Artskyddsförordningen

Fru ålderspresident! Anders Forsberg har ställt frågan till mig om artskyddsförordningen och dess nuvarande tillämpning rimmar med visionen för regeringens skogsprogram, som är: "Skogen - det gröna guldet - ska bidra till jobb och hållbar tillväxt i hela landet samt till utvecklingen av en växande bioekonomi".

Forsberg ställer den här frågan mot bakgrund av att en planerad skogsavverkning i ett ca 1,5 hektar stort område i Ölme i Värmland stoppades i fjol när länsstyrelsen och sedermera också mark- och miljödomstolen nekade markägaren dispens från fridlysningsbestämmelserna i artskyddsförordningen. Området innehöll svampen bombmurkla, som är fridlyst i hela Sverige.

Jag vill inleda med att säga att för regeringen är det av stor vikt att skogsbruk bedrivs på ett långsiktigt hållbart sätt som inkluderar god produktion samtidigt som skogslandskapets arter bevaras i livskraftiga bestånd inom sina naturliga utbredningsområden. Regeringen har en tydlig ambition att skyddsvärda skogar inte ska avverkas och att miljöhänsynen i skogsbruket ska öka.

Vad gäller fallet med bombmurkla i Värmland är det ett pågående ärende som fått prövningstillstånd i Mark- och miljööverdomstolen. Utfallet av denna dom kan bli en vägledning för den fortsatta tillämpningen av artskyddsförordningen. Jag är förhindrad att kommentera tillämpningen av artskyddsförordningen i detta enskilda fall.

I propositionen En svensk strategi för biologisk mångfald och ekosystemtjänster aviserade regeringen att en särskild utredare bör få i uppdrag att se över artskyddslagstiftningen. Frågan om tillsättande av utredare bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Det pågår ett samarbete inom Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket med syftet att klara ut gränsdragningen av ansvarsområden mellan länsstyrelserna och Skogsstyrelsen vad gäller hantering av artskyddsärenden.

Regeringens skogspolitik bygger på två jämställda mål: miljömålet och produktionsmålet. Det finns behov av att utveckla bägge dessa delar. Likaväl som att skydd och miljöhänsyn ska öka är en ökad produktion av skoglig råvara viktig i omställningen till ett biobaserat samhälle och för att fasa ut fossil energi.

Jag hoppas att det pågående arbetet med att utveckla ett nationellt skogsprogram genom dialog mellan skogens olika intressenter ska leda till att de jämställda målen utvecklas på ett positivt sätt. Det nationella skogsprogrammet byggs upp av en dialog som omfattar ekologiska, sociala och ekonomiska värden och bidrar till utvecklingen av ett hållbart samhälle.

Fru ålderspresident! Tack för svaret, landsbygdsministern!

Som jag nämnde i interpellationen har följande händelser utspelat sig. En planerad avverkning i Ölme i Värmland stoppades i fjol när länsstyrelsen sa nej med hänsyn till att den rödlistade svampen bombmurkla finns i området.

Skogsägaren, som menar att beslutet skulle få stora ekonomiska konsekvenser, överklagade beslutet, men det blev ett nej även hos mark- och miljödomstolen. Enligt artskyddsförordningen får dispens ges endast om det inte finns någon annan lämplig lösning.

Nu ligger som sagt ärendet för avgörande i Mark- och miljööverdomstolen. Det kan vara en sak i sig, men det som är mest anmärkningsvärt i detta - jag kallar det för en soppa, för det är det faktiskt - är att Länsstyrelsen Värmland i sitt yttrande i det aktuella fallet skriver följande: Det bör möjligen krävas att markägaren närmare redovisar varför han vill avverka skogen och vad han ska göra med de medel som flyter in från avverkningen. Frågan uppstår också hur skriande detta ekonomiska behov är och om han kan täcka behovet på något annat lämpligt sätt. Kan han avverka skog inom något annat område? Kan han sälja en del av sin fastighet? Har han andra tillgångar han kan sälja för att täcka sitt behov? Är det möjligt för honom att ta ett lån i? stället för att avverka skogen?

