Apoteket och ägardirektiv

Herr talman! Eva-Lena Jansson har frågat mig om jag avser att vidta några särskilda åtgärder för att den nya styrelsen för Apoteket AB inte ska tvingas bryta mot aktiebolagslagen. Hon har vidare frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att läkemedelsförsörjningen inte ska riskeras och på vilket sätt jag avser att agera för att Apoteket AB, som ägs av svenska folket, också fortsättningsvis ska kunna vara ett välskött bolag som bidrar med inkomster till statskassan och därmed till välfärden. Omregleringen av apoteksmarknaden har utformats med utgångspunkt från dem som regleringen ska gynna, det vill säga konsumenterna, och inte med utgångspunkt från de gamla eller nya aktörerna. Som regeringen angav i propositionen Omreglering av apoteksmarknaden (prop. 2008/09:145) finns flera studier som visar att det finns betydande fördelar med att öppna marknader för konkurrens. Ökad konkurrens höjer produktionseffektiviteten och verkar därmed prissänkande samtidigt som konsumenternas valmöjligheter ökar. Apoteksreformen har utformats så att erfarenheterna som vunnits i tidigare regelreformeringar tillvaratas. En viktig sådan erfarenhet är behovet av att särskilt hantera den före detta monopolisten. Den samhällsnödvändiga infrastrukturen i form av IT-infrastruktur och databaser har därför avskiljts från Apoteket AB och placerats i ett särskilt statligt ägt bolag, Apotekens Service AB. Vidare har ett särskilt moderbolag, Apoteket Omstrukturering AB, inrättats med uppgift att leda och övervaka de processer som är nödvändiga för att omstrukturera Apoteket AB, främst genom försäljning av apotek, så att goda etableringsförutsättningar för nya aktörer åstadkoms. Ett av medlen för att uppnå målen med reformen är att det ska skapas förutsättningar för en väl fungerande konkurrens där såväl små som stora aktörer kan etablera sig och verka. Om Apoteket AB skulle fortsätta att ha en alltför stark ställning på den omreglerade marknaden finns risk för att Apoteket AB skulle få en sådan konkurrensfördel som skulle skapa inträdeshinder och minska etableringsviljan från nya aktörers sida. Det finns också alltid en generell risk för att dominerande aktörer missbrukar sin ställning. Allt detta leder till att konsumenterna riskerar att inte få del av vinster i form av ökad tillgänglighet, bättre service och utökat tjänsteutbud, som är en målsättning med reformen. Regeringen konstaterade i propositionen Omreglering av apoteksmarknaden att det under en övergångsperiod efter en reformering kan finnas skäl att ställa särskilda krav på den före detta monopolistens agerande på marknaden. Utöver de tidigare nämnda åtgärderna har Apoteket Omstrukturering AB beslutat om ett antal detaljbestämmelser som gäller för Apoteket AB under den period som omregleringen pågår och i ett fall en period därefter. Jag finner ingen anledning att befara att de begränsningar som Apoteket Omstrukturering AB uppställt i ägarinstruktioner till Apoteket AB skulle kunna innebära att läkemedelsförsörjningen riskeras. Det är nödvändigt att göra en avvägning mellan den före detta monopolistens kommersiella lönsamhet och omsorgen om nya aktörers möjligheter att etablera sig på marknaden för att det ska kunna skapas förutsättningar för en väl fungerande konkurrens på den omreglerade apoteksmarknaden med beaktande av konkurrenssituationen i dess helhet. En målsättning för regeringen är att lära av erfarenheterna från tidigare omregleringar och säkerställa att apoteksreformen utformas och genomförs på ett sätt som tar utgångspunkt i konsumenternas och skattebetalarnas perspektiv. Ett bolags styrelse är enligt aktiebolagslagen underordnad bolagsstämman där ägaren utövar sitt inflytande. Styrelsen är skyldig att följa de direktiv som bolagets ägare ger. Det bör också nämnas att ansvaret för en koncerns ekonomiska situation ligger hos moderbolaget. Apoteket AB ska kvarstå som en central aktör i statlig ägo på den konkurrensutsatta apoteksmarknaden och ska ges förutsättningar att agera utifrån samma villkor som de nya aktörerna på den konkurrensutsatta marknaden. Regeringens ambition är att Apoteket AB ska vara en väl fungerande och konkurrenskraftig aktör på denna marknad, och den statliga styrningen av bolaget kommer att ha detta som utgångspunkt.

