Återuppbyggnad av Iran och stöd till civilsamhälle och demokratiska institutioner

Fru talman! Tack, interpellanten, för en mycket välskriven interpellation! Det finns gott om ämnen som vi kan käbbla om i kammarens talarstolar, men när det gäller just det här ämnet vill jag verkligen tacka Socialdemokraterna för ett genuint engagemang i de här frågorna.

Interpellanten har frågat mig vad jag och regeringen avser att göra för att inom ramen för det svenska utvecklingssamarbetet och inom EU verka för att biståndet kan användas för att stödja uppbyggnaden av demokratiska institutioner, rättsstatliga strukturer och ett starkt civilsamhälle i Iran efter kriget och vid ett eventuellt fall av den islamiska regimen.

Hon har även frågat hur jag och regeringen ser på möjligheten att vidareutveckla biståndsinsatser som syftar till att stärka internetfrihet och säker digital kommunikation i Iran, så att de kan bidra till civilsamhällets organisering och demokratiska processer i Iran efter kriget eller vid ett eventuellt regimskifte.

Interpellanten har också frågat om jag och regeringen bedömer att EU:s finansieringsinstrument Global Europe kan användas för att stödja uppbyggnaden av demokratiska institutioner, fria medier och civilsamhällesorganisationer i ett framtida Iran och hur jag och regeringen i sådana fall avser att driva denna fråga inom EU.

Sverige har under lång tid stått upp för det iranska folkets rättmätiga krav på respekt för mänskliga rättigheter, inklusive yttrande- och mötesfrihet. Regeringen har kontinuerligt – enskilt, inom EU och tillsammans med likasinnade – sett över hur vi på bästa sätt kan stötta den iranska befolkningen i detta avseende. Bland annat beslutade regeringen den 5 februari om ett nytt stöd på 10 miljoner kronor för människorättsförsvarare, demokratiförespråkare och aktörer som verkar för ökad yttrandefrihet i Iran. Regeringen har även vidtagit en rad åtgärder för att bemöta iranska myndigheters digitala repression och verka för att säkra tillgången till internet, inklusive genom restriktiva åtgärder mot statliga och privata aktörer som varit involverade i onlinecensur och övervakning eller bistått i störningar av tillgången till internet.

Den pågående utvecklingen i Iran och i regionen är oförutsägbar och har stora konsekvenser för det iranska folket. För många iranier har förhoppningar väckts om att utvecklingen ska kunna leda till ett mer demokratiskt Iran. Beroende på hur situationen utvecklar sig kommer regeringen att se över alla tillgängliga verktyg i den utrikes, handels- och biståndspolitiska verktygslådan, inklusive EU:s gemensamma instrument.

Oavsett vad som händer i Iran kommer Sveriges regering, bilateralalt och genom EU, att fortsätta arbeta uthålligt och konsekvent med att stödja det iranska folkets krav på respekt för mänskliga rättigheter, inklusive rätten att fritt uttrycka sina åsikter. Irans framtid måste avgöras av den iranska befolkningen.

Fru talman! Jag tackar biståndsministern för svaret och för att vi har denna debatt här i dag.

Jag är väldigt tacksam över att regeringen i rådande situation har stöttat människorättsförsvarare i Iran med bistånd och fortsätter att stå upp för det iranska folkets rättigheter. Det är viktigt och välkommet, och jag är glad över att det fortsätter.

Men min interpellation handlar inte om nuläget utan om hur regeringen förbereder sig för det som komma skall. Flera gånger i svaret till mig återkommer ministern till att utvecklingen är oförutsägbar och att regeringen kommer att se över verktyg beroende på hur situationen utvecklar sig. Problemet är att erfarenheter från andra konflikter visar att det ofta är just bristen på förberedelse som gör att avgörande möjligheter går förlorade. Det är inte när förändringen väl sker som man kan börja bygga upp stöd till demokrati. Då är det redan mycket som är avgjort.

Fru talman! När kriget upphör och den islamiska regimen faller uppstår ett mycket kort tidsfönster då riktningen för landet sätts. Det är i det skedet som förutsättningarna för demokrati kan antingen förstärkas eller försvagas. Det är då civilsamhälle, rättsstat och demokratiska institutioner har möjlighet att uppstå och behöver stöd – inte flera månader eller år senare, när andra krafter har hunnit etablera sig.

