Bensinstationer på landsbygden

Herr talman! Lars Gustafsson, Lena Olsson och Ann-Kristine Johansson har frågat mig vilka åtgärder jag tänker vidta för att säkra tillgången till fossila och förnybara drivmedel på landsbygden. Vidare har Lars Gustafsson frågat vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att främja de lokala initiativ som tas för att säkra tillgången på drivmedel, och Lena Olsson har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att finna gemensamma lösningar tillsammans med bensinbolagen. Slutligen frågar Ann-Kristine Johansson om jag avser att ta några initiativ när det gäller saneringsansvaret för drivmedelsstationer. Som jag konstaterade när jag den 25 mars i år var här i kammaren och besvarade två tidigare interpellationer om landsbygdens drivmedelsförsörjning utgör landsbygden med sina naturresurser och fantastiska livsmiljö en stor tillgång för Sverige. För att förbättra möjligheterna att ta till vara denna utvecklingspotential arbetar regeringen med att ta fram en strategi för att stärka landsbygdens utvecklingskraft där mäns och kvinnors tillgång till kommersiell service är ett viktigt område. Aktörer på regional och lokal nivån har avgörande roller i den regionala tillväxtpolitiken, inte minst när det gäller att utveckla den kommersiella servicen. Regeringen beslutade därför i juni 2007 att ge ett utökat och mer långsiktigt stöd till riksorganisationen Hela Sverige ska leva genom ett verksamhetsbidrag på totalt 41 miljoner kronor för åren 2008-2010. Ett par områden som jag då framhöll att regeringen satte särskilt värde på var riksorganisationens arbete för lokal mobilisering och lokala servicelösningar. Nationella myndigheter, länsstyrelser och länsbygderåd har den senaste tiden gjort olika redovisningar av drivmedelsförsörjningen på landsbygden. Detta arbete fortsätter, och jag förutsätter att oljebolagen vid behov medverkar i dessa kartläggningar. Vad gäller saneringsfrågan råder det enighet om principen att förorenaren är ansvarig och ska betala för en sanering. Det är mycket viktigt att denna princip ligger fast och att oljebolagen får fortsätta att ta ett stort ansvar för förorenade områden kring drivmedelsstationer. Ansvaret för sanering av förorenade områden regleras i 10 kap. miljöbalken och tillhör därmed miljöministerns ansvarsområde. Enligt balkens bestämmelser är det i första hand verksamhetsutövaren, eller i andra hand vissa fastighetsägare, som är skyldiga att bekosta undersökning och sanering. I ett svar på en riksdagsfråga i februari 2008 konstaterade miljöministern att han tagit emot synpunkter om att reglerna om ansvaret för miljöskador är svåra att tillämpa. Miljöministern svarade också att han kommer att fortsatt följa utvecklingen på området och vid behov vidta åtgärder. Jag hoppas att det framgått att regeringen, i samverkan med lokala, regionala och nationella aktörer, kontinuerligt arbetar för att skapa goda förutsättningar för att alla delar av Sverige, på sina sätt och utifrån sina förutsättningar, ska medverka till hela landets ekonomiska tillväxt.

Herr talman! I slutet av 80-talet tror jag att det var som det gick en tv-serie som hette Macken . Den slutade alltid med: God natt då macken, vi ses i môrrn! Nu ställer sig många i glesbygden just frågan om det är god natt för macken eller om de kommer att ses i morgon. Det är egentligen därför jag interpellerar, för jag tror att det är en viktig fråga. För många i glesbygden vet vi att macken utgör en central del av samhällsservicen. Det är också viktigt att komma ihåg att den ofta kombineras med andra faciliteter som är viktiga - närlivsmedel, lantbrevbärare - och utgör en väldigt viktig del för detta. Vi vet också att tidigare regering drev igenom, som jag tyckte, förhastade beslut om en deadline för att kunna genomföra förhandlingen om ansvaret för att också ha miljövänliga drivmedel. Jag tror att ministern känner till det. Alla allianspartier har faktiskt reserverat sig, inte mot förslaget i sig utan mot hur man genomförde det. Och nu har ministern fått frågan på sitt bord som tack för brevet och för att vi vann valet. Det kan ju vara roligt. Nu vet vi att det är väldigt bråttom, därför att det här beslutet snart ska träda i kraft. I min interpellation till ministern frågar jag om det inte finns möjlighet att senarelägga när detta ska träda i kraft, därför att vi ser vilka problem som uppstått genom att inte minst oljebolagen inte tar sitt ansvar, tycker jag. Om man tar på sig en samhällsservice i ett samhälle har man både del i vinsterna och i ansvaret. Man kan inte dra sig undan när man inte tycker att lönsamheten är tillräckligt bra utan får lov att hitta goda lösningar. Jag vet att ministern har haft en samling med de olika intressenterna. Jag vet också att glesbygdsriksdagen har uttalat att man har behov av vissa lagjusteringar. Man kräver också lösningar för framtiden. I min interpellation skrev jag att jag tyckte man skulle kunna göra åtminstone två saker, senarelägga ikraftträdandet och kravet på miljövänliga bränslen från just det datum som anges i tidigare beslut samt hitta en lösning genom att se detta både som ett glesbygdsstöd och ett klimatstöd. En sak är nämligen säker och det är att en avvecklad mack kommer aldrig att återupprättas med miljöbränslen. Det kan vi vara övertygade om, för det kostar mycket pengar att investera. Detta drabbar inte endast norra Norrland. Det drabbar även mitt hemlän där man haft problem men hittills lyckats lösa dem. Om vi räknar miljönyttan av att kanske behöva köra 10-14 mil för att hämta bensin inser vi att det inte är någon vidare miljönytta med det, oavsett vilket bränsle vi har. Vi måste hitta en lösning på detta. Ingen vinner något på ett exakt ikraftträdande, inte miljön i alla fall. Därför vill jag fråga ministern - hon var lite svävande i sitt svar - om det finns någon möjlighet att något senarelägga ikraftträdandet. Ser ministern någon möjlighet till att eventuellt hitta några medel för dem som installerar miljövänliga bränslen, alltså inte för de andra mackarna utan för dem som väljer att investera för att överleva? Det finns ju en hel del pengar i form av glesbygdsstöd. Det är just investeringarna och saneringarna som medför de stora kostnaderna för dem som övertar dessa mackar. Ministern vill ju värna småföretagen genom att sänka deras arbetsgivaravgifter. Det tycker jag är positivt. Därför vill jag fråga ministern om något av de förslag jag lagt fram vore något att tänka på.

