Herr talman! Peter Hedberg har frågat mig vilka faktorer regeringen tog i beaktande när man fattade beslutet om avveckling av huvudkontoret för Folke Bernadotteakademin i Kramfors och Sidas verksamhet i Härnösand. Han har också frågat om regeringen övervägt alternativa lösningar som skulle kunna upprätthålla verksamheterna i nuvarande form och samtidigt ta hänsyn till eventuella ekonomiska eller organisatoriska krav.

Peder Björk har ställt tre frågor till civilministern.

För det första: Hur motiverar regeringen besluten att flytta statlig verksamhet från Kramfors och Härnösand till Stockholm, och hur harmonierar besluten med regeringens ansvar för att skapa tillit och sammanhållning i hela landet?

För det andra: Hur ser statsrådet och regeringen på vikten av att statliga verksamheter bidrar till statlig närvaro och service i hela landet?

För det tredje: Avser statsrådet och regeringen att vidta några särskilda åtgärder för att kompensera för de förlorade statliga jobben i de berörda kommunerna?

Interpellationen har överlämnats till mig.

Besluten att omlokalisera Folke Bernadotteakademins säte från Sandö till Stockholm samt att avveckla Sidas utbildningscenter i Härnösand och flytta prioriterade delar av verksamheten till huvudkontoret i Rissne är resultatet av en samlad bedömning av dessa verksamheter. Besluten är ett led i regeringens reformering av det svenska biståndet och strävan mot en mer ändamålsenlig och kostnadseffektiv statsförvaltning. Vi måste kontinuerligt se över det svenska biståndet i förhållande till förändringar i omvärlden, förändrade svenska prioriteringar samt budgetläget.

Folke Bernadotteakademins kursverksamhet på Sandö har minskat betydligt, och myndigheten har inte längre samma behov av de utbildnings och övernattningslokaler som finns där. Därmed har myndighetens lokalisering på Sandö kommit i ett annat ljus, eftersom tillgången till övningsområden och kurslokaler tidigare har varit en av de främsta fördelarna med att ha kontor där.

Sida inkom den 30 september 2023 med en redovisning där myndigheten genomlyste och analyserade möjligheter till effektivisering av myndighetens utbildningsverksamhet. Regeringen har tagit denna redovisning i beaktande.

I rapporten presenterade Sida två alternativ. Regeringen har beaktat båda alternativen och valt att gå vidare med det som innebär att myndighetens utbildningscenter i Härnösand avvecklas, eftersom Sida bedömde att fortsatt verksamhet skulle kräva att myndigheten gör omprioriteringar som inte är ändamålsenliga ur ett resultat- och kostnadseffektivitetsperspektiv.

Sida har även genomfört en snabb omställning till digitala metoder sedan pandemin 2020. Detta inkluderar utbildningsverksamheten i Härnösand. Många utbildningar och kurser sker numera digitalt, vilket medför ett minskat behov av fysiska utbildningslokaler även för Sida.

Regeringen anser att en utvecklad statlig närvaro och service i hela landet är viktig. Samtidigt är det viktigt att myndigheterna bedriver sin verksamhet på ett effektivt sätt, oavsett var i landet de är lokaliserade. Det kan konstateras att Försvarsmaktens organisation utökas i hela landet, bland annat i Sollefteå och i Härnösand. Därutöver växer Kriminalvården i hela Sverige med fler platser på häkten och anstalter, inklusive i Västernorrlands län, vilket innebär fler statliga arbetstillfällen. Även Polismyndigheten växer och ska finnas närvarande i hela landet. På sikt innebär det fler anställda poliser och att Polismyndigheten framför allt ska växa lokalt.

Inom ramen för ett uppdrag till MSB om förberedande åtgärder för att införa civilplikt efter mönstring ska myndigheten redovisa konsekvenser för bland annat anläggningen på Sandö och i vilken mån verksamheten kan utökas på befintliga platser.

Regeringens samlade bedömning är att det är ändamålsenligt och kostnadseffektivt att omlokalisera Folke Bernadotteakademins säte från Sandö till Stockholm och att avveckla Sidas utbildningscenter i Härnösand. Vi måste värna om skattebetalarnas pengar.

Dessa två beslut kommer att innebära att mer pengar kan gå till de mest behövande i Gaza, att mer pengar kan gå till barnsjukhus i Lviv och att mindre pengar blir fast här hemma i Sverige i fasta kostnader för lokaler som används i alltför liten utsträckning.