Herr talman! Tack, socialminister Göran Hägglund, för svaret! Den 18 september i år fattades beslut om nya ägardirektiv för Apoteket AB. Det var direktiv som den dåvarande styrelsen vägrade att godta. Det ledde till att regeringen sparkade hela styrelsen. Styrelseordförande Per Båtelson hävdar i en skrivelse att statens agerande förstör Apotekets möjligheter att klara sig på en konkurrensutsatt marknad. Vi anser också att ägaren, i det här fallet staten, medvetet försöker montera ned ett av Sveriges starkaste varumärken utan att ta hänsyn till de negativa konsekvenser detta får för värdet på Apoteket AB, säger Båtelson. Vidare anser Båtelson att Apoteket med de nya ägarinstruktionerna inte blir en konkurrensmässig aktör på den svenska marknaden och varnar för att läkemedelsförsörjningen hotas. Därav mina frågor till Göran Hägglund. Tidigare har jag som ledamot ställt en skriftlig fråga till Göran Hägglund för att försöka få ut de här så kallade ägardirektiven, riktlinjerna eller vad man nu väljer att kalla dem. I svaret på den frågan har jag fått reda på att dokument hos omstruktureringsbolaget som rör bolagets styrning av Apoteket AB inte omfattas av tryckfrihetsförordningens offentlighetsprincip, det vill säga vi i riksdagen får inte ta del av de här handlingarna. Då är det bra att här i riksdagens talarstol tala om att vi har fått ta del av andra handlingar som till exempel rör Posten AB och ACTA-förhandlingarna i EU och som blivit sekretessbelagda. Jag har svårt att förstå varför Göran Hägglund inte vill tala om för oss i riksdagen vilka de här restriktionerna är. Man undrar vad det är som är så hemligt. Göran Hägglund hänvisar i sitt svar om ägarinstruktionen till lydnadsplikten när det gäller bolagsstämman. I aktiebolagslagen står det: Styrelsen får inte verkställa anvisningar som strider mot aktiebolagslagen, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordning. Styrelsen ska därför alltid kontrollera om direktivet är till nackdel för bolaget. Det var precis vad styrelsen i Apoteket gjorde och konstaterade att detta inte var bra. Med anledning av de frågor som jag har ställt tidigare och de svar jag har fått av Göran Hägglund blir mina frågor till statsrådet: Vet Göran Hägglund vilka restriktioner som Apoteket Omstrukturering AB har uppställt eller är det bara en förmodan att det har gått rätt till? Är Göran Hägglund förhindrad att berätta om ägarinstruktionerna eller känner han inte till dem? Finns det någon som kan granska ägarinstruktionerna till Apoteket AB? Vi har en fristående riksrevision som naturligtvis kan välja att granska vad de vill, men jag hoppas att de, om de väljer att granska den här affären, också får tillgång till de här handlingarna. Vad är anledningen till att vi i riksdagen inte får ta del av de här instruktionerna för Apoteket AB? Vad är argumenten för att hemlighålla hela processen för riksdagen som ändå har fattat beslut om den här processen trots att vi har röstat emot? Det vore av vikt att de som är lagstiftare också får ta del av alla viktiga handlingar som rör ett helägt bolag tillhörande svenska folket. Därmed är det också av vikt att vi kontrollerar att allting går rätt till. Herr talman! Jag önskar få svar från statsrådet på de frågor som jag har ställt.

Herr talman! Jag tycker att Eva-Lena Jansson har skrivit en mycket viktig interpellation. Nu kommer jag inte att beröra ägardirektiven utan i stället gå in allmänt på detta med Apoteket, för Apoteket berör så många människor och i hela landet. Många har varit upprörda över utförsäljningen och protesterat mot detta under hela vintern och våren. Man sammanför Apoteket med annan statlig service som försvinner en efter en, inte minst i glesbygd. Vad händer till exempel i Sorsele eller i Storuman om apoteket säljs? Vem vill köpa det? Vem gör sig pengar på det, där? Gynnar det konsumenterna, som ministern sade? Knappast. Hur, i sådana fall? Läkemedelsförsörjningen får inte riskeras. Det är ju en del av vår välfärd att den är tillgänglig för alla. Om apoteket försvinner i glesbygden eller på mindre orter måste staten garantera särskilda åtgärder för att folk ska ha tillgång till läkemedel. Jag vill veta vilka garantier ministern ger. Varför talar regeringen inte om att det inte kommer att bli bättre? Det viktiga för regeringen är privatiseringen i sig. Hela försäljningen har gått över styr, det ser vi i och med att styrelsen avsattes. Är det inte dags att stoppa den? vill jag fråga ministern. Stoppa försäljningen och se över det här en gång till! Vad händer med ett eventuellt samarbete med Ica? Vilken anledning finns för att regeringen över huvud taget vill sälja ut Apoteket annat än privatiseringen i sig? Finns det någon rimlig anledning annars?

Herr talman! Det här är verkligen en intressant ideologisk diskussion. Låt mig först tacka socialministern för ett klokt avvägt svar, som jag bedömer det. Låt mig sedan göra en demokratisk reflexion. I valet 2006 ville svenska folket byta majoritetsledning för det här landet. Inom ramen för den valrörelse som bedrevs talades det tydligt om från allianspartierna att ett av vallöftena var att se över den osunda monopolsituation som rådde på apoteksmarknaden givet det faktum att vi var och fortfarande är ett av de industrialiserade länder som har sämst tillgänglighet till apotek jämfört med andra där man saknar monopolsituationen. Det var alltså ett vallöfte som i princip skulle infrias. När det gäller interpellantens frågor och dagens situation är det lustigt att notera att även under den nyss avgångna styrelseordförandens tid men framför allt under den tidigare styrelseordförandens tid inklusive verkställande direktören och hans gruppering har vi successivt minskat antalet apotek, och även antalet apoteksombud har minskat. Det är alltså så att en redan liten tillgänglighet har blivit ytterligare försämrad med det bibehållna monopolet. Det fanns alltså all anledning att reagera. Det är nu en gång så att monopol i grunden är en osund konstruktion för en marknad som fungerar fritt och öppet och gagnar kunderna precis som anges i socialministerns svar. Det tråkiga är att den friare och öppnare marknaden som gynnar - som framgår av svaret från socialministern - kunderna, det vill säga patienterna och medborgarna, är ett känsligt käril i så måtto att man måste se till att den strukturen etablerar sig på ett sunt sätt. Nu är det tyvärr så att det är väldigt enkelt att skapa ett monopol, framför allt för socialister. Det är ett pennstreck som kör över medborgarnas behov och önskemål utifrån rena ideologiska förtecken. Att då bryta monopolet och att göra det på ett sunt sätt kräver en omställningsprocess som jag tycker att den här regeringen och dess uppbackande riksdagsmajoritet på alla sätt har tagit på mycket stort allvar. Man har vänt och vridit på frågorna om hur man ska kunna garantera patientsäkerheten, hur man ska kunna garantera att priserna verkligen hålls och sänks och att man även får en så pass stor tillgänglighet som man har förväntat sig. Detta är en mycket svår process, och det sista den behöver i det här läget är övertoner av en gammal svunnen socialism som vi har återkommit till, den demokratiska utgångspunkten, något väljarna tydligt hade att ta ställning till inför valet 2006 och förkastade. Därför blir interpellantens meddebattörers ord från Socialdemokraterna ganska tomma när de nu presenterar en återgång till ett system som, vilket jag återigen vill förutskicka, inte ger en tillgänglighet som är ökande utan bevisligen är avtagande. Om det är så att varken tidigare styrelseordföranden eller verkställande direktören har lyckats med detta tror jag att det är väldigt klokt att socialministern och regeringen håller denna typ av verksamhet kort så att man faktiskt får till stånd den ansvarsfulla omreglering som vi har tagit beslut i den här kammaren om ska genomföras. I detta anförande instämde Hans Rothenberg och Cecilie Tenfjord-Toftby (båda m).

