Bensinmackarna

Fru talman! Ann-Kristine Johansson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta med anledning av träffen med oljebolagen och andra berörda aktörer angående nedläggningarna av landsbygdens bensinmackar. Den demografiska utveckling som vi i dag ser konsekvenserna av, med minskande befolkning i olika landsbygder, har pågått i många år under främst socialdemokratiska regeringar. Regeringens roll inom den regionala tillväxtpolitiken är, förutom att ge de ekonomiska förutsättningarna, att genom strategiskt arbete skapa strukturer och kunskapsunderlag som ger regionala och lokala aktörer goda förutsättningar för sitt arbete inom till exempel tillgänglighet till kommersiell service. Det dialogmöte med branschen samt andra viktiga aktörer som jag kallade till i april 2008 resulterade i en samsyn på behovet av en bättre kartläggning av situationen. Regeringen gav därför i juni Konsumentverket i uppdrag att göra en inventering av tillgängligheten till drivmedel. Uppdraget till Konsumentverket - och resultatet av verkets undersökning - fick direkt betydelse för det beslut som regeringen fattade i december 2008 att avsätta ytterligare 50 miljoner till kommersiell service, varav 30 miljoner i första hand ska gå till drivmedelsområdet. Detta möjliggör en kraftig förstärkning av insatser som syftar till att öka tillgängligheten till kommersiell service jämfört med tidigare år. De län som i Konsumentverkets rapport uppgav sig ha de största problemen med drivmedelsförsörjningen får också, i relativa tal, en större del av de 30 miljonerna. Av dessa får Ann-Kristine Johanssons eget hemlän, Värmland, 1 360 000 kronor i ytterligare tillskott. För att samordna olika insatser som görs för en ökad tillgänglighet till service i länen inför regeringen också regionala serviceprogram. Att arbeta i programform skapar förutsättningar för helhetssyn och samverkan mellan olika aktörer. Den regionala nivån har därför fått i uppdrag att ta fram och genomföra regionala serviceprogram under perioden 2009-2013. För att hjälpa länen med ytterligare kunskapsunderlag till serviceprogrammen har länsstyrelserna i Värmland och Dalarna fått 3 miljoner kronor för att utreda, sprida kunskaper och hitta modeller för insatser inom det kommersiella serviceområdet med särskild inriktning på tillgänglighet till drivmedel. Det verksamhetsbidrag på totalt 41 miljoner för åren 2008-2010 som regeringen har beslutat om till Riksorganisationen Hela Sverige ska leva, samt inte minst den strategi för att stärka utvecklingskraften på Sveriges landsbygder som regeringen presenterade för riksdagen den 17 mars är andra viktiga strategiska åtgärder som regeringen har vidtagit i denna fråga. Det är viktigt att människor även i framtiden kan tanka sina bilar i glesbygden, och regeringen kommer fortsatt att noga följa utvecklingen på området.

Fru talman! Jag tackar för svaret. Nu står vi här återigen, näringsministern, och debatterar drivmedelsproblemen på landsbygden. Det är väl ungefär ett år sedan vi stod här sist. Jag noterar med intresse att ministern i svaret tar upp den minskade befolkningen på landsbygden och säger att det främst skedde under socialdemokratiskt styre. Menar ministern att det nu har stannat upp och vänt? Enligt Glesbygdsverkets senaste rapport fortsätter befolkningsminskningen i oförminskad takt under ert regeringsinnehav, Maud Olofsson. Servicen på landsbygden är otroligt viktig. Problemet med den nuvarande regeringen är att ni låter både den kommersiella och den offentliga servicen successivt försvinna från landsbygden. Mackdöden rullar på i allt snabbare takt. Jag har läst många inlägg i frågan, inte minst från Småkom, det vill säga De små kommunernas samverkan, som är väldigt kritiska till att staten låter den offentliga servicen försvinna från landsbygden och till att statens ansvar för servicen minskar. De understryker vikten av att ha kvar bensinmackarna, inte minst som sociala träffpunkter, minilanthandel, spelbutik och så vidare. I Glesbygdsverkets senaste rapport konstateras också att servicen fortsätter att minska och att mackdöden går allt fortare fram. Vi lär återkomma till den nationella landsbygdsstrategin. Den är inte så värst mycket att yvas över. Efter två och ett halvt år lägger ni fram en skrivelse utan konkreta förslag på riksdagens bord. Det är en genomgång av vad som görs i dag. Jag förväntar mig åtgärder av näringsministern nu när utredningar och förslag ligger på ert bord. Det handlar om allt från Högdahls utredning till förslagen från länsstyrelserna i Värmland och Dalarna när det gäller det vi debatterar i dag, det vill säga strukturomvandlingen inom drivmedelsförsörjningen. Jag tycker att det är bra att ni ansluter er till vårt förslag från i höstas om att öka stödet till kommersiell service. Det är bra att vi är överens i den frågan. Det stödet är väldigt viktigt för den fortsatta utvecklingen i länet, och inte minst för att stötta de mackar som finns kvar på landsbygden. I Värmland har länsbygderådet tagit fram ett koncept, Bymacken. Det är en väldigt bra idé. Den kommer underifrån, alltså från kloka eldsjälar på den värmländska landsbygden. Jag tycker att det är glädjande att ministern i slutet av svaret konstaterar att det är viktigt att folk även i framtiden kan tanka sina bilar på landsbygden utan att vara tvungna att åka långa sträckor. Där är vi helt överens, men jag saknar konkreta åtgärder i svaret. Vi politiker har ett stort ansvar för frågan om service i olika former. Just nu debatterar vi drivmedelsförsörjningen. Vi ska ge möjligheter och förutsättningar, inte försvåra. Jag återkommer till min fråga. Anser ministern att oljebolagen tar sitt samhällsansvar när mackarna läggs ned så snabbt just nu? Det finns ingen rim och reson i tempot. Lokalbefolkningen hinner inte reagera. Kommunen hinner inte samtala med bolagen. Plötsligt står man där utan sin mack. Därefter hotas också lanthandeln. Hur ser ministern på Småkoms förslag på ett nytt möte med oljebolagen och en diskussion om att stoppa nedläggningen nu för att kommuner, lokala utvecklingsgrupper, lanthandlare med flera ska få handlingsutrymme att skapa alternativ till den mackdöd som nu genomförs?