Herr talman! Jag vill tacka ministern för svaret. Jag ställde tre frågor i min interpellation men tycker inte att jag fått något uttömmande svar på frågorna. Jag frågade om ministern var beredd att vidta åtgärder för att långsiktigt kunna lösa problemen så att landsbygdens befolkning garanteras drivmedelsstationer i framtiden. Det tycker jag inte att jag fått något svar på. Den andra frågan gällde de gemensamma lösningarna med bensinbolagen och den tredje hur även landsbygdsbefolkningen ska ha möjlighet att tanka miljövänligt. Jag är själv landsbygdsbo; vi sopsorterar och gör en mängd andra saker. Jag tycker inte att svaren är bra. Jag tittade på nyhetsprogrammet i TV 8. Där sändes ett ganska långt inslag med ministern. Hon tyckte att också marknadskrafterna måste ta sitt ansvar. Visst är det så, visst måste de ta sitt ansvar, men även staten måste ta ansvar för att vi på landsbygden ska ha tillgång till samma spelregler som gäller i övriga delar av landet. Det är sådant som Centerpartiet gick till val på och lovade oss landsbygdsbor, och dessa diskussioner förs på landsbygden. Det finns en kändis, inte landsbygdsbo utan någonting mittemellan, som sagt att den enskilde konsumenten är fullkomligt maktlös, att marknadsekonomin helt enkelt inte fungerar på vissa ställen. Det är Jan Guillou som skriver det i en stor artikel i Aftonbladet. Maud Olofsson har som ledare för Centerpartiet talat mycket om vikten av utvecklingen på landsbygden, och i svaret skriver hon om att "stärka landsbygdens utvecklingskraft där mäns och kvinnors tillgång till kommersiell service är ett viktigt område". Så är det. Det är vi rörande överens om. Det är bra med de 41 miljoner som riksorganisationen Hela Sverige ska leva fått. Jag blir dock förvånad när ministern på tv-reporterns fråga vad hon ska svara landsbygdsborna, vilket stöd hon ska ge dem, svarar ungefär att ja, de får väl bjuda in bensinbolagens representanter. Ministern är ju själv en del av befolkningen och förtroendevald. Det är framför allt hon som ska föra deras talan, och jag tycker att hon har ett särskilt ansvar just när det gäller landsbygdsutvecklingen. Regeringen har, med Centern i spetsen, en landsbygdsstrategi. Vi har en landsbygdskommitté som lagt fram mängder av förslag. Vi har också Lars Högdahls utredning. Då kan man fråga sig hur det ska bli när staten drar in en mängd service på landsbygden. Ska vi dra in allting och sedan ut med det igen? Det är vad han fått i utredningsuppdrag. Det finns många frågor att besvara. Konkret vill jag, och många med mig, ha reda på vad ministern tänkt vidta för åtgärder för att drivmedlen ska säkerställas på landsbygden i framtiden.

