Arvoden inom Sidas samarbetspartner

Fru talman! Ludvig Aspling har frågat mig om Sidas handläggare gör tillräckligt för att kontrollera och dokumentera hur höga arvoden Sidas samarbetspartner betalar ut och om jag ser en risk för att Sida göder en osund branschkultur. Därutöver har Ludvig Aspling frågat om jag ser ett behov av striktare riktlinjer avseende vilka lönenivåer hos partner som Sida ska kunna acceptera.

Att komma till rätta med oskäliga löner är viktigt för biståndets effektivitet och trovärdighet. Sverige, genom Sida och UD, driver frågan internationellt, i dialog med våra partnerorganisationer, inom FN-systemet och i andra multilaterala organ. Sida ser även kontinuerligt över sina egna processer baserat på resultat från uppföljning av verksamheten och i takt med att verksamheten förändras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vad gäller löner specifikt inom utvecklingssamarbetet för Sida kontinuerligt en dialog om rimliga lönenivåer med både andra givare och samarbetspartner. Sidas projekt kräver ofta specialkompetens, vilket kan innebära en viss lönenivå, men Sverige ska inte vara lönedrivande. Detta är en balansgång Sida måste arbeta med kontinuerligt. Vi ser en trend mot ökande löneersättningar, vilket inte är en önskvärd utveckling, och Sida arbetar aktivt för att motverka detta.

Därför är svaret på frågan om Sida skulle påverka och förvärra en negativ branschkultur på detta område nej. Jag och regeringen anser att både UD och Sida arbetar för en sundare kultur, och Sverige kommer att fortsätta det viktiga arbetet med att bidra till rimligare lönenivåer totalt sett.

Fru talman! I september i år frös Sida utbetalningarna till organisationen African Enterprise Challenge Fund efter att en fördjupad revision visat att ledarskapet i den organisationen använde väldigt mycket pengar till löner och förmåner åt sig själva. Förra året avslutade Sida samarbetet med en annan organisation av samma skäl.

Enligt Sidas instruktioner för handläggare ska dessa ta fram information om partnerskapsorganisationers chefslöner och dessutom särskilt kunna motivera nivåerna. Jag tycker att det är lite märkligt att man i det aktuella fallet reagerar på höga chefsarvoden vid en revision, alltså i efterhand, när man enligt reglerna ska känna till lönenivåerna från början.

Jag ställde därför frågan hur mycket den operativt ansvariga för 20 av Sidas samarbetspartner tjänar. Avseende 11 av dessa hade Sida över huvud taget ingen uppgift om ersättning. Avseende 5 organisationer fanns en hänvisning till en viss lönekategori i Världsbankens system, vilket innebär en ersättning mellan ungefär 1,25 och 2,8 miljoner kronor om året.

Endast i 4 av 20 fall visste Sida den faktiska siffran. Ett av dessa fall, Slum Dwellers International, ökade sin direktörslön med 332 procent direkt efter att de i mitten av 2018 fått löfte om nya pengar från Sida, något som borde vara en varningsklocka. Ett annat fall är den sedan tidigare svårt skandaltyngda Clinton Health Access Initiative, där vd:n, som är en person som redan har en förmögenhet som räknas i hundratals miljoner kronor, med Sidas goda minne plockar ut 4,7 miljoner kronor per år.

Fru talman! Detta är ett tydligt tecken på en mycket osund branschkultur som Sverige fortsätter att göda genom att inte ställa tydliga krav eller sätta rimliga gränser.

En stor del av problemet är det så kallade enprocentsmålet, vilket skapar incitament för Sida att se mellan fingrarna på brister hos samarbetspartner. Eftersom Sida i slutändan måste betala ut en ofantlig mängd pengar för att nå målet har ju samarbetspartnerna alltid överhanden i förhandlingar. Om dessa kollektivt bestämmer sig för att sätta löner och förmåner långt över exempelvis vd-löner inom svensk industri kan Sida inte göra annat än att ignorera sitt eget regelverk och sluta fråga. Den här effekten innebär i det långa loppet att svenska folkets förtroende för biståndet som idé hotas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill därför ställa en väldigt enkel fråga till biståndsministern. I instruktionen till Sidas handläggare, i avsnitt 8, som handlar om löner, står det så här. Det finns bara på engelska. Jag citerar: "Salary costs. Find information about what the salary levels are for all staff categories including salary levels for management. In addition, ask whether tax, benefits, bonuses, social security etc are included in the salary costs." I ett läge där Sida inte har en aning om vad chefen för en viss partnerorganisation tjänar innan man börjar betala ut pengar, har handläggarna då på ett tillfredsställande sätt uppfyllt de regler som slås fast i kap. 8, om löner?

