Arbetslösheten i Skåne

Interpellationsdebatt 26 juni 2014

Protokoll från debatten

Anföranden: 13

Anf. 102 Arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M)

Herr talman! Anders Karlsson har frågat mig genom vilka åtgärder jag avser att möta den höga arbetslösheten i Skåne och i hans hemkommun Landskrona. Anders Karlsson har också frågat mig genom vilka gränsöverskridande åtgärder jag avser att utveckla och bygga ihop de skånska och danska arbetsmarknaderna. Dessutom har Anders Karlsson frågat mig vilken tidplanen är för ytterligare en fast förbindelse över eller under Sundet. Målet för regeringens politik är full sysselsättning, och för att lyckas krävs en politik som bidrar till fler jobb på hela arbetsmarknaden. Alla som vill och kan ska ha ett jobb att gå till. Vägen dit går genom arbetslinjen, vilket också har präglat de reformer regeringen har genomfört för att motverka utanförskap och sänka trösklarna för dem som har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Regeringens reformer har bidragit till att sysselsättningen har ökat med över 250 000 personer sedan 2006. Vidare omfattar satsningarna i den senaste budgetpropositionen åtgärder för tillväxt och jobb på sammanlagt drygt 20 miljarder kronor under 2014. Det handlar bland annat om åtgärder som ökar sysselsättningen, stärker företagens konkurrenskraft och förbättrar elevernas kunskaper. Dessutom presenterades ett nytt stöd för yrkesintroduktionsanställningar, vilket väntas underlätta ungas övergång från skola till arbetsliv och trygga arbetsgivarnas långsiktiga kompetensförsörjning. Sammantaget bedöms satsningarna medföra att det blir mer attraktivt för arbetsgivarna att anställa, så att fler personer i Skåne kan erbjudas en anställning. Skåne är också ett av de län som kommer att få del av medlen från EU:s sysselsättningsinitiativ för unga. Initiativet innebär att Sverige tilldelas ca 88 miljoner euro, exklusive den nationella medfinansieringen, för att bekämpa ungdomsarbetslösheten i tre särskilt utsatta regioner. Regeringens ambition är att sysselsättningsinitiativet för unga ska bidra till att reellt påverka sysselsättningen bland unga i dessa regioner. Det är ungefär 15 000 personer som dagligen pendlar från Sverige till Danmark. Rörlighet över gränserna ser jag som något positivt, och gränshinder som kan hindra jobbrörligheten eller påverka den enskildes ekonomiska situation negativt bör om möjligt undanröjas. Mellan de nordiska länderna bedrivs både på regeringsnivå och på myndighetsnivå ett arbete för att skapa lösningar som kan underlätta rörligheten på den nordiska arbetsmarknaden. Många av gränshindren som följs upp har identifierats i Öresundsregionen. Inom samarbetet i Nordiska ministerrådet kommer gränshinderfrågorna att vara ett fortsatt prioriterat arbete och särskilt följas upp av det nybildade Gränshinderrådet. Regeringen har den 28 maj 2014 fattat beslut om att EU:s gränsregionala samarbetsprogram Öresund-Kattegatt-Skagerrak kan överlämnas till Europeiska kommissionen för godkännande. För Skåne, Halland och Västra Götaland innebär det cirka 2,6 miljarder kronor 2014-2020 som bland annat ska bidra till att stärka forskning och innovation samt främja utvecklingen av miljövänlig energi. Förutom satsningar på forskning och innovation stöder programmet även bland annat satsningar för att skapa en gränsöverskridande arbetsmarknad i regionen och för att öka antalet gränsarbetspendlare. Andra exempel på insatser som kan stödjas inom arbetsmarknadsområdet är insatser för ökad rörlighet inom utbildningssystemen inklusive samarbete kring gränsöverskridande praktikmöjligheter i regionen, samt insatser för bättre matchning av utbud och efterfrågan mellan utbildning och arbetsmarknad. De första utlysningarna i programmet kommer att kunna öppnas i slutet av året eller i början av 2015. Den gränsöverskridande infrastrukturen i Öresundsregionen har stor betydelse för såväl personresandet mellan Skåne och Själland som långväga godstransporter mellan Skandinavien och kontinenten. En ny fast förbindelse mellan Danmark och Tyskland via Fehmarn Bält beräknas vara klar 2021, och den kommer att förbättra förutsättningarna för framför allt långväga järnvägstrafik. Den ökade mängd trafik som förbindelsen möjliggör kan medföra krav på åtgärder även i Öresundsregionen och på sikt möjligen en ny fast förbindelse över Öresund. Regeringen anser att möjligheterna att utöka kapaciteten på Öresundsbron i första hand ska tas till vara. Utifrån ett längre tidsperspektiv behöver förutsättningarna för och behovet av en fast förbindelse mellan Helsingborg och Helsingör utredas vidare.