Fru talman och näringsministern! Jag har växt upp i en liten by som heter Rötviken. Den ligger i Sverige, i Krokoms kommun i Jämtlands län. Macken och affären är samma plats i dag, och det är det enda serviceställe som finns kvar. Man kan dock säga att framtiden är lite oviss. Det är många norrlänningar som har flyttat till Stockholm. När de tidigare var på väg hem över semester, påsk eller jul funderade de inte på att de kanske skulle stanna och tanka, utan de fortsatte. Det kommer en mack lite längre fram, tänkte de. I dag är det helt annorlunda. Jag personligen brukar stanna och fylla på tanken när det är strax under halv tank. Mackdöden breder ut sig över Sverige. I flera tidningar kan vi läsa om rebellerna som utmanar bensinjättarna. När mackarna säljer för lite volym och ger för lite vinst ska macken bort till varje pris. Det är pengarna som styr. Jag har personligen pratat med tjugotalet mackägare hemma i Jämtland och ordnat möten med dessa för att försöka hitta möjligheter till alternativ distribution av drivmedel till mackarna. Alla ger samma beskrivning som jag har nämnt. Hoten mot servicen på landsbygden fortsätter att accelerera. Att som regeringen överlåta till marknaden att lösa detta problem är oförnuftigt och oansvarigt. Avstånden till närmaste bensinmack, butik eller serviceställe ökar. När de lokala servicenaven utarmas försvinner även apoteks- och systembolagsutlämningen. Samtidigt försvinner också möjligheten att samordna offentlig och privat service. Detta slår undan förutsättningarna för hela glesbygden och försämrar människors livskvalitet. Den borgerliga regeringen står handlingsförlamad inför detta och pratar bara om marknadslösningar. För oss som bor på landsbygden och i glesbygden och för besöksnäringen är det viktigt med en mack på orten. Det är en naturlig och social samlingsplats. Det är dags för regeringen att agera nu. Jag ska ge näringsministern två förslag. Det första är att ge investeringsstöd för att anpassa mackarna efter den situation som råder. Nedgrävda tankar eller container ovan jord kostar 75 000-80 000. Det andra är att staten ska garantera distribution av drivmedel till mackarna. Det kan ske genom att vi inrättar ett distributionsstöd så att det skapas möjlighet att erhålla bränsletransporter även i glesbygd. Vi socialdemokrater tar detta problem på allvar och anser att staten måste medverka, bland annat genom att tillföra nya ekonomiska resurser så att lokala lösningar stimuleras. Jag tycker att vi befinner oss i ett läge då det är dags att ställa frågan: Ska vi avbefolka glesbygden helt och räkna på alternativa kostnader när alla flyttar till storstadsområdena?

