Bedövning av djur vid slakt

Fru talman! Markus Wiechel har frågat mig:

om jag anser att det är ett problem med import av kött från djur som slaktas på ett sätt som skulle bryta mot svensk djurskyddslagstiftning, och om jag i så fall avser att ändra på detta

om vi kan förvänta oss att jag agerar för att fasa ut koldioxidbedövning inför slakt

vilka åtgärder i syfte att säkerställa att djurskyddet vid slakterier stärks som kan förväntas från mig, exempelvis videoövervakning eller hårdare repressalier vid övertramp.

Bestämmelserna om slakt regleras på EU-nivå i rådets förordning (EG) nr 1099/2009 om skydd av djur vid tidpunkten för avlivning. Enligt förordningen ska alla djur bedövas innan avlivning, men detta krav gäller inte för djur som slaktas med särskilda metoder som påbjuds av religiösa riter, under förutsättning att slakten sker på ett slakteri. Den svenska djurskyddslagen är strängare än EU-förordningen och slår fast att djur alltid ska bedövas före avlivning. En grundläggande princip i EU-fördraget är att det på EU:s inre marknad råder fri rörlighet för varor. En vara som är lagligen tillverkad eller till salu i ett annat EU-land får därmed även säljas i Sverige.

Koldioxidbedövning är en bedövningsmetod som ofta diskuterats under senare tid, inte minst på EU-nivå, utifrån att forskning visat att djuren upplever smärta och stress när de andas in gasen och att det kan ta 30-60 sekunder innan djuret är medvetslöst. Det behövs mer forskning och kunskap om alternativa metoder till koldioxidbedövning. Statens jordbruksverk ska därför, i enligt med regleringsbrevet för 2021, följa utvecklingen vad gäller forskning om och analysera möjligheten till användning av alternativa metoder till koldioxid- och elbedövning vid slakt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Kontroller på slakterier utförs av officiella veterinärer anställda av Livsmedelsverket och länsstyrelsen. De officiella veterinärerna utför djurskyddskontroller i den dagliga, löpande verksamheten, och länsstyrelsen kontrollerar att slakterierna följer djurskyddsreglerna. Vi ska dock komma ihåg att det är slakteriets ansvar att djuren behandlas väl från det att de kommer till slakteriet tills att de avlivas. Kamerabevakning har införts i en del länder i syfte att stärka djurskyddet på slakterier. Det finns flera aspekter att ta hänsyn till vid en diskussion om kamerabevakning på slakterier. Det handlar både om djurskyddet och om skydd för enskildas integritet.

För att se till att vi har effektiva och ändamålsenliga sanktioner vid brott mot djur har regeringen gett en särskild utredare i uppdrag att bland annat se över straffskalorna vid sådana brott. Den särskilda utredaren överlämnade sitt betänkande till regeringen i februari 2020. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med en proposition under 2021.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret på interpellationen!

Jag noterar att mycket av svaret ägnas åt att berätta om hur svensk djurskyddslagstiftning tillämpas, hur man agerar och hur detta regleras på EU-nivå. Desto mindre talar statsrådet om de frågor jag faktiskt har ställt rörande just bedövning inför slakt.

Det är tre ganska konkreta frågor. Den första är om det är ett problem med import av kött från djur som slaktas på ett sätt som skulle bryta mot svensk djurskyddslagstiftning och om det finns några ambitioner att ändra på detta. Här ser jag inget svar på frågan. I stället hänvisar statsrådet till bestämmelserna om slakt på EU-nivå. Det är ju just detta som är problemet.

I likhet med statsrådet är jag väldigt stolt över att Sverige ligger i framkant när det gäller djurskyddsbestämmelser, men när man kan kringgå dem är det fortfarande ett stort problem. Djur kan slaktas utan att ha bedövats innan. Kommer statsrådet eller regeringen att agera för att se till att vi får undantag i reglerna eller på något sätt säkerställa att det importerade kött vi köper i mataffärerna följer samma höga säkerhetskrav som svenskt kött?

Min andra fråga var om statsrådet önskar fasa ut koldioxidbedövningen. Det är en bedövningsmetod som i dag bryter mot svensk djurskyddslagstiftning. Vi vet att det är så. Ändå verkar regeringen inte bry sig särskilt mycket om att försöka påskynda en process där man byter ut denna metod. Det är för mig helt oacceptabelt. Jag förstår inte hur man kan göra så när det handlar om något som bryter mot rådande lagstiftning.

