Ansvarig myndighet för uppföljning av minoritetspolitik

Fru talman! Mirja Räihä har frågat mig vad anledningen är till ett byte av uppföljande myndighet för minoritetspolitiken och om jag tänker fullfölja planen trots motståndet från de nationella minoriteterna.

Frågan om vilken myndighet som ska ansvara för samordning och uppföljning av minoritetspolitiken har varit föremål för flera utredningar. I slutbetänkandet från Utredningen om uppföljning av minoritetspolitiken (SOU 2020:27) konstaterades bland annat att regeringens styrning av minoritetspolitiken behöver bli tydligare och att möjligheten att åstadkomma den styrning som krävs bedöms som mycket begränsad inom länsstyrelsestrukturen.

Utredningen träffade under arbetets gång ett stort antal aktörer, bland andra företrädare för de nationella minoriteterna. Många vittnade om strukturella och andra hinder och utmaningar som försvårar genomförandet av minoritetspolitiken. Regeringen har arbetat vidare med frågan, och som ett led i detta har Regeringskansliet hållit ett samrådsmöte med företrädare för de nationella minoriteterna i syfte att bland annat inhämta deras synpunkter på Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor som ansvarig uppföljningsmyndighet.

Regeringen är mån om att uppföljningen av minoritetspolitiken ska bidra till en mer effektiv och ändamålsenlig styrning av minoritetspolitiken. En fortsatt dialog med de nationella minoriteterna i den här och andra frågor inom ramen för arbetet med minoritetspolitiken är därför central.

Regeringen kommer att återkomma i frågan om ansvarig myndighet för uppföljning och samordning av minoritetspolitiken.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka kulturministern för svaret, även om det var rätt knapphändigt.

Det är sant att det finns en utredning som tillsattes av den förra regeringen och som bland annat handlar om vilken myndighet som ska vara uppföljande myndighet i stället för Länsstyrelsen Stockholm.

Det behöver sägas att utredaren föreslår att Isof ska vara uppföljande myndighet. Med tanke på det ansvar som Isof har haft, med språkcentrum för fyra av fem minoritetsspråk, kan man tro att utredarens förslag skulle kunna förbättra uppföljningsarbetet. Isof kan alltså låta rätt, men de som deltog i samrådet såg risker med det – risker som hänger ihop med årets budget.

De som deltog i samrådet ansåg att det inte är läge för detta just nu eftersom anslagen till Isof dröjde och i slutändan minskade. Anslagen är inte heller permanenta. En stor del av personalen varslades om uppsägning på grund av arbetsbrist, och Isof tvingades även säga upp medarbetare.

Regeringen verkar inte vilja följa upp utredningen, utan man föreslog att Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor ska vara uppföljande myndighet för minoritetspolitiken. Samtliga 22 minoritetsorganisationer var emot detta förslag.

Det är sant att departementet har haft samråd med minoritetsgruppernas företrädare. Det hölls den 26 mars i år, och 22 organisationer från de fem minoritetsgrupperna deltog i samrådet. Frågan som behandlades var att byta uppföljande myndighet från Länsstyrelsen Stockholm till MUCF i Växjö.

Fru talman! Samrådet var enhälligt emot flytt av myndighetsansvar. Deltagarna ansåg att MUCF inte kommer att kunna vara den motor som långsiktigt kan driva frågorna eller utveckla minoritetspolitiken. Deltagarna hade svårt att tro att myndigheten kommer att kunna följa upp minoriteternas rättigheter när det gäller både social- och skollagstiftningen.

Samtidigt uttryckte man att Länsstyrelsen Stockholm har utvecklats som uppföljande myndighet och nu förstår minoriteternas behov mycket bättre.

Deltagarna i samrådet kritiserade förslaget hårt. Regeringen fick kritik för att vilja diskutera organisation trots att den inte har en strukturerad minoritetspolitik och inte heller mål för politiken. Det var, som en deltagare uttryckte det, fel frågor i fel ordning.

Statssekreteraren som var på plats försäkrade att Kulturdepartementet kommer att ta med sig synpunkterna. Men när sista bilden i presentationen kom upp efter en lång diskussion stod det på den: Nästa steg – uppdrag till MUCF och länsstyrelsen att förbereda flytten. Här kände samtliga minoritetsgrupper givetvis att de löper risk att bli fullständigt överkörda.

Kulturministern har svarat på frågan om vad anledningen är. Jag förstår att utredningen som tillsattes av den förra regeringen är en viktig del i den här diskussionen och ett svar på vad anledningen är.

Däremot har jag inte fått svar på min andra fråga, den som de nationella minoriteterna behöver få svar på: Tänker ministern köra över samtliga minoritetsorganisationer och ge uppdraget till MUCF?

