Åtgärder med anledning av tolkutredningen

Fru talman! Nikos Papadopoulos har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta med anledning av förslagen från Utredningen om kontakttolkar, om jag avser att begränsa utbildningsplatserna och om jag avser att ta fram direktiv till domstolar och andra myndigheter om krav på att använda auktoriserade tolkar. Det är av mycket stor vikt att det finns tillgång till kompetenta tolkar inom rättsväsendet, sjukvården och andra delar av samhället. Tyvärr brottades den tidigare kontakttolkutbildningen med stora kvalitetsbrister. Förkunskapskrav saknades. Alla deltagare fick intyg på att de hade gått kursen oavsett om de tillgodogjort sig kunskaper eller inte. Alldeles för få fick tillräckliga kunskaper för att kunna bli auktoriserade tolkar. Behovet av förändring var därför starkt, och en utredning, Utredningen om kontakttolkar, tillsattes av den förra regeringen. Utredningen föreslog i sitt betänkande (SOU 2005:37) att en tvåterminers sammanhållen grundutbildning på halvtid med förkunskapskrav skulle införas. En sådan uppstramning betyder naturligtvis att många sökande sållas bort redan vid antagningen. En koncentrerad utbildning, med samlad lärarkompetens, kan inte heller ges hos lika många utbildningsanordnare som tidigare. Utredningen föreslog därför att utbildningen skulle koncentreras till högst tre folkhögskolor. År 2006 fick Stockholms universitet i uppdrag att, genom Tolk- och översättarinstitutet, utveckla utbildningen med utgångspunkt i utredarens förslag och bedömningar. Utbildningen skulle bland annat koncentreras till ett begränsat antal folkhögskolor och till ett mycket begränsat antal studieförbund. Institutet kan alltså i viss mån självt reglera det lämpliga antalet utbildningsanordnare. Institutet har under år 2007 gett bidrag till grundutbildningar vid fyra folkhögskolor och tre studieförbund, således till sju utbildningsanordnare. Detsamma planeras för år 2008. Den nya utbildningen har funnits under så kort tid att det är svårt att dra några absoluta slutsatser, men redan nu har Institutet visat att både förkunskapskrav och kunskapsprov under utbildningen har haft en positiv effekt på kvaliteten. Jag tänker naturligtvis följa verksamheten noggrant även i framtiden. Förvaltningslagen (1986:223) stadgar att myndigheterna vid behov bör anlita tolk. Av förarbetena till lagen framgår att myndigheterna i princip bör använda oauktoriserade tolkar bara när auktoriserade inte finns att tillgå (prop. 1985/86:80). Vad gäller domstolarna stadgas att rätten vid behov får anlita tolk och förordna en lämplig person. När det gäller frågan om direktiv till domstolar och andra myndigheter att använda auktoriserade tolkar ligger ansvaret i första hand inom Justitiedepartementet.

Fru talman! Jag vill tacka utbildningsministern för svaret, men tyvärr har jag inte fått ett klart svar på alla mina frågor. Fru talman! Möjligheterna till tolkning vid samhällskontakter har utvecklats under flera decennier. Sedan 1952 och framåt har Sverige expanderat snabbt. Behovet av arbetskraftsinvandring var stort under 50- och 60-talen. Sverige tog hit färdigutbildad arbetskraft för att kunna klara arbetskraftsbristen. Det skapade också behov av hjälp med tolkning i samhällskontakterna. Fru talman! Jag minns under 60-talet, när jag kom hit och började studera. Det var 1965-1966, när juntan började komma i Grekland. Då blev jag ibland tolk hos mina vänner, och jag vet hur svårt det var. Ibland kunde jag inte fatta några ord, och då var det inte lätt att förklara. Jag förklarade för myndigheter att jag inte kunde fatta det här. "Fortsätt", sade de. Det var inte lätt att vara tolk på den tiden - och inte i dag heller. Därefter har behovet av tolkar ökat, men många av tolkarna saknar grundutbildning. Även om det har skett en positiv utveckling från 80-talet och framåt finns det fortfarande stora brister. Myndigheter och samhällsinstitutioner använder fortfarande outbildade tolkar, vilket var en av anledningarna till att den förra socialdemokratiska regeringen tillsatte Tolkutredningen. Fru talman! Det är bra att utbildningsministern håller med om vår problembeskrivning när det gäller behovet av flera auktoriserade tolkar och de kvalitetsbrister som finns när människorna behöver stöd i kontakter med samhällets institutioner. Men frågan är vad utbildningsministern drar för slutsatser av Tolkutredningen mer än att han ska följa utvecklingen med intresse. Min fråga är: Vilka initiativ ska regeringen ta? Vilka åtgärder ska statsrådet vidta för att åtgärda bristen på utbildade tolkar? Fru talman! Det saknas officiella uppgifter om hur många tolkar det finns. Tolkförmedlingsutredningen uppskattade antalet verksamma tolkar till 5 000 under 2002. Av dessa är det bara 1 000 som är auktoriserade tolkar i hela Sverige. Från 1992 till 2004 har det bara tillkommit 70 utbildade tolkar. Fru talman! Eftersom vi i dag saknar ett nationellt register för tolkar har vi svårt att få en riktigt bra bild av hur många tolkar som finns men också av var i landet de är registrerade. Det är en brist som måste åtgärdas. Behovet är stort. Tolkutredningen visar att det behövs tolkar i 170 olika språk jämfört med de 37 språk som det finns auktoriserade tolkar för i dag. Då räcker inte regeringens ambitioner att följa utvecklingen. Bristen kan få allvarliga effekter både för rättssäkerheten och inom sjukvården. Att en patient får fel diagnos kan vara förödande, rent av livsfarligt.

