Bekämpning av organiserad brottslighet kopplad till fotbollens ekonomi

Herr talman! Lars Isacsson har ställt en lång rad frågor till statsrådet Jakob Forssmed, men han får dessvärre nöja sig med mig. Det får också gå.

De frågor som har ställts till Forssmed är vilka konkreta åtgärder han avser att vidta för att motverka organiserad brottslighet kopplad till agentverksamhet och spelarövergångar inom svensk fotboll och om han avser att ta initiativ till ökad transparens kring agentarvoden och ekonomiska flöden i samband med spelarövergångar. Lars Isacsson har också frågat ministern hur han avser att säkerställa att åtgärder kopplade till ordning och säkerhet på läktare utformas med god precision och i dialog med berörda aktörer.

Interpellationen har som sagt överlämnats till mig.

Som en av Sveriges största och viktigaste folkrörelser gör idrottsrörelsen stora insatser som bidrar till gemenskap och inkludering. Samtidigt varnar Polismyndigheten för att den organiserade brottsligheten tar mark inom idrotten, framför allt inom fotbollen.

Redan i dag ställer Svenska Fotbollförbundet krav grundade i internationella regelverk på fotbollsagenters verksamhet. Samtidigt utreder elitfotbollen ett möjligt gemensamt system för elitklubbarna kring ökad ekonomisk transparens vid spelarförsäljningar och i agentkontakter.

I december förra året gav regeringen Polismyndigheten ett återrapporteringskrav att redovisa en lägesbild över den organiserade brottslighetens påverkan på idrotten, särskilt fotbollen, och myndighetens arbete för att motverka sådan påverkan. Redovisningen ska bland annat omfatta situationen med och arbetet för att motverka matchfixning, kriminalitet inom agentverksamhet och att organiserad brottslighet utnyttjar ideella idrottsföreningar för kriminell verksamhet. Polismyndigheten ska också redovisa hur man samverkar med idrottsrörelsen för att bekämpa den här brottsligheten.

Delar av idrottsrörelsen har på EU-nivå identifierats som utsatt för särskilda risker för penningtvätt. Från och med sommaren 2029 kommer därför professionella fotbollsklubbar och fotbollsagenter att omfattas av EU:s penningtvättsregelverk och stå under tillsyn. Tillsynsmyndigheten ska bland annat vidta åtgärder för att personer som dömts för vissa brott inte bedriver agentverksamhet.

Det är arrangören av en fotbollsmatch som svarar för att det råder god ordning. I det arbetet står också Polismyndigheten i dialog med arrangörer och andra aktörer kring fotbollen. Regeringen har vid ett flertal tillfällen bjudit in representanter från fotbollen, supporterrörelsen, Polismyndigheten och andra centrala aktörer för att diskutera ansvar, samverkan och åtgärder för att säkerställa tryggheten och säkerheten vid fotbollsmatcher.

Även om utvecklingen har varit positiv är det viktigt att dialogen mellan fotbollens aktörer och det kontinuerliga säkerhetsarbetet fortsätter. Det senaste mötet mellan regeringen och företrädare för fotbollen ägde rum den 30 januari i år, och då diskuterades frågor om kriminell påverkan och infiltration särskilt.

I april förra året överlämnade Utredningen för tryggare idrottsarrangemang sitt betänkande. Utredningen föreslår bland annat en skärpt syn på överträdelser av förbuden i ordningslagen, ändringar i lagen om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang och en ny lag om idrottsorganisationers behandling av personuppgifter. Betänkandet har remissbehandlats, och förslagen bereds för närvarande i Regeringskansliet.

Avslutningsvis vill jag understryka att regeringen förstås ser allvarligt på problemen med organiserad brottslighet kopplad till agentverksamhet och spelarövergångar. Jag följer för egen del frågan noggrant, och jag vet att Jakob Forssmed gör samma sak. Vi utesluter inte att fler åtgärder kan bli aktuella. Detsamma gäller frågor om ordning och säkerhet på läktare, där en nära dialog med fotbollens aktörer är nödvändig för att säkerställa och stärka det kontinuerliga säkerhetsarbetet – allt för att ingen ska behöva känna oro för sin egen eller andras säkerhet i samband med en fotbollsmatch eller något annat idrottsarrangemang.