Herr talman! Jag vill tacka ministern för svaret. Det var ett tag sedan vi debatterade samma fråga. Jag återkommer än en gång för det handlar om att antingen ge upp landsbygden och låta marknadskrafterna råda eller också ta politiskt ansvar för landsbygden. Sedan sist har ni på departementet haft ett möte med branschen. Vad blev kontentan av det? Kommer branschen att ta sitt samhällsansvar? Det var ministerns önskemål när vi senast debatterade frågan. I min interpellation frågade jag vilka konkreta initiativ som kommer att tas utifrån det. Sedan sist har vi även haft en nationell drivmedelskonferens i Kil i Värmland med deltagare från hela landet. Det gavs en redogörelse av läget och gjordes många kloka inlägg om de möjligheter som finns. Det fanns önskemål om att vi politiker ska ta vårt ansvar och inte vara tysta och låta marknaden styra, för marknaden kommer inte att lösa landsbygdens servicebehov. Några frågor som jag gärna vill att ministern svarar på i dag gäller bland annat att jag anser att det behövs en lokal kartläggning, en försörjningsplan över landet. Vad anser ministern om behovet av en sådan, och vem skulle kunna genomföra den? Det är en konkret sak som man skulle kunna genomföra. En annan fråga gäller ökade medel till det kommersiella serviceanslaget. Är det på gång? I den förra debatten hänvisade ministern till just de kommersiella serviceanslagen. Jag håller med om att det är en av ingångarna, men det saknas tillräckliga medel och en likvärdig tillämpning av reglerna. Vi har också saneringsansvaret. Var ligger det, och vilka ska finansiera saneringen när det kommer dithän? Det krävs politiskt mod och vilja för att lyfta fram landsbygdens möjligheter. Det finns, som ministern skriver i svaret, en väldig potential. Men det finns också stora problem som måste åtgärdas. I Värmland, som jag känner till bäst, har vi en skaplig bild över läget tack vare ett aktivt länsbygderåd och FLF-mentorerna, alltså Föreningen landsbygdshandelns främjande. Det finns 40 försäljningsställen, 15 mackar med kedjeleverans och 14 så kallade vita mackar, det vill säga mackar där mackägaren äger allt, även under jord. Vidare har vi elva uppsagda mackar. De ligger på landsbygden, med långa avstånd. Av de 40 försäljningsställena är 24 mackar ihop med annan livsmedelsservice. Det är dagsläget i Värmland, och det ser ungefär likadant ut i övriga Landsbygds-Sverige. Verkligheten kommer i kapp oss i sommar för det är då vi ser att stängningarna börjar bli tydliga. Jag kan ge några konkreta exempel. I Sillerud i Värmland drivs lanthandel och mack tillsammans. Det finns ett brett serviceutbud. Lanthandeln visar på symbiosen, att det är viktigare än man tror att affären på landsbygden går bra eftersom bensin och handel finns på samma ställe. Det alternativ handlaren har är att endera investera 1 miljon i en ny anläggning eller riva och bekosta saneringen för drygt ½ miljon. Ett annat exempel är Petter i Boa i Höljes längst upp i norra Värmland. Han driver en lanthandel sedan 40 år där servicen är just samordnad. Det finns apotek, post, systembolag, handel, ATG, drivmedel. Hans mack finns med i nedläggningsvågen. Vad tror Maud Olofsson händer med servicen i Höljes, denna by på gränsen till Norge, om bensinmacken läggs ned? Allting hänger ihop. Han har också två alternativ: att upphöra med försäljningen och låta Statoil stå för saneringen eller att ta över och jaga nya leverantörer, vilket innebär att han till sist får stå för saneringen själv den dagen det är dags att lägga ned. Jag vill ha svar från Maud Olofsson om vilka konkreta initiativ som är på gång, dels för att se till att man har service över hela alltet, dels för saneringsansvaret.

Herr talman! Tre interpellanter månar om tillgången till drivmedel på landsbygden. Näringsministern visar i sitt svar på betydelsen av samarbete mellan olika aktörer för att vi ska ha en levande landsbygd. Jag instämmer verkligen i ministerns svar. Landsbygden är en stor tillgång för Sverige. Jag antar att interpellanterna är av samma åsikt, även om jag av historiska skäl är lite skeptisk till att alla partier verkligen skulle vara så samhällstillvända. Vi som var med några år i slutet av 80-talet minns kampanjen Hela Sverige ska leva och de vackra orden om att vi ska ha en levande landsbygd. Det fanns då en affisch som jag kommer ihåg. Den föreställde de dåvarande partiledarna, som satt i en båt. Budskapet var: Vi sitter alla i samma båt. Vi vet hur det gick. Det var några som valde att lämna båten. Några har kommit tillbaka. Men det är ett parti som har funnits med hela tiden på den fortsatta seglatsen. Det är Centerpartiet, som i alla år drivit de viktiga landsbygdsfrågorna. Det har vi fortsatt med i regeringsställning. Tyvärr tycks inte bensinbolagen ha samma engagemang för en levande landsbygd. Det är inte bara i Norrland som flera bensinmackar hotas av nedläggning. Även i den del av Skåne som vi ibland kallar Skåne-Småland, alltså nordöstra Skåne, vill inte bensinbolagen tillhandahålla lika god service som tidigare. Det är tyvärr så att mer än en lanthandel kommer att upphöra då de inte längre får kombinera verksamheten med bensinförsäljning. Vi kan ibland hämta goda exempel från Norge. Jag tänker på den mobila drivmedelsförsäljningen. Jag ska citera Roy Michaelsen i Butikkutvikling Syd. Han har tagit fram ett koncept med sju gånger tre meter stora containerliknande mackar som kan transporteras på släp. I dag finns ett tjugotal liknande mackar på plats. "Fördelarna är flera", säger han. "Anläggningen är helt datoriserad och det enda som behövs för installationen är en elkabel. Inga tankar behöver alltså grävas ner i backen. Och om det inte fungerar går det snabbt att flytta till mer tätbefolkade orter, utan att riskera miljontals kronor för miljösanering." Själva etableringen finansieras genom ett samarbete mellan kommunen, länet, firman Merkur, banklån samt ett bygdeaktiebolag, där folket får köpa aktier. Roy Michaelsen är övertygad om att konceptet skulle kunna fungera även i Sverige. Här i Sverige har vi dessutom möjligheter att söka EU-bidrag. Jag undrar om näringsministern har satt sig in i det norska projektet och kan tänka sig att vi kan få något liknande här i Sverige också.

