Biståndet till palestinska myndigheten

Svar på interpellationer

Herr talman! Julia Kronlid har frågat mig om jag och regeringen kommer att agera gällande biståndet till palestinska myndigheten på samma sätt som regeringen agerade gällande biståndet till WATC samt se över att inte andra organisationer i de palestinska områdena förespråkar terrorism och antisemitism.

Regeringen har under de senaste månaderna besvarat ett stort antal frågor om det svenska biståndet till Palestina, inklusive sådana relaterade till terrorism, både i form av riksdagsfrågor och vid riksdagens utrikespolitiska debatt den 14 februari. Jag har själv besvarat inte mindre än fem skriftliga frågor kopplade till bistånd i Palestina under de senaste tre månaderna. Därför vill jag först och främst upprepa att inget svenskt bistånd går till finansiering av terrorism.

Den organisation som Julia Kronlid nämner, Women's Affairs Technical Committee eller WATC, fick tidigare stöd genom det så kallade MR/IHL-sekretariatet, vilket är ett givarsamarbete där Sverige ingick tillsammans med Schweiz, Nederländerna och Danmark. WATC gav i sin tur stöd till ett kvinnocenter som i sig inte var finansierat av sekretariatet. Det uppdagades senare att det lokala byrådet efter att projektet avslutats valde att namnge centret efter en person som begick terroristdåd 1978. När detta blev känt påtalade Sverige tillsammans med de andra givarländerna i MR/IHL-sekretariatet för WATC att namngivningen stod i strid med sekretariatets grundprinciper om att alla partnerorganisationer tydligt måste ta avstånd från hatpropaganda och uppvigling. När WATC inte tog avstånd från kvinnocentrets namngivning beslutade Sverige och de andra givarna inom sekretariatet att inte förlänga stödet till WATC. I enlighet med den beslutsprocess som fanns inom projektet togs beslutet gemensamt av alla givare. Se svar på riksdagsfråga 2017/18:814 i samma ärende.

Sveriges bistånd till Palestina har ett överordnat syfte: att bidra till ett demokratiskt, självständigt, sammanhängande och livskraftigt Palestina som ska existera sida vid sida med Israel i fred och säkerhet. Sverige ställer i genomförandet av biståndet krav på god kontroll och respekt för mänskliga rättigheter, åtgärder mot korruption, arbete för jämställdhet och fortsatt reformarbete. Regeringens ambition är att Sveriges bistånd utöver uppsatta mål bland annat ska bidra till att motverka hatpropaganda och uppvigling. Om oegentligheter i biståndet uppdagas reagerar Sverige och vidtar nödvändiga åtgärder.

Efter en nyligen genomförd halvtidsöversyn av biståndet till Palestina har Sida konstaterat att strategin för Sveriges internationella utvecklingssamarbete med Palestina 2015-2019 fortfarande är relevant och att det sammantagna stödet till ett palestinskt statsbyggande utgör en effektiv ansats för att stärka möjligheterna för tvåstatslösningens genomförande.

Inget svenskt bistånd går direkt till den palestinska myndighetens budget, utan det kanaliseras via internationella organisationer såsom Världsbanken och FN och då i enlighet med dessa organisationers regelverk. Sveriges utvecklingssamarbete med Palestina har pågått under lång tid och har under samtliga regeringar de senaste decennierna syftat till att bistå det palestinska folket i ett hållbart demokratiskt statsbyggande med målsättningen att få till stånd en tvåstatslösning. En välfungerande palestinsk myndighet är en förutsättning för detta, inklusive demokratiska framsteg, korruptionsbekämpning, avståndstagande från våld, respekt för mänskliga rättigheter samt ökat inflytande för kvinnor och utrymme för civilsamhället.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka biståndsministern för de inledande svaren på mina frågor. Som biståndsministern påpekar togs ett beslut att inte förlänga stödet till WATC efter att det blev känt att Sverige indirekt stöttat ett kvinnocenter på Västbanken som namngivits efter Dalal Mughrabi, som deltog i ett terrordåd i Israel 1978.

