadsbyggandet i Sverige

Fru talman! har frågat mig om jag anser att bostadsbyggandet i Sverige är på en tillfredsställande nivå eller om regeringen har för avsikt att vidta åtgärder för att det ska öka, hur jag ser på att regeringen sätter ett nationellt mål för bostadsbyggandet i faktiska tal och om ett sådant mål kommer att införas.

Jag måste inledningsvis konstatera att Larry Söder ställer sina frågor när vi befinner oss mitt uppe i en av de djupaste kriser som någon av oss har upplevt, med långtgående hälsomässiga och ekonomiska konsekvenser. Den pandemi som nu råder orsakar stort lidande och alltför många människors för tidiga död. Regeringen prioriterar åtgärder för att begränsa smittspridningen i landet och säkerställa resurser till hälso- och sjukvården samtidigt som samhällsviktig verksamhet fortsätter att fungera. Utöver detta ska konsekvenserna för medborgare och företag lindras.

Regeringen för en politik för ett långsiktigt hållbart bostadsbyggande över tid och har en reformagenda för ökat bostadsbyggande i hela landet. Regelförenklingar har genomförts vad gäller planering och bygglov, och ytterligare förenklingsförslag är under beredning. Investeringsstödet hjälper till att skapa hållbara bostäder till rimliga hyresnivåer runt om i Sverige. Hittills har stöd beviljats till byggande av drygt 35 000 bostäder. Utökade möjligheter till uppskov med beskattning av kapitalvinster vid avyttring av privatbostad och borttagande av räntebeläggningen av uppskov bidrar till att öka rörligheten på bostadsmarknaden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ett fortsatt högt bostadsbyggande är en av regeringens högst prioriterade frågor. Statsministern bjöd i februari in till samtal med företrädare för byggföretag och arbetsmarknadens parter med det uttalade syftet att identifiera hur regeringen kan understödja företagens strävanden att bygga många bostäder hållbart över tid. Samtalen fördes i konstruktiv anda och i en situation då bostadsbyggandet i landet ökade. Som bekant förändrades situationen radikalt några veckor senare, och regeringen har därefter behövt prioritera åtgärder som förebygger att bygg- och bostadsmarknaderna bromsar in i sådan omfattning att direkta kostnader uppstår i form av arbetslöshet och projektering i onödan.

De åtgärder för samhällsekonomin som regeringen i snabb takt har presenterat syftar till att stödja företag och hushåll i den akuta krisen, och vi är beredda att vidta ytterligare åtgärder. Att kreditförsörjningen både till byggföretag och till hushåll som vill köpa bostäder fortsätter att fungera har varit prioriterat, och vidtagna åtgärder har bidragit till att varken byggandet eller omsättningen på bostadsmarknaden hittills har stannat av.

Detta betyder inte, för att svara på Larry Söders fråga, att jag bedömer att bostadsbyggandet när vi summerar 2020 befinner sig på en tillfredsställande nivå. Vad gäller kvantitativa mål för bostadsbyggandet pågår inget arbete med att formulera sådana i Regeringskansliet.

Fru talman! Ministern ondgör sig i sitt svar över att jag intresserar mig för bostadspolitik och framtida byggnation och ställer frågor kring detta i den situation vi nu är i med en pandemi. Jag kan med enkla medel konstatera att även ministern under pandemin har hanterat bostadspolitik som är framåtsyftande. Den 25 april tillsatte regeringen en särskild utredare som ska utreda fri hyressättning i nyproduktion. Den 8 maj tillsatte regeringen en utredning om den sociala bostadspolitiken.

Skillnaden för ministern när det gäller om tiden är rätt eller fel att vilja driva bostadspolitiken framåt är kanske vem som intresserar sig och vem som ställer frågor. Min uppfattning är dock att jag som förtroendevald för ett parti i opposition har till uppgift att granska, driva på och ställa frågor, i mitt fall gällande bostadspolitiken.

Jag kan i min granskning konstatera att bostadsbyggandet de senaste tre åren har minskat avsevärt samtidigt som antalet bostäder som behövs har ökat. Därmed har vi en bostadskris i Sverige, som ministern inte nämner några åtgärder för att ta itu med. I den pandemi vi nu befinner oss i har även trångboddhet tydligt visat sig vara en problematik som vi på längre sikt måste hantera.

