Antalet mjölkbönder

Fru talman! Magnus Oscarsson har frågat mig vad jag och regeringen tänker göra för att hejda den snabba minskningen av antalet mjölkbönder i Sverige.

Allt färre och allt större mjölkföretag står för en allt högre andel av produktionen. Detta är en naturlig följd av utvecklingen på marknaden och företagarnas beslut om hur verksamheten ska utvecklas. Mjölkföretagarna investerar i moderna stall med lösdrift, digitalisering och robotmjölkning. Det är viktigt för företagens utveckling, och det skapar bättre arbetsmiljö och ökad konkurrenskraft. Det vi däremot behöver ta på största allvar är att den totala mjölkproduktionen minskar. Så borde det inte vara i Sverige, som har goda naturgivna förutsättningar för mjölkproduktion.

Den nationella livsmedelsstrategin med sikte mot år 2030 antogs av riksdagen den 20 juni 2017. Den är den första svenska strategi som långsiktigt omfattar hela livsmedelskedjan. Den innebär en tydlig, förankrad linje för livsmedelspolitiken fram till 2030. Det övergripande målet för strategin är en konkurrenskraftig livsmedelskedja där den totala livsmedelsproduktionen ökar samtidigt som relevanta nationella miljömål nås, i syfte att skapa tillväxt och sysselsättning och bidra till hållbar utveckling i hela landet.

Den första handlingsplanen för livsmedelsstrategin innefattade närmare 50 åtgärder för att bidra till livsmedelsstrategins övergripande mål. Här ingår bland annat satsningar för att stödja branschen att samordna sig för att samverka om forskning och innovation, för att verka för en innovativ, hållbar, lönsam och konkurrenskraftig livsmedelssektor. Dessutom finns åtgärder för att främja svensk livsmedelsexport som en del i det fortsatta arbetet för en ökad produktion, konkurrenskraft och lönsamhet i livsmedelskedjan.

Jordbrukets konkurrenskraft är en helt central aspekt i livsmedelsstrategin, vilket i sin tur är en väsentlig del av bondepaketet, men där ingår även det krisstöd som beslutats i samband med vårändringsbudgeten. Också utformningen av EU:s gemensamma jordbrukspolitik blir en viktig aspekt för genomförandet av livsmedelsstrategin.

Regeringen föreslår som en del av ett bondepaket att finansieringen av livsmedelsstrategin förstärks med ytterligare 176 miljoner kronor under 2020 samt 62 miljoner kronor årligen under 2021-2025.

Jag anser att den svenska livsmedelskedjan har en stor potential som är viktig att utnyttja. Inom ramen för arbetet med livsmedelsstrategin har vi identifierat en rad frågor som är relevanta för mjölkföretagen, så att det finns förutsättningar för företagen att fortsätta utvecklas. Vi behöver hålla ett öga på primärproduktionens i vissa fall höga kostnadsläge, utmaningarna kring innovation och kunskapsutveckling samt behovet av ytterligare regelförenklingar, i synnerhet gällande sådana regler som påverkar företagens möjlighet att växa. Detta är frågor som jag ser all anledning att fortsätta arbeta med.

Fru talman! Tack, ministern, för ditt svar! Sverige borde vara ett fantastiskt land att producera livsmedel i. Klimatet är bra. Vi har fantastiska bönder med enorm kunskap, och förutsättningarna för spannmålsodling och kött- och mjölkproduktion är riktigt goda i vårt land. Ändå, fru talman, läggs mjölkgård efter mjölkgård ned.

Jordbruksverket kom för någon vecka sedan med en ny siffra. Tyvärr var den dyster. Rapporten visar att det till och med juni 2019 bara fanns 3 253 mjölkföretag kvar i landet. Märk att rapporten bara gäller för första halvåret 2019! Risken är stor att antalet mjölkföretag kommer att vara under 3 000 efter årsskiftet. När jag blev invald i riksdagen 2014, fru talman, fanns det nästan 4 400 mjölkföretag i landet. Det har alltså hänt väldigt mycket.

Givetvis slås gårdar ihop, och enheterna blir större. Men blickar man ut över EU och även tittar på länder runt EU kan man se att antalet kilo invägd mjölk ökar. Det gäller runt om i hela Europa förutom i ett enda land där det minskar, nämligen i Sverige.