Herr talman! Tack, justitieministern, för svaret! Jag tackar också för att justitieministern tar debatten. Det var min tanke från början.

Jag tror att det finns stor möjlighet att vi kan hitta någon form av samsyn, särskilt beträffande den första frågan.

Svensk fotboll är vår största folkrörelse. Den samlar människor, bygger gemenskap och skapar stolthet i hela landet. Men vi måste också våga prata om det som hotar den. Jag vill börja i en del av verkligheten. En insatt journalist i publikationen Fotboll Sthlm beskriver situationen så här: ”Stort våldskapital och digra brottsregister rör sig fritt på träningsanläggningar. Supportrarnas pengar hamnar delvis i kriminellas fickor. Barn och ungdomar hamnar i beroendeställning nära organiserad brottslighet. – – – Matchfixning, gangsteragenter, gangsterklubbar. Läget är inget annat än akut.” Detta skrevs för tre veckor sedan.

Herr talman! Det handlar om matchfixning, oreglerad agentverksamhet och ekonomiska flöden där kriminella aktörer söker inflytande. Vi har sett manipulerade matcher. Det finns chattmaterial där resultat diskuteras i förväg. Det finns domar för grov ekonomisk brottslighet kopplat till klubbmiljöer. Vi har också sett att en utredning av matchfixning lagts ned trots omfattande material. Det här är inte enstaka händelser, utan det är strukturer.

Den tidigare polisen Fredrik Gårdare, som är mycket kunnig om de här frågorna, pekar ut nätverk som Södertäljenätverket, Foxtrot och Ali Khan-nätverket som aktörer i den här miljön. Då pratar vi inte om ordningsproblem utan om grov organiserad brottslighet.

Samtidigt har regelverket kring agentverksamheten försvagats. Vi har i dag en marknad med stora pengar, låg insyn och otydligt ansvar. Företrädare för klubbar beskriver situationen som ett vilda västern, en miljö där oseriösa aktörer kan ta sig in.

Herr talman! Det finns initiativ inom fotbollen. Klubbar försöker skapa ordning. Supportrar driver frågor om ökad transparens. Det är bra, men jag tror inte att det räcker. Det här är i grunden inte en idrottsfråga. Det är ekonomisk brottslighet, och där har staten ett ansvar.

I svaret från ministern hänvisar regeringen till processer, dialoger och kommande EU-regelverk, och det är viktigt men ligger flera år fram i tiden. År 2029 är långt fram. Under tiden agerar de kriminella här och nu.

Om vi menar allvar med att bekämpa organiserad brottslighet måste vi gå dit där pengarna finns. Därför har vi socialdemokrater tagit fram ett paket för att reglera den här branschen.

Herr talman! Min fråga till justitieministern är om ministern ser det som rimligt att en miljardverksamhet med tydliga risker för organiserad brottslighet inte helt men i så pass stor utsträckning lämnas åt föreningar och förbund att hantera.

Herr talman! Tack, Lars Isacsson, för möjligheten att återigen diskutera de här viktiga frågorna, som jag vet att Lars Isacsson har ett stort engagemang för och stor kunskap om.

Till att börja med vill jag understryka att det är klart att idrottsrörelsen och enskilda föreningar inte ska lämnas ensamma i arbetet med att bekämpa organiserad brottslighet – tvärtom. All brottslighet är en angelägenhet för staten och statens olika aktörer. Det gäller inte minst bekämpandet av den kriminella ekonomin. Det är helt riktigt som Lars Isacsson lyfter att det när det gäller den organiserade brottsligheten i högsta grad handlar om just den kriminella ekonomin och dess infiltration i fotbollen men även en del andra idrotter. Det råder alltså ingen som helst tvekan om att staten har ett mycket stort ansvar. Sedan kan man naturligtvis ta det ansvaret på olika sätt.

