Återanställningsrätt vid tillfälliga avbrott i en verksamhet

Fru talman! Lars Mejern Larsson har frågat mig vilka initiativ jag avser att ta för att stärka de anställdas återanställningsrätt så att den ger ett tillräckligt skydd i situationer där verksamhet tillfälligt upphör men återupptas.

Jag vill inleda med att tacka ledamoten för frågan.

Arbetstagare som förlorar jobbet på grund av arbetsbrist har enligt anställningsskyddslagen rätt till återanställning i vissa fall. Bestämmelsen balanserar dels arbetstagares behov av skydd, dels arbetsgivares behov av att kunna fatta nödvändiga beslut i samband med verksamhetsförändringar. Balansen mellan arbetsmarknadens parter är kärnan i den svenska arbetsmarknadsmodellen. Den bygger på att lagstiftningen sätter ramar och att arbetsmarknadens parter genom kollektivavtal tar fram branschspecifika villkor. Partslösningar är vägledande i den svenska modellen och kan vara till fördel för både arbetstagare och arbetsgivare. Det kan på så sätt till exempel göras avvikelser från bestämmelsen om återanställningsrätt. Här har arbetstagarorganisationer möjligheter att tillvarata arbetstagarnas intressen.

Frågor om anställningsskydd och omställning är aktuella och viktiga, och jag följer dem därför noga. Det är genom samverkan mellan lagstiftning och kollektivavtal som arbetsmarknadens behov och arbetstagares trygghet bäst kan förenas. Regeringen värnar den svenska arbetsmarknadsmodellen.

Fru talman! Den här interpellationen handlar ytterst om trygghet i arbetslivet och om ansvarstagande från arbetsgivare när verksamheter tillfälligt upphör.

I Karlstad sades samtliga 55 anställda på ett varuhus upp dagarna före jul. Motiveringen var arbetsbrist. Samtidigt vet vi att verksamheten inte läggs ned – den pausas. Varuhuset har rivits och ska byggas upp igen. Ett nytt varuhus ska stå klart inom cirka ett år.

Det här är alltså inte en situation där efterfrågan har försvunnit, där affärsidén har misslyckats eller där jobben för alltid är borta. Det här är en tillfällig ombyggnation. Ändå väljer företaget att säga upp samtliga anställda. Förhandlingar har genomförts men utan resultat. Förslag om tillfällig omlokalisering, om arbete vid närliggande varuhus och om förlängd återanställningsrätt har avvisats.

Fru talman! Jag vill tacka för svaret men förstår av detsamma att ministern faktiskt, till min besvikelse, inte kommer att vidta några åtgärder.

Som jag har försökt uppmärksamma kan vi se att det finns en lucka i dagens lagstiftning, vilket innebär att företaget får möjlighet att inte ta ansvar för sina anställda. Det kan med ett enkelt pennstreck vältra över lönekostnaden på samhället. Företaget är i det här fallet väl medvetet om att man kommer att öppna sin verksamhet i relativ närtid men väljer ändå att överge personalen i stället för att värna den.

Tyvärr har vi en arbetslöshet som ligger på samma nivå som under 90-talet, och många av de anställda är trotjänare med många år inom företaget. Men detta är ointressant för ägaren, som via sina bolag i Hongkong och Nederländerna gör allt för att undkomma sina förpliktelser mot de anställda.

Det är tydligt i det här specifika ärendet att återanställningsrätten bara gäller under nio månader. Det kommer att innebära att företaget med största sannolikhet inte behöver återanställa dem som har varit anställda i den nu stängda butiken. De kan välja bort den äldre och erfarna arbetskraften – om de ens återanställer någon av de tidigare anställda.

Vi har tidigare hört ministern prata om den svenska modellen, men den här gången räcker det inte att tala till kammaren. Nu är det dags att gå från ord till handling genom att ta ett initiativ i frågan. Det löser inte problemet för dessa drabbade värmlänningar, men politik är ett långsiktigt hantverk, och det skulle säkert hjälpa andra medborgare i framtiden.

Nu när det aktuella företaget, Biltema, lyft på locket kommer säkert flera företag att känna: Kan de, kan vi.

Marknaden är tuff, och just nu är arbetsmarknaden den tuffaste med höga arbetslöshetssiffror. Tuffast har den arbetskraft som har nått den osynliga linjen av att ha fyllt 40 år, för ungefär där ligger utsorteringens raster.

