Åtgärder mot kringgående av lagen om anställningsskydd

Herr talman! Luciano Astudillo har frågat mig vad jag avser att göra för att missbruk av lagen om anställningsskydd inte ska vara möjligt. Den bakgrund han tecknar handlar om ett specifikt företag - Euromaint AB - där man enligt uppgift varslat samtliga tillsvidareanställda på ombyggnadsverkstaden i Malmö, och de anställda nu har att välja mellan uppsägning och att gå över till ett bemanningsföretag. Jag besvarade den 9 december förra året en fråga av Sven-Erik Österberg på liknande tema. Mitt svar på Luciano Astudillos fråga kommer att vara i linje med vad jag då anförde. Arbetsbrist är enligt lagen om anställningsskydd saklig grund vid uppsägning. Samtidigt finns skyddsregler, bland annat i form av företrädesrätt till återanställning. Att hyra in arbetskraft i stället för att ha egna anställda är i sig inte otillåtet. Utgångspunkten är dock naturligtvis att företag ska agera i överensstämmelse med gällande lagar och avtal. Om det skulle vara fråga om kringgående av gällande regelverk, och var gränserna i så fall går, är ytterst en fråga som kan prövas i domstol. Utgångspunkten för den svenska arbetsrättsliga lagstiftningen generellt är att samma regler gäller för anställda i bemanningsföretag som för andra kategorier av arbetstagare. Bemanningsföretag har som andra arbetsgivare möjlighet att teckna kollektivavtal. Inom bemanningsbranschen har också i princip alla arbetsgivare gjort det. Ett villkor för medlemskap i förbundet för bemanningsföretagen är kollektivavtalsbundenhet. Organisationen uppskattar täckningsgraden till 98 procent. Det är alltså en högre täckningsgrad än för arbetsmarknaden generellt sett. Det finns inget som säger att ett bemanningsföretag skulle vara en sämre arbetsgivare än någon annan. Om det finns kollektivavtal på en arbetsplats gäller särskilda regler i medbestämmandelagen med en skyldighet för arbetsgivaren att förhandla med facket innan beslut om att, utan att ett anställningsförhållande uppstår, låta någon utföra arbete för arbetsgivarens räkning eller i arbetsgivarens verksamhet, till exempel genom anlitande av ett bemanningsföretag. Facket har vetorätt om den tilltänkta åtgärden kan antas medföra att lag eller kollektivavtal för arbetet åsidosätts eller om åtgärden annars strider mot vad som är allmänt godtaget på avtalsområdet. Det krävs dock att arbetstagarorganisationen har fog för sin ståndpunkt för att ett sådant förbud mot att fatta eller verkställa beslutet ska inträda. Jag vill i sammanhanget också nämna det EU-direktiv om arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag och som avser bland annat skyddet för anställda i bemanningsföretag. Det trädde i kraft i december 2008 och ska vara införlivat av medlemsstaterna senast den 5 december 2011. Regeringen tillsatte i september förra året en utredning med uppdrag att överväga och lämna förslag på vilka åtgärder som behöver vidtas för att i svensk rätt genomföra direktivet. Utredaren ska redovisa sitt uppdrag senast den 29 oktober 2010. Diskussionen kring lagen om anställningsskydd och inhyrning av personal från bemanningsföretag är inte ny. Jag kan inte uttala mig i det enskilda fall som Luciano Astudillo tar upp, men jag följer noga utvecklingen på arbetsmarknaden. Jag tycker också att det är bra och viktigt med en levande diskussion kring hur det arbetsrättsliga regelverket fungerar.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka Sven Otto Littorin för svaret. Jag hade förvisso hoppats på ett mer offensivt svar, men tyvärr är Littorins svar lite undfallande. Han till och med försöker förminska det problem jag beskriver i interpellationen. Den här debatten handlar inte i första hand om huruvida bemanningsföretagen är bra eller dåliga. Bemanningsföretag kan vara väldigt bra. Mycket tyder på att de har bidragit till att sänka tröskeln för grupper som har en svag position på arbetsmarknaden. De har bidragit till att ge företagen ökad flexibilitet, inte minst där det finns stora svängningar i order, varor och efterfrågan. Det är himla positivt att den möjligheten har funnits för att klara konkurrensen. Så har det varit till exempel i det fall som jag beskriver i min interpellation, Euromaint. Med all respekt för att statsrådet inte vill prata om det här exemplet vill jag berätta lite hur det sett ut på det företaget. Den 3 december informerades företagets alla 91 anställda i den här verkstaden om att de varslas om uppsägning. Alla anställda, många med 20-30 års erfarenhet och specialkompetens på just det här området, fick välja mellan uppsägning och att gå in i ett bemanningsföretag. Företaget har redan under lång tid haft en låg grundbemanning, för så är det inom den branschen. Med