En viktig sak är förstås att våra brottsbekämpande myndigheter verkligen har fått upp dessa frågor på sin radar och bekämpar detta med full kraft och med alla de verktyg som de myndigheterna har och inte minst har fått under de senaste åren när det gäller att bekämpa kriminell ekonomi. Detta tycker jag är det första att säga. Jag nämnde exempelvis det redovisningsuppdrag som vi har lämnat till Polismyndigheten när det gäller just den här problematiken; det är ett uttryck för detta. Även regeringen betonar i sin styrning av de brottsbekämpande myndigheterna vikten av att staten med hela sin systemkraft också tar itu med den här delen av den kriminella ekonomin.

Det andra är förstås att man absolut kan överväga om staten behöver göra mer också vad gäller lagstiftning och annat – jag ska gärna se på de förslag som Socialdemokraterna har tagit fram. Jag nämnde 2029, men det gällde en mycket specifik sak, nämligen EU:s penningtvättsnätverk. I övrigt råder vi förstås själva över både vilken lagstiftning vi eventuellt vill förändra och tidsplanen för detta. Jag tror precis som Lars Isacsson att det kommer att krävas mycket och mycket tidigare insatser om vi ska lyckas bryta den här utvecklingen.

Jag vill slutligen nämna något som jag tycker är viktigt, nämligen att i detta arbete ha en fortsatt väldigt nära dialog med idrottsrörelsen – inte för att skjuta ifrån sig ansvaret men möjligtvis för att kunna prata om vad som är en rimlig arbetsfördelning. I grund och botten handlar det dock om att ha en gemensam plan, för då får vi verklig systemkraft. När staten och våra myndigheter å ena sidan kan samspela med idrottsrörelsen och inte minst fotbollsklubbarna å den andra kan vi få den kraft som krävs för att trycka tillbaka de kriminella från idrotten och fotbollen.

Som sagt var: Vi överväger löpande ytterligare åtgärder. Jag tar gärna del av de konkreta förslag Lars Isacsson har berättat om.

Herr talman! Tack till justitieminister Gunnar Strömmer för svaret!

Jag håller med ministern om att det inte handlar om att ta ifrån idrotten dess självreglering, men jag tror att staten måste vara med och hjälpa till. Jag tror att vi skulle tjäna på att se på den här branschen, med så stora penningtransaktioner, ungefär som vi ser på mäklarbranschen eller bilbranschen, där det sker stora transaktioner. Vi behöver inte uppfinna hjulet. Vi har skatteverk och finanspolis, och man kan ha ett licenssystem. Jag tror inte att det behöver vara så svårt. Jag tror att vi borde kunna komma överens om detta och hjälpa idrotten.

Förra helgen gick 130 000 människor på match under allsvenskans premiärhelg. Det var tifon i världsklass, skapade av supportrar som lagt ned tusentals timmar av ideellt arbete. Det är också en verklighet i svensk fotboll som vi måste utgå från, och i den verkligheten finns också något viktigt. De som har varit mest drivande i att kräva transparens, lyfta problemen kring agentmarknaden och försöka stänga ute grov organiserad brottslighet från svensk fotboll är i mångt och mycket samma engagerade supportrar som står på kortsidorna. De har drivit igenom motioner på årsmöten i nästan alla stora svenska klubbar.

Jag har varit med här, herr talman, och röstat igenom alla skärpta verktyg mot gängkriminalitet. Jag kommer att rösta för hårdare straff och dubbla straff för gängkriminella. Men det jag, och jag tror många med mig, såg framför mig då var kriminella nätverk som Foxtrot, Södertäljenätverket och Ali Khan-nätverket – inte fotbollssupportrar i form av ultrasgrupperingar. När klassificeringar blir för svepande riskerar vi att tappa legitimitet, och vi riskerar att tappa det som faktiskt fungerar: dialogen och samarbetet mellan polis, klubbar och supportrar, där Sverige är bäst i Europa.

