bostad till nya invånare

Herr talman! Rigmor Stenmark har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta för att det ska finnas bostäder för de människor som önskar komma till Sverige och arbeta här. Jag delar Rigmor Stenmarks oro över att det kan vara svårt att finna lediga bostäder i många av landets kommuner. En ökad invandring från EU-länderna skulle öka problemet om de skulle söka sig till dessa orter. Bostadspolitiken är dock generell och måste ses i det ljuset. Några särskilda lösningar för dem som flyttar till vårt land för att arbeta kommer inte att finnas då bostadsmarknaden är öppen för alla som lever och verkar i vårt land. De som flyttar hit kommer att möta samma bostadsmarknad som befolkningen i övrigt möter. Sedan 1993 har bostadsproduktionen legat på en för Sverige mycket låg nivå. Bottennoteringarna hade vi 1993-1994, då knappt 12 000 nya lägenheter påbörjades per år. Under senare år har antalet påbörjade lägenheter ökat successivt. Förra året påbörjades 24 500 bostäder, 21 000 genom nyproduktion och resterande 3 500 genom ombyggnad. I år kan vi enligt en prognos från Boverket förvänta oss lika många nya lägenheter. Det byggs fortfarande för lite, men det går åt rätt håll. Regeringen har beslutat om en rad åtgärder för att antalet nya bostäder ska öka och arbetar oförtrutet vidare med denna målsättning. Men det tar tid att få upp nivåerna på bostadsproduktionen. Utöver den generella räntesubventionen till hyresrätter och bostadsrätter så har regeringen under senare år infört en rad stimulansåtgärder för att öka antalet bostäder på orter med bostadsbrist. 2001 infördes ett särskilt investeringsbidrag för byggande av hyresbostäder om 2,5 miljarder under fem år. Detta har under förra året kompletterats med en särskild investeringsstimulans som i praktiken sänker mervärdesskatten från 25 till 6 % vid byggande av mindre hyreslägenheter och studentbostäder. Andra åtgärder som förväntas bidra till ökad nyproduktion av bostäder är till exempel Statens bostadskreditnämnds vidgade möjligheter att bevilja kreditgarantier som underlättar finansiering av nya bostäder. Likaså införandet av tredimensionell fastighetsindelning kan på sikt medföra nya bostäder i områden med befintlig bebyggelse och infrastruktur. En arbetsgrupp har tillsatts inom Regeringskansliet med uppgift att lämna förslag till hur man skulle kunna möjliggöra ett mera omfattande byggande av hyresbostäder på den mark i Stockholmsregionen som ägs av statliga bolag eller förvaltas av statliga myndigheter. Plan- och bygglagstiftningen är under utredning. Utredningen har bland annat i uppdrag att se över möjligheterna att effektivisera tiden för plangenomföranden. Inom Regeringskansliet pågår också ett arbete med att förmå byggbranschen att samordna och utveckla sig mot ett effektivt, konkurrensutsatt och konsumentvänligt produktionssätt. Sammantaget vill jag framhålla att regeringen vidtagit en rad åtgärder för att öka tillgången på bostäder och att dessa åtgärder nu har börjat visa resultat. En viktig förutsättning är dock att kommunerna tar sitt bostadsförsörjningsansvar genom att ha god plan- och markberedskap samtidigt som bygg- och bostadsmarknadens aktörer måste medverka.