Anf. 103 Anders Karlsson (S)

Herr talman! Jag tackar arbetsmarknadsministern för svaret. Arbetslösheten är väldigt hög i västra Skåne, framför allt i min hemkommun Landskrona. Arbetsmarknadsministern säger i sitt svar att alla som vill och kan ska ha ett jobb att gå till. Det tycker jag att arbetsmarknadsministern kan utveckla lite mer, för det är de facto så att 440 000 personer är arbetslösa i Sverige i dag. Det är näst intill en fördubbling sedan 2006, och då måste man fundera över om det antingen är en medveten politik eller ett rent misslyckande. Som jag ser det finns det två strategier i den borgerliga regeringens jobbpolitik. Det är att sänka skatten, och det är lönesänkningar. Det jag menar med lönesänkningar är att man genom reservationslönerna - genom a-kassan - ser till att trycka ned lönerna. Man har inte höjt a-kassan, utan tvärtom sänkte man den vid regeringens tillträde 2006. Det är egentligen klassisk moderat arbetsmarknadspolitik, men man döljer den i någonting annat - man säger att det är den nya arbetarpolitiken och att man skapar jobb. I dag är de facto 440 000 människor arbetslösa, och det var 260 000 år 2006. Vad tänker arbetsmarknadsministern göra åt det? Det här med att man tror att man skapar jobb genom att ha en låg ersättningsnivå för dem som är utanför arbetsmarknaden är ju helt felaktigt tänkt. Det viktigaste för svensk arbetsmarknad är nämligen att det finns människor som är anställningsbara när företagen behöver dem. Det som har hänt i min hemkommun, och det som föranledde mig att skriva interpellationen, är att ett antal företag har fått slå igen eller flytta verksamheten utomlands och därmed säga upp samtliga anställda. Det är möjligt att man kan göra det; det har vi alltid bejakat i svensk socialdemokrati och i svensk fackföreningsrörelse - är det strukturella förändringar ska man göra det. Då är det dock också viktigt att det finns en arbetsmarknadsutbildning och en rejäl a-kassa för människor att falla tillbaka på, så att de därifrån kan omskolas och komma in i de nya jobb som skapas. Så har Sverige vuxit starkt under hela 1900-talet. Det är det här jag tycker att den borgerliga regeringen har misslyckats fullständigt med, arbetsmarknadsministern. Man har dragit ned antalet arbetsmarknadsutbildningar till ca 6 000. Till 440 000 arbetslösa har man 6 000 arbetsmarknadsutbildningar. Hur ska människorna som går ut från det företag som senast slog igen i Landskrona göra? Vad har de för erbjudanden? Många av dem är över 50 år; det är den allra största gruppen eftersom det har varit nedskärningar tidigare. Vad ska de som är 55 år och till och med lite äldre göra? Vad är rådet till de människorna för att de ska komma tillbaka till arbetsmarknaden?

Anf. 104 Hillevi Larsson (S)

Herr talman! Situationen är tuff i Skåne, detta trots Öresundsintegrationen som tidvis ändå har gett många unga jobb - de har kunnat pendla från Skåne till Danmark och få jobb där. Vi kan se att arbetslösheten är så hög att vi har fått bidrag från EU för att vi har så många arbetslösa ungdomar, och på det sättet ligger vi i samma klass som Spanien och de andra sydländerna. De har också fått speciellt stöd för att de har väldigt hög ungdomsarbetslöshet. Det här är allvarligt, för om man börjar sitt liv på det sättet är risken att man kanske i värsta fall aldrig kommer i jobb. Det blir allt fler så kallade NEET. Det innebär att man inte finns registrerad i arbete och inte heller i utbildning eller på annat sätt. Man får inte heller försörjningsstöd. Man är helt enkelt utanför systemet. På något sätt försörjs man. Inte minst är det många vuxna barn som försörjs av sina föräldrar. Men det är inte bra för framtiden när allt fler hamnar i den här situationen. Vi kan också se att skuldsättningen är hög bland unga. I de värst drabbade kommunerna är var tionde ungdom överskuldsatt. Man kan inte betala sina skulder och har hamnat hos kronofogden. Om man då dessutom är arbetslös och bostadslös förvärrar det läget. Det vi vet om skuldsättning är att det är lätt att bli skuldsatt men väldigt svårt att ta sig ur, för det finns ju en anledning till att skulden uppkommer från början. Man har inte pengar, och det finns inget som tyder på att man kommer att få pengar, men då har man dessutom räntor att betala. Grundproblemet är dock arbetslösheten, för det finns ett tydligt samband mellan unga arbetslösa och ökad skuldsättning. Samtidigt finns det ett behov av arbetskraft, men ofta efterfrågas kompetens som många inte har. I många fall måste man ha körkort - det är många unga som inte har råd att skaffa sig det - och olika typer av utbildning. Det kan vara teoretisk utbildning och yrkesutbildning. Här tror jag att man rent konkret skulle kunna göra mycket. Man skulle kunna ge Arbetsförmedlingen uppdraget att se till att utbildningen kompletteras. Det första steget är att se till att de som inte har grund- och gymnasieutbildning får det - arbetslösheten är mycket högre i de åldersgrupperna bland dem som inte har en grundläggande utbildning - och att satsa mer på högskoleutbildning. Både Malmö högskola och Lunds universitet har till och med dragit ned på platserna. Det ska sättas i samband med att befolkningen växer, det vill säga att det är extra illa med tanke på detta. Framför allt växer den unga delen av befolkningen, och Skåne är en väldigt ung del av Sverige. I Malmö, som jag kommer från, är varannan under 35 år, och söktrycket är högt. Det är väldigt många som söker till utbildningar, men tyvärr räcker inte platserna. Det värsta är såklart platsbristen på bristyrkesutbildningar till yrken där det verkligen behövs folk. Det finns ju många sådana, förskollärare, specialister av olika slag, högskoleingenjörer och så vidare. Men även efter de så kallade vanliga utbildningarna är det mycket goda chanser att få jobb. En konkret sak som man skulle kunna göra är att utöka platserna på våra högskolor och på Lunds universitet, för chansen att de unga som går där ska få jobb efteråt är stor. De flesta får jobb.