Fru talman! Tack, Ludvig Aspling, för frågan! Ludvig Aspling lyfter i interpellationen fram flera olika organisationer och situationer. Han verkar mena att just det korruptionsfall som har varit i African Enterprise Challenge Fund skulle vara ett tecken på bristande antikorruptionsarbete hos Sida eller dålig kontroll. Men det var faktiskt genom Sidas rutiner och revision som myndigheten upptäckte att vd:n utan Sidas medgivande fått en orimlig löneförhöjning efter det att samarbetet hade påbörjats. Utbetalningarna stoppades då, och efter utredning fick vd:n lämna sitt uppdrag. Detta visar ju att arbetet fungerar.

Sedan finns det andra fall där Sida inte verkar ha reagerat i samma utsträckning. Det kan man ifrågasätta om de inte borde ha gjort.

För min del har jag sedan jag tillträdde som minister på det här området arbetat för att stärka arbetet mot korruption och missbruk. Vi tycker att de pengar vi avsätter för bistånd ska gå till ett effektivt arbete mot fattigdom och förtryck. Detta är viktiga frågor att sköta för att vi ska kunna ha ett hyggligt starkt förtroende bland svenska folket för att vi gör ett bra arbete på det området.

En viktig sak som vi har gjort i samband med den budget som riksdagen just nu arbetar med är att stärka Sidas förvaltningsanslag kraftigt. Det innebär att man nu kommer att kunna anställa fler controllrar och fler personer som följer projekt och samarbeten på lokal och nationell nivå i större utsträckning. Man kommer att kunna göra fler uppföljningar och utvärderingar och också reagera när man ser att pengarna inte används på rätt sätt. Detta är nödvändigt, för vi arbetar i kontexter och situationer i olika länder där korruptionen ofta är hög.

Jag kommer just nu från Kongo-Kinshasa, som har en hög grad av korruption och också är ett av världens fattigaste länder. Det är extremt många människor som är i stort behov av både humanitär hjälp och stöd för att få till en utveckling. Korruptionen är, som jag bedömer det, det kanske viktigaste hindret för utveckling över huvud taget. Detta har också Sida insett och tagit fram ett nytt papper, ett dokument, med en policy som stärker arbetet mot korruption i organisationen. Det antogs i somras, den 27 juni om jag minns rätt.

Vi drar nu åt samma håll. Vi stärker arbetet på flera sätt genom att vi fokuserar på demokratiarbetet i större utsträckning än tidigare. Vi arbetar med att se just korruption som en central demokratifråga.

Fru talman! Peter Eriksson kallar det för korruption. Jag skulle dock vilja säga att en stor del av problemet ligger i att det faktiskt inte handlar om korruption. I det fall som jag tar upp i interpellationen, African Enterprise Challenge Fund, har Sida hittills valt att inte polisanmäla, och det är just därför att man inte kan se att det har begåtts något brott. Fonden är ju en fristående juridisk organisation som i princip kan hantera sina egna pengar som de vill. Det är själva kruxet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Statsrådet Peter Eriksson säger att man behöver fler controllrar. Jag undrar om det just är storleken på förvaltningen som är problemet eller det faktum att förvaltningen verkar strunta i det interna regelverket. Jag skulle säga att det snarare är det senare som är problemet. Sida kan anställa 15 controllrar till, men om de inte frågar hur mycket en viss organisation betalar ut i lön spelar det ingen roll. Då kommer man i alla fall inte att få veta det.

Att det hela beror på att man agerar i miljöer som är svåra håller inte heller som förklaring. Visst agerar Sida i miljöer som är svåra. Det vet vi alla, och jag förstår det. Men det tidigare fallet som jag nämnde, där Sida frös utbetalningarna förra året, gällde en organisation som var baserad i Schweiz. Schweiz är ett land som är rikt och har väldigt liten korruption, men ändå var det så att en av Sidas samarbetspartner, som fått en rätt rejäl slant över åren, kunde sätta sprätt på pengarna för egna nöjen. Man kan alltså inte skylla på att just miljön är problemet, utan i stället är det branschkulturen som är problemet. Det vill jag hävda.

I interpellationssvaret säger också statsrådet så här när det gäller just lönenivåerna: "Vad gäller löner specifikt inom utvecklingssamarbetet för Sida kontinuerligt en dialog om rimliga lönenivåer både med andra givare och samarbetspartner." Jag skulle därför vilja att statsrådet svarar på en ganska enkel fråga i nästa replikskifte: Hur för man en dialog om rimliga löner om man inte frågar och om organisationerna inte lämnar ut uppgifter om hur höga löner de betalar ut? Det är väl inte en dialog utan snarast en monolog i så fall. Det är en ganska enkel fråga som jag skulle vilja ha ett svar på.

Fru talman! I de flesta avseenden träffar Sida sina samarbetspartner vid ett flertal tillfällen och har en kontinuerlig diskussion om och uppföljning av hur arbetet går. Inför varje nytt stöd som man ger gör man en budgetanalys, där man går igenom vilka kostnader som är nödvändiga och rimliga innan man tar ställning till projektet. Sedan görs också årliga oberoende revisioner. I många fall följer man också arbetet på plats.