Herr talman! ”Tomma tunnor skramlar mest” är ett ordspråk som jag tycker beskriver statsrådets svar på min interpellation på ett bra sätt. Jag tycker också att det sammanfattar SD-regeringens politik när det gäller statlig närvaro och service i hela landet.

Alldeles särskilt tydligt blir det när man jämför med hur tidigare socialdemokratiska regeringar har agerat politiskt på just detta område. I flera regeringsförklaringar har socialdemokratiska statsministrar lyft upp den här frågan, och de har sedan också sett till att omsätta den i praktiken.

Under mandatperioden 2014–2018 kom det 21 regeringsbeslut om just omlokaliseringar. Det innebar att 900 årsarbetskrafter flyttades i en omlokalisering från företrädesvis Stockholm till resten av landet. Tillsammans med annan utbyggnad av statlig verksamhet och service runt om i landet skapade detta 2 000 jobb.

Även under den förra mandatperioden, herr talman, fortsatte den socialdemokratiska regeringen med denna aktiva och offensiva politik på området, bland annat genom att omlokalisera 70 statliga jobb till Härnösand. Där ingick de jobb på Sida som den här regeringen nu beslutat att flytta från Härnösand till Stockholm.

Med bland annat nedläggningen av huvudkontoret för Folke Bernadotteakademin i Kramfors och flytten av jobb på Sida från Härnösand tycker jag att det blir tydligt att den nuvarande SD-regeringen inte har någon vilja eller några idéer om politik på det här området utöver att, såklart, centralisera så mycket som möjligt till Stockholm.

Herr talman! Frågan kvarstår efter att jag tagit del av interpellationssvaret. Finns det någon ambition? Finns det någon vilja eller någon plan från SD-regeringen? Vad vill man när det gäller om- och nylokalisering av statlig verksamhet och statliga jobb?

Avser den här SD-regeringen att ta något som helst initiativ för att aktivt jobba för omlokalisering av statlig verksamhet för att säkerställa statlig service och statlig närvaro i hela landet?

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret och noterar att det i huvudsak är samma svar som statsrådet tidigare gett vid ett medieframträdande. Det gör att det fortfarande är lika otydligt för mig vad regeringen har för underlag för dessa beslut.

Statsrådet talar om effektivisering av bistånd, men nedläggningen av Sida i Härnösand och Folke Bernadotteakademin, FBA, i Kramfors följer regeringens tydliga linje att steg för steg montera ned viktig statlig service och arbetstillfällen utanför Stockholm. Jag noterar att Kriminalvården, Polismyndigheten och Försvarsmakten nämns, och det är givetvis positivt. Men jag förstår inte varför det i sig skulle motivera avveckling av andra statliga arbetstillfällen inom andra sektorer. Exempelvis ger Statens servicecenter i Ånge både jobb och service av en helt annan karaktär, och Sida och FBA bedriver effektiv verksamhet och bidrar dessutom till en mer diversifierad arbetsmarknad i mitt hemlän.

Herr talman! Det är också viktigt att komma ihåg att regeringen nu inte bara avvecklar en del av en myndighet, som i fallet med Sida i Härnösand. När det gäller Folke Bernadotteakademin väljer man att avveckla själva huvudkontoret i Kramfors och centralisera det till Stockholm. Det är väl om något en tydlig markering. När det gällde Statens servicecenter och neddragningen av budgeten på 150 miljoner på tre år valde regeringen att två sina händer och säga att man inte hade något ansvar för de direkta konsekvenserna. Men regeringen har själv valt att specifikt peka ut verksamheterna i Härnösand och Kramfors och säga att dessa två ska bort, och då har man också ett direkt ansvar.

Jag hör statsrådet säga att pengar inte ska bindas upp i lokalytor som inte nyttjas, och det kan vi vara eniga om. Men varför nämner statsrådet inte att det fanns en annan väg att gå, inte minst gällande Folke Bernadotteakademin? Flera myndigheter har sagt att de tycker att Folke Bernadotteakademin skulle kunna vara en aktör som samlar fältsäkerhetsutbildningar och utför denna tjänst åt andra myndigheter. Det skulle effektivisera statsförvaltningen, något regeringen så tydligt vill göra. Om man hade gjort så hade Folke Bernadotteakademin varit det naturliga valet, lokalerna hade utnyttjats bättre och regeringen hade också visat att man tror på en verksamhet som finns utanför Stockholm.

