Återreglering av järnvägsunderhållet

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Emma Wallrup har frågat mig vilken tidsplan regeringen har för att fullfölja åtagandet om att staten ska ta det samlade ansvaret för kontroll och utförande vid underhållet av den svenska järnvägen.

Regeringen har höga ambitioner när det gäller att säkerställa kvaliteten på befintlig transportinfrastruktur och utveckla transportsystemet i stort. Järnvägen har en stor och betydelsefull roll i det svenska transportsystemet, och väl fungerande transporttjänster med tåg är viktigt för att uppnå flera mål om hög sysselsättning, en ökad andel kvalificerad industriproduktion, minskad klimat- och miljöpåverkan samt färre dödade och skadade i trafiken.

Regeringen beslutade därför i december 2014 om ett tilläggsdirektiv till den pågående utredningen om järnvägens organisation (dir. 2014:160) i syfte att tidigarelägga redovisningen av frågor rörande byggande och underhåll av infrastrukturen. Utredningen lämnade i mars 2015 delbetänkandet Koll på anläggningen (SOU 2015:42).

Delbetänkandet har därefter remitterats, och svar har inkommit under september 2015. De flesta instanser anser att delbetänkandet ger en god beskrivning av de problem och brister som förekommer inom järnvägsunderhållet och är positiva till utredningen och ställer sig bakom de förslag till åtgärder som utredningen har.

Regeringen har även uppdragit åt Trafikverket i december 2014 respektive juni 2015 att utreda och redogöra för Trafikverkets syn på alternativa former för organisering av underhållet av järnvägen samt redogöra för det arbete som bedrivs med syfte att förbättra underhållsverksamheten inom järnvägen.

Regeringen har således ett omfattande underlagsmaterial att bereda och ta ställning till. Arbete pågår nu inom Regeringskansliet, och jag avser att inom kort återkomma med vilka åtgärder regeringen avser att vidta.

Fru talman! Vi har klimatmål som ska nås. Det är jätteviktigt att nästa infrastrukturplan tar klimatmålen på allvar. Det är kanske den största frågan i svensk klimatpolitik och verkligen avgörande för om Sverige ska nå klimatmålen.

En del av detta är just järnvägsunderhållet. Vi står i ett läge där klimatkaos väntar bakom knuten om vi inte agerar. Där kan vi förlora kontrollen. Redan nu ser vi svår torka, översvämningar och skogsbränder runt om på jorden. I flera delstater i USA har man fått evakuera människor på grund av starka väderhändelser. Även här hemma i Sverige har vi sett väderhändelser som vi inte tidigare har sett i modern tid, som stör infrastruktur, skapar skogsbränder och så vidare. Det är viktigt att vi satsar på järnvägen.

Det var redan på 80-talet tydligt uttalat från Margaret Thatchers sida att det skulle finnas fler privata aktieägare i England än LO-medlemmar. Men hon sa också att hon inte ville privatisera järnvägen. Storbritannien fick dra lärdom av avregleringen. På kort tid lät man statliga Network Rail överta underhållet igen för att få ordning på järnvägen. Det minskade förseningarna kraftigt. Det är så vi borde arbeta även här.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har lekt affär med infrastrukturen färdigt nu, tycker vi. Det enda det har lett till är att bolagen konkurrerar med lägre priser, vilket har lett till sämre underhåll, sämre trygghet i fråga om arbetena och sämre löner. Vi måste sluta vara marknadsfundamentalister - Margaret Thatcher-eran borde lämnas därhän. Vi har sett för mycket avarter, även om inte ens hon ville avreglera järnvägen.

Sveriges järnvägssystem präglas i dag av uppsplittring på en mängd aktörer. Marknadsanpassning är särskilt olämpligt inom järnvägssystemet. Orsaken till nuvarande tågkaos beror på en rad brister, bland annat konkurrensutsättningen, som har urholkat järnvägssystemet.

I dag skulle jag säga att hela systemet är som en ost med håligheter, håligheter som uppstår där vinster plockas ut i olika led. Verksamheterna slimmas, och marginalerna är så små. Det gör att kvalitet och säkerhet urholkas, något som vi ser överallt i massor av verksamheter i hela vår offentliga välfärd, och det syns även här. Detta är effekt av avregleringsivern och Thatchers plan att skapa fler aktieägare överallt inom den offentliga välfärden.

Gemensamt för bristerna är just att vinst- och avkastningsjakt är drivkraften för företag och bolag inom systemet och inte samhällsnyttan. Samtidigt har vi för lite resurser till järnvägsunderhållet. Felprioriteringen av resurser som i stället går till vinster och den dåliga synkroniseringen är väldigt olycklig. Vi skulle därför vilja se ett samlat ansvar för järnvägen hos staten, där man ser över organisationsformen.

Jag vet att Anna Johansson vid ett tidigare tillfälle har svarat Seko, som just nu driver en kampanj för en statlig kontroll av järnvägen, att det inte är någon skillnad om Trafikverket ansvarar för olika bolag som hanterar järnvägen eller om det är i statlig regi.