Fru talman! Jag vill tacka för att Nikos Papadopoulos har väckt denna interpellation, som jag tycker är angelägen, om tolkverksamheten. I Sverige har vi en grundlagsskyddad rätt att kunna förstå och göra sig förstådd i kontakten med till exempel myndigheter. Jag är glad och stolt över att vi har en sådan rättighet för dem som kommer till vårt land och som kan behöva stöd och hjälp för att kunna ta sig in i vårt samhälle. Det är viktigt att man kan få någon som tolkar när man ska till en myndighet så att man förstår vad som förväntas av en och så att man själv kan ta ställning i de frågor som ställs i olika kontakter med tjänstemän. Ännu viktigare blir det kanske när man ska till vårdcentralen, tandläkaren eller sjukhuset för behandling. Vi vet ju att det i många fall blir barnen i en invandrarfamilj som får följa med och tolka hos läkaren. Det är naturligtvis inte alls bra för vare sig föräldrarna eller barnen, och det är inte lätt att översätta hur mamma har ont eller tillbaka till mamma vad doktorn egentligen säger för att hon ska må bättre. Språktolkarna fyller som vi vet en mycket viktig funktion, och det finns ett stort behov inom bland annat myndigheterna och sjukvården, som vi hört om här. Men eftersom titeln "tolk" inte är skyddad kan i princip vem som helst utge sig för att vara tolk. Den utbildning som tolkarna har registreras inte, som vi hörde. Det kan förstås hända att det i de enskilda myndigheternas föreskrifter finns krav eller önskemål om att en tolk ska vara auktoriserad, men det är egentligen fritt fram för vem som helst att kalla sig tolk, och i dag finns det inte heller någon tillsyn över branschen. Om man i dag är auktoriserad tolk kan man ha en skyddad yrkestitel. En auktoriserad tolk kan också få bevis för att man har ett speciellt kompetensområde, till exempel som rättstolk eller som sjukvårdstolk. Eftersom arbetsområdet för tolkar är så oreglerat tycker jag att det nog kan stramas upp lite så att de som behöver tolkning kan känna större trygghet och att arbetsuppgifterna och yrket därmed också kommer att uppmärksammas och värderas mer. I den statliga utredning som handlar om tolkförmedling och som överlämnades i början av år 2004 föreslog man flera åtgärder, som vi har hört här, för att förbättra situationen när det gäller tolkarna. Man föreslog bland annat en åtgärd som jag tycker är extra viktig, nämligen att man skapar en central myndighet som ska ha ansvaret för registrering och tillsyn över tolkförmedlingarna. Att skapa en tillsynsmyndighet skulle innebära att man får en myndighet som kan se över hur arbetet löper lokalt när det gäller upphandlingen. Men det är också viktigt för individen när det kommer till själva utförandet av tolkuppdraget. Yrket tolk skulle också uppvärderas. Jag vill höra vad utbildningsminister Jan Björklund har för synpunkter när det gäller att garantera en bra tolkverksamhet framöver. Tycker inte ministern att det borde finnas någon typ av certifiering eller skyddad titel för tolkar? Det kan inte vara bra som det är i dag att vem som helst ska kunna kalla sig för tolk. Hur ser ministern på ansvars- och tillsynsfrågorna i framtiden som jag tycker är väldigt viktiga? De är också viktiga för den enskilde som är så utsatt. Han eller hon kan ju inte klaga om det blir rätt eller fel. Det är för att den enskilde inte ska komma till skada som jag har ett sådant engagemang i dessa frågor.