Fru talman! Vi står återigen här och debatterar landsbygden och landsbygdens problem. Det var ungefär ett år sedan vi hade de här frågorna uppe sist. Det har hänt några saker. Det har åtminstone kommit en skrivelse. Jag kan instämma i mycket av det som Ann-Kristine tar upp. Det bidde bara en liten tumme kvar. Det finns inte så många konkreta förslag i detta. Det är mest en uppräkning av sådant som redan har gjorts. Vi hade hoppats väldigt mycket på detta eftersom Landsbygdskommittén lade fram ett förslag där samtliga partier var eniga. Dalarna och Värmland är län som har fått extra stöd för en översyn av bensinmackarna. Vi i Vänsterpartiet reagerar över att det kommer för sent. Det kommer när processen redan är i gång. Vi har också, liksom ministern, fått en skrivelse från Småkom där man har färska exempel från Dalarna där företrädare för oljebolagen säger upp leveranserna även när det finns kontrakt på flera års ytterligare leveranser. Jag tycker att det är väldigt allvarligt att man frånträder avtal och visar sig totalt ansvarslös. Jag kommer ihåg den debatt som vi hade. Då sade ministern att Vänsterpartiet och Socialdemokraterna tyckte att man skulle bidra med skattebetalarnas pengar. Jag kan redan nu säga att vi inte alls är ute efter det, utan marknaden ska också vara med och ta sitt ansvar, och det ska också staten göra, för att bereda de här förutsättningarna. Vad jag förstår av de uppgifter som jag har här har man på Näringsdepartementet fått en skrivelse från Småkom. Det har också kommit en skrivelse från min egen hemkommun Malung-Sälens kommun, och i den majoriteten ingår även Centerpartiet. Man är faktiskt lite ledsna där, för man hade förutsatt att man skulle få ett svar. Det här brevet skickades iväg den 1 februari 2009, och jag tycker att de har rätt att få ett svar på sina frågor där de till exempel tar upp initiativ till branschsamtal med bensinbolagen för att utarbeta ett regionalpolitiskt räddningspaket för möjligheten att ha kvar små mackar på landsbygden. Du har möjlighet att svara dem via den här interpellationsdebatten och via mig. Jag tog också upp med ministern detta med att samtala med oljebolagen, och vad jag kan se finns det bara ett tillfälle då de här samtalen har tagits upp. Jag tror att det behövs ytterligare påtryckningar, och man kan också ställa frågan om det är tillräckligt att träffa branschen en gång med de underlag som finns i dag och det som händer i dag. Nedläggningarna går i en mycket raskare takt nu än för ett år sedan.

Fru talman! Mackdöden är någonting som vi har diskuterat här vid flera tillfällen under det senaste året. Även om vi debatterar det här upphör inte mackarna att försvinna runt om i vårt land. Det jag tycker är mest allvarligt med det svar som ministern har gett är inte minst det som är med i inledningen. Vi vet att befolkningen minskar på landsbygden, och då påpekar ministern särskilt att den har gjort det under många år och främst under socialdemokratiska regeringar. Det är ju inte svar på hur vi nu ska kunna hindra den mackdöd som vi ser går över landet. Det är väl ändå näringsministern som har regeringsmakten och innehavet nu! Det är därför vi ställer de här frågorna om hur vi på något sätt ska kunna bromsa den utveckling vi ser utifrån att hela Sverige ska leva men också utifrån att man i hela Sverige ska ha möjlighet att tanka sin bil eller kanske sin båt. Det här handlar inte bara om landbygden och glesbygden, utan det handlar också om skärgården. Hur kommer det att bli för dem som bor i Tjust i Västerviks skärgård? Stockholms skärgård är ett annat exempel. Kommer det att finnas möjlighet för turisterna och de som finns allra längst ut i skärgården att tanka sin båt i sommar? Det kan nästan kännas på gränsen till skrattretande när ministern säger i sitt svar att ett verktyg att jobba med är regionala serviceprogram. Det kan jag ställa upp på, och jag tror att det kan vara bra att utarbeta sådana i varje kommun, i varje län, i varje region och också över eventuella kommun- och länsgränser. Men vi kan ju inte vänta till 2013! Då har vi väl inte så många mackar kvar, för det här regionala serviceprogrammet handlar ju om perioden 2009-2013. Återigen hastar det på för att vi ska kunna bromsa detta något. Vi upplever att ministern inte pekar med hela handen när det gäller att vi behöver ha en service i hela landet. Det är att man tittar på det som helhetssynen handlar om, anser vi från Socialdemokraterna i alla fall. Man kan inte låta bli att fråga: Anser ministern att det finns ett samhällsansvar för att vi ska ha service på landsbygden i form av mackar? Och kan man då hitta olika lösningar för att stimulera detta så att de inte försvinner totalt? Det är precis som Ann-Kristine Johansson sade här tidigare i debatten att det går lavinartat fort. Från det att man får ett besked om att macken ska försvinna går det max tre veckor innan den är borta. Kommunen har inte en chans, och det är därför det är så viktigt att ministern på olika sätt går in och tar ett samhällsansvar när det gäller att bromsa detta något så att det inte bara får vara marknadsekonomin som styr så som det faktiskt är nu.