Herr talman! Vi socialdemokrater tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet har tydligt deklarerat att vi inte tycker att det är någon god idé att slå sönder ett väl fungerande system för att se till att vi får den medicin vi behöver när vi behöver den. Om man kallar det för socialism eller inte överlåter jag till den tidigare talaren här. Faktum är att vi faktiskt har ett system som innebär att vi i förhållande till många andra länder betalar väldigt lite för att få ut vår medicin. Skälet till det är att vi har just ett apoteksmonopol och att vi har en väldigt låg vinstmarginal som innebär att vi som skattebetalare och även som kunder betalar lite för det vi behöver. Men det vi debatterar nu är alltså ytterligare en del av det här sättet att slå sönder det nuvarande apoteksmonopolet. Vi skattebetalare vet fortfarande inte var notan kommer att stanna för hela den här processen. Tidigare har vi kunnat konstatera att för att kunna locka de internationella läkemedelsgrossisterna till att vara spekulanter på våra apotek har man tvingats höja den vinstmarginal som tidigare fanns. Det innebär alltså att för varje såld förpackning från apoteket ska skattebetalarna skjuta till 10 kronor utöver den tidigare marginalen. Det motsvarar totalt för de kostnader som man normalt har under ett år för medicin en ökad kostnad som man skulle kunna använda till att anställa ungefär 2 000 undersköterskor i vården i stället. Det är alltså redan tidigare fattade beslut som har fått de här konsekvenserna, och jag är helt övertygad om att mina kamrater i sjukvården mycket hellre skulle vilja ha ytterligare en arbetskamrat vid sin sida som kan ge det stöd som gamla och sjuka behöver än att lägga det i fickorna på internationella läkemedelsgrossister. Nästa steg, som vi debatterar i dag, innebär också en ökad kostnad för skattebetalarna. Eva-Lena Jansson redogjorde på ett förtjänstfullt sätt för vad den tidigare styrelsen menade fanns för risker med den hantering som regeringen nu driver igenom genom de direktiv som man har gett. Ordförande Per Båtelson sade att de nya direktiven innebär en stor värdeförstöring i Apoteket AB, och det är inte till gagn för skattebetalarna. Inlåsningseffekter kommer nog att drabba företaget långt framöver, och Apoteket AB med dess över 10 000 anställda omsatte förra året drygt 40 miljarder kronor, så det är väldigt stora pengar som vi nu leker med. I grunden tycker jag, precis som Britta Rådström var inne på, att det här inte är något annat än en ideologisk lekstuga som man håller på med från regeringens sida. Jag beklagar verkligen att man tvingar så många anställda att befinna sig i ovisshet om vad som kommer att hända framöver. Jag läste i Nerikes Allehanda en debattartikel från Farmaciförbundet om att utförsäljningen bör stoppas eftersom mycket är oklart om villkoren för apoteken. De är representanter för alla medlemmar som nu är oroliga för vad som kommer att hända framöver.

Herr talman! Den debatt som nu pågår är oerhört viktig. Är det på det viset, socialministern, att det är en ideologisk fråga om privatisering, utförsäljning och avreglering som nu pågår i vårt land och har gjort det under rätt så lång tid? Det som är viktigt att fundera kring är den låga läkemedelsanvändning som finns i Sverige bland Sveriges befolkning. Om man gör en jämförelse med i EU och i Europa är det en betydligt större användning av läkemedel. Det gäller just den tillgänglighet som den borgerliga regeringen eftersträvar att man ska ha. Likadant gäller det vinstkrav och ökning av det. Man kan sälja ut filialerna i Apoteksbolaget och sälja dem i stora sjok. De som kommer att anmäla intresse är naturligtvis läkemedelsgrossister och andra som har ett intresse av att det äts mer antibiotika, mer läkemedel och så vidare. Det är väl inte det som i Sverige ska känneteckna det som vi känner en stor stolthet över? Den fråga man måste ställa sig är: Är det någon i Sverige boende person som inte har fått läkemedel i tid? Det är så ni har argumenterat med lättillgängligheten, att bryta upp monopol och den typen av resonemang. Vilket är nästa monopol som ska brytas upp? Jag fick i går i min brevlåda något som kanske talar om hur framtiden ska bli. Det var från ett bensinbolag som nu inför vintern erbjöd vinterdäck, motorolja och batteriladdare. De skrev: Sedan kan du få receptfria läkemedel på din bensinstation. Är det så det är tänkt? Om det är så det är tänkt gäller min nästa fråga vad som händer när man ska sälja receptfria läkemedel på en bensinstation, i en matvaruaffär eller var det nu kommer att ske. Vilken kontroll, erfarenhet, kunskap finns där på plats? Bensinstationer är oftast öppna från tidig morgon till sen kväll. Det kanske till och med är dygnet-runt-försäljning. Är det tänkt att man bland allt detta ska kunna få receptfria läkemedel? Som exempel finns det receptfria läkemedel som den mycket kunniga personal som finns inne på apoteken bestämt avråder från: Du ska inte använda det läkemedlet tillsammans med ett annat läkemedel, för det påverkar din kropp negativt. Det blir njurar och lever som blir attackerade fastän medlen är receptfria. Farmaceututbildningar och liknande innebär utbildning under många år. Man kan nu kanske se mängden som behövs om det ska bemannas på olika ställen. Kan socialministern lugna Sveriges befolkning och alla oss som funderar med att det på varje plats kommer att finnas människor som är kunniga, kompetenta och så vidare? Det finns många sådana frågeställningar som man går och funderar på. Sedan är det väl ändå så, socialminister Göran Hägglund, att det bara är en ideologisk fråga att vi ska sälja ut så mycket vi kan?