Fru talman! Jag tackar för interpellationen och för det engagemang som båda debattörerna visar för frågan. Regeringens arbete är så fördelat att vi har lite olika ansvarsområden. Mitt ansvarsområde handlar om utbildningen av tolkar. Men det är klart att utbildningen av tolkar är en nyckelfråga i detta sammanhang. Då frågar ni vad vi nu ska göra eftersom situationen inte är tillräckligt bra. Jag håller med om det. Svaret är att vi just har gjort en mycket stor reform. Innan vi gör nästa stora reform bör vi väl åtminstone vänta lite grann för att se vad den första reformen ledde till? Avsikten med den första reformen var att lösa många av de problem som ni pekar på i era frågor och i era inlägg. Jag vill peka på att när det gäller den gamla utbildningen, som kanske romantiserades väl mycket av interpellanten, var det bara 26 av de 1 000 som genomgick den som nådde målet att bli auktoriserade tolkar. De övriga hade inte tillräckliga kunskaper. Sanningen är att den utbildningen inte var bra. Den pågick ofta under några dagar eller några korta perioder. Det fanns inga förkunskapskrav och inte heller några examinationskrav. Den nya utbildningen är ett halvår effektiv tid. Man läser på halvtid under ett helt år. Det finns förkunskapskrav, och det sker examination. Denna utbildning har just startat, och vi vet därför inte vilken effekt den får. Men det är svårt att tro något annat än att man lär sig mycket mer när man har ett halvår effektiv tid än när man har några dagar på sig för utbildningen. En av bakgrunderna till interpellationen är att Nikos Papadopoulos är orolig för att utbildningen kommer att ske på bara tre ställen i Sverige och att många då skulle få så långt till utbildningen att det blir svårt för dem att genomföra den. Till att börja med finns inte utbildningen på tre ställen utan på sju. Utredaren föreslog tre ställen. I verkligheten har vi nu lagt upp den på ett sådant sätt att den är på sju ställen. Dessutom är det fullt möjligt att läsa på distans, vilket är ett modernt sätt att studera. Man måste därför inte sitta ett halvår i en universitetsaula, utan man kan läsa detta var man än befinner sig. Min bedömning är att på det sätt som utbildningen nu är upplagd har vi försökt lösa de kvalitetsproblem som fanns i den gamla utbildningen. Sedan får vi väl avvakta något år eller två innan vi kan dra slutsatser om vi tror att det behövs ytterligare åtgärder. Auktorisationen av tolkar i dag sköts av Kammarkollegiet. Jag fick frågan här om det behövs en särskild myndighet. Svaret är att det finns en myndighet som har ansvaret för auktorisation, och det är Kammarkollegiet. Att inrätta en ny myndighet bara för att lösa det som en annan myndighet redan har ansvar för ska vi väl akta oss för. Men jag vill inte utesluta någon åtgärd i framtiden. Nu har vi gjort en stor reform. Den gamla och den nya regeringen har haft samma inställning till detta. Nu fullföljer vi det. När detta har satt sig får vi utvärdera om det finns behov av ytterligare förändringar på detta område. Själva grundengagemanget för frågan delar jag med er, och att utbildningen inte var bra tidigare är vi helt överens om. Men nu har vi vidtagit en del rätt så radikala åtgärder, och vi hoppas att de ska ge effekt.

