Arbetet med den nya jämställdhetsmyndigheten

Herr talman! Ewa Thalén Finné har frågat mig hur regeringens och organisationskommitténs arbete fortlöper med den nya jämställdhetsmyndigheten. Vidare ställs frågor om vilka delar och ansvarsområden som kommer att flyttas från andra myndigheter till den nya jämställdhetsmyndigheten och hur tidsplanen ser ut. Slutligen undrar Ewa Thalén Finné hur regeringen säkerställer att viktiga verksamheter som i dag bedrivs inom andra myndigheter, till exempel Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK) vid Uppsala universitet, inte slås sönder och drabbas av kompetensförluster i samband med flytten.

Utredningen om inrättande av en jämställdhetsmyndighet (S 2016:10) tillsattes i december 2016 och ska förbereda och genomföra bildandet av en jämställdhetsmyndighet. Utredarens arbete pågår enligt direktiven (dir. 2016:108) med att vidta de åtgärder som krävs för att myndigheten ska kunna inleda sin verksamhet den 1 januari 2018. I uppdraget ingår att föra över uppdrag och uppgifter från andra myndigheter till jämställdhetsmyndigheten. Även dessa delar av myndighetens verksamhet ska enligt direktiven inledas i januari 2018.

Från Göteborgs universitet överförs uppdraget att främja genusforskningen i Sverige, vilket bland annat ska ske genom utredningsarbete och informationsspridning. Göteborgs universitet ska fortsatt ansvara för att främja genusforskning inom universitets- och högskolesektorn och för forskning, i den mån sådan bedrivs i anslutning till regeringsuppdraget. Vidare överförs och permanentas de tillfälliga uppdragen om jämställdhetsintegrering i statliga myndigheter (JIM) och att fungera som stödfunktion för jämställdhetsintegrering i universitet och högskolor.

Från Uppsala universitets uppdrag om mäns våld mot kvinnor överförs de delar som rör utveckling och spridning av evidensbaserad kunskap och information om mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck, våld i samkönade relationer samt uppdraget att sammanställa aktuell forskning inom området. Uppsala universitet ska fortsatt ansvara för uppdraget att samverka med Akademiska sjukhuset i Uppsala i frågor som rör den kliniska verksamheten och forskning med anknytning till den samt att analysera behovet av ny forskning inom området.

Utredaren ska också överväga om ansvaret för den nationella stödtelefonen bör överföras till jämställdhetsmyndigheten. Regeringen har fått information om att utredningen gör bedömningen att den nationella stödtelefonen bör stanna kvar vid Uppsala universitet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Från Länsstyrelsen i Stockholms län överförs och permanentas de nationella uppdragen om prostitution och människohandel för sexuella och andra ändamål. Slutligen överförs uppgifterna att fördela statsbidrag till kvinnors organisering och till jämställdhetsprojekt från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor.

Det framgår särskilt av utredningens uppdrag att upparbetad kunskap och erfarenhet ska tas till vara och att arbetet kan bedrivas utan avbrott. Utredningen ska hantera dessa frågor i nära samarbete med de berörda myndigheterna. Regeringen har också gett särskilda uppdrag till alla berörda myndigheter, däribland Uppsala universitet där Nationellt centrum för kvinnofrid finns, att förbereda överföringen. Även för dessa uppdrag är utgångspunkten att upparbetad kunskap och erfarenhet så långt som möjligt ska tas till vara samt att arbetet kan bedrivas utan avbrott. Regeringen har förtroende för att utredningen och de berörda myndigheterna sköter sina uppdrag på bästa sätt.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet Åsa Regnér för svaret.

Under mina inlägg tänker jag hålla mig till ämnet våld i nära relationer, som är ett mycket stort samhällsproblem. En kvinna eller man som utsätts för våld i en nära relation bemöts mycket olika beroende på var hon eller han bor, vilken socioekonomisk grupp hon eller han tillhör och hur det sociala skyddsnätet ser ut. Om man lever i en relation där man utsätts för hot och våld är man mycket sårbar.

En viktig samhällsfråga är hur vi alla bemöter den kvinna eller man - oftast kvinna - som är utsatt. Den största farhåga en våldsutsatt kvinna har är huruvida hon ska bli trodd.