Anf. 105 Arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M)

Herr talman! Jag tackar Anders Karlsson för interpellationen. Jag har svarat på frågorna i interpellationen tidigare, men låt mig göra några reflexioner över utvecklingen på arbetsmarknaden eftersom Anders Karlsson nämner den i sitt inlägg. Vi hade en period de första åren av 2000-talet då Sverige hade en rätt bra tillväxt, men jobben blev inte särskilt många fler, trots att ekonomin såg bra ut. Befolkningen ökade, men jobben växte till i liten utsträckning. Man kan gå in på SCB eller vilket institut som helst och titta på hur utvecklingen såg ut. Sedan 2006 har vi haft den värsta krisen sedan 30-talet. Under den här perioden har över en kvarts miljon fler människor ett jobb att gå till. Socialdemokraterna tror att det på något sätt sker av en slump. De brukar ofta säga att befolkningen har ökat. Ja, men det har den gjort i många andra länder också. Under den här perioden har befolkningen i exempelvis Spanien ökat, men jobben har blivit 3 miljoner färre. Det räcker att Anders Karlsson tar bron eller någonting annat över till Danmark så ser han att även där har sysselsättningen sjunkit trots att befolkningen har ökat. Jobb växer inte till av en slump. Jobb växer till när man har en tydlig jobbpolitik. Och Alliansens absoluta mål 2006 var just att genomföra en politik som ökar arbetskraften och ser till att jobben blir fler. Det är inte heller en slump att utanförskapet har minskat med 200 000. Allt det här handlar om en politik som ökar drivkraften att jobba och återupprättar arbetslinjen. Vi har reformer inom arbetsmarknads- och utbildningspolitiken och ser till att hitta insatser som ökar efterfrågan på människor som har svårare att ta sig in på arbetsmarknaden. Låt mig till detta lägga till att när Anders Karlssons parti hade regeringsmakten förtidspensionerades 140 personer per dag. Många av dem hade arbetsförmåga, men de fick ingen chans. Och de räknades inte som arbetslösa, för de fanns inte ens i arbetskraften. De här personerna ser vi i Alliansen. Vi vill att de också ska få vara med i arbetskraften och på arbetsmarknaden. Många av dem har ett jobb att gå till eller finns i utbildningssystemet, andra kämpar för att komma in efter krisen, för konkurrensen om jobben har varit hård. Hur ser det då ut när alla som bor i Skåne om 80 dagar ska gå och rösta i valet? Vi kan konstatera att det blivit över 40 000 fler skåningar som har ett jobb att gå till. Dessa 40 000 bidrar med mycket. De bidrar på sina arbetsplatser. De har en egen försörjning, och många av dem känner trygghet i en arbetsgemenskap. Men de är också skattebetalare. Vår politik har lett till att jobben har blivit fler. Men vi har mer att göra. Det är därför som vi nu sätter upp ett tydligt jobbmål och till det också kopplar en tydlig politik så att jobben ska bli fler. Mot detta står en socialdemokratisk politik som både för Landskrona och för Skåne skulle påverka jobben negativt. För bara några veckor sedan träffade jag en av företagarna i Landskrona som var väldigt tydlig med att Socialdemokraternas förslag om höjd restaurangmoms och ökade kostnader för att anställa unga skulle påverka hans företag i stor utsträckning. Den berättelsen får jag när jag reser i hela landet. Om man å ena sidan pratar jobb men å andra sidan lägger fram förslag som hotar jobb genom att göra det dyrare att anställa och helt enkelt försvåra för företag att växa i Sverige, då slås jobben ut. Allt som Anders Karlsson nämner för mig som lösningen på allt detta är samma gamla sossepolitik som inte ledde till fler jobb under de första åren på 2000-talet utan tvärtom ställde människor utanför arbetskraften och till och med trängde undan dem. Det är inte en politik att gå tillbaka till, herr talman.

