Arbetslöshetsförsäkringen

Herr talman! Patrik Björck har frågat mig om jag avser att ta några initiativ med anledning av TCO:s rapport Svensk a-kassa i strykklass . Patrik Björck menar att rapporten visar att regeringens politik byggt på en felaktig verklighetsuppfattning. Regeringen bedriver en politik som dels syftar till att fler människor ska få ett arbete, dels till att det ska bli mer lönsamt att arbeta. En viktig del i denna politik är införandet av jobbskatteavdraget, en annan är de förändringar i arbetslöshetsförsäkringen som gjorts i syfte att stärka försäkringens roll som omställningsförsäkring. Regeringens ambition är att arbetslöshetsförsäkringen ska ha en långsiktig och hållbar struktur som fungerar väl i såväl hög- som lågkonjunktur och som både ökar och skapar incitament hos arbetslösa att aktivt söka arbete. Patrik Björck talar om verklighetsuppfattning. När det gäller svåra politiska frågor uppstår ofta vitt skilda åsikter; beroende på vilken aspekt som belyses kan forskning och rapporter ge olika svar. Regeringens bedömningar bygger på forskning om reformer av liknande slag. Genomförda reformer följs sedan upp för att se om det faktiska utfallet stämmer överens med vad man förväntade sig. Om så inte är fallet, eller om ny forskning eller fakta pekar på andra effekter, ses bedömningarna över. Jag håller med om mycket i rapporten, men regeringens bedömningar bygger som sagt på många olika forskningskällor. En enskild rapport som endast belyser en sida av en svår fråga är inte tillräckligt för att regeringen ska förändra sin politik.

Herr talman! Tack, ministern, för svaret! Vi hade alldeles nyss en debatt som handlade om den inkonsekventa politik ministern företräder, en politik som är så motsägelsefull att den blir rent destruktiv. Den här interpellationsdebatten handlar om att regeringens politik helt enkelt bygger på dålig kunskap. Regeringen och arbetsmarknadsministern ger uttryck för att Sverige har världens bästa arbetslöshetsförsäkring, och det är inte sant. Man har dessutom gjort sitt bästa att förstöra den arbetslöshetsförsäkring som ändå fungerade någorlunda hyfsat tidigare. Den har man nu totalt raserat. Konsekvensen av detta har blivit att TCO i sin rapport har funnit att den svenska arbetslöshetsförsäkringen är i strykklass. Nu kan man om det här svaret säga att det är ovanligt hovsamt. Det kan man ta till sig. Det innehåller åtminstone en halv reträtt från arbetsmarknadsministern. Han håller med om mycket i rapporten och så vidare. Det är en ny ton, tycker jag, från arbetsmarknadsministern som annars mest brukar vidhålla och hävda sin uppfattning, oavsett om det är ekonomer, regeringens olika organ, Konjunkturinstitutet, Riksrevisionen, oppositionen eller någon annan som kritiserar politiken. Arbetsmarknadsministern brukar inte ta vid sig. Men här han i alla fall kommit fram till att han håller med om mycket. Det skulle vara intressant att höra vad det är i rapporten som arbetsmarknadsministern tycker är fel. Mycket är tydligen rätt. Om mycket i en rapport hävdar att arbetsmarknadsministerns arbetslöshetsförsäkring är i strykklass kan den ju inte samtidigt vara världens bästa. Någonstans har alltså arbetsmarknadsministern missförstått sin egen försäkring, sin egen politik och den faktiska situationen. Jag skulle vilja hävda att det är rimligt att prata om att det är en felaktig verklighetsuppfattning. Det känns naturligtvis lite otryggt för de arbetslösa och för samhället i stort om vi har en regering som bygger sin politik på en felaktig verklighetsuppfattning. Det skulle vara spännande att höra om den här rapporten är fel eller om den är rätt. Mycket är rätt. Vad är det som är fel? Kan arbetsmarknadsministern möjligen utveckla det i sitt nästa inlägg? Det är extra spännande när arbetsmarknadsministern säger att regeringen bygger sina bedömningar på forskning. Vi kunde konstatera i den förra debatten att när man efterfrågar den forskningen visar den sig vara hemlig, för arbetsmarknadsministern svarar aldrig någonsin på frågan vilken forskning eller vilken rapport det är han stöder sig på. Jag ställde den frågan tre gånger i den förra debatten och fick inget svar. Här finns det faktiskt en rapport att förhålla sig till. Mycket är rätt, men vad är det som är fel? Om det nu är så att mycket är rätt, stämmer då påståendet att vi har världens bästa arbetslöshetsförsäkring? Kan båda de påståendena vara riktiga? Har TCO rätt när de säger att det är en försäkring i strykklass och arbetsmarknadsministern rätt när han säger att den är världens bästa? Kan båda de påståendena stämma? Det skulle jag vilja ha ett svar på. Det finns en del andra saker i det här svaret som naturligtvis är värda att kommentera. Det står att det ska bli mer lönsamt att arbeta med den här politiken. Det kan man naturligtvis ifrågasätta. Allt är ju relativt. Det man gör nu med den politik som arbetsmarknadsministern står för är att man sänker löner, trycker ned lönerna. Sedan har man ju förstört försäkringen så mycket att till och med ett sänkt löneläge kanske förhåller sig så till den dåliga försäkringen att det på något sätt skulle vara lönt att arbeta. Det finns mycket i det här svaret, men kan ministern säga vad det är som är fel? Det skulle jag vilja höra.