Vem är det då en våldsutsatt kvinna eller man möter när de vågar steget för att bryta relationen med en destruktiv partner? En första kontakt kan vara NCK:s stödtelefon, som stöttar och guidar personen rätt. Det kan också handla om socialtjänsten eller någon annan kommunal verksamhet, sjukvården, tandvården, polisen eller en ideell kvinnojour. Den första en utsatt kvinna möter är alltså någon på lokal nivå. Vi har 290 kommuner, 20 landsting och runt 160 ideella kvinnojourer i vårt land. Det är här de flesta utsatta tar sin första kontakt.

Det finns många bra verksamheter ute i landet, men tyvärr visar i princip alla utredningar att det brister i samverkan mellan myndigheter. Bristerna finns mellan socialtjänst, kvinnojourer, sjukvård och polis. Oftast beror det på bristande kunskap hos olika aktörer.

Varför lyfter jag upp just detta? En upplevelse jag har fått från när jag har varit ute runt om i landet är att när nu NCK har verkat i över 20 år har de flesta aktörer kunskap om denna verksamhet. De känner till dess stödtelefon och kliniska verksamhet. De känner också till att NCK håller utbildningar både på plats och på webben och att det ges metod- och kunskapsstöd för kommuner och att man håller på att ta fram det även för regioner och landsting. NCK har samlat en kunskapsbank om forskning, metodstöd och vilka ambitioner regering och riksdag har när det gäller våld i nära relationer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Att samla all denna kompetens på ett och samma ställe är naturligtvis mycket värdefullt. På så sätt ökar möjligheterna för lokala aktörer som möter våldsutsatta kvinnor att kunna söka stöd, kunskap och kompetens, och detta gör de i allt större utsträckning.

Eftersom vi alla anser att våld i nära relationer är något som över huvud taget inte ska finnas är det förvånande att regeringen vill slå sönder en mycket väl fungerande verksamhet. Vi har sett att när omorganisationer görs tappar man kompetens och erfarenhet. Vilka garantier har statsrådet för att just kompetens och erfarenhet inte slås sönder och tappas?

Herr talman! Jag har förstås tänkt mycket på denna fråga. Även långt innan jag blev statsråd och hade annan kapacitet var jag bekymrad över att Sverige inte har en sammanhållen styrning av jämställdhetspolitiken. Under er tid vid makten tog ni fram flera utredningar om mäns våld mot kvinnor och om jämställdhet, vilka arbetade samtidigt. Ibland togs en utredning fram innan en annan hade avslutats.

Er utredning om jämställdhetspolitiken visade, trots att övertygelsen finns - jag betvivlar inte den - och att vi delar samma mål om att våldet mot kvinnor måste upphöra, att verkligheten inte rörde sig åt det hållet under er tid vid makten även om ni genomförde satsningar på detta. Att våldet mot kvinnor måste upphöra var för övrigt ett jämställdhetspolitiskt mål som ni behöll under er tid vid makten.

Den jämställdhetsutredning som ni själva skrev direktiv till och tillsatte visade att de samlade, många gånger goda, insatser som hade gjorts inte ledde till att våldsnivåerna sjönk. Och det är dessa som påverkar kvinnors liv. Vi måste göra det hela på ett annat sätt. Både utredningen och Riksrevisionen, som har gjort en studie om jämställdhetspolitiken under er tid vid makten, har visat att två områden - våld och kvinnors ekonomiska situation - inte påverkades av jämställdhetspolitiken. Detta tycker jag är väldigt allvarligt. De föreslog därför ett annat sätt att styra jämställdhetspolitiken. Det måste bli mer sammanhållet, vilket du själv nämner, mer samordnat och mer professionellt, som det är på andra områden.

Jag var med när NCK bildades och har följt dess arbete under årens lopp. Ett fantastiskt arbete har gjorts, och det görs fortfarande. Men det faktum att det finns verksamheter på så många olika ställen - vilket i sig beror på att vi inte har haft någon samlande myndighet som ju finns på alla andra politikområden - har gjort att kraften inte har varit så stor som den hade kunnat vara. Det här handlar om människors liv. Det är det viktigaste. Men det handlar också om satsade medel.

På er tid avsattes över 2 miljarder till jämställdhetsarbete, vilket jag tyckte var bra. Ungefär hälften gick till arbetet mot våld. Detta rådde ändå inte på våldsnivåerna. Därför gör vi dessa förändringar. Det hela är väl genomtänkt och behovet av förändringar är väl belagt. Jag har största förtroende för organisationskommittén, som för väldigt bra samtal med de olika instanser som har tagit ett stort ansvar och gjort ett bra jobb. De kommer delvis även att fortsätta med detta framöver.