Har regeringen lagt en enda krona på att försöka få fram alternativa metoder, eller har man satt någon gräns för när denna bedövningsmetod ska ha fasats ut? Det är ju en metod som är direkt plågsam för de individer som genomgår den. Det handlar om hundratusentals djur varje år.

Den tredje frågan handlade om att stärka kontrollerna av slakterier. Ja, det sker fler kontroller i dag. Jag noterar att statsrådet faktiskt har svarat att man ser över detta. Det tycker jag är positivt. Men i flera länder finns det i dag videoövervakning av slakterier, och den fungerar. Jag vet inte om statsrådet har några siffror på fall där det inte har fungerat eller några exempel på problem när det gäller exempelvis integriteten för dem som arbetar på slakterierna. Har man tagit något ytterligare steg för att se över hur detta skulle kunna tillämpas i Sverige?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, Markus Wiechel, för frågorna! Jag vill dock hävda att jag svarade på dem i mitt inledande inlägg. Men jag ska återupprepa och möjligen utveckla en del av svaren om detta efterfrågas.

Svaret på den första frågan är precis det som jag sa initialt: Sverige är med i EU, och EU har regler både för djurskydd och för hur den inre marknaden fungerar. Det handlar om hur man kan och inte kan säga nej till export och import. Det är det enkla svaret på den frågan.

Sedan har vi i Sverige agerat på de sätt vi kan genom att säkerställa att vi har undantag. Vi har alltså ett starkare djurskydd i Sverige också när det specifikt gäller slakt utan bedövning. Där utnyttjade vi de möjligheter som fanns.

Nyligen var det en domstolsprocess där ett land - jag tror att det var Belgien - ville införa den typen av regler. Sverige hade det sedan tidigare, och Belgien ville alltså införa det efter att kontrollförordningen hade kommit på plats. Då blev det en domstolsprocess, där Sverige agerade och gjorde inlagor. Vi var väldigt glada när domstolens utslag kom, som fastslog att det var möjligt för ett land att införa den typen av sanktioner trots de kontrollsanktioner som finns inom ramen för EU-samarbetet.

Det som är en utmaning är naturligtvis att det finns ett antal olika storheter som står mot varandra, på samma sätt som det också är i nationell lagstiftning. Man väger frågor om religionsfrihet mot fri rörlighet och mot marknadens principer i alla delar. Sverige är väldigt aktivt, framför allt på det djurrättsliga området men också i grunden för fri rörlighet.

När det gäller det djurrättsliga området har vi hela tiden sökt hitta en arena och ett forum för att kunna driva dessa frågor på EU-nivå, för det får stora konsekvenser. Så är det inte minst om man som nation, som vi, vill gå före på detta område och ställa starka krav. Då vill vi inte att våra produkter ska kunna konkurreras ut av länder som har lägre krav.

Vi har fått en del genomslag för detta, framför allt de senaste åren. Jord-till-bord-strategin, som man jobbar med nu, lyfter faktiskt fram djurskyddsfrågorna på ett annat sätt. Vi har skapat en plattform tillsammans med några andra länder - Danmark, Belgien, Tyskland, Österrike, tror jag, och Holland. Där jobbar man med att ta fram manualer och att driva på detta arbete i en riktning som är i linje med det som Sverige vill. Det är viktigt.

Men det konkreta svaret på frågan om hur man påverkar är att man inte kan påverka så att det inte går att importera. Det går inte så länge det är lagligt i EU, och det är lagligt i de flesta länder i EU. Däremot kan man givetvis göra något som konsument - vi kan väl gemensamt bli bättre på att upplysa konsumenter om detta. Om man vill säkerställa att man inte köper kött som är producerat med dessa metoder kan man välja att köpa från länder som inte har de metoderna. Sverige är ett sådant land. I nuläget är Belgien ett annat. Det finns en handfull sådana länder. Lättast är givetvis att köpa svenskt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Frågan om koldioxidbedövning har debatterats mycket. Här kan jag bara konstatera att det i nuläget inte finns någon bedövningsmetod som är helt okontroversiell och därmed enkel att ersätta koldioxidbedövning med. Jordbruksverket har därför gett SLU i uppdrag att forska i detta. De lämnade en rapport till SLU någon gång i höstas, vilket föranledde att vi i regleringsbrevet för detta år gav Jordbruksverket i uppdrag att fortsätta följa frågan. Det handlar inte minst om att peka ut vad som krävs för att de metoder som i dag finns på hypotes- och forskningsstadiet ska bli redo för att nå en marknad.