Herr talman! För det första tror jag att det är viktigt att förstå varför det här händer. Det är viktigt att beskriva att det är en strukturrationalisering som oljebolagen gör. De säger att de har för många mackar i Sverige i förhållande till det underlag som de har. Det är inte på grund av direktivet om att de ska ha förnybara drivmedel. De mackar som är under 1 000 kubikmeter är undantagna. De riktigt små mackarna omfattas alltså inte av detta. Det är viktigt att vara korrekt, och jag har ställt frågan till oljebolagen själva vid det möte som jag hade. För det andra är det viktigt att säga att bara för att oljebolagen drar sig undan sitt ansvar är det inte självklart att skattebetalarna ska betala. Det är det som är min ingång. Det är därför jag är noga med att säga: Ta inte ifrån oljebolagen deras ansvar! Säg inte: Jaha, nu försvinner oljebolagen. Nu försvinner marknaden - som Vänstern gärna säger - och då ska skattebetalarna in. Jag vill behålla trycket på oljebolagen. De är också ansvariga för hur kunderna, konsumenterna, uppfattar att deras service är. Det är därför jag har uttryckt att konsumenterna också måste rikta sin kritik mot de oljebolag som i så fall lämnar sina kunder som finns ute på landsbygden. Jag är lite överraskad, ska jag säga, över att både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet så snabbt lämnar den kritiken och går över till att säga att vi ska ha offentliga pengar och att skattebetalarna ska in. För det tredje: Om vi ska ha en levande landsbygd måste folk vilja och kunna bo där, och de måste kunna jobba. Det är därför näringspolitiken är så himla viktig ute på landsbygden. Folk ska kunna starta och driva företag. Vi sänker arbetsgivaravgifter och gör det enklare att vara företagare. Vi ser till att stimulera företagen. Jobbtillväxten sker just nu i företagandet på landsbygden. Infrastrukturen är det andra. Regeringen satsade 1,2 miljarder i den senaste budgeten på just infrastruktur, så att människor kan bo där och kan ta sig fram på de vägar som finns. Det är ett anslag som Socialdemokraterna har valt att inte stödja. De lägger pengarna i storstadsområdena i stället. Det tredje handlar om det som Ann-Kristine tar upp, samordnad service. Det är den kritik jag har att rikta mot den förra regeringen. När man såg allt det här läggas ned, statlig service, kommersiell service och annan service, gjorde man ingenting. Det är därför det som görs kring samordning av samhällsservice, både på myndighetsnivå och med kommersiella delar av samhället, är så viktigt för att få en bra service. Till det har vi stödet till kommersiell service, som det finns resurser att jobba med. Vi har den regionala tillväxtpolitiken med strukturfondsprogrammen. Vi har landsbygdsprogrammet, som går att använda till de här delarna. Vi har sett till att det här är ett viktigt område. Jag har sett till att Konsumentverket efter det möte vi hade har fått i uppdrag att sammanställa länsstyrelsernas, självstyrelseorganens och samverkansorganens bedömningar vad gäller den framtida drivmedelsförsörjningen. Jag vill veta hur det här ser ut. Den kartläggning som Ann-Kristine pratar om är redan på gång. Det är väldigt viktigt att vi skapar oss en bild. Det länsstyrelserna i Värmland, Jämtland och många andra län har gjort är bra. Länsstyrelserna är staten. Det är mina organ för att kunna jobba nära de medborgare som finns ute i länen. Vi får se hur det där ser ut när kartläggningen är klar. Jag menar att det redan i dag finns verktyg. Till sist vill jag säga att det är bra om vi hittar nya lösningar. Jag tar Jämtland som exempel. Där kommer det efter macknedläggningen nya aktörer, som inte är de stora oljebolagen. Jag tror att det behövs ytterligare alternativ när de stora oljebolagen drar sig undan. Den utvecklingen vill jag gärna stimulera, för den ökar konkurrensen.