Fru talman! Näringsministern! För glesbygden i Norrlands inland finns det många stora utmaningar att hantera. Olika former av samhällsservice måste tillhandahållas på ett acceptabelt sätt. Kommunerna men självklart också regeringen måste skapa förutsättningar för att glesbygd och landsbygd ska kunna överleva. Med regeringens frysta statsbidrag och noll kronor i extra anslag under pågående kris minskar naturligtvis kommunernas möjligheter att tillgodose medborgarnas behov på mindre orter. Tillgången på drivmedel är en ytterst viktig förutsättning för de små orternas överlevnad. För att ta ett exempel ur verkligheten kan jag berätta lite om förutsättningarna i norra Gävleborg och min hemkommun. En resa tur och retur mellan centralorten och den ort som ligger längst ifrån centralorten innebär en körsträcka på ca 20 mil. Det innebär att det går åt en tredjedels tank för att fylla på drivmedel om det inte skapas förutsättningar så att bensinmacken i byn kan överleva. Fru talman! Näringsministern har tidigare uttryckt att oljebolagen måste ta sitt samhällsansvar. Men när nu bensinmackarna runt om i Sverige läggs ned funderar säkert många människor på hur det gick med ministerns löfte. Kan det vara så att det är Maud Olofssons regering som måste ta ett samhällsansvar när det gäller bensinmackarnas överlevnad i Norrlands inland? Jag vill gärna höra näringsministern klarlägga vem som egentligen ska ta samhällsansvaret. Är det oljebolagen eller är det regeringen? Om näringsministern menar allvar med att hela Sverige ska leva och att det ska skapas förutsättningar för näringslivet och för att alla medborgare - även de som bor i Norrland - ska ha tillgång till en fungerande infrastruktur, ja, då är det hög tid för regeringen att se över hur de senaste årens utarmning av glesbygden ska stoppas och hur till exempel tillgången på drivmedel ska kunna säkras. För min del är jag helt säker på att det inte är tillräckligt att regeringen noga följer utvecklingen när det gäller tillgången på bensinmackar i glesbygd som näringsminister Maud Olofsson anger i sitt interpellationssvar. Det räcker inte heller med att göra en inventering över tillgängligheten när det gäller drivmedel. Jag är nästan säker på att näringsministerns partikamrater i Norrland delar min oro för hur tillgången på drivmedel ska kunna säkras. Fru talman! Nu krävs det handlingskraft och handling av näringsministern.

Fru talman! Jag måste ändå säga att jag blir djupt glad över att Socialdemokraterna - och Vänsterpartiet också - äntligen ägnar landsbygden några tankar, för det var det som saknades under er regeringstid. Det är därför befolkningsutvecklingen har gått så långt som den har gått. Det har ju inte förändrats under de två senaste åren. Det är klart att det är svårt att vända den trend som har varit under så lång tid när ni har haft makten. Vi måste hitta nya lösningar för servicen på landsbygden. Det är också därför som vi har tillfört 50 miljoner kronor för att stärka just det. Om jag minns rätt har väl Socialdemokraterna åtminstone lovat 20 miljoner kronor till detta, så då ligger ju vi högre i anslag för att göra saker och ting. Då säger man att man saknar konkreta åtgärder. Ja, men om man anslår 50 miljoner till de här delarna är det i alla fall en bra start för att möta detta. När det gäller stödet till kommersiell service är det en fördubbling av det stöd som finns sedan tidigare. De regionala serviceprogrammen som vi avkräver regionerna startar nu. Att vi talar om perioden fram till 2013 beror på att det här är ett pågående arbete som man måste hålla på med och inte tro att det är under ett år som detta ska ske. Vi har också ett arbete som Lars Högdahl leder och som handlar om samordnad samhällsservice. Där ska vi anslå pengar för att kunna jobba med bra och konkreta lösningar. Det tror jag är helt nödvändigt om vi ska kunna möta den utmaning som vi står inför när det gäller servicefrågorna. Tar oljebolagen sitt samhällsansvar? Mitt svar är nej. Men det som överraskar mig - det gjorde det i förra debatten också - är att jag inte hör någon kritik från er gentemot oljebolagen. Det är väldigt lite av den kritiken som finns. Det är regeringen som ni riktar er kritik emot. Det får ni gärna göra, men det skulle vara klädsamt om ni också riktade något uns av kritiken mot oljebolagen. Jag noterar att det finns flera skäl till att man lägger ned. Det är strukturrationalisering - det har också med konkurrensfrågor att göra - som gör att man drar från landsbygden, och det tycker jag att man ska säga till de här oljebolagen som inte tar ansvaret. Ska vi då överlåta detta till marknaden? Ja, vi har ju haft ett privat ägande av bränsleförsörjningen, och jag ser faktiskt inga skäl till att vi ska starta ett statligt oljebolag. Däremot kan vi stimulera privata entreprenörer att investera. Det är därför stödet till kommersiell service och investeringsstödet finns, för att lyfta fram olika lösningar. Jag vill hålla med om att det finns kloka eldsjälar på landsbygden i Värmland. Det finns det på många ställen i vårt land. Det finns också rätt många goda exempel på det som växer fram nu, och därför förstärker vi också stödet när det gäller detta. Det vi gör när vi presenterar landsbygdsstrategin är att vi redovisar de åtgärder vi har gjort för att stärka landsbygden. Jag har varit på så många landsbygdsriksdagar, byakongresser och möten där man har gjort önskelistor om vad regeringen borde göra. Och den förra regeringen stod på varenda landsbygdskongress och talade om att nu skulle det minsann hända saker. Det hände ingenting. Det vi gör är att leverera utifrån de önskemål som har funnits, alltifrån pengar till enskilda vägar till fler poliser, sänkta arbetsgivaravgifter, ökade resurser till landsbygdsprogrammet, satsningar på energi- och klimatåtgärder, satsningar på samordnad service, turistsatsningar, matlandet Sverige. Det är en lång rad åtgärder! Läs lite noggrannare så kanske ni ser att vi gör en massa justeringar, fattar en massa beslut och tillför en massa resurser just för att vi vill att landsbygden ska utvecklas. Jag tror att de som har varit på alla de här mötena är urtrötta på politiker som säger: Det är jättebra om ni tar fram nya förslag! Nu ska vi lyssna på er! Men sedan levererar politikerna aldrig någonsin. Jag har bestämt mig för att det jag ska göra i det här sammanhanget är att leverera, och det har jag också gjort i landsbygdsprogrammet.