Man kan konstatera att detta är en riktig soppa. På Naturvårdsverket är de kanske lite mer nyktra i sitt yttrande. De konstaterar att artskyddsreglerna väger tyngst samt att den aktuella avverkningen innebär en risk för påverkan på bombmurklans bevarandestatus. Åtgärderna är därför inte förenliga med fridlysningsbestämmelserna i artskyddsförordningen. Naturvårdsverket tar heller inte ställning till om markägaren har rätt till ersättning då skogen inte kan avverkas.

När man lyssnar på landsbygdsministerns svar kan man fråga sig ifall statsrådet anser att artskyddsförordningen och dess tillämpning verkligen kan rimma med visionen för regeringens skogsprogram, som är just "Skogen - det gröna guldet" - en vision som ska bidra till jobb och hållbar tillväxt i hela landet samt till utvecklingen av en växande bioekonomi. Hur kan den visionen ens vara möjlig med tanke på de markanta positionsförskjutningar vi nu ser inom myndigheternas syn på och hantering av skogsbruket?

Fru ålderspresident! Jag är oroad, landsbygdsbefolkningen är oroad, skogsägarna är oroade och skogsindustrin är oroad. Är statsrådet oroad?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

(forts.)

Fru ålderspresident! Låt mig få konstatera att artskyddsförordningen och dess nuvarande tillämpning är en komplex fråga som regeringen följer med största intresse. Men det är fler saker än fallet med bombmurklan, som interpellanten tar upp, som påverkar tillämpningen av skyddsförordningen. Det har även myndigheterna konstaterat, att det finns brister i handläggning och rutiner som kan påverka hur hanteringen sker och om det blir en rättssäker tillämpning. Mot bakgrund av det har också Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket tillsammans initierat ett projekt för att ta fram gemensamma riktlinjer som ska användas i det dagliga arbetet med att handlägga avverkningsanmälningar.

Innan myndigheterna fattar sina beslut och innan Miljööverdomstolen har prövat detta fall ska jag inte kommentera och har inga möjligheter att kommentera hur artskyddsförordningen stämmer med skogsprogrammets vision.

När det gäller områdesskydd finns det i dag möjligheter att få ersättning till följd av rådighetsinskränkningar inom naturreservat och biotopskyddsområden, vattenskyddsområden. Men så är inte fallet vid rådighetsinskränkningar med stöd av artskyddsförordningen. Där finns i dag en skillnad.

I utredningen Ersättning vid rådighetsinskränkningar, SOU 2013:59, gjordes en djupgående analys av när och i vilka fall ersättning vid rådighetsinskränkning ska lämnas. Där påtalar utredaren att rådighetsinskränkningar som sker med stöd av artskyddsförordningen var ett område som särskilt var i behov av översyn.

Det är mot bakgrund av det som regeringen bereder frågan om att tillsätta en utredare för att se över de här delarna.

Fru ålderspresident! Det är ganska intressant när man skriver interpellationer. Jag fick sätta mig in lite kring bombmurklan. Man kan konstatera att bombmurklan verkligen är en överbeskyddad art. Det är en av de fem svampar som är nationellt fridlysta i Sverige enligt artskyddsförordningen. Det innebär att det är förbjudet att plocka, gräva upp eller på annat sätt ta bort eller skada exemplar av svampen.

Bombmurklan hör hemma i relativt torra områden av granskogsmark med mosstäcke där de får näring genom att bryta ned granbarr. Just i Ölme, det område som är aktuellt i interpellationen, är förekomsten inte klarlagd, eftersom den varierar mycket mellan olika år.

Status för bombmurklan är "sårbar" inom ramen för artdatabanken. Den kallas hotad, men av lägsta klassen.

När den nu kommer i blickfånget kan man fundera på om den används som ett verktyg för att stoppa avverkningar. Ja, man kan nästan fundera på det. Dör den verkligen ut efter en avverkning? Mycket tyder på att så inte är fallet. Det kan diskuteras huruvida det kanske vore bättre att söka metoder för att skapa miljöer i stället för att förbjuda skogsbruk.