Efter denna händelse har både Danmark och Norge och även vissa andra länder satt ned foten och skärpt villkoren vad gäller biståndet till Palestina. Danmark kommer exempelvis att minska antalet mottagande organisationer. Vi har dock ännu inte sett att den svenska regeringen har låtit händelsen få några vidare konsekvenser trots uppgifter om oegentligheter i andra organisationer och inom den palestinska myndigheten.

Biståndsminister Isabella Lövin menar att pengar inte går direkt till den palestinska myndighetens budget. Nej, det är vi också medvetna om. Men när det gällde kvinnocentret på Västbanken räckte det med ett indirekt stöd för att inte fortsätta med biståndet. Då borde det vara tillräckligt att Sverige indirekt ger bistånd till verksamhet inom den palestinska myndigheten för att vidta åtgärder.

Av biståndsministerns svar framgår det med all önskvärd tydlighet att i alla fall delar av biståndet till Palestina syftar till palestinskt statsbyggande och inte rent humanitärt bistånd. Samtidigt har det under lång tid varit känt att palestinska myndigheten betalar ut stora belopp i lön till personer som sitter fängslade för att ha begått terrordåd i Israel och dödat oskyldiga människor, däribland judar. Dessutom förekommer ren antisemitisk propaganda, och i skolor under myndigheten odlas hat mot judar ända från barnsben.

Biståndsministern räknar upp ett antal krav för biståndet gällande mänskliga rättigheter, korruption, jämställdhet med mera, vilket är bra. Biståndsministern uttrycker vidare att regeringens ambition "utöver uppsatta mål" är att "bland annat bidra till att motverka hatpropaganda och uppvigling". Jag tolkar detta som att det i dag inte finns någon målsättning i regeringens strategi att sätta stopp för hatpropaganda och uppvigling. Nej, det är bara en parentes. Detta är mycket anmärkningsvärt och kan vara en förklaring till att biståndet fortsätter i år efter år trots att så många missförhållanden har uppmärksammats.

Vad det handlar om här är att stå fast vid principer och vara tydlig, och här är inte regeringen konsekvent. Jag är fullt medveten om att pengar inte går direkt till löneutbetalningar till terrorister. Problemet är att Sverige med sitt bistånd stöder, om det så är indirekt, en myndighet som belönar terrorism och har värderingar tvärt emot allt vad mänskliga rättigheter står för. Därför blir det inget annat än dubbelmoral och hyckleri när regeringen i Sverige säger sig vilja motverka terrorism och antisemitism.

Biståndsministern uttrycker också att om oegentligheter i biståndet uppdagas reagerar Sverige och vidtar nödvändiga åtgärder.

Min första fråga är om biståndsministern kan erkänna att regeringen är fullt medveten om att dessa stora löneutbetalningar till dömda terrorister pågår inom den palestinska myndigheten samt att antisemitisk propaganda förekommer inom dess verksamhet.

Herr talman! I Hebron ligger Abraham begravd. Det heligaste delas mellan muslimer och judar. Synagogan och moskén skiljs åt av en vägg; det är samma byggnad. Halva hans kista ligger i moskén och andra halvan i synagogan. Detta är en helig plats för minst tre religioner. Vid högtider kan väggen tas bort, och då lånar man från den ena sidan till den andra och tvärtom - sida vid sida.

På båda sidor finns en enorm trötthet på denna konflikt. Du kan gå runt på stan, i vilken stad du vill i Israel eller Palestina, och fråga vem som helst. Alla säger att de vill ha ett slut på den. Vill man göra det mer systematiskt kan man fråga det palestinska centret för samhällsundersökningar, som nyligen gjorde en studie som visar att folk på båda sidor vill ha fred och leva med varandra. Extremister på båda sidor ges ett alldeles för stort utrymme i debatten.

Därför är det viktigt att Sverige, som är en av många givare i Palestina, också är där och ger bistånd. Sverige ger bistånd inte för att området är perfekt utan för att biståndet behövs. Om antisemitism eller våldspropaganda förekommer ska biståndet avslutas. Och om någon känner till att sådant förekommer ska det rapporteras till Sida. Det är en skyldighet man borde ha, speciellt om man är folkvald ledamot. Rapportera projekten, så tar Sida tag i saken och agerar.

