återkallande av uppehållstillstånd

Herr talman! Gunnar Nordmark har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att skapa större tydlighet i hur utlänningslagen ska tillämpas vid återkallande av uppehållstillstånd. Jag vill betona att det av både lagtexten och lagförarbeten, som Gunnar Nordmark också refererar till, framgår att det finns ett starkt skydd för den enskilde när det gäller återkallelse av uppehållstillstånd med stöd av 2 kap. 9 § utlänningslagen. Omständigheten att den enskilde har familjeanknytning till landet ska regelmässigt beaktas. I samband med en lagändring 1998 uttalade dessutom regeringen bland annat att en något mildare bedömning ska göras om barn berörs än om det bara gäller vuxna. Ser man på Utlänningsnämndens praxis finner man också att det ställs högre krav på en grundlig utredning avseende skälen för återkallelse och att ansvaret för att ärendet blir tillräckligt utrett vilar på myndigheten. Jag vill också klargöra att 2 kap. 9 § utlänningslagen inte är den enda bestämmelsen i lagen som behandlar återkallelse av uppehållstillstånd. Nämnda lagrum tar sikte på fall där återkallelse av tillståndet aktualiseras därför att en person har lämnat oriktiga uppgifter som varit av betydelse för att få tillståndet, eller medvetet förtigit omständigheter av betydelse. Utöver denna bestämmelse finns det ytterligare fyra bestämmelser om återkallande av uppehållstillstånd i utlänningslagen. Lagtexten preciserar bland annat klart och detaljerat att uppehållstillstånd får återkallas för en utlänning som registrerats på en så kallad spärrlista som upprättats inom ramen för Schengenregelverket. Vidare anger lagtexten att uppehållstillstånd får återkallas för tredjelandsmedborgare som blivit föremål för ett beslut om avvisning eller utvisning från länder inom Schengenområdet. Här preciserar lagtexten noga vilka typer av lagöverträdelser det är fråga om och under vilka omständigheter som återkallelse får ske. Andra angivna konkreta exempel är situationer där utlänningen bedriver olaglig verksamhet i Sverige eller om utlänningens bosättning i Sverige upphör. Jag kan naturligtvis inte uttala mig i enskilda ärenden utan att ett sådant överlämnats till regeringen av de ansvariga myndigheterna. Generellt vill jag ändå säga att jag, mot bakgrund av det som jag nyss nämnt om bland annat tydliga uttalanden i lagförarbeten och praxis, inte anser det nödvändigt att ytterligare ändra reglerna för återkallelse av uppehållstillstånd.

