Beredskapsjobb och andra jobblöften

Herr talman! Erik Andersson har frågat mig vilka slutsatser jag dragit av att traineetjänster och extratjänster inte fallit ut så väl och om det finns någon annan skillnad mellan extratjänster och beredskapsjobb som kan bidra till att de senare kan fungera bättre.

Som Erik Andersson påpekar finns det endast ett drygt hundratal traineejobb i dagsläget. Traineejobb innebär en kombination av arbete och reguljär utbildning. Flera parter är involverade i denna insats, och hur många traineejobb som kommer till stånd är därför beroende av dessa parters aktiva agerande. Glädjande är att ungdomsarbetslösheten sjunker, vilket bidrar till att traineejobbens ursprungliga målgrupp minskar.

Traineejobben måste få växa fram kontinuerligt för att säkerställa god kvalitet i både anställning och utbildning. Samtidigt finns det ett tydligt behov av att säkra generationsväxlingen inom en rad olika branscher. För att säkerställa kompetensbehovet i generationsväxlingen har regeringen utvidgat målgruppen för traineejobben till att även omfatta långtidsarbetslösa och nyanlända.

I dag finns det närmare 700 extratjänster. Även om antalet extratjänster fortfarande är lägre än önskat har de ökat de senaste veckorna - en ökning som kan förväntas fortsätta.

De moderna beredskapsjobben ligger i linje med Konjunkturinstitutets och Finanspolitiska rådets rekommendationer. Båda myndigheterna framhåller att det finns behov av att stimulera framväxten av fler jobb med lägre kvalifikationskrav. Sverige behöver fler jobb med lägre kvalifikationskrav men inte sänkta löner.

Regeringen ser nu till att staten går före och skapar moderna beredskapsjobb genom sina myndigheter. Det ska vara jobb med lägre kvalifikationskrav till goda villkor som ger arbetslivserfarenhet och lön.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag vill tacka arbetsmarknads- och etableringsministern för svaret. Frågan kvarstår dock. Av de 32 000 traineejobben har det två år in i mandatperioden - det är halvtid nu, så ni har två år till på er - blivit 100. Av de 20 000 extratjänsterna har det enligt arbetsmarknadsministern blivit 700.

Det jag saknar i svaret är självkritik. Skulle man kunna göra på ett annat sätt så att det här skulle kunna bli bättre? Det är ju inte så att det inte saknas händer i vården eller att det saknas platser där människor kan lära sig ett nytt yrke eller lära sig jobbet på jobbet.

Även om arbetslösheten sjunker nu är det fortfarande 348 000 personer som är arbetslösa, och det är 56 000 ungdomar som är arbetslösa. De 348 000 är ungefär som en större stad, och de 56 000 ungdomarna är som en stor kommun. Ibland känns det som om arbetsmarknadsministern är väldigt nöjd, men det kan man inte vara när det är så många människor som är arbetslösa.

Särskilt utsatta är givetvis de som blir sjuka på jobbet, och det är särskilt kvinnor som blir sjuka på jobbet - av stress.

Andelen långtidsarbetslösa ökar, så det är klart att vi har stora utmaningar framför oss i det här landet. Därför frågar jag mig: Hur kommer sig den här avsaknaden av självkritik?

Ett svar kan vara att det är svårt för politiken att skapa jobb. Jobb skapas ju av företag som tillåts växa. Inom politiken kan vi givetvis underlätta att jobb skapas med bra och fungerande regler. Men med anledning av den dåliga måluppfyllelsen för traineejobb och extratjänster undrar man varför regeringen fortsätter på den inslagna vägen.

Med pompa och ståt på första maj levererade statsministern 5 000 beredskapsjobb. I partiledardebatten kunde man höra att de som får dessa ska hjälpa till med att skanna dokument och städa stränder. Då undrar man givetvis: Är det här rätt väg för Sverige? Har man prövat en medicin som fungerar undrar man om beredskapsjobben kommer att fungera på samma sätt.

Tror verkligen arbetsmarknads- och etableringsministern att man kommer att lyckas med beredskapsjobben när man har misslyckats totalt när det gäller extratjänsterna och traineejobben?

Jag minns, herr talman, när jag för ett tag sedan arbetade för Stockholms stad. Då levererade dåvarande statsministern Persson någonting som kallades plusjobb. Vi ombads av det socialdemokratiska styret att anställa så många vi kunde för att arbetslöshetssiffrorna skulle gå ned. Givetvis blev det inte många plusjobb eftersom behovet inte fanns.

