Besparingar i assistansersättningen

Herr talman! Bengt Eliasson har frågat statsminister Stefan Löfven om vilka initiativ statsministern är beredd att ta nu för att vända den negativa trend som beskrivs i interpellationen när det gäller assistansersättningen. Arbetet i Regeringskansliet är så organiserat att det är jag som besvarar den frågan.

Regeringen har beslutat om att en särskild utredare ska se över delar av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) och assistansersättningen i socialförsäkringsbalken. Syftet med uppdraget är att få till stånd mer ändamålsenliga insatser i LSS samt att lagstiftningen ska främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet och skapa en långsiktigt hållbar ekonomisk utveckling av insatsen personlig assistans.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Som jag nämnt tidigare är det riktigt att Försäkringskassan i regleringsbrevet för 2016 fått ett nytt mål för assistansersättningen. Det som sällan nämns när Försäkringskassans mål diskuteras är att målet har fler lika angelägna inriktningar. Där ingår målsättningen om en handläggning av hög kvalitet och lika rättstillämpning i landet, en god kontroll för att motverka överutnyttjande samt en strävan att bryta utvecklingen av antalet timmar.

Strävan att bryta utvecklingen av antalet beviljade assistanstimmar har sin grund i att antalet timmar har ökat med i genomsnitt två till tre timmar per vecka varje år sedan 1994. I december 2015 beviljades i genomsnitt 127 timmar per vecka och person. Samtidigt är det inte uppenbart att behoven hos dem som behöver personlig assistans har blivit så mycket större.

Som jag i tidigare debatter pekat på har assistansersättningen och dess kostnadsutveckling alltsedan tillkomsten av reformen varit föremål för utredningar och granskningar, utan att mer stabila lösningar på de problem som uppmärksammats har kunnat hittas. Det gäller även under den tid som Liberalerna satt i regeringen. Jag kan därför konstatera att assistansersättningen trots ett flertal utredningar, bland annat en parlamentarisk sådan, inte nått målet om ett långsiktigt hållbart ekonomiskt ersättningssystem.

När det gäller företagens villkor kan jag konstatera att bara under de senaste tre åren har kommunernas andel av assistansmarknaden minskat från 29 procent till 25 procent, vilket indikerar att det fortsatt är en attraktiv bransch för företag att verka i. Jag kan också nämna att det finns mer än tusen företag av olika storlek som har tillstånd från Inspektionen för vård och omsorg att bedriva verksamheten personlig assistans. Jag har därför svårt att se att nuvarande regelverk för assistansersättningen utgör ett hinder för etablering av små företag.

Direktiven för LSS-utredningen gäller inte bara att se över assistansersättningen utan även att se över de övriga nio insatser som LSS innehåller. Det är ca 16 000 personer som har assistansersättning. 2015 var det ca 70 000 personer som beviljades insatser enligt LSS. Det är angeläget att dessa insatser är ändamålsenligt utformade för dem som inte är berättigade till assistansersättning och att en del av dessa insatser också kan utgöra fullgoda alternativ till personlig assistans.

Som jag tidigare nämnt är jag medveten om den oro som finns hos enskilda brukare, organisationer och anordnare när det sker förändringar inom assistansersättningen. Regeringen har dock ansvar för att både säkerställa rättssäkerheten och kvaliteten i insatser enligt LSS och en hållbar kostnadsutveckling. Det är heller inget nytt att assistansersättningen utreds eller att det sker andra förändringar i ersättningen som berör många parter. Som exempel kan jag nämna att den tidigare regeringen mottog utredningar som rörde assistansen vid tre tillfällen.

Jag vill här ta tillfället i akt att betona att det för mig och för regeringen är angeläget att värna denna reform. Reformen har på avgörande sätt förbättrat levnadsvillkoren och möjliggjort ökat självbestämmande för många flickor, pojkar, kvinnor och män med omfattande funktionsnedsättningar. Det är självklart för mig att välfärd får kosta. Samtidigt ska alla i vårt land känna sig trygga med att pengarna i vår skattefinansierade välfärd används på ett ändamålsenligt sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret! Först vill jag bara ge en kort bakgrund till att jag valde att interpellera statsministern och inte statsrådet direkt. Jag förstår naturligtvis regeringens arbetsfördelning, men jag valde medvetet att interpellera statsministern eftersom mina frågor egentligen grundar sig på partiledardebatten den 15 juni.

Min partiledare Jan Björklund frågade då statsministern i ett replikskifte: Varför drar ni ned på LSS? Varför sparar ni på samhällets mest utsatta människor? Det svar som Jan Björklund fick av ditt partis ledare, tillika statsministern, Stefan Löfven, kan man i all välmening tolka som ganska luddigt och ganska anklagande mot dem som är assistansberättigade och dem som utför assistansen. Frågan kvarstår alltså, tycker jag.

Statsrådet säger nu i sitt svar att det inte är uppenbart att behoven hos dem som behöver personlig assistans har blivit så mycket större att det motiverar den kostnadsökning som har skett. Men hur kan man vara så säker på det innan analysen är gjord? Det finns ju flera ganska bra antaganden som förklarar den stora ökningen.

