Återinförande av skatter

Fru talman! har frågat mig om jag har för avsikt att återinföra någon sedan tidigare avskaffad skatt och om jag har för avsikt att höja kapitalskatten. Hon har också frågat genom vilka insatser på skatteområdet jag avser att stärka Sveriges konkurrenskraft, öka tillväxten och minska arbetslösheten.

En viktig fråga är hur den ekonomiska klyftan mellan låg- och höginkomsttagare ska minskas. De ekonomiska klyftorna är i dag stora och har ökat i hela västvärlden. Det krävs flera åtgärder för att minska klyftorna, bland annat att få fler i jobb och öka kvaliteten i välfärden. Den skattefinansierade välfärden har en nyckelfunktion för omfördelningen i samhället, och våra skatteintäkter är därför en bärande del i att bryta utvecklingen med ökade klyftor.

En utveckling vi har sett är att kapitalvärdena och kapitalinkomsterna har ökat väldigt mycket de senaste åren och också blivit mer koncentrerade hos den rikaste procenten, samtidigt som undantag i skattereglerna för kapitalbeskattning kan användas för att åstadkomma en låg beskattning. En grundläggande princip är att skatt ska betalas efter bärkraft. När samhället behöver bli starkare kan de allra rikaste bidra mer till välfärden än i dag.

Det är samtidigt viktigt att upprätthålla stabila och förutsägbara regler. Det innebär att förändringar av kapitalbeskattningen bör ses på lång sikt och hanteras varsamt.

Med det sagt vill jag upprepa det min företrädare redan har meddelat riksdagen. Det pågår inget arbete inom Regeringskansliet med att återinföra fastighetsskatten. Det pågår inte heller något arbete med att återinföra förmögenhetsskatten eller arvs- och gåvoskatten.

Boriana Åberg har frågat mig genom vilka insatser på skatteområdet jag avser att stärka Sveriges konkurrenskraft, öka tillväxten och minska arbetslösheten. Det pågår ett kontinuerligt arbete i Regeringskansliet och på Finansdepartementet med att utreda förslag som kan bidra till att stärka Sveriges konkurrenskraft, öka tillväxten och minska arbetslösheten. Ett konkurrenskraftigt och dynamiskt företagsklimat är grunden för tillväxt och jobbskapande. Det är viktigt att påpeka att även andra delar av den ekonomiska politiken kan påverka skattesatserna. Till exempel har regeringen under mandatperioden höjt det generella statsbidraget i syfte att skapa goda förutsättningar för välfärden och minska behovet av skattehöjningar i kommunsektorn.

Villkoren för företagande ska stödja sund konkurrens, vara internationellt konkurrenskraftiga och innehålla förutsebara regelverk. Det är viktigt att understryka att det är långt mycket mer än exakta skattenivåer som påverkar företagens villkor och konkurrenskraft. Den svenska modellen med breda skattebaser och låga skattesatser har visat sig gynnsam över tid. Att skatteintäkter används på rätt sätt har en avgörande betydelse för att öka sysselsättningen. För ett gott företagsklimat krävs exempelvis även funktionella institutioner och välutbildad arbetskraft, något som finansieras med skatteintäkter.

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret.

Anledningen till att jag ställde denna interpellation var de massiva kraven från starka socialdemokratiska röster på återinförande av skadliga skatter, skatter som tidigare avskaffats för att de varit kontraproduktiva.

Några exempel: De tunga socialdemokratiska distrikten i Stockholms stad, Göteborg och mitt hemlän Skåne har beslutat att återinföra fastighetsskatten, samma skatt som drev pensionärer och änkor från sina hem.

LO vill se höjd kapitalskatt och återinförd arvs- och gåvoskatt, samma skatt som Göran Persson avskaffade med stöd av alla partier i riksdagen.

Socialdemokraternas arbetsgrupp för fördelningspolitik, ledd av dåvarande finansministern Magdalena Andersson, kom fram till att skattehöjningar och införande av nya skatter är vägen till jämlikhet och rättvisa. Störst uppmärksamhet i gruppens rapport fick den så kallade miljonärsskatten, som träffade bland annat sparande på investeringssparkonton. Som genom ett trollslag med ett magiskt trollspö förvandlades människor som i decennier avstått konsumtion för att spara till sin pension plötsligt till miljonärer som skulle straffbeskattas.

Även den nuvarande finansministern Damberg har utlovat höjd skatt för de rika, någon han återkommer till i svaret på mina frågor. "När samhället behöver bli starkare kan de allra rikaste bidra mer till välfärden än i dag", säger finansministern.

