Åtgärder mot välfärdsbrottslighet

Fru talman! Linda Lindberg har frågat mig vilka åtgärder jag tänker vidta för att komma till rätta med felaktiga utbetalningar och bidragsfusk. Hon har också frågat om jag avser att ta något initiativ till lagändring för att ge berörda myndigheter verktyg att dels säkerställa en god arbetsmiljö, dels förhindra finansiering av kriminalitet.

För att socialförsäkringssystemet ska uppfattas som trovärdigt krävs att ersättningar som betalas ut kommer rätt person och rätt företag till del. Det är därför viktigt att ge våra utbetalande myndigheter förutsättningar att säkerställa att varje utbetalning som görs är korrekt så att det blir rätt från början. De senaste åren har ett stort antal utredningar presenterat förslag inom området, och arbetet med att ta om hand utredningsförslagen har hög prioritet inom Regeringskansliet.

Regeringen har redan vidtagit en rad kraftfulla åtgärder. Bland annat har folkbokföringsbrottet återinförts och en utredning tillsatts för att minska fel i folkbokföringen. Därutöver har regeringen genomfört skärpningar i såväl bidragsbrottslagen som lagen om underrättelseskyldighet vid felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen.

Regeringen har också förtydligat i Försäkringskassans instruktion att myndigheten ska delta i det myndighetsgemensamma arbetet mot den grova och organiserade brottsligheten.

Försäkringskassan har de senaste åren utvecklat sin utredningsmetodik för att motverka felaktiga utbetalningar och bidragsbrott, bland annat genom att använda sig av riskprofilering och särskilda utredningsteam. Därtill har Försäkringskassan inom tillfällig föräldrapenning genom ett ökat antal slumpmässiga kontroller lyckats förebygga brott och därigenom förhindra långt fler felaktiga utbetalningar än under tidigare år redan innan utbetalningarna gjorts.

Myndigheten har vidare löpande kontakt med Inspektionen för vård och omsorg gällande misstänkt oseriösa assistansanordnare och har tillsammans med bland annat Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten arbetat för att förbättra hanteringen av bidragsbrott.

Regeringen har i budgetpropositionen för 2021 föreslagit ett riksdagsbundet mål för att minska de felaktiga utbetalningarna från välfärdssystemen, och totalt 189 miljoner kronor tillförs berörda myndigheter för att intensifiera arbetet med att motverka felaktiga utbetalningar. Som en del av arbetet avser regeringen att inrätta en funktion vid Ekonomistyrningsverket som bland annat ska analysera följa upp och bidra till samordning av myndigheternas arbete med att motverka felaktiga utbetalningar.

Satsningen återspeglas även i flera utbetalande myndigheters regleringsbrev och innefattar bland annat ett nytt mål för dessa myndigheter samt återrapporteringskrav som rör bland annat misstänkta bidragsbrott och återkrav.

Både Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten ges i uppdrag att genomföra och redovisa riskanalyser avseende felaktiga utbetalningar. De ska även redovisa vilka åtgärder myndigheterna vidtar för att underlätta för enskilda att lämna korrekta uppgifter vid ansökan och under tiden de får ersättning. Syftet är att förebygga felaktiga utbetalningar.

Ett antal förslag om lagändringar inom kontroll- och återkravsområdet bereds inom Regeringskansliet. Inom kontrollområdet omfattas dels förslag som har inkommit från Försäkringskassan, dels förslag som har behandlats i olika utredningar. Inspektionen för vård och omsorg lämnade den 26 oktober 2020 sin rapport Förslag till åtgärder gällande oseriösa assistansanordnare till regeringen, och den 1 december 2020 lämnades rapporten Mot ett datadrivet arbetssätt. Rapporterna innehåller flera förslag som syftar till att effektivisera Inspektionen för vård och omsorgs arbete mot oseriösa företag och förbättra myndighetens samverkan med andra myndigheter. Förslagen bereds för närvarande i Regeringskansliet, och regeringen avser att återkomma i frågan.

