Avverkningsanmälningar

Fru talman! Magnus Oscarsson har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att främja en effektivare myndighetshantering av ärenden i skogsfrågor, om jag har gjort något ställningstagande i relation till Skogsutredningens förslag att förkorta handläggningstiden för avverkningsanmälningar samt vilka initiativ jag ämnar ta för att främja att nya generationer blir skogsägare.

Regeringen har i regleringsbrevet till Skogsstyrelsen för 2021 gett myndigheten i uppdrag att inom ramen för det nationella skogsprogrammet genomföra åtgärder som ger konkreta förenklingar för företagare och är tillitsskapande i bemötande och service för att bidra till en hållbar näringslivsutveckling. Åtgärderna ska effektivisera skogsägarens kontakter med Skogsstyrelsen och andra myndigheter samt erbjuda bättre och enklare beslutsstöd som främjar ett aktivt och hållbart skogsbruk, så att det blir enklare att nå skogspolitikens produktions- och miljömål.

Nyligen har Skogsutredningens betänkande Stärkt äganderätt, flexibla skyddsformer och naturvård i skogen (SOU 2020:73) överlämnats till regeringen. Då Skogsutredningens förslag bereds i Regeringskansliet ska jag inte föregå denna process.

Jag vill framhålla betydelsen av att vi nu skapar rätt incitament för ett hållbart skogsbruk. De beslut vi fattar i dag ska beakta våra behov nu och i framtiden, vilket inkluderar att vi skapar förutsättningar för att nya generationer av skogsägare i Sverige ska kunna verka under goda förhållanden.

Fru talman! Med min interpellation vill jag lyfta ett problem som skogsägare möter runt om i Sverige, nämligen myndighetsutövningen.

Annette och Peter är två av landets många duktiga och noggranna skogsägare. Efter en omarrondering köpte de skog och behövde finansiera det med avverkning. Den köpta skogen var bedömd som produktiv skogsmark av Skogsstyrelsen. Så långt var det inga problem.

Men helt plötsligt tog det en ny vändning. Marken, som nyligen bedömts som produktiv skogsmark, ansågs nu av en ny handläggare vara föremål för inventering och granskning. Således mottogs krav från Skogsstyrelsen om naturvårdsavtal på skogsområdet, och på delar av skogsmarken väntade en administrativ mardröm. Avverkningsanmälan gjordes i januari 2020, och ganska omgående gavs då beskedet att området också innehöll fornlämningar och omfattades av fornminneslagen. Myndigheten gjorde också ett fältbesök.

Två månader senare meddelade myndigheten att man hade funnit 44 träd som markägaren, med hot om vite, inte fick avverka på grund av naturvärden. Detta var något som paret redan visste och hade framhållit i sin ansökan. Paret vände sig då till länsstyrelsen för att efterhöra konsekvenserna av att området omfattades av fornminneslagen. Länsstyrelsens besked var då att riskträd behövde tas ned, då de annars riskerade att skada fornlämningarna. Att inte fälla träden skulle innebära stora viten.

Efter att paret hade kastats fram och tillbaka mellan myndigheter med motstridiga besked fick de till slut, efter ett halvår, klartecken att avverka. Under denna period har paret stått med lån vars ränta har verkat - lån som skulle ha betalats med de inkomster som en avverkning skulle ha inbringat.

Detta är en mycket märklig historia. Den ena myndigheten säger: Ni får inte fälla ett enda träd, för då blir det dyrt vite. Den andra myndigheten säger: Ni måste fälla träd, annars blir det dyrt vite.

Fru talman! Här kan vi tala om ett moment 22 - en total förvirring! Den Kafkaliknande process som paret har fått utstå illustrerar den verklighet som våra skogsägare har att hantera. Annette och Peter är inte ensamma om utdragna processer efter en avverkningsanmälan. Detta fall är bara ett i en mängd berättelser som jag har fått till mig. Det handlar om myndigheter som ändrar sina beslut, vilket gör att skogsägare känner sig otrygga i sin äganderätt. Som Annette och Peter säger: Hade de vetat om detta från början kanske de skulle ha gjort på ett annat sätt.

Jag menar att detta är ett exempel på myndighetsutövning som har gått över styr. Min fråga till statsrådet är: Vilka exakta åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att främja en effektivare myndighetshantering av ärenden i skogsfrågor?