Fru talman! Utbildningsministern har betonat vissa punkter som jag vill ta upp. Jag är bland annat orolig över att det inte finns tolkar inom vissa områden som är auktoriserade, till exempel inom sjukvården och rättsväsendet. Även EU ställer krav på att den som ska förhöras i domstol har rätt till en kvalificerad tolkning på sitt modersmål om han eller hon inte förstår språket. Jag håller med utbildningsministern om att det är bra med en sammanhållen utbildning. Men då måste den finnas på flera platser än på bara tre eller sju, annars kan det innebära att det blir svårt med rekrytering om många sökande inte har möjlighet att studera på sin hemort utan måste studera långt bort från sina familjer. Det är bra att utredningen har föreslagit, precis som utbildningsministern har nämnt, att det ska finnas en distansutbildning. Då kommer det i alla fall att finnas några dörrar öppna. Jag hoppas att vi har samma uppfattning. Men det som jag är orolig för är att denna utbildning blir koncentrerad till bara fyra plus tre ställen, som utbildningsministern säger. Då är det nämligen svårt, som jag sade, för många som vill studera och bli tolkar. De har inte möjlighet att göra det. Därför vill jag ställa några frågor till utbildningsministern. Har utbildningsministern uppfattningen, om jag har tolkat honom rätt, att utbildningen ska finnas på bara fyra plus tre platser? Avser utbildningsministern att ha en myndighet där alla tolkar registreras och där deras kompetens framgår?

Fru talman! Det är bra att man har påbörjat en översyn och en ny utbildning för tolkar. Precis som ministern säger var det inte bra förut. Men eftersom tolk inte är ett skyddat begrepp kan man fortfarande använda sig av vem som helst och säga att man tolkar. Det är därför som det blir fel ute i samhället. Det har ibland visat sig att någon har tolkat fel när det har handlat om uppehållstillstånd och annat. Om det då inte är en auktoriserad tolk utan en person som kallar sig för tolk finns det ingen att ställa till ansvar. Jag tycker att det är bra att det är utbildningsministern som svarar på detta. När sjuksköterskor utbildas, som har ett viktigt yrke precis som tolkar, är språket viktigt. Det är det vi uttrycker oss med. Om man vill klaga på sjuksköterskor och läkare inom sjukvården kan man vända sig till Socialstyrelsen. Grunden i allt vi gör är att vi kan kommunicera. Då tycker jag att det är konstigt att man kan lämna över detta till vem som helst när det gäller så viktiga saker som sjukvård, domstolar och polis. Det har hänt att det har blivit fel. Jag tycker att det är bra att utbildningsministern har ett engagemang i dessa frågor eftersom detta handlar om en liten grupp människor som inte kan göra sig förstådda. Det är en liten grupp människor som inte kan uttrycka sig på det svenska språket. Därför drar dessa människor kanske inte till sig någon större uppmärksamhet. Men vi kan själva tänka efter hur det är när vi är i andra länder och man förstår att de har tolkat fel. Det kan man ibland förstå av svaren. Men dessa människor kan aldrig själva göra sig förstådda. Därför är det viktigt att man följer frågan och att man tittar på ansvarsfördelningen. Vem ska ha ansvar när man anlitar en tolk som tolkar fel, och hur ska man komma till rätta med detta? Vi måste ha en tillsynsmyndighet. Jag tycker att det är bra om ministern följer frågan. Sedan måste jag uppmana ministern, som när det gäller skolan kräver att myndigheterna ska samverka, att ta med sig denna fråga till justitieministern och till de andra ministrarna och samarbeta om denna så angelägna fråga.