Svenskt bistånd går till barns skolgång och till att se till att det finns fungerande elektricitet och rent vatten. Dessutom vet jag hur viktigt det är med många olika småprojekt som pågår i området. Exempelvis har en doktor Moussa en psykologisk klinik där man har samtal med familjer där familjemedlemmar antingen har dödats eller blivit fängslade. Samtal i stället för stenar är en metod som jag tror på.

Jag har läst Julia Kronlids interpellation oerhört noga. Inte med ett enda ord nämner hon att Palestina är ockuperat eller vad en ockupation innebär för en befolkning.

Jag träffade ganska nyligen en familj i Betlehem. Det var efter en gudstjänst i deras kyrka. De berättade för mig att det tidigare tog deras dotter 20 minuter att gå till skolan. Sedan sattes en vägspärr och ett staket upp. Nu tar det över två timmar för henne att ta sig till och från skolan varje dag.

Detta är bara ett exempel. Det finns tusentals fler exempel på vad en ockupation innebär, men sverigedemokraten Julia Kronlid nämner inte detta med ett enda ord.

Den interpellation som Sverigedemokraterna har ställt väcker några frågor som jag gärna skulle vilja ställa:

Vill Julia Kronlid ha barnen i skolbänken eller på gatan?

Vill Julia Kronlid att familjer ska ha rent vatten eller törsta ihjäl?

Vill Julia Kronlid att palestinierna ska ha sin rätt till frihet eller vara ockuperade?

Herr talman! Tack, Julia Kronlid! Låt mig börja med att förtydliga några saker. Det finns mycket att vara kritisk till i hur den palestinska myndigheten agerar. Sverige har en mycket rak och tydlig dialog med Palestina, precis som med andra partnerländer där vi är stora biståndsgivare.

Vi är också mycket kritiska till mycket av det som händer i Sydsudan, Kambodja, Myanmar och en lång rad andra länder där Sveriges och det internationella samfundets bistånd behövs för att stödja människor som är i akut behov av hjälp. Där behöver vi stödja både statsbyggande och demokratiska institutioner som faktiskt kan föra utvecklingen framåt, men också kvinnors möjligheter och demokratiska rörelser som gör att det kan bli en mer hållbar framtid.

Det är precis detta vi gör i Palestina. Sverige ger för närvarande ungefär 6 procent av det totala stödet från världssamfundet till Palestina. Precis som vi hörde tidigare är detta ett resultat av att Palestina är under ockupation och har mycket svårt att ha en bra utveckling under de extrema förhållanden som råder. I dag är 2,5 miljoner människor i Palestina i behov av humanitär hjälp.

Biståndet i Palestina har som mål att det ska bli en stabil demokratisk stat med religionsfrihet och respekt för mänskliga rättigheter. Det har varit ledstjärnan för svenskt Palestinabistånd i decennier. Här finns ingen skillnad jämfört med tidigare regeringars Palestinabistånd.

Jag ska nämna några exempel på vad vi gör. Vi stöder vattenförvaltning i Gaza, som ju nu är under blockad. Vi invigde precis ett avloppsreningsverk i Gaza. Vårt stöd har gått till fyra vattenreservoarer och 36 kilometer vattenledningsnät som har renoverats. Vi har fått bukt med vattenläckage och rehabiliterat brunnar och vattennät även på Västbanken.

Problemen beror på att grundvattnet, som är Gazas enda vattenresurs, i princip inte längre är användbart som dricksvatten på grund av föroreningar och höjda salthalter. Därför köper många familjer dricksvatten till en hög kostnad, ofta från privata aktörer.

Detta är olidligt drabbande för en befolkning som redan är under mycket hårt tryck. Om vi inte hjälper till med en sådan basal sak som vattenförsörjning driver vi människor att i desperation göra motstånd mot ockupationen. Detta driver också våldsspiralen i en riktning som jag antar att inte heller Julia Kronlid tycker är bra.

