Arbetsgivaravgifterna för unga

Herr talman! Aron Modig har frågat mig på vilket sätt en höjning av arbetsgivaravgifterna för unga förbättrar möjligheten för företag att växa och anställa samt hur ungas möjligheter att komma in på arbetsmarknaden påverkas. Vidare undrar han om jag är beredd att göra en förnyad analys av effekterna av en höjning av arbetsgivaravgifterna.

Efter den förra regeringens mandatperioder ser vi stora underskott i statens finanser samt en hög arbetslöshet, i synnerhet bland unga. Sverige har i dag en högre ungdomsarbetslöshet än många jämförbara länder. De nedsatta socialavgifterna för unga, som den borgerliga regeringen införde i syfte att sänka ungdomsarbetslösheten, har helt enkelt inte fått avsedd effekt. För att kunna genomföra angelägna satsningar i syfte att öka sysselsättningen slopas nedsättningen.

Resultaten i IFAU:s utvärdering av de nedsatta socialavgifterna för unga indikerar att nedsättningen är en ineffektiv åtgärd som inte har haft någon sysselsättningseffekt alls för grupper av unga med svag anknytning till arbetsmarknaden. De unga som är i störst behov av stöd tycks alltså inte ha hjälpts alls av en åtgärd som kostar omkring 20 miljarder kronor årligen. Uppenbarligen har inte företagens möjligheter eller vilja att anställa unga ökat i den omfattning som den förra regeringen hoppades på.

Finanspolitiska rådet, Riksrevisionen, Ekonomistyrningsverket och Arbetsförmedlingen instämmer i bedömningen att de nedsatta socialavgifterna för unga är en ineffektiv åtgärd för att skapa sysselsättning.

För att öka sysselsättningen bland unga måste nu insatserna på ett mer effektivt sätt riktas mot unga i behov av stöd. Regeringen bedömer att viktiga orsaker till många ungas problem på arbetsmarknaden är brister i utbildningssystemet och deras anknytning till arbetsmarknaden. Vi har därför i vårändringsbudgeten föreslagit bland annat ökade satsningar på skolan, fler utbildningsplatser på komvux, yrkesskola, universitet och folkhögskola samt införande av utbildningskontrakt och traineejobb.

Jag ser ingen anledning att i dagsläget göra en förnyad analys av effekterna av de nedsatta socialavgifterna för unga. Analyser och utvärderingar från oberoende aktörer indikerar samstämmigt att detta är en dyr och ineffektiv åtgärd.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka finansministern för svaret.

Även jag känner förstås till slutsatsen i IFAU:s rapport från 2013. Men den säger inte att sänkningen av arbetsgivaravgifterna för unga inte har haft någon effekt. Den har, enligt rapporten, skapat 6 000-10 000 nya jobb. Jag vet också att Finanspolitiska rådet hänvisar till den studien i den rapport som de presenterade häromveckan, i vilken rådet alltså inte väljer att avråda regeringen från att genomföra höjningen.

Av detta kan man dock inte, som finansministern gör i sitt svar, dra slutsatsen att sänkningen inte har fått avsedd effekt. Den har definitivt bidragit och lett till fler jobb, som har kommit vissa unga till del. Och den förhindrade med största sannolikhet att andra unga blev av med sina jobb då Sverige och övriga världen gick igenom en djup lågkonjunktur.

Det är dock inte det som jag frågar efter i min interpellation. Jag är nyfiken på hur den kraftiga skattehöjning som regeringen vill genomföra dels förbättrar möjligheten för företag att växa och anställa, dels underlättar just ungas möjlighet att få in en fot och få fäste på arbetsmarknaden.

Herr talman! Regeringen höjer skatten på jobb och företagande med 18 miljarder. Även om finansministern menar att sänkningen ska ses som en ineffektiv åtgärd har den ändå haft en positiv effekt i en svår ekonomisk tid. Nu ska reformen tas bort. Då lär den i hederlighetens namn få åtminstone motsvarande negativa effekt. Mycket talar för att den negativa effekten nu snarare kommer att bli större än den positiva effekten var då man gjorde nedsättningen. Det beror helt enkelt på att näringslivet, på grund av den hårda internationella konkurrensen och digitaliseringen, inte kan kompensera kostnadsökningarna med prishöjningar. Samtidigt är det inte heller möjligt att sänka lönerna när de sammantagna lönekostnaderna ökar.