Har inte Socialdemokraterna lärt sig läxan? Inte ens en 100-procentig beskattning av de allra rikaste kan förändra situationen till det bättre. Och vilka är "de allra rikaste"?

Sverige blir starkare när fler tar steget från bidrag till arbete. Det behövs en bred skattebas, inte återinförande av skadliga skatter. Det behövs riktiga jobb och företag som erbjuder dessa. Det är investeringarna och värdeskapandet i företagen som skapar välståndet. Det är inget som regeringen kan kommendera fram. Däremot har man visat sig skicklig på att hämma företagens vilja och förmåga att investera och skapa arbetstillfällen och välstånd.

Ytterligare ett steg i denna riktning som verkligen oroar är när finansministern säger att det förestår förändringar i kapitalbeskattningen. Tillgång till investeringskapital är helt avgörande för såväl nya som växande företag, och brist på kapital är ofta den mest begränsande faktorn.

Kapitalbeskattningen är mer än andra skatter utsatt för jämförelse med andra länder. Om den höjs flyttas investeringar från svenska företag till utländska. Detta leder till försämrade förutsättningar för svenska företag och färre jobb, i en tid då det är väldigt viktigt att få in fler människor i arbete. Den omedelbara följden av färre jobb och minskade skatteintäkter är mindre pengar till den offentliga välfärden - alltså precis tvärtemot den effekt som ministern säger sig vilja uppnå.

Fru talman! Jag tänker inte upprepa diskussionen om fastighetsskatt. Den tror jag att vi mer eller mindre har diskuterat. Vi förbereder ingen fastighetsskatt. Oavsett vad olika socialdemokratiska partidistrikt har tyckt har vår partikongress inte tagit ställning för någon fastighetsskatt. Den frågan trodde jag var över.

Jag delar bilden att hur jämlikt ett samhälle är beror på många olika saker. Det absolut viktigaste är att människor har ett arbete att gå till, att vi bekämpar arbetslöshet och långvarig arbetslöshet. Det är ett gissel som inte bara drabbar samhället i form av utanförskap och minskade skatteintäkter utan framför allt drabbar människor i deras egen ekonomi, men också i form av att man hamnar utanför och får en annan identitet, något som kan bryta ned människor.

Arbetslöshet är ett gissel, och det är därför det är så viktigt att se till att vi har en hög sysselsättningsgrad och att många människor går till jobbet. Det är också därför vi har gjort väldigt stora investeringar under den här krisen för att inte göra om misstagen från 2008-2009. Det visar sig än så länge ha varit ganska bra. Både den offentliga konsumtionen och investeringarna har bidragit väldigt kraftfullt till att hålla uppe tillväxttakten efter krisen.

Det är helt korrekt att investeringar är en nyckel i detta. Sverige är väldigt attraktivt för investeringar just nu. När vi tittar på den senaste prognosen för svensk ekonomi ser vi att den svenska tillväxten, som just nu är hög, drivs av två saker. Det ena är konsumtion. Människor känner efter pandemin att man har mer pengar i plånboken - kanske har man sparat en del - och att man nu vill spendera det, och det är väl fullt rimligt. Men det andra är att vi har väldigt höga investeringar i Sverige. Det drivs av många olika sektorer, exempelvis högt bostadsbyggande, och inte minst den nyindustrialisering vi ser i norra Sverige, som innebär att svensk industri just nu går före och ställer om i klimatriktning. Det kommer att betyda enormt mycket för Sverige långsiktigt.

Allt detta kan vi nog vara överens om. Men tittar man ut i världen ser man att det snart sagt inte finns ett land som inte har en diskussion om att just den rikaste procenten i samhället, den procent som har mest tillgångar och inkomster, har dragit iväg väldigt mycket i den globala ekonomin. Det syns i debatten i USA, i Europa och i flera länder.

Vi har byggt upp ett skattesystem som bygger på legitimitet. Vårt skattesystem ska bygga på att man i någon mening betalar skatt efter bärkraft. Det är detta jag tycker att måste kunna diskutera i ett läge där vi har ganska stora utmaningar - på kriminalitetens område, på säkerhetspolitikens område, i sjukvården och äldreomsorgen och inte minst i att förbättra pensionerna långsiktigt så att människor som har jobbat och slitit ett helt yrkesliv kan få en värdig pension att leva på.

För mig är det en ganska viktig fråga att skattesystemet bärs av legitimitet och att man betalar skatt efter bärkraft. Så har det inte riktigt varit under en period, inte bara i Sverige utan i många länder.