Herr talman! Tack, bostadsministern, för svaret och möjligheten att något diskutera EU-utvidgningen utifrån bostadspolitikens område. Låt mig först säga att jag ser det som en tillgång om vi nu skulle få fler människor från andra EU-länder att komma hit. Det skulle berika vårt land, om vi ger dem samma regler som vi har och inte behandlar människor olika. När tre av fyra polacker röstade ja till EU förra året hade de naturligtvis en förhoppning om att äntligen få känna sig lika mycket som européer som engelsmän, holländare och svenskar. Inte minst Sverige hade ju, när Sverige med Göran Persson i spetsen var ordförandeland i EU, dyrt och heligt lovat att EU-medborgarna inte skulle delas upp i några A- eller B-lag. Nu när det nalkas verklighet med nya EU-länder hör vi andra tongångar från samme statsminister. Vi från Centerpartiet är djupt bekymrade och protesterar mot denna njugga inställning från regeringspartiet och dessvärre även från andra partier. Herr talman! Jag känner i det här sammanhanget historiens vingslag. Vallonerna kom till Sverige från gränslandet Belgien-Frankrike på 1600-talet. Det var arbetare som var starkt knutna till järnindustrin. De kom att etablera sig i flera av våra bruksorter. De hade med sig och lärde upp svenskarna i en kvalificerad arbetsmetod för tackjärnstillverkning inom stål och malm. Dem har vi haft nytta av och har det fortfarande. De kom till Sverige, och de bodde här. Några återvände, men de flesta stannade kvar. Lika självklart som det var då att det måste finnas bostäder, lika självklart måste det vara för oss som redan bor här och även för de nya invandrare som kan komma hit för en längre eller kortare tid att få bostäder. Vi måste också lära oss någonting av den här tiden, vikten av att människor ifrån olika länder bor nära varandra, att man bor tillsammans. Den lilla vallonsmedsdockan som jag har med mig får tjäna som en liten symbol för historiens vingslag här i kammaren. Herr talman! Herr bostadsminister! Det senaste pressmeddelandet som jag har från Boverket är daterat den 5 april 2004. Det visar att det nu är första gången sedan 1991 som det är fler kommuner som har brist på bostäder - det är 107 kommuner - än som har överskott - det är 98 kommuner. Boverkets bostadsmarknadsenkät visar att antalet kommuner med bostadsbrist fortsätter att öka om än något långsammare än tidigare. Det är fortfarande främst äldre och ungdomar som drabbas av bostadsbristen. De äldre söker ofta tillgängliga marknader av bostäder som är anpassade efter deras behov. Över 80 % av kommunerna uppger att de har bostadsbrist och pekar på behovet av bostäder för äldre. Det är människor som redan finns här. Bostadsministern! Det finns all anledning att begrunda bostadsbristen i vårt land. Den berör såväl gamla som nya svenskar. De nya människorna som kommer från andra länder till oss har naturligtvis en förväntan och en förhoppning om ett bra liv här, om de nu väljer att flytta hit, om de inte i stället väljer ett land som har högre löner, lägre skatter och till och med ett varmare och vänligare klimat. Jag tror att vi har oerhört mycket att kunna erbjuda folk som flyttar hit. Vilken möjlighet har man till exempel att i likhet med i sitt hemland äga sin bostad?

Herr talman! Svaret var väl ganska väntat. Vi som har varit med några år känner igen svaret där bostadsministern räknar upp allt fantastiskt som regeringen har gjort. Trots detta har det inte gett speciellt bra resultat. Man får kanske påminna bostadsministern om att den socialdemokratiska regeringen har haft makten de senaste tio åren i följd. Om man tittar bakåt har ni haft makten 62 av de senaste 72 åren. Det är faktiskt ganska mycket. Så ni har ett väldigt stort ansvar för hur det ser ut i Sverige. Det som Rigmor Stenmark just sade tål att upprepas. Den undersökning som kom från Boverket i förra veckan visar att bostadsbristen ökar. Det är fler och fler kommuner som har bostadsbrist. Det är 107 kommuner som har bostadsbrist i Sverige. I de kommunerna bor 61 % av befolkningen. Det är en ökning. 2000 var det 11 % av kommunerna som hade bostadsbrist. Nu är det så mycket som 37 % som har bostadsbrist. Socialdemokraterna har suttit vid makten hela denna tid. Så visst har bostadsministern ett stort ansvar för detta. I sitt svar på Rigmor Stenmarks interpellation säger bostadsministern att "en ökad invandring från EU-länderna skulle öka problemet om de skulle söka sig till dessa orter", det vill säga orter där det inte finns några lediga lägenheter. Ja, sannolikheten är väl ganska stor att det är just till dessa orter de söker sig, för det är ju där jobben finns. Det blir med andra ord problem. De som söker sig hit från de nya EU-länderna kommer med regeringens politik att hamna i ett moment 22: Har man ingen bostad får man inte komma hit. De kommer alltså inte att kunna komma hit, även om de nu skulle vilja ha ett jobb, eftersom de inte har någon bostad. Det är ju ett av villkoren som Socialdemokraterna har ställt upp. Vi vet ännu inte om Socialdemokraterna får igenom sin politik på det här området - med