Barnarbetet i världen

Fru talman! Amineh Kakabaveh har frågat utrikesministern om vad hon avser att göra för att få till stånd löner i hela leverantörskedjan, ända ned till daglönarnas arbetsplatser - i synnerhet inom farliga arbeten som jordbrukssektorn - när det gäller de produkter som upphandlas genom offentlig upphandling, som gör att lantarbetarnas barn inte tvingas arbeta för att lösa familjens försörjningsproblem utan i stället ges möjligheter att vara barn och gå i skola och skaffa sig en utbildning. Kakabaveh har även frågat vad ministern avser att göra när det gäller att bilda opinion och bygga nätverk i syfte att skapa förutsättningar för utveckling som leder bort från barnarbetet i världen samt vad ministern avser att göra som förberedelse inför konferensen om barnarbete som kommer hållas i Argentina 2017 och om ministern avser att sända en särskild delegation till konferensen.

Interpellationen har överlämnats till mig för besvarande.

Det senaste decenniet har antalet barnarbetare minskat från 246 miljoner till 168 miljoner. Men det är inte tillräckligt. All form av utnyttjande av barn är oacceptabelt oavsett var i världen det förekommer.

Frågan om barnarbete utgör en viktig del i ILO:s kärnkonventioner. De flesta länder i världen har ratificerat ILO:s konvention 182 om förbud mot och omedelbara åtgärder för att avskaffa de värsta formerna av barnarbete och även nr 138 om minimiålder för tillträde till arbete. Dessutom slår artikel 32 i FN:s konvention om barnets rättigheter fast att barnet har rätt till skydd mot ekonomiskt utnyttjande och mot att utföra arbete som kan vara skadligt, hindra barnets utbildning, äventyra barnets hälsa eller utveckling.

Det är riktigt att det just inom jordbrukssektorn är vanligt med barnarbete, något som förstås inte är acceptabelt. Enligt ILO:s internationella program om avskaffande av barnarbete finns över hälften av barnarbetarna i jordbrukssektorn. Jordbruket är också en arbetsplats där risken att skada sig är högre jämfört med andra sektorer, vilket gör barnen extra utsatta.

Orsakerna till barnarbete är komplexa. För att komma till rätta med barnarbete behövs en kombination av ekonomisk tillväxt och rättvis fördelning av resurser, respekt för grundläggande rättigheter i arbetslivet, tillgång till allmän utbildning och social trygghet. Det behövs också en bättre förståelse för barns behov och rättigheter.

Sverige bidrar givetvis i kampen mot barnarbete. Det sker genom bidrag till FN:s organisationer, såsom ILO, och genom att vi stöder övervakningen av att länder upprätthåller de internationella normer som finns om barnarbete. Sedan samarbetar vi också regionalt och bilateralt i den frågan.

Jag vill också nämna FN:s nya hållbarhetsmål, 2030-agendan, som ställer krav på länderna att vidta omedelbara åtgärder för att förbjuda och utrota de värsta formerna av barnarbete. Målet är att all form av barnarbete ska vara utrotat 2025. Agendan ger en bra plattform för att bilda opinion och bygga nätverk för att nå det målet.

Sedan har vi möjligheten att ställa sociala krav i upphandlingar, som också kan främja mänskliga rättigheter. En särskild utredare har precis lagt fram förslag om att när arbete utförs utanför Sverige ska villkor enligt ILO:s kärnkonventioner ställas i upphandlingen. Regeringen bereder för närvarande utredningens förslag. Redan det nu gällande EU-direktivet om offentlig upphandling klargör att upphandlande myndigheter har rätt att ställa krav på att leverantörerna ska följa bestämmelserna i grundläggande ILO-konventioner.

Det finns också ett ansvar för företagen att sträva efter att integrera hållbarhet i sina affärsstrategier och styrningen av företagen. Att bidra till faktiskt avskaffande av barnarbete är en del av OECD:s riktlinjer för multinationella företag, FN:s Global Compact och FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter. I augusti i år antog regeringen som sjätte land i världen en nationell handlingsplan för företagande och mänskliga rättigheter.

Den fjärde konferensen om barnarbete kommer att hållas i Argentina 2017. Jag har ännu inte fått någon inbjudan till konferensen, men regeringen kommer ta ställning till frågan om förberedelser och deltagande i god tid innan konferensen äger rum.

Fru talman! Jag vill tacka statsrådet Ylva Johansson för svaret. Det är glädjande att regeringen har ett så stort engagemang och vilja att arbeta med frågorna om barnarbete. Det gör den till exempel genom att den tillsatt en särskild utredare som föreslår att Sverige ska följa ILO:s kärnkonventioner och ställa krav på företag vid upphandling.

Det är också viktigt att vi ser till att människor som jobbar inom jordbruket och de som har jordbruk ska få löner som går att leva på för att deras barn ska få möjligheter till skolgång och utbildning. Det är viktigt. Jag saknade den biten i svaret.

