Begränsningar i möjligheten att demonstrera

Fru talman! Edward Riedl har frågat statsministern om hans syn på att pandemilagens tillämpning kan leda till olika resultat för samma typ av manifestationer. Interpellanten har också frågat vad statsministern avser att göra för att säkerställa att pandemilagen ges en utformning som leder till förutsebara och rättvisa bedömningar. Interpellationen har överlämnats till mig.

Sverige befinner sig fortfarande i ett allvarligt läge. Belastningen på sjukvården är fortsatt hög, men smittspridningen har minskat. När pandemilagen infördes var regeringen tydlig med att lagen skulle möjliggöra smittskyddsåtgärder som är anpassade efter verksamheternas olika förutsättningar att bedrivas på ett smittsäkert sätt. Regeringen anser att det är angeläget att det ska kunna genomföras evenemang som är viktiga för människor, såsom religiösa sammankomster och demonstrationer, trots rådande omständigheter.

Enligt ordningslagen prövar Polismyndigheten frågor om tillstånd att anordna allmänna sammankomster och offentliga tillställningar. Det är dock arrangören av det aktuella arrangemanget som har ansvaret för att det kan genomföras på ett säkert sätt. Vid Polismyndighetens tillståndsprövning finns många aspekter att beakta gällande ordning och säkerhet vid tillställningen eller sammankomsten. Sedan den 10 januari i år ska hänsyn också tas till om arrangemanget kommer att hållas i strid med föreskrifter eller beslut enligt lagen om särskilda begränsningar för att förhindra spridning av sjukdomen covid-19.

En arrangör ska redan i ansökan uppge om sammankomsten eller tillställningen ska hållas i enlighet med de begränsningar som finns för att förhindra spridningen av sjukdomen covid-19. Den information som lämnas ska vara tillräcklig för att Polismyndigheten ska kunna göra en bedömning om begränsningarna kommer att följas. Det kan till exempel vara uppgifter om deltagarantal eller om arrangemanget kommer att ske inom- eller utomhus. Polismyndigheten ska dock inte göra några bedömningar av vilka typer av smittskyddsåtgärder som är lämpliga att vidta vid ett visst evenemang.

Polismyndigheten strävar efter att göra enhetliga bedömningar över hela landet och arbetar hårt för att lyckas med det, bland annat genom olika samverkansforum och återkommande avstämningar mellan tillståndsenheterna. Två till synes lika arrangemang kan dock skilja sig åt givet lokala föreskrifter, antalet tillkommande deltagare samt ordnings- och säkerhetsläget i allmänhet, varför bedömningarna alltid måste göras utifrån det enskilda fallet.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

Låt mig börja med att säga att jag själv är uppvuxen ute på landet. Jag hade en mil grusväg fram till den asfalterade vägen, och där gick det varje dag två kommunala bussar i varje riktning. Vi hade skolskjuts som kom något lite närmare, men jag har vuxit upp, precis som många andra i det här landet, där tillgången till kollektivtrafiken är begränsad och inte på något sätt möjliggör för alla människor att klara vardagen. Det går inte att använda sig av den för att ta sig till och från jobbet, för barnen att ta sig till och från olika aktiviteter eller för att åka för att ta hand om sin gamla mamma och så vidare. Bilen är en viktig del, och det är den fortsatt, fru talman. Den är en mycket viktig del för stora delar av vårt land.

Jag vill rikta ett stort tack till Peder Blohm Bokenhielm och Bensinupproret. Jag tycker att de gör ett otroligt viktigt arbete där man har samlats över parti- och blockgränser för att säga att det har blivit alldeles för dyrt med bilen, framför allt när det gäller bränsleskatterna. Men det är mycket annat som också har gjort att det har blivit dyrare.

Jag är glad att jag tillhör ett parti som har blivit bättre. Vi har absolut inte en rakt igenom bra historia i Moderaterna av att vara ett bra parti för landsbygden, men i dag, fru talman, är det inget parti som har en bättre politik än Moderaterna för Norrland, för landsbygden och för dem som varje dag är beroende av bilen. Inget parti vill sänka skatten på bensin precis så mycket som Moderaterna vill. Det är jag glad för. Vi kan kombinera det med en bra politik för att säkerställa att vi också tar ansvar för miljö och klimat. Men det finns många sätt att göra det på utan att skicka notan till dem som inte klarar sig utan bilen.