Herr talman! Att stå i Sveriges riksdag är en förmån. Att stå i Sveriges riksdag och få diskutera frågor som rör ens övertygelse, det som handlar om ideologi, är en ytterlig förmån. Man blir lite förbryllad när man i debatten hör: Det här är ett ideologiskt argument. Det finns principer bakom varför man fattar beslut. Jag trodde faktiskt att det var därför vi var i Sveriges riksdag. Jag trodde att vi var här för att företräda de medborgare som har givit oss förtroendet. Det är i det här fallet förtroendet att genomföra en omreglering av Apoteket och det gamla apoteksmonopolet. Som alltid kommer vi tillbaka till diskussionen huruvida ägarstrukturen i statliga verksamheter över huvud taget får förändras eller ej. Då kommer övertoner om att man är upprörd över utförsäljningar. Vi har haft den diskussionen om andra bolag, till exempel om Vin & Sprit. Det gav de svenska skattebetalarna och statskassan många miljarder mer tillbaka i värde än vad bolaget i det statliga ägandet självt kunde svara upp emot. Det handlar inte om utförsäljning utan om att öppna möjligheter. Det var intressant att höra de tidigare talarna. De har hela tiden radat upp argument här för att vårda bolaget och att krama det statliga Apoteksbolaget. Men de nämner inte patienterna och personalen. Personalen har varit inlåst i ett system där man inte har kunnat starta sin egen verksamhet. De har varit låsta i de bojor som det innebär att inte kunna få vara entreprenör och kunna skapa en frihet, alternativ och möjligheter inom sin yrkesutövning. Det är nu möjligt. Det är till och med fler farmaceuter som har önskat att få starta egen verksamhet än det finns apotek i Sverige. Det handlar inte om att sälja ut, att slå patienter i bojor och skapa färre alternativ. Det är tvärtom. I dag finns det ett apotek i Sverige som tillhandahåller mediciner för dem som är sjuka efter kl. 22.00 på kvällen. Jag vet inte om Apoteket C W Scheele som ligger i centrala Stockholm är alternativet för dem som bor i Sorsele att åka till på natten när vederbörande akut behöver medicin till sitt sjuka barn. Det handlar om tillgänglighet för patienter och att kunna ha ett varierat utbud på platser där det tidigare inte har varit möjligt. Att kunna köpa huvudvärkstabletter på en bensinstation är väl en salvelse för såväl kroppen som själen? Det är betydligt färre CO2-utsläpp i de produkter som bensinmacken i så fall skulle sälja än vad det är i den bensin som puttrar ut ur avgasrören. Personalen får möjlighet att skapa alternativ och tillhandahålla och skapa en kundnära kontakt med patienter runt om i landet. Vid apoteksreformen i Norge kunde vi konstatera att det blev fler apotek efter avregleringen. Jag kommer tillbaka till de argument som florerade när vi hade debatten i våras. I dag är det Sverige som i några veckor till tillsammans med Nordkorea och Kuba fortfarande har kvar apoteksmonopolet. Snart är Kuba och Nordkorea ensamma. Där kan vi tala om ideologisk låsning. I detta anförande instämde Cecilie Tenfjord-Toftby (m).

Herr talman! Tack för många inlägg! Det ger möjlighet att lägga en del saker till rätta. Det finns en del saker som vi kanske inte hade behövt diskutera om vi hade haft propositionen framför oss här i kammaren. Väldigt många av de argument som nu använts har diskuterats flera gånger tidigare. Det gäller till exempel glesbygdsargumenten. Det är en vanföreställning om man tror att det är så att apotek i glesbygd per definition är mindre lönsamma än andra. Då vet man inte riktigt vad man talar om. Det är också så att hade man läst propositionen hade man känt till det regelverk som gäller för dem som kommer att driva apotek framöver i klustren och att de också kommer att ha en skyldighet att driva vidare de apotek som redan finns. Hade man följt debatten hade man känt till att i Norge, som nämndes som exempel här tidigare, är det 15 kommuner som aldrig tidigare haft ett apotek som nu har fått ett efterlängtat apotek. Det gör det lättare för medborgarna att få tag i det läkemedel som man behöver utan att behöva lägga många mil under sig på vägen för att få tag i det som man behöver just då. Det är en oerhörd förbättring som inträffat. Är detta en ideologisk fråga, frågar Ronny Olander? Ja, självklart är det en ideologisk fråga. Men frågan är: Vad får denna ideologi för praktiska tillämpningar? Med er politik har vi en statlig ägare som äger alla de apotek som finns, och vi har problem när det gäller tillgängligheten i Sverige. Vi har lägre tillgänglighet än i alla andra jämförbara länder. Vi har en lägre servicenivå, och vi har mindre generösa öppettider än man har i andra länder. Det är den praktiska följden av er politik. Vi föreslår en ny lösning som innebär att fler aktörer kommer in på marknaden. Jag har till och med fått riksdagen att besluta om detta. Fler aktörer kommer att kunna erbjuda sina produkter. Följden kommer att bli generösare öppettider och bättre tillgänglighet för den småbarnsfamilj som har barn som är täppta i näsan och inte kan sova och håller hela familjen uppe och där barnen far illa för att de inte kan sova. Om de kan ta sig till bensinmacken, Ronny Olander, och köpa nässprej till barnen är de förmodligen väldigt glada över detta. Ska man fullfölja Ronny Olanders resonemang får man upphöra med alla de olika depåer som finns. Jag befinner mig till exempel på Öland på somrarna. I den lilla Icabutiken finns inte bara mjölk, paprika och grillkorv att köpa, utan där kan jag också köpa vissa läkemedel. Läkemedelsverket har gjort en begränsad lista av receptfria läkemedel, sådant som bedöms kunna säljas utan att vi äventyrar säkerheten, precis som i dag. Samma lista som gäller i dag ska kunna användas i fortsättningen. Jag vet inte om Ronny Olander har någonting särskilt emot att just bensinmackar skulle sälja det här. Det är möjligt. I så fall får han redogöra för detta. Finns det ett intresse av att kränga mer av receptbelagda läkemedel? är en annan fråga. Det här skulle vara stora bolags önskemål. Då vill jag bara påminna om att när det gäller receptbelagda läkemedel är det så att beslut om vilka läkemedel som du och jag ska ha som patienter fattas av läkare i samråd med patienter. Man förskriver läkemedel. Det är ett förtroende som vi har gett till läkarna och som inte påverkas av hur apotekssituationen ser ut. Där gäller naturligtvis läkaretiken och det regelverk som gäller där.