Jag återkommer till formuleringen om effektivisering av bistånd. Barnsjukhus i Gaza och insatser i Lviv nämns. Men i efterdyningarna av besluten om Sida och FBA noterade jag att statsrådet i lokala medier i mitt hemlän inte kunde svara på om det rör sig om besparingar på 5, 10 eller fler miljoner för staten. Har statsrådet nu tagit reda på hur många miljoner kronor staten sparar på dessa nedläggningar? Det är det minsta man kan begära att regeringen ska kunna svara på när man själv tagit besluten.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för att han är här i dag och debatterar dessa viktiga frågor, för interpellationerna berör både frågan om den statliga närvaron utanför Stockholm och frågan om Sveriges mångåriga arbete med bistånd och byggande av hållbar fred, något som vi verkligen ser behov av i dessa dagar då den regelbaserade världsordningen inte bara utmanas av auktoritära krafter utan börjar raseras på allvar.

Regeringen väljer nu, med hänvisning till kostnadseffektivisering, att stänga ned både Folke Bernadotteakademins huvudkontor i Kramfors och Sidas utbildningsverksamhet i Härnösand och flytta dessa till Stockholm, för tydligen är det automatiskt ineffektivt om verksamheter inte ligger i huvudstadsområdet.

Herr talman! I maj förra året besökte jag Folke Bernadotteakademin, FBA, på Sandö tillsammans med riksdagskollegor från Västernorrland. Förutom att Sandö är en speciell och naturskön plats där krig, konflikt och elände kan kännas långt borta är det en plats som bär på en viktig historia när det gäller Sveriges arbete med att utbilda människor inför internationella insatser och utvecklingssamarbeten i syfte att stödja länder som drabbats av konflikt.

När jag besökte FBA hade man fått i uppdrag av regeringen att i en lägesrapport beskriva nyttjandet av lokalerna för utbildningsverksamhet och hur användandet skulle kunna öka eller effektiviseras. Ett förslag som lades fram var det Peter Hedberg nyss beskrev, alltså att regeringen skulle kunna ge relevanta statliga myndigheter i uppdrag att använda FBA:s lokaler genom att FBA ges ansvaret att säkerhetsutbilda personal från andra myndigheter som ska tjänstgöra utomlands. Det skulle vara ett sätt att öka nyttjandegraden av lokalerna och använda statens resurser mer effektivt. Det går att se stora samordningsvinster med det förslag som FBA lade fram till regeringen.

Herr talman! Vad FBA däremot inte har föreslagit är att huvudkontoret i Kramfors ska stängas ned och flyttas till Östermalm i Stockholm. Tvärtom har man framfört många rimliga argument för att verksamheten i Kramfors i stället bör utvecklas. Det handlar både om kompetensförsörjning och om lokalkostnader där jämfört med i Stockholms innerstad. Det är även anmärkningsvärt att det inför nedläggningen av FBA i Kramfors varken har förts en dialog med myndigheten, hållits en offentlig debatt eller gjorts en konsekvensanalys – åtminstone inte en som vi eller medarbetarna fått ta del av.

Jag undrar om statsrådet Dousa och regeringen över huvud taget övervägde förslaget från FBA att i syfte att använda statens resurser smartare använda dem för olika myndigheters säkerhetsutbildningar. Det är inte helt logiskt att regeringen vill slå samman och skära ned på myndigheter i kostnadseffektivitetens namn men inte agerar för att myndigheter ska använda de utbildningslokaler och den kompetens som redan finns hos FBA.

Regeringen försöker ge en bild av att nedskärningarna på Sida i Härnösand och FBA i Kramfors gör att mer resurser kan gå till internationellt bistånd och fredsinsatser, men det stämmer inte. Sanningen är i stället den att regeringen med sitt borttagande av enprocentsmålet för biståndet och med sin ekonomiska politik, som med precision gynnar landets höginkomsttagare, lyckas svika både världens utsatta och Västernorrland.

Herr talman! Sverige börjar inte på Södermalm och slutar på Östermalm i Stockholm. Sverige är ett stort land, och Stockholm skulle inte vara något utan Västernorrland och utan den kraft som finns i hela samhället. Ett statsråd med ansvar för handelsfrågor borde känna till hur beroende nationen Sverige är av det som sker i Västernorrland.

Herr talman! När jag var statsråd och ansvarig för statlig förvaltning blev det uppenbart för mig att ett av de misstag som begåtts de senaste decennierna var centraliseringen av offentlig verksamhet till Stockholm. Man ger bilden av att en flytt av verksamheter från Östergötland, Västernorrland eller Skåne till Stockholm är effektivisering. Men jag har hittills aldrig sett en rapport eller utvärdering som visar att en flytt av verksamhet till Stockholm skulle vara kostnadseffektiv – och då ägnade jag ändå sex år av mitt liv åt förvaltningspolitik. Men normen är att verksamhet blir effektiv om den flyttas till Stockholm och ineffektiv om den ligger kvar ute i landet.