Fru talman! Den här debatten har jag påkallat av det enkla skälet att regeringen har fått långtgående befogenheter i samband med pandemilagstiftningen. Man har möjlighet att göra sådant som en regering inte ska kunna göra i en demokrati. Men utifrån det läge som finns med smittspridning och pandemi har riksdagens alla partier ändå tyckt att det är rimligt att man kan göra den typen av inskränkningar i allt det som är kärnan i vår demokrati. Men med det följer ett mycket stort ansvar för den regering som hanterar den typen av lagstiftning, fru talman.

Eftersom det gör mig beklämd har jag ställt en fråga till i första hand statsministern, eftersom jag tycker att statsministern ska kunna svara parlamentet när man har fått den typen av befogenheter. Hur kan det komma sig att Bensinupproret, det vill säga folket, inte får demonstrera i en bilkortege på första maj, medan Socialdemokraterna tillåts demonstrera i en bilkortege på första maj? Hur kan man ge den ena tillstånd men inte den andra?

Förutom det, fru talman, genomförde även ministerns eget parti, Socialdemokraterna, precis som Bensinupproret bilkorteger och demonstrationer utan att söka tillstånd. Bensinupproret ska få betala böter, men maktpartiet Socialdemokraterna slipper betala böter. Hur kan man utifrån samma lagstiftning landa så olika, både i fråga om tillståndsprocessen och i fråga om påföljden när någon bryter mot lagen? I den demokratiska ryggraden borde det göra ont hos både mig och ministern när det sker.

Men den här regeringen ger ett svar som inte är ett svar. Det borde vara ett problem även för ministern att lagen premierar det egna maktpartiet men inte folket. Folket får inte demonstrera. Folket får böter när man bryter mot lagen. Maktpartiet Socialdemokraterna slipper det. Jag tycker att ministern borde svara på det, fru talman.

Fru talman! Jag måste säga att jag är förvånad över både hur interpellationen är formulerad och det inlägg som jag just hörde. Det fanns ingenting i det inlägget om att lagstiftningen, som riksdagen har beslutat om, skulle vara orsak till att det kan ha gjorts olika bedömningar för tillståndsgivna arrangemang i Sverige.

Att låta påskina att regeringen på något sätt skulle vara inblandad i att bevilja eller avslå ansökan om demonstrationer i vårt land är att gå väldigt långt i riksdagens talarstol. Det här är inte första gången som jag är här som statsråd och diskuterar myndighetsutövning. Det finns en allt större vilja hos riksdagsledamöter att komma in på och att tvinga mig som statsråd att recensera eller kommentera myndighetsutövning.

I Sveriges demokrati har vi skapat en ordning som innebär att regeringen inte ska lägga sig i myndighetsutövning. Regeringen ska inte komma med synpunkter på enskild utövning som myndigheterna har gjort. Jag kan hamna i KU om jag kommenterar det. Ändå är hela interpellationen uppbyggd som att det är regeringen som har bestämt att en demonstration får genomföras men att en annan inte får genomföras. Det är inte sant. Därför blir jag upprörd.

Jag går tillbaka till sakfrågan. Vi har haft en period med väldigt stor smittspridning i Sverige. Med anledning av det har vi tvingats begränsa vårt sätt att arbeta, i den här kammaren och i samhället i stort. Det gäller också att demonstrera, besöka kyrkor eller samfund och utöva sin religiösa tro, trots att vi tycker att det är viktigt. Det gäller alltså till och med de grundlagsskyddade rättigheterna. Vi har försökt upprätthålla dem, men i ett litet format. Jag är glad över att det från och med i dag är möjligt för 100 personer att demonstrera, inte 8 som det var så sent som i går. Nu börjar smittspridningen minska på ett sådant sätt att vi kan öppna upp samhället. Och skulle man dessutom ha anvisade sittplatser - men det är väl få som har det på en demonstration - kan man vara ännu fler. Det finns också en plan för att lätta upp begräsningarna än mer framöver.

Återigen - detta avgörs genom myndighetsutövning. Det är Polismyndigheten som gör det. Och jag har förklarat i svaret hur Polismyndigheten jobbar för att skapa samstämmighet i bedömningarna, men det är enskilda tjänstemän som fattar besluten. Ibland blir det också olika bedömningar.