Jag vill understryka att en god arbetsmiljö för alla medarbetare på våra myndigheter är en viktig fråga för regeringen. Ansvaret för arbetsmiljön ligger hos respektive myndighet, men regeringen följer upp arbetsmiljöfrågan kontinuerligt.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret. Det gläder mig att även Socialdemokraterna tar problematiken med den alltmer växande välfärdsbrottsligheten på allvar. Som kuriosa kan nämnas det faktum att den moderatledda regeringen införde bidragsbrottslagen 2007. Intressant nog var Socialdemokraterna emot lagen när den infördes. Argumentet var att det inte krävdes ytterligare lagstiftning för att stävja fusket. Likaså var det faktiskt Göran Perssons regering som tog bort folkbokföringsbrottet, som denna regering nu har återinfört.

Nåväl. Inledningsvis är det viktigt att även nämna att avsikten med interpellationen är att diskutera den bidragsbrottslighet som syftar till att finansiera terrorism, organiserad brottslighet eller liknande kriminell verksamhet. Även om det vardagliga bidragsfusket med en och annan extra föräldrapenningdag är allvarligt syftar denna debatt till att diskutera hur pengar avsedda för svensk välfärd i stället finansierar inköp av exempelvis automatkarbiner i Syrien.

Fru talman! Den svenska välfärden är tillsammans med självbilden av den humanitära stormakten något som svenska regeringsföreträdare gärna talar sig varma för. Tyvärr har den inte bara visat sig innehålla kryphål och otillräckliga verktyg för att förhindra ekonomisk brottslighet mot välfärden, utan den har under senare år också visat sig finansiera den organiserade brottsligheten och terrorism.

Om vi dock för tillfället bortser från problematiken med IS-krigare är detta inte något nytt. Det finns underlag från så tidigt som 1995 i den så kallade Fuskutredningen, som gjordes av det dåvarande Riksrevisionsverket. Den handlade om förekomsten av fusk med förmåner och bidrag av social karaktär. Det hade visat sig att ett antal personer i Malmö redan 1992-1993 hade tillskansat sig stora summor bidrag för att senare åka på semester till sina hemländer. Vad jag vill säga är att denna brottslighet i sak inte är något nytt.

När vi har gått igenom rapporterna har vi sett att ett återkommande tema i samtliga utredningar har varit myndigheternas svårigheter att skapa sig en helhetsbild av vad som faktiskt sker. Det handlar om en stor mängd information, falska uppgifter och människor som i många fall kan systemet och regelverket innan och utan och som exakt vet hur man ska gå till väga för att trilla igenom kontrollen. Den ena myndigheten kan av sekretesskäl inte delge information till den andra myndigheten. I vissa fall används fortfarande brevpost vid ansökningar om utdrag. Detta är, fru talman, synnerligen anmärkningsvärt år 2021 och i den digitaliserade värld vi lever i.

Fru talman! Vi behöver en lagstiftning och en styrning som underlättar arbetet för de myndigheter som arbetar med denna komplicerade brottslighet, inte tvärtom. Det handlar om en lagstiftning som underlättar informationsutbyte och som tillåter att sekretesshandlingar kan utbytas. Vi bör också få till den myndighet för utbetalningskontroll som föreslås i utredningen Kontroll för ökad tilltro. Det är helt enkelt en myndighet som ska förebygga, förhindra och upptäcka felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen.

Regeringen har lett landet sedan 2014. Det finns rapporter och utredningar som efterfrågats av bland annat en socialdemokratiskt ledd regering för länge sedan. Varför har man inte agerat? Varför denna senfärdighet?

Det duger inte riktigt att bara tillföra mer medel när kranarna ändå står vidöppna. Är statsrådet villig att exempelvis tillsätta en ny myndighet för att förhindra och upptäcka felaktiga utbetalningar?

Fru talman! I interpellationen tas frågan om assistansfusket upp. Det är en fråga som jag egentligen inte tycker om att debattera då assistansberättigade och skötsamma företag ofta dras över samma kam som kriminella företag och organiserad brottslighet. Det finns egentligen många viktigare frågor som jag skulle vilja prata om när det gäller assistans.