fackets goda minne har man träffat en uppgörelse om en så låg grundbemanning som 30 procent, och så har man kunnat komplettera med de övriga 70 procenten för att klara svängningarna i efterfrågan. När de anställda informerades om detta var orderböckerna fulla fram till mars nästa år. Ändå gör man den här omvandlingen av företaget. Man säger upp alla och erbjuder bemanningsföretag som alternativ. Det kunde ha varit bara Euromaint, men så är det inte. Det är det fall som ligger mig närmast eftersom jag bor i Malmö och har blivit kontaktad av fackföreningsrörelsen där. Men under senare tid har vi sett allt fler företag som använder bemanningsföretagen på ett sätt som aldrig var tänkt i lagen. Det är kärnan i den här frågeställningen. Vi får allt fler signaler om att bemanningsföretag används på ett sådant sätt att man som arbetsgivare kan kringgå LAS, MBL och annan skyddslagstiftning. Det borde bekymra en svensk arbetsmarknadsminister, inte förminskas i ett väldigt platt svar. Därför vill jag ställa frågan igen: På vilket sätt avser ministern att agera för att säkra att bemanningsföretagen inte används för att underminera den svenska arbetsmarknadsmodellen och därmed LAS, MBL och annan skyddslagstiftning?

Herr talman! Den här frågan intresserar mig mycket, och jag har följt den noga. Jag ställde tidigare också en fråga till arbetsmarknadsministern som arbetsmarknadsministern hänvisade till i sitt svar. Jag kan konstatera att arbetsmarknadsministern också där rundar kärnan i problemet i den här frågan. Det är inte så att vi har någon allmän stor kritik mot dem som jobbar i bemanningsföretag, att det skulle vara våldsamt dåliga anställda överlag. Så är det naturligtvis inte. Men man kan konstatera att företag efter företag använder bemanningsföretag. Luciano pekade på ett i Malmö. Ett företag som heter Ålö, utanför Umeå, varslade 44 anställda i somras och vill nu ersätta dem med personal från bemanningsföretag i stället. Förhandlingar pågår just nu med verkstadsklubben, som naturligtvis tycker att det är att kringgå LAS. Vi minns också Urban Outfitters i Stockholm där de anställda begärde ett kollektivavtal helt enligt de regler som finns på den svenska arbetsmarknaden. Där bemötte man de anställda med att säga upp dem och i stället ta in samma personal via ett bemanningsföretag, för man ville inte ansluta sig till det system som vi har på den svenska arbetsmarknaden. Det finns också domar, åtminstone en, i Arbetsdomstolen där man har sagt att utifrån hur LAS är konstruerad är det okej att ersätta personal som har återanställningsrätt i det fallet med personal från ett bemanningsföretag i stället - en ny tolkning av LAS som inte har gjorts tidigare. Det sägs att det finns en viss skillnad i de här fallen, och det ligger domar hos domstolen just nu om det här. För mig framstår detta väldigt skrämmande också av det skälet att jag nyss såg en OECD-undersökning där man har tittat på 30 länder, däribland Sverige. Det är inte vilka länder som helst utan länder i OECD. Och man konstaterar att Sverige har en av de mer liberala anställningsskyddslagarna. Vi hamnade på tionde plats. Ändå hade man inte tagit hänsyn till att vi har en dispositiv lagstiftning som gör att de lokala företrädarna, om de är överens, kan göra avsteg från turordningsregler och uppsägning. Annars skulle vi ha setts som ännu mer liberala. Det här är en osäkerhet. Det kan väl vara okej att jobba i ett bemanningsföretag, men inte om det är i ett företag där det inte finns några anställda. Som anställd i ett företag blir det en annan närhet till företaget. Man är med i diskussionerna och i utvecklingen av företaget på ett helt annat sätt. Här köps bara en tjänst utifrån, och det går naturligtvis inte att jämföra. Det är klart att det underminerar mycket av den svenska traditionen på arbetsmarknaden med starka parter som kan förhandla, diskutera och komma fram till bra lösningar. Nu gör man till viss del våld på den traditionen genom att göra på det här sättet. Jag vill pressa arbetsmarknadsministern mer. Jag tycker inte att svaret duger. Det duger inte att säga att det inte är fel att jobba i ett bemanningsföretag - det är vi överens om att det inte är - för det är ett sätt att ändra de regler och förutsättningar som rått på svensk arbetsmarknad när man använder sig av det här systemet. Det är klart att det har en påverkan på vad personal tycker, vågar säga och ställa för krav. Kanske ligger också frågan om mänskliga rättigheter i detta: Gör som vi säger nu, annars ser vi till att du i bästa fall får komma tillbaka via ett bemanningsföretag. Det här är en kränkning också av föreningsrätten. Jag skulle vilja ha en arbetsmarknadsminister som är lite tydligare på den här punkten.