Denna norm har styrt svensk statsförvaltning sedan 90talet, och det har skadat vårt land och tilliten till offentlig förvaltning och till staten. Denna tillit är det viktigaste vi har i vårt samhälle. Sveriges största tillgång är den höga graden av tillit mellan människor och mellan människor och offentliga institutioner. Om vi tillåter att denna tillit skadas, vilket jag menar att statsrådet gör och är ansvarig för, går vi miste om det finaste med Sverige.

Herr talman! I åtta år fattade vi beslut om att flytta verksamheter från Stockholm till andra delar av landet, inte av välgörenhet utan för att vi ville ta del av hela Sveriges kompetens och kraft. I åtta år fattade vi beslut om att starta statliga servicekontor runt om i landet eftersom vi insåg att det var ett misstag när staten övergav kommun efter kommun och att vi behövde få upp den svenska fanan igen med statlig servicenärvaro i hela landet. Men nu fattar regeringen beslut om att lägga ned dessa servicekontor. Det är ett misstag. Det är ett misstag, herr talman.

Det är möjligt att statsrådet tänker att det är effektivt och bra att koncentrera verksamheter, men då skulle jag vilja ta del av det kunskapsunderlag, den utvärdering och den forskning som visar att centraliseringen i vårt land alltsedan 90-talet har varit till nytta. Jag lovar, herr talman, att om jag får ett sådant underlag presenterat kommer jag att sprida det i mina kanaler, för jag har verkligen efterlyst det i många år men aldrig fått något.

Herr talman! Man gör fel ibland som statsråd. Man gör fel som regering. Jag kan erkänna att jag själv har varit med och fattat beslut som jag inte tycker blev så bra. Men när man är statsråd och bär ansvaret måste man ha modet att erkänna när det inte blir bra. Två beslut som statsrådet har varit med och fattat – att lägga ned verksamheterna och att lägga ned servicekontoren runt om i vårt land – är katastrofala beslut.

Jag uppmanar ödmjukast, utan partipolitiska intressen, statsrådet att erkänna dessa misstag och att göra om och göra rätt.

Herr talman! Att Socialdemokraterna inte använder skattepengar på ett ansvarsfullt sätt vet vi sedan tidigare. Socialdemokraternas själva syn på skattepengar skiljer sig väsentligt från regeringens. Det är i grund och botten andras pengar som vi tar ansvar för. Det är inte politikens pengar eller ett hemligt pengaträd som Sida, FBA eller regeringen kan gå och hämta pengar från.

Vi behöver städa upp i biståndspolitiken efter decennier av socialdemokratisk misskötsel. Regeringen genomför nu den största omläggningen av svensk biståndspolitik sedan 70-talet. Mer pengar ska gå till minröjning, barnsjukhus och gasturbiner i Ukraina och på andra platser runt om i världen. I ett läge där de humanitära behoven just nu är enorma, med ett krig i vårt närområde och ett rekordstort antal konflikter, vill Socialdemokraterna ta pengar från dessa biståndsprojekt för att finansiera delvis tomma lokaler här i Sverige.

Jag kan berätta för Socialdemokraterna att Sida och FBA inte är några arbetsmarknadsprojekt, utan det är viktiga myndigheter som jobbar med att bedriva stora delar av Sveriges biståndsarbete runt om i världen. FBA bidrar till att lösa och hantera konflikter i komplexa miljöer. Sida har delvis liknande projekt och bidrar just nu på ett mycket handgripligt sätt till att stabilisera världen och göra den marginellt bättre i en mycket orolig omvärld.

Vi vet att mycket av utbildningsverksamheten inom Sida har lagts om till digitala verktyg, och det är fantastiskt att vi kan använda innovation för att utbilda medarbetare och andra. Varför ska då miljontals kronor i skattepengar läggas på delvis tomma lokaler i stället för att komma ut i fält – till Ukraina, till Syrien, till Demokratiska republiken Kongo, till Sudan och till alla andra platser runt om i världen som verkligen behöver det svenska stödet?

Den här regeringen kommer att ha koll på vad skattepengar används till och vad biståndspengar går till. Vi kommer att säkerställa att så mycket som möjligt av våra skattemedel faktiskt når ut i fält. Svenska folket förväntar sig att pengarna i biståndsbudgeten ska användas ute i fält, och där är Ukraina vår enskilt viktigaste utrikespolitiska prioritering. Vi kommer alltid att hålla hårt i skattepengarna.