Herr talman! Att vi är överens och över tid har varit överens om att våld i nära relationer ska upphöra är ju utmärkt. Det vore förvånande om något parti inte skulle tycka att det är en väldigt angelägen och viktig fråga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag skulle dock vilja påpeka för statsrådet att statistiken från Brottsförebyggande rådet har visat att antalet dödsfall i våld i nära relationer har sjunkit från 17 till 13 kvinnor varje år. Nu är det alldeles för mycket, för självklart ska ingen behöva dö i nära relationer. Men jag tycker att man ska vara lite försiktig med att säga att det inte har hänt någonting, för det har det.

Sedan skulle jag vilja komma tillbaka till det här med att regeringen vill sammanföra detta till en myndighet som kommer att ha ett mycket brett ansvar för jämställdhetsfrågan. I min värld finns det en stor och uppenbar risk för att praktisk verksamhet alltid blir nedprioriterad när man har ett så brett ansvar som den nya jämställdhetsmyndigheten kommer att ha, med tanke på att jämställdhetspolitiken finns överallt och inom alla politikområden.

Utifrån svaret jag fick och det jag har hört tidigare skulle jag vilja komplettera med att man inte sammanför all verksamhet som har med våld i nära relationer att göra. Uppdraget hos Länsstyrelsen i Östergötlands län ska vara kvar i Östergötland. Stödtelefonen ska troligtvis vara kvar. Därutöver ska Uppsala universitet fortsatt ha ansvar för uppdraget att samverka med Akademiska sjukhuset i frågor som rör den kliniska verksamheten och forskningen. Då sammanför man inte all verksamhet som har med våld i nära relationer att göra. Däremot slår man sönder - eller riskerar att slå sönder - en i dag mycket välkänd verksamhet vid Nationellt centrum för kvinnofrid i Uppsala.

Det är detta jag tycker är så oroande. Det största dilemma vi ser när det gäller våld i nära relationer - när man inte får den hjälp man behöver eller när det går så långt som att någon dör - är att myndigheter på lokal nivå ihop med polisen inte samverkar fullt ut på det sätt man borde. När vi nu vet att NCK har tagit fram metodstöd som används mer och mer och att man jobbar mycket aktivt med utbildning och utbildar fler och fler blir jag oerhört orolig över att man slår sönder den här verksamheten. Är det någonting vi vet är det att omorganisation av en verksamhet tar bort kompetens och erfarenhet. Den drivs aldrig vidare som om ingenting hade hänt. Det kan vi se vilka områden vi än tittar på. Man tappar kompetens och erfarenhet. Vad betyder det? Vilka garantier kan statsrådet ge för att det här inte kommer att ske?

Herr talman! Som jag sa tidigare finns det gott om underlag som visar att den här förändringen behövs. Den behövs för att förändra människors liv, för att skattebetalarnas pengar ska användas på ett bra sätt i enlighet med de mål som riksdagen har antagit och faktiskt också för att jag ska kunna ställas till svars. Det går inte i dag, för det här ansvaret är splittrat. Om våldet mot kvinnor inte minskar kan man peka på hur många aktörer som helst. Här är åtminstone en myndighet som har ett samlat ansvar för jämställdhetspolitiken. För mig som socialdemokrat finns det också en stor poäng i att jämställdhetspolitiken är samlad.

Jag tror att det är sex interpellationer eller någonting sådant - jag ska räkna dem noggrannare sedan - som jag har fått av representanter för interpellantens parti om just den här frågan, det vill säga hur olika verksamheter ska organiseras i förhållande till jämställdhetsmyndigheten. Ni har all rätt att ställa interpellationer om detta. Men det är lite beklämmande att ni uppenbarligen inte har några synpunkter på jämställdhetspolitiken i stort. Var ska vi vara om tio år? Vad vill vi med hela politikområdet?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Våld mot kvinnor är den yttersta formen av extremt förtryck av kvinnor. Men hur ska man komma åt de mekanismer som finns bakom det och de föreställningar som män har om att de har rätt att kontrollera, slå eller till och med mörda kvinnor? Det har förstås att göra med jämställdheten i hela samhället. Kvinnor måste ha pengar, så att de kan betala för ett liv för sig själva och lämna dåliga förhållanden. De måste ha bra arbetsvillkor och en lön att leva på. De måste vara representerade i riksdagen och i kommuner. Vi behöver ett samtal om hela jämställdhetspolitiken, och vi behöver komma framåt när det gäller jämställdhetspolitiken. Alla de sex delmålen för jämställdhetspolitiken, vilka vi lyckligtvis har en överenskommelse om i riksdagen i och med att skrivelsen antogs här, vilket jag är glad för, samverkar. Vi behöver se till att vi kommer framåt mot allihop. Under er tid vid makten tog man inte tillräckligt många steg till exempel i den ekonomiska jämställdhetspolitiken. För mig är det en väldigt viktig fråga. Jag vill styra det här området lika professionellt som alla andra politikområden. Jag tycker att det här politikområdet är precis lika viktigt som alla andra.