Jag är inte så förvånad över att Moderaterna inte ser detta. Det finns väl knappt en skatt som ni någonsin har försvarat. Men jag är lite förvånad över att ni försvarar just den rikaste procenten i samhället och inte tycker att dessa personer kan vara med och bidra lite mer när vi har så stora investeringar. Alternativet, om vi inte ska låta dem vara med och bidra lite mer, blir ju att vanligt folk ska betala mer i skatt för gemensamma investeringar. Det tror jag är fel.

Fru talman! Jag skulle bli väldigt glad om ministern kunde upprepa löftet att han inte tänker återinföra vare sig arvs- och gåvoskatten eller förmögenhetsskatten under sin tid som finansminister.

Förutom att nya arbetstillfällen måste skapas måste man också se till att skapa incitament för dem som står utanför arbetsmarknaden att ta steget och ta ett jobb. Dessa incitament saknas nu när vi har så pass höga bidragsnivåer. För väldigt många människor lönar det sig inte att ta ett lågbetalt jobb, för då förlorar de både fritid och faktiskt pengar. Jag skulle gärna vilja att ministern arbetade mer också i den riktningen.

Jag uppfattar att det i ministerns svar är väldigt mycket ideologiska utläggningar om skatternas betydelse för utjämning av inkomstklyftor. Det verkar vara den allra viktigaste frågan för finansministern - viktigare än att skapa gynnsamma förutsättningar för företagande och jobbskapande och viktigare än att säkerställa skatteintäkter till den offentligfinansierade välfärden.

Faktum är att Sverige är ett av de länder i hela världen som har absolut jämnast fördelning av inkomster efter skatter och transfereringar. I EU ligger Sverige på åttonde plats när det gäller den jämnaste inkomstfördelningen.

Ministern pratar om den rikaste procenten, och de personerna brukar alltid klara sig. Det är människor som har möjlighet att anlita skatteexperter, rådgivare och andra. Dem som jag månar om är människor som lider under de höga marginalskatterna som vi har i Sverige. De är oroliga för att finansministern tänker ge sig på dem. När han pratar om höginkomsttagare undrar jag: Vilka är dessa höginkomsttagare? Hur definierar man en höginkomsttagare? Är sjuksköterskan som jobbar natt höginkomsttagare? Är gruvarbetaren i Kiruna det?

Ska det verkligen vara så att man utjämnar skillnaden mellan dem som inte stiger upp tidigt på morgonen och som förfogar över sin fritid och dem som kämpar hårt och tvekar om de ska ta steget till att ta ett extra pass eller ett mellanchefsjobb för att skatten då ändras från cirka 32 procent till 52 procent? Det är oerhört högt jämfört med våra grannländer, till exempel Danmark. Där planerar man dessutom nya sänkningar av marginalskatterna.

Ministern talar om 1 procent. Men han ska också tänka på att kapital behövs för investeringar. Förra gången man ansatte dem som den socialdemokratiska regeringen tyckte var rikast flyttade företag och investeringar utomlands.

Fru talman! Vi lade fram en budget med över 10 miljarder i skattesänkningar för vanliga hushåll. Det valde Moderaterna att justera och göra om till ett jobbskatteavdrag. Det kan man fundera över. Vi hade förslag om att vi när pandemin var över ville ge människor, vanliga inkomsttagare, mer pengar i plånboken. Vi kände att de behövde det, och det skulle kunna betyda ännu mer nu med de höga elpriserna och bensinpriserna. Det var enormt förutseende att vi valde att lägga in det i budgeten som en skattesänkning. Men då valde Moderaterna att tillsammans med Sverigedemokraterna justera i budgeten, och man justerade så att man plockade bort de funktionsnedsatta, de som de facto inte kan arbeta, så att de ska betala en högre skatt. De som är cancersjuka och inte heller kan jobba ska också betala en högre skatt.

Var det nödvändigt? Vi hade lagt en skattesänkning som skulle gå till alla med hyggligt låga inkomster för att de skulle få vara med och ta Sverige ur krisen. Men då valde ni att med kirurgisk precision peka ut de här grupperna och säga att de inte ska få ta del av skattesänkningen, och så har vi nu en funkisskatt igen. De kan inte arbeta. Det är hela definitionen av det här området.

Jag delar samma problembild när det gäller att det finns några som är duktiga på att undvika att betala sin del av skatten. De har rådgivare och ägnar sig kanske åt aggressiv skatteplanering och så. Det vore jättekul om Moderaterna någon gång var inne i den diskussionen och lade några förslag om hur man skulle komma åt det. Det är så mycket annan brottslighet i samhället som ni tycker är knepig, men skattebrottsligheten är väldigt sällan ett prioriterat område för Moderaterna. Hur kommer det sig? Jag vet inte.