Herr talman! Jag tyckte att Maud Olofsson var för snäll i sitt inledande tal om att glesbygden är viktig för Sverige. Jag tycker att den är nödvändig för Sverige. Jag vågar säga det. Vi har en energisk regering, men den ska inte driva bensinstationer. Det är vi överens om. Jag vet mycket väl att 10 000 liter är kravet. Man kommer inte ifrån det. Men det är 1 000 mackar som riskeras i Sverige av de 3 000 som finns. Det är klart att det också finns ett politiskt ansvar att se till att detta fungerar. Jag delar Lars-Ivar Ericsons uppfattning att det finns lösningar med flexibla tankställen, mobila eller vad man kallar dem. Man kan säkert hitta en lösning. Det är bra att Maud Olofsson har pratat med de intressenter som är involverade. Det är väl länsstyrelserna, gissar jag, och kommunerna som har ansvar om man vill göra en inventering av vad som finns och hur man skulle kunna lösa detta. Det tycker jag också ligger på detta plan. Jag kritiserade tidigare regeringen för att man inte har tagit ansvaret hela vägen ut. Jag håller fast vid den uppfattningen. Man bör kunna hitta ett incitament som gör att de olika inblandade får möjlighet till en viss utveckling av det miljövänliga bränslet. Det är min poäng. Det är egentligen inte själva tillgången till bränsle som är faran, utan att vi inte har tillräckligt med miljöbränsle. Detta kommer att utarmas i de här bygderna. Det är den biten jag inriktar mig på. Oljebolagen måste ta sitt ansvar för det som finns i marken. Så gjorde man i Unnaryd i Halland, som ligger ett par mil från andra tankställen. Där gavs efter en energisk insats från taxistationen som drev macken möjlighet att överta Uno-X, som skulle läggas ned. Då lyckades man få byta ut detta, så att man slapp kostnaden för saneringen genom ett byte, så att säga. Men man behöver givetvis också ha alternativa drivmedel. Det har man inte tillgång till. Ska man nu ha mobila mackar måste det finnas miljövänliga bränslen i dem. Annars har vi inte vunnit hela vägen fram, och det var ju syftet med lagändringen. Vad jag tycker är det stora problemet är att det finns en väldig oro, ska ni veta. Det är inte bara jag som står här och talar om detta. Jag har ju erfarenhet från glesbygden. Man måste nog ge besked om färdlinjen, så att de som bor i de här bygderna kan få ett klart och lugnande besked om att det pågår ett arbete för att göra något åt detta. Jag är övertygad om, även om jag tillhör alliansen, att man måste välja ett senare datum för att hitta lösningarna, för det går inte att finna dem på ett halvår. Och det har ingen betydelse i sakfrågan, därför att nå miljömålet är viktigare än det exakta datumet, som Maud Olofsson poängterat i andra energifrågor. Här har den tidigare regeringen inte tagit ansvar. Man införde bara något för att det var opportunt, om jag får vara stygg och säga så. Man insåg inte hela konsekvensen för landsbygden. Lars-Ivar Ericson vet själv att det är på det viset. Min fråga är: Kan inte ministern tänka sig att försöka hitta någon form av central ledning i kombination med de lokala och regionala aktörerna för att hitta lösningar? Jag tror att länsstyrelserna har ett stort ansvar att ta i de här bygderna. Det är inte samma problematik i Stockholms stad som det är i exempelvis Jämtland, Värmland eller Småland. Det vore därför bra om ministern kunde ge ett besked till landsbygden om att man ska försöka finna lösningar. Än så länge är det lite magert. Jag hoppas att ministern förstår att jag inte är ute efter att subventionera vanliga bensinstationer med skattebetalarnas pengar; det har jag aldrig tänkt. Men jag ser det som en klimatinvestering för att få miljövänliga bränslen. Hur lösningen exakt ser ut är för mig inte intressant. Men vi vet att det fordrar en lagändring för att kunna ställa upp mobila mackar. Det har med säkerhet att göra. Det skulle kommunerna och länsstyrelserna kunna vara mer involverade i än vad de är i dag. Jag hoppas att ministern har ett besked i den frågan.

Herr talman! Ministern anför att vi från Vänsterpartiets och även Socialdemokraternas sida - men nu pratar jag för Vänstern - skulle ge bidrag för att upprätthålla det här. Det är inte alls det vi är ute efter. Visst ska marknaden ta sitt ansvar, men det ska också staten göra, och jag tycker att de ska göra det tillsammans. Man ska naturligtvis pressa dem att göra det. En träff med dessa höga herrar - det är väl herrar, förstår jag - räcker inte. Man måste nog träffa dem flera gånger. I samma inslag på TV 8 som ministern var med i fanns också en representant från ett oljebolag med, och det går att titta på efteråt. Där säger han att oljebolagen är beredda att ta en viss del av ansvaret. Nu vet jag inte vad det innebär, för en viss del kan ju vara pyttelite eller lite mer. Detta med en försörjningsplan har vi redan tagit upp. När det gäller samordnad service tror jag att det behövs ett besked, eftersom staten drar in service och man sedan har utredningen om hur man ska kombinera det hela. Jag kommer från en kommun där vi har byar där det finns ombud för apoteket, systembolaget och ATG. Det är bensin- och vanlig livsmedelshandel. Det behövs en långsiktig strategi och ett långsiktigt tänk på helheten för att landsbygden ska överleva. Vi tror ju på den. Den har helt klart en potential att utvecklas. Ministern tar upp detta med jobb, som är viktigt, och företagande, som också är viktigt. Men något som företagen brukar vara noga med är att titta på vad kommunen och även staten har för service på orten. Har de dragit sig undan är man kanske inte så pigg på att utveckla sitt företag, om företaget finns där redan, eller att etablera sig där. Jag kan som exempel ta min egen hemkommun, Malung, när det gäller infrastruktur. Försäkringskassan har öppet två timmar i veckan. På arbetsförmedlingen håller det också på att hända saker. Och polisen har vi fullt sjå med att rädda gång på gång. Västerdalsbanan, tågbanan, hotas nu - jag vet inte för vilken gång i ordningen - av nedläggning. Dessutom har vi dyrare drivmedel och får allt färre tankställen. Det måste till ett långsiktigt tänk. Nu ställs det krav på att kommunen ska gå in när det gäller den nedläggningshotade banan, och kommunen sitter inte på någon kassakista precis, utan här behövs det faktiskt satsningar. Miljöministern vill nu satsa mer på järnvägar än Fredrik Reinfeldt. Det är bra. Då skulle jag kunna hoppas att Västerdalsbanan får vara kvar. Näringsministern pratar om samordning och om alternativa lösningar. Då finns de mobila mackarna som redan har tagits upp - en jättebra idé från Norge. Men det kan inte vara så, som jag tror att det var uppe i Jämtland, att byinvånarna ska gå in med tusen spänn var för att kunna få bensin levererad. Risken är att det blir farmartankar och att man tankar upp på dunkar som man har hemma, och det är inte något vidare bra lösningar.