Herr talman! Det är fascinerande att statsrådet under de minuter han hade på sig inte svarade på interpellantens frågor med hänvisning till interpellationen som jag nyligen har ställt och fått några luddiga svar på. Jag tänker upprepa dem till Göran Hägglund, så att han får möjlighet att nedteckna dem och därmed svara på dem. Det handlar om direktiv till Apoteket AB. Man hade kallat till en extrastämma som styrelsen inte kände till. När styrelsen fick kännedom om detta meddelade man att man inte tänkte ta del av direktiven, för man ansåg att det äventyrade Apoteket AB. Det ledde till att regeringen sparkade styrelsen. Jag har försökt få ut de här handlingarna. Jag har inte kunnat ta del av dem. Jag vet att även medier har försökt få tag på handlingarna men inte kunnat ta del av dem. Jag har ställt en skriftlig fråga till statsrådet om jag kan ta del av handlingarna och om riksdagen kommer att kunna ta del av dem. Jag har inte fått något svar på det heller, utan en hänvisning till att de inte lyder under offentlighetsprincipen, vilket inte är svar på frågan. Jag upprepar: Betyder det här svaret att Göran Hägglund vet vilka restriktioner som Apoteket Omstrukturering AB har uppställt i ägarinstruktionen till Apoteket AB? Är Göran Hägglund förhindrad att berätta om ägarinstruktionerna, eller känner han inte till dem? Finns det någon som kan granska ägarinstruktionerna till Apoteket AB? Om Riksrevisionen, en fristående organisation som självständigt kan granska vilket bolag de vill, skulle vilja gå in och granska, kan de då ta del av handlingarna? Och vore det inte viktigt att vi i riksdagen kunde ta del av de här instruktionerna till Apoteket AB? De har uppenbarligen lett till att den styrelse som var satt att försvara bolaget utifrån aktiebolagslagen har sagt att man äventyrar hela bolagets framtid och att man äventyrar läkemedelsförsörjningen. Kan statsrådet här och nu garantera att Sverige inte riskerar läkemedelsförsörjningen genom den här förändringen? Kan statsrådet också här, med hänvisning till det svar vi har fått, garantera att både svenska folket och landstingen, för det är naturligtvis landstingen som kommer att betala en stor del av läkemedelskostnaderna, får sänkta läkemedelspriser? Kan han garantera att det finns fler öppna apotek efteråt? Och kan han garantera att det inte blir som i Norge, med ökade läkemedelskostnader för både det norska folket och den norska staten? Herr talman! Jag hoppas att statsrådet har tid att svara på de frågor jag har med anledning av hans svar på interpellationen.

Herr talman! Jag fick inte heller svar på en del av de frågor jag ställde. Det handlar om apoteken i glesbygden. Är ministern beredd att garantera särskilda åtgärder så att läkemedelsförsörjningen ändå kommer att tryggas? När vi pratar om glesbygd handlar det också om människor som bor utanför den kanske lilla tätorten och har tio till tolv mil till den för att besöka sitt apotek. En annan fråga är hur man garanterar läkemedelssäkerheten och kunskapen hos personalen om det släpps fritt. Om man jämför med andra länder där det är möjligt att gå in på apotek och köpa nästan vad som helst utan recept kan man fundera: Om det släpps helt fritt i Sverige också, hur garanteras detta? Vad jag menar är att det viktigaste för regeringen är: Sälj ut, sälj ut! Förutom det har det varit att sänka skatterna; det är bekant. Det är de två viktigaste frågorna. Jag vill inte påstå att apoteken i glesbygden är lönsamma. Det har jag svårt att tro, eftersom det bor så lite folk där. Men de bör ändå garanteras försörjning av läkemedel.

Herr talman! Det här är både en ideologisk debatt och en annan debatt som handlar om sakfrågor. Vi tar det ideologiska först. Här har nu två debattörer, interpellanten och en till, varit uppe och krävt att socialministern ska garantera både det ena och det andra. Precis som det står i svaret handlar detta om en reform med kunderna i fokus, någonting som socialdemokratin uppenbarligen inte förstår. Det man däremot garanterar från oppositionen, om jag hörde rätt, är att man vill bibehålla och kanske försämra tillgängligheten, när vi redan har den sämsta tillgängligheten i jämförbara länder till våra läkemedel när vi behöver dem. Man vill garantera en fortsatt ofrihet för dem som arbetar i verksamheten att efter eget huvud få starta och driva verksamhet. Man vill garantera att vi tillhör den lilla klick av kommunistiska diktaturer som fortfarande har kvar detta monopol. Man vill kort sagt garantera att vi backar fortare än kvickt, inte in i framtiden, utan tillbaka till urtiden. Det är pinsamt att höra detta när svenska folket har valt ett annat alternativ i ett öppet demokratiskt val. I sakfrågan får vi höra ett fantastiskt resonemang av Ronny Olander, nämligen att den lägre tillgänglighet vi har i Sverige faktiskt är gynnsam. Den är så gynnsam att man egentligen slipper använda läkemedel, som enligt Ronny Olander uppenbarligen är en fara för hälsa och liv och lem. Med det resonemanget borde vi stänga alla apotek och förbjuda läkemedel. Det är en väg som vi möjligtvis inte bör vandra. Ronny Olander ställer den omöjliga frågan om någon här i Sverige inte har fått läkemedel i tid. Det kan jag svara Olander på. Det har verkligen varit så. Problemet är att vi bara har ett enda nattöppet apotek i hela landet. Om man av till exempel sjukvårdsupplysningen får besked om att man behöver läkemedel får man dessutom uppsöka sjukvården och konsumera dyrbar tid av vården för att få ett ganska banalt läkemedel utskrivet eller rekommenderat som man själv hade kunnat ordna om man kunnat köpa det på ett av de leveransställen vi nu kommer att få många fler av.