Svenskt Näringsliv har räknat på att så många som drygt 18 000 helårsarbeten kan vara i fara om regeringen driver igenom sin plan. Svensk Handel räknar samtidigt med kostnadsökningar för handeln på omkring 3 ½ miljard kronor. Det motsvarar kostnaden för drygt 11 000 heltidsjobb, enbart inom handeln.

Herr talman! Det blir mycket siffror, men det är viktigt att komma ihåg att det här inte bara är siffror. Bakom var och en av dem finns det en ung människa som strax står utan jobb.

Hur förbättrar regeringens förslag om höjda arbetsgivaravgifter möjligheten för företag att växa och anställa? Och hur stärker det ungas ställning på arbetsmarknaden?

Herr talman! Jag vill tacka finansministern för svaret på interpellationen. Tack också till Aron Modig för interpellationen!

Det har riktats kritik mot den sänkta arbetsgivaravgiften för unga; den är inte tillräckligt träffsäker. Det var också anledningen till att Alliansen gjorde om förslaget och lade fram ett nytt med sänkta arbetsgivaravgifter ned till drygt 10 procent och då upp till 23 år.

Socialdemokraterna gick till val på att ta bort ungdomsrabatten i två steg. Men efter budgetnederlaget före jul måste regeringen genomföra Alliansens förslag och sänka arbetsgivaravgifterna för de yngre. Det lagförslaget trädde i kraft den 1 maj i år. Men i ändringspropositionen tas det här bort, och man räknar med att stegvis höja arbetsgivaravgiften igen till normal nivå. Det sker i ett första steg från den 1 augusti.

Regeringen har alltså bestämt sig. Socialavgifterna för unga ska höjas till den nivå som gäller för alla arbetstagare. Vägen är utstakad. Och jag tror att beslutet i december sågs mer som ett paustecken i det partitur som vår finansminister Magdalena Andersson dirigerar.

Regeringen ondgjorde sig till och med över att vi i oppositionen satte käppar i hjulet genom att ha fräckheten att hävda vårt eget förslag, som vi förstås tror är både rätt och riktigt för att få fler ungdomar i arbete. Vänsterregeringen ville att oppositionen skulle lägga sitt förslag åt sidan, trots dess demokratiska legitimitet, eftersom vänsterregeringen ändå skulle återkomma med sin höjning av arbetsgivaravgiften för unga. Det är ett mycket märkligt resonemang.

Vad säger då branschen om det som regeringen snart genomför? Aron Modig har varit inne på några siffor och konsekvenser. För telefonförsäljnings- och kundtjänstföretagen, där nära hälften av de uppåt 200 000 anställda är ungdomar, innebär vänsterregeringens förslag kostnadsökningar på 2 000-3 000 kronor i månaden per ung anställd. De räknar med upp till 5 000 färre arbetstillfällen som en direkt konsekvens av höjningen.

På Ica arbetar 25 000 unga. I interpellationen har Aron Modig ett exempel från Ica Maxi i Alingsås. Men totalt är det alltså 25 000, och hälften av butiksmedarbetarna är under 25 år. En Icahandlare säger att ungdomsrabatten har gjort butiksägarna mer benägna att utforska nya idéer och affärsmöjligheter, till exempel bemannade diskar. Den personen säger: "Nu kommer vi att tänka till på ett helt annat sätt innan vi anställer. Vi blir mindre kreativa och konsoliderar i stället mer."

Inom detaljhandeln arbetar 90 000 ungdomar, cirka en femtedel av alla ungdomar som har ett jobb. Nära tre av tio handlare säger att höjda arbetsgivaravgifter för ungdomar kommer att tvinga dem att minska antalet anställda.

Det är klart att de yngre nog får det lite svårare att få in en fot på arbetsmarknaden om kostnaden ändå blir densamma, oavsett om det gäller för en ungdom upp till 23 eller någon som är något äldre och mer erfaren.