Herr talman! Maud Olofsson, jag vill vara lika tydlig som Lena. Jag tror att vi är helt överens om att vi måste ställa kravet, precis som ministern gör, att oljebolagen tar sitt samhällsansvar, och det ska vi göra tillsammans, tycker jag. Trycket måste fortsätta. Jag håller med Lena Olsson om att det kanske är dags att ordna fler träffar med oljebolagen - det kanske är på gång från ministerns sida - för att de ska ta sitt ansvar. Samtidigt är det så att marknadskrafterna inte fungerar på landsbygden. Det är för stora avstånd och för lite folk som bor där, och då är det inte intressant, för man vill tjäna pengar. Men det måste höra ihop med att man ska ta sitt samhällsansvar. Det är bra att ministern har tagit itu med en kartläggning av hur det ser ut i Sverige och av vad som är på gång. Det behövs en försörjningsplan och ett tänk när det gäller hur många mackar som ska vara kvar på landsbygden. Jag tror att vi kan vara överens om att alla som finns i dag inte kommer att vara kvar framöver, utan man måste vara tydlig och säga att det kommer att läggas ned ett antal mackar. Men man behöver se över på vilka ställen det är viktigast att det finns bensinmackar kvar och den samordnade servicen som jag tror så mycket på. Det riktades kritik från ministern mot den förra regeringen. Men när det gäller samordning av service tillsatte den socialdemokratiska regeringen Landsbygdskommittén. Jag hoppas att det nu kommer ett förslag från regeringen utifrån det förslag som ligger på ert bord från Landsbygdskommittén. Vi satt alltså inte helt stilla, utan vi ville verkligen jobba vidare. Men det behövdes en kraftfull satsning för att se över behoven och möjligheterna på landsbygden. Det var detta om försörjningssidan och hur det ser på landsbygden. Jag vill återgå till saneringsproblematiken. Jag håller med ministern, som svarade att i miljöbalken står det att förorenaren ska betala och att det är verksamhetsutövaren som är ansvarig. Men ett problem med bensinmackarna är vem som är verksamhetsutövare. Är det den enskilda mackägaren eller är det oljebolagen som levererar drivmedlet dit? Det är en sak om det är ett oljebolag som äger bensinmacken, för då är ju oljebolaget ansvarigt. Men sedan finns problemet där en mackägare äger alltihop. Det gäller inte minst de så kallade vita mackarna, där man äger både det som står ovan jord och det som finns under jord. Vem är där verksamhetsutövare? Vem är där ansvarig för saneringen? Det måste man se över och fundera på, tycker jag, för annars blir det orimligt för många mackägare som kommer att sitta med en eller flera miljoner i saneringskostnader när nedläggningen kommer. I slutändan kanske det blir kommunernas ansvar, om det går så långt som till konkurs. Det är stora problem och stor oro när det gäller saneringskostnaderna. Om vi är överens om att det kommer att läggas ned ett antal bensinmackar på landsbygden kommer saneringsproblemet som ett brev på posten. Där är det viktigt att vi politiker tar vårt ansvar. Jag skulle vilja höra lite mer om ministerns syn på saneringsproblematiken.

Herr talman! Att klara drivmedelsförsörjningen på landsbygden är oerhört viktigt. Det har den här debatten visat. Det är lite oroväckande att mellan 1 500 och 2 000 tankställen riskerar att försvinna i landet. Både land och stad berörs av nedläggningarna, skillnaden är att många mindre orter riskerar att förlora sin sista mack. Drivmedelssituationen får också svåra följdverkningar eftersom bensinförsäljningen kan vara en förutsättning för att butikerna ska kunna finnas kvar, både ur intäktssynpunkt och för att locka kunder. Det finns alltså många goda skäl för att myndigheter, politiker, butiker och bensinföretag ska jobba fram lösningar tillsammans. Jag vill återvända till möjligheten att söka EU-bidrag. Sverige är väl bäst i klassen när det gäller att leverera in pengar till EU, men vi är inte lika duktiga på att ansöka om bidrag. Här kan vi hämta många goda exempel från grannlandet Finland. Jag tror att vi behöver skärpa oss när det gäller att utnyttja EU-möjligheterna. Eftersom vi har en näringsminister som vet vad det innebär att leva och bo på landsbygden hoppas jag att det ska bli så bra lösningar som möjligt på detta problem.