Herr talman! Att man i och med att man vann valet fått mandat från svenska folket att göra detta kan säkert hävdas. Jag tror dock inte att jag hittat någon bland alla de människor jag träffat som tycker att detta är en jättebra idé. Hur starkt mandatet är kan man därför fundera över. Att Hans Rothenberg inte vet hur partierna tagit ställning i delar av dessa frågor kan jag ha viss förståelse för, men att inte heller socialministern verkar veta det gör mig lite bekymrad. När man blandar ihop icke receptbelagda mediciner med sådana som är receptbelagda blir det naturligtvis knepigt för dem som lyssnar att veta vad vi står för. Vi har sagt att vi tycker att det är helt okej att öppna upp för att sälja läkemedel på Ica, Konsum och så vidare. De nässprejer och huvudvärkstabletter som utgjorde en ganska stor del av Göran Hägglunds inlägg är inte vad vi i dag diskuterar. Vi säger att man ska behålla apoteksmonopolet när det gäller de receptbelagda läkemedlen men göra det möjligt att köpa vissa receptfria läkemedel, såsom allergimedicin och nässprej, i andra butiker, exempelvis Konsum. Men - och det är ett viktigt men - för att detta ska kunna tillåtas måste läkemedelssäkerheten alltid garanteras. Det ska alltid finnas farmaceuter tillgängliga på de ställen där sådana läkemedel säljs. Det handlar alltså om den stora och viktiga delen av vår gemensamma hälso- och sjukvård, inte i första hand om huvudvärkstabletter.

Herr talman! Det är intressant att så många meddebattörer tar upp dessa viktiga frågor. Det jag sade om bensinstationer och annat var just utifrån en kontroll- och säkerhetsaspekt. Det är viktigt att veta vilka som jobbar på de olika ställena, även om det finns en lista; jag har också varit på Öland och sett listan. Lennart Axelsson förklarade det hela väldigt bra. Det jag pratade om gällde alltså någonting helt annat. Sedan måste det vara lite pinsamt för Göran Hägglund att ha sådana meddrabanter, även om jag förstår att han inte kan styra över det, som snackar om kommunistdiktaturer och det ena med det andra. Detta ska väl vara en saklig debatt om huruvida man ska säkerställa att det verkligen finns läkemedel för människorna ute i landet. Det jag sade om ett EU-perspektiv handlar om att ingen kommer hit och skapar stora kluster, tar över verksamheter, utan för att tjäna pengar. Det är inga välgörenhetsfirmor som kommer hit och säger att de ska göra detta för Sveriges befolkning. De har naturligtvis ett intresse av att sälja. Det är därför de i så fall kommer hit. De borgerliga ledamöterna får hyfsa till debatten, för annars blir det, som jag sade, nästan pinsamt. Jag frågade om inte socialministern tycker att Apoteksbolaget har fungerat, om det finns några svenskar som inte har fått läkemedel, även om man alltid kan hitta enstaka sådana fall. Vi är också beredda att göra detta för dem som behöver receptfria läkemedel. Som det sades är det här också en ideologisk fråga. Alliansen sålde ut Vin & Sprit i Åhus. 50 miljarder fick man till statskassan. De pengarna är borta, det finns inte en krona kvar. I stället lånar man 100 miljarder i den kommande budgeten. Det är alltså en ideologisk fråga. Alliansen vill privatisera, sälja ut statens egendomar. Det är vad det går ut på. Det förstår vi efter denna debatt. Jag tackar Finn Bengtsson och Hans Rothenberg för det klargörandet.

Herr talman! Vi är inne i en tid när debatten om att tillhandahålla vaccin mot svininfluensan är livlig. Hinner vaccinet komma i tid? Kommer man att i tid hinna vaccinera människor som behöver det? Ska vi få tillgång till vaccinet? Ska vi i Sverige få tillgång till mediciner som människor, medborgare, behöver? När svininfluensan kanske kommer i en andra våg och lägger stor belastning på såväl Apoteket AB som de fristående apotek som förhoppningsvis öppnar inom kort står vi i Sveriges riksdag och diskuterar huruvida vi ska behålla monopolet, minska tillgängligheten, se till att inte skapa möjligheter för människor som behöver få tillgång till detta. Reformen om avreglering av apoteksmonopolet handlar dels om receptbelagda mediciner som ska säljas via apotek, dels om receptfria läkemedel som patienter, medborgare, ska ha tillgång till på andra platser än på de apotek som landet runt vanligtvis stänger kl. 18.00. Det är i dag lättare att dygnet runt få tag på hälsoskadlig tobak än att kunna köpa magnecyl på apoteket eller i någon annan butik. Det är i dag lättare att köpa öl, må vara 3,5-procentig folköl, i butiker dygnet runt, flera dagar i veckan, när apoteket har stängt. Jag har ännu inte hört någon från oppositionssidan tala om patientperspektivet och personalperspektivet. Lennart Axelsson har inte mött någon som applåderar reformen. Välkommen till verkligheten! Kom ut och möt de 1 100 farmaceuter som gärna vill starta eget. Sunt förnuft är en bra ideologi i detta sammanhang.

