Bistånd som påtryckningsmedel

Fru talman! Maria Ferm har frågat mig om jag avser att förändra den svenska biståndspolitiken i strid med OECD-Dac-regelverket och använda bistånd som påtryckningsmedel för tvångsutvisningar samt på vilket sätt jag avser att säkerställa att den förändrade politiken inte går ut över de biståndspolitiska målen.

Mitt kortfattade svar är: Nej, regeringen avser inte att förändra svensk biståndspolitik i strid med OECD-Dac-regelverket. Bistånd ska, i enlighet med riksdagens beslut, användas för att skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor i fattigdom och förtryck. Det svenska biståndet ska följa OECD-Dacs regelverk för bistånd, vilket anger att utgångspunkten ska vara att främja ekonomisk utveckling och välfärd i samarbetslandet. Det är grunden för regeringens biståndspolitik.

Jag vill framhålla att en förutsättning för en långsiktigt hållbar migrationspolitik som värnar asylrätten är att den som har fått avslag på sin asylansökan eller av andra skäl inte får stanna i Sverige återvänder. Att återta sina egna medborgare är en folkrättslig förpliktelse, och att folkrätten ska följas är en grundläggande princip i svensk utrikespolitik och något vi ständigt arbetar med i dialog med andra länder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi förväntar oss att bilaterala samarbeten ska bygga på ömsesidig respekt. Vi använder de verktyg, såväl nationellt som inom ramen för EU-samarbetet, som är mest ändamålsenliga för att nå resultat på återvändandeområdet. Likt det som ledamoten skriver kan det noteras att en begränsad del av Sveriges bilaterala bistånd går till stater.

Genom att bygga långsiktiga, breda och hållbara partnerskap ökar vi möjligheten att ha en gynnsam dialog med samarbetsländer, inklusive om återtagande och återvändande. Biståndet kan spela en viktig roll för att främja förutsättningar för ett säkert återvändande, både från Sverige och andra länder, och det kan bidra till möjligheter för en hållbar återintegrering. Insatserna ska genomföras på ett sätt som bidrar till utveckling i samarbetslandet i stort.

Migration är till stor del en tvärfråga som är relevant i flertalet sektorer. Regeringen har beslutat om ett uppdrag till Sida att fördjupa och bredda rapporteringen om myndighetens befintliga arbete med migration och utveckling, inklusive rörande stöd som ges för ett säkert återvändande och en hållbar återintegrering. Det kommer bland annat att användas som underlag för Sveriges rapportering rörande FN:s globala ramverk för migration.

Fru talman! Jag skulle vilja inleda med att beskriva varför jag ställde den här frågan till statsrådet Ernkrans.

Det handlar om att statsråden Ygeman och Johansson den 29 december förra året presenterade ett antal förslag för att öka antalet utvisningar. Ett av dessa rörde biståndsområdet och är mycket oroväckande. Statsråden i fråga förde fram att biståndet ska villkoras med krav på samarbete kring återvändande. Biståndet ska alltså användas som påtryckningsmedel mot länder som det är svårt att utvisa människor till. Detta ser jag som en oroväckande förändring av det svenska biståndets kärnvärderingar.

Miljöpartiet arbetar aktivt för att biståndet inte ska urholkas. Biståndet ska gå till människor som lever i fattigdom, och det ska aldrig finansiera militära insatser eller villkoras med avvisningar. Sveriges bistånd ska vara hållbart, stärka demokratin och rusta samhällen för att minska fattigdom och utsatthet, möta klimatutmaningen, motverka korruption och driva på för fred och stabilitet i världen i linje med de globala hållbarhetsmålen i Agenda 2030. Sverige ska också stå fast vid enprocentsmålet för svenskt bistånd.

Vi ska givetvis ha en ordnad och fungerande migrationspolitik, men debatten om hur människor som har fått avslag på sina asylansökningar ska behandlas har verkligen kantrat. Det finns många anledningar till att människor gömmer sig eller inte avvisas. Det kan handla om att de inte kan utvisas därför att hemlandet vägrar ta emot dem eller om att medborgarskapet är oklart. Det kan också handla om att de inte kan avvisas därför att de skulle riskera tortyr, dödsstraff eller annan omänsklig eller förnedrande behandling. Det kan även handla om människor som är livrädda för att återvända eller känner att de inte har någonting att återvända till.