Jag tror tyvärr inte att det blir bättre med beredskapsjobben. Det krävs ju också att man har tid och möjlighet att handleda och få in människor på en arbetsmarknad, och som det ser ut i dag är arbetsplatserna väldigt slimmade och effektiviserade. Frågan är om det är något annat som behövs för Sverige än statliga beredskapsjobb.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Man bör vara pragmatisk inom arbetsmarknadspolitiken; det har jag deklarerat många gånger. Man bör se upp med att vara alltför förtjust i sina egna älsklingslösningar. Man måste alltid vara beredd att ompröva när verkligheten förändras, och det gör den ju - väldigt snabbt.

Den glädjande förändring som har skett under den här mandatperioden är att ungdomsarbetslösheten sjunker kraftfullt. Det är mycket glädjande.

Det finns fortfarande en del kvar; det finns fortfarande en del ungdomar som har svårigheter. Där har vi nu riggat upp ett bra lokalt samarbete mellan Arbetsförmedlingen och kommunerna med gemensamma överenskommelser där man nu sitter tillsammans, i många fall samlokaliserade, och jobbar för att lösa situationen och hjälpa också de ungdomar som har svårare att ta sig in på arbetsmarknaden.

Det här gör naturligtvis att den ursprungliga målgruppen för till exempel traineejobben har minskat väsentligt. Det är glädjande. Det finns inget egenvärde i att ha personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder om de har möjlighet att få jobb utan arbetsmarknadspolitiska insatser. Det är förstås det allra bästa. Det är också den utveckling vi har sett, och den utvecklingen har varit starkare än vad vi trodde i opposition och vad många andra trodde. Det är mycket glädjande. Vi har en otroligt stark tillväxt av nya jobb.

Det stora problemet på arbetsmarknaden är svårigheten för arbetsgivare att få tag i personer med rätt kompetens. Även om det just nu skapas väldigt många nya jobb och vi har en god utveckling har inte alla individer lätt att få jobb på den här arbetsmarknaden. Det ställs ofta höga krav, och det finns grupper som har svårt att leva upp till de kraven.

Då behöver man satsa på utbildning, men det räcker inte - man måste också se till att det skapas fler jobb med låga kvalifikationskrav. Det är inte alldeles enkelt, utan det kommer att behövas insatser för att få fram dem.

Vi ser nu till exempel ett utrymme ute i kommunerna. Många skolor växer nu otroligt snabbt när de får många fler elever. Då behövs det förstås fler lärare. Men det behövs också på många håll fler vuxna i skolan, eller lärarassistenter om man så vill, alltså personer som kan avlasta lärarna i deras arbete genom att hjälpa till med andra uppgifter i förhållande till barn och ungdomar. Här passar till exempel extratjänsterna in. Det finns även behov inom exempelvis äldreomsorgen och vården.

Vi ser att reformen med RUT-avdrag har hjälpt många personer med låga kvalifikationer in på arbetsmarknaden. Det är en reform som vi bygger ut i samarbete med andra partier med vilka vi har gjort överenskommelser för att få fram ytterligare jobb inom privat sektor. Det är jobb för vilka det ställs lägre kvalifikationskrav men som ger avtalsenliga och rimliga villkor till dem som har dessa jobb.

Man behöver också titta på om man kan göra fler reformer inom detta område. Det är en av de saker som min kollega Mikael Damberg tittar vidare på.

En sektor där det ofta är höga kvalifikationskrav för att man ska få jobb är statlig sektor. Statlig sektor är en av de sektorer som i minst utsträckning använder subventionerade tjänster. Det är rimligt att kommuner och landsting, det privata näringslivet och även staten bidrar i ett läge där vi kommer att behöva se till att det också skapas fler jobb för personer som inte klarar av att möta de höga kvalifikationskrav som normalt ställs på arbetsmarknaden. Det är det som är bakgrunden till de moderna beredskapsjobben. Det är förstås inte lösningen på utmaningen, men det är ett sätt att visa att också staten ska bidra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag hörde arbetsmarknadsministern säga ordet glädjande ett antal gånger. Det är klart att vi alla är glada över att ungdomsarbetslösheten minskar. Men man kan aldrig vara nöjd när 56 000 ungdomar fortfarande är arbetslösa.