Fru talman! Jag skulle vilja börja med att säga till Emma Wallrup att man inte behöver gå så långt vare sig geografiskt eller i tid som till Margaret Thatcher för att hitta en övertro på marknaden som funktionssätt.

Den regering vi hade fram till förra året har på område efter område haft en övertro på att om man bara marknadsutsätter så kommer den osynliga handen farande och ställer allt till rätta. På område efter område har detta visat sig vara just bara en from förhoppning.

Samtidigt kan man konstatera att det är en sak att ha en uppfattning innan man har släppt ut anden ur flaskan. Andar är nämligen mycket enklare att släppa ut ur flaskor än att trycka tillbaka in igen.

Samtidigt ser vi ett stort behov av att staten ska återta kontrollen över järnvägen. Järnvägen är ett system som behöver ha en systematisk hantering. Det räcker dock inte, utan det är hur Trafikverket arbetar med att fastställa underhållsplaner och skaffa sig kunskap om hur anläggningen ser ut, att vi tillför resurser för att kunna genomföra underhåll som upprätthåller kvaliteten i järnvägen och många andra saker som påverkar hur järnvägen fungerar.

Lika lite som man ska vara marknadsfundamentalist och tro att marknaden löser alla problem ska man därför inte tro att statlig eller kommunal regi per automatik löser alla problem. Det finns också en hel del andra saker som handlar om organisation, kunskap, kompetens, utförande och resurser som påverkar utfallet. Den insikten tror jag att man behöver ha. Det finns ingen anledning att låta pendeln svänga från den ena extremen till den andra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Däremot är det viktigt att staten har det samlade ansvaret för järnvägen, och regeringen kommer att återkomma med förslag på hur vi ska åstadkomma detta.

Fru talman! Tack för svaret, statsrådet! Jag skulle vilja problematisera just det uttalande från Anna Johansson från ett tidigare tillfälle som jag avslutade med: att det inte är någon skillnad om Trafikverket styr över flera bolag som handhar underhållet eller om man gör det i egen regi.

Seko har gjort en utredning och har också väldigt mycket egen erfarenhet, eftersom banarbetare och andra arbetare inom Sekos verksamhetsområde har väldigt mycket kunskaper. Det är flera olika delar. Det handlar till exempel om att man måste ha en flexibilitet när man utför förebyggande underhåll. Man behöver också ha en flexibilitet när man ska utföra avhjälpande underhåll. Man behöver ha både kunskap och maskiner tillgängliga. Allt behöver vara nära till hands, för man måste styra verksamheten på olika sätt beroende på hur man kan planera om resande, tågtider och så vidare.

Det är också mycket lämpligare att besiktning utförs i samband med att man åtgärdar saker. Det här gjorde man förr i tiden när det var i statlig regi, men nu skickar man ut entreprenörer som ska utföra underhållsåtgärder på uppdrag, och dessa uppdrag är inte så skrivna att det går att se till helheten. Det är väldigt svårt att skriva sådana uppdrag, för Trafikverket har inte heller den kunskapen i dag.

Det här är en osmart hantering av resurser, och det är väldigt skadligt, därför att det som har skett nu är att säkerheten på järnvägen brister. Jag reste själv med ett tåg som tvärstannade. Jag frågade vad det berodde på, och då var det banarbetare på spåret. Mannen som jag frågade i vagnen och som jobbade där sa att det händer ganska ofta att entreprenörerna inte talar om när det är banarbetare på spåret.

Jag har lyft fram detta i tidigare debatter, men det är just sådana här saker som uppstår när man har väldigt många underentreprenörer. Då har man sämre samordning på väldigt många olika sätt, och det kan till och med gå så här långt.

Jag skulle därför inte hålla med Anna Johansson om att det inte spelar någon roll om Trafikverket styr över flera entreprenörer eller om man har det i egen regi. Det här är en helhet. Det är som ett blodomlopp, och allting hänger samman. Karin Svensson Smith brukar kalla det för en orkester, men det är just att järnvägen är en helhet, som en organism.

Därför tycker jag att vi ska lyssna på Seko som faktiskt har arbetare som arbetar inom verksamheten och som till och med driver den här linjen väldigt hårt att man tror att statlig regi är det allra bästa för verksamheten. Varken Seko eller Vänsterpartiet driver att det ska vara fullt ut på en gång, utan man går över mer och mer i den riktningen igen inom de verksamheter där man först ser att det är lämpligt för att faktiskt få ordning på järnvägen igen.

Jag tycker att det är viktigt att ta med sig kunskapen och lyssna på Seko och lyssna på dem som arbetar med underhållet. Vad behövs för att helheten ska fungera?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det uttalande som Emma Wallrup återger och som jag skulle ha gjort till Seko vill jag bra gärna veta varifrån det kommer, för jag känner inte riktigt igen det. Jag tycker att det är viktigt när man citerar att det är korrekt återgivet.