Fru talman! "Leverera", säger näringsministern. Men det är ju synd att säga att den nationella strategin för landsbygden är att leverera. Det är en uppräkning av allt som sker på både landsnivå, regional och lokal nivå och det som regeringen har gjort förut. Inte minst lyfter man upp landsbygdsprogrammet, som den förra socialdemokratiska regeringen tog fram och som innehåller mycket pengar för att man ska kunna utveckla landsbygden. Maud Olofsson säger också att det är intressant att Socialdemokraterna äntligen ägnar landsbygden uppmärksamhet. Maud Olofsson, jag har ägnat landsbygden uppmärksamhet under alla mina år. 15 år har jag suttit i riksdagen. Jag har hållit på med de här frågorna under alla år. Jag har diskuterat och debatterat landsbygdens problematik och möjligheter under alla år. När det gäller kommersiell service är det bra att ni går på vårt förslag sedan i höstas att utöka stödet till kommersiell service. Det är väldigt bra. Det ger ett lyft för den kommersiella servicen på landsbygden. Nej, jag tycker inte att oljebolagen tar sitt samhällsansvar, och där, Maud Olofsson, kan vi vara överens, och vi kan driva detta tillsammans och säga att oljebolagen också måste ta sitt samhällsansvar. Det ska jag lova att jag ska göra från min sida! Det finns många kloka eldsjälar överallt. I Värmland har man tagit fram Bymacken; på andra ställen finns det andra lösningar. Men det kommer förslag och tankar runt om i landet. Lena Olsson tog upp Malung-Sälens kommun, där man skrev ett brev till Maud Olofson och också väntar sig ett svar. Man ber att Maud Olofsson tar en diskussion med oljebolagen där man ber dem att stanna upp nu. Vänta! Lägg inte ned mackarna! Låt oss ta en diskussion och se vilka alternativ som finns! Man vill att man stoppar det nu. Det handlar om jobb på landsbygden, som man skriver i det där brevet. Det handlar om både småföretagare och arbetstillfällen som vi måste värna om på landsbygden, och det handlar om den kommersiella servicen, där macken har ett stort ansvar. Man konstaterar också från länsstyrelsen när det gäller det uppdrag som Maud Olofsson gav till både Värmlands och Dalarnas länsstyrelser att det finns främst tre problem: strukturomvandlingen, som går fortare och fortare, pumplagen och saneringsproblematiken. Det största problemet är strukturrationaliseringen i branschen, men även saneringsproblematiken är stor, inte minst för att det försvårar ägarbyte av befintliga mackar. Vem vågar ta över en sådan rörelse och sitta med ett framtida saneringsansvar som kan kosta flera miljoner? Pumplagen hade vi en debatt om för ett år sedan. Jag tror att vi är överens om att det inte är något stort problem egentligen för de små mackarna. Nej, det största enskilda hotet är snabbheten i nedläggningen och saneringsansvaret, som måste lösas. Här krävs ett helhetsgrepp, och det snabbt. Det finns flera kloka förslag, till exempel översyn av förordningen om kommersiell service. Jag skulle önska att Maud Olofsson kunde svara på om det är på gång en översyn av det, men också ta fram alternativ till att testa olika lösningar. Men det viktigaste är att nedläggningen stoppas nu, så folk hinner agera och genomför till exempel det här med Bymacken på fler ställen. Det kan bli ett framgångskoncept, bara man får stöttning, möjlighet och tid att genomföra det. Jag vill fråga hur ministern ser på det här, på, ånyo, ett samtal med branschen om att stoppa nedläggningen ett tag och på att se till att genomföra de förslag som finns.