Herr talman! Jag vill tacka arbetsmarknadsministern för svaret, men inte heller jag är helt nöjd med det. Arbetsmarknadsministern har tidigare hört till dem som har lovordat och försvarat lagen om anställningsskydd. Jag har många gånger sagt att det känns som att det nästan kunde ha varit mina egna ord när arbetsmarknadsministern förklarat hur genialiskt anställningsskyddslagen är utformad när det gäller att balansera de vitt skilda intressen som det naturligtvis handlar om i det här fallet och på arbetsmarknaden över huvud taget. Om arbetsmarknadsministern har den uppfattning som han åtminstone i ord har gett uttryck för, att man inte kan rubba denna balans utan att det får konsekvenser och att det är viktigt att den upprätthålls, så borde också han bli bekymrad när han ser det som händer och Luciano Astudillos beskrivning i interpellationen och Sven-Erik Österbergs beskrivning här i debatten av hur det i dag ser ut, att man använder bemanningsföretag för att kringgå lagen om anställningsskydd. Med andra ord: Arbetsmarknadsministerns tidigare sätt att ställa sig bakom lagen om anställningsskydd och hur den är uppbyggd rimmar väldigt illa med att inte vilja åtgärda det här problemet. Visserligen säger inte arbetsmarknadsministern i svaret att han inte vill åtgärda problemet, herr talman, och det vill jag fastslå. Men jag skulle ändå vilja, precis som Luciano Astudillo och Sven-Erik Österberg, att arbetsmarknadsministern förtydligade sig och tog ställning i frågan. Det finns en liten öppning. Jag tycker att det är bra och viktigt med en levande diskussion kring hur det arbetsrättsliga regelverket fungerar, sade arbetsmarknadsministern. Nu är det så att den diskussionen har pågått ett antal år. Den uppstod inte i dag. Och precis som Sven-Erik Österberg säger kom det en dom för några år sedan, och utifrån den har det uppstått ett nytt läge. Det har sedan uppstått ett antal fall på den svenska arbetsmarknaden, inte bara de som kommer fram i interpellationen, där den här domen öppnade möjligheten att anställa folk från bemanningsföretag, fast det fanns folk som skulle in enligt turordningen, och kringgå lagen om anställningsskydd. Då har det på något sätt kommit i ett nytt läge, kan jag tycka. Diskussionen har pågått, exemplen finns och effekterna på anställningsskyddet är väldigt tydliga. Med tanke på den öppna inställning som arbetsmarknadsministern har, att han efterlyser en levande diskussion, skulle arbetsmarknadsministern kunna delta i den diskussionen lite konstruktivt genom att komma med förslag på hur han vill åtgärda problemet. Det skulle jag väldigt gärna vilja att arbetsmarknadsministern använde sitt inlägg till att förklara. Det går inte, arbetsmarknadsministern, att både lovorda lagen om anställningsskydd och låtsas som ingenting när man ser det som händer i dag. Det finns fall där man använt den här tekniken för att till exempel komma åt förtroendevalda som man inte vill ha. Man flyttar helt enkelt bort en förhandlingsmotpart från sin anställning och bemannar sedan företaget med någon annan. Det är i den här typen av extrema fall som företag använder sig av detta. Är det normala situationer med arbetsbrist löser man det i enlighet med den mycket goda lagstiftning som finns och som beskriver hur detta ska skötas på ett korrekt sätt. Som sagt: Jag bjuder in arbetsmarknadsministern till en konstruktiv diskussion om förslag till lösningar och till visad insikt om att detta är ett stort problem.