Sverige har självklart en juridisk skyldighet att se till att barnarbete inte förekommer i produktionen av varor och tjänster som vi konsumerar. Vi har också som konsumenter ett moraliskt ansvar och en skyldighet att ställa krav på företag som inte följer ILO:s kärnkonventioner.

Vi vet att det förekommer barnarbete inom jordbruket, vid produktion för klädkedjorna och produktion av till exempel av mjukvaror för telefoner och datorer för Apple. Under de senaste fem åren har det hållits två internationella barnkonferenser. Den ena var i Haag 2010, och den andra var i oktober 2013 i Brasilien där 97 länder deltog.

Vid konferensen i Haag antogs med acklamation en färdplan för att uppnå ett avskaffande av de värsta formerna av barnarbete redan 2016, det vill säga nästa år. Den heter Roadmap for Achieving the Elimination of the Worst Forms of Child Labour by 2016.

Under rubriken Åtgärder för regeringar i detta dokument står att läsa att åtgärder bör vidtas för att tillsammans med arbetsmarknadens parter skapa en miljö som syftar till att bekämpa barnarbete i levnadskedjan.

Även vid denna konferens antogs en överenskommelse - The Brasilia Declaration on Child Labour. I punkt 20 i denna överenskommelse står att läsa att det beslutades att stödja en kontinuerlig utveckling av den globala rörelsen mot barnarbete genom partnerskap, samarbete, opinionsbildning och handling baserat på internationella arbetsformer och rättigheter.

Vi vet genom våra fackliga organisationer här i Sverige att ett år har gått, men hittills har ingenting gjorts, tyvärr. Som ministern påpekade i sitt svar är jordbruket globalt sett den sektor inom näringslivet där den i särklass största delen av barnarbetet i världen förekommer. Det handlar om 59 procent, vilket innebär att över 98 miljoner flickor och pojkar i åldrarna 5-17 år arbetar inom växtodling och animalieproduktion. Vi vet via medierna att vi har deltagit i en hel del av detta genom leverantörer som utnyttjar barnarbete och som levererar varor till kedjor i Sverige.

Fru talman! Det är en viktig fråga som Amineh Kakabaveh tar upp. Den är viktig för regeringen. Jag vill gärna lyfta fram att det gäller att jobba på flera fronter för att på allvar nå resultat när det gäller minskning av barnarbete. Även om det har minskat är det fortfarande katastrofalt många barn som tvingas till arbete, farliga situationer och utnyttjande.

Jag skulle vilja lyfta fram några områden där det är viktigt att göra insatser. Det handlar om att bekämpa och utrota fattigdom. Det är en viktig del i detta. Det handlar om att prioritera utbildning och utveckling av välfärdssystemen i olika länder så att barnen får tillgång till grundläggande välfärd och rätt till utbildning och skolgång. Det handlar om att se till att länder både ratificerar och tillämpar ILO:s konventioner. Det handlar om att se till att det finns en fungerande och utbyggd arbetsinspektion i olika länder. Det handlar, fru talman, inte minst om att stärka rätten och möjligheten för löntagarna att organisera sig i fackföreningar att via kollektiva förhandlingar nå resultat. Många av dessa insatser är viktiga för att man ska kunna nå framgång när det gäller barnarbete.

Fru talman! Jag vill också gärna lyfta fram att Sverige precis nyligen har tecknat ett internationellt samarbetsavtal mellan Bangladesh, ILO och Sverige som handlar om att förbättra arbetares villkor i textilindustrin i Bangladesh. Min statssekreterare kommer inom kort att åka till Bangladesh för en internationell konferens om bland annat frågor om detta - hur vi kan stärka löntagarnas rättigheter.

ILO gör ett viktigt arbete i detta område, och Sverige är en av de största bidragsgivarna till ILO:s utvecklingsstöd. Vi bidrar med ungefär 70 miljoner kronor per år till ILO:s arbete. Vi ligger alltså redan i framkant från Sveriges sida, men det är självfallet viktigt att vi fortsätter att prioritera dessa frågor högt.

Fru talman! Tack, statsrådet Ylva Johansson! Detta är jätteviktiga aspekter, och det är viktigt att Sverige tar initiativ. Vi vet att under de senaste tio åren har flera internationella konferenser ägt rum, och många länder har förbundit sig till kärnkonventionerna. Men det ser dessvärre fortfarande ut så här när det gäller Sverige, våra underleverantörer och klädkedjor som Hennes & Mauritz och många andra. Precis som Ylva Johansson var inne på är det i klädkedjorna man utnyttjar arbetskraft. Enligt Human Rights Watch är det till över 90 procent kvinnor och unga flickor som jobbar under slavliknande arbetsförhållanden i Kambodja. Det förekommer också barnarbete i Uzbekistan, Indien och Kina. Där är det bomull; 99 procent tillverkas i dessa länder.