När det gäller det uppföljande arbetet och de återkommande uppföljningarna och kontrollerna tycker jag att det är viktigt att man stärker arbetet och Sidas möjligheter. Under tio års tid har man faktiskt inte höjt förvaltningsanslaget, och det påverkar naturligtvis möjligheterna att avsätta resurser, för det handlar om väldigt många olika samarbetspartner. Sida driver ganska sällan egna biståndsprojekt, utan man använder upphandlingar och har samarbete med en lång rad organisationer. Vi har också i stor utsträckning, som Ludvig Aspling var inne på, samarbete med FN-organisationer som bedriver själva verksamheten.

En viktig del av Sidas jobb är alltså att följa, kontrollera och delta i arbetet vid sidan av för att se att det fungerar på ett effektivt sätt.

Det är de resurserna som inte har ökat på över tio år. Vi har nu sett till att justera beloppen för att Sida ska kunna göra ett effektivt, modernt jobb och bli ännu bättre i arbetet mot missbruk och korruption men också för att stärka effektiviteten i biståndsarbetet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag blir lite besviken över att jag inte kan få ett rakt svar på frågan. Det är en ganska enkel fråga: Är det möjligt att föra en dialog om rimliga lönenivåer inom Sidas partner utan att be dem lämna ut uppgifter om hur höga löner de betalar ut?

Jag skulle säga att svaret på den frågan är nej. Man kan inte föra en dialog utan att fråga hur stora lönerna faktiskt är. Det innebär att det som sägs i interpellationssvaret, att Sida för en dialog, inte stämmer. Det finns ingen dialog, för Sida vet inte hur mycket dessa personer tjänar. Det är ganska enkelt.

Funderar man aldrig på vilka signaler man sänder ut? Jag tror att det är väldigt viktigt att tänka på signaler. Hur uppfattar partnerorganisationerna Sidas inställning till lönenivåer? Det är en väldigt viktig fråga. Hur uppfattar de att vi ser på den frågan? Om man inte ens ställer frågan "Hur mycket kommer ni att plocka ut i lön nästa år?" är det ganska uppenbart att de får uppfattningen att Sverige inte bryr sig om hur mycket de plockar ut i lön. Det göder naturligtvis den osunda branschkulturen.

Det här är självklarheter. Peter Eriksson indikerade att någonting kanske hade gått lite fel. Jag tycker att han borde tillstå att detta inte är okej. När det gäller mer än hälften av de organisationer som jag undersökte har Sida inte den blekaste aning om hur mycket de tar ut i lön. Det är faktiskt inte okej.

Jag skulle snabbt vilja ställa ytterligare en fråga innan vi avslutar debatten i dag. Forskaren Elinor Ostrom, som har studerat Sida, kom i en särskild rapport fram till att två tredjedelar av de intervjuade personerna, som då jobbade hos Sida, kände en press att få iväg pengarna. Trycket ovanifrån var störst i slutet av budgetåret.

Anser biståndsministern att det är ett problem att Sidapersonal känner en press att få iväg pengarna, och har det något samband med det faktum att man inte gräver för mycket i vad organisationerna gör med pengarna, till exempel avseende löner?

Fru talman! Vid varje tillfälle när Sida tar beslut om att starta ett samarbete och dra igång ett projekt med en samarbetspartner ska man göra en budgetanalys. Då ska man också ha koll på vilka löner som finns. Det är uppgiften.

Ludvig påstår att man inte gör detta. Det är möjligt att man har missat det i några fall. Det är i så fall inte bra; det kan jag verkligen tillstå. Men jag vet att vi generellt har haft problem med att man har haft för låga förvaltningsanslag. Det har under ganska lång tid skadat effektiviteten och möjligheterna för Sida att hantera dessa frågor. Det är inte så att man under de senaste åren har haft för mycket pengar och inte har haft möjligheter att avsätta dem på ett effektivt sätt. Vi har tvärtom haft problem under de senaste åren eftersom den svenska kronan har sjunkit i värde. Det påverkar möjligheten att få ett effektivt bistånd. Det minskar värdet på det svenska biståndet och har gjort att vi snarare har den motsatta situationen: Hur ska vi klara av att hålla samma nivå som tidigare trots att den svenska kronan kanske har sjunkit med flera tiotals procent under de senaste två åren?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är den konkreta situationen i dag. Dessutom ser vi hur behoven ökar kraftigt när det gäller flyktingar runt om i världen. Det humanitära biståndet behöver öka. Miljö- och klimatfrågorna kräver mer och mer resurser eftersom detta i stor utsträckning skadar och drabbar människor. Det finns ett akut behov av en effektiv och snabb omställning.

Men lönefrågorna är viktiga. Jag tycker att Sida måste sköta den saken. Min bild är att man har stärkt det arbetet, och man får nu ännu mer resurser för att sköta det.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.