Ministern säger i sitt svar att vi har en livsmedelsstrategi. Det är förstås en bra början och en bra grund att ha. Men när ska mjölkbonden Gösta i Alvesta, som jag träffade förra veckan, eller Daniel i Lysekil märka av strategin på gårdsnivå? Jag är djupt oroad över det som händer nu. Vi kan inte bara sitta med armarna i kors och vänta på bättre tider. Vi måste agera nu.

Vårt lands självförsörjning vad gäller livsmedel är nere på under 50 procent. Matbutikerna här i Stockholm kommer att stå tomma efter två dygn om en kris- eller krigssituation skulle uppstå. Jag tror inte att många i Stockholm vet om det. Vi är bara självförsörjande när det gäller livsmedel som morötter, vetemjöl och socker. Handelsunderskottet för livsmedel är över 50 miljarder kronor. Samtidigt lägger mjölkgård efter mjölkgård ned för att det inte är lönsamt.

Mina frågor till landsbygdsministern är: Delar regeringen och dess samarbetspartier min oro över utvecklingen? Vad tänker regeringen i så fall göra?

Fru talman! Detta är viktiga frågor, och de är viktiga på riktigt. Magnus Oscarsson listade både ett antal utmaningar och också exempel på vad den förra regeringen ändå gjorde.

Detta är en sektor, en bransch, som har varit försummad under lång tid såtillvida att det inte har funnits någon sammanhållen, långsiktigt hållbar politisk strategi för vad vi vill med svenska livsmedel och svensk livsmedelsproduktion. Det rådde vi bot på under den förra mandatperioden när livsmedelsstrategin togs fram. Det gjordes i bred enighet.

Den är självklart i första hand långsiktig och syftar till att långsiktigt stärka svensk konkurrenskraft inom sektorn. Men med detta sagt delar jag Magnus Oscarssons ambition och önskan om att vi när vi nu går vidare med livsmedelsstrategin ska fokusera på åtgärder där den enskilda bonden märker tydligare resultat direkt på gårdsnivå. Jag tror att exempelvis regelfrågan är något som skulle kunna ha stor betydelse.

Låt mig gå över till antalet mjölkbönder och mjölkgårdar. Att antalet mjölkgårdar i sig blir färre är inte nödvändigtvis ett bekymmer under förutsättning att man bygger lönsamhet genom att man får större gårdar som kan ha en effektivare produktivitet och skapa bättre förutsättningar för en större lönsamhet. I detta sammanhang är jag dock angelägen om att framhålla att nya gårdar växer fram.

När man som jag och, tror jag, Magnus Oscarsson reser runt mycket i landet och möter många bönder slås jag av en positiv sak. Det kommer nya generationer som trots att de inte varit bönder tidigare och har detta som ett arv bestämmer sig för att slå sig in i denna bransch. Ofta gör de det väldigt innovativt och har fantastiskt mycket spännande idéer om hur de kan göra saker på ett nytt sätt, ekologiskt, hållbart och långsiktigt, och de ser det egentligen som en livsstil. Detta ska vi fortsätta att skapa förutsättningar för.

Samtidigt som man kan se en strukturomvandling till större gårdar behöver vi säkerställa att det också tillkommer något nytt. Vi behöver också säkerställa grundreglerna eller grundstrukturerna. Medelåldern är nu ganska hög i en del av dessa segment, och när den som har varit bonde länge står inför ett val att göra nya investeringar, i exempelvis mjölkrobotar eller annat, för att kunna hänga med och vara konkurrenskraftig väljer en del att inte göra detta utan lägger i stället ned. Vi måste därför säkerställa att den verktygslåda som finns att jobba med är tillräckligt stor.

Vi har dels livsmedelsstrategin och de förutsättningar som finns i den. Jag håller med Magnus Oscarsson om att vi behöver jobba vidare för att stärka den och göra den slagkraftig och verkningsfull. Vi har dels också EU:s gemensamma jordbrukspolitik, det vill säga CAP, som vi förhandlar om på Brysselnivå just nu. Exempelvis investeringsstödet har haft stor betydelse. Det har hjälpt väldigt många att ta steget att investera i något nytt och välja att vara kvar i stället för att lägga ned.

Det är viktigt att bevaka detta i den nya CAP:en, som vi håller på att förhandla om just nu. Den behöver utformas på ett sådant sätt att den driver och skapar förutsättningar för svenska mjölkbönder att kunna fortsätta göra valet att vara mjölkbonde i Sverige.