Det handlar om arbetsrättsbrott som gäller våra företag, alltifrån Ikea till klädkedjeföretagen. Detta har påpekats i Fairtraderapporter, i rapporter från Human Rights Watch och i medierna. Därför är det viktigt att ställa krav och att de företag som bryter mot de internationella konventionerna ska bestraffas. Det här ska inte vara okej. Sverige har en röst när det gäller mänskliga rättigheter, och detta är en mänsklig rättighet.

Det handlar också om den feministiska agendan i svensk utrikespolitik. Den måste lyftas i dessa sammanhang eftersom det är mest kvinnor som tillverkar våra kläder. Senast för två veckor sedan handlade det om produkter inom sminkbranschen. Också där förekommer barnarbete. Inom kakaobranschen, till exempel, i Elfenbenskusten och i Ghana finns det 2,3 miljoner barnarbetare. Det är allvarliga siffror med tanke på vad man vill åstadkomma internationellt: att utrota de värsta formerna av barnarbete redan 2016. Vi har ändå inte halverat siffrorna med tanke på att det fortfarande är 70 miljoner barn som jobbar inom de värsta formerna av barnarbete.

Jag tror också att det är viktigt att jobba för rättvisa och för att det ska finnas fackliga organisationer och organisering. Vi ska också bekämpa fattigdom, och det handlar om resursfördelning. Vart man än kommer i världen är det svårt för fackliga organisationer att organisera sig. Senast var vi i Chile på studieresa. Det är svårt för arbetarna där att få en facklig organisation som är enhetlig, till exempel. Detta förekommer i många länder. I Iran sitter de fackliga aktivisterna i fängelse, och de mördas. Även i många andra länder förföljs de. Därför är det bra att vi i Sverige har avtal. När vi förhandlar ska de sociala kraven finnas med, och det ska vi hålla fast vid.

Fru talman! Jag kan försäkra Amineh Kakabaveh om att regeringen prioriterar de här frågorna. Vi gör betydande insatser. Låt mig lyfta fram några delar.

Jag har redan talat om det viktiga arbete som ILO bedriver. Sverige ger ett bidrag på ungefär 70 miljoner kronor, vilket gör oss till en av de största bidragsgivarna till ILO. Pengarna används till exempel till arbete för föreningsfrihet och kompetensutveckling. Det finns också pengar som i dag används för ILO:s program mot barnarbete och för att stödja genomförandet av en afrikansk strategi mot barnarbete, till exempel. Det handlar om att bekämpa barnarbete i Kongo, Guinea-Bissau, Lesotho och Swaziland.

Sverige stöder också genom Sida betydande insatser för barns rätt till utbildning. Vi ger stöd till Unicef, som också arbetar för att motverka barnarbete och för barns rätt till utbildning. Vi gör betydande insatser, och vi är självfallet beredda att fortsätta att prioritera dessa frågor.

Jag ser fram emot att jag så småningom kommer att få en inbjudan till konferensen i Argentina. Då får vi återkomma till den.

Fru talman! Tack, statsrådet! Jag är helt övertygad om att det finns en jättestark ambition och att den svenska regeringen har en stark vilja och hjälper till. Men problemet är att det är företagen som begår brott. Om de inte följer riktlinjerna och om deras leverantörer och underleverantörer inte uppfyller kraven och följer reglerna kommer det att bli väldigt svårt även om vi bidrar med hur många miljoner eller miljarder som helst. Om inte länderna där arbetet och produktionen sker håller sig till samma rättigheter hjälper inte det.

Därför är det bra att Sverige i alla lägen vid alla upphandlingar med företag och länder helt enkelt upprätthåller och betonar vikten av mänskliga rättigheter, barns rättigheter, barnkonventionen och ILO:s kärnkonventioner. Man ska kämpa för levnadslöner. Oftast handlar det ju om att de företag som Sverige har i andra länder där man producerar varor betalar minimilön och inte levnadslön. Det är jätteviktigt att betona detta, för det är viktigt att folk har levnadslöner så att de inte skickar sina barn på farliga äventyr till exempel inom jordbruk och andra sektorer som är väldigt farliga. Särskilt kakaoproduktionen är livsfarlig; där dör många barn mellan 5 och 17 år.

Detta berör oss naturligtvis, och därför förväntas det också att Sverige ställer krav på de företag som vi förhandlar med.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag tacka Amineh Kakabaveh för att hon lyfter upp en viktig fråga. Precis som jag sa i mitt svar har en utredare nu kommit med ett förslag om att Sverige ska ställa villkor enligt ILO:s kärnkonventioner vid upphandling när arbete utförs.

Jag tror att detta är ett viktigt förslag. Det bereds nu inom Regeringskansliet, som jag sa tidigare, så vi får återkomma till den här viktiga frågan som vi kommer att följa. Vi kommer också att göra nya insatser.

Överläggningen var härmed avslutad.