Herr talman! Jag vill inleda med synpunkter på Roland Utbults historieskrivning. Vi har lagt fram en proposition i enlighet med det budgetbeslut som gick igenom i riksdagen. Vi har också agerat i riksdagen på ett sådant sätt att vi regeringspartier har hållit oss till decemberöverenskommelsen.

Däremot var det inte självklart att Alliansens önskemål var att krångla till det för företagen genom att de under ett års tid skulle ha tre olika arbetsgivaravgifter för ungdomar. Jag tyckte inte att det var självklart att det verkligen var allianspartiernas önskemål. Men nu var det allianspartiernas önskemål att göra det krångligt för företagen på det sättet. Och regeringen har levererat i enlighet med de beslut som riksdagen har fattat.

Jag skulle ha svårt att stå här och argumentera om det hade skapats väldigt många jobb när man sänkte arbetsgivaravgiften för unga. Men så är det ju inte, utan det här är en åtgärd som har verkat år ut och år in utan att vi har sett någon effekt på ungdomsarbetslösheten.

När man har en åtgärd i 20-miljardersklassen - 20 miljarder motsvarar 40 000 anställda i offentlig sektor - som får verka år ut och år in, ett experiment i gigantisk skala med våra skattepengar, då måste man om man vill ta ansvar för statsfinanserna också fundera igenom om detta är ett förnuftigt sätt att använda våra gemensamma skattepengar.

Från regeringens sida har vi kommit fram till att det här inte går att försvara. Vill man ta ansvar för de offentliga finanserna behöver man se till att vi använder våra skattepengar på effektivast möjliga sätt. Det här har uppenbarligen inte varit det effektivaste sättet.

Ni talar om olika branscher där många ungdomar arbetar. Men i de branscherna jobbade många ungdomar även innan man sänkte arbetsgivaravgifterna, och de har inte blivit fler. Det har inte blivit särskilt många fler jobb med den här åtgärden. Vi har inte sett att arbetslösheten har gått tillbaka så som jag är helt övertygad om att man hade ambitionen att den skulle göra när man införde åtgärden. Efter flera års experimenterande med våra skattepengar har den inte haft den effekt man hoppades på, och då behöver man faktiskt göra någonting annat.

Herr talman! Naturligtvis är det, som finansministern påtalar, inte enbart skatteförändringar som har effekt. Det spelar roll även vad man lägger resurserna på i statsbudgeten, så det kan väl vara värt att titta lite närmare på det.

När den helt slagit igenom 2017 beräknas regeringens föreslagna höjning, eller dubblering, av arbetsgivaravgifterna för unga innebära högre intäkter till staten på ungefär 18 miljarder kronor. Det har vi konstaterat är mycket pengar, som det alltså i stor utsträckning är företagen som ska stå för - 18 miljarder kronor i högre kostnader för att anställa unga till riktiga jobb.

Precis som finansministern lyfte fram vill regeringen lägga de här pengarna på andra saker. I sitt svar lyfter statsrådet fram ett antal områden. Det är införande av rätt tveksamma satsningar på traineejobb och utbildningskontrakt, och det är i och för sig hyfsat lovvärda satsningar på skola och utbildning. Men, herr talman, även med den breda definition av jobbsatsning som finansministern använder är summan av de här satsningarna bara 6 miljarder kronor, alltså ungefär en tredjedel av de pengar som regeringen tar in på höjningen av arbetsgivaravgifterna. Resten av pengarna, de övriga 12 miljarderna, går till vad då? Jo, en del går till olika välfärdssatsningar. Men en annan del går till olika typer av bidragshöjningar, till exempel av a-kassan.

Angående detta kan finansministern förstås återigen lyfta fram Finanspolitiska rådet, som i sin senaste rapport skrev att det finns goda argument för att höja arbetslöshetsersättningen. Den åsikten kan man förstås ha. Men rådet skriver samtidigt att en sådan höjning av a-kassan ökar arbetslösheten med uppemot 27 000 personer. De ska då adderas till de tusentals unga som kommer att förlora jobbet till följd av höjningen av arbetsgivaravgifterna.