största sannolikhet inte. Men vi kan i alla fall utgå från att ett stort antal kommer hit, och då behöver de bostad. Då hjälper inte den politik som Socialdemokraterna har drivit. Jag ska ställa en rak fråga till bostadsministern. Han skriver stolt att man nu har infört tredimensionell fastighetsbildning. Ja, det har man gjort. Men vart tog ägarlägenheterna vägen? De kom inte. Tvärtom har vi fått veta i en annan proposition att man inte har för avsikt att lägga fram något förslag om ägarlägenheter. Jag tror inte i första hand att de som kommer från andra länder kommer att skaffa sig en ägarlägenhet det första de gör. Men ägarlägenheter - det sade till och med utredningen - skulle öka utbudet av bostäder, och så får vi i gång flyttkedjor så att folk kan flytta och de som kommer hit nya kanske kan få en hyresrätt därför att någon annan kan äga en lägenhet. Detta har dock bostadsministern stoppat. Som alltid när bostadsministern ska prata om varför det inte byggs är det alla andras ansvar. Det är alla andra som bär skulden för att det inte byggs, kommunerna och alla andra på bostadsmarknaden. Men det är faktiskt regeringen som med lagstiftningen sätter ramarna för om det byggs eller inte. Det är nu dags att riva ned hinder och ta bort saker som hindrar bostadsbyggandet. Det har inte den socialdemokratiska regeringen och bostadsministern haft förmåga att göra över huvud taget. Och vallöftet om 120 000 nya lägenheter, kommer det att infrias? Det är alltid långt fram i prognoserna och långt fram i tiden det ska byggas, men det är ju nu det behövs. Jag vill återigen påminna bostadsministern: Ni har haft makten de senaste tio åren, och här ser vi resultatet. Det hjälper inte dem som nu skulle vilja komma från andra länder och behöver en bostad, och inte heller dem som redan finns i Sverige och behöver en bostad.

Herr talman! I svaret från bostadsministern till Rigmor Stenmark står följande: "Regeringen har beslutat om en rad åtgärder för att antalet nya bostäder ska öka och arbetar oförtrutet vidare med denna målsättning. Men det tar tid att få upp nivåerna på bostadsproduktionen." Jag vill påstå att regeringen inte gör sitt yttersta för att öka bostadsproduktionen. Jag menar att regeringen faktiskt säger nej till förslag som skulle kunna öka bostadsproduktionen. Ett sådant förslag som togs upp av tidigare talare är frågan om ägarlägenheter. Uppenbarligen skulle detta inte lösa hela problemet med bristerna på bostadsmarknaden, men det skulle sannolikt bidra rejält till ökad bostadsproduktion. Folkpartiet har interpellerat flera gånger i denna fråga och hade någonstans en förhoppning om att det kanske ändå fanns en välvillig inställning från regeringen men kan nu konstatera att regeringen säger nej. Det är mycket synd för bostadsproduktionen i Sverige, inte minst i storstadsregionerna. Men regeringen agerar väldigt långsamt också i en rad andra frågor. Utredning efter utredning skjuts på framtiden, och vi får avvakta förslag längre fram. Det handlar om hyressättningssystemet. Det handlar om PBL-frågorna. Här kan jag känna en frustration. Bostadsutskottet i riksdagen har alldeles för lite propositioner att ta ställning till. Regeringen säger nej till de förslag som kommer från övriga partier och riksdagens majoritet men lägger heller inte fram några egna förslag. Jag menar att det finns oerhört mycket mer att göra. Om vi skulle tillåta ägarlägenheter i Sverige skulle bostadsproduktionen öka. Om vi skulle få till stånd en reformering av hyressättningssystemet skulle vi också öka produktionen av hyresrätter. Om vi skulle verka för ökad konkurrens skulle vi också kunna pressa produktionskostnaderna. Om vi tog krafttag mot svarthandeln skulle vi komma åt en rad avarter på hyresmarknaden. Om man gjorde någonting åt fastighetsskatten skulle man också kunna ta ned boendekostnaderna. Om man verkligen gjorde någonting åt den statliga markpolitiken skulle man få tillgång till mark för att bygga fler bostäder. Bygg- och bostadsmarknaden behöver långsiktiga åtgärder och långsiktiga regler som skapar goda förutsättningar, inte kortsiktighet som gör att man inte vågar köra i gång den byggproduktion som vi alla efterlängtar. Här menar jag att regeringen gör alldeles för lite. Från Folkpartiets sida vill vi dessutom än en gång påtala att med de infrastruktursatsningar som kommer, och om vi får i gång bostadsproduktionen, kommer vi också - det har alla aktörer på marknaden bekräftat - att se ett stort behov av ny arbetskraft inom byggindustrin, uppemot 100 000, på grund av den generationsväxling som kommer att ske och behovet av nyrekrytering. Vi ser stora möjligheter med arbetskraftsinvandring. Vi tror att det finns en väldigt stor risk för överhettning på byggmarknaden, vilket också kommer att påverka bostadsproduktionen. Därför skulle jag vilja passa på att fråga statsrådet: Varför säger regeringen och statsrådet nej till de förslag jag här har räknat upp som skulle kunna öka bostadsbyggandet? Varför säger ni till exempel nej till ägarlägenheter? Och varför kommer det så få egna förslag från regeringen?

