Barnskötarnas utvecklingsmöjligheter

Fru talman! Peter Hultqvist har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att markera barnskötarnas behov av vidareutbildning, kompetensutveckling och utveckling i arbetet. Personalen i förskolan har bidragit till vad svensk förskola i dag är - unik och respekterad i omvärlden och med hög legitimitet. Förskollärare och barnskötare medverkar till att lägga grunden för barnens lärande. Under hela förskolans utbyggnad har barnskötarna utgjort ungefär hälften av personalen. Barnskötare är därmed en viktig del av förskolans personal, och deras arbetsinsats är av stort värde. I förskolan arbetar barnskötare och förskollärare tillsammans utifrån en helhetssyn på barnen och deras utveckling och lärande. Det är viktigt att olika kompetenser kan bidra till förskolans utveckling. Jag vill lyfta fram tre konkreta åtgärder från regeringen som markerar barnskötarnas möjligheter till utveckling. För det första har frågan om förkortad utbildningstid för bland annat barnskötare i lärarutbildningen utretts. Syftet var att ta till vara den relevanta kompetens och yrkeserfarenhet som barnskötare redan har och som kan tillgodoräknas i utbildningen till förskollärare. I utredningens rapport, Rapport från utredningen angående förkortad utbildningstid inom sjuksköterske- och lärarutbildningarna, föreslås två modeller som är användbara vid validering och tillgodoräknande inom bland annat lärarutbildningen. Båda modellerna kan för den enskilde innebära en avkortad utbildningstid. Det är den studerandes reella kompetens och förvärvade kunskaper som avgör utbildningstid och vad som behöver kompletteras för att uppnå en examen. För det andra har regeringen i direktiven till utredningen En ny lärarutbildning (dir. 2007:103) efterfrågat förslag i denna fråga. Utredaren ska klargöra de ytterligare insatser som behövs för att underlätta tillgodoräknande och erkännande av tidigare utbildning och examina samt validering av reell kompetens. Regeringens bedömning är att det fortsatt är viktigt att utveckla möjligheterna för vidareutbildning och därmed tillvarata kompetensen hos barnskötare. För det tredje kommer satsningen på ett förstärkt pedagogiskt inslag i förskolan och förtydligande av vissa mål i förskolans läroplan att beröra alla som arbetar i förskolan, även barnskötare. Detta kan innebära utveckling i yrket även för barnskötare. Det ligger i huvudmannens intresse som arbetsgivare att barnskötarnas erfarenheter och kompetens tas till vara i förskolan. I samband med förändringen av läroplanen bör det även genomföras implementeringsinsatser för personalen i förskolan. Regeringens mål är att det i större utsträckning än i dag ska finnas förskollärare i varje förskola och att dessa ska ha ett övergripande pedagogiskt ansvar. Barnskötarnas uppdrag kvarstår alltså medan förskollärarna kommer att få ett övergripande och tydligare uppdrag. Regeringen planerar en fortbildningssatsning, Förskollärarlyftet, med tonvikt på yrkesgruppen förskollärare. Syftet är framför allt att detta ska bidra till utveckling av hela verksamheten och i en förlängning av alla förskollärare och barnskötare i förskolan. Kompetensutveckling och fortbildning, fru talman, är precis som vi sagt i föregående debatt framför allt ett ansvar för huvudmannen, ofta en kommun. Jag förutsätter att kommuner och andra huvudmän erbjuder den kompetensutveckling som både barnskötare och förskollärare behöver för att utvecklas i yrket och på så sätt utveckla verksamheten.