Fru talman! Jodå, näringsministern, vi tar alla tillfällen att kontakta bensinbolagen. Jag personligen ringde Preems regionsansvarige för Jämtland för några veckor sedan, för det är den macken som ska läggas ned inom kort. När kan de inte lova, men de fick något år på sig nu. Han ska besöka Häggenås, där jag bor nu. Men det är den macken som står på tur att läggas ned. Näringsministern! Jag vill att staten ska se en satsning med stöd för lokala lösningar gällande ett väl fungerande nät av bensinmackar som en investering, en investering för att hela Sverige ska leva och en investering i en bransch på tillväxt, nämligen besöksnäringen. Med ett rätt utformat stöd innebär det att många människor får behålla sina mackar, livsmedelsbutiker och serviceställen. En fungerande kommersiell service är ett verktyg för turistnäringen samtidigt som turism-, jakt- och fiskesäsonger är avgörande för att butiker och mackar ska klara sin verksamhet. Servicenäringen och besöksnäringen är inte minst på landsbygd och i glesbygd helt beroende av varandra. I dessa kristider talas det om stöd av olika slag och gigantiska belopp. I den under år utdragna krisen med koppling till lands- och glesbygdens utveckling står den borgerliga alliansregeringen inklusive Centern totalt tomhänt och handlingsförlamad. Det är dags, näringsministern, att visa engagemang för människor på landsbygden och i glesbygden och ge dessa initiativkraftiga, uthålliga och kreativa lands- och glesbygdsbor en ärlig chans. Behov av investeringar i infrastruktur är inte enbart kopplade till storstadsområdena. Behov av investeringar finns även på landsbygden och i glesbygden. I detta sammanhang är behoven mätt i ekonomiska resurser oerhört små, och uppväxlingen på insatta resurser är omfattande. Vi erhåller ofantligt mycket effekt för varje investerad krona. Näringsministern får inte se stödet till mackarna bara som försäljning av bensin, utan det ska ses som en investering i infrastruktur för utveckling av den småskaliga turismen. Med tanke på var näringsminister Maud Olofsson kommer ifrån borde ministern ha sett det här i sitt tidigare yrkesliv och sin tidigare vardag.

Fru talman! Jag önskar fortfarande få svar på frågan hur många samtal Maud Olofsson haft med oljebolagen för att försöka trycka på dem. Visst, vi är mycket kritiska till oljebolagen som inte tar sitt ansvar. Jag tror att det är allmänt känt bland Sveriges väljare att vi i Vänsterpartiet inte har lika höga tankar om marknaden som den nuvarande regeringen. Det är viktigt med den service som finns på landsbygden, alltså den som finns kvar. Det är bra att man fått ökat stöd till den kommersiella servicen - observera att jag sade att någonting var bra. När man tittar i skrivelsen kan man däremot bli lätt upprörd. Där står nämligen att utbudet av arbetskraft kommer att minska i många landsbygdsområden samtidigt som efterfrågan på offentlig service ökar på grund av en åldrande befolkning och att regeringen avser att bland annat utreda behovet av åtgärder mot en väntad framtida arbetskraftsbrist i dessa områden. Även landsbygdens kommuner lider av att de nu står inför stora varsel. De har dessutom stora pensionsavgångar. Samtidigt säger regeringen absolut nej till ökade anslag till kommunerna. Jag sade när vi tidigare diskuterade detta att det inte är kortsiktiga lösningar landsbygden behöver. Landsbygden behöver långsiktiga lösningar för att kunna klara sig i framtiden. Jag tror att vi och Socialdemokraterna har ganska bred samsyn om hur vi ska lösa landsbygdsfrågorna.

Fru talman! Äntligen bryr sig Socialdemokraterna om landsbygden, sade näringsministern. Jag tycker att det är lite av rappakalja att ministern uttrycker sig på det sättet. Vi har alltid brytt oss om landsbygden. Under de elva år jag varit i riksdagen har jag varit med om att driva dessa frågor och också varit med och fattat beslut om olika saker som hjälpt till att stimulera servicen på landsbygden. Det är lite grann det vi nu efterlyser. Jag vill också passa på att påpeka, när Maud Olofsson säger att de har ett högre anslag än vi i budgeten, att det förvisso inte är sant. Vi har samma summa i vår budget som regeringen har i sin. Det är viktigt att klargöra det. När det gäller bensinmackarna på landsbygden handlar det faktiskt också om företagare, och ministern är ju angelägen om företagandet och att vi ska få fler företag. Den lavinartade mackdöd vi nu ser - man räknar med att cirka tusen mackar försvinner i landet - slår oerhört hårt mot många småföretagare. Det om något borde väl få ministern att vara mer intresserad av hur vi från riksdagen tillsammans med regeringen skulle kunna ta ett samhällsansvar just för att hitta olika stimulanser så att minskningen av mackar med denna lavinartade hastighet avtar. Det är det vi efterfrågar. Ministern pratar om nya lösningar, men hon har inte presenterat ett enda förslag till hur man skulle kunna lösa detta konkreta problem. Det är det vi efterlyser. Bensinhandlarna har olika förslag, men det är inget som ministern lyssnar på.