På en pressträff den 13 maj berättade ministern bland annat att 41 000 nya bostäder väntas byggas under året. Det lät som att statsrådet kände sig nöjd med den siffran. Det är klart lägre än behovet och även lägre än Boverkets prognos inför 2020, nämligen 50 000. Det är klart lägre än antalet bostäder som behöver byggas för behovet varje år enligt Boverket, det vill säga 64 000 bostäder. Detta duger inte.

Mitt syfte med interpellationen i dag var att ministern och jag skulle enas om att det inte duger att bygga långt under behovet och om att gemensamt diskutera åtgärder för att få upp bostadsbyggandet. Kanske skulle vi gemensamt kunna konstatera att regeringen och riksdagen behöver sätta något slags volymtal som mål och därmed kunna jobba med åtgärder för att nå det målet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Till min förvåning meddelar dock bostadsministern att man inte är tillfreds med antalet bostäder som byggs i Sverige men inte vill sätta ett mål att jobba mot. Jag tror dock att det i all verksamhet, om det så gäller att bygga båtar, bilar eller hus, är bra att ha ett mål i sikte, för att kunna utvärdera men även för att kunna mäta om de åtgärder och de nycklar som finns fungerar tillfredsställande.

För min del anser jag att antalet bostäder är för lågt, och jag tycker att regeringen bör ha som mål att Sverige minst bygger efter det behov som redovisas av Boverket. Om så vore fallet kan jag konstatera att kreditrestriktionerna är för hårda eftersom allt fler inte har möjlighet att köpa sin bostad.

Jag kan konstatera att många landsbygdskommuner har svårt att få ekonomin att gå ihop när det gäller nybyggnation, och därmed behövs åtgärder. Jag kan konstatera att många kommuner inte har den planberedskap som behövs för att möta ett ökat bostadsbyggande.

Bostadsbyggande är en av regeringens högst prioriterade frågor, säger ministern i sitt svar. Min fråga är: Hur ser vi det som medborgare när resultatet är så nedslående?

Fru talman! Om resultatet nu är nedslående i Larry Söders ögon kan man fråga sig hur han ser på den bostadspolitik som bedrevs under den borgerliga regeringens åtta år vid makten, när det byggdes betydligt mindre än under de sex år som vi har haft en rödgrön regering. Vi pratar verkligen om en enormt mycket lägre nivå.

Om det nu är så viktigt att sätta ett bostadspolitiskt mål för hur många bostäder som ska byggas kan man fråga sig varför man inte tog saken i egna händer och satte ett sådant mål under de åtta åren, då Kristdemokraterna var ansvariga för bostadspolitiken under en stor del av åren.

Det är viktigt att hålla fokus på att vi har haft en enormt svår kris i Sverige - en hälsokris och en kris för människoliv. Det har gjort att regeringen har varit tvungen att prioritera stora och historiskt snabba insatser. Vi har hittills satsat 250 miljarder kronor på de ekonomiska resurser som behövs för att samhället ska kunna fortsätta fungera. Inte minst har det varit viktigt att se till att vi inte får en upprepning av det som hände under finanskrisen, när det var en borgerlig regering. Då drogs kreditmarknaden samman, vilket påverkade bostadsbyggandet och bostadsmarknaden väldigt kraftigt.

Därför har vi inom ramen för Finansiella stabilitetsrådet - regeringen tillsammans med Riksbanken, Riksgäldskontoret och Finansinspektionen - också vidtagit historiskt stora insatser som har gjort att vi fortsatt har en fungerande kreditmarknad, det vill säga att man kan låna när man ska köpa sin bostad och att byggbolag också kan få lån för att göra bostadsinvesteringar. Det gör också att vi inte har sett några sättningar på bostadsmarknaden, vilket annars har varit väldigt vanligt i kriser som drabbat vårt land tidigare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har nu en betydligt aktivare bostadspolitik än under tidigare år när det har varit mer av marknadstänkande, vilket ju har varit Kristdemokraternas och Alliansens recept. Vi har till exempel investeringsstöden, som gör att vi nu satsar flera miljarder varje år på att få en produktion av den typ av bostäder som inte har lyfts med marknadskrafternas medel, alltså små och energieffektiva hyreslägenheter med en rimlig hyresnivå.