Fru talman! Tack, Magnus Oscarsson, för frågan! Det exempel som Magnus Oscarsson tar upp är naturligtvis inget som någon står bakom. Det är givetvis bekymmersamt för enskilda individer när de kommer i kläm.

Samtidigt har man som skogsägare och som näringsidkare ibland att förhålla sig till olika lagstiftning. Ibland kan regler bli motstridiga och skapa problem. Detta är något som vi successivt måste jobba med att undanröja. Det bästa sättet att göra detta på är genom att utveckla myndighetssamverkan ännu mer och också se över regler och jobba med regelförenkling som instrument. Detta är något som den här regeringen gör väldigt brett.

Exempelvis har Tillväxtverket fått i uppdrag att titta på förenklingsåtgärder, och när det gäller myndighetssamverkan tror jag att det är 19 olika myndigheter man ska lämna förslag om. Inom livsmedelsstrategin har vi ett tydligt, konkret uppdrag som utvecklar detta för den sektorn.

När det gäller skogen, som ju det här exemplet handlar om, är en del i Skogsutredningen att titta på äganderättsfrågorna och stärka äganderätten. Då handlar det kanske inte i första hand om att undanröja krångel och hinder, även om det är en del i detta, utan mer om att säkerställa att man får en rimlig betalning för skog som man av olika skäl inte kan bruka.

Exemplet här handlar om att man både kan och inte kan bruka skogen. Framför allt är det väl handläggningstiden som är bekymmersam. Men även om det här exemplet nog är upprörande för alla som lyssnar vill jag säga att den normala handläggningstiden i dag är sex veckor om det gäller större volymer - jag tror att det gäller ytor över ett halvt hektar. I normalfallet tar det inte längre tid än så. I Skogsutredningen finns också förslag om att det borde bli tre veckor i stället, och det ingår givetvis i den beredningsprocess som nu pågår.

Jag kan också konstatera att detta normalt sett fungerar väl. Det fungerar betydligt bättre än i den här berättelsen. Det är ändå viktigt att ha med sig detta i den fortsatta diskussionen.

Exempelvis inkom 60 000 anmälningsärenden om avverkning under 2020. Bland dessa genomfördes 3 000 tillsynsärenden. Av dem ledde 600 till olika former av beslut, varav 218 handlade om förbud, exempelvis med anledning av förelägganden om fridlysta arter. För varje enskild näringsidkare som drabbas när det inte fungerar är det givetvis ett jättestort problem, men på totalen skulle jag ändå vilja säga att det fungerar rimligt väl.

Trots detta är det angeläget att vi fortsätter att jobba med framför allt myndighetssamverkan, som gör att man inte hamnar i en situation där olika storheter ställs mot varandra, som i det här exemplet.

Här har Skogsstyrelsen tagit egna initiativ för att utveckla ändamålsenlig myndighetshandläggning, och syftet med det är ju att automatisera och digitalisera en större del av ärendena, så att de går snabbare. Det handlar om de ärenden som det inte finns någon anledning att lägga så mycket tid på. Då frigör man tid för att mer effektivt kunna jobba med de ärenden som ska ha översyn. Då kan man både göra översynen snabbare och ha relevanta dialoger med exempelvis andra myndigheter och aktörer.

Frågan är alltså viktig. Det är inte acceptabelt när det inte fungerar. Men jag tycker att vi är på bollen.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret! Det är väl precis som ministern säger, att det fungerar i majoriteten av fall. Men tyvärr blir det fel då och då, inte bara för Annette och Peter. Det är bra, som ministern säger, att Skogsstyrelsen talar om detta, men jag tror ändå att det finns en hemläxa att göra. När de skulle köpa marken fick de ju klartecken att det var produktiv skogsmark. Helt plötsligt var det inte längre det.

Fru talman! Ministern pratade om Skogsutredningen. Den tycker jag är intressant. Den har nyligen lämnats över till regeringen. Det finns förslag på att nyckelbiotopsinventeringen ska upphöra. Det tycker jag är bra - riktigt bra. Det är många skogsägare som har drabbats hårt av att produktiv skogsmark har blivit biotopklassad. Markägaren äger skog, men ingen vill avverka biotopklassad skog, och inget skogsbolag vill köpa sådan skog.

Jag har haft tillfälle att lyssna på markägare som drabbats oerhört svårt av att få sin skog klassad på det sättet. Det kan exempelvis försvåra avsevärt för ett generationsskifte.

