Barn som förs utomlands och utsätts för hedersbrott

Fru talman! Sara Gille har frågat mig när jag ämnar presentera ett lagförslag angående barn som förs utomlands för barnäktenskap och när en lag ska införas som tvingar släktingar att berätta var deras barn är. Angelica Lundberg har frågat mig vad jag avser att göra för att inte fler barn ska bli bortförda utomlands och bli utsatta för hedersbrott, till exempel barnäktenskap och könsstympning.

Det är av yttersta vikt att Sverige stärker skyddet mot hedersrelaterat våld och förtryck. Barn och ungdomar i Sverige ska känna sig trygga och inte behöva oroa sig för att utsättas för hedersbrott, bland annat barnäktenskap och könsstympning.

Regeringen har mot den bakgrunden vidtagit flera åtgärder, bland annat tillsättandet av den utredning som Sara Gille syftar på och som avser ett starkare skydd mot barnäktenskap, tvångsäktenskap och brott med hedersmotiv.

I sitt slutbetänkande föreslår utredningen att det införs en särskild straffskärpningsgrund för brott med hedersmotiv, ett särskilt barnäktenskapsbrott och ett straffsanktionerat utreseförbud för barn som riskerar att utsättas för barnäktenskap eller könsstympning. Slutbetänkandet bereds i Regeringskansliet, och regeringens ambition är att besluta om en proposition under våren 2020.

Regeringen har tagit ytterligare ett fyrtiotal initiativ som är relevanta i arbetet för att förebygga och förhindra att barn förs utomlands och blir utsatta för hedersbrott såsom bland annat barnäktenskap och könsstympning.

Regeringskansliet har fått utökade resurser för arbetet med familjekonfliktfrågor med ett särskilt fokus på barn- och tvångsäktenskap. Satsningen tar sikte på minderåriga och myndiga personer som förts ut ur landet eller kvarhålls utomlands för att utsättas för tvångsäktenskap, könsstympning, så kallade uppfostringsresor eller andra former av hot, tvång eller våld från familjen.

Syftet med satsningen är att stärka stödet till personer som mot sin vilja eller genom vilseledning har nödställts i utlandet. Regeringens satsning har inneburit en ökad kapacitet för utrikesförvaltningen att hantera den här typen av ärenden och bidragit till kompetensutveckling av värde även för inhemska aktörer som arbetar förebyggande, särskilt kommunerna.

I syfte att upprätthålla arbetet långsiktigt har satsningen på regeringens förslag permanentats och införlivats i utrikesförvaltningens ordinarie verksamhet från den 1 januari 2020.

Polismyndigheten har inrättat ett nationellt kompetensnätverk mot hedersrelaterade brott. Under hösten 2019 och våren 2020 genomförs utbildningsinsatser för alla förundersökningsledare inom myndigheten. Polismyndigheten arbetar även med att ta fram ett nytt, uppdaterat metodstöd för arbetet mot hedersrelaterade brott. Även Åklagarmyndigheten arbetar med att uppdatera myndighetens handbok om hedersrelaterat våld från 2006 och ta fram ett nytt, uppdaterat metodstöd.

Slutligen kan nämnas att regeringen i juli 2019 har gett i uppdrag åt en särskild utredare att bland annat analysera och ta ställning till om det bör införas en särskild straffbestämmelse med en egen brottsbeteckning som uttryckligen tar sikte på hedersrelaterat våld och förtryck. Uppdraget ska redovisas senast den 30 september 2020.

Arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck är således en högt prioriterad fråga för regeringen. Vi kan aldrig acceptera att barn utsätts för brott i hederns namn.

Fru talman! Jag tycker att det är anmärkningsvärt att statsrådet Morgan Johansson påstår sig tycka att det är av yttersta vikt att Sverige stärker skyddet mot hedersrelaterat våld och förtryck samtidigt som det inte görs tillräckligt för att faktiskt förhindra det.

Redan i mars 2019 lämnade jag in en interpellation om barn som förs utomlands för äktenskap. I interpellationsdebatten svarade statsrådet Morgan Johansson att detta är en av regeringens högprioriterade frågor. Enligt statsrådet skulle det ha kommit ett skarpt förslag om en ny lag under hösten. Men tyvärr har det uteblivit. Det har inte presenterats något sådant förslag än, och det här var alltså för ett år sedan.