Fru talman! Tack, statsrådet, för ett väldigt bra svar, måste jag säga! Har statsrådet som ambition att till exempel skärpa märkningen eller öka möjligheten till märkning av kött för att man ska kunna upplysa konsumenter? Jag tänker på till exempel färdigrätter och restaurangmat. Kommer det att bli tydligare märkt att det är utländskt kött? Många konsumenter, inklusive mig själv, ser det som ett ganska stort problem att man inte vet vad det är för kött man äter.

Den svenska djurskyddslagen är stark, som vi tidigare har konstaterat. Den utmärker sig som en av de bättre i Europa, kanske till och med den bästa. I den bästa av världar skulle den svenska djurskyddslagen vara miniminivå i hela EU. Nu är det tyvärr inte så. Vi lider i många avseenden av en konkurrensnackdel på grund av att vi värnar mycket om djurens välmående i Sverige. Ändå finns det faktiskt problem även i Sverige, vilket vi fick se för inte alls länge sedan. Vissa slaktare och andra missköter sitt arbete i sådan grad att djuren plågas.

Men, som sagt, detta är en konkurrensnackdel. Arbetar statsrådet inom EU för att vi ska kunna möjliggöra en viss begränsning av den fria marknad som finns, i syfte att skydda svenska produkter, i det här fallet kött, när man i andra länder har brutit mot motsvarande svenska djurskyddsregler? På något sätt måste svenska bönder och svenska slaktare tjäna på att de faktiskt bryr sig om djuren på ett helt annat sätt än vad utländska bönder och slaktare gör. Och som konsument bör man känna sig trygg när man köper kött, oavsett varifrån det kommer.

Fru talman! Vi jobbar väldigt brett och målmedvetet med dessa frågor. Vi gör det nationellt. Vi stärkte svensk djurskyddslagstiftning så sent som 2019. Det finns ett pågående arbete för att säkerställa att vi har effektiva kontrollmetoder. Det är kanske en av de saker som efterfrågas. Det är uppenbart att det finns ett behov, kopplat till exempelvis medierapportering kring missförhållanden som har funnits på slakterier. Vi har mottagit en utredning om sanktioner, som vi nu arbetar med. Vi ska komma till riksdagen med det senare under året. Man kan titta på utredningens förslag. Det handlar om att se över brottsrubriceringar och straffskalor i syfte att liksom se till att lagen efterlevs.

Det är bra, men precis som Markus Wiechel säger krävs det att vi parallellt jobbar med att höja djurstandarden på EU-nivå. Det är en väldigt prioriterad fråga för Sverige. Jag upplever, som sagt var, att vi har bidragit till att dessa frågor nu finns på den politiska agendan, vilket de inte gjorde för bara några år sedan. Detta har åstadkommits genom att vi har hittat likasinnade länder som också har det intresset.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I de CAP-förhandlingar som genomfördes strax före jul, exempelvis, var en prioriterad fråga som Sverige drev väldigt hårt att man skulle kunna få del av stöd också för sådant som är nationell lag utöver EU-lag när det gäller att kompensera bönder. Det fick vi inte gehör för inom ramen för rådet. Vi slogs väldigt länge för det. Men jag noterar just nu att frågan har kommit upp igen via EU-parlamentet i trilogerna. Det är bra. Frågan rör sig och får en helt annan tyngd.

Sedan tror jag att mycket av detta handlar om att man behöver börja använda sig av konsumenter och konsumentmakt. Jag tror att det är det som på riktigt driver dessa frågor framåt. I det sammanhanget blir givetvis märkningsfrågorna relevanta. I Sverige har vi väldigt framgångsrika exempel. Branschen själv införde Sverigemärkning på flera produkter. Framför allt när det gäller kött har det fått ett enormt genomslag. När man ser att köttkonsumtionen totalt sett går ned ser man att konsumtionen av svenskt kött går upp. När medvetna konsumenter kan göra informerade val påverkar det faktiskt marknaden, och många konsumenter vill välja bra producerade grejer. De är också beredda att betala lite extra för det.