Jag måste ställa en fråga när det gäller detta med att sätta upp mål. För mig luktar det som en återgång till gamla tiders bostadspolitik, när det var staten och politiken som helt styrde bostadsmarknaden. Under miljonprogrammets dagar satte man upp ett mål och hade stora offentliga utgifter för att finansiera bostadsbyggandet. Är det detta som Larry Söder vill komma tillbaka till? Vi har ju annars i ganska bred samsyn gått bort från politiskt styrt bostadsbyggande i Sverige och tyckt att det ska vara mer av efterfrågan som ska styra bostadsbyggandet.

Jag undrar om Larry Söder drömmer om mer av en planekonomisk bostadspolitik med stora samhällspolitiska insatser för bostadsbyggandet, eller tycker Larry Söder att marknaden också ska vara med och påverka bostadsbyggandet? Om man nu vill sätta upp ett mål måste man ha en idé om vilka verktyg man ska sätta i regeringens och riksdagens händer för att målet ska kunna uppnås.

Jag tycker också att jämförelsen med bilindustrin är intressant. Har Sverige ett mål för hur många bilar som ska byggas? Jag har inte sett något sådant mål under vare sig den rödgröna eller den borgerliga regeringen.

Jag tycker att det är magstarkt när Larry Söder tar i med brösttoner om bostadsbyggandet framöver och om att ett mål skulle lösa de problem som vi har. Däremot behövs det stora samhällsinvesteringar, och där är Larry Söder och Kristdemokraterna svaret skyldiga. En av de absolut viktigaste åtgärderna för att få ett ökat bostadsbyggande är att bygga ut infrastrukturen.

Vi har också haft en plan som det tidigare har funnits samsyn kring, Sverigeförhandlingen, där hundratusentals bostäder skulle byggas i samband med att man byggde nya stambanor för höghastighetståg och också gjorde investeringar i storstadsområdena. Detta säger Kristdemokraterna nej till. Kristdemokraterna vill inte genomföra de planerna och säger därmed nej till hundratusentals nya bostäder i Sverige. Då kan man fråga sig vad ett mål egentligen är värt.

Fru talman! Ministern säger att det är svårt att sätta upp ett mål och sedan vidta åtgärder för att nå det eftersom det är marknaden som styr mycket och kommunerna som hanterar planmonopolet. Min avsikt är inte att staten helt och hållet ska ta över detta. Men man måste känna att staten också har ett samordningsansvar, precis som vi nu i pandemins spår ser att staten ibland måste ha ett samordningsansvar på ett eller annat sätt.

Jag tror att det är oerhört viktigt att man har ett mål, ett tal som man jobbar mot för att kunna veta om det går bra eller dåligt. Jag och ministern kan diskutera om det är bra med 41 000 bostäder, och jag kan tycka att det är kris samtidigt som ministern tycker att siffrorna är ganska bra. Men problematiken är att om vi inte har något mål vet vi egentligen inte vilken ingångssiffra vi hade i början av året och vilka åtgärder som har varit bra eller dåliga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ministern återkommer till detta med investeringsstödet varje gång. Men siffror ljuger inte. Under den tid som investeringsstödet har funnits har bostadsbyggandet i Sverige faktiskt minskat. Jag kan konstatera att investeringsstödet inte funkar som incitament att öka bostadsbyggandet. Vi måste inse det.

Det fungerar på ett sätt, och det är att subventionen går rätt in på produktionsbolagens sista rad i resultaträkningen, vilket jag tycker är alldeles fel. Man måste hitta andra åtgärder för att öka bostadsbyggandet i Sverige.

Sedan är det alldeles riktigt att vi kristdemokrater är emot höghastighetstågen. Jag tycker att ministern ska gå hem till Regeringskansliet och fråga vad transportplanen är för nästa period framåt, för den har ännu inte kommit till riksdagen, och vi väntar på den. Det kanske är detta ansvar som måste utkrävas först, innan vi avkrävs ansvar för om vi säger ja eller nej till höghastighetståg.

Jag har också all förståelse för att pandemin tar resurser från alla olika grenar i Regeringskansliet. Jag har full förståelse för det. Jag är ödmjuk för det arbete som man gör, men till syvende och sist byggs bostäder inte på en månad i en pandemi, utan de byggs under sex års tid. Vill vi att något ska hända handlar det om ett långsiktigt arbete som ska hanteras hela tiden. Det är långsiktiga åtgärder som måste till för att vi ska få upp bostadsbyggandet igen.

Vi kan konstatera att bostadsbyggandet i Sverige har minskat under de senaste tre åren. Vi kan också konstatera att trångboddheten har visat sig vara ett problem för Sverige när vi får sådana kriser som vi har nu. Då måste vi på ett eller annat sätt hantera detta.

