Behörighetskraven för vuxenutbildningen

Fru talman! Gudrun Brunegård har frågat mig vad jag avser att vidta för åtgärder för att fler nyanlända ska anses vara behöriga att läsa en yrkesutbildning.

Regeringen vill att fler nyanlända läser en yrkesutbildning som leder till arbete. Regeringen utfärdade 2017 en ny förordning om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare, som trädde i kraft den 1 januari 2018. Genom förordningen infördes en utbildningsplikt för nyanlända. Utbildningsplikten innebär att alla nyanlända som tar del av Arbetsförmedlingens etableringsinsatser och som bedöms vara i behov av utbildning för att kunna komma i arbete kan anvisas att söka och ta del av utbildning. Förordningen har inneburit ett ökat fokus på reguljär utbildning inom komvux för nyanlända och på att sfi kombineras med andra kurser.

I samband med införandet av denna förordning gav regeringen Statens skolverk i uppdrag att bland annat ta fram ett stödmaterial som ska underlätta för kommunerna att kombinera sfi med andra delar av komvux till en utbildning anpassad för nyanlända.

Utredningen Stärkt kvalitet och likvärdighet inom komvux för elever med svenska som andraspråk, Kliva, har lämnat förslag om hur det kan säkerställas att kommuner erbjuder individanpassad utbildning för nyanlända som omfattas av utbildningsplikten. Dessa förslag bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Regeringen har sedan 2016 avsatt medel för satsningar som innebär att yrkesutbildningar kombineras med bland annat sfi i syfte att rikta utbildningsinsatser specifikt till dem som behöver yrkesutbildning för att kunna komma in på arbetsmarknaden och som samtidigt behöver stärka sina kunskaper i svenska. Som regeringen har aviserat i budgetpropositionen för år 2020 avser regeringen att genomföra förändringar inom yrkesvux så att ersättningen höjs för de utbildningsplatser inom regionalt yrkesvux som söks i kombination med sfi.

Det är min och regeringens uppfattning att satsningar på yrkesinriktad vuxenutbildning i längden bidrar till bättre förutsättningar för att möta arbetsmarknadens kompetensförsörjning samtidigt som det stärker integrationen. Att utveckla yrkesinriktad vuxenutbildning är därför ett kontinuerligt arbete som jag och regeringen fäster stor vikt vid. Regeringen arbetar genom nämnda insatser aktivt med förbättringar på området.

Fru talman! Tack, utbildningsministern, för svaret!

Det är väl belagt att skolans och utbildningens förmåga att hjälpa eleverna genom utbildningssystemet och vidare till studier och arbete och på sikt till självförsörjning är den starkaste skyddsfaktorn mot både ohälsa och utanförskap. Samtidigt har vi en stor utmaning i vår tid att kunna förse välfärdssektorn, offentligheten, industrin och servicenäringarna med kompetent arbetskraft för att hålla igång arbetet. Många menar att en lyckad integration av nyanlända är nyckeln till svensk arbetsmarknads gigantiska rekryteringsbehov.

År 2018 infördes utbildningsplikt för nyanlända. Den som inte bedöms vara matchningsbar mot arbetsmarknaden ska gå utbildning under etableringsprogrammets tid. Denna tanke är god, men tyvärr har resultaten hittills inte imponerat. I april förra året omfattades 13 000 personer av utbildningsplikten, men endast 1 200 personer, alltså mindre än en tiondel, gick på komvux på grundläggande nivå. Antalet med yrkesinriktad sfi, som ministern talade om, var endast 47 stycken.

I Skolverkets rapport om hinder för individer med bristande kunskaper i svenska språket att delta i utbildning inom kommunal vuxenutbildning lyfts bland annat upp att det förekommer en rad organisatoriska hinder och bristande individanpassning men även språkkrav för att nyanlända ska komma vidare i sin utbildning. Man bedömer att ett avsevärt större antal skulle kunna vara aktuella för sådan utbildning. Även Skolinspektionen gör bedömningen att många kommuner skulle kunna erbjuda fler sfi-studerande möjligheten att kombinera sfi med kurser på grundläggande och gymnasial nivå inom komvux.