Herr talman! Ni har väl lagt märke till att det har hänt någonting? Ni har väl lagt märke till att bostadsproduktionen varje år sedan 1999 har ökat? Vi är nu uppe i en bostadsproduktion på 25 000 lägenheter per år. Kommunerna uppger, för att nu hänvisa till kommunenkäten, att de tror att bostadsbyggandet innevarande år blir 30 000 lägenheter. Jag tror att de är för optimistiska. Det brukar aldrig bli det utfall som kommunerna uppger. Men vi ligger på en bostadsproduktion på 25 000 lägenheter, och det investeringsstöd som regeringen har gått in med ger nu väldigt god och påtaglig effekt när det gäller nyproduktionen av lägenheter. Sedan finns det mycket i det som är sagt - konkurrensfrågorna, andra aktörers ansvar - som jag håller med om. Det är inte bara staten som har ett ansvar när det gäller bostadsproduktionen, utan det är många samverkande aktörer som måste dra åt ett håll för att vi ska lyfta upp bostadsproduktionen mot den volym jag tror är nödvändig att ligga på uthålligt, kring 30 000 lägenheter om året. Vi har ett antal frågor på gång, som ni mycket väl känner till, som ytterligare ska underlätta en ökad bostadsproduktion. Jag angav några sådana i mitt svar på interpellationen. En förenklad och effektivare planprocess är ett exempel. Vi har tillsatt en arbetsgrupp som i sommar ska vara klar med att se på det statliga markinnehavet, framför allt i Stockholmsregionen, för att möjliggöra ett kraftigt ökat bostadsbyggande - också av hyresrätter. I frågan om hyressättningssystemet räknar jag med att vi kommer att kunna få ett förslag som vi kan genomföra från den 1 januari 2006. Det är ytterligare ett exempel på åtgärder för att underlätta ett ökat bostadsbyggande. Det jag tycker är utomordentligt tillfredsställande i den situation där vi befinner oss nu är dock att fler och fler kommuner tar frågan om bostadspolitiken på allvar. Så var det inte för ett antal år sedan. Nu är det fler och fler kommuner som är hårt engagerade i att se till att man klarar bostadsförsörjningen i den egna kommunen. Det syns också runtom i Sverige, där bostadsbyggandet i fjor ökade med 30 % utanför Stockholms län. Hade vi haft en volymökning i Stockholms län med motsvarande siffror hade vi legat på volymen 30 000 lägenheter i fjor. Jag konstaterar alltså att bostadsbyggandet har ökat varje år sedan 1999, att vi nu ligger på en produktion av 25 000 lägenheter men att vi behöver lyfta den produktionen uppemot de 30 000 lägenheterna.