Vi stöder Palestinas motsvarighet till MR-ombudsman, som bland annat granskar ny lagstiftning och MR-läget i Palestina. Vi stöder tillgång till mental hälsa för människor som lever med trauman på grund av våldsamma händelser som har med ockupationen att göra. Vi stöder småföretagare, med fokus på kvinnliga företagare, för att ge framtidshopp till de människor som lever under ockupationen.

Vi ser att över 80 000 barn har drabbats av psykosociala trauman som kräver psykologstöd. Precis som tidigare nämndes är det givetvis bättre för alla parter om barnen får gå i skolan och inte hamnar ute på gatan. Om vi stryper biståndet, som Julia Kronlid tydligen vill, vad menar Julia Kronlid blir resultatet?

Herr talman! Jag vill först kort bemöta Anders Österbergs frågor. Jag har också träffat människor när jag varit på besök i Israel, både palestinier och judar, som är trötta på konflikten och vill ha fred. Det finns goda exempel på organisationer som verkar för detta. Men det jag är kritisk till är organisationer och en palestinsk myndighet som verkar för det rakt motsatta: uppvigling, hatpropaganda och antisemitisk propaganda som odlar hat i stället för fred. Detta är vi emot.

Ska barn gå i skolan? Ja, jättegärna, men de ska lära sig alla människors lika värde och inte, som det funnits exempel på, att judar är grisar och ska dödas. Det bidrar inte till fred.

Frihet eller ockupation? Jag tycker inte att frågan är så ensidig och enkel. Jag vill se en hållbar lösning för båda sidor, där också israeler får leva i fred och säkerhet.

Till biståndsminister Isabella Lövin vill jag säga: Det enda svar jag fick när det gäller om man kan erkänna att dessa löneutbetalningar pågår var att det finns mycket att vara kritisk till. Ja, det finns mycket att vara kritisk till i många länder, men jag har fortfarande inte fått något erkännande av att man är fullt medveten om löneutbetalningarna.

Som jag också sa tidigare till Anders Österberg finns det absolut bra exempel på verksamhet och rent humanitärt bistånd i Palestina. Det är inte framför allt detta vi kritiserar.

Jag var också på ett besök i Israel där jag träffade en organisation som jobbar med samarbete när det gäller vatten, där både judar och palestinier fick sitta ned vid samma bord. Det finns goda exempel. Men just när det gäller bistånd som kanaliseras via organisationer till institutioner inom den palestinska myndigheten måste regeringen sätta ned foten.

Enligt Jerusalem Center for Public Affairs, som har översatt palestinska myndighetens egen budget, kan ersättningen till en terrorist som är dömd till 30 år uppgå till 3 000 dollar i månaden. Av palestinska myndighetens totala budget utgör dessa löneutbetalningar ca 7 procent, vilket, som en jämförelse, motsvarar ca 30 procent av det bistånd som myndigheten tar emot.

Dessutom belönas dessa personer ytterligare när de kommer ut från fängelset och kanske till och med får tjänster inom den palestinska myndigheten. I tidningen Times of Israel framkommer att utrikesministern frågar sig om familjerna ska svälta om de inte får det här bidraget. Men det är ju inget socialbidrag för överlevnad utan en tydlig signal om att terror och mord på judar är något som lönar sig. Där måste regeringen sätta ned foten och säga att det är oacceptabelt.

Abbas har själv i ett klipp som finns att se på Youtube uttryckt: Vi välkomnar varje droppe blod som spills över Jerusalem.

En av de terrorister som är berättigad till lön enligt den palestinska myndighetens regler dömdes 2004 till 67 livstidsstraff. Han fälldes för att vara hjärnan bakom en serie självmordsattacker med totalt 66 döda. Det finns många sådana exempel.

Utöver att agera mot oegentligheter i den palestinska myndigheten anser vi att regeringen bör se över biståndet till andra organisationer i de palestinska områdena. Till exempel har bistånd från Sverige sponsrat Frihetsteatern i Jenin och en pjäs som heter Belägringen, där man bland annat får se terrorister placera ut bomber runt en kristen kyrka och fira att de dödat israeler. Då handlar det inte om humanitärt bistånd för överlevnad; då är det politisk propaganda, hatpropaganda.