Fru talman! Den svenska modellen bygger på balans. Den bygger på att arbetsgivare tar ansvar och att lagstiftningen ger ett grundskydd som inte kan kringgås genom tekniska upplägg. När en verksamhet tillfälligt upphör och avsikten är att den ska återupptas uppstår en gråzon där dagens regler riskerar att inte räcka till. Min fråga till arbetsmarknadsministern är därför enkel men principiellt viktig:

Är det rimligt att anställda ska bära hela risken vid tillfälliga avbrott som arbetsgivaren själv råder över?

Fru talman! Jag tackar återigen för frågan. Jag tycker att det här är viktigt.

I den svenska arbetsmarknadsmodellen har arbetsmarknadens parter ett stort ansvar. Ansvaret är delat med staten. Parternas förmåga att ta sin del av ansvaret är god och har historiskt varit mycket god. Den här regeringen värnar parternas autonomi och självständighet, som är grunden för modellen. Den är stark, och den har tjänat Sverige väl.

Den här frågan handlar om återanställningsrätt, som delvis regleras i lagen om anställningsskydd. Men lagen om anställningsskydd är i hög grad en ramlag som utgör grunden för stabila spelregler för arbetsmarknadens parter och där de har möjligheter att träffa olika överenskommelser genom kollektivavtal.

Det är arbetsgivarna som leder och fördelar arbetet. De har rätt att bestämma om förändringar i verksamheten. Lagen om anställningsskydd medger en rätt till återanställning i vissa fall. Då ska man komma ihåg att det i sig är en inskränkning i arbetsgivarens arbetsledningsrätt. Men bestämmelserna om återanställning är i vissa fall semidispositiva, det vill säga parterna kan genom avtal avvika från det som anges i lagen.

Jag förstår interpellantens oro för de människor som nu sägs upp. Det ska vi ta på stort allvar. Det handlar både om den oro som dessa människor känner och om deras möjligheter att komma tillbaka till ett annat arbete. Men i det här fallet är det precis så som lagstiftningen och partsmodellen är tänkt att fungera. Vi har en ramlag i botten som det sedan har förhandlats om, och så har man kommit fram till en lösning eller inte kommit fram till en lösning. Det är ingenting som jag kan lägga mig i.

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret, men ansvar som delas med staten innebär ju att staten ska ta hela kostnaden för denna helt horribla hantering. Jag förstår inte det alls.

Den här diskussionen mellan mig och arbetsmarknadsministern bottnar i så mycket mer än det som skett på en enskild arbetsplats i Karlstad, även om den händelsen är mer än nog.

Den svenska modellen är ett unikt handslag mellan en arbetsgivare och en löntagare. Jag vill sträcka mig så långt som att hävda att uppgörelsen är världsunik och därför världsledande när det gäller spelregler på en fungerande arbetsmarknad. Uppgörelsen har inneburit att företagen fått fredsplikt. Det har i sin tur inneburit att större delen av vårt lands företagare har utvecklat starka och konkurrenskraftiga företag. De anställda har i sin tur fått trygga anställningar med avtalsenliga löner. Detta har gjort Sverige till en framgångsrik exportnation.

I den här kammaren hör vi ofta om den svenska modellen. Det har säkert inte undgått någon att jag har haft min yrkesmässiga hemvist i byggbranschen, först som snickare och sedan som ombudsman. Byggbranschen var den bransch som först märkte av företagens tydliga försök att underminera de rådande spelreglerna på arbetsmarknaden. Jag ska inte trötta ut er i kammaren med berättelser om hur detta har förändrat byggbranschen från en stabil bransch till att nu översvämmas av problem med oseriösa företag som inte bidrar till den svenska modellen utan aktivt orsakar dess försvagning.

Det här innebär också att många miljarder av våra skattepengar försvinner ur landet. Det orsakar inte bara onödigt lidande för den enskilde som drabbas utan urholkar också välfärden, eftersom varje skattekrona behövs för att upprätthålla det generella system vi byggt upp.

Jag har varit aktiv hos den ena parten som skakade hand på denna modell, och om jag inte minns fel har arbetsmarknadsministern varit aktiv hos den andra parten. Det förvånar mig att det synes vara okej för ansvarig minister att de oseriösa företagen numera breder ut sig inom alla sektorer. Jag skulle kunna säga att regeringen tycks göra som de tre aporna och inget säger, inget hör och inget ser. Jag uppmanar trots detta ministern att agera – även om jag talar för döva öron.

Fru talman! Ministern säger att regeringen värnar den svenska modellen. Jag drar slutsatsen att det innebär att man värnar det rådande läget och inte är intresserad av att göra förbättringar när brister uppdagas, som i fallet med Biltema.