Fru talman! Det är självklart jättebra att statsrådet nu påstår att regeringen äntligen har tillsatt en utredning som avser starkare skydd mot barnäktenskap, tvångsäktenskap och brott med hedersmotiv. Men varför har det tagit så lång tid?

Om det nu är så som statsrådet påstår - att regeringen högprioriterar detta och anser att det är viktigt att arbeta mot hedersrelaterat våld och förtryck - borde då inte regeringen arbeta snabbare?

Fadime mördades för 18 år sedan. Vi borde ha kommit mycket längre i den här frågan. Vi står och klampar år efter år i samma spår. Det är ett stort svek mot de barn som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck.

I min interpellation tar jag upp att Dagens Nyheter den 11 december 2019 publicerade en artikel om att de 146 barn som saknades i skolan under höstterminen kunde ha förts utomlands. I flera av fallen finns konkreta misstankar om hedersbrott såsom tvångsäktenskap och könsstympning.

Tyvärr för de flesta kommuner inte någon konkret statistik över detta, vilket gör att det inte finns något direkt svar på hur många barn det rör sig om. Och mörkertalet är förstås stort.

Fru talman! Regeringen har en förmåga att inte ta sitt ansvar, utan man skjuter hellre över det på kommunerna. Jag skulle vilja fråga statsrådet om han tänker göra något för att hjälpa de 146 barn som har förts utomlands och i så fall på vilket sätt.

Fru talman! Sommarlovet är en härlig tid för de allra flesta barn. Redan i slutet av våren börjar det pirra lite grann i magen, och barnen ser fram emot det stundande lovet efter ett intensivt skolår. Min äldsta dotter har i år sitt allra första riktiga sommarlov, och jag hoppas att det kommer att kantas av sol, bad, lek och massvis med härliga stunder ute i naturen, så som jag själv minns mina sommarlov.

Så här ser det dock inte ut för alla barn. Medan en del får det där härliga pirret i magen har andra i stället magknip och oroar sig. Enligt den granskning som Dagens Nyheter har gjort saknades minst 146 barn i den svenska skolan efter sommarlovet 2019. Det är minst 146 barn, på bara ett år, som är borta när höstterminen startar, och skolan vet inte var de är. Vanligtvis när ett barn försvinner kopplas polis in, och en sökinsats påbörjas för att ta reda på vad som har hänt. Men när det gäller barn som har förts utomlands i hedersbrottssyfte tillåter man dem att försvinna utan att ens räkna dem som officiellt saknade.

I några av de här fallen finns det konkreta bevis på att barnen har förts utomlands för att giftas bort eller könsstympas, och i övriga fall kan vi gissa att det rör sig om någon form av hedersbrott. I varje fall är det också ett brott mot barnets rätt att gå i skolan och mot den svenska skolplikten.

Den här siffran, 146 barn, är gravt underskattad, då inte ens hälften av landets kommuner svarat på DN:s enkät. Våra största kommuner, Stockholm, Göteborg och Malmö, är kommuner där vi vet att hedersförtryck förekommer. De har inte lämnat några uppgifter. Det saknas alltså en heltäckande bild av hur stort problemet är i Sverige. Något nationellt register finns inte, och många kommuner saknar handlingsplan och rutiner för vad de ska göra när det upptäcks att barn förts utomlands.

Enligt Ekots undersökning i början av 2019 förde endast 13 procent av kommunerna statistik över bortförda barn. Det innebär att 87 procent inte har en aning om hur många barn som förts bort eller om de över huvud taget kommer tillbaka igen. De kan inte heller fånga upp dem som kommer tillbaka och som antagligen har varit med om otroliga hemskheter.

Barn som gifts bort till en äldre man för att sedan utsättas för systematiska våldtäkter eller flickor som får kroppsdelar bortskurna blir berövade sin barndom och får skador för livet, både fysiska och psykiska. Jag tror att ministern håller med om att det är ett av de grövsta brott en människa kan utsättas för. Ändå förekommer det i Sverige 2020.