Även om jag personligen tycker att det här är dåliga förslag må det väl vara att en regering av en annan politisk kulör vill driva igenom dem. Men jag tycker att man då ska vara uppriktig med konsekvenserna av den förda politiken och stå för dem, inte försöka skönmåla de skadliga reformer som föreslås och genomförs.

Herr talman! Finansministerns parti gick till val på att få ned arbetslösheten till den lägsta nivån i EU senast år 2020. Efter vad arbetsmarknadsministern sagt i veckan är det lite oklart om detta fortfarande är ett skarpt mål. Oavsett vilket är det ju ingenting som regeringen genom sina reformförslag tar sikte på. Även detta påpekas av Finanspolitiska rådet.

För att sammanfatta: Regeringen höjer skatten kraftigt på ungas jobb. Man lägger ungefär en tredjedel av pengarna man får in på det som måste betraktas som låtsasjobb och ytterligare lite på skolan. Men en ganska stor satsning görs även på höjda bidrag till människor som inte arbetar.

Jag väljer därför att upprepa min fråga: Hur leder detta till att förutsättningarna för företag att anställa och växa stärks, och hur stärker detta ungas förutsättningar att komma in på arbetsmarknaden?

Herr talman! Tack, finansministern, för svaret och kommentarerna!

Finanspolitiska rådet nämner slopandet av de lägre socialavgifterna för ungdomar. I den kritik mot regeringen som har kommit från Finanspolitiska rådet, som är ganska dräpande, talar man om att det blir svårt för regeringen att nå målet om den lägsta arbetslösheten i EU till 2020. Man tar också upp att regeringen bryter mot det finanspolitiska ramverket och så vidare. Det är ett antal kritiska punkter man lyfter fram.

En punkt är höjningen av taket i a-kassan och slopandet av de lägre socialavgifterna för ungdomar, som enligt Finanspolitiska rådet i stället för att bidra till sänkt arbetslöshet kommer att öka antalet arbetslösa. Det är en oerhörd kritik, som borde få finansministern att sova dåligt på nätterna. Trots allt är det ju ett mål uppsatt till 2020 om att ha den lägsta arbetslösheten i EU. Det här skulle inte alls bidra.

Jag stannar där. I övrigt ansluter jag mig till Aron Modigs synpunkter och de frågor som han har ställt till finansministern.

Herr talman! Det är helt korrekt, det som Roland Utbult säger - Finanspolitiska rådets uppfattning är att regeringen bör föra en stramare finanspolitik framåt 2017 och 2018. För 2015 och 2016 ligger bedömningarna av vad som är den mest lämpligt avvägda finanspolitiken väldigt nära varandra. Men sedan tycker Finanspolitiska rådet att man bör höja skatterna mer för att strama åt mer 2017 och 2018.

Roland Utbult tycker att detta är bekymmersamt. Då undrar jag naturligtvis om Kristdemokraterna avser att ytterligare höja skatterna och föreslå åtstramningar i ekonomin 2017 och 2018. Det är ingenting som man har skrivit om i sin vårmotion eller i Alliansens gemensamma vårmotion. Avser man att göra det? Vilka skatter avser man att höja? Är det någonting man ska skära ned på i välfärden eller kanske i försvaret eller polisen? Vad är det för förslag Kristdemokraterna kommer med? Eller var det där egentligen bara tomt prat?

Vad gäller arbetsgivaravgifterna för ungdomar är det, precis som Aron Modig säger, viktigt att vi också ser vad vi använder pengarna till.

Vi vet att i dagsläget är arbetslösheten allra högst bland ungdomar som inte har gymnasieutbildning. Bland dem är arbetslösheten 40 procent. Här behöver vi verkligen ta till krafttag. Jag önskar att vi kunde ha en lite bredare samverkan i riksdagen om de här frågorna, för vi ser ju att det är oerhört viktigt för de ungdomarna att kunna ta sig in på arbetsmarknaden.