Fru talman! Rapporten visar alltså att det förekommer formella språkkrav för yrkesutbildning för sfi-elever, trots att det inte finns något sådant lagstöd. Det behörighetskrav som finns är att man ska ha förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen. De formella språkkrav som hindrar personer från att gå en yrkesutbildning kombinerat med sfi utgår enligt Skolverket inte från personens förutsättningar att ta till sig utbildningen. Detta riskerar att försvåra integrationsprocessen då personen inte erbjuds yrkesutbildning kombinerat med svenskkurser. På så sätt blir antalet utrikes födda på vuxenutbildningarna mindre, och de utrikes födda som faktiskt går har relativt hög utbildningsbakgrund, ofta högre än inrikes födda på samma utbildningar.

Förväntningarna på språkkunskaper ska förstås vara höga, men det är samtidigt inte bra om tröskeln är så hög att personer inte kommer in på yrkesutbildningarna. Man borde kunna ta fasta på att kombinera med språkträning som leder till jobb. Vår målsättning måste vara att ge varje enskild nyanländ individuell bedömning av förutsättningarna att genomföra utbildning inom komvux och annan yrkesrelaterad utbildning. Syftet måste vara att möjliggöra för så många som möjligt att utbilda sig och få ett jobb.

Fru talman! Det är syftet, Gudrun Brunegård. Vi har i Sverige en stor grupp företag, myndigheter, kommuner och regioner som skriker efter rätt utbildad arbetskraft. Det finns ett jättestort behov av vårdbiträden, undersköterskor och chaufförer, alltså i princip samtliga de yrkesgrupper som vi i dag utbildar inom kommunal vuxenutbildning i så stor utsträckning. Där råder det en skriande brist på arbetskraft.

Samtidigt har vi en stor grupp människor som står utanför arbetsmarknaden och är en bra bit från att ta dessa jobb. Vägen till att lösa båda dessa problem samtidigt går förstås via en ständigt förbättrad och ständigt mer anpassad vuxenutbildning.

Regeringen har gjort stora insatser för att förstärka vuxenutbildningen, men också för att säkerställa att vuxenutbildningen kan möta dessa båda behov samtidigt.

I den budgetproposition som lades på riksdagens bord i december och som antogs av riksdagen framgår det klart och tydligt att mer kommer att göras när det gäller till exempel det som Gudrun Brunegård nu efterlyser, alltså möjligheten att kombinera sfi med vuxenutbildning. Vi kommer att jobba på för att fortsätta förstärka denna viktiga axel, denna viktiga brygga mellan de människor som vill integreras och som ska integreras i det svenska samhället och den arbetsmarknad där de är så hett efterlängtade. Det kommer vi att göra genom satsningar på många platser, satsningar på platser inom rätt yrkesområden men också satsningar som gör att de som ska söka dessa utbildningar faktiskt klarar av utbildningen. Om man antar en person till en utbildning där det ställs höga krav på svenska och den personen sedan inte möter dessa krav är det ett slöseri med människors drömmar och hopp men också med krassa pengar.

Vi kommer alltså att fortsätta arbeta för att stärka möjligheterna så att man ska kunna ta de utbildningsplatser som finns. Vi ska stärka inslaget av svenskutbildning både före och under vuxenutbildningarna. Vi ska också stärka möjligheterna att kombinera vuxenutbildning med sfi. Det är riktigt god utbildningspolitik, och det är den politik som ligger i regeringens budget.

Fru talman! Jag tackar utbildningsministern för detta. Det är detta som denna interpellation egentligen handlar om, alltså: Hur effektiva är vi i den svenska vuxenutbildningen och i skolväsendet att överbrygga detta och att ge utbildning i svenska på ett sådant sätt att man inte blir instängd för länge i en lektionssal utan också får möjlighet att träna språket i en arbetssituation och lära sig yrkessvenskan också?