Fru talman! I dag märker jag att det finns en stor oro bland många markägare för att äganderätten är i fara. Jag tänker gå in lite på det, för jag är beredd att hålla med om detta. Om jag ägde mark med fjällnära skog skulle jag vara riktigt oroad över ett förslag från Skogsutredningen. Förslaget från utredaren är att staten ska ta över och köpa mark som i dag ägs av 5 700 skogsägare. Förslaget innebär att några kommer att få ersättningsmark av staten, ibland miltals från sin fastighet, men det gäller inte alla. De som inte blir erbjudna ersättningsmark kommer naturligtvis att få ersättning för sin skog, men that's it. Det kan vara fastigheter som har funnits i generationer, men enligt förslaget kommer staten att ta över marken och bli ny ägare.

Jag tycker att det låter fruktansvärt. Äganderätten sätts helt ur spel. Vad har den markägare som inte vill detta för val?

Mina frågor till ministern är: Kommer regeringen att gå vidare med detta förslag från Skogsutredningen om att köpa in fjällnära skogsmark? Vad kommer att hända med alla uppgifter som finns efter inventeringen av skogsägarens marker? Kommer de att slängas, eller kommer de att finnas kvar för myndigheten att tillgå i framtiden?

Fru talman och Magnus Oscarsson! Nu växlar Magnus Oscarsson över till att tala om Skogsutredningen, vilket väl i någon mening är rimligt givet att vi pratar om skog. Det är väl det som är den stora frågan på tapeten just nu.

Vi har nyligen fått Skogsutredningens slutbetänkande. Det kom strax före jul - den 30 november, tror jag. Vi skickade ut det på remiss för några veckor sedan, i mitten av februari. Det är alltså just nu ute på remiss. Jag kommer givetvis inte att sätta ned foten och föregå den processen, utan nu är det viktigt att man lyssnar in remissinstanserna. Det är också viktigt att vi har en politisk diskussion.

Jag tror att en av de absolut viktigaste sakerna är att vi skapar långsiktiga spelregler - det har under lång tid varit en avsaknad av detta - för skogen och skogsutvecklingen. Det kan vi bara göra om vi hittar en så stor minsta gemensam nämnare som möjligt mellan oss i politiken. Så är det, om man ska vara helt krass. Allting som inte har förutsättningar att leva mer än fyra år och som sedan ska utsättas för eventuellt nya regeringar eller nya majoriteter i denna kammare är per definition kortsiktigt. Det gäller särskilt om vi talar om skogen, där investeringarna många gånger är stora och utdelningen kommer långt fram i tiden.

Det är alltså en utgångspunkt. Vi ska lyssna på remissinstanserna, och vi behöver ha en seriös politisk diskussion om vad vi vill med skogen framgent.

Mitt ingångsvärde när det gäller Skogsutredningen är att man behöver se Skogsutredningen som en helhet. Jag noterar att många partier, i alla fall initialt, väljer att positionera sig utifrån sina ingångsvärden. Det kan jag tycka är rimligt. Men samtidigt är det så här: I en förhandling eller när man ska hitta en gemensam lösning handlar det sällan eller aldrig om att någon får precis som den vill. Jag tror ändå att vi kan komma överens om, Magnus Oscarsson och jag, att skogen har många stora värden som vi behöver beakta på ett klokt sätt tillsammans för att vi ska kunna leverera det som vi i politiken har ansvar för att leverera.

Självklart ska vi leva upp till internationella åtaganden. Vi ska skydda värdefull skog i enlighet med det som krävs av oss. Dock finns det en fråga som är en bisats till detta. Den gäller rapporteringen på nationell nivå kring hur mycket vi skyddar. Är vi bra, eller är vi dåliga? Rapporterar vi som andra länder rapporterar? Här har jag gett ett uppdrag att man ska göra en genomlysning av hur rapporteringen ser ut och jämföra med jämförbara och för Sverige intressanta länder i detta sammanhang. Och man ska komma med förslag om det är så att vi inte rapporterar på ett likvärdigt sätt. Då har vi fakta i botten när vi diskuterar frågan vidare.

Självklart är skogen viktig för klimat och klimatomställning. Skogen drabbas av klimatförändringar med en gång. Vi ser granbarkborreangrepp och skogsbränder som ett resultat av ett förändrat klimat. Man bidrar till klimatutsläpp i viss mån. Men framför allt kan man bidra till klimatomställningen. Ska vi fasa ut fossilt behöver vi ersätta det med kloka saker. Här är skogen en viktig del.