Vi har gjort förändringar, till exempel de här skattesnurrorna, så att det inte ska vara lätt att fippla bort kapital och betala för lite i skatt. Vi har alltså gjort en del ändringar. Det är den diskussionen jag tycker att man måste kunna föra när vi har ganska stora gemensamma åtaganden som måste finansieras.

Som socialdemokrat tycker jag att det är helt rimligt att säga att ett skattesystem också ska bäras av en princip om skatt efter bärkraft. Men det viktigaste är att fler människor arbetar och att människor går från att gå på bidrag till att betala skatt. Nu vet jag inte exakt hur det kommer att se ut efter pandemin, ska jag ärligt säga, men före pandemin hade vi de lägsta nivåerna på bidragstagande i Sverige på decennier därför att vi har så pass många i Sverige som går till jobbet jämfört med många andra europeiska länder. Det arbetet måste fortsätta.

Jag blir provocerad av att man från Moderaternas sida menar att om man ska sänka skatten mycket ska man också dra ned på något, och då är det sänkt a-kassa igen och ytterligare försämringar av sjukförsäkringen, som verkligen inte har fungerat som en försäkring för alla dem som har drabbats av saker och ting på jobbet eller i sitt liv. Moderaterna är också tveksamma till om man har råd att betala in mer pengar till pensionssystemet för att förbättra pensionerna för vanligt folk som har jobbat ett helt yrkesliv. Jag tycker att det är fel prioriterat.

Fru talman! Jag noterade att finansministern inte ville lova att han inte tänker återinföra några skadliga skatter.

När det sedan gäller de höga elpriserna och de höga dieselpriserna är de resultat av Socialdemokraternas skadliga politik som de fört tillsammans med Miljöpartiet och som slår mot vanliga människor och mot jobben. En bred skattebas skapar man när fler tar steget från bidrag till arbete. Jag hörde inte hur ministern tänker lösa detta problem.

Han säger att vi har låga nivåer. 700 000 utlandsfödda är inte självförsörjande. Hur tänker finansministern skapa incitament för dessa personer att ta steget till arbetsmarknaden? Det finns så många vittnesmål från till exempel restaurangbranschen och taxibranschen om att man söker arbetskraft, men de som borde stå till arbetsmarknadens förfogande vill inte ta steget, för de förlorar pengar på att gå från bidrag till jobb. Man kan stapla bidrag på varandra om man har flera barn, och man behöver flera arbeten för att komma till samma nivå som bidragen erbjuder.

I stället för att ge sig på dem som jobbar och skapar värde borde finansministern verka för en politik som skapar den breda skattebas som han säger sig eftersträva.

Fru talman! Det är definitivt politikens inriktning att fler ska jobba och arbetslösheten ska ned. Vi ser en väldigt stark utveckling i svensk ekonomi just nu med en sjunkande arbetslöshet, vilket betyder väldigt mycket. Vi ser att en del av dem som behöver ta de här jobben inte har rätt kvalifikationer och inte har rätt förutsättningar, och då måste man jobba med både möjligheter och krav: språkkrav och krav på aktivitet för att komma i arbete. Det är fullt rimligt att ställa krav på människor som är arbetslösa att de ska stå till arbetsmarknadens förfogande. Men man måste också jobba med en aktiv arbetsmarknadspolitik och mer utbildning så att människor de facto kan ta de jobb som finns.

När det gäller de riktigt lågkvalificerade jobben i Sverige har vi haft ett systemfel som Moderaterna är ansvariga för: världens mest liberala system för arbetskraftsinvandring. Det har inneburit att vi har tagit in människor till Sverige som jobbar inom assistans, som städare och som köksbiträden.

I stället för att människor som är arbetslösa i Sverige kan ta de jobben och gå från bidrag till arbete har vi ett system som också har gött kriminalitet och organiserad brottslighet. Man har sagt sig importera arbetskraft till Sverige och har utnyttjat människorna kraftfullt. Man har till och med sålt arbetstillstånd i viss mån. Det är ett system som har undergrävt stora delar av svensk arbetsmarknad.

Jag är glad att vi nu är på väg att kunna strama upp och förändra det systemet. Och det visar sig att vi socialdemokrater hade rätt hela tiden; det var inte rätt system för vårt land.

Jag kommer att fortsätta driva en politik för att ha hög tillväxt och stora investeringar men också bekämpa arbetslöshet. Då krävs det ibland offentliga investeringar, men det krävs också ett viktigt samarbete med näringslivet och deras investeringar för att driva utvecklingen i vårt land.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.