Anf. 106 Anders Karlsson (S)

Herr talman! Jag kan konstatera att arbetsmarknadsministern pratar om allting annat än om dem som är arbetslösa. Det är en klen tröst för de 440 000 som är arbetslösa och de som blir arbetslösa att antalet sysselsatta har ökat. Jo, men befolkningen har också ökat. Arbetslösheten är de facto nästan dubbelt så hög i dag, 2014, som den var 2006. Det går inte att komma ifrån. Vad har ni då gjort? Jo, ni har sänkt skatterna med 150 miljarder och trott att det skulle skapa jobb. Ni har sett till att inte öka a-kasseersättningen, för ni tror att det ska tvinga ut folk i jobb. Men om jobben inte finns spelar det ingen roll vilken ersättning man har när man är arbetslös. Det viktigaste för att inte hamna i samma situation som i Frankrike och många andra länder, där man kastar fisk, gödsel och allt vad det är utanför parlamentet när några jobb försvinner, är att människor har en trygghet. Det behövs trygghet både på arbetsplatsen och utanför arbetsplatsen för att kunna göra de stora strukturförändringar som faktiskt har skett i Sverige under sent 1900-tal och in på 2000-talet. Då känner man sig trygg i att kunna gå från det gamla jobbet till det nya. Detta har ni fullständigt misslyckats med, och ni gör ingenting åt det. Det finns 440 000 arbetslösa och ca 6 000 yrkesutbildningsplatser. Det är knappt mätbart. Som jag sade tidigare är det i Landskrona i dag, eller möjligtvis i går, 4 511 arbetslösa, och det är en kommun med 42 000-43 000 invånare. Av dem är 22 erbjudna en arbetsmarknadsutbildning. Det är nästan hårt. Och vad är rådet till de människor som blivit uppsagda från ytterligare företag som flyttar utomlands? De kanske får kraftiga sänkningar av sin inkomst och kanske till och med måste sälja både sin bil och sin villa därför att de inte kan försörja sig, för båda jobbar i samma företag. Är det några fler utbildningsplatser som kommer så att de kan skolas om? Är det någon förbättring av a-kassan som kommer att ske under de närmaste åren om det blir fortsatt borgerlig regering? De här frågorna måste dessa människor få svar på om de ska orka med detta utan att det blir riktiga familjetragedier. Det har hänt på andra ställen. Jag var ombudsman i Byggnadsarbetareförbundet 1993 när 35 procent av våra yrkesverksamma medlemmar var arbetslösa. Det ledde till tragedier trots att man på den tiden hade en a-kassa som motsvarade ungefär 80 procent av lönen. Det händer att människor som har jobbat hela sina liv plötsligt blir uppsagda i 55-årsåldern och kastas ut i tomma intet med mycket låga ersättningar. Den återkommande frågan är därför: Vad kommer arbetsmarknadsministern att göra för att dessa människor ska kunna komma tillbaka i arbete?

Anf. 107 Hillevi Larsson (S)

Herr talman! Försämringarna av a-kassan är givetvis ett dilemma för de drabbade. Det handlar inte bara om att många lever på samma nivå som försörjningsstödet, för sådan är tyvärr nivån på a-kassan i dag, utan det är också allt fler som har trängts över till försörjningsstöd för att de av olika skäl inte får a-kassa. Steget från försörjningsstöd till arbete är längre än från a-kassa till arbete. Jag hoppas att regeringen gör något åt detta problem eftersom det är allt fler arbetslösa och sjuka inom socialtjänsten, och detta borde framför allt hanteras av Arbetsförmedlingen. Det finns också ett systemfel inom Arbetsförmedlingen eftersom man skickat tillbaka 20 miljarder kronor som inte kunnat användas. Med tanke på hur många arbetslösa vi har borde resurserna kunna användas på ett bättre sätt än att bara brinna inne. Det sättet är att öppna upp för fler utbildningar som de arbetslösa kan gå. Många arbetslösa tvingas i dag söka jobb efter jobb, och även om de inte lever upp till de krav som ställs i jobbannonsen måste de söka. Annars förlorar de sin ersättning. Detta systemfel borde rättas till. Fas 3 är förnedrande eftersom det är gratisarbete. Man får ingen lön fast man jobbar heltid. Det finns också en risk för undanträngning, alltså att det blir billigare för arbetsgivaren att ha folk i fas 3 än att anställa dem. Regeringen borde fundera en vända på detta, för risken är att vi får färre riktiga jobb med fas 3. Det leder ju definitivt inte till jobb. Jag återkommer till de unga som inte gör någonting. Jag hoppas att regeringen har en plan för dem.