När min dotter kommer tillbaka till skolan i höst efter sitt första sommarlov, förhoppningsvis utvilad, kanske lite solbränd och med ett och annat skrapsår på knäna, kommer då alla hennes klasskamrater att vara där? Eller hur många stolar kommer att gapa tomma i den svenska skolan efter nästa sommarlov?

Fru talman! Jag tror att vi alla är besjälade av att så fort som möjligt försöka få stopp på den här typen av brott. Jag vill bara påpeka att det inte är så att det inte har hänt någonting under de senaste 15 eller 20 åren riktat mot just denna typ av brottslighet, för det har det.

Det kanske viktigaste är dock den ideologiska förskjutning som ändå har skett i Sverige under efterkrigstiden. Sverige dras inte längre med de gamla konservativa värderingarna om att kvinnor är underordnade män och att barnen på något sätt är familjernas ägodelar. Nu är det precis tvärtom: Barnen är egna individer med egna rättigheter, och samhället har ett grundläggande ansvar för att se till att dessa rättigheter upprätthålls. Så var det inte i det gamla Sverige.

Det här synsättet, som också har lett fram till att Sverige i dag är ett av världens mest jämställda länder, beror på att Socialdemokraterna och andra partier under en lång rad år har sett till att vi har brutit med det gamla, konservativa synsättet på familjen och individen.

När vi då ser att denna typ av gammaldags, ibland medeltida, sedvänjor och synsätt på familjen kommer tillbaka i vårt samhälle och gör sig påminda i en del av våra invandrargrupper gäller det att vi från vår sida markerar stenhårt mot det. Vi ska se till att inte ha den typen av synsätt kvar och att beivra de brott som begås. Där är vi, och där kommer vi att vara, fullständigt kompromisslösa.

Nu har det skett saker också ting också under de här åren. Exempelvis har vi nya lagar mot tvångsäktenskap och könsstympning på plats sedan länge. Nu för tiden erkänns inte heller några barnäktenskap. Det undantag som fanns för några år sedan är borttaget. Nu arbetar vi med förslag till ytterligare lagstiftning mot hedersrelaterade brott. Det är också, vill jag säga, en viktig del i det januariavtal som regeringen har tecknat med Centern och Liberalerna.

Jag presenterade i förra veckan ett lagförslag om att ta bort preskriptionstiden när det gäller könsstympning - bara som ett exempel. Om du begår ett sådant avskyvärt - där har ni helt rätt - brott ska du vara medveten om att lagen kan nå dig hur lång tid som än förflyter. Därför kommer vi att ta bort preskriptionstiden för just könsstympning. Det innebär också en retroaktivitet i den meningen att detta också gäller de brott som har begåtts innan den nya lagen träder i kraft. Det lagförslaget går vi vidare med.

Vi kommer också inom kort att presentera nya lagförslag. Det är precis de som vi har talat om och haft interpellationsdebatter om tidigare. De baserar sig på den utredning som före detta justitierådet och nuvarande justitiekanslern Mari Heidenborg kom med för något år sedan där hon föreslog ytterligare förstärkningar av lagstiftningen. Det handlar bland annat en ännu starkare lagstiftning mot barnäktenskap, riktad inte minst mot de anhöriga som är inblandade i att arrangera denna typ av äktenskap. Vi kommer att kunna lagföra dem i mycket större utsträckning än tidigare. Det handlar om straffskärpningar vid andra brott, till exempel misshandel och kidnappning, som begås med hedersmotiv. Det handlar också om åtgärder för att förhindra att barn förs utomlands för att giftas bort eller könsstympas.

Vi är som sagt i slutskedet av den beredningen. Vi kommer att kunna gå till Lagrådet med våra förslag inom kort och därefter komma med en proposition till riksdagen.

Fru talman! Ja, Morgan Johansson, barn ska vara egna individer. Men tyvärr är det inte så för alla.

Herr ålderspresident! Jag vet att det inte är tillåtet med barnäktenskap i Sverige, men samtidigt förs barn ut ur landet och gifts bort. Även om äktenskapen inte erkänns i Sverige kan de vara juridiskt bindande i det land där de har ingåtts eller enligt de religiösa eller traditionella regler som en grupp följer.