Jag har vid flera tillfällen sagt att jag tycker att vi ska se över kreditrestriktionerna. En åtgärd som staten skulle kunna vidta är att se om kommunerna har en planberedskap så att man kan utöka antalet byggnationer? Jag tror inte att kommunerna har det i den omfattning som skulle vara relevant och möjlig. Hur kan man stimulera kommunerna till att ha en bättre planberedskap, så att vi kan få upp bostadsbyggandet? Hur kan vi stimulera de landsbygdskommuner som ser ett behov av nybyggnation men måste skriva ned halva värdet på fastigheterna direkt och inte får ihop ekonomin för att bygga nya bostäder?

Jag tror att vi måste hitta åtgärder gemensamt. Jag tror inte att ministern kan klara det själv, utan jag tror att riksdagen gemensamt ska göra det. Jag är inte ute efter att ministern ska komma med en lång lista och tala om vad som genomförs och att det kommer att bli jättebra, utan jag är ute efter att ministern faktiskt ska göra det som han har lovat en gång förut. Det handlar om bostadspolitiska samtal där vi i alla åtta partier sätter oss ned och diskuterar hur vi ska lösa detta. Gör ministern detta blir jag alldeles nöjd och glad, för då kan vi pratas vid och gemensamt komma fram med åtgärder för att vi ska få ökat bostadsbyggande.

Fru talman! Den typ av planekonomiskt tänkande som ett bostadsbyggnadsmål ger uttryck för från Kristdemokraternas sida har stora praktiska svårigheter. Larry Söder jämför med Boverkets prognoser. Där är det väldigt lätt för den som vill att gå in och titta på hur prognoserna har ändrats över tid. De har ändrats mycket kraftigt med bara några års intervall. Det beror på att man väger in sådant som till exempel hur många människor som flyttar till Sverige, hur många som flyttar från Sverige, hur det ser ut med födslotalen och med befolkningstillväxten och så vidare. Det gör att det är bättre att ha den typen av prognoser som gör att man kan få en fingervisning om hur stort bostadsbehovet är. Detta är också något som regeringen och många andra använder för att få en vägledning när det gäller vad som behöver göras och var vi behöver sätta in extra resurser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är också därför vi har gjort insatser som gör att det under varje år med en rödgrön regering och en miljöpartistisk bostadsminister har byggts fler bostäder än under något enda år av den borgerliga regeringens tid vid makten. Det var kraftig högkonjunktur under delar av dessa åt, men trots det var man inte i närheten av att ha ett bostadsbyggande som ligger på de nivåer vi nu har.

Larry Söder ägnar sig också med förkärlek åt kontrafaktisk historiebeskrivning, det vill säga han vet precis vad som skulle ha hänt om man inte hade infört investeringsstöden. Sådant tycker jag att vi ska hålla oss för goda för i denna kammare.

Jag tycker att vi ska lyssna till dem som använder sig av det, och till exempel Sveriges Kommuner och Regioner har gjort utvärderingar som visar att det inte hade byggts bostäder på det sätt som nu görs om stödet inte hade funnits. Det hade inte byggts lika många bostäder, det hade inte byggts bostäder med den låga hyresnivån och det hade inte byggts bostäder med lika höga miljöambitioner.

Jag tycker att Larry Söder har ett ansvar som bostadspolitisk talesperson att lyssna till dem som använder detta stöd och inte bara till sina egna ideologiska aningar.

Det är fascinerande att Kristdemokraterna i kammaren säger nej till den största bostadspolitiska reform vi skulle kunna genomföra, det vill säga att genomföra den Sverigeförhandling som den borgerliga regeringen faktiskt en gång startade.

Det handlar om ett samarbete, och det säger Larry Söder sig ju vilja ha, där man göra olika åtaganden. Staten åtar sig att bygga nya stambanor för järnväg, och kommuner runt om i hela landet åtar sig att bygga bostäder och få fram många nya bostadsprojekt. Då avlastas också storstadsområdenas överhettade bostadsmarknader, där det är svårt att få plats med många nya bostäder. Genom effektiva pendlingsmöjligheter kan man i stället bygga mycket större geografiska områden.