Herr talman! Apoteket och vem som ska äga det är en oerhört viktig fråga för svenska folket. Det hela är kanske inte så enkelt som flera av talarna på den borgerliga sidan framfört. Det handlar om vad som är viktigt för samhället, att gemensamt äga för att kunna vara säker på att det finns en trygg försörjning för alla, oavsett var i landet man bor. Där någonstans måste man börja. Jag blir lite rädd när jag hör socialminister Göran Hägglund nästan lite grann raljera över barn som är täppta i näsan och att man då ska kunna åka till bensinmacken. Det är inte det som är bekymret. Som Lennart Axelsson tydligt redogjorde har vi ingenting emot att man redan i dag kan köpa vissa av dessa produkter i livsmedelsbutiker. Det har man kunnat göra på Öland - även jag är sommarölänning - de senaste 20 åren. Det är inte där problemet ligger. I stället handlar det om de receptbelagda läkemedlen, om att kunna vara säker på att de är tillgängliga för oss medborgare. I grund och botten handlar det inte, åtminstone inte för oss socialdemokrater, om farmaceuterna och deras vardag. Det är inte det allra viktigaste utan folket som bor ute i landet och tillgängligheten för dem. Jag bor i Småland, i Uppvidinge kommun i Kronobergs län. Vi har i dag två apotek. Båda ska privatiseras. När det gäller en liten kommun som Uppvidinge med 9 500 invånare kan man fundera på konkurrensen med Vetlanda och Växjö, särskilt med tanke på hur det ser ut med den så kallade butiksdöden i dag. Också de bensinmackar som man i det här sammanhanget kan värna om försvinner i glesbygden, liksom en hel del annan försörjning. Hur är det, ministern, ska de privata apoteken agera under konkurrenslag och marknadskrafter? I så fall kan man fundera på hur marknaden ser ut och på möjligheten att få tillräckligt många kunder för att över en cykel - inte bara när svininfluensan kommer - få en ekonomi i balans i företaget. Målet måste vara att man, när man driver ett företag, vill gå med vinst, oavsett vilka varor man handlar med. Också när man driver apotek i glesbygden är väl vinstintresset det övergripande målet. Då är frågan: Finns det tillräckligt kundunderlag? Har man gjort en konsekvensanalys utifrån att man ute i glesbygden vet att det finns tillräckligt med underlag för att det kommer att bli fler apotek? Det är ju vad ministerns står här och säger. Det kommer att bli bättre service, säger han. Om den konsekvensanalysen finns - redogör för den för oss här i kammaren! Det skulle vara värdefullt att få ta del av den. Jag vet inte exakt hur det är i Norge. Men ligger verkligen alla de nya apotek som har startats i och med reformen i glesbygd? Eller är det snarare i småstäderna eller tätorterna runt omkring som man har startat de nya apoteksföretagen? Till sist: Om det nu är problem med öppettiderna - varför gör man då inte ett ägardirektiv och förändrar öppettiderna så att apoteken kanske kan ha öppet året runt? Är det inte det som är lösningen?

Herr talman! Det var många frågor. Jag ska försöka vara någorlunda strukturerad i svaren. Varför inte ge direktiv till Apoteket och säga åt dem att ha öppet några timmar till? Apoteket säger då: Det kan ni väl göra, men då får ni vara beredda att betala en del för det. Apoteket AB är ett företag. Vi kan som skattebetalare ge dem extra pengar för att klara av detta. I avvägningen i budgetsammanhang ska man då välja det ena eller det andra. Då tror inte jag att det lämpliga är att vi lägger pengar på att öka öppettiderna. I stället öppnar vi marknaden, får konkurrens och får nya företag som kommer in på marknaden. Nya apotek slår upp sina dörrar. Som jag sade tidigare är det 15 kommuner i Norge som tidigare aldrig har haft ett apotek. De ligger utspridda över hela landet. De har nu fått sitt första apotek. Det är naturligtvis ett otroligt framsteg för de människor som bor där att kunna gå till apoteket och få kvalificerad rådgivning. För den som till äventyrs skulle ha glömt bort vad vi har debatterat i kammaren många gånger tidigare och vad som har stått i propositionen när det gäller glesbygd kan jag berätta att nya apoteksaktörer åläggs ett ansvar för apotekstäckning i landet. Vi reglerar deras ansvar, vilket gör att de inte kan lägga ned apotek. Dessutom kommer Apoteket AB att behålla sina ombud, och de är ju många som bekant. Utöver detta kan vi förvänta oss att vi får ytterligare apotek i form av bensinmackar, Icabutiker, Konsumbutiker eller vad det nu kan finnas för rörelser runt om i glesbygden som kommer att tillhandahålla detta. Intäkterna kommer naturligtvis också att innebära ett täckningsbidrag till de här företagen, vilket gör att en verksamhet som kanske har varit på fallrepet kan finnas kvar - vad vet jag? Det får framtiden utvisa. Men täckningen i glesbygd och tillgängligheten till läkemedel i glesbygd kommer att öka i och med de beslut som vi fattar. När det gäller ägardirektiven skrivs det i själva interpellationen en del om direktiven från omstruktureringsbolaget till Apoteket AB. Det är rätt att Apoteket AB har fått sin frihet begränsad. Det beror helt enkelt på att de ska gå från 100 procents marknadsandel ned till att bli väsentligt mindre. Apoteket AB kommer fortsatt att vara en central aktör på området, men de makar på sig lite grann för att nya aktörer ska komma in. Apoteket finns kvar och har sitt ansvar. Nya aktörer kommer in och kommer också att ikläda sig ett ansvar. Britta Rådström ställer en fråga och jämför med andra länder där man kan gå in på ett apotek och köpa allt. Då glömmer man bort den svenska lagstiftning som ligger i grunden. Man kan inte på ett apotek - vem som än äger det - gå in och köpa vad som helst. Receptbelagda läkemedel förskrivs av läkare. Sedan kan de hämtas ut på apotek vare sig de är statligt ägda eller drivs i annan form. Det är en del av poängen med det hela. Vi hamnade i en situation där Apoteket AB:s styrelse ville utnyttja den möjlighet som nu finns till att expandera. Vi ville vara tydliga med att vi var inne i en period där man ska vara försiktig därför att företaget ska gå ned i storlek. Det ska skalas ned till ett annat format för att möjliggöra för nya aktörer att komma in. Där hamnade vi i en konfliktsituation som gjorde att styrelsen avgick. Nu finns en ny styrelse som jag bedömer har den kompetens och det kunnande som fordras för att kunna se till att Apoteket AB är en fortsatt stark kraft på marknaden.