Herr talman! Bakgrunden till både den här interpellationen och nästkommande interpellation är berättelser om kärlek i det 21:a århundradet. Det är tyvärr så att alla berättelser om kärlek inte slutar lyckligt. Utgångspunkten för den radikala liberalismen är den enskilda människan, hennes behov och hennes möjligheter att förverkliga sitt liv såsom hon själv vill. Jag ska försöka fästa ministerns uppmärksamhet lite grann på vad det är jag talar om här. Det är människor som har träffat personer boende i Sverige. Man har blivit kär. Man har bestämt sig för att bryta upp från sitt eget land, kanske någonstans i Europa, kanske från en helt annan kontinent, flytta hit, våga satsa på något nytt - därför att man är förälskad, därför att man är kär, därför att man vill leva tillsammans med en annan människa. Ibland tar man med sig barn som man har från ett tidigare förhållande. Man kommer hit. Man lär sig svenska. Man får svenska vänner. Man får ett umgänge utanför den familj som man har valt att leva i. Man skaffar sig ett arbete. Man blir en god och nyttig samhällsmedborgare med goda kontakter i det svenska samhället. Man bidrar till sin egen försörjning, men man bidrar också till vårt allmänna välstånd genom sitt arbete, genom att betala in skatt och genom att göra nyttiga saker. Sedan inträffar det som kanske inte får hända. Efter fyra, fem, sex, sju, åtta år i Sverige tar kärleken slut. Det man satsade på när man flyttade hit stämmer inte längre. I många fall är det den som från början bodde i Sverige som tar initiativet till att bryta förhållandet. För den som flyttat hit, och kanske även för den som bodde här, är detta givetvis ett misslyckande. Det kan vara en katastrof då det man trodde på så starkt i sitt liv har förändrats. Men om man kommit hit och erhållit uppehållstillstånd därför att man inlett ett förhållande eller ett äktenskap med en person som har uppehållstillstånd i Sverige drabbas man dubbelt. I alltför många fall, trots att man på det sätt jag beskrivit här uppfyller mycket eller i princip allt av det som sägs i utlänningslagen, bedömer nämligen svenska migrationsmyndigheter detta som att det har varit ett skenäktenskap eller ett skenförhållande. Personer som vistas i de här människornas omgivning är helt på det klara med att det inte har varit så. Förhållandena har ofta varit mycket mer varaktiga än sådana som finns i Sverige. Men trots att den bakgrund jag givit i många fall stämmer väl överens med vilka hänsyn man ska ta för att inte återkalla ett uppehållstillstånd gör svenska migrationsmyndigheter detta i allt större utsträckning. Jag vet inte om ministern är medveten om att när man tittar på vad som står i lagen och hur migrationsmyndigheterna tillämpar dessa bestämmelser, vad man bedömer som skenäktenskap och skenförhållanden eller inte, kan man i många fall se en stor diskrepans. Jag hoppas att ministern i det här fallet kan vara beredd att ompröva det hon säger i sitt svar, nämligen att hon inte avser att vidta några ytterligare åtgärder. Jag ser fram emot att få ett positivare svar den här gången än i migrationsministerns förra inlägg.

Herr talman! Gunnar Nordmark frågade mig vad jag avser att göra för att förtydliga reglerna om återkallande av uppehållstillstånd. Jag gav en lång lista och beskrev ganska detaljerat hur reglerna ser ut. Jag beskrev också vad myndigheterna ska ta hänsyn till. Man har gjort ganska tydliga preciseringar, vilket jag också skrev i mitt svar. Man ska titta på samtliga omständigheter i ärendet innan man fattar beslut i sådana här ärenden. Man ska ta hänsyn till anknytning till Sverige. Man ska också ta hänsyn till andra humanitära skäl. Levnadsomständigheter, familjeförhållanden och längden på vistelsen i Sverige ska beaktas. Det finns också en tidsgräns. Därför undrar jag: På vilket sätt vill Gunnar Nordmark förändra de här reglerna och de här väldigt tydliga anvisningarna som ändå finns?

Herr talman! Reglerna kan ju tyckas tydliga, men om vi tittar på den praxis som finns när reglerna tillämpas är det för många av oss uppenbart att dessa regler i alltför många fall inte räcker. För människor som vistats i Sverige i fyra, fem, sex, sju, åtta år med uppehållstillstånd fattar man beslut om utvisning med hänvisning till att det kan vara skenäktenskap. Man inhämtar inte tillräckliga informationer från den omgivning som finns. Man tittar inte på sina egna beslut där man beviljat uppehållstillstånd bland annat just utifrån att personen i fråga skaffat sig en familj i Sverige och därför anses ha rätt att leva här. Det finns många fall där reglerna inte räcker. Här förväntar jag mig kanske ändå att ministern också ska ha någon form av idé om hur man gör detta tydligare. Det finns ett fall - jag vet att ministern inte kan gå in på enskilda fall - där den myndighet som hade hand om det sade att man hade fått in ny information och därför ändrade sig. Den nya informationen var inte att det hade framkommit något nytt i ärendet utan att ett antal kommunpolitiker hade protesterat samt att en tidning tagit upp fallet. Jag tycker att det känns lite märkligt att man har det här regelverket där det bara när något uppmärksammas kan göras förändringar. Jag hoppas än en gång att ministern, som ändå är den som kan ta initiativ till att det görs förtydliganden här, lite grann kan peka på någonting som gör att man inte fattar dessa beslut som uppenbarligen i många fall står i strid med om inte lagens bokstav så i alla fall dess anda och mening.