Herr talman! Jag kan förstå att bostadsministern blir lite sur på oss som är så envisa. Men vi har faktiskt lagt märke till, och vi får det bekräftat genom olika pressmeddelanden, också från Boverket som följer utvecklingen i Sverige, att det saknas bostäder. Det saknas bostäder, och det saknas valmöjligheter. Vi har berört en valmöjlighet. När människor kommer från andra EU-länder kommer de att upptäcka att den möjlighet som man har hemma i sitt EU-land, att äga sin lägenhet, inte står till buds i Sverige. När, herr bostadsminister, kommer det att vara en möjlighet för oss i Sverige? Den frågan är bostadsministerns bekymmer. Det är staten som kan ge denna möjlighet genom lagstiftning, genom att ge förutsättningarna. Det är statens ansvar, inte kommunernas. Bostadsministern är ju ofta, alltför ofta tycker jag, pigg på att peka på kommunernas ansvar. Jag kan också se att de tar sitt ansvar. Det gläder mig att man på nytt så att säga tar krafttag för att se till att man har bostäder i olika kommuner. Men man lyckas inte om man inte får förutsättningarna från staten. När, bostadsministern, kommer det att vara likvärdiga villkor mellan olika bostadsformer i Sverige? När kommer man att kunna hyra sin villa eller äga sin lägenhet? När kommer vi att få ha neutralitet mellan olika boendeformer? Inte ett ord kan jag se i svaret om det. Det är ju statens uppgift att forma reglerna och att ta bort skatter om det behövs. Det är statens möjlighet, inte kommunernas. När kommer staten, bostadsministern, att komma med nödvändiga förändringar som sätter fart på byggandet och som även ger möjlighet att ta till vara de hus som vi redan har? Det är statens ansvar, inte kommunernas. När, bostadsministern? Anledningen till den här debatten är ju att regeringen har presenterat en skrivelse med förslag till övergångsregler för arbetskraft från de länder som blir EU-medlemmar den 1 maj 2004, inte om två år. Förslagen innebär bland annat krav på arbetstillstånd, erbjudande om anställning och ordnad bostad. Vid toppmötet i Lissabon på våren 2000 enades man om målet att EU inom tio år skulle vara den mest dynamiska och snabbast växande ekonomin i världen, med bibehållen social profil. Och bibehållen social profil är för mig att människor har arbete, att man har mat i magen och tak över huvudet. Det här gäller ju även Sverige som EU-land. Det gäller här och nu, inte där och inte sedan. Den fria rörligheten mellan medlemsländerna är ju en förutsättning för att EU ska kunna utvecklas på ett sätt som är positivt för alla medlemsländer, ja, för alla människor. Den inre marknaden är dessvärre inte på något sätt fullbordad. Hinder för rörligheten för personer finns sedan tidigare och nu ämnar regeringen - jag hoppas verkligen att man inte får igenom det - förvärra situationen ännu mer. Det finns en överenskommelse om fri rörlighet mellan EU-länder, och för att nå målet måste varje medlemsland ta sitt ansvar.

Herr talman! Bostadsministern måste ha selektiva glasögon och en selektiv hörapparat på sig för han säger så stolt att bostadsbyggandet ökar. Samtidigt är det första gången sedan 1991 som fler kommuner har brist på bostäder än som har ett överskott. Det är ju fakta som statens eget verk, Boverket, har tagit fram. I 107 kommuner är det bostadsbrist och i dem bor 61 % av befolkningen. Ministern sade själv i sitt svar att om de som kommer från de nya EU-länderna skulle söka sig till de orter som har bostadsbrist blir det problem. Igen måste jag säga: Det är väl dit de kommer att söka sig, för det är ju där jobben finns. Inte har väl regeringen tänkt att de ska bo någonstans bara för att det finns tomma bostäder men inga jobb. Det är väl inte där de ska bo. Det har redan visat sig ganska misslyckat när det gäller integrationspolitiken, just att man har placerat ut flyktingar där det finns bostäder men inga jobb. Det är därför de inte har blivit integrerade i samhället. Det är inte där de som kommer från de nya EU-länderna ska bo. De kommer faktiskt hit för att jobba. De måste ju bo där jobben finns. Och det är där det är bostadsbrist. Då kan man igen fråga: Vad har regeringen gjort? Man har ändå haft makten i så många år. Väldigt lite. Bostadsministern kan stå här och slå sig för bröstet och säga att han är stolt, men han kan knappast vara nöjd. Alla de utredningar och olika saker som ska komma dröjer ju ganska många år. Och ni har haft många år på er att göra något. Tillbaka igen: Varför stoppades ägarlägenheter? Till och med utredningen som kom för några år sedan sade att det skulle öka tillskottet på bostäder. Det här är inte avgörande, men för mig är det obegripligt hur man kunde stoppa detta och att du i detta paradoxens land kan äga om du bor på marken men inte om du väljer att bo på höjden. Precis som Rigmor Stenmark sade: Många av dem som kommer från de här länderna är vana att äga, för där är ägandet det mest vanliga när det gäller boende.