I Skolverkets redovisning av uppdrag om goda exempel på sfi kombinerad med yrkesutbildning finns det en rad goda exempel. Det var speciellt ett som jag fäste mig vid. Där står det:

Om eleverna i byggnadsutbildningen till exempel ska bygga en gjutform är språkläraren med i verkstaden och stöttar eleverna i deras kommunikation och språkutveckling. Under arbetets gång berättar eleverna vad de gör och varför. De dokumenterar också arbetet i skrift och med foto varje dag, även under praktiken.

Språkläraren fångar upp nya facktermer och uttryck som eleverna behöver fördjupa sig i för att de ska förstå hela arbetsprocessen. En uppgift för andraspråksläraren är också att stötta yrkeslärarna i att konkretisera vissa begrepp som eleverna har svårt att förstå. Det pågår en ständig dialog mellan eleverna och lärarna som kan liknas vid ett ständigt pågående utvecklingssamtal. Eleverna har hela tiden en klar bild av var de befinner sig i sin inlärning.

Vi utgår inte enbart från en kursplan, utan allt är individanpassat. Vi tar hänsyn till vilka kunskaper och erfarenheter var och en hade med sig från start och vad de behöver för att klara utbildningen. Bedömningssättet anpassas efter elevernas språknivå, så att inte språket hindrar dem från att visa vad de kan.

Lärarna använder inte heller några färdiga läromedel utan visar i stället fysiskt och skriver upp några nya ord på en whiteboardtavla. Eleverna fotograferar tavlan och använder sedan orden när de redovisar dagens arbete.

Detta tycker jag låter helt fantastiskt. Jag undrar om utbildningsministern ser skäl att låta Skolverket analysera kostnadseffektiviteten till exempel i olika modeller av individanpassning för att hitta sådana hjälpmedel så att man kanske kan gå längre i instruktionerna om lämpliga metoder för att individanpassa och hjälpa den nyanlända till ett arbete så snart som möjligt och kombinera yrkesutbildning med språkträning på ett sådant här konstruktivt och kreativt sätt.

Fru talman! Den svenska vuxenutbildningen, inte minst yrkesutbildningen för vuxna och svenskundervisningen för invandrare och som vi i dagligt tal kallar för sfi, har utökats rejält under de senaste åren. Det har skett av en mycket tydlig orsak, nämligen att vi har en stor grupp nyanlända som kom hit 2015 och åren dessförinnan och som behöver utbildning för att komma in på den svenska arbetsmarknaden.

Ibland i den svenska debatten är det som att vi delar upp oss i två läger: en som säger att det är hur lätt som helst att ordna integration och en som säger att det inte går. Vi som lever i det vanliga livet vet att det går men att det kostar pengar och ansträngningar och att det också kostar att ta fram metoder som fungerar. Det kostar också framför allt i form av tillgång på utbildad och behörig lärarpersonal, som är den viktigaste personalgruppen för att säkra att det finns en bra yrkesutbildning för vuxna som möter alla de behov som jag har skissat på.

Regeringen arbetar enligt det januariavtal som vi har slutit med Centern och Liberalerna intensivt med dessa frågor. Jag vill nämna det intensivår som man arbetar mycket med på Arbetsmarknadsdepartementet men där vi på Utbildningsdepartementet med glädje är med och bidrar.

Vi arbetar också med ett kvalitetslyft på sfi, där den utredning som jag nämnde nyss, Kliva, har fått ett särskilt uppdrag att se på kvaliteten just i sfi. Vi arbetar också med fler timmar i sfi. Också där har Kliva både förslag och uppdrag.

I den budgetproposition som regeringen tillsammans med Centern och Liberalerna lade på riksdagens bord har vi aviserat att vi kommer att se till att stärka möjligheterna till finansiering för de kommuner som anordnar yrkesutbildning för vuxna men också att vi kommer att stärka möjligheterna att kombinera sfi med yrkesutbildning.