Jag vet också att det inte är tillåtet med könsstympning i Sverige, men samtidigt förs barn ut ur landet för att könsstympas. Det finns också barn som könsstympas här i Sverige - till exempel i en tvättstuga, som vi har hört talas om.

Herr ålderspresident! Statsrådet säger att regeringen ska införa det ena efter det andra, men samtidigt ser man klart och tydligt hur Sveriges så kallade feministiska regering totalt misslyckas med att hjälpa barn och ungdomar att slippa utsättas för hedersrelaterat våld och förtryck.

Statsrådet står här och säger att han prioriterar dessa frågor, men det sa ju statsrådet till mig även för ett år sedan. Det är stor skillnad mellan att stå i talarstolen och påstå sig prioritera vissa frågor och att faktiskt göra något åt saken. Jag köper inte statsrådets fina förklaringar förrän jag ser att det faktiskt händer något i samhället. I stället ser vi fall efter fall där barn utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck, och tyvärr är det få av de polisanmälda fallen av äktenskapstvång som faktiskt leder till åtal.

Majoriteten av riksdagen vill att det ska gå att utfärda reseförbud när ett barn riskerar att bli bortgift utomlands. Men detta valde vår så kallade feministiska regering att inte rösta för. Vi måste ha nolltolerans mot barnäktenskap. Barn måste få vara barn och inte någons ägodel, sexslav eller dylikt.

Herr ålderspresident! Statsrådet Morgan Johnsson vill ju aldrig ha retroaktiva lagar, så om det nu kommer en lag om något år kommer den ju inte att hjälpa de barn som redan har förts utomlands. Det gick väldigt snabbt att hjälpa de 9 000 afghanska männen, men när det gäller barn och kvinnor verkar prioriteringarna inte vara lika höga. Finns det något som regeringen kan göra för de barn som faktiskt redan har förts utomlands?

Herr ålderspresident! Jag tackar statsrådet för svaret.

Att stifta lagar som omöjliggör övergrepp som barnäktenskap och könsstympning har hittills varit otroligt svårt för regeringen, och det oroar mig, herr ålderspresident, att regeringen verkar slå sig för bröstet över de förändringar man har gjort och är på väg att göra. Hittills har inga av regeringens förslag visat sig vara tillräckliga, så förhoppningen att de kommer att vara det denna gång är tyvärr inte så stor.

Så sent som förra året skrevs en lag om här i Sveriges riksdag där beskrivningar som accepterade barnäktenskap fanns kvar, både i regeringens förslag och i det förslag som sedan klubbades igenom - men som Sverigedemokraterna naturligtvis motsatte sig.

Och på tal om barnäktenskap: Efter ett antal förändringar och propositioner är det numera äntligen förbjudet att vara gift med ett barn i Sverige. Det är såklart bra. Men om du ändå är det händer ingenting. Det finns inget straff för brottet att beröva ett barn hela dess barndom.

Jag välkomnar därför att den utredning som Morgan Johansson här talar om i sitt slutbetänkande återigen föreslår att barnäktenskap ska bli kriminaliserat. Jag hoppas att regeringen lyssnar den här gången, inte minst med tanke på att barnkonventionen numera är lag. Tidigare har regeringen flera gånger sagt nej till att göra barnäktenskap kriminellt, något som förbryllar mig. Vill man eller vill man inte utrota barnäktenskap och hedersförtryck i Sverige?

Jag tycker också att det är anmärkningsvärt att ministern försöker reducera den här debatten till att handla om ideologi. Konservativa värderingar, som ministern så gärna talar negativt om, innebär inte att kvinnor ska vara underordnade män. Inte alls! Låt mig bara ha det sagt.

Låt oss också tala lite om det utreseförbud som regeringen har aviserat ska komma under våren. Ett sådant förbud förutsätter att man hittar dessa barn innan bortförandet sker, och med tanke på att kommunerna i dag inte ens har en aning om hur många barn som faktiskt är bortförda efter att det har skett känns det ju som att tillämpningen av detta kan bli lite svår.