Herr talman! Återigen är detta en interpellationsdebatt och en diskussion med Patrik Björck som bara handlar om ersättningar och ersättningar samt a-kassa och a-kassa. Inte ett ord om var de nya jobben ska komma i spåren av den internationella finanskrisens härjningar. Inte ett ord om framtida industrijobb eller framtida arbetsmarknad utan bara ersättningar. Det är naturligtvis ett val man gör, att prata om det i stället för det som är framtiden. När det gäller TCO-rapporten kan jag bara konstatera att analysen i rapporten är begränsad till det ekonomiska bortfallet. Det är intressant, viktigt och bra. Man pratar bara om ersättningsnivåer och tar inte hänsyn till eventuella skillnader vad gäller arbetslöshetsförsäkringens täckningsgrad, ersättningsperiodens längd, arbetsvillkor, avgifter eller vilka system som finns när en arbetslös utförsäkras, alltså vad man går till efteråt. Man tittar på en aspekt av arbetslöshetsförsäkringen men inte helheten. Det kan bara konstateras att den svenska konstruktionen av arbetslöshetsförsäkringen gör att låginkomsttagare får relativt höga ersättningar medan höginkomsttagares ersättningar blir relativt sett lägre eftersom vi har vårt tak där vi har det. Då ska man komma ihåg att 1996 till exempel, när vi hade en socialdemokratisk regering, valde Patrik Björcks partikamrater att sänka ersättningsnivån till 75 procent och sänka taket till 564 kronor. Sanningen är naturligtvis aldrig svart eller vit. Sanningen är lite grann den man vill att den ska vara, uppenbarligen, för det är ungefär så Patrik Björck argumenterar. Jag kan konstatera att Patrik Björck gång efter gång vill prata ned den svenska arbetslöshetsförsäkringen. Han pratar om att den är totalt raserad. Han pratar om att den är dålig och vad det nu kan vara. Jag skulle nog tycka att det var en god idé om vi tillsammans kunde prata upp den svenska arbetslöshetsförsäkringen och se till att fler gick med, om vi kunde se till att göra så att fler hade möjlighet till ett inkomstrelaterat försäkringsskydd. Det förslag som utredaren Sören Öhman tog fram härförleden om en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring har Patrik Björck i flera debatter med mig förkastat. Uppenbarligen ska vi inte ha en arbetslöshetsförsäkring med ett inkomstrelaterat försäkringsskydd som täcker alla på svensk arbetsmarknad, annars hade ni ju inte lämnat 700 000 personer utanför, som var fallet när vi tillträdde. Det här kan vi diskutera i all oändlighet. I grunden är det här en intressant rapport, om det är den vi ska diskutera. Den beskriver en dimension. Det finns många fler som tecknar bilden av hur en arbetslöshetsförsäkring ser ut och fungerar.