Fru talman! Först vill jag tacka ministern för svaret. Det här inleddes med en enkel fråga från min sida om vilka åtgärder ministern avser att vidta för att markera barnskötarnas behov när det gäller vidareutbildning, kompetensutveckling och utveckling i arbetet. Jag tyckte då att jag fick ett rätt så magert svar. I stort sett var det inte mycket som sades, utan det som konstaterades när det gäller barnskötarna var att barnskötarna kommer att ha stor betydelse även framöver. Det var alltså lite sparsamt. Därför utvecklade jag det hela till en interpellation. Nu görs det en större ansträngning från ministern i svaret. Jag får tacka för det. I svaret hänvisas till en rapport, till ett direktiv och till effekterna för personal inom förskolan av ett stärkt pedagogiskt inslag och förtydligande av vissa mål i förskolan. De två förstnämnda åtgärderna har så här långt i praktiken inte inneburit någonting för barnskötarna. Det finns två förslag från en utredare och en regeringsbedömning om att det fortsatt är viktigt att utveckla möjligheterna till vidareutbildning. Fortfarande tycker jag inte att ministern når fram till någonting konkret här som gör skillnad. Den tredje så kallade åtgärden handlar om att barnskötarna påverkas om förskolan får nya krav och om läroplanen förändras. Det kan innebära, står det, utveckling i yrket för barnskötarna. Om det sker en förändring i förskolans verksamhet är det, anser jag, en självklarhet att även barnskötarna deltar i förändringen. Det ska inte markeras som en särskild upphöjelse av den här gruppen, utan så sker normalt när en sådan här åtgärd vidtas. Det är inget svar som egentligen svarar upp mot det jag efterfrågar: Hur ska barnskötarnas behov av vidareutbildning, kompetensutveckling och utveckling i arbetet tillgodoses? Jag anser att barnskötarna som yrkesgrupp ofta glöms bort. De utgör ungefär hälften av personalen i förskolan. Grunden för den verksamhet som de arbetar inom finns i Läroplan för förskolan . Förskollärarna har det pedagogiska ansvaret. Men i det dagliga arbetet utgör förskollärarna och barnskötarna ett arbetslag där man gemensamt tar ansvar för barnen och verksamheten. Förskollärarnas kompetens är inlärningspedagogisk. Barnskötarnas och dagbarnvårdarnas kompetens är omsorgspedagogisk. Båda dessa kompetenser behövs i framtiden. Vi socialdemokrater anser att det krävs en satsning på fortbildning och kompetensutveckling för hela förskolans personal, inklusive barnskötarna. Det som markeras här i svaret är ändå en tendens till att det är förskollärarna som är nummer ett i sammanhanget. Jag har tolkat det så också när ministern i andra sammanhang har redogjort för den kommande satsningen på utbildning inom förskolan. Varför kan man inte klart utsäga att en satsning även omfattar barnskötarna, den personalgruppen? Formuleringen i svaret är: "Jag förutsätter att kommuner och andra huvudmän erbjuder den kompetensutveckling som både barnskötare och förskollärare behöver för att utvecklas i yrket och på så sätt utveckla verksamheten." Kan man egentligen förutsätta saker med allmänna ord och veta att det verkligen är så här? Man kan klart markera att kommunerna har ansvaret. Men hur var det i förra debatten? Då var det riktat statsbidrag som gällde för att nå effekt; det var att liksom peka lite tydligare. Det är vad jag efterlyst i olika sammanhang, för jag vet hur det kan fungera ute i en kommunal verksamhet. Man når inte ända fram om man inte ibland också vågar styra lite grann från statens sida. Jag till och med berömde ministern för att han i alla fall i den debatten redovisade den typen av insikt. Vad vill ni alltså med barnskötarna? Kommer de att omfattas av en framtida satsning eller inte? Varför talas det aldrig klarspråk, i positiva termer, om att också den här yrkesgruppen finns och om att vi ska satsa på den?