Vi får hoppas att det lyckas bättre med dessa beredskapsjobb än med exempelvis extratjänsterna. Det är klart att det behövs armar i vården och assistenter i skolorna. Men ändå blir det inte fler. Då undrar man vad som har gått fel. Där saknar jag lite grann en självkritik och möjligtvis några funderingar på vad vi kan göra bättre.

Jag visste att arbetsmarknadsministern skulle säga att arbetslösheten minskar. Men när det gäller RUT-avdragen skulle jag vilja säga att det bästa för näringslivet, och för den delen för alla andra, är långsiktighet. När man valde att halvera RUT-avdraget skapades en oro i branschen. Bara det gjorde att branschen inte växte på det betydande sätt som den gjorde tidigare, och många blir oroliga. Då är det klart att det inte anställs människor.

RUT är ett bra exempel på hur man kan ta sig in på arbetsmarknaden, när man kanske inte har så stor erfarenhet av just den svenska arbetsmarknaden, och lära sig språket på jobbet och jobbet på jobbet.

I själva verket har den här regeringen försämrat reformer som ger fler jobb. Man har försämrat jobbskatteavdraget, som gav 130 000 jobb, och försämrat RUT-avdraget, som gav 20 000 jobb. I stället har man valt ett krångligt system som handlar om att halvera momsen på reparationer, och man har fördyrat för unga och äldre att få ett jobb.

Enligt Konjunkturinstitutet kommer andelen utlandsfödda att öka snabbt framöver, och det tar tid innan de kommer ut på arbetsmarknaden. Ändå bedömer man att arbetskraftsdeltagandet kommer att minska under prognosperioden. Sysselsättningsgraden faller alltså från och med 2017.

Herr talman! Som jag sa tidigare står vi inför enorma utmaningar. Vi har 348 000 personer som är arbetslösa, och 56 000 av dem är ungdomar. Man kan inte vara nöjd när det ser ut som det gör. Vi har enorma utmaningar framför oss. Duttande hit och dit ger ingen effekt.

Herr talman! Ekonomin är stark, och det ska vi vara glada för. Men samtidigt finns det ingen plan för hur arbete och ansträngning ska löna sig i det här landet. Regeringen prioriterar att höja bidragen till den som kan arbeta men väljer att inte arbeta. Det måste bli mer lönsamt att komma i egen försörjning. Jag ser gärna skattelättnader på lägre inkomster.

Vart tog arbetarrörelsens värderingar vägen, där nit och flit och strävsamhet räknas in? En gammal känd fras i en sång som är väldigt bekant för arbetsmarknadsministern lyder: Båd' stat och lagar oss förtrycka, vi under skatter digna ner.

Vi vill att jobben ska växa till, och ni vill att bidragen ska bli fler.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Låt mig först korrigera Erik Andersson på en punkt. Det är inte korrekt att RUT-avdraget har halverats. RUT-avdraget är fortfarande 50 procent av lönekostnaden. Det är kvar och intakt. Det som har sänkts är taket för hur mycket tjänster varje individ kan dra av för per år. Men själva RUT-avdraget är intakt.

Utvecklingen på arbetsmarknaden går åt rätt håll, och det är glädjande. Vilken riktning utvecklingen har är förstås mycket viktigt - alltså inte bara den absoluta nivån utan också vilken riktning man har. Under den gamla regeringens tid hade vi en lägre långtidsarbetslöshet än de flesta andra länderna i EU. Men vi hade en ökande långtidsarbetslöshet, vilket förstås var oroande och allvarligt. Nu vänder den äntligen nedåt.

Jag är på inget sätt nöjd. Men utvecklingen går åt rätt håll på arbetsmarknaden, och det är glädjande. Det bör användas så att vi på bästa sätt kan utforma politiken utifrån den faktiska konjunkturen och det faktiska läget på arbetsmarknaden. Vi ska inte leva i föreställningar om en annan arbetsmarknad än den som vi faktiskt har.

Annan utveckling går åt fel håll. Sjukskrivningarna, som vi har debatterat tidigare, har ökat med 75 procent sedan 2010. Det är mycket allvarligt och mycket oroande, och det finns bara förlorare i en sådan utveckling. Här behöver vi göra väldigt mycket mer, och regeringen har lagt fram en lång reformagenda för att vända detta.

Herr talman! Låt mig också påminna lite grann om Moderaternas pessimism. Moderaterna sa att om man återställer arbetsgivaravgiften för ungdomar till samma nivå som för andra kommer ungdomsarbetslösheten att skjuta i höjden. Det var så det lät från Moderaterna. Vi återställde arbets-givaravgiften till samma nivå som för andra, och ungdomsarbetslösheten sjunker. Jag säger inte att det är en effekt av arbetsgivaravgiften att ung-domsarbetslösheten sjunker. Det är det förstås inte. Men jag kan konstatera att Moderaternas pessimism och svartmålning av utvecklingen helt kom på skam.