Herr talman! Jag tror inte att våra åsiktsskillnader är så stora. Abu Garcia-domen från 2003, som var startskottet till den utveckling som interpellanten och övriga debattörer tar upp, har tagits som intäkt för att kunna göra på det sätt som Luciano Astudillo med flera beskriver. Jag ska inte tolka lagen; det är jag förhindrad att göra enligt grundlag och annat. Jag kan dock konstatera att Abu Garcia-fallet inte handlade om de situationer som Luciano Astudillo med flera beskriver, nämligen att man säger upp hela personalstyrkan och sedan anställer samma personer trots att det fanns fulla orderböcker. Abu Garcia-fallet behandlade ett specifikt fall där man tydligt angav säsongsvariation som orsak till att man gjorde på detta sätt. Man skulle ta fram en ny rulle och ha den klar till sitt hundraårsjubileum, om jag inte minns fel. Det var en arbetstopp. Arbetsdomstolen har alltså bara bedömt § 38 och § 39 i medbestämmandelagen utifrån ett fall som inte är jämförbart med de exempel som ni tar upp. Därför är det principiellt viktigt och intressant att Arbetsdomstolen nu har på sitt bord det så kallade Maraboufallet. Det är exakt det ni beskriver, det vill säga att man rundar de olika regler och lagar som finns genom att säga upp och sedan via bemanningsföretag återanställa samma personer. Jag är oerhört intresserad av att se vad domen kommer att säga. Det finns inget förhandlingsdatum utsatt ännu, men jag hoppas att vi kan få ett besked så snabbt som möjligt. Jag är, precis som ni, bekymrad om det skulle visa sig att det finns utrymme, som Arbetsdomstolen tolkar lagen, att göra på det sättet. Det var inte avsikten från början. Då finns det anledning att återkomma och fundera över vad man i så fall ska göra åt det. Lagen som den är skriven är ganska tydlig. I MBL:s § 38 finns krav på informationsplikt och i § 39 krav på vetorätt för de fackliga organisationerna när man gör på detta sätt. Jag har varit aktiv i denna debatt och kommer att fortsätta vara det. Jag hade en debatt med Thomas Östros i Uppdrag granskning för någon vecka sedan på detta tema. Den spretade dock, för den handlade om allt från villkoren i kollektivavtalen i bemanningsföretagsbranschen till just den här specifika diskussionen. Vi kan skilja på tre olika debatter i samma. För det första är vi överens om att bemanningsföretagen är viktiga och fyller en funktion. För det andra tror jag att vi kan vara överens om att det är bra med en hög kollektivavtalsteckningsgrad i bemanningsbranschen. Vi är också, tror jag åtminstone - utan att lägga ord i er mun - överens om att det är en god idé att vi i grunden i Sverige har samma arbetsrätt och samma regelverk för dem som är anställda i bemanningsföretag och för dem som är anställda direkt hos ett företag. Vad det handlar om är: Kan man göra hur som helst med de medarbetare man har? Svaret på den frågan borde vara nej. Därmed hoppas jag att interpellanten, Sven-Erik Österberg och Patrik Björck kan känna sig åtminstone lite nöjda. Min åsikt är dock att vi måste avvakta Maraboudomen för att se hur Arbetsdomstolen tolkar denna typ av fall som faktiskt inte prövats där förut. Skulle Arbetsdomstolen göra tolkningen att det är okej att göra så här är jag inte främmande för att man tittar på hur man då hanterar detta. Vi har utredaren som tittar på hur bemanningsföretagsdirektivet ska implementeras i svensk lagstiftning. Det skulle kunna vara en möjlig väg för att titta närmare på detta i så fall.