Anf. 108 Jenny Petersson (M)

Herr talman! Jag tänkte inte gå upp i debatten, men när Anders Karlsson påpekade att Moderaterna är ett parti för sänkta skatter och lönesänkningar ville jag belysa att det femte jobbskatteavdraget började gälla den 1 januari. Anders Karlsson och Socialdemokraterna var emot det i sin budget, men sedan den 1 januari är de för det. Det betyder, apropå ansvar och att finansiera våra reformer krona för krona, att det saknas 12 miljarder kronor i Socialdemokraternas budget. Socialdemokraterna sade som sagt nej till jobbskatteavdraget men är i dagsläget för det. Socialdemokraternas retorik matchar inte politiken de står bakom. Det finns en annan tydlig skillnad mellan Moderaterna och Socialdemokraterna. Vi vill inte höja skatten på arbete. Det skulle leda till färre jobb, såväl i Skåne och Halland, som jag kommer från, som i övriga landet. Med Socialdemokraternas höjda arbetsgivaravgifter för unga skulle anställningskostnaderna för företag bli betydligt högre. Hur ger det fler jobb, Anders Karlsson? Du talade ju om hur man ska vara jobbskapande som parti. Skattehöjningar på 30 miljarder på jobb och företagande skapar inte fler arbeten. Det är inte jobb- eller företagsvänligt. Det är inte bara höjda arbetsgivaravgifter för unga som skulle slå hårt mot ungas jobb i hela landet. Socialdemokraterna vill också förändra RUT som gett många unga kvinnor deras första arbete. Restaurangbranschen är ytterligare en näring där många unga och utrikes födda får in en fot på arbetsmarknaden. Här vill Socialdemokraterna också försvåra och göra det svårare för företagen och för unga som söker arbete. Socialdemokraterna vill backa bandet och höja momsen. Vi moderater är övertygade om att alla jobb behövs för unga, i restaurang, ROT och RUT. Alla jobb behövs, och trösklarna på arbetsmarknaden måste fortsätta sänkas för att främja jobb inom till exempel servicesektorn. Hur ska Socialdemokraterna uppnå sitt mål om lägst arbetslöshet i Europa utan att driva ut arbetssökande ur arbetskraften? Vi har sett exempel på socialdemokratisk politik tidigare då man förtidspensionerade och tog bort människor ur arbetskraften för att få bra siffror. Vi moderater jobbar inte så, utan vi sätter jobben först. Det har blivit 250 000 fler jobb sedan 2006. Det är för att vi moderater och Alliansen jobbar ambitiöst med jobbmålet.

Anf. 109 Fredrik Schulte (M)

Herr talman! Jag hade inte heller tänkt gå upp i denna debatt men kände likt föregående talare Jenny Petersson att jag inför valet som stundar ska passa på att ta de tillfällen som ges att tala om min politik och vad jag vill för Sverige. Det finns de som försöker bildsätta att Moderaterna är regeringströtta, att Moderaterna inte har några visioner och att Moderaterna inte har något mål för vad vi vill med samhället. Men Moderaterna har ett tydligt mål för vad vi vill med samhället. Beskrivningen av vad det är för samhälle vi vill ha är ganska jordnära och enkel. Vi vill ha ett samhälle där alla har ett jobb att gå till. Vi vill ha ett samhälle där man samtidigt som man är på jobbet vet att barnen är på en bra förskola eller skola som man själv valt bland många alternativ och där barnen är trygga, inte råkar illa ut och lär sig något. Man ska också vara trygg med att gamla mamma på ålderdomshemmet får en bra äldreomsorg och sjukvård. När man sedan kommer hem och det är dags att äta middag med familjen ska man vara trygg med att dottern kommer tryggt hem från fotbollsträningen när mörkret faller på. Det är ingen stor revolution. Det är ingen stor omdaning av samhället. Det är inga grand visions som vi har, utan vi vill enträget arbeta för att sakteligen förbättra samhället lite dag för dag. Jag säger "revolution", för jag tycker att det i den allmänna debatten finns ganska mycket som påminner om hur det var för 80 år sedan, på 30-talet. Vi har utländska makter som hotar med krig. Vi har ett högt tonläge i Putins Ryssland. Vi har främlingsfientliga krafter i Sveriges riksdag, i Europaparlamentet och i närliggande länder i Europa. Vi har också en vänster som mer och mer börjar falla tillbaka till en revolutionär retorik där man vill skapa å, du sköna nya värld. Detta förkroppsligas mest av Miljöpartiet och Feministiskt initiativ men är indirekt understött av Socialdemokraterna. En röst på Socialdemokraterna är en röst på de radikala krafterna till vänster där man blir mer och mer radikal i sina förslag. Mot det står Moderaterna och Alliansen. Vi vill inte göra någon revolution annat än de små stegens revolution. Det vi tror på är att sakta men säkert förbättra samhället. Det handlar om att ha offentliga finanser i balans och att fortsätta arbetet med att göra det enklare för människor att driva och vara verksamma i företag och att starta nya företag baserat på nya innovativa idéer eller affärsupplägg som de har. Men framför allt handlar det om att alla ska ha ett jobb att gå till och att jobben ska bli fler. Vi vill ha fem miljoner människor som arbetar i Sverige och 300 000 fler arbeten fram till 2020. Vi har en slogan som är: Alla behövs. Det kan låta som en klyscha, men den har reell mening i den bemärkelsen att vi tycker att alla typer av jobb behövs. Det tycker inte Socialdemokraterna. De tycker att vissa jobb inte är fina nog. De människor som har chansen att ta de jobben i stället för att leva i utanförskap ska få bidrag, bidrag och bidrag. Lyssna på vad det är för förslag som de kommer med. Det ska vara mer bidrag.