Jag undrar därför vad som skulle få regeringen att gå fram med ett förslag som stärker den svenska modellen, när sådana här brister uppdagas.

Fru talman! Regeringen värnar den svenska modellen. Det betyder också att vi har den svenska modellen, precis som ledamoten beskriver. Jag håller i stort med om den beskrivning av alla förtjänster som den svenska modellen har och som bidrar till att göra Sverige till ett rikt land.

Det bygger dock på en balans, och en balans innebär att olika företeelser ibland faller ut till arbetstagarnas missnöje och ibland till arbetsgivarnas missnöje. Ska man in och rucka på den balansen befinner man sig potentiellt på ett sluttande plan.

Regeringen vill att det ska vara trygga förhållanden på arbetsmarknaden även när man är mellan arbeten och kan behöva ställa om. Att sakna arbete har väldigt negativa effekter både för individen och för samhället; det vet vi.

Vi kan konstatera att förutsättningarna för omställning förbättrats ytterligare genom det omställningspaket som genomfördes 2022. Redan innan dess fanns omställningsorganisationer som hjälper arbetstagare som blir uppsagda. Det är en svår situation för alla som drabbas. Dessa organisationer ger stöd till varslade och uppsagda personer som behöver ställa om mellan jobb. Det är också en grundbult i den svenska modellen, att man ska få hjälp om man blir av med sitt arbete. Omställningsorganisationerna har hög kompetens och kan med goda resultat hjälpa personer som kan behöva ställa om mellan jobb.

Fru talman! Kallade ministern hanteringen av Biltema balans? Då är det nog fler än jag i Sverige som blir oroliga.

Det här är inte en teknisk diskussion om paragrafer, utan det här handlar om 55 människor som via ett sms fick sina liv slagna i spillror dagarna före jul.

Samtliga anställda vid ett varuhus hemma i Karlstad sades upp med hänvisning till arbetsbrist. Samtidigt vet alla – företaget, de anställda och vi här i kammaren – att verksamheten inte försvinner; den pausas. Lokalen rivs, och ett nytt varuhus byggs. Om ungefär ett år ska dörrarna åter öppnas.

Detta är alltså inte en kris utan en ren och skär investering. Ändå valde företaget den mest långtgående åtgärd som finns: att säga upp alla. Det finns inga tillfälliga lösningar, ingen omlokalisering och ingen vilja att låta de anställda arbeta vid ett närliggande varuhus. Det finns inget ansvarstagande. Resultatet är att de anställda får bära hela risken. Företaget slipper kostnaden, och staten – alltså vi skattebetalare – får ta notan.

Fru talman! När arbetsbrist används i situationer där hela avsikten är att verksamheten ska återupptas urholkas förtroendet för anställningsskyddet. Då förvandlas trygghet till en osäker framtid, där några månaders försening i ett byggprojekt kan avgöra om människor har rätt att få sina jobb tillbaka eller inte.

Min fråga till arbetsmarknadsministern är därför inte ideologisk utan praktisk och djupt mänsklig: Är detta verkligen den trygghet som svenska löntagare kan förvänta sig i dag, 2026?

Fru talman! Vi har system i Sverige som syftar till att hantera situationer där människor blir uppsagda på grund av arbetsbrist. Ledamoten har frågat mig huruvida den här situationen är rimlig utifrån den lagstiftning vi har i LAS. Jag kan konstatera att LAS är en ramlag och att parterna har ett ansvar att utifrån den förhandla och göra överenskommelser.

Vi ska ha klart för oss att arbetslöshet är väldigt farligt. Man måste därför väldigt snabbt komma tillbaka till arbete. Parterna har tagit fram omställningsorganisationer som är jätteduktiga, och staten har Arbetsförmedlingen. Vi betalar en stor del av a-kassan även om det också finns egenavgifter där. Vi i regeringen har gjort om a-kassan så att den är inkomstbaserad och fler omfattas. Stödet är högre i början, och det är en tydligare avtrappning. Det är ju så här systemet ska fungera.

När jag säger att det handlar om balans handlar det om att systemet behöver ha en balans. I vissa fall kommer någon part att uppfatta att balansen är fel, och en annan part uppfattar att balansen är rätt och vice versa. Det är så det kommer att vara i ett system där man förhandlar sig fram till olika lösningar.

Jag tycker att vi har ett väldigt bra system. Den här regeringen värnar den svenska modellen så som den fungerar. Vi ska ha trygghet på arbetsplatsen, och vi ska ha trygghet om man har blivit av med sitt arbete och behöver ställa om.

Tack för en mycket viktig diskussion!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.