Det är också värt att notera att den här svampen i Finland räknas som missgynnad, alltså inte rödlistad, medan man i Sverige har valt att klassa den som "sårbar", alltså på rödlistan, trots att vi har goda förekomster och redan har vidtagit stora åtgärder för att den ska finnas kvar i landet. Det kan också konstateras att minskningen av platserna för växterna och fragmenteringen har upphört och att svampen har spridit sig till närliggande skogsbestånd. Det kan mycket väl vara så att bombmurklan är den minst hotade så kallade hotade arten i Sverige.

Fru ålderspresident! Med EU-inträdet 1995 fick vi ett art- och habitatdirektiv samt fågeldirektivet. När direktivet fastställdes var vi inte medlemmar, utan vi fick snällt godta innehållet. När Naturvårdsverkets handbok gällande direktivet presenterades 2009 tog det hela fart. I direktivet upptas över 1 000 arter, varav ca 150 namngivna arter som finns i Sverige, till exempel björn, djärv och lo, några sällsynta insektsarter, musslor, samtliga fladdermusarter, flertalet svampar med mera. Dessutom innefattar direktivet alla vilda fåglar i Sverige.

Artskyddsförordningen innebär att skogsbruk i praktiken skulle vara förbjudet, om man följde den strikt. Det innehåller nämligen förbud mot att störa fåglar eller skada deras häckningsplatser oavsett var de befinner sig. Implementeringen av direktivet i svensk lagstiftning främst genom artskyddsförordningen går - särskilt vad gäller fåglarna - betydligt längre än vad direktivet säger.

Sedan kan man fråga sig hur ett art- och habitatsdirektiv har implementerats i Sverige. Vi har i Sverige integrerat ungefär 90 procent av direktiven, samtidigt som andra länder, med betydligt längre medlemskap, kanske har uppnått 30-40 procent.

Landsbygdsministern nämner att det är en komplex fråga. Jag förstår det. Det är många parametrar som man måste ta hänsyn till. Men han nämner också i sitt svar att han avser att ge en särskild utredare i uppdrag att se över artskyddslagstiftningen. Det är givetvis glädjande. Men hur ser planen ut för arbetet, ministern, och när beräknas regeringen komma med ett förslag kring översynen av artskyddsförordningen?

Fru ålderspresident! Jag är inte beredd att i dag lämna någon tidsplan, men detta är ett viktigt arbete som måste komma igång. Som jag sa i mitt förra inlägg har myndigheter problem med tillämpningen.

Svenskt skogsbruk är oerhört viktigt, att vi kan ha ett skogsbruk. Våra nettoexportintäkter är 120 miljarder. Svenskt skogsbruk sysselsätter direkt 60 000 personer och 200 000 i kringtjänster. Skogen har under lång tid varit en viktig välfärdsbyggare i Sverige.

Vi har under lång tid förvaltat våra skogar på ett mycket bra sätt. Det har varit frihet under ansvar. Tillväxten i svenska skogar är större än vad vi tar ur dem. Fäller vi ett träd planterar vi minst två nya. Det är ett uttryck för att det är hållbart skogsbruk, vilket jag hävdar att vi har.

Samtidigt har vi de jämställda målen produktion och miljö, som vi måste ta hänsyn till och balansera. Det är ett ansvar som jag tycker att vi har tagit på ett bra sätt och ska fortsätta att ta i vårt land.

Det nationella skogsprogrammet, som regeringen har initierat, har att göra med just den potential som finns inom svensk skog, som vi inte har nyttjat fullt ut. Närapå 70 procent av Sveriges landyta är beklädd med skog. Det finns mycket nya produkter som vi kan nyttja från skogen, och samtidigt är en skog som brukas bra för klimatet, för en brukad skog tar upp koldioxid. Det finns många olika delar i detta.