Fru talman! Låt oss börja med att gå tillbaka och titta på den här frågan utifrån ett lite längre historiskt perspektiv. Då kan vi konstatera att det, precis som ledamoten var inne på, under flera tidigare regeringar – inte minst under den tidigare S- och MP-ledda regeringen – har funnits både skrivelser till riksdagen och skäl för att titta närmare på den här frågan.

Det har gjorts flera olika utredningar och tagits fram betänkanden, och i princip alla betänkanden har framhållit att det behövs mer samordning, mer utveckling och mer uppföljning av minoritetspolitiken. Det behöver stärkas, och då har man konstaterat att även myndighetsstrukturen för detta behöver stärkas. Det konstaterade man i skrivelsen Nystart för en stärkt minoritetspolitik men också i resultatet av den, det vill säga betänkandet Högre växel i minoritetspolitiken.

Sedan har det naturligtvis tvistats om var det här ska ligga någonstans eftersom man har konstaterat att länsstyrelserna inte har kompetensen och eftersom regeringen i den samlade styrningen har sagt att länsstyrelserna inte ska ha den typen av nationella uppdrag. De har andra uppgifter, och därmed ska man försöka avlasta länsstyrelserna från den här typen av nationella uppdrag när det finns myndigheter som har kompetensen att omhänderta det.

Ett förslag var, precis som ledamoten var inne på, att använda sig av Isof. Då fanns det ett motstånd mot det, och det hörsammade regeringen. Vi har tittat på andra myndigheter, och det som ligger på bordet nu är MUCF.

MUCF är ju den myndighet som har hand om den här typen av frågor och också har viss kompetens i den här typen av frågor. Sedan är jag väl medveten om att MUCF själv har lyft fram att man kommer att behöva kompetensförstärka för att kunna ta sig an den här uppgiften. Det är en del i det arbete som vi gör nu när vi bereder detta.

Något beslut finns ännu inte, utan vi gör det här enligt konstens alla regler. Vi bedömer för- och nackdelar. Vi försöker ta in alla olika perspektiv för att kunna fatta ett så klokt beslut som möjligt för framtiden.

Fru talman! Det är klart att man behöver förstärka uppföljningen av minoritetspolitiken. Men i ett läge där samtliga grupper är emot det förslag som Kulturdepartementet lade fram på samrådet låter det lite magstarkt att man ska titta på det.

MUCF har fått göra en egen utredning om flytten av minoritetsfrågor till myndigheten. Dess svar är att man varken kan frågorna eller har kompetens när det gäller minoritetslagstiftning.

Minoritetsgrupperna själva beskriver situationen som att hela havet stormar och vill åtminstone invänta Riksrevisionens rapport om effektiviteten i minoritetsarbetet i Sverige. Den kommer i början av sommaren och kan bli vägledande när det gäller organiseringen av minoritetsarbetet och hur det bäst ska följas upp.

Hela havet stormar är rätt uttryck för hur även jag upplever regeringens minoritetspolitik efter alla kontakter med minoritetsgrupperna som jag haft nu.

Det som har hänt hittills och som upplevs som väldigt svårt är neddragning av medel till språkcentrumen, neddragning av medel till länsstyrelsernas arbete med stöttning av kommuner och regioner när det gäller förskola och äldreomsorg i förvaltningskommunerna och neddragning av medel till riksorganisationer. Ett exempel är Sverigefinländarnas delegation, vars anslag har minskats med 44 procent i årets budget.

Vidare är det indragna medel till det samnordiska språkcentret för samiska, Sámi Giellagáldu. På det sättet tvingas Sametinget finansiera den delen och avstå från andra samiska kultursatsningar. Därtill är regeringens syn på konsultationslagen när det gäller den samiska befolkningen och deras rätt till samråd i frågor som berör dem något bristfällig. Det finns nu en anmälan till konstitutionsutskottet.

Regeringen har också utsett en utredare som jämför samer med frimärkssamlare och tornedalingar med bandyintresserade när det gäller deras intresse av att finnas tillgängliga i arbetet med framtagandet av en kulturkanon. Dessa betraktelser görs dessvärre i offentlighetens ljus, så det är verkligen hela havet stormar samtidigt som olika organisationer försöker hitta ett sätt att vara verksamma i en mycket osäker tid.

Jag har till och med fått motta mejl från något som jag inte ens visste fanns, Förbundet Skogsfinnars Intressen i Sverige, som är starkt emot att placera uppföljningsfrågorna hos MUCF.

Jag ställde två enkla frågor i min interpellation: Vad är anledningen till ett byte av uppföljande myndighet? Och tänker kulturministern fullfölja planen trots motståndet från de nationella minoriteterna?

Motståndet är verkligen massivt när 22 organisationer försöker sätta ned foten. Och som sagt fick jag mejl även från skogsfinnarnas förbund.

Fru talman! Kulturministern har svarat på frågan om anledningen men fortfarande inte på frågan om regeringen är beredd att köra över 22 minoritetsorganisationer.