Jag väljer ändå att ge mig in i debatten. När Polismyndigheten klassificerar välfärdsbrottsligheten som en av de mest allvarliga slagen av brottslighet mot samhället är det verkligen hög tid att på allvar ta krafttag mot den här problematiken. Det är bra att regeringen i någon mån uppmärksammar problemet, men frågan är om lösningen är riskanalyser, återkrav eller att myndigheterna vidtar åtgärder för att underlätta för enskilda att lämna korrekta uppgifter vid ansökan. Detta är i sak inte fel, så missuppfatta mig inte. Men här talar vi om personer som verkar ha full koll på hur man fyller i ansökningar på bästa förmånliga sätt för sig själv. De har full koll.

Återkrav vid felaktiga utbetalningar ska givetvis ske, men grundproblematiken handlar om att man medvetet utnyttjar systemet. Det är också där man måste angripa problemen. Det kan till exempel handla om att stärka kontrollfunktionerna. Försäkringskassan ska kunna kontrollera assistansanordnare genom att ta del av eller få dela med sig av uppgifter till andra myndigheter eller att få begära ut bankuppgifter.

Detta är något som även Nationellt underrättelsecentrum lyfter upp i sin så kallade Ollerapport. Det är en rapport som syftar till att belysa problematiken kring arbetstillstånd och personlig assistans och påvisa de sårbarheter som finns i systemen. I rapporten står det att brottsligheten är svåråtkomlig och utredningskrävande samt att myndigheterna hanterar i princip samma ärende men saknar av sekretesskäl tillgång till varandras information, vilket Linda var inne på. Detta kan man inte kalla effektiv brottsbekämpning.

Fru talman! Rapporten lyfter också upp det hänsynslösa utnyttjandet av arbetskraftsinvandring och det faktum att folk lever i slavliknande förhållanden och blir utpressade men även att folk agerar målvakter åt olika bolag. När det ena bolaget uppdagas fuska flyttar man helt enkelt personerna till ett annat bolag som har legat vilande. Jag har därför full förståelse för att detta inte är lätt att komma åt, men detta är en problematik som har varit känd länge utan att någonting direkt har skett. Linda Lindberg använder sig av ordet "senfärdighet", och jag skulle vilja instämma i det.

Fru talman! Jag är övertygad om att ministern är lika förtvivlad över rapportens slutsatser som jag är. Det är skrämmande läsning. Det är inte utan att man förundras över att det har fått fortgå mer eller mindre obehindrat.

Rapporten beskriver organiserade brottsupplägg där reglerna för statlig assistansersättning utnyttjas i kombination med arbetskraftsinvandring. Kartläggningen visar på konstaterade kopplingar till såväl organiserad brottslighet som våldsbejakande extremism. Det är illa att arbetstillstånd inom personlig assistans utnyttjas systematiskt för assistansbedrägerier.

Fru talman! Rapporten beskriver det också som anmärkningsvärt hur information om oseriösa assistansanordnare som använder sig av arbetstillståndets upplägg tycks ha funnits hos myndigheterna under flera år, men det har skingrats och osynliggjorts i systemet. Det är allvarliga slutsatser, fru talman, och jag skulle därför vilja höra hur ministern ser på rapporten och vilka åtgärder han tänker vidta.

Fru talman! Tack, Linda Lindberg och Carina Ståhl Herrstedt, för att frågan väcks här i kammaren! Jag tackar också för att vi får en möjlighet att ha en diskussion om vad regeringen gör och avser att göra framöver liksom hur riksdagen kan bidra till arbetet i kampen mot den organiserade brottsligheten inom våra välfärdssystem.

Det är precis som Carina Ståhl Herrstedt säger: Det är en sak med felaktiga utbetalningar, missförstånd och misstag inom välfärdssystemen. Det vi talar om nu handlar dock om organiserad brottslighet.