Utredningen har vidare föreslagit att den som för ut ett barn ur landet eller på annat sätt främjar att ett barn förs utomlands ska kunna straffas med böter eller fängelse i högst ett år. Sverigedemokraterna anser att straffet borde vara högre, och vi får stöd i den uppfattningen av remissinstanserna.

Därför skulle jag vilja fråga: Vad anser justitieministern att straffet borde vara för de föräldrar som för sina barn utomlands för att bli bortgifta eller könsstympade och som berövar dem inte bara deras skolgång utan hela deras uppväxt? Anser ministern att böter eller fängelse i max ett år är ett rimligt straff för det brottet?

Herr ålderspresident! Svaret på den sista frågan är att Angelica Lundberg får vänta tills vi presenterar lagstiftningen i dess helhet. Då kommer hon att få svar på hur vi lägger oss på straffsidan. Beskedet som jag lämnar i dag när det gäller de här lagstiftningsärendena är att vi är i slutskedet av beredningen och kommer att kunna gå till Lagrådet inom kort. Därefter kommer vi att kunna lämna en proposition till riksdagen.

Utredningen handlar om framför allt tre saker. En av dem är barnäktenskap, och utredningen har föreslagit att skruva ned rekvisiten för att kunna lagföra fler. I stället för att man ska kunna visa på olaga tvång för att ha genomfört eller arrangerat barnäktenskap ska det räcka med att ha förmått någon att ingå ett sådant äktenskap eller att en anhörig, till exempel förälder, har tillåtit det att ske. Det är innebörden i själva lagförslaget, vilket innebär att vi breddar det kriminaliserade området och kommer att kunna lagföra betydligt fler än vad vi gör i dag.

Sedan finns det också i utredningen ett förslag om straffskärpningsgrund för brott som begås med hedersmotiv. Det finns också ett förslag om utreseförbud. Det är alltså inte sant att regeringen inte arbetar med förslag om utreseförbud. Det gör vi genom den utredning som har kommit. Jag tror att det är viktigt att kunna ha bättre instrument för att kunna stoppa detta när det sker.

Den lagstiftningen är alltså som sagt i slutskedet av sin beredning. Men sedan gäller det att tänka på, tror jag, att det inte är så att det inte har hänt någonting. Lagar om tvångsgifte har vi sedan lång tid tillbaka. Lagar om könsstympning har vi sedan lång tid tillbaka. Lagar om att man nu inte erkänner barnäktenskap har vi sedan ett par år tillbaka - det drevs igenom av vår regering. Lagar mot sexuellt utnyttjande av barn har vi sedan lång tid tillbaka. Lagar om förbud mot våldtäkt av barn har vi sedan lång tid tillbaka - etcetera. Det finns många lagrum som man kan använda när det handlar om den här typen av övergrepp. När vi är framme totalt sett i den här beredningen kommer vi att få ytterligare instrument för rättsväsendet att använda sig av.

Dessutom ser vi också över möjligheten att införa en särskild brottsrubricering, alltså ungefär på samma sätt som vi gjorde med kvinnofridsbrotten för 20 år sedan. Genom att införa ett särskilt kvinnofridsbrott fick vi upp straffskalorna totalt sett på den typen av våld, misshandel och andra övergrepp. Vi har en särskild utredare, riksåklagaren Petra Lundh, som ser över hur man skulle kunna genomföra någonting liknande när det gäller hedersbrott - alltså ett eget brott med en egen straffskala. Det skulle kunna medföra ytterligare stramare och strängare lagstiftning än vad vi har nu.

Sedan ska man också komma ihåg att det inte bara handlar om lagstiftning. Det handlar också om att se till att vi när vi väl har en lagstiftning också har poliser och åklagare som kan genomföra de förundersökningar som behövs. Polisen anställer nu 350 nya utredare vars uppgift är att inrikta sig på brott mot barn och brott inom familjen, bland annat de hedersrelaterade brotten. Det är den största satsningen som Polismyndigheten genomför på det här området någonsin.