Vi vet att det vid övergångar snabbt uppstår konkurrerande intressen. Det kan handla om interna maktgrupper men också om externa aktörer som vill påverka utvecklingen. Om inte demokratiska strukturer får stöd tidigt riskerar de att hamna på efterkälken. Det handlar därför om beredskap – om att ha identifierat relevanta aktörer, ha byggt upp relationer, ha finansieringsinstrument som kan mobiliseras snabbt och ha en tydlig strategi för hur stöd till civilsamhälle, fria medier och rättsstat kan prioriteras.

Fru talman! Sverige har lång erfarenhet av att stödja demokratiska processer och civilsamhällen i olika delar av världen. EU har dessutom betydande resurser och verktyg. Det innebär att vi faktiskt har möjlighet att göra skillnad. Men då krävs också politisk vilja att agera i tid. Därför vill jag fråga ministern igen – och jag hoppas på ett mer konkret svar: Vilka steg kan regeringen ta redan nu för att inom EU förbereda ett samlat stöd till Iran efter kriget och vid ett regimskifte? Ser regeringen behov av att utveckla särskilda biståndsramar för just denna typ av övergångssituation?

Genom att regeringen tar en mer aktiv roll i EU kan vi se till att inte missa det fönster som nu öppnas. Det handlar inte ytterst om biståndspolitik i dess snäva mening. Det handlar om huruvida omvärlden är beredd att bidra till ett framtida Iran där det finns förutsättningar för landet att utvecklas i en demokratisk riktning.

Fru talman! Jag tackar för debattinlägget. Man ska inte tolka mina mycket tydliga ord om att alla verktyg i verktygslådan finns tillgängliga för det iranska folket som något slags passivitet. Det jag och regeringen menar är att det beror på vad som händer. Vi vet ännu inte var brickorna landar. Det kan till exempel uppstå en storskalig humanitär kris, och då är det framför allt humanitärt arbete som behövs i det korta perspektivet. Det kan också handla om att bygga upp stabila, öppna och demokratiska institutioner som respekterar kvinnors och flickors rättigheter och värnar mediernas oberoende. Men vi vet ännu inte exakt hur det här kommer att spelas ut och hur långvarigt det kommer att bli.

Det är klart att den svenska regeringen, både inom ramen för det vi själva helt bestämmer över och inom ramen för EU-samarbetet, kommer att göra vad vi kan för att tillgodose det iranska folkets längtan efter yttrandefrihet, efter demokrati och efter att flickor och kvinnor ska ha samma rättigheter som pojkar och män. Där kan vi agera brett utrikespolitiskt och handelspolitiskt men också biståndspolitiskt.

Vi vill vara mycket noggranna i kammarens talarstol: Självklart ska inte en enda svensk skattekrona gå till den iranska regimen. Det handlar om att stötta det iranska folkets frihetslängtan på olika sätt.

Regeringen har genom åren agerat både här hemma och inom ramen för EU-samarbetet. Den 19 februari beslutade EU att lista Irans islamiska revolutionsgarde, IRGC, under EU:s sanktionsregim mot terrorism, något som Sverige länge arbetat för. EU har den senaste månaden också beslutat om ett stort antal nya listningar av personer under EU:s sanktionsregim med anledning av situationen för mänskliga rättigheter i Iran; senast skedde det på utrikesministermötet i måndags. Dessa listningar inkluderar aktörer som varit inblandade i repressionen av protesterna i början av året samt aktörer som deltagit i till exempel onlinecensur och övervakning eller störningar av internet.

Även om EU är vår främsta plattform för Iranpolitiken är regeringen också verksam i andra sammanhang. Genom Freedom Online Coalition har Sverige tillsammans med 26 andra likasinnade länder gjort ett uttalande som tydligt betonar såväl de allvarliga följderna av internetstängningarna som Irans internationella åtaganden avseende yttrande- och mötesfrihet och rätten till information samt uppmanar till ett återställande av internet.

Vi har alltså flera verktyg, men vi måste se var brickorna landar innan vi agerar. Det får inte göras lättsamt. Det här kan bli ett ganska kortvarigt krig, men det kan också bli en utdragen och långvarig konflikt. Vi har sett att läget förvärrats och att det dessutom är många civila dödsoffer. Det görs förberedelser humanitärt, biståndsmässigt och handelsmässigt. Vi vill såklart hjälpa det iranska folket att förverkliga den frihet det längtar efter.