Återvändande är en svår fråga, och oftast fungerar det bäst om det är frivilligt, om beslut om asyl har fattats på ett rättssäkert sätt med en rimlig och inte för restriktiv lagstiftning samt om beslutet inte har dröjt för länge.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Coronapandemin har haft förödande konsekvenser för människor som lever i fattigdom. Att S-regeringen i detta läge vill villkora biståndet och försvåra för människor som är på flykt visar att man har gått ifrån sina grundvärden om internationell solidaritet. Självklart ska länder ta emot sina egna medborgare, men att använda biståndet som påtryckningsmedel för att tvinga fram till exempel återvändandeavtal är något som enbart kommer att drabba dem som är i allra störst behov av bistånd. Att hota med indraget bistånd är alltså helt fel väg att gå för att få till stånd ett effektivt och värdigt återvändande.

Det är också kontraproduktivt att dra in biståndet till länder där många människor redan är internflyktingar eller i ekonomisk nöd och har brist på mat. Det kommer inte att minska utsattheten eller antalet människor som vill eller behöver fly.

Att dessutom raljera över den utsatta situation som papperslösa befinner sig i, som statsrådet Ygeman gjorde i en intervju nyligen genom att säga att det är som att slå in bollen med handen i fotboll och bli sur för att målet räknas bort, visar på ovilja, okunskap om situationen för papperslösa och även brist på engagemang för biståndspolitiken.

Kan statsrådet Ernkrans försäkra mig om att regeringen kommer att stå upp för att det svenska biståndet ska gå till människor i fattigdom och inte användas som ett påtryckningsmedel för att genomföra fler tvångsutvisningar?

Fru talman! Det är bra att vi har den här debatten, tycker jag, så att vi får reda ut en del saker som har uppmärksammats inte minst utifrån den presskonferens som ledamoten hänvisar till.

Jag medverkade inte som ansvarigt statsråd på den presskonferensen, helt enkelt för att det inte var en presskonferens om biståndspolitiken. Det var en presskonferens där statsråden Ygeman och Johansson presenterade förslag på sina områden gällande återvändande och nya besked som hade getts till Migrationsverket och Polismyndigheten. Men jag har som sagt noterat den uppmärksamhet presskonferensen gett upphov till, och det är bra att vi får ha den här debatten.

Jag vill bara upprepa att svensk biståndspolitik ligger fast. Den ska vara i linje med OECD-Dac-regelverket för bistånd, och regelverket anger att huvudsyftet är att främja en ekonomisk utveckling och välfärd i låg- och medelinkomstländer. Bistånd ska enligt riksdagens beslut användas för att skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck.

Sveriges utvecklingssamarbete tar sin utgångspunkt i och präglas av fattiga människors perspektiv på utveckling och ett rättighetsperspektiv. Ett viktigt arbete i detta är att också främja migranters rättigheter. Det svenska utvecklingssamarbetet ska också utgå från ett konfliktperspektiv, ett jämställdhetsperspektiv och ett miljö- och klimatperspektiv. Det är regeringens politik.

Sedan tycker jag ändå att vi för debattens skull ska lägga till att var och en som söker asyl i Sverige får en individuell prövning av sin ansökan. Man får ju inte sända tillbaka någon till ett område där personen riskerar sitt liv eller sin frihet eller riskerar att utsättas för tortyr eller annan omänsklig behandling, och detta är en princip som alltid ska respekteras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Med det sagt är jag väldigt övertygad om att den person som har fått avslag på sin asylansökan eller av andra skäl inte kan stanna i Sverige behöver kunna få återvända till sitt hemland. Där har vi en folkrättslig princip som säger att alla länder faktiskt har ansvar för sina medborgare, och det behöver vi naturligtvis arbeta med på ett bra, klokt och konstruktivt sätt.

Biståndspolitiken ligger dock fast.

Fru talman! Statsrådet Ernkrans menar att regeringens förslag inte kommer att gå emot Dac-regelverket eller ändra inriktningen på biståndet, vilket är ett bra förtydligande, men det är svårt att helt lita på detta med tanke på hur förslaget presenterades och beskrevs av hennes ministerkollegor i december.