Anf. 110 Arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M)

Herr talman! Det är en oerhört intressant fråga som Anders Karlsson ställer till mig om varför jag talar så mycket om jobb och varför jag inte talar om dem som är arbetslösa. Det hänger liksom ihop. För att de som är arbetssökande ska ha ett jobb att gå till i morgon måste nya jobb växa fram i ekonomin. Det är den ekvationen som Socialdemokraterna aldrig har förstått. De tror att det räcker att tala om jobb så växer jobben fram. I stället väljer Anders Karlsson att tala om a-kassan och arbetsmarknadsutbildning. Vi har olika syn, Anders Karlsson och jag, på a-kassan. Jag menar att den ska vara en omställningsförsäkring mellan två arbeten men att vi först och främst ska prioritera det som leder till fler jobb. Det är ingen slump att jobben har blivit fler. När det gäller arbetsmarknadsutbildning är det självklart en av många viktiga insatser. Men återigen går Anders Karlsson tillbaka till 80- och 90-talet. Han drömmer sig tillbaka till en tid då det såg annorlunda ut på arbetsmarknaden. Många av de krav som arbetsgivare ställer i dag handlar inte alltid om korta utbildningar. Det handlar om längre utbildningar. Det är till exempel därför som vi utökat med många platser där vi vet att det finns bristyrken. Det gäller till exempel civilingenjörer, sjuksköterskor och andra yrkeskategorier. Men alla vill inte plugga. Alla vill inte plugga på en universitetsutbildning, och alla vill inte heller och ska inte gå en arbetsmarknadsutbildning. Anders Karlsson tror att det är mirakelmedicinen mot arbetslöshet. Nej, det är ingen mirakelmedicin, eftersom arbetsmarknaden förändras. Men det är ett viktigt verktyg bland många. Återigen: Anders Karlsson nämner inte med ett ord hur jobben ska bli fler. Det räcker inte att som Stefan Löfven säga att man ska ordna ett innovationsråd och driva kaffe med näringslivstoppar. Det kostar ingenting, och det kan vara ett bra initiativ. Men det handlar om att underlätta för arbetsgivare att få företag att växa och anställa. Man kan titta på Socialdemokraternas förslag och fråga sig: Leder det till fler jobb? Forskarna dömer ut Socialdemokraternas förslag. Dessutom ska vi lägga till Miljöpartiet och Vänsterpartiet som de diskuterar samarbete med. Miljöpartiet medger ändå att kraftigt höjda skatter bland annat på flygresor, bensin och lastbilar ska leda till färre arbetstillfällen. De är ärliga och säger det. Lägger man dessutom till Miljöpartiets motstånd mot tillväxt och en växande ekonomi behöver vi dra ned på resurser till både skola och vård. Vänsterpartiet går till val på att människor ska jobba mindre, och så även Miljöpartiet. Allt detta hämmar tillväxten och försvårar finansiering av välfärd. Den rödgröna röran leder inte till fler jobb. Vad är svaret till Skånes arbetslösa? Rösta på partier som ser till att jobben blir fler. Rösta inte på partier som gärna höjer ersättningar men med andra handen försvårar för jobb att växa fram. Människor behöver ett jobb att gå till. Det är det viktigaste som de som bor i Skåne behöver. Här är skiljelinjen i svensk politik. Vi ser att jobben växer fram hos arbetsgivarna, offentliga och privata. Därför vill vi underlätta. Det är därför de också har blivit fler. Slutligen vänder jag mig till Hillevi Larsson. Antalet neets är inte fler än 2006, men det är en utmaning med unga som varken pluggar eller arbetar. Det är därför som kommunerna nu får ett aktivitetsansvar. Vi har en konkret politik på det området. Från och med den 1 juli får kommunerna ett aktivitetsansvar och inte bara ett informationsansvar och att veta var de ungdomar som hoppar av gymnasiet finns. Det är den största utmaningen med ungdomar som inte gör klar sin utbildning. Kommunerna kommer att få det ansvaret. Det tror jag är väldigt viktigt. Det är en otroligt viktig grupp att fånga in. Där delar jag Hillevi Larssons bild.

Anf. 111 Anders Karlsson (S)