Herr talman! Jag kan konstatera att arbetsmarknadsministern återigen smiter undan det som interpellationen handlar om. Arbetsmarknadsministern har hävdat att vi har världens bästa arbetslöshetsförsäkring. TCO har undersökt vår arbetslöshetsförsäkring och jämfört med ett flertal andra länders runt om i Europa, och man konstaterar att detta inte är sant. Den svenska arbetslöshetsförsäkringen är sämst bland de undersökta i de nordiska länderna, konstaterar man. Den svenska arbetslöshetsförsäkringens ersättningsnivå för medelinkomsttagaren ligger bland de lägsta i de undersökta länderna, konstaterar man. Den reella ersättningsnivån i Sverige sjunker relativt sett genom att Sverige har flest karensdagar bland de undersökta länderna. Studien visar att den svenska försäkringen inte längre omfattar de breda löntagargrupperna. Detta är vad man kommer fram till i den här studien, och arbetsmarknadsministern säger i svaret att han håller med om mycket i rapporten. Det är ju detta man konstaterar. Kan man då fortfarande hävda att det är världens bästa försäkring? Det är den ena delen av frågan. Mitt svar är ju nej. Det är klart att man inte kan. Om man har tagit del av den här rapporten och dessutom, som arbetsmarknadsministern, säger att den i huvudsak är korrekt kan man inte kvarstå vid sitt påstående att vi har världens bästa arbetslöshetsförsäkring. Låt oss enas om det åtminstone! Om man då kommer fram till att arbetsmarknadsministern så här långt, fram till häromveckan när den här rapporten kom, levde i vanföreställningen att vi hade världens bästa arbetslöshetsförsäkring, borde det rimligen leda till att arbetsmarknadsministern gör någonting åt situationen. Om man som ansvarig för ett politikområde kommer fram till att den uppfattning man har inte stämmer överens med verkligheten borde det rimligen leda till att man tar konsekvensen av det och ändrar sin politik. Man kan också dra slutsatsen att arbetsmarknadsministern levde i vanföreställningen att vi hade världens bästa arbetslöshetsförsäkring men att arbetsmarknadsministern var missnöjd med det. När arbetsmarknadsministern nu har insett att vi har en väldigt dålig arbetslöshetsförsäkring är arbetsmarknadsministern nöjd med det konstaterandet och därför inte beredd att göra någonting. Det är så att säga de två olika rimliga, logiska slutsatser man kan dra när man tar del av arbetsmarknadsministerns svar. Först, för några veckor sedan, trodde arbetsmarknadsministern att det här var världens bästa försäkring. Nu kan vi gemensamt konstatera att så inte är fallet. Vi kan konstatera att den är i strykklass. Om arbetsmarknadsministern tycker att det är ett problem, vilka åtgärder tänker arbetsmarknadsministern i så fall genomföra? Eller är det så att arbetsmarknadsministern känner sig till freds med att konstatera att vi har en arbetslöshetsförsäkring i strykklass? Det tycker jag skulle vara spännande att få en konkret och saklig redogörelse för från arbetsmarknadsministern, utan en massa utsvävningar och utan att prata om någonting helt annat, där han försöker hålla sig till detta. Är det så att arbetsmarknadsministern tycker att det är bra att vi har en dålig arbetslöshetsförsäkring och därför inte tänker göra någonting, eller tycker arbetsmarknadsministern att det är ett problem? Vilka åtgärder tänker arbetsmarknadsministern i så fall vidta?