Det är olika typer av organiserad brottslighet som har som syfte att infiltrera våra välfärdssystem för att ta emot offentliga medel. Därmed använder man offentliga medlen till kriminell verksamhet. Det handlar alltså dels om att få resurser som aktörerna inte har rätt till, dels ibland om att använda pengarna till att bedriva kriminell verksamhet inom andra områden.

Jag kan försäkra riksdagsledamöterna om att vi tar det här på största allvar. Vi gör det av flera olika skäl. Det första jag vill nämna är att jag är socialförsäkringsminister i en tid då våra socialförsäkringar har blivit mer och mer restriktiva. Det är massor med människor som far illa för att sjukförsäkringen inte fungerar för dem och för att tryggheten har försämrats. Assistansen, som nämndes av Carina Ståhl Herrstedt, är ett annat område som handlar om grundläggande trygghet och egenmakt för människor.

I denna tid måste vi alla lägga energi på att förbättra våra socialförsäkringar, öka tryggheten och laga den sjukförsäkring som har gått sönder, vilket drabbar människor. Men för att kunna laga våra socialförsäkringar och för att kunna öka tryggheten för människor, för de försäkrade, för våra svenska medborgare, måste vi parallellt också slå ned på den brottslighet som är systemhotande. Det som händer när organiserad brottslighet tar sig in i den offentliga välfärden är att våra system hotas och att människors tillit till våra system hotas. Vill man stå upp för svenska socialförsäkringar, vill man återupprätta tryggheten vid sjukdom, vill man se till att vi har en funktionsnedsättningspolitik som sätter människors egenmakt och trygghet i centrum måste man ta den här kampen på största allvar. Då måste vi också vara beredda att slakta heliga kor. Vi måste lägga undan prestige mellan partierna och göra oss av med låsningar.

Fru talman! Vi för nu väldigt mycket resurser till Försäkringskassan för att de ska intensifiera arbetet, utveckla metodiken och anställa människor som arbetar med de här frågorna. Just nu tittar vi på det förslag som finns om att ge Försäkringskassan brottsutredande och brottsbekämpande befogenheter. Det är en väldigt central fråga. Sedan finns det massor med komplicerade rättsliga frågeställningar att hantera. Det måste vi göra, för Försäkringskassan måste få bättre muskler och verktyg för att bekämpa den organiserade brottsligheten. Återigen: Vi pratar inte om felaktiga utbetalningar på grund av missförstånd. Vi pratar om kampen mot den organiserade brottsligheten i vårt samhälle.

Det har vidtagits massor med åtgärder under de senaste åren. Lagen om uppgiftsskyldighet vid samverkan mot viss organiserad brottslighet, som trädde i kraft under 2016, handlar om att möjliggöra informationsdelning och myndighetssamverkan. Bidragsbrottslagen och lagen om underrättelseskyldighet vid felaktiga utbetalningar skärptes den 1 januari 2020. Det har vidtagits åtgärder som handlar om Skatteverkets kontrollverksamhet kopplat till folkbokföringen. Det har skett massor med saker. Men det är inte ett skäl för oss att stanna upp nu. Jag menar att vi behöver intensifiera det här arbetet. Vi kommer att prioritera den här frågan under 2021 från Socialdepartementets och regeringens sida.

Jag välkomnar att riksdagen visar engagemang. Kan vi ta nästa steg tillsammans kan vi också sätta stopp för den här typen av organiserad brottslighet.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Jag instämmer. Det är hög tid. Det är jättebra att regeringen är på tå, för det är verkligen bråttom.

Jag vill dock backa bandet lite och gå in på det jag sa alldeles i början av mitt anförande gällande automatkarbiner i Syrien. Statsrådet uttalade i Expressen sin oro när det uppdagats att 45 IS-terrorister kunnat försörja sig i Syrien genom svenska bidragssystem under ganska lång tid. Det rörde sig bland annat om föräldrapenning, barnbidrag och studiemedel som utbetalats felaktigt. Statsrådet yttrade: "Det här är mer än systemkritiskt, det är på riktigt ett hot mot vårt samhälle." Jag delar delvis statsrådets uttalande i den delen att bilden i stort är ett hot mot vårt samhälle, men det är trots allt systemet som tillåter att det sker. Landets tidigare regeringars och denna regerings goda vilja har inte följt med utvecklingen. Man har vad vi har kunnat se inte lyssnat till alla de rapporter och signaler som kommit, vilket har skett så långt tillbaka som år 1995.