Fru talman! Bensinmackarna försvinner i rask takt. Regeringen är ansvarig. Näringsministern lämnar dock inga tydliga svar på hur regeringen avser att ta sitt ansvar för Norrlands inland. Många äldre bor i våra glesbygder och avstånden är långa till allt man behöver. Tillgången på drivmedel är en absolut förutsättning för att man ska kunna åka och handla, göra läkarbesök, besöka släkt och vänner och så vidare. För människor som är bosatta i Norrland, och som trots regeringens politik fortfarande har ett arbete, är det ofta fråga om långa pendlingsresor dagligen. Skolskjutsarna, lantbrevbäringen, besöksnäringen och hemtjänsten är också beroende av tillgången på bensinmackar och drivmedel för att kunna fungera i den delen av Sverige. Regeringen gör nu en inventering och följer upp lite grann, enligt ministern. Jag skulle varmt rekommendera ministern att göra ett besök i en inlandskommun. Jag tror att det skulle öka förståelsen för vilka förutsättningar som råder i Norrland. Vilka snabba åtgärder kommer regeringen att vidta när det gäller att säkra tillgången på drivmedel i glesbygden? Nu är det nämligen bråttom, ministern.

Fru talman! Anledningen till att jag säger att Socialdemokraterna inte brytt sig om landsbygdsfrågorna tidigare är att jag läst deras partiprogram och lyssnat och sett vad de gjort. Att det sedan finns enskilda riksdagsledamöter som varit engagerade håller jag med om. Det har dock inte visat sig i politiken. När det gäller vårt landsbygdsprogram säger Ann-Kristine att det är en uppräkning av allt som sker. Ja, det är meningen. Vi vill inte skriva fler pamfletter som bara beskriver hur bra landsbygden är. Vi vill leverera, och vi levererar också vad gäller en lång rad åtgärder. Det handlar om konkreta åtgärder som människor på byakongresser och annat kommit fram med. Det genomför vi nu, och jag tycker att det är hederligt att vi politiker också levererar någon gång och inte bara låter människor komma med förslag. Det kan man fort bli trött på. Roland Bäckman säger att bensinmackarna försvinner och regeringen är ansvarig. Det visar väl vilken syn ni har på oljebolagen, Roland Bäckman. Ni tycker att regeringen är ansvarig för att oljebolagen lägger ned bensinmackarna. Jag tycker inte det. Jag tycker att det är bensinbolagen och oljebolagen som bär det ansvaret. Sedan kan vi behöva vidta åtgärder för att möta nedläggningen. Det är dock oerhört anmärkningsvärt att man säger att det är regeringen som bär ansvaret och inte oljebolagen. När det gäller diskussioner med oljebolagen vill jag säga att vi naturligtvis för en fortsatt diskussion med dem. Bara för att jag nämnt olika möten är det inte så att vi slutfört diskussionerna. Men jag kan inte påstå att intresset är jättestort för att göra det. Vad blir då vår motstrategi? Jo, att tillföra resurser så att vi kan bygga upp alternativ, annars står vi helt utan. Som jag sade växer det fram ett antal alternativ i Värmland, Dalarna, Jämtland och på andra håll, och de är goda exempel. Vi behöver alltså hitta smarta lösningar som inte är lika kostnadsdrivande som de tidigare. Saneringsproblematiken har nämnts som ett exempel på problem. Det är ett problem som Socialdemokraterna skapade. Det är den lagstiftning som nu finns. Det är ett problem, jag medger det, och vi håller på att titta på det. Därför kan vi behöva nya tekniska lösningar där oljebolagen får ta sitt saneringsansvar medan man bygger upp ovanjordlösningar och annat med hjälp av de pengar vi har. När det gäller regelverket för kommersiell service kan jag konstatera att det finns möjligheter att få investeringsstöd upp till 85 procent. Det finns en hel del små ställen och byar där man inte har så stort underlag, och då behöver man hjälp med detta. Därför finns den möjligheten, och det är också därför vi tillfört mer resurser. Om Socialdemokraterna inte har mer resurser än regeringen undrar jag vad de kan lova att göra som inte regeringen gör. I slutändan handlar det om att ha pengar till att göra den typen av investeringar. Nu har ni möjlighet till ytterligare ett inlägg, och då skulle det vara mycket intressant att få höra vilka åtgärder ni tänker er, eftersom ni inte har mer pengar än vad regeringen har. Vad gäller service på landsbygden tror jag att vi är överens om att nya lösningar och mer samordnad service är det som måste till, och då måste alla parter ta sitt ansvar - det privata, det offentliga, kommunerna, staten. Vi måste alla hjälpas åt för att få till stånd den typen av lösningar. Det är därför jag nämner Lars Högdahls arbete med allt detta. Det är naturligtvis en bra grund, liksom vår dialog med myndigheterna. Man måste ta det ansvaret. Sedan kommer servicen inte att se likadan ut som den alltid har gjort tidigare. Jag hade postkontor förut. Nu har jag post i butik, och servicen är bättre än då jag hade postkontor. Det är på det sättet vi måste se hur vi kan hitta nya lösningar som långsiktigt säkrar servicen på landsbygden.