Herr talman! Det är fantastiskt bra att bemanningsföretagen har anammat den svenska kollektivavtalsmodellen och själva medverkat till att ha kollektivavtal i sin bransch. Teckningsgraden är, precis som Littorin säger, hög, och det är positivt. Det är också bra att Littorin tillsatt en utredning om implementeringen av EU-direktivet om bemanningsföretag, för vi hade ett läge där svenska bemanningsföretag för att de anammat kollektivavtalsmodellen riskerade att hamna i en situation där de blev utkonkurrerade av bemanningsföretag från andra länder. Det är otidsenligt. Det är inte detta diskussionen handlar om, och jag hoppas att vi kan hålla det vid sidan av. För mig handlar det om att vi under en lång tid har haft en utveckling med fler och fler bemanningsföretag i landet. Det behöver inte, som jag sade, vara negativt. År 1994 hade vi ungefär 5 000 anställda inom bemanningsföretagen. År 2000 hade det ökat till 42 000, och 2008 var vi uppe i nästan 60 000 helårsanställda i bemanningsföretag. Signalen är glasklar där ute. Allt fler återanställs via bemanningsföretag. Man väljer att ta in alla vikarier via bemanningsföretag i stället för att själv ta ansvar för de anställda. Jag återkommer till det som min interpellation handlade om, nämligen Euromaints tillvägagångssätt där man ersatte all sin personal med personal från bemanningsföretag. Internationellt är detta en stor debatt. Vi ser hur arbetsgivare i land efter land väljer att hyra in en större andel av sin personal från bemanningsföretag. Vi var i Sydkorea med utskottet i början av mandatperioden. Där kunde 20-30 procent kunde vara inhyrd personal. En svensk arbetsmarknadsminister måste vara glasklar och säga: Dit ska vi inte. Då räcker det inte att säga att man ska vänta och se hur domen blir. Arbetsmarknadsministern måste säga att han är beredd att skicka tilläggsdirektiv till utredningen för att tydliggöra att bemanningsföretagen inte ska användas på ett sätt som det inte var tänkt från början när vi öppnade för bemanningsföretagen att vara med och medverka till en mer flexibel arbetsmarknad. Det måste vara budskapet från Littorin i dag. Vi socialdemokrater är beredda att göra detta. Det har vi sagt på en kongress. Vi är beredda att göra det till en valfråga. Det ska Littorin vara medveten om. Signalen måste vara glasklar. I Sverige ska vi konkurrera med kompetens och inte med ökad otrygghet. Då räcker det inte att säga att man ska avvakta domen och kanske möjligtvis göra något. Då måste signalen vara glasklar nu.

Herr talman! Jag tackar arbetsmarknadsministern för svaret. Vi är överens om att det är en grundbult att de som jobbar i bemanningsföretagen inte ska ha sämre villkor. Det var bland annat det som Hasse Karlsson drev hårt som avtalssekreterare i LO. Annars har man lönekonkurrens direkt emellan; då är det mer gynnsamt att ta in personal via bemanningsföretag. Det är inte på de villkoren man ska göra bedömningen att ha bemanningsföretag, utan det har mer med flexibilitet, arbetsanhopning och så vidare att göra. Jag har följt frågan länge. Det blir såklart intressant att se hur domarna faller. Jag tycker dock att man redan nu kan avkräva att arbetsmarknadsministern ger ett tydligare besked. Arbetsmarknadsministern är så nära man kan vara utan att säga att han ska se över lagstiftningen. Jag förstår att det är lite besvärande för en moderat arbetsmarknadsminister att få rubriker om att han vill stärka LAS. Det är väl det enda som håller arbetsmarknadsministern tillbaka, kan jag tänka. Det är dock precis i kanten av det han är. Vi har varit klockrena i detta. Jag vet att parterna har tagit upp det i avtalsförhandlingarna. Om de kan lösa frågan är det bra. Jag har inget emot det. Om de inte gör det och inte kommer framåt är beskedet från mig att vid en rödgrön valseger kommer vi att se till att man inte kan krypa runt detta och säga upp och ersätta befintlig arbetskraft med personal från bemanningsföretag. Det är ett klart och tydligt besked. Vi får se vad domen säger och vad som händer där. Domen kanske kommer fram till att lagen inte får tillämpas så här och att det har skett i strid med LAS. Precis som Luciano tycker jag att det viktigt att ge tydligt besked i denna fråga. Det kan också vara viktigt för vår modell, som arbetsmarknadsministern säger att han står starkt bakom, att vi inte får avarter av slaget där man ersätter personal. Förtydliga dig gärna, arbetsmarknadsministern!