Det jag vet att jag har sagt är att oavsett om det är i egen regi eller om man köper en tjänst från en annan så behöver man säkerställa att man har kompetens att veta vad det är som ska genomföras. En beställning behöver ju ske oavsett om det är i form av arbetsledning eller om det är i form av en mer regelrätt upphandling. Man måste alltså ha en kunskap om hur anläggningen ser ut, man måste veta vilka jobb det är som ska utföras och man måste ha resurser tillgängliga för att kunna genomföra det arbetet.

Detta gäller oavsett vilken organisationsform man har, och jag vidhåller nog att det är på det sättet. Om man har en verksamhet i statlig regi men inte har tillräckligt med resurser och inte har kunskap om vad som behöver göras kommer det ändå inte att bli riktigt bra. Det var liksom det som var min poäng. Åtgärden att överföra i statlig regi kommer inte ensam att innebära att alla problem vi har i järnvägssystemet försvinner över natten. Så är det inte, utan det behöver göras andra saker och fler saker.

Jag vill också vara tydlig med att säga att det som Emma Wallrup i den här debatten hänvisar till som Seko är inte Seko. Seko som huvudorganisation har nämligen lämnat ett remissvar på den här utredningen som inte kräver ett totalt återförstatligande. Den kampanj som Emma Wallrup beskriver är inte heller från Seko, utan det är en klubb inom Seko som bedriver den. Jag säger det så att vi får ordning på fakta i den här diskussionen.

Jag vidhåller att vi från regeringens sida anser att det är viktigt att staten återtar kontrollen över järnvägsunderhållet. Vi behöver se till att de resurser vi tillsätter används på ett klokt och effektivt sätt. Vi behöver se till att de aktörer som finns på järnvägen agerar med en helhetssyn och med resenärernas och godstransportköparnas bästa för ögonen.

På den punkten kommer vi att leverera, och jag hoppas kunna återkomma i den här kammaren inom kort med en bild av hur det ska gå till.

Fru talman! Jag har pratat med Seko och frågade då extra om det verkligen är Seko i sin helhet som står bakom kampanjen, och det sa de till mig att det är. Uttalandet, som innebär ungefär det du säger nu om att huvudsaken är att Trafikverket har ordning, hämtade jag i en intervju med dig som ligger på kampanjhemsidan. Du kan gå in och läsa där. Jag vet inte om du har blivit rätt citerad eller inte.

Jag vill påpeka att vi i Vänsterpartiet var nöjda med vår förhandling där vi kom överens med regeringen om att staten skulle ta det samlade ansvaret för underhållet. Men jag vill också säga att både Seko och vi menar att det här ska ske steg för steg och balanserat. Slutmålet behöver inte vara en total återreglering, men vi ska ta kontroll över de delar där det funktionellt behövs för att vi ska få en helhet och för att det ska fungera bra.

Jag tycker att man ska bära med sig att det är viktigt att ha maskiner och kunskap och att kontroll och underhåll utförs samtidigt för att spara resurser, eftersom vi har resursbrist inom systemet. Det tycker jag pekar mot att vi behöver gå mot ett ökat samlat arbete med underhållet. Det fungerar varken arbetsrättsligt eller funktionellt med en mängd olika underentreprenörer som utför underhållet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det viktigaste att bära med sig i det här är att vi behöver gå i den riktningen. Vi måste få bort osunda intressen som inte har samhällets nytta för ögonen, och vi måste vara rädda om skattemedel så att vi inte har uppdrag till underhållsarbetare som gör att de inte, som det är i dag, kan se till helheten när de är ute och arbetar. Man ska arbeta med lång kontinuitet och kunskap och med att vårda bansystemet som man gjorde förr. En sådan modell behöver vi.

Fru talman! I ärlighetens namn får man väl ändå säga att järnvägen inte var alldeles problem- och friktionsfri före 2010 när de här förändringarna genomfördes. Min minnesbild, som är från åtminstone 80-talet, är tydlig. Det har alltid, mer eller mindre, varit problem med järnvägen. Var det inte SJ som gick med förlust så var det andra problem.

Det innebär att det här till stora delar är gamla försyndelser som vi behöver handskas med. Oavsett hur man organiserar det finns det saker som handlar om styrning och ledning, resurser och organisering och inte minst kunskap om handläggningen, planering av åtgärder och i vilken ordning de ska utföras. Men vi behöver också ta ett fastare och tydligare helhetsgrepp från statens sida om järnvägsunderhållet. Där tror jag att jag och Emma Wallrup är alldeles överens.

Framför allt är målet med det vi gör att fler resenärer ska kunna lita på att de kan komma till jobbet med järnvägen och att godstransportköparna kan lita på att godset kommer fram i tid och dit det ska så att vi har en järnväg mot motsvarar både företags och resenärers behov och bidrar till jobb och utveckling i hela vårt land. Det tror jag att vi är alldeles överens om.

Överläggningen var härmed avslutad.