Fru talman! Jag vill vara väldigt tydlig med varför det här är så viktigt och varför det egentligen inte går att vänta. Om vi missar det fönster som öppnas efter kriget och efter ett regimskifte riskerar vi att få se samma mönster som i andra delar av regionen: att ett maktvakuum fylls av nya auktoritära krafter, väpnade grupper eller externa aktörer med helt andra intressen än demokrati och mänskliga rättigheter. Det är inte ett teoretiskt scenario utan något som vi har sett gång på gång. Vi har sett vad som händer när statliga strukturer kollapsar utan att det finns fungerande institutioner redo att ta vid. När civilsamhället är svagt och rättsstaten inte är på plats uppstår snabbt parallella maktstrukturer. Legitimitet ersätts av kontroll, och långsiktig stabilitet byts mot kortsiktig maktbalans.

Det är i det vakuumet som externa aktörer kliver in. Om EU och Sverige inte är på plats tidigt med stöd till civilsamhälle, rättsstat och andra institutioner kommer andra att vara det – aktörer som erbjuder snabba investeringar, ekonomiska incitament och politiskt stöd men utan krav på transparens, rättsstat och demokratiska reformer. Det kan på kort sikt framstå som stabiliserande, men det leder ofta till någonting annat. Det leder till nya beroendeförhållanden, svaga institutioner och en utveckling där demokratiska krafter trängs tillbaka.

Fru talman! Det handlar också om Europas egen säkerhet. Iran är en central aktör i en redan instabil region. Ett Iran som utvecklas i en instabil riktning riskerar att bidra till ökade spänningar och konflikter och indirekt påverka Europa och Sverige genom säkerhetshot, regional oro och migrationsrörelser, någonting som den islamiska regimen har gjort redan i flera år.

Ett Iran som utvecklas i demokratisk riktning med fungerande institutioner och respekt för mänskliga rättigheter skulle däremot kunna bli en stabiliserande kraft i regionen och en partner till Europa, politiskt, ekonomiskt och säkerhetsmässigt.

Fru talman! Det finns också en tydlig ekonomisk dimension som vi inte kan bortse ifrån. Ett Iran som öppnas upp efter ett krig och ett regimskifte kommer att vara en betydande marknad. Det gäller energi, industri, infrastruktur och handel. Frågan är då vilka som är med och formar dessa relationer och på vilka villkor. Är det aktörer som bygger långsiktiga partnerskap baserade på transparens och regelbaserade system, eller är det aktörer som etablerar ekonomiska och politiska beroenden utan krav på öppenhet och ansvar?

Den som är med tidigt i ett sådant skede är också med och sätter spelreglerna. Detta är alltså inte bara en fråga om bistånd eller solidaritet, även om det i grunden handlar om att stödja rätten till frihet och demokrati för folket i Iran. Det är också en strategisk fråga för Sverige och Europa. Det handlar om säkerhet, det handlar om inflytande och det handlar om långsiktiga ekonomiska relationer.

Jag ställer därför en fråga till ministern om just detta: Ser regeringen detta som en strategisk fråga när det handlar om Sveriges och EU:s säkerhet och ekonomiska intressen? Och är man beredd att agera därefter genom att redan nu ta initiativ inom EU för att säkerställa att vi är redo när ett avgörande skede inträffar i Iran, efter krig och efter regimens fall?

(Applåder)

Fru talman! Det här kommer jag inte säga ofta i den här kammaren, men här håller jag helt och hållet med det som sägs från min motdebattör, interpellanten i denna fråga.

Låt mig besvara interpellantens fråga: Det är klart att det finns ett svenskt nationellt säkerhetsintresse kopplat till Iranfrågan, av flera olika skäl. Vi vet att den iranska regimen har kidnappat svenska medborgare. Vi vet att den iranska regimen gör operationer i andra länder, däribland i Sverige, delvis mot israeliska och judiska mål men också mot exiliranier som just nu bor och verkar i sitt nya hemland. Vi vet också att Iran är en maktfaktor i regionen i stort och har haft en mycket destruktiv roll där de senaste decennierna.

Det är klart att det finns ett nationellt svenskt intresse kopplat till Iranfrågan. Det finns ett stort intresse som både handels- och biståndsminister att göra allt för att stötta det iranska folkets frihetslängtan och legitima krav på yttrandefrihet, demokrati och exempelvis lika rättigheter för pojkar och flickor.