Fru talman! Det ställs en del följdfrågor om tolkverksamheten i övrigt som jag måste säga att jag inte riktigt behärskar och som inte är mitt ansvarsområde, till exempel hur det ska fungera i sjukvården och så vidare. Men ansvaret för utbildningen har jag. Jag gläder mig över att vi är överens om att den reform som nu har gjorts är en första startpunkt för ett kvalitetslyft i fråga om detta. Vi har nu en rejäl utbildning som tillåts ta ett halvår effektiv tid. Det finns förkunskapskrav och examinationskrav. Det omedelbara som händer är att det blir något färre som går utbildningen därför att de här kraven finns. Å andra sidan nådde merparten av dem som tidigare gick den gamla utbildningen aldrig målen, så det är inte färre som nu når målen än det var förr. Tvärtom är det nu fler. När det gäller det som här föreslås - att det ska krävas auktorisation - är det så att det i förarbetena till förvaltningslagen tydligt står att myndigheterna ska använda auktoriserade tolkar. Man får använda en oauktoriserad tolk bara när det inte finns en auktoriserad tolk att tillgå. Jag antar att det kryphålet måste finnas. Finns det ingen så finns det ingen. En del processer måste ändå fortgå. Man kan ju inte vänta med att gå till socialtjänsten eller doktorn om det är en akut situation. Att vi ska ha tillräckligt med auktoriserade tolkar måste vara hela målet. När det gäller hur många ställen tolkarna ska utbildas på är det, så som svenskt utbildningsväsende fungerar, varken ministern eller regeringen som bestämmer exakt var utbildningen ska vara förlagd och på hur många ställen den ska finnas. En utredare har föreslagit tre ställen, men det är alltså ett utredningsförslag. Nu är det här lagt på Tolk- och översättarinstitutet. De lägger ut dessa utbildningar. Utbildningar finns fysiskt på sju platser i Sverige, alltså på mer än dubbelt så många som utredaren föreslagit. Dessutom går det att studera på distans. Det är många utbildningar i Sverige som är mycket viktiga för svensk samhällsfunktion och som inte finns på så många platser. Det är möjligt att det går att sprida utbildningen till ännu fler ställen. Det här är dock inte så dåligt jämfört med mycket annat. Dessutom är distansutbildning ett sätt att studera egentligen var man än befinner sig i Sverige. Några enstaka gånger åker man i väg för att delta i olika aktiviteter vid en utbildningsinrättning. Däremellan studerar man hemifrån via modern teknik och så. Spontant tycker jag inte att antalet platser är någonting som är bekymmersamt. Det handlar ju om rätt många platser nu. Dessutom har vi, som sagt, distansundervisning, så det är väl sörjt för detta. De frågor som ställts om hur tolkverksamheten sedan fungerar i rättsväsendet och i sjukvården exempelvis är med all säkerhet berättigade frågor. Jag får ta med dem till mina ministerkolleger. Sedan får ni väl ställa era frågor också till dem.

Fru talman! Det är bra att utbildningsministern ställer sig positiv i dessa utbildningsfrågor. Detta är väldigt viktigt, för det är stor skillnad mellan en auktoriserad tolk och icke auktoriserad tolk inom, som vi nämnt, rättsväsendet eller sjukvården. Jag är dock inte överens med utbildningsministern när det gäller det sista han svarade på. När det gäller direktiv till domstolar och andra myndigheter om att använda auktoriserade tolkar ligger ansvaret i första hand inom Justitiedepartementet. Därför tas inget initiativ i den frågan. Jag förstår att utbildningsministern inte kan ta hela ansvaret; det är jag medveten om. Men att utbildningsministern helt och hållet avstår här är, tycker jag, oacceptabelt. Det är ju utbildningsministern som ger möjligheter till dessa tolkar som är viktiga på både det ena och det andra området, inom olika institutioner, när det gäller att tolka. Det är utbildningsministerns ansvar att det finns tolkar som ger rätt tolkning. Såväl jag och Siw Wittgren-Ahl som utbildningsministern har betonat att det är väldigt viktigt att det tolkas rätt, för annars kan det till exempel kosta människor livet. Statsrådets svar i det avseendet gör mig inte så glad. Jag skulle alltså vilja ha ett bättre svar från statsrådet. Jag kan konstatera att vi står långt från varandra också i synen på rättsväsendet och på rättssäkerheten. Jag skulle, som sagt, önska ett bättre svar från utbildningsministern angående att föra fram detta till justitieministern och att se till att det genomförs.

Fru talman! I lagstiftningen står det, som sagt, att myndigheterna i första hand ska använda auktoriserade tolkar. Man får använda oauktoriserade bara när auktoriserade inte finns att tillgå. Jag förstår egentligen inte hur en annan reglering skulle kunna se ut. Det är klart att man om det sägs att det inte finns en auktoriserad tolk inte har någon tolk alls. Vi vet ju att det är brist på tolkar. Då går man till doktorn utan tolk. Det är väl trots allt inte bättre. Det är samma regelverk som det som gällde under den förra regeringen, så jag vet inte hur långt vi som partier i denna riksdag står från varandra. Jag uppfattar att riksdagen har varit fullständigt enig om de här reglerna. Det vi kan göra är att se till att vi har en utbildning som möjliggör att de som utbildas till tolkar får en bra utbildning så att de kan bli auktoriserade. Problemet med den förra utbildningen, som funnits i Sverige i många år, var att en massa individer gick på utbildningen. Men väldigt få nådde målen och kunde inte bli auktoriserade. Det är det vi nu, fru talman, rättar till.