Fru talman! Jag vill passa på att tacka dels interpellanten, dels ministern för svaret. Först blir man lite glad när man hör svaret. Barnskötarna medverkar tillsammans med förskollärarna till att lägga grunden för barnets lärande. Barnskötarna är en del av förskolans personal, och deras arbetsinsatser är av stort värde. Det är viktigt att olika kompetenser kan bidra till förskolans utveckling. Det kan man utläsa av svaret. När det sedan kommer till vad man gör för att vi ska ha en vidareutbildning av barnskötarna, kompetensutveckling och utveckling i arbete pratas det bara om förkortad utbildningstid för att barnskötarna ska bli förskollärare. Det talas om en ny lärarutbildning och ett förstärkt pedagogiskt inslag i förskolan. Därför måste man ställa sig frågan: Men barnskötarna - deras kompetens är ju av annat slag? Det handlar om omsorgspedagogik. Det är det som är den andra delen i förskolan och i de små barnens lärande. Tycker inte ministern att det är viktigt och någonting att satsa på? Kommunal, som är det fackförbund som organiserar barnskötarna, har satsat på just barnskötare och deras vidareutbildning genom att man har arbetat fram en kompetensutveckling, en högskoleutbildning med omsorgspedagogisk inriktning som finns på Linköpings universitet. Det är oerhört viktigt att det finns mer möjligheter för barnskötare att utveckla sitt yrke och utveckla sig i yrket just för de små barnens skull. Barnskötarna är ungefär till hälften den barnomsorgspersonal som vi har i dag. Med tanke på det som har sagts och det som har sagts i interpellationen och i svaret skulle jag vilja fråga ministern: Hur ser ministern på barnskötarnas roll i förskolan inför framtiden? Tycker inte ministern att barnskötarna är en viktig del och att man måste bejaka deras vidareutbildning, kompetensutveckling och deras utveckling i arbetet för alla barns bästa?

Fru talman! Det fanns för några år sedan en inställning hos många partier här i riksdagen - jag tror både i interpellantens parti och i mitt parti - hos Kommunförbundet och Lärarförbundet att barnskötare ska vi inte ha i framtiden. Man hade uppfattningen att hela den svenska förskolan ska bemannas av förskollärare. Det var för några år sedan. Jag är väldigt glad att vi har lämnat enigheten om den åsikten bakom oss. Jag menar att det behövs både förskollärare och barnskötare i förskolan. Precis som Christina Axelsson här säger har de här personalgrupperna olika kompetenser. De har samma kompetenser också, men de har naturligtvis olika kompetenser, och båda dessa kompetenser behövs i förskolan. Jag tycker att det är bra. Jag har uppfattat att det i dag inte finns så många som förfäktar att vi inte ska ha barnskötare, utan det är en rätt gemensam uppfattning att båda dessa personalgrupper behövs. De har delvis olika roller att fylla. Jag tror att det ungefär är fifty-fifty när det gäller förskollärare och barnskötare. Jag vill utveckla förskolan mer i pedagogisk och skolförberedande riktning. Jag ser framför mig att vi på längre sikt kommer att ha en ökad andel förskollärare i förskolan. Då blir andelen barnskötare med automatik något lägre, men definitivt behövs båda personalgrupperna. Dock får vi, på grund av bland annat den lärarutbildning vi har i dag, fram alldeles för få förskollärare. Det här är väl en vision först på sikt. Då ser jag gärna, även om Christina Axelsson hade invändningar mot det resonemanget, att när vi utbildar till förskollärare utnyttjar vi kompetensen hos många av barnskötarna för att vidareutbilda dem till förskollärare. Den kompetensen är stor och naturligtvis en viktig grund när man ska bli förskollärare. Den andra frågan är: Vad har staten för ansvar? Det blir något märkligt till sist om staten successivt tar över ansvaret för fortbildning av den ena yrkesgruppen efter den andra från kommunerna i verksamheter som är kommunala. Det är möjligt att ni har synen hos Socialdemokraterna att vi ska ha ett lärarlyft, men varje yrkesgrupp som finns i kommunerna ska staten ta fortbildningsansvaret för. Det är inte möjligt och inte rimligt. Det vore att fullständigt inkompetensförklara kommunerna, och så långt vill inte ens jag gå. Det är kommunerna som har ansvaret. När vi sett att det finns stora brister i lärarfortbildningen, vilket vi sett, har vi tagit ett ansvar. I grunden är det en stor knäpp på näsan åt kommunerna när vi gör ett lärarlyft och säger att ett förskollärarlyft är planerat. Namnet till trots ser ni att det fortfarande står att det kommer att vara en tonvikt vid förskollärarna, men det ska inte bara omfatta förskollärarna, som ni ser i mitt svar. Planeringen av Förskollärarlyftet pågår i Regeringskansliet. Exakt hur det landar får vi se. Det kan helt enkelt inte vara så att bara för att vi anser att en yrkesgrupp är viktig ska staten ta över fortbildningsansvaret. Fortbildningsansvaret måste ligga hos den som är huvudman och arbetsgivare, nämligen hos kommunerna. Det måste ändå vara grunden, och det är grunden för alla typer av personalkategorier i skolan och i andra sammanhang. Om vi inte gör ett lyft för en yrkesgrupp som staten finansierar säger man: Se, staten tycker inte att de är viktiga. Men så är det inte. Det kan vara så att vi tycker att den yrkesgruppen fungerar väldigt bra, medan det när det gäller vissa andra yrkesgrupper finns ett större behov av kunskapslyft. Det är så vi har definierat det när det gäller bland annat förskollärarna.