Din partiledare raljerar gärna över den här myndigheten, Ewa Thalén Finné. I utsatta bostadsområden ska man inte ha polisstationer, men man ska däremot få en jämställdhetsmyndighet, sa hon i partiledardebatten. Alla skulle förstå att detta var löjligt och fjantigt. Polisen är viktig, men jämställdhet är inte viktigt. Det var någon sorts antagande som hennes raljerande byggde på. Jag tycker inte så. Jag tycker att jämställdhet är viktigt, och jag tycker att poliser är viktiga. I kvinnors och mäns liv i bostadsområden av olika slag är det viktigt att man kan bestämma över sitt liv oavsett kön och att polisen kommer om man ringer.

Jag undrar också lite grann vem det är man vill ska skratta när man säger sådana här saker. Det kan inte vara kvinnorörelsen, för den har verkligen stöttat jämställdhetsmyndigheten och efterfrågat den länge. FN har efterfrågat ett mer professionellt sätt att styra jämställdhetspolitiken på i Sverige. De flesta organisationer jag träffar som jobbar med jämställdhetsfrågor tycker att det är väldigt bra med en jämställdhetsmyndighet. Vem är det man vänder sig till? Kan det möjligen vara männen som röstar på Sverigedemokraterna man vänder sig till, efter att försöket att närma sig Sverigedemokraterna från Moderaterna fullständigt fallerade? Sverigedemokraterna är ändå äkta vara. Jag förstår faktiskt inte det här. Jag skulle gärna ha en debatt om hela jämställdhetspolitiken, men vi kan fortsätta att prata om organisationsfrågor.

Herr talman! Poliser mot en myndighet - vad ska jag säga? Det går för ministern att raljera, och det är det jag anser att hon gjorde i sitt förra inlägg. Jag fick inte svar på mina frågor.

Jämställdhet tycker jag är en ytterst angelägen fråga. Vi är också helt överens i Sveriges riksdag om att de jämställdhetsmål vi har är mycket angelägna och att vi måste uppnå dem. Det yttersta jämställdhetsmålet, det som jag tycker är absolut viktigast, är att våldet mot kvinnor ska upphöra.

Den här frågan är faktiskt organisatorisk. Det jag är bekymrad över är att välfungerande myndigheter och verksamheter inte brukar ta med sig kunskap och erfarenhet när vi slår sönder dem. Jag har fortfarande inte fått något svar på om statsrådet kan ge några garantier för att de verksamheter som eventuellt flyttas till en ny myndighet i Göteborg inte kommer att tappa kompetens och erfarenhet. Detta är just det som sker varje gång vi flyttar på verksamheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den frågan har jag inte fått svar på. Jag skulle vilja ha garantier av statsrådet att verksamheterna inte kommer att påverkas negativt.

Herr talman! Tack, Ewa Thalén Finné, för debatten. Vi slår inte sönder verksamheter. Det har jag redan sagt. Vi vill bygga på den omfattande kompetens som finns i Sverige på jämställdhetsområdet. Men vi måste också ta in kunskap som säger att vi har kommit till vägs ände när det gäller att jobba med jämställdhetspolitiken på detta splittrade sätt.

Ibland måste man ta intryck av det och styra på ett mer professionellt sätt. Det avser jag att göra. Mitt mål är att människors liv ska förbättras. I direktiven till utredningskommittén står det att man ska ta till vara den kompetens och det arbete som redan gjorts. Det ska bygga och förstärka jämställdhetsarbetet på alla områden inklusive våld mot kvinnor.

Överläggningen var härmed avslutad.