Herr talman! Arbetsmarknadsministern försöker att hålla sig ifrån det som är huvudpoängen i min fråga. Det är arbetslösheten. Vad ska man göra åt arbetslösheten? Jag läste upp tidigare hur det såg ut med 4 511 arbetslösa i går i Landskrona, en kommun som nu har 43 000 invånare. År 2006 var arbetslösheten 6,6 procent i Landskrona. I dag är den 14,9 procent, för att vara riktigt noga. Kan arbetsmarknadsministern förneka att det blivit en större arbetslöshet? Hon talar om sysselsättningen. Det är nu tredje gången jag ställer frågan. Vad tänker arbetsmarknadsministern göra för de människor som blev uppsagda bara för en månad sedan i Landskrona? Jag tror att det var ca 150 som blev uppsagda för att de flyttade verksamheten utomlands. Tidigare såg man till att de fick en arbetsmarknadsutbildning. Ministern säger: Utbildningarna är mycket längre i dag. Det finns på vissa ställen till och med brist på busschaufförer. Det är inte en speciellt lång utbildning. Det gäller även maskinförare på anläggningssidan. Nog finns det korta utbildningar. Jag kommer åter till frågan om tryggheten. Det gäller att människor är trygga på arbetsplatsen, och det gäller att de är trygga när jobbet tar slut för att de ska komma tillbaka till jobb. Fredrik Schulte talar om att ni ska göra så mycket för de arbetslösa. Jag skulle kunna läsa upp en lång lista där ni har röstat nej. Ni har röstat nej till allmän sjukförsäkring, allmän tjänstepension, 40 timmars arbetsvecka, lagen om anställningsskydd och nej till gratis sjukvård för barn upp till 20 år. Så kan vi fortsätta. Det finns ytterligare 39 som du själv kan titta på i årsberättelsen från TCO-LO Rättskydd AB. Det är försämringar för löntagarna. Till sist vill jag tacka för min tid i riksdagen. Jag började i arbetsmarknadsfrågorna och jag avslutar här.

Anf. 112 Jenny Petersson (M)

Herr talman! Regeringspolitiken fungerar inte, säger Anders Karlsson. Alliansen och Moderaterna tar arbetslösheten på största allvar. Vi har prioriterat satsningar för jobb och företagande. Jag nämnde i mitt tidigare anförande det arbete som Moderaterna och Alliansen har gjort. Jag nämnde också att 250 000 fler är i arbete i dag trots lågkonjunktur. Det är något som Socialdemokraterna verkar blunda för. Det är kanske dags att ta bort skygglapparna. Det sägs att sysselsättningen har ökat beroende på att befolkningen har ökat. Det är ett så fel påstående, herr talman. Lyfter vi blicken och ser ut över Europa kan vi ta två länder som exempel. Vi kan ta Nederländerna och Spanien. De har haft liknande befolkningstillväxt som Sverige, ca 400 000. I Nederländerna ser vi en ökning med 70 000 fler i arbetskraften. I Spanien har den minskat med ca 3 miljoner. I Sverige är det 250 000 fler i dag som har ett arbete att gå till. Det är dags att Socialdemokraterna tar lågkonjunkturen på allvar och slutar blunda för verkligheten. Det är valår. Eftersom Anders Karlsson inte kommer att vara med framöver vill jag tacka Anders Karlsson för debatten här i dag. Det är hedrande att ta lite debatt mot Anders Karlsson i kammaren i dag. Halland ligger nära Skåne.

Anf. 113 Fredrik Schulte (M)

Herr talman! För 30 år sedan, 1984, var Olof Palme statsminister i Sverige. Socialdemokraterna styrde, med tre års undantag, i princip Sverige från 1984 fram till 2006. Vet ni hur många jobb som skapades mellan 1984 och 2006? Det är bara att gå in på SCB:s hemsida och titta på arbetsmarknadsundersökningen. Det skapades ungefär 130 000 jobb. Nu har det, under den värsta lågkonjunkturen i världshistorien sedan depressionen, skapats nästan 300 000 fler jobb. Det är ingen slump, utan det beror på att vi har fört en framgångsrik politik. Vi vill att den politik som man för under de kommande åren ska bygga på samma framgångsrecept, det vill säga offentliga finanser i balans. Det kan låta som någonting väldigt tråkigt, och det kanske inte är så spännande. Det är mycket mer spännande att lova allt till alla som Feministiskt initiativ, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och även Socialdemokraterna ägnar sig åt. Det handlar om att stärka Sveriges konkurrenskraft genom att fortsätta reformera den svenska skolan och fortsätta att göra svensk ekonomi mer konkurrenskraftig. Det handlar om att fortsätta utveckla arbetsmarknaden så att alla människor får plats. Vi ska inte ha en ekonomi där man fasar ut dem som kanske inte har en högskoleutbildning och har svårt att hitta jobb. Det handlar om RUT- och ROT-branschen, restaurangbranschen och så vidare. Socialdemokraterna vill på alla sätt tvinga bort dem. De vill ta bort eller halvera RUT och ROT och ta bort restaurangmomsen och nedsatta arbetsgivaravgifter. Det vore en katastrofal väg för Sverige att välja.