Vi måste skärpa kraven på tillgången till den svenska välfärden, vilket är högst primärt. Det är ovärdigt att detta över huvud taget kan ske. Det är en oaktsam hantering av skattemedel. I andra änden sitter personer som arbetat och skött sig hela sitt liv och vrider och vänder på sina kronor. Det är enormt provocerande, fru talman.

Kraven knutna till bosättningsbaserade förmåner måste stärkas och ses över. Det måste också bli tydligare vad som är en laglig bosättning i Sverige. Jag tror att det behöver läggas en stor tyngd vid att säkerställa att personer som söker dessa bidrag fortsatt bor och vistas i landet. Missbruk av identitet är ytterligare en aspekt som särskilt lyfts fram som ett växande och allvarligt problem. En person kan ha flera olika identiteter, men föga händer.

Exempelvis skulle man kunna göra stickkontroller. Andra lösningar skulle kunna vara att bidrag ska kvitteras ut genom besök på myndigheten före utbetalning eller att man använder sig av biometrisk verifiering, typ tumavtryck. I vilket fall som helst måste vi få klarhet i vem vi betalar ut bidrag till och om de ens befinner sig i Sverige eller EU.

Fru talman! Det ska inte vara möjligt att organiserat och systematiskt lura det svenska välfärdsystemet på enorma summor. Då kommer jag osökt över till assistansbranschen. Den har min kollega Carina Ståhl Herrstedt precis talat om, varför jag tänker fatta mig kort. Jag instämmer helt i vad ledamoten framfört. Assistansbranschen är mycket riktigt ett av de områden som kommit att bli offer för brottslighet. SVT skriver så sent som i dag om just detta, och Migrationsverket pekar ut assistansbranschen som särskilt utsatt för oseriösa och kriminella aktörer.

Precis som Ståhl Herrstedt var inne på vittnas det om människohandel och lurendrejeri, inte minst kopplat till arbetskraftsinvandring. Funktionsnedsatta blir hithämtade från andra länder och förda till Sverige för att sedan placeras i bostäder medan assistansbolaget debiterar timmar för vård och tillsyn. Den funktionsnedsatta blir givetvis det stora offret, då vården eller stödet inte sällan uteblir eller är av väldigt dålig kvalitet. Detta är inhumant och helt skrupellöst. Det är en otroligt viktig fråga att komma till rätta med, denna gång inte bara ur ett ekonomiskt perspektiv utan i synnerhet ur ett medmänskligt perspektiv.

Jag uppfattar att statsrådet ser allvarligt på hur skevt och lättlurat systemet är. Det är viktigt att vi får kontroll och får till adekvata åtgärder. Eller menar statsrådet att det faktiskt räcker att tillskjuta mer medel till brottsutredande verksamhet hos de berörda myndigheterna?

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret.

Det här är viktiga frågor som förtjänar svar. Men de förtjänar framför allt lösningar. Det är trots allt så att det är de assistansberättigade och de skötsamma företagen som blir drabbade. Det är dags att adressera problemen där de verkligen hör hemma, så att fokus läggs på de systemfel som finns i stället för att man skuldbelägger en hel assistansreform - vilket jag inte menar att ministern har gjort.

Det måste till ett system som träffar rätt och åtgärder som inte drabbar dem som gör rätt för sig utan direkt träffar dem som är brottsliga och den brottslighet som de utför. Vi kan inte ha lukrativa system som möjliggör och underlättar brottslighet.

När assistansbedrägerier kombineras med arbetskraftsinvandring kan förtjänstmöjligheterna bli större. Upptäcktsrisken blir då också mindre, som dagens system ser ut, för då fördelas kontrollen på flera olika myndigheter som har sekretess mellan sig och inte kan komma till rätta med detta.