Först och främst underskattades barns behov av stöd kraftigt redan 1994. Sedan millennieskiftet får den som fyller 65 behålla personlig assistans - den upphör inte eller övergår i äldreomsorg. Personer med omfattande funktionsnedsättningar lever längre, och därmed behöver de assistanstimmar under längre tid. Insatser med aktiv tillsyn har ökat ganska radikalt, inte minst på grund av medicinska framsteg. Delvis kan man också anta att det handlar om ren matematik: Eftersom tröskeln för att få assistansersättning har höjts blir det fler timmar per person - det handlar ju om personer med större behov.

Precis som Åsa Regnér välkomnar jag en djupare analys om varför kostnader ökar. En stor del av den tillsatta utredningens uppdrag välkomnar jag. Vi är inte kritiska till att regeringen undersöker kostnaderna och innehållet, tvärtom. Vi har länge efterfrågat det. Men fokus är fel.

I direktiven till utredningen nämns ordet "kostnader" 41 gånger. "Frihet" och "valfrihet" nämns noll gånger, och "goda levnadsvillkor" bara i ett enda kort resonemang om vad som kan begränsas.

Vi är kritiska till att det är ett ensidigt fokus på just ekonomi och kostnader och att ni faktiskt beslutar om nedskärningar och regelskärpningar utan politisk debatt och framför allt innan analysen är gjord.

Jag skulle vilja fortsätta bära min partiledares frågor: Varför drar ni ned på LSS? Varför sparar ni på samhällets mest utsatta?

Herr talman! Detta är en omfattande och väldigt komplicerad fråga. Den har debatterats vid många tillfällen, och så behöver det också vara. Den har också varit föremål för genomlysningar och utredningar under ditt partis regeringsinnehav. Även nu har vi tillsatt en utredning.

Den här reformen är bra. Vi vill att den ska vara kvar. Vi vill att den ska utvecklas. Du säger att vi talar om kostnader, Bengt Eliasson, men du nämner inte att vi också i direktiven talar om rättigheter, självständighet, delaktighet, kvalitet, jämställdhet och barnperspektiv. Det är inte bara ord utan väldigt viktiga förutsättningar för utredningen.

Du glömmer i ditt inlägg också att nämna att det finns ett antal rapporter, utredningar och genomlysningar, åtminstone fem stycken från olika aktörer, som påpekar att man har kunnat se att den stora andelen privata utförare i många fall - inte alla men många - har utrymme att använda medel från reformen till reklam, till att anställa fler jurister eller till andra administrativa kostnader som inte skulle omfattas av dessa medel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag och regeringen är angelägna om att pengarna används för dem som de var tänkta för. Det är skattebetalarnas pengar. Jag tycker att skattebetalarna ska kräva att av en regering få veta vad pengarna går till. Om man dessutom har indikationer på att de inte alltid används som det var tänkt måste man göra något åt det. Det är vår drivkraft.

Herr talman! Återigen vill jag tacka statsrådet för svaret.

Jag instämmer i att detta är en viktig debatt, och vi kommer säkert att fortsätta den på många plan och under lång tid.

Det framgår tydligt av utredningsdirektiven och av övrig signalpolitik från regeringen att assistanskostnaderna ska skäras ned. Utredningen ska "lämna förslag på hur insatsen kan begränsas när det gäller antal användare och/eller antal timmar". Kan det bli tydligare än så? Jag kan inte tolka det som annat än att innebörden är att assistansen ska minskas liksom att hela funktionshindersområdet ska tillföras mindre resurser.

Jag vet inte om de assistansberättigade får för många timmar eller för få. Jag tror inte heller att Åsa Regnér vet det. Om det skulle vara så att de assistansberättigade får för många timmar måste det till syvende och sist innebära att de har de på något sätt har det för bra, att de kan leva bättre än personer utan funktionsnedsättning eller att de personbeviljade timmarna och pengarna faktiskt skulle gå till något annat. Det handlar om ett behov som Försäkringskassan bedömer, med ett visst antal kronor som betalas ut. Jag förstår inte den andra matematiken.

Regeringens signalpolitik kommer att sänka många privata och kooperativa assistansanordnare och minska valfriheten för de assistansberättigade. Försäkringskassan har redan gått ut och varnat kommunerna för detta. Vår kritik nu handlar inte om detaljerna i utformning, schablonersättningssystem eller några andra bärande delar. Sådana detaljer kan vi debattera länge. Vår kritik handlar i stället om själva grundinställningen till LSS-reformen, att den är ett problem som ska begränsas, inskränkas och skäras ned.

Låt mig nämna några delar i signalpolitiken särskilt. Schablonersättningen är låg - den är i dag 288 kronor per timme medan hemtjänsten kostar 369. Försäkringskassan har övergått till efterskottsbetalning. Försäkringskassan har aviserat att man ska övergå till månadsredovisning. Regeringen har lagt förslag om att ersättningsnivåerna ska ändras flera gånger per år. Försäkringskassan har, som jag sa, förvarnat kommunerna om att de kan behöva ta över assistans med kort varsel.