Herr talman! Jag kan bara stryka under det Sven-Erik Österberg sade. Jag uppfattade att arbetsmarknadsministern och vi nästan var överens. Jag är inte heller jurist, ska jag erkänna. Problemet med den tidigare domen, och det som har ställt till det för oss, är att man säger att bemanning inte är anställning. Och eftersom det inte är anställning kommer det inte på något sätt i konflikt med återanställningsrätten. Det är kärnan i problemet som uppstod i den tidigare domen, den så kallade Abu Garcia-domen. Vad det har för bäring i övrigt har jag svårt att bedöma. Det verkar besvärande eftersom lagen om anställningsskydd bygger på återanställningsrätten. Man har alltså rätt till anställning före någon annan. Domstolen säger att bemanning inte är att betrakta som anställning och därmed upphävs detta. Det känns som om det är lagen om anställningsskydd som man måste gå in och hantera för att täppa till detta så att det inte kan uppstå en ny anställningsform eller något annat som vi inte känner till. År 1974 när lagen om anställningsskydd skrevs var detta inte intressant över huvud taget eftersom detta fenomen inte existerade på svensk arbetsmarknad. Uppfattade jag arbetsmarknadsministern rätt - nu är det finlir i hur man uttrycker sig - menade arbetsmarknadsministern att om den nya domen inte återställer rättsordningen är arbetsmarknadsministern beredd att lagstifta? Är det så?

Herr talman! Det var en tydlig fråga. Låt mig konstatera att det inte är bemanningsföretagen som är problemet. En och annan av deras kunder förefaller att ta Abu Garcia-domen som intäkt för att allt är okej. Jag menar att det inte kan ha varit avsikten, vare sig med lagen om anställningsskydd eller med de två paragrafer i MBL som jag hänvisade till. Jag menar också att detta aldrig har prövats av Arbetsdomstolen. Det sker nu i Maraboufallet. Jag kommer att avvakta domen och analysera den, och jag kommer att titta över förslaget till implementering av bemanningsföretagsdirektivet när det kommer. Om vi får en dom som på något sätt bekräftar att allt är okej är jag beredd att överväga lagstiftning. Jag vill också påminna om att nyss nämnde Hasse Karlsson var arbetsmarknadsminister i tre år efter Abu Garcia-domen. Det hände inte så mycket då på just den här fronten. Nu får vi en dom som handlar om detta faktiska fall. Då tycker jag att vi får anledning att se hur vi ska hantera den. Jag tror inte att vi i grunden är särskilt oense. Det handlar om att man ska ha ett grundläggande regelverk. Somliga av oss har ju debatterat lagen om anställningsskydd vid flera tillfällen tidigare. Jag är av samma åsikt som jag alltid har varit, att det inte är den som är det stora problemet. Ju längre från Storgatan och Norra Bantorget man kommer desto mer smidigt hanteras både turordningskretsar och olika typer av omställningar i praktiken. Jag säger som jag brukar säga: If it ain't broken why fix it? Om den är broken måste vi fix it.

Herr talman! Littorin passade på att drämma till Socialdemokraterna som han brukar göra i sina slutrepliker. Där gjorde han en miss. Jag vill tacka för det här samtalet. Utgångspunkten är viktig. Bemanningsföretagen är bra i vissa fall. De har bidragit till att sänka trösklarna för grupper som har svårt att komma in på arbetsmarknaden. De har ökat flexibiliteten för företag som behöver anpassa sig efter konjunkturen. Så länge det finns frågetecken för hur man implementerar och använder bemanningsföretag äventyras allt som är bra. Då sprider sig en otrygghet på svensk arbetsmarknad. Det är inte bra. Vi får fler och fler signaler från flera delar av landet både när det gäller återanställningar efter krisen och när det gäller hur man byter ut hela personalgrupper. Frågan växer. Det är viktigt att det är klockrent när det gäller LAS, MBL och annan arbetsmiljö. Vi socialdemokrater kommer att följa detta noga. Som rödgröna är vi inte rädda att säga att vi kommer att titta på detta. Det är länge sedan lagstiftningen implementerades och det är för många frågetecken just nu. Det är viktigt att förtydliga lagstiftningen om det behövs. Människor ska känna sig trygga. Signalen är glasklar. I Sverige ska vi konkurrera med kompetens, inte med ökad otrygghet. Vi socialdemokrater förväntar oss att arbetsmarknadsministern agerar efter det.

Herr talman! Jag behöver nog inte förlänga debatten. Jag höll ju mitt avslutningsanförande alldeles nyss. Maraboufallet handlar om att Arbetsdomstolen prövar de här regelverken på ett sätt som man inte har gjort förut. Om man kommer fram till något som vi bedömer inte var avsikten eller viljan med lagen om anställningsskydd eller paragraferna i MBL som jag hänvisade till, är jag beredd att överväga lagstiftningen och titta på konsekvenserna av domen.