Med detta sagt tycker vi, precis som Socialdemokraterna, att det är viktigt att det finns statlig närvaro i hela landet, men det hela ska bedrivas på ett effektivt sätt, där vi vet att det faktiskt gör nytta och där det finns poänger med att finnas runt om i världen. Tro mig, vi gör den typen av bedömningar även när det kommer till Stockholm.

Det finns inget självändamål med att saker och ting ska ligga i Stockholm, men det hade varit betydligt mer problematiskt att flytta över ungefär 90 procent av FBA:s verksamhet från det som kommer att bli det nya huvudkontoret. Det ligger i direkt anslutning till Försvarshögskolan, vilket FBA säger är viktigt och till mycket stor nytta för verksamheten. Att flytta hela verksamheten till Kramfors är inte en framkomlig väg.

Herr talman! Statsrådet och hans kollegor i regeringen kan stå hur mycket de vill här i talarstolen och i andra sammanhang och säga att de värnar statlig närvaro och service i hela landet, men det hjälper inte att stå här och säga det när de i praktisk politik och praktisk handling gör precis tvärtom.

På område efter område monterar man ned den statliga servicen och närvaron i hela landet. Sedan hittar man på pseudoargument för att detta ska kunna göras. Man gömmer sig bakom ord som effektivitet och värnande av skattepengar. Men att värna skattepengar, herr talman, handlar om att se till att alla medborgare i Sverige har rätt till statlig närvaro och framför allt en statlig lokal service, så att det går att bo, leva och verka i hela landet. Detta gäller inte bara enskilda medborgare utan också företag runt om i landet, som SD-regeringen i andra sammanhang framhåller att den värnar så himla mycket om.

Nej, herr talman, det här handlar inte om att värna skattepengar eller det svenska biståndet, utan detta är en systematisk och utarbetad politik för att montera ned det svenska sättet att bedriva statlig service runt om i hela landet. Vi ser det på område efter område, och ett exempel är Folke Bernadotteakademin och Sida i Härnösand.

Ett annat exempel är att man nu monterar ned den lokala fysiska servicen i form av servicekontor. Man skär ned antalet servicekontor runt om i landet med 25 procent. Detta, herr talman, slår särskilt hårt mot dem som bor på landsbygden.

För oss socialdemokrater är det självklart att staten ska vara närvarande i hela landet. Det var därför socialdemokratiska regeringar under tidigare mandatperioder jobbade hårt och systematiskt för att bygga ut servicen och om- och nylokalisera statlig verksamhet i hela landet.

Herr talman! SD-regeringen har ingen vilja eller ambition att jobba med omlokalisering och nylokalisering av statlig verksamhet i hela landet. Då tycker jag att det vore mycket ärligare av regeringen att säga det i stället för att gömma sig bakom andra argument.

Man lyfter upp effektivitet. Då undrar jag om det är överordnat precis allting annat, som man hävdar när det kommer till närvaro och service från statliga myndigheter i hela landet, och om regeringen på riktigt upplever att det finns något slags motsatsförhållande mellan statlig närvaro och service i hela landet och effektivitet. I sak är det helt fel, då rapport efter rapport på området har visat att effektiviteten är minst lika bra efter en omlokalisering.

Det här skulle kunna förklara varför statsrådet valde att inte alls svara på en av de tre frågor som jag ställde i min interpellation, nämligen om SD-regeringen avser att vidta några särskilda åtgärder för att kompensera för de förlorade statliga jobben i Kramfors och Härnösand, som vi diskuterar här i dag.

Herr talman! Jag vill inledningsvis vända mig emot beskrivningen att vi socialdemokrater skulle se tjänsterna på Folke Bernadotteakademin i Kramfors och Sida i Härnösand som arbetsmarknadsprojekt. Sida och FBA har en väldigt lång tradition av verksamhet i vårt län, och vi är väldigt stolta över att vi har så kvalificerade tjänster som bidrar till vår arbetsmarknad.

Precis som Peder Björk inte fick svar på en av sina frågor fick jag inte svar på min fråga. Hur mycket pengar sparar man på det här? Det kom ingenting om det ur statsrådets mun i hans inlägg.