Allt detta är sådant som vi arbetar med. Det som Gudrun Brunegård läste upp, som också jag tyckte lät mycket fint, är ett exempel på hur dessa insatser omsätts i verkligheten. Det är lätt att stå i talarstolen och efterlysa fler åtgärder och klaga på kommuner som, vilket i alla fall antyds, ställer för höga krav på svenska språket. Men det är också väldigt viktigt att komma ihåg att de människor som ska genomgå vuxenutbildningen behöver bra svenska för att klara sig igenom utbildningen och ska förstås ha fått det före utbildningen. De kommunala befattningshavare som har till uppgift att säkerställa att det finns platser men också att de som antas till platserna har goda förutsättningar gör ett mycket svårt jobb. Jag har otroligt svårt att tro att någon kommunal befattningshavare skulle utestänga folk från utbildning genom att förege för höga krav på det svenska språket.

Fru talman! Jag kan konstatera att regeringen gör mycket på det område som Gudrun Brunegård frågar om. Skälet till att vi gör mycket är att det behövs mycket. Och vi kommer att fortsätta att göra ännu mer för att förstärka kvantiteten men inte minst för att förstärka kvaliteten i dessa mycket viktiga utbildningar.

Fru talman! Jag tackar utbildningsministern för detta. Vi delar ambitionen för de enskilda personer som har kommit till vårt land, att de så snart som möjligt ska känna att de är en del av vårt land och att de också bidrar till vårt lands välstånd och sin egen självförsörjning, vilket stärker självkänslan och banden till det land där de lever. Samtidigt behöver vi också förse vår arbetsmarknad med kompetent och behörig personal. Vi var tidigare också inne på den skyddsfaktor mot problem längre fram i livet som utbildning ger.

Detta är en situation som även omfattar unga som inte är i komvuxålder eller gamla nog för yrkesutbildning. Jag hade ett långt samtal i går med en skolledare med lång erfarenhet som lärare i svenska som andraspråk vid en grundskola i ett av landets utsatta områden. Jag blev då uppmärksammad på hur regelverket krånglar till det för nyanlända som längtar efter att få komma in i och bidra till samhället.

Det som påtalades var problemet att en svensk elev eller en elev som har varit längre än fyra år i Sverige och inte har godkända betyg i något ämne får komma in på yrkesintroduktionen medan en elev som har varit kortare tid i Sverige däremot är låst vid språkintroduktionen, även om man i övrigt har precis likvärdiga förhållanden. Detta riskerar att låsa in dessa elever under så pass lång tid att de inte har möjlighet att komma in på ett yrkesprogram. Jag skulle uppskatta om ministern i det fortsatta arbetet har med även den gruppen och tittar på om det finns möjlighet att underlätta för dem att komma över i yrkesprogram.

Fru talman! Regeringen är en feministisk regering, och i en feministisk regerings uppdrag ligger att säkerställa att våra utbildningssystem och vår arbetsmarknad är öppen och tillgänglig för både män och kvinnor. Men däri ligger också att se till att vi ställer höga krav på både män och kvinnor. Med tanke på Gudrun Brunegårds tydliga engagemang för yrkesutbildningen för vuxna och för sfi-utbildning hoppas jag att Kristdemokraterna framöver kommer att sluta lägga fram förslag om barnomsorgspeng. Det är ett nödtorftigt omdöpt vårdnadsbidrag, vilket vi vet leder till att utrikes födda kvinnor snarare låses in i hemmet än i de olika utbildningsformer som Gudrun Brunegård oroar sig över att folk låses in i.

Regeringen kommer att fortsätta arbeta för en yrkesutbildning för vuxna som håller hög kvalitet, som är öppen och tillgänglig och som möter de behov som finns hos dem som behöver utbildning för att kunna försörja sig. Den ska också möta de behov som ställs i kompetensförsörjningshänseende från våra arbetsgivare. Vi kommer att göra det på ett sådant sätt att både män och kvinnor möts av höga och kärleksfulla förväntningar på deltagande i det svenska arbetslivet.

Tack, Gudrun Brunegård, för interpellationen! Den handlar om ett väldigt angeläget område som vi kommer att arbeta mycket hårt med framöver.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.