Fru talman! Precis som ministern säger är detta väldigt speciellt. Vi ser problemen och hur bekymmersamt det är för många. Samtidigt vill vi inte att unga ska känna att det inte finns något framtidshopp. Här måste man väga varje ord. Många vill satsa, men man måste få en framtidstro inom bondekåren och mjölkproduktionen i vårt land.

Den förrförra regeringen med Eskil Erlandsson i spetsen ville att en konkurrenskraftsutredare skulle ta fram förslag på hur man skulle kunna göra detta. Han lade fram flera förslag på åtgärder för att det skulle bli bättre och för att konkurrenskraften skulle stärkas. Exempelvis nämnde person i fråga att man borde sänka dieselskatten och minska regelbördan för bönderna.

I livsmedelsstrategin står det att vi ska öka produktionen av livsmedel. Det ska bli mer lönsamt. Konkurrenskraften ska öka inom jordbruket. Dessutom ska Sveriges självförsörjning av livsmedel öka. I sommar är det tre år sedan vi antog strategin här i kammaren. Tyvärr ser vi ännu inga tecken på att vi når strategins mål att självförsörjningen av livsmedel ska öka, att regelbördan för jordbruket ska minska och att jordbruket ska bli mer konkurrenskraftigt och mer lönsamt.

Nu kommer det ett helt batteri av frågor till ministern! Kommer regeringen att ta fram förslag för att minska regelbördan? Vi vet att det i dag är en enorm regelbörda för jordbruket. Det finns goda exempel på hur man har hanterat detta, exempelvis i Finland och Tyskland.

Tänker regeringen sänka dieselskatten, så att vi åtminstone närmar oss EU-nivån?

Tänker regeringen förändra i miljöbalken, så att det inte står att jordbruk är miljöfarlig verksamhet utan i stället miljöpåverkande? Jag tror att Sverige är det enda land där det står i lagen att det är miljöfarligt att producera mat till konsumenter.

Kommer landsbygdsministern att se till att länsstyrelsen, som inte skött statens åtaganden och betalat ut EU-ersättningarna för 2015, 2016, 2017, 2018 och 2019, nu gör det?

Fru talman! Jag tackar Mikael Oscarsson för de många följdfrågorna. Jag ska försöka svara på dem seriöst. Om jag inte hinner med alla har jag en chans till i mitt avslutande inlägg.

Jag tror att väldigt mycket handlar om att man är strategiskt långsiktig och orkar hålla i. Det är viktigt att vi skapar goda politiska förutsättningar och där det är möjligt söker samsyn i de här frågorna snarare än konflikt, för jag tror att det finns en stor samsyn om vad vi vill med svensk livsmedelsproduktion i Sverige. För mig är det en styrka.

Jag tror också att man kan göra ganska mycket kopplat till att vi i dag har väldigt medvetna konsumenter som gör medvetna val. Nu pratar vi om mjölk, men för att ta kött som exempel kan vi konstatera att den debatt som har förts, med all den information som nu finns tillgänglig för konsumenter, sannolikt har bidragit till att konsumtionen av svenskt kött går upp trots att köttkonsumtionen på totalen går ned. Jag är mycket angelägen om att vi vidgar den informationen och den debatten till att också handla om mejeriprodukter, såsom mjölk och ost. I dag, tror jag det var, kom WWF:s rekommendation, som exempelvis visar att väldigt många länders ost får rött ljus, som man uttrycker det, bland annat på grund av för hög antibiotikaanvändning. Men i nuläget köper svenska konsumenter faktiskt mer importerad ost än svensk ost. Jag tror att det beror på att man inte gör kopplingen. Vi har ett gemensamt ansvar för att tydliggöra att svensk kvalitet gäller även här. Den som vill köpa miljövänligt, hållbart och hälsosamt bör fundera på att köpa svenskt. Här kan vi göra en gemensam insats.

Nu till Magnus Oscarssons frågor! När det gäller regelbördan är det för mig prioriterat att vi försöker få på plats ett system som innebär att det blir enklare att göra rätt. Det här är ett regeltungt område. Man hanterar livsmedel, och det finns väldigt många aspekter att ta hänsyn till. De flesta regler finns av en anledning. Om de inte gör det eller om de med tiden har blivit irrelevanta bör de plockas bort.