Anf. 114 Arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M)

Herr talman! Jag tackar Anders Karlsson och övriga för debatten. Huvudpoängen är arbetslösheten, säger Anders Karlsson. Ja, men huvudpoängen för mig är att vi måste ha ett jobbskapande klimat i Sverige så att fler har ett jobb att gå till. Det är sant; om man jämför 2006 och 2013 skiljer det 0,9 procentenheter i arbetslöshet. Arbetslösheten är högre 2013 än den var 2006. Däremellan har det skett en tuff kris. Däremellan har också detta skett att många människor som inte fanns i arbetskraften nu gör det. Det är en politik som jag tycker har varit viktig. Alla dessa har inte kommit i jobb, men många av dem kämpar nu för att komma vidare. Jag tror att lösningen och målet framåt - förutom allt det som både Jenny Petersson och Fredrik Schulte har nämnt och som jag inte behöver upprepa - är en tydlig politik där jobbmålet är kopplat till en tydlig jobbpolitik. Men det handlar också om att se att sammansättningen av dem som är arbetslösa i dag inte ser ut som den gjorde för 20 år sedan. Många har andra utmaningar, och de kämpar för att komma tillbaka. Det är därför vi har lagt betydligt fler verktyg i verktygslådan och gjort fler insatser för dem som står längre bort. Vi har valt att prioritera dem som står långt bort, för det är just de som har det kämpigast. Mycket av våra resurser läggs på olika former av anställningsstöd och framför allt på att arbetsgivarna ska öppna dörren även för dem som inte har det perfekta cv:t, för dem som har en funktionsnedsättning eller för dem som upplever att det är tufft att komma tillbaka. Vi jobbar mycket med anställningsstöd och olika insatser för att fler ska öppna dörren. Men varken jag eller Anders Karlsson kan öppna dörren. Det måste arbetsgivarna göra vare sig de är offentliga - och här kan både kommuner och landsting och även stat göra mycket mer - eller privata. Alla har mer att göra, och vi behöver jobba mer för att dörren för dem som står längst bort ska öppnas. Det är den stora utmaningen. Återigen: För att detta ska bli möjligt måste också jobben fortsätta att bli fler. Då står en jobbpolitik mot en bidragspolitik eller en siestapolitik, som vi ska diskutera i nästa interpellation.

Interpellation 2013/14:479 Arbetslösheten i Skåne

av Anders Karlsson (S)

till Arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M)

 

Region Skånes omvärldsanalys för 2014 som gjordes 2013 är en dyster läsning. Skånes makroekonomi utvecklas svagt. Sedan mitten av 80-talet har Skånes andel av rikets befolkning stigit, medan Skånes andel av rikets bruttonationalprodukt (bnp) har minskat svagt. Den svaga utvecklingen av bnp är till stora delar en följd av att en lägre andel av befolkningen är sysselsatt och att arbetsproduktiviteten är lägre jämfört med Sverige i genomsnitt. Antalet nya arbeten har ökat i Skåne, men trots det har regionen den lägsta sysselsättningsgraden av alla län i Sverige. Orsaken till den låga sysselsättningsgraden är en mycket hög befolkningstillväxt. Nya jobb skapas inte tillräckligt snabbt i relation till den växande befolkningen för att Skånes sysselsättningsandel ska närma sig rikets. En låg sysselsättningsgrad avspeglar sig också på skattekraften. När den utvecklas svagt minskar också möjligheterna till nyanställningar i den gemensamma sektorn.

Förklaringen till Skånes högre arbetslöshet är, enligt Arbetsförmedlingen, bland annat att Skånes näringsliv har genomgått strukturförändringar där ingångsjobb inom industrin rationaliserats bort och att allt fler som är inskrivna på Arbetsförmedlingen tillhör grupper som har svårt att konkurrera om de lediga jobben. Precis som i övriga Sverige finns också en matchningsproblematik. Vissa branscher har brist på arbetskraft, och en stor del av efterfrågan gäller kvalificerade tjänster som kräver längre eftergymnasial utbildning eller har höga krav på yrkesfärdigheter och hantverksskicklighet. Även rationaliseringarna inom jordbrukssektorn har slagit mot Skåne genom regionens omfattande livsmedelsindustri.

Samtidigt har regionen stora förutsättningar och tillväxtmotorer i Lunds universitet, Malmö högskola och flera globala storföretag. Det finns också ett nära samarbete över Sundet som egentligen borde kunna ge Skåne en väsentligt större, mer diversifierad och bättre arbetsmarknad än i många andra län. Ytterligare en fast förbindelse över eller under Sundet skulle ge en kraftig injektion till det skånska näringslivet och stärka sammanbindningen av skånsk och dansk (själländsk) arbetsmarknad.

Avslutningsvis finns också en regional problematik i Skåne genom att tillväxten främst är orienterad mot den västra delen och än mer preciserat till den sydvästra delen av Skåne. Många kommuner har ännu större problem än Skåne i genomsnitt. Min egen hemkommun Landskrona har Skånes högsta arbetslöshet, samtidigt som det varit en borgerlig majoritet i åtta år i Sverige, regionen och kommunen. Landskrona är Folkpartiets ”föregångskommun” eller ”skyltfönster” i Sverige, och här ser vi hur detta fungerar.

Mina frågor till arbetsmarknadsministern är:

  1. Genom vilka åtgärder avser ministern att möta den höga arbetslösheten i Skåne och i min hemkommun Landskrona? 
  2. Genom vilka gränsöverskridande åtgärder avser ministern att utveckla och bygga ihop de skånska och danska (själländska) arbetsmarknaderna? 
  3. Vilken är tidsplanen för ytterligare en fast förbindelse över eller under Sundet?