I stället pratade han om att Socialdemokraterna inte använder skattemedel effektivt. Det tycker jag är ganska intressant, för när jag besökte FBA:s kontor på Sandö ett par veckor efter att regeringen hade fattat sitt beslut om nedläggning möttes jag av hantverkare som stod med skruvdragare och färdigställde de sista delarna av en renovering i de här fastigheterna för 2,6 miljoner kronor – samtidigt som regeringen fattade beslut om nedläggning med hänvisning till effektivitet. Hur effektivt tycker statsrådet att det blir för staten?

Statsrådet pratar om att spara pengar, men det handlar egentligen om motsatsen. Regeringen har ju över huvudet på myndigheten drämt till med storsläggan och sagt: Vi tänker bestämma hur ni ska prioritera era tilldelade medel.

Utifrån det som statsrådet sa om arbetsmarknadsprojekt: På FBA på Sandö jobbar personer med nyckelkompetens för myndigheten. Har statsrådet övervägt det? Känner statsrådet till det?

Statsrådet pratar om att det är så otroligt bra att man nu kan sameffektivisera med Försvarshögskolan och lokalerna som FBA har här i Stockholm. Men enligt de uppgifter som jag har finns det inte plats för FBA att inhysas mer på Försvarshögskolan i Stockholm. Det finns inget mer utrymme, vilket leder i alla fall mig till den logiska slutsatsen att då behöver man ju hyra nya lokaler i Stockholm.

Jag vet ju att statsrådet är ekonom. Därför tänker jag att statsrådet bör ha tagit detta i beaktande. Men jag vet inte, herr talman, för jag har fortfarande inte fått svar på vilka underlag som faktiskt har legat till grund för de här besluten. Vad har man tagit in för fakta? Vad har man tagit in för siffror? Eller har man bara gått på det som mina kollegor varit inne på tidigare – att ändamålsenlighet alltid är samma sak som att man centraliserar till Stockholm? Det förefaller vara på det sättet här. I min värld är lokalhyror inte billigare i Stockholm än i Kramfors, särskilt inte när det krävs utökade lokalytor.

Utifrån den mer allmänna bilden av service och närvaro i hela landet kan jag konstatera att det finns rätt mycket i Västernorrland som kräver regeringens uppmärksamhet. Vår region har noterat att sjukvårdsministern har visat ett visst intresse. Hon har fått en inbjudan för att diskutera sjukvårdskrisen. Infrastrukturministern har fått en inbjudan för att diskutera de stora behov av investeringar i infrastruktur som vårt län har. Och statsrådet Dousa har fått en inbjudan från Region Västernorrland, från länsstyrelsen och från Härnösands och Kramfors kommuner att diskutera konsekvenserna av de beslut som statsrådet har varit med och fattat.

Därför är min fråga till statsrådet om han är villig att besöka Västernorrland för att diskutera de här konsekvenserna och föra en dialog och om han, som Ardalan Shekarabi var inne på, i slutändan är villig att överväga om det kanske går att ändra på det här beslutet.

Herr talman! I den här debatten är vi flera som har framfört att när det gäller Folke Bernadotteakademin finns det tydliga alternativ till den nedläggning som nu görs, alternativ som myndigheten själv har föreslagit för regeringen. Det blir väldigt tydligt att det inte är så att regeringen inte kan, utan att det handlar om att regeringen inte vill.

Återigen: Jag skulle vilja få svar på den fråga jag ställde, som är varför regeringen inte har lyssnat på sin egen myndighets förslag på hur lokalerna på Sandö skulle kunna nyttjas mer och nyttjas smartare och hur statens resurser skulle kunna användas mer effektivt.

Precis som mina partikollegor har beskrivit här i debatten är en tydlig del av regeringens politik att staten aktivt ska dra sig undan. Vi ser det i nedläggningarna av statliga servicekontor som är på gång. I mitt hemlän Gävleborg handlar det om kontoren i Bollnäs och i Sandviken.

Vi ser också omfattande nedskärningar inom biståndet. När det gäller det konfliktförebyggande arbetet är det en markant förändring. Sidas anslag på området för globala fredsinsatser har halverats. Vi vet att handlingsplanen för genomförandet av agendan för kvinnor, fred och säkerhet har tunnats ut, och vi vet att det kvinnliga medlingsnätverket för fred har lagts ned. Samtidigt är antalet väpnade konflikter på en rekordhög nivå.

I den situationen tycker jag att det är anmärkningsvärt att det ansvariga statsrådet ger bilden här i kammaren att det skulle vara Folke Bernadotteakademin på Sandö som bär skulden för detta och inte de ekonomiska prioriteringar som den här regeringen gör när det gäller att sänka skatten för de allra rikaste och skära ned kraftigt inom det svenska biståndet.

