avanmälan av TV-licens

Herr talman! Per Westerberg har ställt två frågor till mig angående hanteringen av avanmälningar av TV-avgifter av Radiotjänst i Kiruna AB, RIKAB. Bakgrunden är ett program i Sveriges Television där man skildrar fall då personer som flyttat utomlands krävts på TV-avgift. Per Westerberg frågar, med hänvisning till de händelser som beskrivits i TV- programmet, om de rådande förhållandena är till- fredsställande och om jag avser att vidta några åtgär- der med anledning av de redovisade fallen. Inledningsvis vill jag påpeka att RIKAB inte är ett statligt företag utan att det ägs gemensamt av de tre public service-företagen Sveriges Television AB, Sveriges Radio AB och Sveriges Utbildningsradio AB. Dessa ägarförhållanden innebär att jag som stats- råd inte kan uttala mig om företagets verksamhet. Således kan jag i detta sammanhang enbart kom- mentera lagstiftningen. Lagstiftningen är tydlig när det gäller avgiftsskyl- dighet för TV-innehav. TV-avgift ska betalas fram till dess att den avgiftsskyldige anmält att innehavet har upphört. Avanmälan görs antingen skriftligen eller muntligen till RIKAB, och företaget skickar alltid ut en skriftlig bekräftelse på att bolaget tagit emot en avanmälan. Detta framgår av baksidestexten på faktu- rorna från RIKAB. En vanlig adressändring är inte tillräcklig. Ansvaret för att TV-innehavet avanmälts ligger alltså på den enskilde. Något motsvarande brukar för övrigt gälla för var och en som prenumere- rar på en dagstidning; intill dess att prenumerationen sägs upp kommer debiteringen att fortgå. Enligt lagen om TV-avgift har RIKAB möjlighet att efterge en fordran om det på grund av den avgifts- skyldiges sjukdom eller om det av någon annan an- ledning är uppenbart oskäligt att kräva betalning för en avgift.

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för sva- ret på min interpellation. Svaret gav förvisso inget nytt i sak. Jag fick egentligen inte heller svar på nå- gon av de två frågor som jag ställt till statsrådet, nämligen om statsrådet anser att det var tillfredsstäl- lande med det förhållande som var respektive om det skulle föranleda några åtgärder. Jag är väl medveten om att Radiotjänst i Kiruna AB är ett statligt bolag och har heller inte ifrågasatt detta. Men vad jag frågar om gäller lagstiftningsar- betet kring olika typer av verksamheter, i synnerhet när det gäller licensavgifter. I det aktuella programmet, med en efterföljande debatt med jurister, beskrevs enligt min uppfattning ett uppenbart missförhållande. I det ena fallet var det fråga om en person vid namn Britt Forslund - missionär utsänd till Afrika under ett antal år av Svenska kyrkan - som anser sig ha gjort en avanmälan till Radiotjänst i Kiruna AB. Uppenbarligen har hon inte fått någon bekräftelse därifrån. När hon, utan någon anknytning till Sverige, återkommer efter några år står hon där med ett antal krav från kronofogden, betalningsanmärkningar och krav på över 10 000 kr i avgifter som ska in i olika former. I det andra fallet rörde det sig om en kvinna, Nina Hultén, med utlandsstudier under ett par år. Också hon anser sig ha gjort en avanmälan. När hon efter några år återkommer till Sverige möts hon av krav på 17 000 kr samt en anmälan från kronofogden, betal- ningsanmärkningar och så vidare. Detta har prövats i länsrätten. Det gäller här lagen om TV-avgift och § 20 samt frågan om hur man ska tolka § 20 och i synnerhet förarbetena till § 20. Det står mycket tydligt där att man, om det på grund av den avgiftsskyldiges sjukdom eller av någon anled- ning är uppenbart oskäligt att kräva betalning, ska kunna efterskänka fordringen. Både länsrätten och bolaget upplever att de inte har möjlighet att efter- skänka fordringen eller att frånträda sitt krav i de aktuella fallen. Från min utgångspunkt måste jag säga - jag har sysslat en del med konsumentfrågor - är det stats- maktens och denna kammares uppgift att se till att vi har en lagstiftning som skyddar den enskilde och konsumenten mot oskäliga krav eller andra saker som kan förefalla uppenbart orimliga. För oss som jobbar med konsumentmakten - kanske folksjälens vikti- gaste instrument - gäller det att se till att saker och ting fungerar och står i överensstämmelse med folk- viljan. Jag måste därför säga att jag tycker att exemplet med jämförelsen med tidningar och tidningsprenume- rationer inte stämmer. Betalas inte en tidningsprenu- meration upphör tidningen att komma. Att en utlands- svensk eller en person som varit ute om missionerat i Afrika möts med krav från kronofogden, betalnings- anmärkningar och tiotusentals kronor efter ett antal år tycker jag är ett uppenbart orimligt förhållande. Jag menar inte att statsrådet ska ingripa i bolaget - det är uppenbart felaktigt - men om det finns ett problem med tolkningen av gällande lag finns det endast en sak att göra och det är att förtydliga lagen genom en ny lag. Det är detta som mina två frågor avser. Anser alltså statsrådet det vara tillfredsställande med nuvarande förhållande, och föranleder det några åtgärder från statsrådets sida?

Herr talman! Regeringens och min mening är att lagen om TV-avgift är tydlig men det behöver inte betyda att den är alldeles perfekt. Eftersom vi arbetar med att ta fram tilläggsdirektiv till den radio- och TV-lagsutredning som pågår och som ska fortsätta kommer vi i det arbetet att göra en bedömning av om det skulle behövas ytterligare något förtydligande.

Herr talman! I de aktuella fallen upplever jag, när de väl debatterades, bemöttes av jurister och prövades i länsrätten, att det är uppenbart orimliga förhållan- den. Jag vågar säga att i denna kammare kan de le- damöter räknas på ena handens fingrar som hade klarat alla de krav som ställs här. Det räcker alltså inte med att man flyttar utomlands och att man gör en skriftlig uppsägning, utan man måste också ha en bekräftelse. Vi vet - jag sitter själv med i Post- och telestyrel- sen - att brev, tyvärr, ibland förkommer och att pro- blem och tvister kan uppstå. Enligt mitt synsätt är det alldeles uppenbart orimligt att en person, utan som- marstuga och utan anknytning till Sverige, som mis- sionerar i djupaste Afrika ska debiteras tusentals kronor - i det här fallet 13 000 kr - när hon återkom- mer till Sverige därför att ett missförstånd har skett. Jag tycker därför att det finns mycket starka skäl att göra ett lagförtydligande av § 20 och att ge möj- ligheten, vilken bolaget självt inte anser sig ha, att efterskänka fordringen när det gäller denna typ av uppenbart orimlig debitering.

Herr talman! Eftersom vi i Kulturdepartementet just nu arbetar med tilläggsdirektiv till Radio- och TV-lagsutredningen tar jag till mig de synpunkter som Per Westerberg har presenterat här i kammaren och i sin interpellation. Vi får se vad det resulterar i. Jag tar i alla fall till mig de synpunkter som här har framlagts.

Herr talman! Jag tackar för detta och tar det som ett löfte om vi verkligen ska få en prövning av den aktuella paragrafen.