Man kan ställa ytterligare en fråga: Är regeringen beredd att, innan man fattar beslut, invänta Riksrevisionens rapport om effektiviteten i minoritetsarbetet?

Fru talman! Låt mig då vara väldigt tydlig: Det var alltså ledamotens eget parti och tidigare regering som drev fram de här frågorna och även de betänkanden och skrivelser som finns om detta.

Det vi gör nu är att följa betänkandet, som konstaterar att det behövs mer samordning och mer uppföljning i minoritetspolitiken. Det är något som nuvarande regering tar tag i och tittar vidare på.

Det finns inga beslut fattade ännu. Det har hållits ett antal samråd inom ramen för de årliga samråden där jag träffar minoriteterna, men det hölls också ett särskilt samråd den 26 mars som handlade om just detta.

Vad gäller finansiering av detta – jag kommer inte att debattera hela minoritetspolitiken, fru talman, då jag trodde att vi berörde ett ämne här – har regeringen tillfört medel i budgeten. Vi har tillfört 8 miljoner kronor för 2025, och det beräknas avsättas lika mycket pengar för både 2026 och 2027 för att jobba med just förstärkning av samordning och uppföljning av minoritetspolitiken.

Vi gör nu det som startades av den förra regeringen, där ledamotens eget parti innehade statsministerposten. Jag är därför lite förvånad över att ledamoten tycker att detta går i så fel riktning.

Jag är medveten om att minoritetsorganisationerna inte tycker att detta ska flyttas till MUCF. Det har de gjort tydligt i samråden. Det är därför vi har samråd. Men detta är helt klart någonting som vi behöver vrida och vända på och jobba med. Det har tidigare regeringar konstaterat, och det konstaterar även den här regeringen. Vi tar därför också arbetet vidare.

Jag ser fram emot att bereda frågan vidare och komma till någon form av beslut framöver.

Fru talman! Även om frågorna handlar om myndighetsflytt behöver man sätta dem i ett sammanhang. De behöver sättas i det sammanhang som minoriteterna beskriver, nämligen att det verkligen är hela havet stormar.

Jag vet att det var den förra regeringen som tillsatte utredningen. Samtidigt behöver man kanske ändå utvärdera detta utifrån minoritetsgruppernas syn på saken. De är i samrådet tydliga med att Isof är otänkbart på grund av att regeringen har splittrat Isof så till den grad att de inte längre vågar lita på den myndigheten. De litar inte heller på MUCF eftersom de ser att MUCF kommer att ha svårt att fullgöra det här uppdraget.

Samtidigt är det så, trots att man vill ta bort nationella uppdrag från länsstyrelserna, att tilliten till Länsstyrelsen i Stockholms län har ökat. Man känner att Länsstyrelsen i Stockholms län förstår behoven och har diskussion med minoritetsgrupperna.

Man känner också: Låt oss prata om myndighetsflytt den dagen det åter finns en handlingsplan för minoritetspolitiken och mål för minoritetspolitiken i Sverige! Upplevelsen just nu är att detta inte finns. Det är det som gör att detta blir fel fråga och fel ordning.

Herr talman! Detta är signifikant för Socialdemokraterna och inte minst för den tidigare regeringen: Man tillsätter utredningar. Man skriver fram skrivelser och betänkanden. Men sedan gör man ingenting. Det blir inte bra hur man än gör, tycker man, och då gör man i stället ingenting. Resultatet får nu Sverige betala priset för, inom väldigt många områden.

När det gäller den myndighetsstruktur vi har konstaterar betänkande efter betänkande och skrivelse efter skrivelse att vi behöver utveckla både uppföljningen och arbetet med minoritetspolitiken. Det kan inte göras inom ramen för länsstyrelserna, där uppdraget i dag ligger.

Då har man diskuterat Isof. Jag delar över huvud taget inte ledamotens bild att man nu inte skulle vilja lägga det hos Isof på grund av att Isof har mindre budget att röra sig med. Det var väldigt tydligt i remissutfallet att flera instanser tvekade inför att flytta dessa uppgifter till Isof av hänsyn till minoritetspolitiken och myndigheten Isofs kärnuppdrag. Därför ville man inte lägga det där. Man ville inte heller lägga det hos MUCF eftersom man hade tveksamheter kring det.

Så här kan vi inte fortsätta. Vi kan inte låta bli att göra någonting. Vi kan inte fortsätta att göra ingenting på grund av att vi inte kan föreställa oss hur vi ska få arbetet att fungera i praktiken. Då handlar det väl om att i stället kompetensförstärka och se till att vi klarar av att göra det som vi faktiskt är satta att göra inom minoritetspolitiken. Då kan inte uppdraget ligga kvar hos länsstyrelserna, vilket också konstateras i det betänkande som S-regeringen har tagit fram.

Nu kommer vi att begrunda detta. Jag arbetar med och bereder frågan. Inga beslut är fattade. Jag avser att få återkomma.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.