Herr talman! Gunnar Nordmark talar om fall där människor vistats i Sverige i fem år och där sedan myndigheterna fattar beslut om att återkalla uppehållstillståndet därför att man tror att det är ett skenäktenskap. Han säger också att myndigheterna inte inhämtar tillräcklig information innan man fattar beslut och att nya omständigheter i något ärende kan vara tidningsartiklar och annat. Jag är ledsen, men jag vet inte detta. Jag kan inte gå in och svara på det som Gunnar Nordmark tar upp. Jag måste utgå från det jag tror, nämligen att myndigheterna är de som har alla fakta i målet. Myndigheterna är de som har alla papper på bordet, så att säga, och som har att göra de bedömningar som ligger till grund för de beslut som fattas. Jag och regeringen kan inte gå in och ändra praxis. Då vill jag återigen fråga: På vilket sätt ska man ändra reglerna? Någonstans är det ju så att regering och riksdag ansvarar för regler och förordningar i det här landet, och myndigheterna ansvarar för att tillämpa de regler som vi fattar beslut om. Det är erfarna jurister som arbetar på de här myndigheterna som tolkar dessa lagar. Jag är inte jurist. Jag kan inte tolka lagarna. Det måste experter göra. Det är jurister som arbetar på våra myndigheter som måste göra de bedömningarna och fatta de besluten.

Herr talman! Jag kan inte annat än hålla med migrationsministern: Det är jurister som ska fatta de här besluten. Men det är också så att dessa juristers tillämpning av lagen, åtminstone för oss som har tittat på ett antal sådana här fall utifrån, inte står i överensstämmelse med det som är lagens anda och mening. Jag är väl medveten om att ministern inte kan gå in i enskilda fall. Jag hoppas ändå att den här interpellationsdebatten har fäst ministerns uppmärksamhet på att det finns ett antal ärenden om just återkallande av uppehållstillstånd därför att man menar att det rör sig om skenförhållanden eller skenäktenskap som gör att regeringen borde titta på hur de lagar och förordningar vi har tillämpas i de här fallen. Det strider nämligen mot det allmänna rättsmedvetandet, och åtminstone utifrån - även om man inte är jurist - strider det mot hur lagen är skriven. Jag ser fram emot, även om ministern i dag inte är beredd att vidta några förändringar, att man ändå från regeringens sida fördjupar sig i detta och tittar på hur lagen i de här delarna tillämpas.

Herr talman! Det är riktigt att vi hela tiden måste följa utvecklingen på det här området. Nu sitter det ju en parlamentarisk kommitté och ser över utlänningslagen - dock icke specifikt just de här paragraferna, utan man tittar framför allt på humanitära skäl, visering och arbetstillstånd. Tanken är dock att man ska göra en översyn av hela utlänningslagen. Det är alltså klart att vi måste göra det. Däremot kan jag inte ta initiativ till att förändra praxis. Det måste i så fall ske en lagändring. När Gunnar Nordmark säger att som dessa jurister tillämpar lagen strider det mot dess anda vill jag ändå återigen påpeka att det trots allt är så att man är lekman på det här området. Jag vet inte om Gunnar Nordmark är jurist men jag är det inte. Hur lagar ska tillämpas är trots allt en kunskap som jurister besitter. Här har vi erfarna jurister, erfarna domare som tolkar de här lagarna. Sedan är det också så att i ett antal enskilda ärenden kanske jag eller andra människor som finns runtomkring inte har all den information som myndigheterna faktiskt har tillgång till.