Herr talman! Det finns ingen som är emot en effektiv statsförvaltning. Men statsrådet får faktiskt svara på varför regeringen inte lyssnar på sin egen myndighets förslag.

Herr talman! Jag hoppas verkligen att statsrådet använder sin tid sedan till att ta tillbaka det han sa om arbetsmarknadsåtgärder.

Vi människor är rustade med förnuft, med förmåga att basera våra beslut och uttalanden på kunskap och med respekt för människor. De människor som jobbar under Utrikesdepartementets myndighet i Västernorrland har en enorm kompetens och erfarenhet av det arbete de utför, betydligt mer erfarenhet än jag och statsrådet har på det här området. Jag uppmanar statsrådet att visa respekt för de människorna och visa respekt för svensk statsförvaltning.

Vi behöver inte bli inspirerade av Elon Musk och Donald Trump i synen på förvaltningen. Vi bor i Sverige, ett land med en extremt stolt historia av god förvaltning, av effektivitet i förvaltningen och av tillit mellan människor och den statliga förvaltningen.

Vi ska inte ha en utveckling där statsråd kallar statligt anställdas insatser arbetsmarknadsåtgärder bara för att de råkar vara utanför tullarna i Stockholm. All kompetens i det här landet är inte koncentrerad till Stockholms innerstad. Det säger jag med all respekt för Stockholm; här finns enormt mycket kompetens. Men det finns också väldigt många kompetenta människor i den statliga förvaltningen runt om i vårt land som gör fantastiska insatser, och de förtjänar respekt – av oss i riksdagen, av regeringen och av statsrådet.

Jag vill ödmjukast uppmana statsrådet att ta tillbaka uttalandet om arbetsmarknadsåtgärder och visa respekt för de människor som tjänar vårt land och den svenska staten varje dag i Västernorrlands län.

Herr talman! Den här debatten inleddes med att Socialdemokraterna menade att jag använder pseudoargument när vi debatterar den här typen av frågor.

Jag skulle inte säga att ett barnsjukhus i Lviv, vaccinsprutor i DRK eller barnböcker i Gaza handlar om något slags sidodebatt. Det här är på riktigt, i högsta grad, och jag uppmuntrar alla att fokusera på vad biståndet i grund och botten handlar om: att ha en effektiv myndighetsstyrning där så lite som möjligt går till fasta kostnader och så mycket som möjligt kan gå ut i fält. Det borde vara även en socialdemokratisk kärnfråga. Man kan fråga sig vilka sjukhus Socialdemokraterna inte vill vara med och finansiera för att i stället finansiera tomma lokaler i Kramfors. Den frågan tycker jag att man ska ställa sig.

Jag menar inte att medarbetarna på FBA och Sida inte bedriver ett mycket viktigt arbete. Det gör de, inte bara för den lokala kommunen utan för världen i stort. Många av dem har dessutom gjort det i tiotals år och slitit år ut och år in för att göra världen till en bättre plats. Det är inte det jag säger.

Jag vet att Ardalan Shekarabi inte heller syftar på det, men det blir ett slags politisk debatt i detta. Min poäng är att Socialdemokraterna generellt sett använder den statliga förvaltningen som arbetsmarknadsprojekt och inte utifrån vad som ger störst nytta för de svenska skattepengarna.

I grund och botten ska vi också komma ihåg att det alltså är privat sektor som finansierar den offentliga sektorn. När det gäller sänkt skatt på arbete, sänkt skatt på drivmedel, regelförenklingar för byggsektorn och den största infrastrukturbudgeten har Socialdemokraterna röstat emot mycket av detta. De fortsätter också att vara emot, samtidigt som vi vet att det är just den här typen av politik som kan få den privata sektorn – företagen – att också växa i Västernorrland.

Försvarsmakten, Polisen och Kriminalvården växer i hela landet, inklusive i Västernorrland. Anstalten Viskan i Ånge ska återöppnas 2025. Det är viktigt att det finns statlig närvaro i hela landet, men den statliga närvaron måste ju vara ett resultat av att det är så effektivt som möjligt. MSB ser just nu, när vi står här och debatterar, över att öka verksamheten på befintliga platser. Det innefattar såklart även Kramfors.

För mig är barnsjukhus i Lviv, vaccinsprutor i DRK och barnböcker i Gaza inte något sidouppdrag. Det är mitt kärnuppdrag att säkerställa att så mycket som möjligt av det svenska stödet kan gå ut i fält och inte fastnar i tomma lokaler här hemma i Sverige.