Herr talman! Jag ska göra ett tillägg till den garanti som regeringen gav när det gäller apoteken. Den garantin kommer de nya apoteken att vara ansvariga för bara under tre års tid. Efter tre år får de göra precis som de vill. Då kan man lägga ned alla nya apotek som har uppstått i glesbygden, om det nu skulle vara så. Man kan sänka lönsamhetskraven på Apoteket AB om man vill ha fler apotek och ökad tillgänglighet. Man har alla möjligheter i världen att ändra ägardirektiven, precis som Carina Adolfsson Elgestam sade. Jag kommer tillbaka till frågorna, herr talman. Jag kanske är lite tjatig i debatten, men den har ju handlat om de ägarinstruktioner som Apoteket Omstrukturering AB har gett till Apoteket och som jag som riksdagsledamot inte kan ta del av. Jag har frågat om detta betyder att statsrådet Göran Hägglund vet vilka restriktioner som Apoteket Omstrukturering AB har ställt upp i ägarinstruktioner till Apoteket AB. Är Göran Hägglund förhindrad att berätta om dessa ägarinstruktioner? Känner han inte till dem? Finns det någon som kan granska ägarinstruktionerna? Om Riksrevisionen mot all förmodan skulle vilja granska affären - kan de då ta del av ägarinstruktionerna för att kunna se om allting har gått rätt till? Vad är anledningen till att vi i riksdagen och medierna förvägras att se instruktionerna till Apoteket AB? Jag kan förstå att medierna inte kan ta del av allting, men vi riksdagsledamöter kan ta del av information som sedan sekretessbeläggs. Hägglund har hittills inte velat tala om varför han inte vill göra så. Vilka är argumenten för att hemlighålla instruktionerna till Apoteket AB? Skulle det, precis som Per Båtelson sade, visa att hela verksamheten och läkemedelsförsörjningen hotas? Det är allvarliga ord som har framförts. På något sätt verkar det som att en del har kommit ut, men vi i riksdagen kan inte ta del av detta, herr talman. Det tycker jag är allvarligt. Och jag tycker att det är allvarligt att Göran Hägglund trots upprepade frågor inte har kunnat svara på varför vi inte får ta del av ägarinstruktionerna.

Herr talman! Det är inte utan att man blir lite förvånad när man hör Sveriges socialminister säga så här angående kostnaderna för längre öppettider på apoteken: Bekymret, och anledningen till att man inte gör förändringar i ägardirektivet, är att det skulle bli för dyrt, för då måste vi betala för det. Jag blir lite förvånad. Om man nu ska driva ett apotek, är farmaceut och har kostat på sig en bra utbildning - ska man då ha lägre inkomst när man är privat företagare och driver ett apotek? Är det detta ministern egentligen menar? Oavsett vem som driver apoteket kostar det ju pengar. Det kostar pengar oavsett om det sker i statens regi eller privat. Jag antar att vi ska följa avtal om löner och annat på marknaden. Ministern svarade inte på frågan. Är det så att apoteken även i glesbygden ska lyda under konkurrenslag och under det som är kopplat till marknadskrafterna? Jag tar för givet att det är så om man ska driva ett privat apotek. Har man gjort en konsekvensanalys av detta så att man vet och har sett att det är möjligt? Ministern säger att det inte går att lägga ned apotek. Om de inte går med vinst ska det ändå inte kunna gå att lägga ned dem. Men vad ska då hända om man är företagare och äger ett apotek som inte går med vinst? Ska samhället gå in och ta över, eller ska det komma någon annan? Det måste väl ändå bygga på lönsamhet? Det är det här som blir så konstigt. Utifrån de besked som ministern ger här i kammaren i dag i de olika frågor som vi har ställt är jag ännu mer orolig inför framtiden, framför allt när det gäller glesbygden. För städerna, där marknaden råder och där det finns ett stort kundunderlag, är jag inte så orolig. Det handlar framför allt om glesbygden. Det här är läkemedelsförsörjning. Det måste vara en rättighet för alla.

Herr talman! Den process som apoteksmarknaden genomgår måste ske med stor försiktighet. Därför tar vi steg för steg för att säkerställa att vi klarar bland annat frågor som rör läkemedelsförsörjningen. Det här finns reglerat genom en mängd olika beslut som handlar om att läkemedelsförsörjningen ska vara säker, ändamålsenlig och hållbar, på både kort och lång sikt. Allt det här framgår av propositionen och har beslutats i vederbörlig ordning av Sveriges riksdag. När det gäller frågan om det här är en ideologisk fråga återkommer jag till att vi som tror att marknaden är bättre på att distribuera saker och ting självklart tror att det här är en bra lösning. Men vi tror inte att det här går att göra utan en tydlig reglering. Därför talar vi inte om en avreglering, utan detta är en omreglering som gör att fler aktörer kan komma in och vara verksamma. Detta gör att vi kommer att få konkurrens på det här området. Det här kommer att innebära att vi får en högre servicenivå, att vi får längre öppettider och att vi får fler apotek i Sverige. Vi har säkerställt, genom en lång rad beslut, att vi kommer att kunna säkra tillgången på apotek också på glesbygden. Där kan man vara orolig, men vi kan säkra att det där kommer att finnas åtminstone lika många apotek som det finns i dag. Men jag tror att det kommer till fler. När det gäller dokumentationen omkring den process som vi nu är igenom kommer naturligtvis riksdagen tids nog att få den. Just nu befinner vi oss i ett känsligt läge med en budgivning. Allting kommer naturligtvis att redovisas sedermera.