Fru talman! När det gäller debatten om vi ska ha förskollärare eller barnskötare känner jag mig personligen inte särskilt berörd, eftersom jag aldrig har haft uppfattningen att vi kan ha bara en personalgrupp. Bägge behövs och kommer att finnas i framtiden. Om man nu ska göra ett förskollärarlyft - du använder den formuleringen själv - är det förskollärarna det handlar om. Sedan retirerar du lite grann och talar om tonvikt. Vad innebär det? Sedan bekräftar du att ni håller på att titta på det här och inte vet var ni ska hamna. Kan det vara så att barnskötarnas villkor och roll inom förskolan diskuteras för lite i olika politiska sammanhang? Den gruppen ges inte så stor uppmärksamhet. Därför faller de undan när man utformar förslagen och tittar på hur man ska göra. Jag tycker inte att det handlar om någon otillbörlig styrning som förändrar hela systemet mellan staten och kommunerna om ett förskollärarlyft, om det nu blir ett sådant, skulle omfatta hela förskolans personal. Jag tycker att det är rimligt att det gör det. De som är barnskötare har behov av vidareutbildning och kompetensutveckling. Den enda linjen är inte att titta på olika typer av valideringslösningar i samband med att de eventuellt ska utbilda sig till förskollärare. Det som ministern redovisade i sitt första inlägg är alltså förslag på åtgärder som finns i rapporter. Det är direktiv i samband med utredningsarbete. Det är ingenting som är framme i ett skarpt läge. Vad det handlar om i nuläget är om man från statens sida ska satsa och om hela förskolans personal ska omfattas eller inte. Det är egentligen där vi står. Svensk förskola har en mycket god kvalitet. Det är en förskola som är ledande och ett föredöme på den internationella arenan. Förskola är någonting annat än barnpassning. Det är både förskollärare och barnskötare som har byggt den här organisationen till vad den är i dag. Förskolan är alltså en grund för det livslånga lärandet. Barnskötarnas uppgift i vardagen är att ge barnen en trygg och stimulerande vistelse när de finns i förskolan, att ge omsorg, leka och vara utomhus med barnen. Det handlar om mycket praktisk hjälp i samband med matning, blöjbyten, toalettbesök och påklädning. Det handlar om att leka med barnen, se till att inget barn kommer till skada, att finnas på plats och ha grepp över vad som händer. Det handlar om att äta med barnen, läsa sagor, laga mat tillsammans, baka, plantera växter, vara ute i naturen, bidra till fysisk utveckling och så vidare. Det är mycket viktiga arbetsuppgifter som ingår i den pedagogiska helhet som förskolan utgör. Då är det också självklart att de som jobbar med detta år ut och år in måste ha en stimulans, en vidareutbildning och en utveckling i jobbet. Därför behövs fortbildningsinsatser och stimulanser till den här personalgruppen. Formulerar man ett så kallat förskolelyft, som vi inte vet hur det ser ut, som bara går till förskollärarna eller där tonvikten är på förskollärarna, vad det nu innebär i praktiken, hur kommer då barnskötargruppen att känna sig och uppfatta en sådan markering? Det är klart att känslan av utanförskap och att vara icke önskvärd lätt infinner sig. Så ett gott råd, om ministern är intresserad av detta, är att också ta med barnskötarna i eventuella satsningar i framtiden. Från vårt partis sida vill vi ha en satsning på all personal i förskolan - alla, inte bara några.