Herr talman! Jag vill börja med att säga att jag tycker att det är jättebra att ni interpellerar på detta så att vi får en diskussion. Jag uppskattar verkligen det. Många är oroliga. Jag bor ju själv på landsbygden och vet vad detta innebär. På många ställen är detta både mötesplats och serviceplats och det som ger liv åt de mindre orterna. Därför är det en viktig fråga. Min inställning är att vi först måste ha en bra landsbygdspolitik som skapar jobb och utveckling på landsbygden så att landsbygden blir attraktiv att bo på. Där är jobbskaparpolitiken grunden. Om inte människor kan försörja sig går det inte att bo på landsbygden. En annan viktig del är infrastrukturen så att man kan ta sig fram och pendla. Där tillför vi resurser för att se till att det blir en bättre infrastruktur. I den förra budgetomgången hade vi 1,2 miljarder till skötsel och underhåll av väg- och järnvägsnätet. Det är till för detta. Vi har också polisfrågan, som jag inte nämnde tidigare. Vi tillskjuter medel för att också landsbygden ska ha en närvarande polis. Målet 20 000 poliser fram till 2010 ser vi ju ut att klara. Samordning av servicen är en viktig del. Jag har synpunkter på den förra regeringen för att man såg hela den här nedläggningen och tog fram olika utredningar, men inte gjorde någonting. Det är det som var felet. Det räcker ju inte med utredningar. Man måste ju göra något. Nu sitter vi med myndigheterna och säger åt dem att de måste samordna sig, både inom myndigheterna och med andra så att vi får en bra service. Häromdagen satt jag tillsammans med Skatteverket, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Almi för att se till att vi får en bättre samordnad service gentemot dem som ska starta företag - one door in - för att inte alla ska behöva springa runt och för att vi ska använda resurserna på ett bra sätt. Nu driver vi på våra myndigheter i det sammanhanget, vilket är något nytt för dem. Den inventering som jag pratade om syftar till att vi ska få en bättre kartläggning. Ann-Kristine har ju varit inne på detta förut. Jag tror att det är bra att vi får en samlad bild. Om vi ser att vi behöver ändra några regelverk för att vi ska få in alternativa aktörer är jag beredd att pröva den typen av idéer. Det är självklart. Vi ska ju inte göra oss så beroende av de stora oljebolagen att vi inte kan ha några andra. Jag vill tala om att jag kommer att fortsätta att pressa oljebolagen. Jag tycker inte att det är rimligt att de som tjänar rätt mycket pengar på de höga oljepriserna inte ska ta något ansvar. Det är därför jag har haft det förhållningssätt som jag har haft. När de drar undan sitt ansvar ska inte staten säga: Vi har pengar. Ni behöver inte ta något ansvar. De kunder som ni har på landsbygden behöver ni inte bry er om. Jag tänker inte låta dem komma undan ansvar. Jag tycker att landsbygdsborna har samma rätt som andra att ställa krav på kommersiell service. Jag tycker att oljebolagen ska fundera över sin inställning till kunderna både när det gäller gamla och förnybara drivmedel. Vi måste naturligtvis se på hur vi kan samordna och samverka för att hitta bra lösningar. Den dialog vi har med oljebolagen är bra. De förstår våra utgångspunkter i detta. De förstår att vi inte är beredda att ta över precis allting. Vi har våra verktyg med kommersiell service, strukturfond och landsbygdsprogram. Allt det är bra verktyg. Jag tycker att det är viktigt att de tar ansvar. När det gäller saneringen fortsätter en dialog med branschen. Det är ju miljöministerns ansvar. Han håller på med ett arbete på departementet för att se om det är någonting vi behöver göra i det här sammanhanget. Grunden är att oljebolagen också där måste ta sitt ansvar. Det finns några detaljer som vi kan behöva granska. Det gör miljöministern; det är hans ansvarsområde.

Herr talman! Lars-Ivar Ericson pratar om att man sitter i samma båt. Det verkar bättre än att bada i samma balja. Mitt engagemang i detta handlar inte om några floskler. Jag vet att glesbygden är beroende av boende, arbetstillfällen, företagande och vägar - så att man kan ta sig fram och tillbaka. Det är vi helt överens om. Jag anser också att oljebolagen ska ta sitt ansvar. Jag tycker att det är bra att ministern pressar dem. Det är inte heller mitt förslag. Mitt förslag var att titta på hur man ska lösa miljöbränslefrågan även i glesbygden. Jag tror också att det vore olyckligt om vi för tidigt fick en massa sanktionsavgifter på enskilda mackägare. Därför ser jag gärna att man skjuter lite på det. Det har ingen större betydelse i genomslag. Man måste också komma ihåg att när det gäller miljöbränsle är det en transformering. Det blir en övergång från fordon som i dag drivs med fossila bränslen. Vi får allt fler fordon som kan drivas med miljöbränslen. Det tar tid, därför måste vi ha alla alternativ i glesbygden. Det kommer att ta tid. Alla kan inte köpa en ny miljöbil, även om man skulle önska det. En miljöbil måste ju tanka miljöbränsle, annars blir det ingen effekt. Jag tror också att det är viktigt att man inte sätter järnvägssatsningar mot vägsatsningar. Bägge behövs. Vägsatsningar är viktiga, inte minst i glesbygd. Det finmaskiga vägnätet har varit mycket eftersatt. Det är en fråga som Centern har drivit, och även jag. Vi förväntar oss att människor ska förflytta sig till sina arbetstillfällen. Det kallas för pendling. Vi kan inte dra järnvägsspår till varje ort i hela Sverige. Man måste kunna resa med fordon som är miljövänliga på riktiga vägar. Det är en förutsättning. Annars får vi en urbanisering och då har vi motverkat syftet. Trafiksäkerheten ska vi inte heller glömma. Detta helhetsansvar måste ministern ta tillsammans med aktörerna på regional och lokal nivå. Jag är övertygad om att ministern gör det. Jag vill bara vädja till ministern att tänka på tidpunkten och möjligheten att ge en form av hjälp som till exempel investeringsstöd från EU för miljövänliga bränslen även i glesbygden.