En genomgång från Enable Sverige visar att polisregion Västs klassificering av supportergrupper som gängkriminella bygger på en EU-modell med sju kriterier. Men i den konkreta tillämpningen uppfylls bara knappt hälften av kriterierna. Detta väcker frågor om träffsäkerhet, proportionalitet och rättssäkerhet.

Herr talman! De verkliga problemen finns i ekonomin, i agentstrukturerna och i den organiserade brottsligheten. Vi kan inte riskera att alienera stora delar av fotbollspubliken. Vi behöver den breda majoriteten med oss mot den organiserade brottsligheten. Vi måste tydligt kunna säga vad som är vad. Organiserad brottslighet ska mötas med full kraft, men verktygen måste användas mot rätt mål.

Min fråga till justitieministern är därför: Hur avser regeringen att säkerställa att polisens arbete mot brott i samband med idrott bedrivs med tillräcklig träffsäkerhet och rättssäkerhet?

Herr talman! Jag svarar gärna på den sista frågan rakt upp och ned. Det sker genom att vi, som sagt var, har lämnat ett återrapporteringskrav till Polismyndigheten, vilket är vårt sätt att styra Polismyndighetens uppmärksamhet mot det här problemet. I detta ligger förstås en efterfrågan eller en förväntan om en hög aktivitetsnivå i relation till den kriminella ekonomin också på idrottens, inte minst fotbollens, område och en möjlighet att ta del av underlag från Polismyndigheten, både i en löpande dialog och mer systematiskt redovisat när det gäller detta arbete. Där blir förstås en väldigt viktig sak för oss att hela tiden efterfråga underlag som gör det trovärdigt att den brottsbekämpning man genomför har hög precision och får avsedd verkan och inte träffar, som Lars Isacsson uttryckte det, fel mål eller fel aktörer.

Det andra är en kontinuerlig dialog med olika aktörer inom idrotten, civilsamhället, fotbollen, fotbollens supporterklubbar och annat. Detta är ett sätt för oss att hela tiden kalibrera vår styrning och vår efterfrågan i relation till polisen med den uppfattning som finns ute i civilsamhället och ute i fotbollens vardag sett ur supportrars, klubbars och arrangörers synvinklar.

Vad gäller region Väst kan jag inte gå in på några detaljer. Jag känner onekligen till den bakomliggande problembilden – det tror jag att de flesta gör. Jag tror att det är många som har tagit del av till exempel filmmaterial rörande IFK Göteborg och det som den förra klubbdirektören Håkan Mild utsattes för. Det är klart att det allvarliga läget motiverar kraftfulla åtgärder.

Som sagt var: Jag ska i min roll förstås följa upp med frågor om träffsäkerhet och effekter, och jag lyssnar löpande på andra aktörer, inte minst idrotten, idrottens civilsamhälle och supportrar, för att få bra underlag och bränsle för en sådan uppföljning.

Jag tycker att det är rätt – och Lars Isacsson har också efterfrågat det flera gånger – att vi ska ägna mer tid åt frågan om organiserad brottslighet och kriminell ekonomi. Apropå supportrar har man kanske en större lyhördhet när det gäller andra slags säkerhetsfrågor, som har varit väldigt mycket i fokus tidigare. Vi har haft en utredning som tar sikte på det senare, och när det gäller vissa frågor finns ett brett stöd för att göra något medan andra frågor är mer omdiskuterade.

Vi har därför nu sagt att det pågår processer i Regeringskansliet avseende helheten. Men framför allt har vi tagit sikte på de frågor där vi ser att det finns en bred uppslutning. Det handlar inte minst om möjligheter att ta del av information från kamerabevakning och annat och att mellan arrangörer, klubbar och andra aktörer dela material som gör att man tillsammans kan jobba med precision mot de individer eller grupperingar som ställer till det – med minsta möjliga kostnad för alla andra, som bara är där för idrottens skull och förstås bidrar till allt det fantastiska som idrotten innebär.