Fru talman! Jag kan verkligen stryka under det som Peter Hultqvist sade på slutet: alla, inte bara några. När man nu ser i svaret att regeringen planerar en fortbildningssatsning med tonvikt på yrkesgruppen förskollärare blir man lite förvånad, eftersom inledningen var så positiv till barnskötarnas roll tillsammans med förskollärarna i den viktiga arbetsuppgiften att ta hand om våra barn. Det finns alltså en vidareutbildning, en högskoleutbildning med omsorgspedagogisk inriktning, som är väldigt viktig för att barnskötare ska kunna förkovra sig i det yrke som de en gång har utbildat sig till. Jag tänker på den interpellationsdebatt som var alldeles före den här. Där sade utbildningsministern att man skulle lyssna på facket. Det är flera fack som organiserar personal inom förskolan, och jag skulle vilja uppmana ministern att också lyssna på Kommunal.

Fru talman! Kan inte Peter Hultqvist i sitt nästa inlägg nämna någon yrkesgrupp som finns i kommunerna som inte är i behov av kompetensutveckling och fortbildning? Min bedömning är nämligen att alla yrkesgrupper är i behov av kompetensutveckling och återkommande fortbildning. Men av det kan vi inte dra slutsatsen att staten ska lägga upp stora fortbildningskampanjer med statliga medel för alla yrkesgrupper i kommunerna, och det har jag aldrig hört något parti i denna kammare föreslå. Vi definierar här vissa behov. För några yrkesgrupper är behoven väldigt stora och vi anslår medel till det. Sedan poppar Peter Hultqvist omgående upp och säger: Men kolla, här är ytterligare några yrkesgrupper som också har behov. Varför anslår vi inte pengar till dem? Men i så fall tar staten till slut över hela det kommunala ansvaret. Låt oss då återförstatliga hela skolväsendet, och det är jag beredd att diskutera. Men detta att vi successivt ska ta över bit efter bit med Peter Hultqvist som främste pådrivare är ett märkligt synsätt. Svensk förskollärarutbildning har nyligen förlängts till tre och ett halvt år. Fram till 2000-talets början var den tre år, och de flesta förskollärare som finns i svensk förskola har egentligen två års högskoleutbildning, för de har gått den förut. När vi nu ska gå vidare mot mer skolförberedande inslag i förskolan behöver många förskollärare fylla på, därför att huvuddelen av förskollärarna har inte den moderna utbildning som de nyaste förskollärarna har. Med all respekt för barnskötarna är det förskollärarna som ska ha den pedagogiska ledningen i förskolan. Där tycker jag att Peter Hultqvist glider i formuleringen. Peter Hultqvist menar att det är arbetslaget som har ansvaret för den pedagogiska ledningen. Från vår sida är det självklart att förskollärarna, som har tre och ett halvt års högskoleutbildning, är de som ska ha den pedagogiska ledningen och det pedagogiska ansvaret. Det vore bra om Peter Hultqvist kunde förtydliga sig på den här punkten: Ska förskollärarna ha den pedagogiska ledningen eller ska den utövas av arbetslaget? Nu märker jag att Peter Hultqvist får råd från alla håll här. Men om det nu är så att förskollärarna ska ha denna ledning och detta ansvar som man inte haft förut - i den gamla socialdemokratiska skollagen och läroplanen har arbetslaget haft det - är det ett skäl för att förskollärarna behöver ytterligare fortbildning för att kunna ta denna ledning och detta ansvar som man hittills inte har erkänts ha i skollagen och läroplanen. Men det är klart att om man som Peter Hultqvist landar i att förskollärarna, som jag uppfattade av inlägget, inte ska ha denna roll, utan att arbetslaget ska ha den, kanske det inte finns samma behov av fortbildning i förskolan. Det kan jag hålla med om. Det som Peter Hultqvist sade var väldigt intressant på den punkten. Du kan väl förtydliga dig. Kommer ni att ställa upp på den lagändring som vi nu kommer att förelägga riksdagen, att förskollärarna ska ha den pedagogiska ledningen och ansvaret och inte, som i dag, att det är arbetslaget med både förskollärare och barnskötare som ska ha detta ansvar?