Slutsatsen man drar i rapporten är att den fria arbetskraftsinvandringen är en av huvudorsakerna till bedrägerierna. Det kanske är bättre och viktigare att lägga fokus där än på frågan om att hjälpa folk att fylla i ansökningar. Nu raljerar jag - jag kunde inte låta bli.

Jakten på de oseriösa och kriminella aktörerna får aldrig - och detta är det viktigaste - resultera i att de som är i faktiskt behov av assistans kommer i kläm. Ollerapporten visar på tydliga systemfel, som jag har redogjort för här och som faktiskt möjliggör fusk. Är dessa systemfel någonting som ministern tänker åtgärda?

Fru talman! Jag tackar Carina Ståhl Herrstedt och Linda Lindberg för diskussionen och frågeställningarna.

Vi är stolta över att vi bor i ett land som har ett generellt välfärdssystem och som under hela 1900-talet har byggt ut välfärden och fortsatt värna välfärden.

Vi ser sprickor i välfärden, inte minst kopplat till sjukförsäkringen. Vi ser också allvarliga hot mot det system som har byggts upp genom hårt arbete under de senaste 100 åren. Ett av de hoten är det som beskrivs av riksdagsledamöterna här.

Jag läste den rapport som Carina Ståhl Herrstedt refererar till första veckan den kom. För min del blev jag stärkt i övertygelsen att vi måste prioritera kampen mot den organiserade brottsligheten i välfärden under det här året.

Jag blev också stärkt i övertygelsen om att alla partier har en skyldighet att se över den politik som förs vad gäller arbetskraftsinvandring och reglerna där. Jag är glad att det just nu pågår en utredning om att ändra de regelverken.

Det behövs nog en självkritisk analys hos de partier som har haft en övertro på ett liberalt regelverk för arbetskraftsinvandringen som också påverkar andra system, som vi ser i den här diskussionen. Där pågår som sagt en utredning som är väldigt central i frågeställningen om hur vi kommer åt de problem som vi ser med brottslighet inom assistansen.

Vi kommer inte ifrån att det är viktigt att regeringen tillför mer resurser till de myndigheter som är utsatta för attacker, framför allt Försäkringskassan. Det är viktigt att de myndigheterna utvecklar metodiken för det brottsbekämpande och förebyggande arbetet. Men de resurserna måste kompletteras med rätt rättsliga verktyg för att komma åt brottsligheten.

Det är därför vi just nu tittar på frågeställningen som rör brottsbekämpande och brottsutredande befogenheter hos Försäkringskassan. Där fanns det ett förslag från tidigare utredning om att detta skulle ske. Men remissinstanserna var väldigt kritiska till upplägget.

Vi tittar nu på vad vi kan göra för att Försäkringskassan ska få rätt verktyg samtidigt som vi tar tag i de invändningar som finns mot den här modellen. Det arbetet pågår för fullt just nu på Socialdepartementet parallellt med den intensiva dialogen som vi har med Försäkringskassan för årets verksamhet. Där framgår det av regleringsbrevet att det arbetet är väldigt prioriterat.

Jag arbetade tidigare med de förvaltningspolitiska frågeställningarna i regeringen som civilminister. Jag kom då vid flera tillfällen i kontakt med frågor som handlade om hur sekretesskyddet sätter stopp för den brottsbekämpande och brottsförebyggande verksamheten i våra myndigheter.

Det jag kan konstatera nu är att det har skett väldigt mycket på det området de senaste åren. Det har vidtagits flera åtgärder och tagits många steg. Det handlar om att underlätta myndighetssamverkan och delning av information. Det återstår dock fortfarande några frågeställningar som berörs av de utredningar som just nu bereds på Regeringskansliet. Utredningarna ligger på vårt bord, och vi arbetar med dem just nu.

Om man tvekar om huruvida det som vi debatterar just nu är viktiga frågor rekommenderar jag alla kammarens ledamöter och alla åhörare att läsa den rapport som har berörts i den här debatten. Rapporten visar hur kriminella aktörer gör som de alltid har gjort i världshistorien. De letar innovativt efter intäkter som kan finansiera deras kriminella verksamhet. Det är ingenting nytt och det är inget unikt för Sverige, men det är statens skyldighet att visa den starka statens och det starka samhällets motkraft mot infiltrationsförsöken från kriminella aktörer.