Vi arbetar förebyggande och sätter av nästan 300 miljoner i ett särskilt program 2018-2020 för att kunna förebygga just hedersrelaterade brott. Vi har sett till att kvinnojourer och brottsofferjourer nu har mer pengar att röra sig med än någonsin tidigare, och vi har också sett till, apropå de barn som har förts ut ur Sverige, att UD, alltså Utrikesdepartementet, nu har särskilda resurser för att kunna hjälpa till i de konsulära ärenden som det kommer att handla om och kan vara mycket mer aktivt i att försöka hjälpa till att ta hem barnen igen om de har förts utomlands.

Herr ålderspresident! Statsrådet tar inte det här på så stort allvar som han faktiskt påstår. Det är jättefina ord som Morgan säger här till oss, men vi borde ha kommit mycket längre än så här. Fadime mördades som sagt för 18 år sedan. För ett år sedan stod jag här och tog den här diskussionen med statsrådet, och jag kan konstatera att Sveriges feministiska regering inte har kommit så jättelångt sedan dess. Det borde ha gått mycket fortare. Statsrådet påstår att det här är en av regeringens högprioriterade frågor, och enligt statsrådet skulle det ha kommit ett skarpt lagförslag under hösten, vilket jag inte har märkt än.

Herr ålderspresident! Vi har en så kallad feministisk regering som påstår sig stå upp för kvinnors och barns rättigheter. Samtidigt ser vi samma regering agera direkt kvinno- och barnfientligt på många plan.

Som jag sa i mitt tidigare anförande köper jag inte statsrådets fina förklaringar förrän jag faktiskt ser i samhället att det händer något. Det är stor skillnad på ord och handling, och vi vill se resultat på riktigt.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Det nationella kompetensteamet mot hedersrelaterat våld och förtryck planerar nu en kartläggning av bortförda barn. Det är bra, men vad kommer att hända sedan? Hur kommer regeringen att agera när det visar sig att detta drabbar massor med barn i Sverige? Är det fortfarande saft och bulle och någon broschyr från Socialstyrelsen som är regeringens taktik för att råda bot på hedersbrotten, eller kommer Morgan Johansson att se till att något görs åt det här enorma problemet på riktigt?

Och om ministern fick sia lite om framtiden - det är ju trots allt han som har korten på hand och vet lite grann om vad den här propositionen kommer att innebära - tror han då att jag när jag läser regeringens förslag kommer att tänka att det äntligen har kommit ett bra och heltäckande förslag med kännbara straff för dem som förstör livet för små barn? Kommer propositionen den här gången att innebära att inga fler barn kommer att föras bort från svenska skolor och utsättas för barnäktenskap och könsstympning eller skickas på uppfostringsresor till andra länder? Eller tror ministern att vi kommer stå här igen om något år eller så och debattera samma sak en gång till eftersom regeringen inte heller denna gång kommer att göra tillräckligt?

Det är dags att regeringen sätter press på kommunerna och tar ett helhetsgrepp om det här problemet. Upprätta ett nationellt register och skriv lagar som är så avskräckande att ingen ens vågar komma på tanken att föra ett barn utomlands och begå hedersrelaterade brott! Det barbari som pågår mot de här barnen måste få ett slut nu.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Jag blir en smula besviken på de sista inläggen. Stå inte och raljera över saft och bulle, och använd inte den typen av retorik när vi talar om sådana här saker! Tro heller inte att ni kan undervisa mig om Fadime. Fadime var en av mina partikamrater. Hon var aktiv i SSU, och jag tänker på henne varje gång jag tänker på de här frågorna. Använd inte minnet av henne för att försöka skapa en bild av att den här regeringen inte agerar, för det är fullständigt felaktigt.

Det vi nu kommer att gå fram med innebär en väsentligt hårdare lagstiftning. Det innebär ökade resurser till rättsväsendet. Det innebär mer resurser till förebyggande insatser också. Jag påstår att det nog inte finns någon tidigare regering som har gjort lika mycket mot hedersbrott som den här regeringen har gjort och avser att göra under den här mandatperioden. Vi är som sagt snart färdiga med själva lagförslaget, och vi kommer att offentliggöra det i dess detaljer när vi är klara. Men beskedet här i dag är alltså att vi kommer att kunna lägga fram lagförslag nu under våren, först som lagrådsremiss och därefter som proposition.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.