Herr talman! Tack för beskedet om en fortsatt dialog med branschen. Det är jättebra att de, som ministern säger, är medvetna om att det utövas påtryckningar på dem. De är inte så populära. Det är ingen vidare bra marknadsföring för dem. Det finns organisationer som säger att man vill höra sig för när det gäller en generell skattehöjning på drivmedel för att den specifikt ska gå till landsbygden för att garantera en viss standard. Som Ann-Kristine säger kanske man inte kan rädda varenda station, men en hel del. Lars tar upp att vi ska satsa både på järnvägar och vägar och att vi inte kan ha en järnväg till varenda by. Det kan jag hålla med om, men det vore fantastiskt bra att behålla dem vi har. Jag är glad att Carlgren jobbar med det här i dag. Vi får se hur lyckosamma ni är i förhandlingarna med regeringen och om man gör en mycket större satsning på järnväg som jag förstod att det var fråga om. Ni går tillbaka till historien och talar om hur de andra har gjort. Nu har ni regeringsinitiativet. Ni sitter i regeringen. Sluta prata historia, utan tala om för oss vad ni tänker göra konkret! Man kan inte klappa sig för bröstet hur mycket som helst. Det ska man inte göra. Men så fort som avvecklingen av landsbygden har skett de här två åren har jag inte sett den ske förut.

Herr talman! Jag vill börja med att säga att det är väldigt bra att det ställs krav på oljebolagen. Jag tror att alla partier står bakom det. Driv på! Ställ krav på att oljebolagen ska ta ett samhällsansvar! Lena Olsson tog upp att man kanske kan ta ut några ören per liter bensin för att kunna jobba med försörjningsplanen och saneringskostnaderna. Det finns goda idéer också från svensk bensinhandel bland annat. Ta tag i oljebranschen och driv dem framför er! Det tycker jag är bra. Jag har en slutkommentar när det gäller saneringen. Det är bra att miljöministern har lyft upp frågan ordentligt. Jag vill skicka med att det är viktigt att se över vem som är verksamhetsutövare när det gäller bensinmackarna. Är det oljebolagen eller är det den enskilda mackägaren? Om det är den enskilda mackägaren som kommer att få stå med stora saneringskostnader framöver måste staten vara med och ta ett visst ansvar, annars blir det orimligt. Det går fort nu. Bensinmackarna på landsbygden läggs ned nu. Vi kommer att få se mycket av det i sommar och under hösten. Konkreta förslag på hur vi ska rädda dem behövs. Det finns en mängd goda förslag på regeringens bord när det gäller landsbygdspolitik ifrån Landsbygdsutredningen i Se landsbygden! Genomför de sakerna! Den politik vi ser i dag slår tyvärr stenhårt mot landsbygden. Se till att genomföra en del av förslagen som finns i utredningen, så blir det bra!

Herr talman! Jag vill tacka för den här debatten. Som jag sade i mitt förra anförandet tycker jag att det är väldigt bra att ni lyfter upp den här frågan. Jag tänker inte avfärda några idéer mer än möjligen det här med skattehöjningar. Jag tror inte att det är landsbygdsborna som ska betala detta genom skattehöjningar. Jag är beredd att lyssna på alla konkreta förslag som finns på det här området. Jag tror också att den inventering vi gör kommer att ge oss en viss vägledning om det finns något ytterligare vi behöver göra. Jag är otroligt prestigelös i den här delen. Det är viktigt att vi löser problemet och att vi ser det som uppgiften. Jag kommer att fortsätta dialogen med oljebolagen men också med andra aktörer. Vi har länsstyrelserna som våra organ. De finns nära medborgarna. De ser hur man kan göra och hur man kan använda de verktyg som vi har för att nå bra lösningar. Det kravet har jag på länsstyrelserna. Vi har tillskjutit pengar till länsstyrelserna i landsbygdsprogrammet, strukturfondsprogrammen och alla de övriga regionala stöden som finns. De verktygen ska användas, och det är mycket pengar som det är fråga om. Vi ser över saneringsfrågan, men det är som sagt miljöministerns ansvar. Jag har noterat de synpunkter som har kommit fram, och jag tar dem med mig. Den här regeringen gör det den förra regeringen aldrig gjorde, nämligen att skapa en grund för en god tillväxt på landsbygden genom jobbskaparpolitik, bättre infrastruktur och samordnad service. Vi ser till att det finns poliser. Det som är grundförutsättningarna i tätorten ska också finnas på landsbygden. Jag kan lova dig, Ann-Kristine, att vi genomför många av de idéer som har kommit fram i de här utredningarna. Vi gör inte bara utredningar, utan vi genomför. Exemplet inom infrastrukturen är en sådan sak. Men det kommer att ta ett tag innan man ser utvecklingen vända. Nu ser vi att arbetslöshetssiffrorna är lägre än på länge i många av de här kommunerna. Det är grunden för att vi ska få en bra utveckling på landsbygden. Jag tackar för ert engagemang, och jag tror att landsbygdsborna får fortsätta att jobba gemensamt för att vi ska kunna klara den här servicen. Jag lovar att ta mitt ansvar.