Sverige är en av världens största givare när det gäller just mänskliga fri- och rättigheter, demokrati och rättsstatens principer. Ungefär en fjärdedel av vårt totala bistånd under förra året gick till insatser inom det området. Det finns ingen brist på engagemang. Det finns ingen brist på pengar.

Men som vi känner till har Iran varit ett mycket svårt land för civilsamhällets organisationer att fritt agera och bygga upp kapacitet i. Detta skiljer Iran från många andra auktoritära länder där vi också bedriver viktiga demokratiska insatser just nu. Det är också ett av skälen till att vi, trots att transparens och tydlig resultatuppföljning gentemot svenska folket är några av mina viktigaste värderingar som biståndsminister, inte helt öppet har kunnat kommunicera exakt vilka personer, aktörer eller organisationer som har fått ta del av de 10 miljoner kronorna. Det är för att hotbilden är så pass stark i Iran och från den iranska regimen mot dessa krafter som verkar för demokrati, yttrandefrihet och lika rättigheter för pojkar och flickor.

Vi är redo ekonomiskt. Vi är redo i EU. Vi är redo i andra internationella sammanhang, och vi har varit väldigt engagerade i den här frågan och för det iranska folket väldigt länge.

Fru talman! I dag är det nouruz. Det är en högtid som i över 3 000 år har symboliserat en ny början, ljusets återkomst och hoppet om förnyelse. Högtiden sammanfaller med vårdnadsutjämningen och är starten på ett nytt år för alla som firar nouruz runt om i världen.

Jag har haft privilegiet att växa upp i ett fritt och demokratiskt land, Sverige, där jag i dag sitter i denna kammare som riksdagsledamot. Jag har också kunnat fira nouruz fritt, som en självklar del av mitt persiska arv. Just i dag känns den friheten starkare än vanligt.

Samtidigt som jag står här och talar om ett framtida Iran vet jag att det finns människor i Iran som inte har samma möjlighet att tala fritt, att organisera sig eller att forma sina egna liv utan risk. Det blir en stor kontrast, och det är just därför denna debatt är så viktig.

Det vi diskuterar här i dag handlar inte om abstrakta principer utan om människors möjlighet att leva fria liv. Vi vet att det finns ett kort fönster där riktningen sätts, och vi vet att det kräver förberedelser. Vi vet vad som händer om vi inte är redo, för vi har sett det hända förut.

Nouruz betyder en ny dag, men en ny dag uppstår inte av sig själv. Om ett nytt Iran ska växa fram, byggt på demokrati, rättsstat och respekt för mänskliga rättigheter, måste omvärlden vara redo när möjligheten kommer. Annars riskerar den nya dagen att utebli.

Glad vårdagjämning till alla!

(Applåder)

Fru talman! Tack, ledamoten, för det starka inlägget! Ledamoten ska inte känna sig ensam i denna längtan efter ett friare, mer demokratiskt och jämlikt Iran. Ledamoten delar denna frihetslängtan med tiotals miljoner världen över som också är beredda att agera för exakt det.

Jag kan lova riksdagens kammare att vi och den svenska regeringen kommer att göra allt vi kan. Vi har redan, som ett av de första europeiska länderna, gått in med ett extra stöd på 10 miljoner kronor, som vi nu hoppas att fler europeiska länder ska följa efter.

Läget på planeten och i regionen är oförutsägbart just nu. Vi står redo var det än kan behövas. Om det till exempel behövs humanitärt stöd till civila som tvingas fly står vi redo med paket till den gruppen. Vi står redo den dagen det iranska folket är redo. Då är vi redo att hjälpa till. Det kan handla om alltifrån monetära stöd till att skicka experter eller vad som än kan tänkas behövas när den dagen väl kommer.

Det iranska folket ska veta att de inte står ensamma i denna frihetslängtan, utan den delas av Sverige och, som jag tolkar det, brett av denna kammare, vilket är positivt. Vi kommer att göra allt vi bara kan.

Det finns också handelspolitiska och andra utrikespolitiska verktyg i verktygslådan. Jag kan också lova ledamoten att vi kommer att göra allt vi kan även i EU för att EU ska stå redo att agera den dag det är lämpligt.

Vi har fått med oss EU på mycket tuffa sanktioner mot den iranska regimen. Vi står också redo att stötta i olika typer av biståndsinstrument som kan låsas upp av EU-kommissionen och andra aktörer för att hjälpa och stödja det iranska folkets frihetslängtan.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.