Om regeringen på allvar vill bidra till fred menar jag att den inte har rätt strategi. Man bidrar till helt fel saker. Min nästa fråga är om regeringen tycker att det är acceptabelt att terrorism belönas och hyllas och att rent antisemitiska budskap sprids från organisationer och institutioner som regeringen direkt eller indirekt stöder med svenskt bistånd och svenska skattemedel.

Herr talman! Över 400 barn sitter i dag i israeliskt fängelse. Två tredjedelar av dem uppger att de har blivit utsatta för någon form av fysiska övergrepp. Vad tycker Julia Kronlid om det?

Den förre utrikesministern i Israel, Avigdor Lieberman, bodde själv på ockuperat område på Västbanken. Han har bland annat sagt att Israel bör bekämpa Hamas på samma sätt som USA bekämpade Japan under andra världskriget, det vill säga med atomvapen. Naftali Bennett, som är tidigare ekonomiminister och har ny ministerpost i regeringen, har sagt att han kommer att göra allt i sin makt för att palestinierna aldrig ska få en egen stat. Han har också sagt att han skulle vägra utföra en order som innebär att avhysa israeliska bosättare från palestinsk mark. För detta fick han så hård kritik att han backade.

Julia Kronlid säger att frågan inte är så enkel att den bara handlar om huruvida det är en ockupation eller inte och att hon vill se en långsiktig, hållbar lösning. Då är min fråga till henne: Hur ser då Sverigedemokraternas lösning ut?

För oss är det enkelt: Palestina har varit ockuperat i 50 år. Alla folks rätt till frihet - hela världens fred.

Herr talman! Ja, Julia Kronlid, det är oacceptabelt att sprida hatpropaganda. Här är vi helt glasklara. Som jag redogjorde för i mitt första svar avbryter vi samarbete eller stöd där sådana saker uppdagas.

Julia Kronlid svarade inte på min fråga: Vad är Julia Kronlids och Sverigedemokraternas strategi? I stället frågar hon om vi har en strategi. Svaret är ja. Världssamfundet har ända sedan Osloprocessen inleddes på 1990talet samordnat sitt stöd till Palestina för att underlätta en demokratisk statsbyggnad och en tvåstatslösning. Det är den strategin Sverige fortsatt arbetar efter. Det har vi gjort ända sedan dess under olika regeringar.

Vi samarbetar med resten av världssamfundet. Bara de senaste dagarna har Sverige deltagit i tre givarsamordningsmöten.

Den 13 mars i Washington DC deltog Sverige på inbjudan av president Trumps rådgivare Jared Kushner och Mellanösternsändebudet Greenblatt i ett möte rörande konkreta åtgärder för ekonomiska och humanitära insatser i Gaza.

Utrikesminister Margot Wallström stod tillsammans med sina kollegor från Jordanien och Egypten den 15 mars värd för ett ministermöte i Rom om Unrwas finansiering. Ett sjuttiotal länder medverkade, liksom FN:s generalsekreterare Guterres och EU:s höga representant Mogherini.

Sverige deltog den 20 mars i AHLC-mötet i Bryssel, där USA och andra givarländer tillsammans med FN, EU, Världsbanken, IMF och både Israel och Palestina samordnade insatser för stärkandet av institutioner, infrastruktur och annan samhällsutveckling i Palestina.

Jag vill understryka att Israel-Palestina-konflikten är en mycket svår kontext och också mycket politiserad. Det är väl ingen nyhet för någon, inte heller för Julia Kronlid. I flera länder har man inrikespolitiska skäl att hävda än det ena, än det andra. Mycket desinformation florerar. Det gör att vi alla måste vara mycket källkritiska när vi deltar i debatten.

Regeringen tar alla uppgifter vi får på allvar. Hittar vi oegentligheter agerar vi.