Herr talman! Vilka initiativ avser arbetsmarknadsministern att vidta med anledning av TCO:s rapport är frågan i interpellationen. Svaret är: Inga. Varför? TCO:s rapport är inte världens hela sanning. Det är en del av sanningen och naturligtvis en partsinlaga. TCO-rapporten tittar enbart på en parameter och missar flera andra, som jag gav uttryck för i mitt förra inlägg. Jag vidhåller att vi har en av världens bästa arbetslöshetsförsäkringar om man tittar på mer än bara en parameter. Valet av parameter avgör naturligtvis utfallet, hur man studerar de olika systemen. Återigen ser jag väldigt mycket fram emot att debattera jobben med Patrik Björck vid ett annat tillfälle där vi kan diskutera saker som handlar om hur nya jobb ska komma fram och inte bara prata ersättningar och arbetslöshetsförsäkring.

Herr talman! Inga åtgärder. På det sättet kan jag åtminstone känna att jag har fått ett bra och tydligt svar. Jag hade i och för sig inte väntat mig några åtgärder heller, men det innebär samtidigt att arbetsmarknadsministern tycker att det är rimligt att leda arbetsmarknadspolitiken i en regering där man konstaterar att vi har en arbetslöshetsförsäkring i strykklass och att arbetsmarknadsministern är nöjd med detta faktum. Det är precis exakt den slutsatsen man måste dra av svaret. Vi kommer gemensamt fram till att det finns en rapport som konstaterar att Sverige är sämst bland de undersökta nordiska länderna och befinner sig lägst bland de undersökta länderna när det gäller medelinkomsttagare. Den reella ersättningsnivån sjunker eftersom Sverige har flest karensdagar. Studien visar också att den svenska försäkringen inte omfattar breda löntagargrupper. När vi gemensamt har konstaterat detta, och när arbetsmarknadsministern i sitt svar har sagt att han till stora delar håller med om undersökningens resultat, och arbetsmarknadsministern inte på någon punkt har påvisat att något resultat i undersökningen är felaktigt, och han sedan kommer fram till slutsatsen inga åtgärder, måste vi konstatera att arbetsmarknadsministern är nöjd med att vi har en arbetslöshetsförsäkring i strykklass. Vi är sämst bland de nordiska länderna, och vi ligger dåligt till jämfört med länder i övriga Europa. Jag vet inte om man ska vara förvånad eller inte, det kanske finns en konsekvens i det. Vi diskuterade inkonsekvensen i arbetsmarknadsministerns politik i en tidigare interpellationsdebatt. Nu har vi fått svart på vitt; arbetsmarknadsministern är nöjd med sitt verk att rasera den svenska arbetslöshetsförsäkringen.

Herr talman! Patrik Björck pratar om den raserade a-kassan i vad som måste vara den 38:e - eller vad det nu kan vara - interpellationsdebatten. Sedan tar han TCO-rapporten som intäkt för det. Jag konstaterar återigen att TCO-rapporten naturligtvis är en partsinlaga. Det är ingen hemlighet att TCO vill göra saker med a-kassan som inte jag vill. Det är självklart att det är en partsinlaga. Man har valt att titta på en parameter, och därmed valt att inte titta på sådant som täckningsgrad, ersättningsperiodernas längd, arbetsvillkor, avgifter eller vilka system som man går vidare till när man har lämnat a-kassan. Om jag väljer en parameter skulle jag kunna visa i princip vad som helst. Det är väl alldeles självklart att det är så. Det tar Patrik Björck till intäkt för sin grundläggande uppfattning att vi har raserat arbetslöshetsförsäkringen. Varför prata ned a-kassan så ofta, Patrik Björck? Varför inte se till att fler går med i stället, så att vi får en bättre a-kassa med bättre inkomstrelaterat försäkringsskydd för fler löntagare på svensk arbetsmarknad? Jag undrar varför Patrik Björck så energiskt pratar ned a-kassan. Det är synd.