Samtidigt står skogen, åtminstone för mig som socialdemokrat, också för jobb och tillväxt. Det perspektivet tycker jag delvis saknas i detta sammanhang. Vi behöver ha en diskussion om hur vi säkerställer att förädlingsvärdet i den svenska skogen är så högt som möjligt.

Sammantaget behöver man väga helheter.

Fru talman! Tack, ministern, för ditt svar! Jag tycker att det är relevant att gå in på Skogsutredningen, för det som Annette och Peter har upplevt handlar om äganderätten. Precis som ministern är inne på handlar det också om långsiktighet. De skulle veta att det de köpte var det de hade fått löfte om när de skulle köpa det. Jag tycker alltså att detta är väldigt relevant.

Äganderätten är en viktig fråga. Frågan om den inventering som är gjord är också viktig. Den frågan skulle jag gärna vilja få svar på. Vad tänker man från regeringens sida om det som har tagits in, så att säga? Ska det på något sätt gömmas eller slängas? Eller kommer det att finnas kvar för myndigheten att tillgå i framtiden?

Jag tycker att det är bra att ministern pratar så gott om äganderätten. Det tycker jag är jättebra. Dock anar jag att många är osäkra på om hela regeringen är lika tydlig som statsrådet. Företrädare för det andra regeringspartiet verkar ju ha en helt annan agenda, både när det gäller äganderätten och när det gäller att mer skog - det pratas faktiskt om tusentals hektar skog - ska förstatligas genom naturreservat.

Men jag ska gå tillbaka till Skogsutredningen. Ett annat förslag är att handläggningstiden när det gäller beslut om avverkning ska kortas, som ministern var inne på, från sex till tre veckor efter att avverkningsanmälan är gjord. Det är positivt, men den förkortade handläggningstiden föreslås emellertid villkoras med utökade kunskapskrav och utökat ansvar för skogsägare att redovisa vilka natur- och kulturmiljövärden som berörs av den aktuella åtgärden.

Att, som man vill i utredningen, belägga skogsägare med krav på kunskap som antingen måste inhämtas av dem själva eller köpas av konsulter lär ofrånkomligen höja tröskeln för människor i nya generationer att bli skogsägare. Det gäller såväl ekonomiskt som kunskapsmässigt.

Frågan är: Har statsrådet gjort något ställningstagande i relation till Skogsutredningens förslag om att förkorta handläggningstiden när det gäller avverkningsanmälningar och att det ska finnas ett kunskapskrav?

Fru talman! Jag tror att fru talmannen hör att detta är en fråga som engagerar och berör. Tiden är knapp, egentligen för knapp för att ha en seriös debatt. Men, som jag sa tidigare, vi fick utredningens betänkande så sent som i slutet av november. Det är på remiss just nu. Jag tycker inte att det är seriöst att bryta ut vissa delar och tala om exakt hur man ska göra, för då har man föregått vad remissinstanserna tycker. Jag tycker heller inte att man kan föregå en politisk diskussion.

Däremot konstaterar jag, precis som Magnus Oscarsson, att flera partier, inklusive Magnus Oscarssons, snabbt positionerade sig väldigt tydligt i ett hörn i dessa frågor. Det tycker jag är olyckligt. Jag tycker att vi som politiker har ett ansvar att försöka se till att leverera en helhet.

Någonstans inbillar jag mig väl att det intresset ändå finns. Jag inbillar mig att vi alla förstår att vi måste både se till att säkra fungerande ekosystem och leva upp till de internationella åtaganden vi har, för om vi inte gör det blir vår skog inte säljbar på en marknad. Samtidigt är vi i Sverige duktiga på det här - vi ska inte köpa argumenten att utvecklingen är dålig eller går åt fel håll, för 60 procent av svensk skog är i dag redan certifierad, till exempel.

Just nu kan jag självklart inte svara på den konkreta frågan vad som händer med exempelvis nyckelbiotoperna. Utredningen föreslår att detta ska avbrytas, och regeringen har sedan tidigare avbrutit den utökade nyckelbiotopsinventeringen. Samtidigt är kunskap givetvis jätteviktigt för att vi ska kunna ta relevanta och bra beslut. Skogen ska räcka till mycket, och för att fatta rätt beslut - och framför allt för att skydda utifrån kvalitet och inte utifrån volym - är det givetvis viktigt att vi säkerställer att kunskapen kommer in på något sätt. Det ska dock vara på ett klokt och smart sätt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.