Jag lade märke till att Julia Kronlid nämnde hatpropaganda i skolor. I det sammanhanget kan nämnas att den palestinska myndighetens läroplan även används i Israeladministrerade skolor i östra Jerusalem, som står under israelisk ockupation. Detta är ett ganska tydligt tecken på att det som vi stöder inte möts av invändningar från Israel.

De oegentligheter som uppdagas ska vi agera mot, men det stöd vi ger handlar om att barn ska vara i skolan och inte på gator. Barn ska känna att de har en framtid och att det finns en rörelse mot en självständighet sida vid sida med Israel. Den utveckling vi ser i dag går tyvärr åt andra hållet.

Här vill jag också, tyvärr, nämna den demolering av humanitära strukturer som Israel gör sig skyldigt till. Det gäller även sådant som är finansierat av Sverige, EU och andra givare, och även skolor. I år har man helt nyligen förstört två klassrum, vilket gör att många barn inte kan fortsätta gå i skolan.

Julia Kronlid, vad är din strategi? Vad är det du tycker att vi ska göra för att få en fredlig tvåstatslösning?

Herr talman! Tack för svaren, biståndsminister Isabella Lövin, även om jag inte är tillfreds med alla.

Det var tydligt från biståndsministern, vilket jag uppskattar, att uppvigling till våld, spridning av antisemitism och belöning av terrorism är oacceptabelt. Bra, då är vi överens. Då förväntar jag mig att regeringen fortsättningsvis kommer att agera när sådana saker uppdagas i organisationer som vi ger bistånd till och att Sveriges regering kommer att säga att utbetalningen av belöningar till terrorister måste upphöra, annars kommer biståndet att ställas in. Det förväntar jag mig.

Vad är då vår strategi? Vår strategi är givetvis att just ställa tydliga villkor och krav på biståndet. Vår strategi kan också vara att stödja organisationer som verkar för fred och goda relationer mellan palestinier och judar där man på båda sidor verkar för samma mål - inte att stödja en teater där man hyllar terrorister som ställer ut bomber runt en kristen kyrka. Sådant ska vi inte stödja. Det ingår inte i Sverigedemokraternas strategi.

Själva konflikten är inte föremål för huvuddebatten i dag. Men där tycker jag att båda parter måste ges en chans att komma överens om en långsiktig lösning utan att vi andra, som inte är parter i konflikten, på förhand ska bestämma vilka gränser som ska gälla och så vidare.

I alla fall visar allt detta med önskvärd tydlighet att det är dags att regeringen sätter ned foten och att regeringen tydligt villkorar biståndet. Man ska också respektera grundläggande demokratiska principer och mänskliga rättigheter inom den palestinska myndigheten. Det är också en väldigt stor risk.

Herr talman! Då fick jag ett tydligt svar från Julia Kronlid. Julia Kronlid tycker: När Sverige verkar i svåra miljöer och det begås brott mot mänskliga rättigheter ska vi dra in biståndet till de människor som drabbas av övergrepp och som inte har möjlighet att ta till vara sina mänskliga rättigheter och möjlighet att utvecklas och ta sig ur fattigdom.

Det är på det viset att vi verkar i väldigt svåra politiska kontexter. Men Julia Kronlid säger: Om det begås ett fel eller ett felsteg från den palestinska myndighetens sida ska biståndet strypas. Men jag undrar vad Julia Kronlid egentligen tycker om att den israeliska myndigheten har demolerat två klassrum i en palestinsk skola i beduinsamhället Abu Nuwar, öster om Jerusalem, på den ockuperade Västbanken den 4 februari i år, vilket påverkade 26 barn i årskurserna 3-4, och att den här strukturen har uppförts med hjälp av humanitära medel från West Bank Protection Consortium, som delfinansieras av åtta EU-medlemsländer.

I den här konflikten görs det naturligtvis felsteg och övergrepp på båda sidor, men Julia Kronlid beskriver saken med en ensidighet. Det blir oskyldiga barn och medborgare som får lida om vi ska agera på det sätt som Julia Kronlid förespråkar. Det är inte ansvarsfullt. På det viset får vi tyvärr ställa in hela det svenska biståndet. Det är kanske det som Julia Kronlid tycker.

Överläggningen var härmed avslutad.