När det gäller arbetslöshetsförsäkringen hörde vi Moderaterna säga att om man har en anständig nivå, så att den som är arbetslös inte också ska behöva bli fattig, kommer det att leda till att arbetslösheten ökar. Nu har vi en anständig nivå i arbetslöshetsförsäkringen, och arbetslösheten sjunker. Jag säger inte att det beror på att vi har ett högre tak i a-kassan. Men jag kan åter konstatera att Moderaternas pessimism inte slår in.

Jag tror att det är viktigt att dra någon lärdom av att man kanske har haft ganska fel i sina prognoser tidigare. Det hade man i regeringsställning, då man hela tiden fick återkomma med en revidering av sina prognoser åt fel håll, och det har man också haft i opposition.

Den nuvarande regeringen har också hela tiden fått revidera sina prognoser, men åt rätt håll. Arbetslöshetsutvecklingen har blivit bättre för varje gång som vi har kommit med prognoser. Utvecklingen när det gäller sysselsättningen har blivit bättre varje gång som vi har kommit med en prognos. Det är förstås mycket mer positivt att kunna revidera prognoserna åt rätt håll.

Herr talman! Arbetsmarknadsministern talar om för mig att vi är pessimistiska. Jag har ett minne från valrörelsen. Vilka var det som då sa att någonting håller på att gå sönder i Sverige och att det känns som om Sverige håller på att dras isär?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När Alliansen regerade, i synnerhet under Reinfeldt 2, hamnade vi i en extrem lågkonjunktur - nästan den svåraste sedan depressionen på 30-talet. Ändå lyckades Reinfeldts regering se till att Sverige klarade sig mycket bättre än övriga Europa. Det går inte att glömma.

Man ska alltid vara självkritisk, och jag önskar att arbetsmarknadsministern kunde vara mer självkritisk när det gäller just traineetjänsterna och extrajobben. Det behövs nämligen fler armar i vården och lärarassistenter i skolorna. Ändå blir det fel. Då kan vi undra: Vad är det som har gått snett?

Vi befinner oss i en högkonjunktur, och jag skulle vilja säga att de socialdemokratiska regeringarna har haft tur där - de har många gånger regerat under högkonjunktur. Jag skulle alltså inte vilja säga att det är tack vare den socialdemokratiskt ledda regeringen som arbetslösheten sjunker, utan det gör den trots den socialdemokratiskt ledda regeringen. Det gläder oss, och det gläder alla andra.

Vi har fortfarande 348 000 personer som är arbetslösa, och vi har fortfarande 56 000 ungdomar som är arbetslösa. Då kan man ju fråga sig varför inte extrajobben och traineetjänsterna blir fler.

I övrigt önskar jag arbetsmarknadsministern all lycka till i sitt arbete och en glad sommar.

Herr talman! Ja, vi har allvarliga klyftor i Sverige. De ökade under den förra regeringen, och de kvarstår. Vi har fortfarande mycket stora problem med allvarliga klyftor i Sverige. Även om det går bra för Sverige går det inte bra för alla i Sverige.

Detta är en av de absolut viktigaste frågorna, och regeringen har lagt fram - och genomfört - omfattande förslag. Vi satsar 10 nya välfärdsmiljarder, varaktigt, för att anställa fler i välfärdens verksamheter. Vi har sedan vi tillträdde anställt 13 000 fler i skolan. Äntligen vänder trenden så att det blir fler anställda för att vi ska kunna höja kunskapsresultaten i skolan. Vi har stärkt ekonomin för ensamstående föräldrar, och vi har stärkt ekonomin för arbetslösa. Vi har stärkt ekonomin kraftigt även för pensionärerna, framför allt de pensionärer som har de lägsta pensionerna.

Det varaktigt viktigaste för att minska klyftorna i samhället är att bekämpa arbetslösheten, och det är den övergripande viktigaste frågan för regeringen. Utvecklingen går åt rätt håll, men väldigt mycket mer återstår.

Herr talman! Jag önskar också Erik Andersson en trevlig sommar och ser fram emot att fortsätta diskutera och debattera jobbpolitiken när vi ses efter sommaren.

Överläggningen var härmed avslutad.