Jag vill inte kommentera de arbetsgrupper som jobbar med det nationella skogsprogrammet. Det är fyra arbetsgrupper med expertis från branschen, intresseorganisationer, akademin och myndigheter som jobbar med detta. Vi har en programrådsgrupp med 20 personer som testar kvaliteten i de här jobben. De ska lämna en slutrapport kring visionen med det gröna guldet. Den kan jag inte kommentera innan den läggs fram.

Det är viktigt att vi i den här debatten inte ställer ett gott artskydd mot ekonomiska intressen eller rekreationsvärden mot miljömässiga värden utan i stället försöker hitta en bra dialog för att kunna ta hänsyn till alla de värden som skogen reproducerar.

Fru ålderspresident! Jag tackar ministern för svaret. Vi kan konstatera att Sverige har ett relativt väl fungerande system, där stora arealer avsätts av skogsägarna själva. Det är ett system som vi i Sverigedemokraterna fortsatt vill värna och utveckla i harmoni med skogsägarnas intressen. Utgångspunkten bör alltid vara att man ska ta till vara på skogens värde.

Precis som ministern nämner handlar detta inte bara om skogen som en råvarubas utan även som en biologisk tillgång. Det kan alltså finnas vissa skäl att freda vissa områden från avverkning och balansera miljömål med produktionsmål. Detta synsätt har betydelse inte minst för landsbygden men även generellt för både turismen och skogsindustrin just när det gäller arbetstillfällen. Skogen ger också möjlighet till en aktiv fritid för landsbygdens befolkning. Denna del vill vi sverigedemokrater ta till vara.

Vi kan känna en oro när det gäller frågor som artskyddsförordningen och den tolkning som jag nämner interpellationen, när man känner att vågskålen tippar över från produktion till miljö och när det blir en större tyngd på miljöfrågan. Hänger produktionsfrågorna med?

Det är bra att ministern ändå nämner dessa delar. För att vi ska bidra till den gröna bioekonomin måste vi ha en produktiv skog.

Jag tror att vi i detta fall måste jobba med en skogspolitik som faktiskt bygger mer på frivillighet och information än på detaljstyrande lagar och regleringar. Jag hoppas att regeringen avser att följa denna linje och fortsätta med den svenska skogsmodellen.

Därmed vill jag tacka för debatten.

Fru ålderspresident! Den svenska skogen var viktig i går, den är viktig i dag och den kommer att vara mycket viktig i framtiden. Den svenska skogen berör oss alla på ett eller annat sätt. Vi kan vistas i den för rekreation, för bärplockning, för jakt och för fiske. Vi kan också bruka den och få våra inkomster från den för att vi jobbar med skogen, kanske i en industri. Skogen är ett grönt guld och en viktig del i Sveriges framtid och svenskt välståndsbyggande. Det har den varit historiskt och kommer att vara det om vi hanterar den på rätt sätt.

När jag åker från Karungi långt i norr till Kallax flygplats i Luleå ser jag timmerbilarna som hela tiden åker fram och tillbaka. Då brukar jag tänka att genom den svenska skogen produceras massor med välfärdstjänster, som sjukvård, barnomsorg och äldreomsorg. Detta ska vi vara rädda om. Men samtidigt måste vi också ta hänsyn till de miljömässiga målen för att detta ska vara långsiktigt hållbart.

Sverige var en gång i tiden en biobaserad ekonomi. Sedan blev Sverige en oljebaserad ekonomi. Nu ska vi in i en ny och modern biobaserad ekonomi. Om vi ska lyckas med det är skogen avgörande. Om vi gör rätt kan vi, med den skog som vi har i Sverige, bli det första landet i världen som fasar ut det fossila bränslet.

Låt mig sammanfatta: När det gäller det specifika fallet kan jag som statsråd inte uttala mig, och jag ska inte göra det. När det gäller de arbetsgrupper som jobbar med denna vision kommer de med en slutrapport. Jag hoppas att få presentera den för riksdagen. Sedan kommer vi att tillsätta en utredare utifrån direktiven.

Jag tackar för en bra debatt.

Överläggningen var härmed avslutad.