Därför är den diskussion som finns i EU just nu om både djurskyddet och märkningsfrågan - det är en annan fråga som ligger på EU:s bord och som är kopplad till från-jord-till-bord-strategin - intressant. Man talar inte i första hand om ursprungsmärkning, som är en annan fråga, utan det handlar om att ge information om näringsinnehåll och möjligen om klimatavtryck och annat. I den debatten behöver vi fundera på hur man möjligen också kan få in djurvälfärdsfrågor. När jag tänker på den frågan är den inte i första hand kopplad till om det är slaktat med halal- eller koschermetoder. Utifrån ett svenskt perspektiv har vi kanske i första hand ett intresse av att visa att vi har låg antibiotikaanvändning när det gäller vårt kött.

Det finns ett antal frågor som handlar om att säkerställa att konsumenter kan göra medvetna och informerade val. Svenska konsumenter har visat att de väljer bra kvalitet och sådant som är bra producerat. Jag tror att också europeiska konsumenter i ganska stor utsträckning skulle vara beredda att göra sådana val.

Fru talman! Då landar vi i ytterligare en fråga som jag är lite intresserad av, med tanke på konsumentmakt och att konsumenter ska bestämma. Den rör offentlig upphandling. Vi ser hur offentliga verksamheter, som skolor, sjukhus och så vidare, måste förhålla sig till upphandling. Det innebär att det ofta blir det billigaste köttet som köps in, som kanske i många fall innehåller mycket antibiotika. Det kan helt enkelt vara kött som kommer från länder som inte alls har samma djurskyddskrav som vi har.

Kommer statsrådet att försöka röra detta på något sätt för att stärka djurvälfärden?

Jag återkommer gärna till detta med koldioxidbedövning, som vi har varit inne på tidigare. Det är en metod som redan i dag strider mot svensk djurskyddslagstiftning. Jag är väl medveten om att alternativ i nuläget saknas. Men det finns vissa positiva exempel. Just nu har man - jag vet inte om det var vid Linköpings universitet - kommit fram till att man kan använda någon form av skum, kväveskum av något slag, till grisar. Men regeringen har inte avsatt några medel för att försöka skynda på den processen, vilket Sverigedemokraterna faktiskt har.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vad gör man för att få fram nya metoder? Har man satt något datum, eller har man någon ambition om att sätta ett datum för när det här kan fasas ut?

Fru talman! Jag har inte så mycket tid kvar här, men jag skulle också vilja höra om statsrådet tittar på exempelvis Tyskland och andra länder som har videoövervakning av slakterier. Överväger man att införa den typen av lagstiftning i Sverige alternativt införa hårdare repressalier när övertramp sker mot djurvälfärden?

Fru talman! Jag börjar bakifrån och försöker att svara väldigt kort och tydligt på frågorna: Jag är inte alls främmande för att se över straffskalor eller titta på om det behövs fler straffgrunder inom ramen för djurplågeri. Jag är heller inte främmande för att titta på vilka verktyg som krävs för att vi ska ha en effektiv kontroll.

Båda dessa saker är grundläggande för att vi ska se till att den djurvälfärdslag som vi har och som vi i grunden, tror jag, gemensamt är ganska stolta över också efterlevs i praktiken. Båda dessa frågor är värda att titta vidare på, och när det gäller sanktioner är förslag på gång till riksdagen och beräknas komma strax innan eller strax efter sommaren.

När det gäller offentlig upphandling kan jag konstatera att det pågår ett arbete. Jag vet inte vad status är just nu, men det har getts ett politiskt uppdrag att titta på möjligheten att till EU gå in med en begäran om att vi ska kunna ställa krav på att det som upphandlas till offentlig sektor upphandlas i enlighet med svensk lagstiftning. Det betyder att du inte kan säga att man måste upphandla en svensk gris, men du kan säga att man ska upphandla en gris som är uppfödd och slaktad i enlighet med svensk lag.

Arbetet för att ta fram ett sådant underlag att vända sig till Bryssel med finns. Det ligger dock inte på mitt departement, så jag vet inte hur långt man har kommit i den processen.

Vi har också tagit fram och lagt ett uppdrag till Livsmedelsverket om att man ska titta på och ta fram ett underlag för att begära, återigen till Bryssel, att få kräva information om kött exempelvis på restauranger. Det uppdraget är försenat med anledning av corona, men det är på väg.

Sammanfattningsvis pågår en rad olika arbeten i syfte att stärka djurvälfärden i Sverige och att få den att efterlevas på bästa möjliga sätt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.