Jag kan inte de här enskilda ärendena utan har behövt gräva i dem. Utifrån vad jag har fått reda på har den ena demonstrationen begärt tillstånd och den andra har inte begärt tillstånd. Om det var rätt eller fel att bevilja tillståndet vill jag helst inte uttala mig om. Men det är Polismyndigheten som måste få göra bedömningarna, och regeringen ska inte uttala sig om det. Om vi hamnar på ett sådant sluttande plan blir det ett sätt för regeringen att pressa myndigheterna att godkänna det ena eller det andra. Vi vill inte ha en sådan demokrati i Sverige där regeringen pressar myndigheter att bifalla det ena och avslå det andra.

Jag tycker att den här interpellationen, med det uttryck som var i det första inlägget, är problematisk, och det vill jag säga till kammaren.

Fru talman! Det är ju därför frågan är ställd på ett sådant sätt: om det finns ett problem i att lagstiftningen ger så olika utslag. Den formuleringen är också godkänd av riksdagen, och ministern har kommit hit för att svara på den frågan. Det tycker jag alltså är fullt rimligt.

Låt mig börja med att säga att när det gäller smittspridningen har jag ingen annan uppfattning. Hela riksdagen står bakom den lagstiftning som ger regeringen möjligheter. Även andra lagstiftningar som regeringen kan nyttja för att begränsa smittspridningen är riksdagens alla partier för. I fråga om detta finns det ingen åsiktsskillnad.

Fru talman! Det problem som uppstår - det måste ändå vara parlamentets uppgift att kunna adressera det - är om en och samma lagstiftning resulterar i så olika utfall och till det regeringsbärande partiets, Socialdemokraternas, fördel, som det är i det här fallet. Demonstrationen i Mellerud, som Socialdemokraterna genomförde, fick man tillstånd för samtidigt som man nekar Bensinupproret, folket, att demonstrera i bilkortege - på precis samma sätt. Det är den ena delen av detta.

Fru talman! Det är problematiskt när lagstiftningen tolkas på så olika sätt och när ett av maktens partier dessutom premieras. Jag har inte anklagat Socialdemokraterna för att ha styrt detta, även om ministern uppfattade det på det sättet. Jag tycker att det är ett problem. Det är också det som finns i den fråga jag ställer.

Den andra delen i detta, som jag också tycker är ett problem, är att när Socialdemokraterna i Marks kommun genomför en demonstration i en bilkortege utan att ha fått tillstånd för det slipper de böter. När Bensinupproret, folket, genomför den typen av demonstration ska de få böter. Jag tycker att det är helt orimligt, fru talman, såväl att det resulterar i olika tolkningar och att den ena ska få böter men inte den andra som att ett av maktens partier, i det här fallet Socialdemokraterna, kommer betydligt bättre ut än folket gör.

Utifrån det har jag ställt interpellationen om regeringen tycker att det finns skäl att se över lagstiftningen, eftersom den slår så olika. Jag har full förståelse för att det är ny lagstiftning, för att den är framtagen hastigt och för att det kan vara problematiskt för de enskilda tjänstemän som sedan ska hantera den. Men det bör faktiskt hanteras på liknande sätt. Det kan inte vara på det sättet att folket ska nekas tillstånd att demonstrera samtidigt som Socialdemokraterna tillåts demonstrera, på samma dag och på samma sätt. När den ena bryter mot lagen ska man få böter, men när den andra, Socialdemokraterna, bryter mot lagen ska man inte få böter för det. Det förstår inte jag, fru talman.

Det är utifrån det jag har ställt frågan om ministern, framför allt statsministern som var den jag ställde frågan till, tycker att det finns skäl att se över detta. Jag har inte efterfrågat att ministern ska gå in och bedriva myndighetsutövning. Frågan är om det finns skäl att se över den lagstiftning som finns. Är det något annat som gör att det resulterar i så olika utfall, som i detta fall?

Jag tycker att det är problematiskt att det är på det sättet, fru talman. Det skapar inte direkt tilltro till varken smittbekämpning eller människors möjligheter att på samma sätt som makten få manifestera, demonstrera och ge uttryck för sina demokratiska grundläggande rättigheter.