I intervjuer efter pressträffen där Socialdemokraterna presenterade förslagen sa statsrådet Ygeman att det handlar om länder som Irak, Libanon och Somalia och menade att om länderna inte lever upp till sina förpliktelser kommer Sveriges intresse att svalna. Sveriges intresse för bistånd och för att hjälpa människor i humanitär utsatthet skulle alltså svalna beroende på hur deras regeringar agerar.

Precis som statsrådet Ernkrans säger är det ju mycket lite av Sveriges bistånd som går direkt till stater. Effekten av att dra in biståndet skulle därför bli mycket liten för staterna i fråga men däremot mycket stor för de fattigdomsdrabbade medborgarna i dessa länder, som inte längre skulle få hjälp. I exemplet Libanon är det dessutom inte regeringen som motsätter sig att ta emot avvisade, så man missar verkligen målet på flera sätt om man försöker att använda bistånd som påtryckningsmedel mot regeringen. Däremot skulle det få stora konsekvenser för de många hundra tusen människor i Libanon som skulle påverkas av indraget stöd.

Det finns också en internationell överenskommelse från 2017 som säger att humanitärt bistånd inte får villkoras mot tvångsavvisningar.

Statsrådet Johansson hävdade i en intervju i samband med att förslaget presenterades att det kan användas både för personer som ska utvisas på grund av brott och för frivilliga eller tvångsmässiga återsändanden samt att bistånd bygger på respekt mellan landet som ger och landet som får. Detta skulle alltså strida mot den överenskommelse som finns om humanitärt bistånd. Det skulle också fullständigt frångå den ordning som Sverige sedan länge haft om biståndets syften.

Jag skulle vilja citera Sveriges strategi för humanitärt bistånd för 2021-2025: "Målet för svenskt humanitärt bistånd är att rädda liv, lindra nöd och upprätthålla mänsklig värdighet, till förmån för nödlidande människor som har utsatts för, eller står under hot att utsättas för väpnade konflikter, naturkatastrofer eller andra katastrofliknande förhållanden."

Det står ingenting om att bistånd ska kunna dras in om Sverige känner brist på respekt eller om Sveriges intresse för att upprätthålla mänsklig värdighet börjar svalna. Jag hoppas verkligen att det förblir så.

Fru talman! Sverige är en humanitär stormakt. Det bygger på de humanitära principerna. Det kan jag vara absolut urtydlig med också när det gäller denna fråga. Vi pratar inte om humanitärt bistånd här. Vi är en humanitär stormakt och ska fortsätta att vara det - en grundbult i internationellt solidaritetsarbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Däremot kommer regeringen att behöva fortsätta analysera hur svenskt bistånd ytterligare kan stärka arbetet med en säker, ordnad och reglerad global migration inom ramen för OECD-Dacs direktiv. Där står fattigdomsbekämpning i centrum.

Av den anledningen gav regeringen, som jag sa tidigare, i december ett uppdrag till Sida att fördjupa och bredda rapporteringen om hur myndigheten redan i dag - detta är ett uppdrag som redan ligger på myndigheten - arbetar med migration och utveckling inklusive stöd som ges för ett säkert återvändande med hållbar återintegrering. Viktiga delar i detta arbete kommer naturligtvis att vara att främja migranters rättigheter, stödja ett välfungerande återvändande och motverka bakomliggande orsaker till irreguljär migration.

Med detta hoppas jag att vi kan räta ut en del frågetecken som har funnits i debatten.

Vi i Sverige har en lång tradition av ett brett och ambitiöst bistånd som präglas av just internationell solidaritet. Det ska vi vara stolta över. Redan 1974 uppnådde Sverige, som första land, FN:s mål om att biståndet skulle utgöra 0,7 procent av landets bni. Regeringens målsättning i dag är betydligt högre - vi ska ge 1 procent av bruttonationalinkomsten i bistånd. Det levererar vi också. Regeringen har varit mycket tydlig med att enprocentsmålet ligger fast.

Vi är en av de största givarna internationellt. Vi anses bedriva ett av världens bästa utvecklingssamarbeten. Genom åren har vi i Sverige gång på gång fått mycket höga betyg gällande inriktning och resultat i vårt utvecklingssamarbete i OECD:s utvärderingar.