Herr talman! Jag vill också kommentera det faktum att statsrådet inte vill svara på varför man säger nej till ägarlägenheter. Det är ju ett konkret hinder för ökat bostadsbyggande. Det förutsätter inte heller att man går in och finansierar från statligt håll. Det här är ju ett alldeles utomordentligt sätt att också kunna förse marknaden med riskkapital. Därom tror jag alla på marknaden är fullständigt överens. Varför inte ta bort detta hinder? Det kommer inte att lösa alla problem, men det kommer att bidra mycket stort till en god lösning. Det skulle också kunna lösa problematiken med segregation på bostadsmarknaden genom att man skulle kunna få in ägarlägenheter också på ställen som Rosengård och förorter i Stockholm - ett utomordentligt exempel. Varför säger regeringen nej? Ett annat exempel på något som förhindrar tillgången till riskkapital är lagen om allmännyttiga bostadsföretag. Den frågan har vi debatterat vid ett tidigare tillfälle. Om man inte kan avyttra fastigheter kan man heller inte frigöra kapital för nyproduktion. Detta är ett stort hinder. Låt oss ta bort det hindret. Låt oss skapa möjligheter så att marknaden faktiskt kan agera. Dessutom har vi ett hyressättningssystem som motverkar nyproduktion av hyresrätter. Det vet alla om. Där måste man göra någonting. Koppla ihop det med att man också ökar konkurrensen. Det håller nyproduktionskostnaderna nere. Det här är oerhört viktigt. Jag konstaterar att bostadsbristen ökar, precis som tidigare talare har sagt. Boverket anger bland annat för Skåne att 22 av 33 kommuner har brist, varav 5 har brist även i centralorterna. Bostadsbristen ökar, och någonting måste göras. Det finns mängder av förslag att ta ställning till som inte kostar pengar. Varför vill inte regeringen lyssna på oss?

Herr talman! Först vill jag ta upp bostadsmarknadsenkäten. Den kräver kanske en viss reflexion. När 107 kommuner uppger sig ha bostadsbrist är det inte bostadsbrist generellt sett som alla de 107 kommunerna uppger. Det kan vara bostadsbrist på centralorten medan man har överskott på lägenheter i utkanterna. Det kan handla om att det finns en efterfrågan på en speciell typ av lägenheter, äldreboendelägenheter eller boende för ungdomar, men att man totalt sett i övrigt har en balans på bostadsmarknaden. Man får vara lite nyanserad när man analyserar den där bostadsmarknadsenkäten. Jag tycker att det är något märkligt att ni inte ser vad som har hänt. Vi har varje år sedan 1999 ökat bostadsbyggandet. Det ligger nu på en volym på 25 000 lägenheter. Jag tror inte att det räcker. Vi behöver komma upp i en produktionsvolym på åtminstone 30 000 för att bygga bort bostadsbristen. Men vi är på god väg dit. Det slående är att ni har sagt nej till i princip alla de åtgärder som vi vidtagit och som nu har gett resultat när det gäller bostadsproduktionen. Ni sade nej till investeringsbidraget. Ni sade nej till det nya investeringsstödet. Ni har inte varit med om att se till att lägga ett större ansvar på kommunerna när det gäller bostadsförsörjningen, för att ta några exempel. Det enda jag har hört med lite varierande styrka från de borgerliga partierna är att ägarlägenheter skulle vara universallösningen. Någon har krävt marknadshyror. Andra har, ganska samstämmigt, krävt utförsäljning av de kommunala bostadsbolagen. Tror ni verkligen att de åtgärderna hade löst bostadsbristsituationen? Jag är övertygad om att de åtgärderna hade skapat större problem på bostadsmarknaden än vi har i dag.

Herr talman! Det är lite sorgligt om bostadsministern försöker misskreditera den enkät som Boverket har gjort och som mycket klart visar att rader av kommuner har bostadsbrist. Kommuner med balans totalt sett har också bostadsbrist, för de har det i centralorten. Det är bostadsbrist i nästan alla kommuner - det är det sorgliga. Till sist vill jag ändå tacka för den här debatten och vända mig till de partier som inte ser bakåt, inte ser historien och inte ser vad vallonerna en gång tillförde. De är bara en liten del av de folkslag som har vandrat in i Sverige, men de har gjort väldigt mycket. Den lilla vallonsmedjan står även för kvinnlig sysselsättning i Norduppland, där man har satsat på verklig turism, inte social turism. De partier som inte har förmågan att ha visioner, positivt se framåt och ta till vara den möjlighet som nya EU-människor kan ge får också lov att se upp. Den som inte ser bakåt och den som inte ser framåt får verkligen se upp.