Herr talman! Jag är på riktigt bekymrad över hur lite intresse SD-regeringen visar för statlig service och närvaro i hela landet. Det visas både i regeringens agerande och i den här debatten.

På tal om Ånge är det bra att det öppnas nya fängelseplatser där, men det är också i Ånge som den här regeringen stänger ett av de statliga servicekontoren.

Det här ointresset och oviljan för dessa frågor visar sig också genom att ansvarigt statsråd, civilminister Erik Slottner, har lämnat över frågorna i min interpellation till det statsråd som är nyast i regeringen och som inte på något sätt har detta i sin portfölj.

Jag noterar också, herr talman, att statsrådet inte heller ger något konkret besked om huruvida det ska ske någon kompensation för de jobb som nu förloras i Kramfors och Härnösand. Och utifrån statsrådets resonemang tycks effektivitet vara överordnat allting annat. Det gör mig bekymrad.

Omlokalisering och nylokalisering av statliga myndigheter bidrar nämligen till både regional utveckling och effektivitet på lång sikt. Statlig service och närvaro är viktigt för tilliten och sammanhållningen i det här landet och för möjligheten att verka och leva i hela Sverige.

Det gör oss socialdemokrater väldigt övertygade om att man måste ha en aktiv politik för statlig service och närvaro. Till skillnad från SD-regeringen har vi socialdemokrater viljan och ambitionen.

Herr talman! Jag noterar att det var väldigt svårt att få svar på hur mycket pengar man sparar på de här avvecklingarna i Härnösand och Kramfors. Det verkar nästan omöjligt att få statsrådet att svara på det. I stället fortsätter han att ställa en massa viktiga nöd- och hjälpinsatser mot de här verksamheterna.

Vi har aldrig kallat dem för sidoprojekt. Det vi har vänt oss emot är att statsrådet och regeringen har använt den typen av insatser som argument för att lägga ned verksamheterna i Kramfors och Härnösand. Nu har jag hört att det är vaccinsprutor, det är tältsängar, det är mat till de mest behövande och det är minröjning och barnsjukhus. Det är jätteviktigt.

Jag undrar en sak. Kostnaderna för Folke Bernadotteakademins lokaler i Kramfors uppgår årligen till cirka 3,9 miljoner kronor. FBA:s lokaler här i Stockholm har ungefär samma yta och kostar nästan 9 miljoner kronor. Som jag var inne på i mitt förra inlägg innebär detta beslut ofrånkomligen att regeringen kommer att behöva ta ansvar för att FBA behöver utöka sina lokalytor.

Jag vill ställa frågan till statsrådet: Hur många fler vaccinsprutor och tältsängar och hur mycket mer mat till de mest behövande blir det när statsrådet Dousa centraliserar Folke Bernadotteakademins huvudkontor till Stockholm? Kan statsrådet snälla svara på det?

Herr talman! Det är jag som är ansvarigt statsråd. Det här ligger helt i min portfölj. Det är jag som berett ärendet, och det är jag som tillsammans med regeringen också har fattat beslut om exakt dessa saker.

När jag – för väldigt många år sedan, har det tyvärr blivit nu – gick med i Moderata Ungdomsförbundet var det för att jag var besjälad av att ta ansvar för skattebetalarnas pengar. Det är i grund och botten inte politikens pengar, Socialdemokraternas pengar eller Moderaternas pengar. Vi är satta här för att ta ansvar för undersköterskornas, bussförarnas och taxiförarnas pengar – de som varje dag år ut och år in sliter ihop pengarna.

Jag vet att det inte är det engagemanget, kanske inte ens det synsättet, som finns i Socialdemokraterna. Det är en känsla av att det kanske är era egna pengar, som ni i grund och botten får göra precis vad ni vill med. Här finns en viktig ideologisk skillnad mellan höger och vänster, mellan regeringen och oppositionen och mellan Moderaterna och Socialdemokraterna. Samma engagemang som när jag blev medlem i Moderata Ungdomsförbundet har jag än i dag: att värna om skattebetalarnas pengar och säkerställa att de används på ett så effektivt sätt som möjligt. I biståndsportföljen handlar detta såklart om att mer pengar ska gå ut i fält och mindre pengar ska användas till fasta kostnader här på hemmaplan. Framför allt gäller det tomma lokaler.

Jag har redogjort för detta flera gånger. Det här kommer att innebära besparingar i miljonklassen. Det är pengar som nu kommer att kunna användas till barnsjukhus, vaccinsprutor och annat viktigt biståndsarbete inom framför allt Sidas och FBA:s verksamheter.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.