Därför föreslår regeringen ett utbildningskontrakt - alla ungdomar som blir arbetslösa och inte har gymnasieutbildning ska få möjlighet att slutföra gymnasieutbildningen. Det är klart att om det är svårt för de här ungdomarna att komma in på arbetsmarknaden utan gymnasieutbildning i dag kommer det inte att vara lättare när de är i 30, 40- eller 50-årsåldern. Det är viktigt att ungdomar får med sig den här basen, som är så viktig på svensk arbetsmarknad i dag. Vi vet också att arbetsgivarorganisationerna efterfrågar personer med den kompetensen.

Vi vill möta varje ungdom för att kunna kombinera yrkesutbildning med jobb och praktik för att hitta vägen framåt för den personen. Men det ska inte bara vara ett erbjudande. För att man ska få ersättning tycker vi också att det ska vara ett tydligt krav från samhället att man slutför sin gymnasieutbildning.

Jag har svårt att förstå varför Kristdemokraterna inte ställer upp bakom den idén. Tycker ni inte att det är bra att ungdomar ska jobba och plugga i stället för att som i dag gå långtidsarbetslösa?

Herr talman! För några år sedan, innan jag blev invald i Sveriges riksdag, var jag engagerad som ungdomspolitiker. En av de frågor som jag och vi drev allra hårdast var den om ungas jobb, om den alltför höga ungdomsarbetslösheten, som var och fortfarande är en skamfläck på Sverige och svensk arbetsmarknad. Vi var väldigt kritiska mot den dåvarande alliansregeringen, mot att den gjorde för lite och ofta för sent.

Men problemet är nu inte längre att regeringen gör för lite och för sent utan att den genomför rakt kontraproduktiva åtgärder, som kommer att öka den redan för höga arbetslösheten bland unga. Ingenting tyder nämligen på att ungas ställning på arbetsmarknaden i Sverige stärks när regeringen höjer arbetsgivaravgifterna kraftigt. Tvärtom.

Vi behöver göra mer för att fler unga ska få ett jobb att gå till, men de nedsatta arbetsgivaravgifterna måste vara en grund i detta arbete, som sedan kompletteras med ytterligare jobbskapande åtgärder och absolut utbildning. Jag håller med finansministern om att för få unga i Sverige har jobb. Men vi ska göra mer åt detta, inte mindre. Jag kan bara beklaga att regeringen ser ut att stirra sig blind på det senare alternativet.

Herr talman! Jag tackar för interpellationen. Det är viktigt att vi har möjlighet att debattera ungdomar och deras möjligheter att komma in på arbetsmarknaden. Men efter åtta år av alliansregering är inte bara arbetslösheten högre än då man tillträdde, utan långtidsarbetslösheten har tredubblats och ungdomsarbetslösheten har ökat. Inte minst har arbetslösheten ökat bland ungdomar som inte har gymnasieutbildning. Det är därför regeringen nu ser att vi behöver ändra politiken och att den väldigt dyra och ineffektiva skattenedsättningen, som har kostat skattebetalarna många miljarder kronor, tyvärr inte har haft effekt. När vi nu har provat det i så många år är det väl dags kanske även för allianspartierna att inse att detta inte fick den effekt som man hoppades.

Nu handlar det om att hitta mer effektiva åtgärder för att få in ungdomar i arbete. Det gäller inte minst att bryta utvecklingen i skolan. Om nästa generation ska få chansen att klara sig på den globala marknaden måste också skolresultaten vändas. Då kan vi inte fortsätta den nedåtgående trend som vi har sett, där skolresultaten rasar snabbare än i något annat jämförbart land.

Efter åtta år med alliansregering faller skolresultaten i Sverige snabbare än i något annat land. Det är en utveckling som måste brytas. Det kan inte bara handa om var läraren ska stå, vad eleverna ska ha på sig eller om man ska ha på mobiltelefonen. Det måste också handla om resurser till skolan.

Regeringen satsar resurser på skolan. Det är oerhört viktigt. Vi måste också se till att de ungdomar som har hoppat av gymnasiet får möjlighet att gå klart och att fler av de ungdomar som drömmer om en högre utbildning ska få möjligheten att få det - inte som under alliansregeringen när man kringskar de möjligheterna så att färre i varje generation får möjlighet till en högre utbildning.

Tack för debatten!

Överläggningen var härmed avslutad.