I dag blåser Kommunal till konflikt om assistansanordnarna. Man måste ändå säga att regeringens politik på något sätt har gett effekt när facket går ut och säger: Nu är gränsen nådd.

Tycker statsrådet att det här är rimligt? Har vårt lands mest utsatta människor det för bra? I så fall undrar jag: Hur då? Det som Åsa Regnér säger, att regeringen står bakom principerna för den personliga assistansen, är väldigt positivt. Men allt ni i praktiken gör är faktiskt grundskott mot själva insatsen. Det är den utvecklingen som gör mig sömnlös om nätterna. Det är den utvecklingen som jag tycker att vi tillsammans måste stoppa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Bengt Eliasson tar upp företagens villkor. Det finns alltså ungefär 1 000 företag på den här marknaden, på 16 000 personer. Det är ett mått på att det antagligen är intressant att finnas på det här området.

Som jag sa tidigare vet vi att det inte bara går att göra vinst. Vi vet att en del av vinsterna är väldigt stora. Vissa företag börsnoteras. Vi vet också att det finns en hel del - det gäller verkligen inte alla, för det finns många seriösa aktörer bland de privata och förstås de offentliga - som använder pengarna på ett sätt som det inte var tänkt. Jag skulle vilja höra om din syn på det.

En av dina tidigare partiledare har skrivit en uppmärksammad rapport på det här området. Den var beställd och betald av Vårdföretagarna - det är alltså de som faktiskt får kritik i flera av de här rapporterna. Jag skulle gärna vilja höra hur du ser på det. Är det inte ett bekymmer för dig? Jag håller med om att valfrihet är viktigt här. Och, som sagt, många av insatserna är väldigt uppskattade. Men hur mycket tycker du att skattebetalarna ska betala för oseriösa aktörer på den här marknaden? Hur mycket ska den valfriheten få kosta? Vi vet genom åtminstone fem seriösa rapporter att det förekommer oaktsam hantering av pengarna. Ibland är det i någon form av gråzon. Hur mycket tycker du att skattebetalarna ska klara av där? Framför allt undrar jag: Hur mycket tycker du ska gå till sådan verksamhet som inte kommer de assistansberättigade till del?

Herr talman! 1 000 företag och en intressant marknad, säger statsrådet. Ja, man kan också säga att det är 1 000 företag för att det är så viktigt med valfrihet, och många användare väljer många olika sorters anordnare. Behovet finns alltså där, och då bildas marknaden. Man kan vända på det på det sättet om man vill.

Vi är helt överens om att kriminalitet i alla branscher ska bekämpas. Kriminalitet och oegentligheter ska bort. Vi är helt eniga om det. Men det finns också gränser när man går in på den personliga valfriheten, och där är vi uppenbarligen inte helt överens.

Statsrådet var inne på vad den förra regeringen gjorde eller inte gjorde. Det är sant att den förra regeringen, den borgerliga regeringen, gjorde en del bra saker men inte tillräckligt. Jag håller helt med om det. Den parlamentariska utredning som kom 2008 hade många bra förslag. Jag beklagar djupt att inte alla genomfördes. Men det är så i en koalitionsregering. Jag tror att Åsa Regnér, om något statsråd, är väl medveten om att kompromisser har ett pris. Man ska komma överens.

Det är positivt att Åsa Regnér står bakom principerna för den personliga assistansen. Men jag skulle vilja vädja till regeringen att man skiftar fokus i praktisk politik och i stället börjar med statsministerns ord: "Det är solklart att människor med funktionsnedsättning som behöver assistans ska ha det - för att få ett värdigt liv, ett liv i frihet. Där kommer vi inte att vika oss."

Det är ett citat av Stefan Löfven. Jag använder de orden också.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Tack, Bengt Eliasson, för debatten! Jag tror att den fortsätter. Det är en viktig fråga och viktiga värden som vi pratar om här.

Jag instämmer i statsministerns uttalande. Det är också därför som vi har med de begrepp som jag nämnde tidigare i utredningen. De är nämligen också utgångspunkter i den.

Du sa tidigare att funktionshindersområdet över huvud taget ska få mindre medel. Det har vi aldrig uttryckt. Det handlar om att få kontroll över just de problem som jag nämnde. Ren kriminalitet är en sak. Den måste vi naturligtvis stävja. Det finns ett antal domar där man ser förfärande interiörer. Men det är brottsliga handlingar där det finns domar. Det jag talar om är delvis oklarheter i lagstiftningen. Och regeringen har ju ett ansvar för att föreslå lagstiftning för riksdagen.

Av den anledningen görs den här utredningen. Där är det en mängd frågor av annan karaktär men som också är viktiga. Det handlar om jämställdhetsaspekten. Varför får män mer assistans än kvinnor? Det handlar om familjernas roll. När jag talar med organisationer - det gör jag ofta - tycker vissa att det är jättebra att familjerna har den roll de har i lagstiftningen. Andra tycker inte det. Är det bra med två huvudmän eller inte?

Det här är väldigt stora frågor som många har diskuterat. Men vi måste fortsätta med det och också ta vissa beslut. Jag värnar den här reformen, och det är därför jag tar den.

Överläggningen var härmed avslutad.