Fru talman! Det finns ingenting i regelverket som gör skillnad vad gäller syftet med en demonstration. Hur bestämmelsen tillämpas i enskilda fall är en fråga för Polismyndigheten. Jag har försökt förklara att Polismyndigheten när det gäller den här lagstiftningen försöker jobba med samverkanskonferenser för att nå en gemensam bedömning. Man försöker träffas mellan tillståndsenheterna för att diskutera, så att man hamnar på exakt samma nivå i tillämpningen av regelverket. Det finns ingenting som jag ser eller som interpellanten ens har ett enda förslag på när det gäller att regelverket skulle skapa olika förutsättningar med olika syften för demonstrationer eller de här samlingarna. Det är alltså knappast det som frågan gäller, om det nu gör det.

Jag tycker för övrigt att tonläget med ordval som "makten" och "folket" och att man sjunker så djupt är provocerande. Socialdemokraterna i Mellerud är definitivt en del av svenska folket. De har rätt att demonstrera i Sverige precis på samma sätt som Bensinupproret har det.

Just nu demonstrerar vi i mindre skala, om än i något större skala från och med i dag. Min ambition är dock att denna lagstiftning ska bort. Vi ska inte ha kvar den här pandemibegränsningen. Just nu verkar smittspridningen minska kraftigt. Belastningen på hälso- och sjukvården minskar. Dessutom är vaccinationstakten i Sverige ganska hög. Med detta som utgångspunkt ser jag framför mig att de delar där pandemilagen används för att begränsa demonstrationsfrihetens omfång - det är fortfarande möjligt att demonstrera - kommer att skalas ned och tas bort. Vi har inget intresse av att ha kvar en pandemilag som begränsar detta längre än nödvändigt.

Med detta tycker jag att jag har svarat på frågan. Det finns inget i regelverket som diskriminerar någon från att demonstrera eller utöva sin tro i Sverige. Däremot är jag som regeringsföreträdare inte lämplig att uttala mig om myndighetens utövande av lagstiftningen. Om man känner att något fel har begåtts finns det i en rättsstat som Sverige möjlighet att anmäla, överklaga och få sin rätt prövad. Så tycker jag att en rättsstat ska fungera.

Fru talman! Jag håller med ministern om att socialdemokraterna i Mellerud är en del av folket och att de har rätt att demonstrera på samma sätt som Bensinupproret. Problemet är dock att det inte är så det har gått till. Socialdemokraterna i Mellerud fick tillstånd för att demonstrera i en bilkortege första maj medan Bensinupproret fick avslag på samtliga platser. Bensinupproret genomförde demonstrationer på olika platser ändå, vilket såklart är fel. Men det gjorde också socialdemokrater på några platser. De genomförde förstamajtåg i bilkorteger utan att söka tillstånd.

Problemet uppstår när Socialdemokraterna får ja vid prövning, medan folket - Bensinupproret - får nej. Det är också ett problem att när Bensinupproret kritiserar makten får man böter, medan Socialdemokraterna slipper böter, viten, när de genomför en förstamajdemonstration i strid med lagstiftningen. Detta är enligt mig ett problem, fru talman. Ministern kan sucka, frusta och tycka att det är besvärande att svara på det här, men så olika har det gått till. I min interpellation om detta undrade jag därför om det är ett problem för regeringen att bedömningarna blir så olika för samma sak.

Jag hoppas förstås precis som ministern att vi kan rulla tillbaka allt det här så fort det går när smittspridningen så tillåter. Det är dock ett problem om människor hanteras på olika sätt, framför allt när en part är ett av regeringens partier. Jag förstår att ministern, och därigenom regeringen, inte tycker samma sak. Vi tycker helt enkelt olika. Tack ändå för debatten!

Fru talman! Jag ska vara seriös i mitt svar. Om det sker olika bedömningar över landet är det ett problem. Det kan överklagas och prövas i den förvaltningsmodell, den demokrati, som vi har i Sverige.

Det är också ett problem när jag kommer till kammaren och enskilda ledamöter ständigt vill att jag som statsrådet ska kommentera myndighetsutövning och beslut som våra myndigheter på egen hand har att fatta. Om jag uttalar mig i dessa frågor blir det ett försök att indirekt styra myndigheterna, och det ska jag enligt vår konstitution och grundlag inte göra. Det vore ett problem om jag gjorde det.

Ett ännu större problem i denna interpellationsdebatt är tonläget som den förs i. Om det i debatten sagts att det har blivit fel vid två demonstrationer och att polisen inte verkar behandla allting lika så för man en diskussion om det. Men om man i en interpellation i Sveriges riksdag säger att makten tillåts göra en manifestation medan folket stoppas och att alla demokrater då borde reagera har, tror jag, även Moderaterna en del interna problem.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.