Herr talman! Tack, justitieministern, för debatten! Jag vill understryka att jag inte på något sätt står bakom kriminella handlingar eller hot. Jag tror på den strategi som vi har haft i Sverige under lång tid, alltså exkluderingsstrategin och det som ministern hänvisar till när det gäller Hübinette-utredningen. Det finns det stor samsyn om. Det handlar om bättre möjligheter till informationsdelning, kameror och sådant. De som begår brott ska straffas.

Jag förstår att det finns kriminella personer bland de 130 000 som gick på fotboll, men jag har svårt för de breda klassificeringarna där stora grupper känner sig utpekade som gängkriminella. Jag tror att det är en farlig utveckling. Jag ser den på sociala medier och i tongångarna mellan polis och supportrar. Det är också därför jag lyfter den här frågan.

Jag brinner för svensk fotboll och allsvenskan. Jag känner ett ansvar som politiker: Vi måste vara vuxna och försöka få ned konfliktnivån.

Det var ju nätpremiär i helgen med över 130 000 människor och tifon i världsklass, skapade av supportrar som lagt ned tusentals timmar ideellt. Vi kan inte ha så svepande beskrivningar att många människor känner sig utpekade som gängkriminella. Vi vet att organiserad brottslighet försöker ta sig in i fotbollens ekonomi, och det är detta kraften måste riktas mot.

Jag har en konkret vädjan till ministern – och nu pratar vi om detta med dialog – nämligen att det skulle vara ett bra steg att nu tillsätta en nationell samordnare som på regeringens uppdrag sköter dialogen mellan klubbar, supportrar och polis för att få ned konfliktnivån. Det handlar om att fortsätta den utveckling som vi har haft med halverade ordningsstörningar och en supporterkultur i världsklass. Alla möjligheter finns.

Herr talman! Tack, Lars Isacsson, återigen, för att vi får möjlighet att diskutera de här angelägna frågorna i dag.

Låt mig först instämma i vikten av att hålla fast vid det grundackord som exkluderingsstrategin innebär. Vi vill inte ha en ordning som bygger på någon sorts kollektiv bestraffning. Det fanns väl en diskussion tidigare om vad som egentligen var strategin, men nu är det i alla fall entydigt att det är exkludering som gäller. Det handlar ju om att få en ökad precision i insatserna. Då är det klart att både lagstiftningen och myndigheternas, polisens, agerande ska vara i linje med detta och backa upp den strategin. Där är vi helt överens.

Jag vet att man hos polisen i Västsverige och säkert på andra håll också har diskuterat om det nya verktyget preventiva vistelseförbud skulle kunna användas även i den här miljön. Nu är ju detta inte en fråga för regeringen utan för de brottsbekämpande myndigheterna, men låt mig ändå gå in på det och koppla det till tanken på exkludering. Det är ju ett verktyg som har en enorm precision, för det riktas mot specifika individer. Detta är en typ av lite mer innovativt tänk kring olika verktyg som är avsedda för en gängkriminell miljö men kanske initialt också kan användas för att komma åt andra slags problem. Jag tänker på till exempel öppna drogscener eller ligor som ägnar sig åt personrån eller upprätthåller rekrytering av barn i utsatta områden. Dessa verktyg kan alltså kanske också användas för att med precision gå på individer som underminerar tryggheten och säkerheten runt idrotten. Men det är en polisiär fråga. För mig är det i alla fall positivt att man diskuterar på det sättet.

Avslutningsvis vill jag instämma i vikten av att inte alienera breda supportergrupper. Självklart måste alla skötsamma och goda krafter vara med på båten. Att det ska ske en god samordning av det tycker jag är viktigt. Formerna för detta får vi diskutera vidare.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.