Fru talman! Jag vet inte, men jag undrar om inte ministern har mer problem än jag med det här. I mitt första anförande i den här debatten sade jag uttryckligen att förskollärarna har det pedagogiska ansvaret, så det har jag liksom lämnat bakom mig. Nu ägnar du mycket tid åt att försöka ställa frågor som jag redan har föregått. Dessutom har Kommunalarbetareförbundet samma uppfattning, så det är liksom utklarat. Jag förstår därför inte vad du sysslar med i just den delen av debatten. Alla anser att förskolan är viktig och att den ska ha god kvalitet. Hälften av personalen är barnskötare och hälften är förskollärare. Förskollärarna har det pedagogiska ansvaret och står för inlärningspedagogiken och barnskötarna står för omvårdnadspedagogiken. De jobbar ihop i vardagen. Varför ska man då dela upp dem? Båda yrkesgrupperna har ju ansvar för att lyfta förskolan och se till att den blir ännu bättre i framtiden. Det är så det ser ut i verkligheten. Jag tycker att det blir en väldigt konstig inriktning om en personalgrupp som jobbar väldigt hårt, väldigt integrerat och sysslar med det som jag läste upp i mitt förra inlägg inte skulle kunna få en stark satsning på kompetensutveckling och fortbildning. Vi har ju sagt att vi ska försöka höja förskolans kvalitet och status. Att sedan börja hänvisa till en massa andra yrkesgrupper i kommunerna, landstingen eller vad det är tycker jag inte är relevant i sammanhanget. Jag har utifrån bland annat ministerns eget sätt att debattera frågat varför den här gruppen utesluts. Då försöker ministern ge någon bild av att förskollärarna är de som ska gå i spetsen. Men jag tror att också den andra gruppen kommer att behöva vara med i den här förändringen, om bland annat det som ministern sade i sitt första anförande ska få den rätta substansen och det konkreta utfall som jag förmodar att ministern strävar efter med sin politik.

Fru talman! Jag kommer att återkomma till riksdagen med utformningen av ett förskollärarlyft. Och som det står i interpellationen kommer tonvikten på det att ligga på fortbildningsinsatser för förskollärare, men tonvikten betyder just att det också kan finnas andra insatser. Vi håller på att jobba med det och kommer att återkomma till riksdagen med hur Förskollärarlyftet ska läggas upp. Jag noterar en glidning. Peter Hultqvist säger att visst har förskollärarna ett pedagogiskt ansvar, men i nästa sentens har alla ansvar. Nu kommer vi att ändra skollagen och läroplanen. Det kommer att vara en inriktning med mer skolförberedande inslag och en mer pedagogisk inriktning på förskolan och en skolförberedande sådan. Förskollärarna har ju en lärarutbildning. Men eftersom det är så många av förskollärarna som har en äldre utbildning som var kort och inte alls hade samma inriktning på pedagogik och skolförberedande inslag finns det ett behov av komplettering. Det är det som motiverar själva förskollärarlyftet. Då säger Peter Hultqvist: Ja, men lyssna på Kommunal. De vill också ha fortbildning. Jag lovar, vi kan lyssna på alla fackförbund. Alla kommer att vilja ha fortbildning om staten betalar. Det är inget konstigt. Men vi måste definiera vad som är behoven här. Det är klart att alla har behov. Men här finns det synnerliga behov, därför att staten går in och bestämmer att ambitionsnivån i verksamheten ska höjas, eftersom personalgruppen som ska ha ansvaret för detta inte har kompetensen - många av dem har inte det. Det är det som konstituerar ett fokus på att lyfta utbildningsnivån hos många av förskollärarna. De ska ha ett större ansvar och verksamheten ska vara ännu mer pedagogiskt inriktad och skolförberedande i framtiden. Det är det som konstituerar denna satsning. Vi kan inte bara lägga upp fortbildningssatsningar som ska vara rättvisa mellan olika fackföreningar och olika personalgrupper, utan det måste vara behoven som avgör var vi gör våra satsningar. Exakt hur denna satsning kommer att se ut återkommer vi till, men vi kommer med ett lyft för svensk förskola.