Fru talman! Vi kan här i kammaren konstatera att brott mot det gemensamma välfärdssystemet likt många andra brottskategorier är något som upprör såväl oss som medborgaren. Det handlar inte bara om den ekonomiska förlusten utan om medborgarnas tillit och förtroende till det gemensamma välfärdssystemet. Det framgår också i flera rapporter att medborgarnas förtroende för systemets funktioner och legitimitet är minst lika viktigt som systemets leverans.

Det rapporteras om personer som flyttat tillbaka till sina hemländer utanför EU:s gränser, likt de 45 IS-terroristerna som vi talade om tidigare, och fortsätter att inkassera diverse förmåner ur det svenska välfärdssystemet under långa perioder. Precis som jag sa tidigare är det ett hån mot alla utförsäkrade, fattigpensionärer och alla andra som varje månad bidrar till det svenska bidragssystemet. Regeringen med sin humanitära hybris verkar tycka att Sverige ska räcka till för all världens befolkning.

Jag tror inget retar folk mer än just det vi pratar om i denna debatt och som man kortfattat kan summera som orättvisa och orätt. Det finns människor som utförsäkras, pensionärer som sätts på bar backe, fattigdom, barnfattigdom och så vidare, och sedan strömmar det ut medel felaktigt i andra ändan. Vill vi på riktigt få ordning på problematiken behöver den angripas, precis som statsrådet säger, från flera håll. Samtidigt är det viktigt att det inte drabbar den som har rätt till stöd.

Vi är för ett generöst socialförsäkringssystem för den som har rätt till det. Du ska kunna lita på välfärden när du behöver den. Vi måste helt enkelt skyndsamt få till en ordentlig lagstiftning samt skärpa kraven på tillgång till den svenska välfärden. Det är oerhört primärt i mina ögon.

Varför ska medborgarna fortsätta att betala in till det gemensamma välfärdssystemet om kvaliteten sakta sjunker i takt med att kriminella systematiskt dränerar det?

Fru talman! Tack, Linda Lindberg och Carina Ståhl Herrstedt, för interpellationsdebatten!

Jag vill avslutningsvis säga följande. Den största tillgången i det svenska samhället är den höga grad av tillit som finns i vårt land. Vi är ett av de länder i världen som sticker ut. Människor litar på varandra i Sverige. Människor litar på staten och de offentliga institutionerna.

Är det någonting vi ska göra, någon del av vårt samhälle som vi ska värna, är det just att upprätthålla den höga graden av tillit. Vad hotar den tilliten? Jo, det är när människor känner att de offentliga systemen inte lever upp till de berättigade förväntningar som finns om rättfärdighet, likabehandling, respekt för lagstiftningen och att rätt personer ska ha rätt till de förmåner som är beslutade av denna kammare.

I kampen för upprätthållandet av den höga graden av tillit i vårt samhälle kommer de frågorna först. Det är en skyldighet som vi har gentemot våra medborgare. Under de senaste dygnen har vi i denna kammare diskuterat det som händer i vår omvärld, attackerna mot demokratin runt om i världen. Väldigt mycket av det vi sett i omvärlden de senaste veckorna som skrämmer oss börjar med att människors tillit och tilltro till de offentliga systemen har skadats i de länderna. Låt oss inte acceptera att detta sker i vårt land.

Det första steget vi kan göra är att återupprätta skyddet och den ekonomiska tryggheten i våra socialförsäkringar och se till att våra medborgare får den trygghet de förtjänar vid sjukdom, föräldraskap, nedsatt arbetsförmåga på grund av funktionsnedsättning samt vid ålderdom. Låt oss parallellt med det intensifiera arbetet med att bekämpa de kriminella attackerna på det svenska välfärdssystemet.

Jag vill tacka ledamöterna för interpellationen och för engagemanget och intresset i frågan.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.