Men även om man lyckas plocka bort en del kommer det fortfarande att vara mycket. Det innebär att vi behöver jobba med digitalisering, systematisering och annat som gör att man på ett enklare sätt kan hantera den regelbörda som finns. Det är en av de tunga bitar som tydligt framgår i det förarbete som gjorts inför handlingsplan två; vi kommer att leverera något mer konkret innan det här året är slut. Där förväntar jag mig att vi kommer att ta vidare steg. Jag tar gärna emot inspel i de här frågorna, både från mina politiska kombattanter och från dem som är berörda, det vill säga bönderna själva.

Formuleringen "miljöfarligt" i miljöbalken tror jag att det var Magnus Oscarsson som först upplyste mig om. Jag kan bara konstatera att jag tycker att det är ett olyckligt ordval. Jag hade gärna bidragit till att ändra det till "miljöpåverkande", precis som Magnus Oscarsson säger.

Det tror jag dock kanske inte är den viktigaste aspekten i detta sammanhang. Magnus Oscarsson nämnde Konkurrenskraftsutredningen. Där lyfte man exempelvis fram att miljötillståndsprocesserna behöver bli bättre, mer ändamålsenliga och effektivare i Sverige. Det tror jag kan vara ett viktigare verktyg att komma åt rent politiskt.

Kopplat till det är länsstyrelserna givetvis väldigt viktiga. Vi har haft problem med utbetalningar, men vi kan inte göra så mycket åt det som varit fallet under innevarande period. Ambitionen är att kompensera för det genom att vara bäst i klassen inför nästa period.

Fru talman! Jag tackar ministern för hennes svar och är tacksam för de svar hon ger. Jag hoppas att ministern kan tänka sig att se över hanteringen av miljöbalken. Många jordbrukare man talar med känner att det här är väldigt märkligt: Jag som bonde producerar mat, och det ska kallas farligt! Det är fantastiskt om ministern vill titta på det och se över regelverket. Det borde gå att göra, för vi ändrar ju i miljöbalken då och då. Det vore jättebra.

Som jag nämnde förut har vi ett handelsunderskott på över 50 miljarder när det gäller livsmedel. Det vore intressant att höra vad ministern tänker om hur vi ska kunna få ned det.

Sedan vill jag också fråga ministern om CAP:en. Vi har beteskravet, som bara finns i Sverige. På grund av det kravet kan våra svenska mjölkföretagare inte få EU-ersättning. Det är enligt lag som de tar ut korna på bete på sommaren. Detta missgynnar Sveriges mjölkbönder stort, då mjölkbönderna i till exempel Finland får betalt för att de har sina kossor ute på bete. Hur tänker regeringen kompensera Sveriges mjölkföretagare, som blir straffade genom denna lag? Och hur går detta ihop med att lönsamheten ska öka, som det står skrivet i livsmedelsstrategin?

Fru talman! Jag tackar återigen Magnus Oscarsson för de många frågorna. I detta inlägg har jag ännu mindre tid, men jag försöker gå rakt på och beta av dem.

När det gäller frågan om miljöbalken tror jag att själva processerna är viktigare, som jag sa i mitt förra inlägg. Men jag kan absolut tillstå att signalvärdet inte är oväsentligt i sammanhanget. Jag tar med mig den frågan.

När det gäller självförsörjningsgraden är det givetvis så att vi vill öka svensk produktion, öka lönsamheten och öka hela kedjan. En av de kanske viktigaste delarna däri handlar om att öka svensk export av livsmedel. Vi har världens bästa djurvälfärd. Vår nivå på antibiotikaanvändningen i djurhållningen är bland de lägsta i världen, om inte den allra lägsta. Det är ett resultat av både politiskt fattade beslut och arbete av mycket duktiga svenska bönder. Vi behöver gemensamt hjälpa till att se till att de får betalt för det på en svensk marknad, men framför allt på en internationell marknad. Därför gav vi redan i våras inom ramen för exportstrategin Business Sweden ett uppdrag att särskilt titta på att understödja livsmedelsexport. Detta tror jag är viktigt, även för att öka självförsörjningsgraden i Sverige. Någonstans hänger det ihop. Vi behöver driva på i hela värdekedjorna och säkra att man kan få betalt för det fina arbete som man gör och den kvalitet som man har.

Jag har nu tio sekunder att svara på frågan om CAP:en. Det vi driver är att man ska få en CAP som är väl anpassad till att kunna haka i med en livsmedelsstrategi som innebär att vi får konkurrensneutrala förutsättningar för svenska bönder. Man har kvaliteten. Får man bara en bra spelplan kommer man att ha fördel av det.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.