Detta är kännetecknande för Kristdemokraterna. Det är väldigt mycket ord. Larry Söder står här och breder ut sig och låtsas vara indignerad över att bostadsbyggandet inte är på en hög nivå. Men när det väl kommer till konkreta åtgärder säger Kristdemokraterna nej, om och om igen. De säger nej till stora investeringar i infrastruktur, som skulle möjliggöra hundratusentals nya bostäder. De säger nej till en aktiv bostadspolitik, där vi också stöder byggandet av precis den typ av lägenheter som behövs för att kunna göra något åt trångboddheten, det vill säga mindre hyreslägenheter med en rimlig hyresnivå så att människor har råd att efterfråga dem. Där säger de nej. Det är kännetecknande för Kristdemokraterna att de gärna pratar - men att agera är de inte lika bra på.

Låt mig också påminna om att vi har haft bostadspolitiska samtal under den rödgröna regeringens tid vid makten. De borgerliga partierna valde dock att lämna dessa samtal. Det kanske inte är bästa sätt att åstadkomma en gemensam syn i bostadspolitiken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! För att få lite mer tydlighet och klarhet i vad ministern säger ska jag ställa frågan så här: Använder regeringen Boverkets mål eller prognos som riktmärke för bostadsbyggandet? Gör man det har regeringen misslyckats. Gör man inte det kan jag förstå att man inte tycker att det så intressant om det byggs 40 000, 50 000 eller 60 000 bostäder.

Både ministern och jag vet att planering och byggnation av bostäder inte tar ett, två eller tre år. Det tar i genomsnitt fem sex år. Så när började bostadsbyggandet i Sverige minska? Jo, precis sex år efter att alliansregeringen avgått. Det betyder att allt som har hänt efter det är denna regerings ansvar.

Det behövs åtgärder från regeringen för att öka bostadsbyggandet, och det är detta jag försöker tala om.

Ministern säger att det är bara tomma ord. Den dag ministern säger att man ska se över kreditrestriktionerna kommer jag att säga ja tack och trycka på gröna knappen. Om ministern vill införa startlån säger jag ja tack och trycker på gröna knappen. Bospar? Ja tack. Mål för antalet nybyggda bostäder? Ja tack.

Vi kristdemokrater vill mycket, men vi vill också veta vart vi är på väg och vad det är för åtgärder som ger effekt och diskutera det gemensamt. Jag tror inte på att ministern och jag hela tiden ska stå här och diskutera detta, för det kommer inte att ge enda bostad till. Gemensamt kan vi dock åstadkomma det, men då måste vi ha några åtgärder som vi kan diskutera utifrån och hjälpas åt att få igenom i kammaren. Jag tror på samverkan, inte motstånd.

Fru talman! Larry Söder ägnar sig åt att slå in öppna dörrar. Som bostadspolitisk talesperson borde Larry Söder veta att vi redan har pausat amorteringskraven för att Sverige just nu har en unik ekonomisk kris på grund av coronapandemin. Det var viktigt att vi fick en sund amorteringskultur på plats. Det har också skapat buffertar i hushållens ekonomi så att människor slipper sälja sin bostad vid en ekonomisk nedgång, till exempel om någon i hushållet blir av med jobbet. Men nu har vi som sagt en paus.

Vi jobbar mycket mer aktivt med bostadspolitiken än vad tidigare regeringar har gjort. Vi satsar budgetresurser för att få ett byggande av just det som det inte har byggts tillräckligt mycket av, små hyreslägenheter.

Om Larry Söder tyckte att man hade en bra bostadspolitik under den borgerliga regeringen, hur hjälpte de extremt dyra bostadsrätter som i princip var det enda som byggdes då människor som levde i trångboddhet med små ekonomiska marginaler? Att bygga hyreslägenheter som har en rimlig hyresnivå som gör att människor kan efterfråga dem är det som gör skillnad, och det är detta vår regering satsar på.

Vi jobbar också på att använda offentlig upphandling som ett verktyg för att handla upp bostäder med lägre hyresnivåer. Vi ser också över regelverket för att göra byggandet av fler bostäder så lätt och effektivt som möjligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Inte minst klarar vi av att göra satsningar och att stå fast vid att vi ska bygga ut järnväg som gör att man kan få hundratusentals nya bostäder runt om i hela Sverige. Detta har Kristdemokraterna varit emot, sedan för och sedan emot igen, och sådant vacklande och sådan svag politisk ledning ger inte de förutsättningar som behövs för att vi ska få ett ökat bostadsbyggande i Sverige. Här har vi en annan inriktning.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.