Jag vill hävda att det är Socialdemokraterna som har lagt grunden för denna svenska biståndspolitik. Vi i regeringen kommer, som socialdemokrater, att fortsätta att engagera oss för ett bistånd som går till det som det är avsett för och som motsvarar 1 procent av bni.

Det som jag ändå vill vara lite uppriktig med i den här debatten är att hotet mot en ambitiös svensk biståndspolitik inte står här. Hotet är det faktum att Moderaterna med stöd av Sverigedemokraterna vill bilda regering i höst. Dessa två partier är ju överens om att de vill göra Sverige och världen otryggare genom att göra stora sänkningar av biståndet. De tycker också att andra länder ska haka på den här sänkningen av biståndet.

Detta skulle allvarligt drabba det långsiktiga utvecklingssamarbetet och alla de människor som lever i länder med akut matbrist. Det skulle drabba stödet till demokratirörelser, vårt arbete för kvinnors rätt till säkra aborter och arbetet för att miljö- och klimatomställningen blir rättvis.

Det är här, Maria Ferm, som vi har våra riktiga motståndare. Jag skulle önska att Socialdemokraterna och Miljöpartiet kunde samarbeta i de frågor där våra partier faktiskt är överens, som när det gäller biståndspolitiken, skapa förutsättningar för att människor här i Sverige får en större förståelse för vad det internationella biståndet går till och visa att det faktiskt är Moderaterna och Sverigedemokraterna som är hotet här - inte något annat.

Fru talman! Jag kan inte annat än instämma i vad det verkliga hotet mot svenskt bistånd är. Jag är mycket oroad över förslagen om att sänka biståndet till 0,7 procent. Jag tror absolut att detta kan bli en konsekvens om en högerkonservativ regering kommer till makten, så vi får verkligen hoppas att det inte blir så.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker att det är positivt att jag har fått flera förtydliganden om vad regeringens linje är gällande bistånd. Jag tolkar Matilda Ernkrans som att det inte finns någon avsikt att villkora biståndet eller att på något sätt använda det som påtryckningsmedel för att tvångsavvisa fler människor.

Däremot låter det väldigt annorlunda jämfört med det som presenterades i december. Det är väl bra att regeringens linje inte är spretig utan tydliggörs i en debatt som denna. Jag kommer ändå att fortsätta att följa den här frågan noga, för min samlade erfarenhet av samarbete med socialdemokratin under alla år gör att jag inte helt avfärdar risken. Jag önskar dock Matilda Ernkrans ett stort lycka till i arbetet framöver.

Fru talman! Jag har noterat den uppmärksamhet som detta har fått. Det är viktigt att regeringen ändå kan bidra till en gemensam linje när det gäller dessa frågor.

Jag har här gett besked om att regeringen tänker fortsätta att driva svensk biståndspolitik helt enligt OECD-Dacs regelverk. Jag delar åsikten att biståndspolitikens mål ska vara i fokus. Det handlar om att skapa förutsättningar för att förbättra levnadsvillkoren för människor som lever i fattigdom och förtryck. Detta är målet för svensk biståndspolitik.

Jag vidhåller, vilket går att se här i debatten, att Socialdemokraterna är överens med Miljöpartiet om att vi har ett gemensamt arbete att göra. Det handlar dels om att stärka kunskapen om vad svenskt bistånd bidrar till i världen och hur det tjänar Sverige väl, dels om vårt gemensamma engagemang för internationell solidaritet och mot de krafter som i Sverige är Moderaterna, som vill plocka bort 40 procent av biståndsbudgeten, och Sverigedemokraterna, som vill halvera biståndsbudgeten.

Däri ligger det största hotet mot en ambitiös internationell biståndspolitik som tjänar både Sverige och världen väl. Detta finns också på en global arena. Konservativa och auktoritära krafter har ju också här bilden att vi ska gå mot en värld som krymper människors möjligheter att förbättra sina levnadsvillkor, som krymper möjligheterna till demokrati och uttryckssätt och som krymper möjligheterna att klara kvinnors rättigheter samt miljö- och klimatomställningen.

Här har vi vårt största motstånd. Här borde Socialdemokraterna och Miljöpartiet jobba tillsammans. Det ser jag fram emot att göra.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.