Fru talman! Jag måste börja med den nationella landsbygdsstrategin, som läggs fram och som vi har med här. Ni pratar om att ni gör konkreta saker och har konkreta förslag. Men varför finns det inte en proposition? Varför finns det inte förslag som vi i riksdagen kan ta ställning till för att fatta beslut om saker och ting i stället för en uppräkning av saker som redan görs? Det är det vi förväntar oss här i riksdagen. Jag förväntar mig det, men även landsbygdsbefolkningen. Jag har varit på ett antal landsbygdsriksdagar under alla år jag suttit i riksdagen och även tidigare. Där efterlyser man konkreta förslag. Jag vet att man nu är kritisk till att det finns en skrivelse men inga konkreta förslag när det gäller landsbygdsstrategin. Men det lär vi återkomma till, Maud Olofsson, under flera diskussioner framöver. Jag skulle önska att vi kunde komma överens om att vi säger att vi stoppar nedläggningen av mackarna. Rädda mackarna nu! Jag tror att Gunnar pratade lite grann om det förut. Kan vi hitta lösningar? Kan vi hjälpas åt med att ta diskussionen med bensinbolagen? Vi behöver ha en diskussion med bensinbolagen. Man måste ta sitt samhällsansvar och stoppa nedläggningen, så att folk på landsbygden och kommunerna hinner med att diskutera ihop med utvecklingsgrupperna om alternativa lösningar. Jag vet att det finns många som är intresserade av att ta över en bensinmack. Men då har vi också saneringsproblematiken, som jag tog upp förut och som Maud Olofsson pratade om. Den försvårar för folk att ta över. Vi måste lösa detta. Vi måste se helheten. Det handlar om hela servicen på landsbygden. Bensinmackarna är en viktig bit för att hålla kvar landsbygdsservicen. Saneringsproblematiken hör ihop med nedläggningen, och detta är ett samhällsansvar som både regeringen och inte minst oljebolagen har framöver. Det krävs av regeringen och inte minst Maud Olofsson.

Fru talman! Jag måste säga att det är otroligt glädjande om också Socialdemokraterna vill öka trycket mot oljebolagen. Då har vi ett ganska kraftfullt tryck gentemot oljebolagen. När det gäller saneringsproblematiken tittar vi naturligtvis på de regelverk som genomfördes av den förra socialdemokratiska regeringen. Som jag sade tillför vi 50 miljoner kronor ytterligare i budgeten. 30 av dem går till stöd till kommersiell service för att bygga upp alternativ. Jag tror inte att vi kan lita på oljebolagen här. Jag tror att vi måste hitta andra lösningar. Då ska det finnas investeringsstöd för dem som har litet underlag och som kan hitta de nya lösningarna. Vi har som sagt en stödmöjlighet upp till 85 procent. Jag tror också att det arbete som länsstyrelserna nu kan göra med serviceprogrammen är viktigt. Då får vi en samlad blick och kan också se hur statliga myndigheter i samarbete med det privata, kommuner och andra kan hitta bra servicelösningar, så att vi har en god täckning över hela landet. Vi måste sprida de goda exempel som växer fram. Så här har vi jobbat på landsbygden länge. Jag har jobbat med det här under många år. Det handlar om de goda exemplen. Där kan Hela Sverige ska leva spela en stor roll. Man har fått ett förlängt anslag, och en del av anslaget ska gå till servicefrågor. Det är också ett bra sätt att stödja underifrånperspektivet och de goda exempel som finns. Apropå landsbygdsstrategin frågar Ann-Kristine Johansson varför det inte lagts fram någon proposition. Men de propositionerna har redan genomförts! De har funnits här i riksdagen, men ni har inte lagt märke till dem. Vi gör en uppräkning av de åtgärder som redan är genomförda. Jag förstår inte vad problemet är med det. Är problemet att vi har genomfört för många åtgärder och att de finns uppräknade i strategin, eller vad är problemet? Jag trodde att regeringens uppdrag var att leverera åtgärder för att stärka den svenska landsbygden. Vi tänker fortsätta att göra det, därför att vi tycker att landsbygden är en framtidsbygd. Bra bensinmackar och bra service är en del i att stärka den svenska landsbygden.