Anslutningsbiståndet till Turkiet

Fru talman! Ludvig Aspling har frågat mig om stödet till Turkiet genom EU:s instrument för förmedlemskapsstöd, IPA. Interpellanten har frågat mig om när anslutningsförhandlingarna de facto avstannade. Interpellanten har frågat mig om jag anser att den första delen av IPA-stödet uppnådde tillräckliga resultat avseende Turkiet. Han har också frågat mig varför anslutningsbiståndet fortsätter att betalas ut samtidigt som anslutningsprocessen står still sedan länge. Slutligen har interpellanten frågat vilken effekt jag anser att den avstannade medlemskapsprocessen har haft och ska ha på IPA-stödet.

EU:s relation till Turkiet är av central betydelse. De vägval Turkiet gör är därför mycket viktiga för EU och dess medlemsstater. Sverige verkar för att EU ska ha en gemensam och tydlig Turkietpolitik. Dialogen på områden av gemensamt intresse, liksom om utvecklingen i Turkiet, behöver fortsätta.

Det är viktigt att Turkiets EU-perspektiv bevaras. Ett fortsatt EU-perspektiv är även av stor betydelse för oppositionen, civilsamhället och Turkiets befolkning. Det gäller inte minst för den dag Turkiet är villigt att närma sig EU igen.

Jag delar Ludvig Asplings oro över utvecklingen i Turkiet vad gäller respekten för mänskliga rättigheter, demokratin och rättsstatens principer. Fri opposition och fria medier är förutsättningar för ett pluralistiskt, demokratiskt samhälle. Detta framför vi kontinuerligt till turkiska företrädare i Stockholm, i Ankara och på andra ställen där vi möts.

Den negativa utvecklingen i Turkiet har haft konsekvenser för landets EU-närmande. Sedan sommaren 2016 pågår inga medlemskapsförhandlingar.

EU ger förmedlemskapsstöd till kandidatländer och potentiella kandidatländer för att stödja utveckling och reformer som är nödvändiga för EU-närmandet. Förmedlemskapsstödet i sig kan dock naturligtvis inte ensamt skapa den förändring som behövs i Turkiet.

Europeiska revisionsrätten har granskat förmedlemskapsstödet i Turkiet fram till 2017. Granskningen konstaterar att resultaten varit bättre inom exempelvis tull och beskattning än inom sektorer som rättsstats- och förvaltningsområdet. Europeiska revisionsrätten konstaterar också att kapaciteten hos turkiska myndigheter att genomföra projekt inte alltid varit tillfredsställande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Mot denna bakgrund och den fortsatt negativa utvecklingen i Turkiet har EU behövt förändra förmedlemskapsstödet. Politiska bedömningar och förändringar av biståndet har hela tiden gått hand i hand.

År 2016 påbörjades en påtaglig omjustering av stödet till Turkiet. Volymmässigt har det årliga stödet minskat till mindre än hälften jämfört med snittet för perioden 2014-2016. En betydligt större andel går nu till rättsstatsområdet, till insatser för att främja en demokratisk utveckling samt till civilsamhället. Parallellt minskar den del av medlen som administreras av turkiska myndigheter.

Dessa förändringar har Sverige gett sitt stöd till. Det är naturligt att biståndsinstrument som förmedlemskapsstöd behöver utvecklas när förutsättningarna ändras. Vi kommer att fortsätta att verka för att justeringar görs på sätt som inte drabbar områden som rättsstat och demokrati. Ett livskraftigt civilsamhälle är en förutsättning för en positiv utveckling i Turkiet på längre sikt.

Förmedlemskapsstödet är ett av de verktyg som EU har för att stödja utveckling och reformer som bidrar till Turkiets EU-närmande och en reformering av landet. Sverige kommer att fortsätta verka för att detta verktyg används så effektivt som möjligt.

Fru talman! Turkiet är i dag en instabil och auktoritär stat som inte agerar särskilt konstruktivt i konflikten i grannlandet Syrien, fängslar flest journalister i världen, förtrycker den inhemska demokratiska oppositionen och leds av en uttalad islamist.

Mot bakgrund av den politiska utvecklingen har medlemskapsförhandlingarna med landet i praktiken avstannat. I EU-nämnden den 18 oktober 2017 uttryckte statsministern att det därför också vore rimligt att förmedlemskapsstödet till Turkiet påverkades. Vi håller med statsministern om detta. Det är fullständigt logiskt att förmedlemskapsstödet påverkas när medlemskapsförhandlingar inte hålls. Detta har dock inte riktigt blivit av.

Anslutningsstödet till Turkiet går via något som heter Instrument for Pre-Accession Assistance, IPA, som genomfördes mellan 2007 och 2013. Sedan skedde en uppföljning mellan 2014 och 2020. Kommissionen skriver dessutom på sin hemsida att IPA II bygger på de resultat som uppnåtts med IPA.

Totalt omfattar detta stöd nästan 40 miljarder kronor. Turkiet får alltså mest av alla kandidatländer. Av dessa är ungefär 20 miljarder kronor avsatta för åren 2018-2020, det vill säga en period då inga medlemskapsförhandlingar genomförs. Det ser med andra ord ut som att den del av EU som ansvarar för anslutningen och den del som ansvarar för anslutningsstödet har helt olika uppfattningar i denna fråga.

Sedan vi lämnade in den här interpellationen har Europaparlamentets utrikesutskott dessutom röstat för att formellt helt avsluta medlemskapsförhandlingarna, vilket vi anser vore det enda rimliga i den här situationen. Detta skedde efter att utskottet fått förhandsinformation om den årliga rapporten om hur dessa förhandlingar går.

I ett uttalande sammanfattade medlemmarna i EPP-gruppen de centrala problemen så här: "The disregard of human rights and civil liberties, the political influence on the justiciary and the unresolved territorial dispute with Cyprus and other neighbouring countries."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Inget av detta verkar ge något som helst avtryck på den svenska regeringen. Jag reagerar särskilt på en del av interpellationssvaret där följande sas: "Ett fortsatt EU-perspektiv är även av stor betydelse för oppositionen, civilsamhället och Turkiets befolkning. Det gäller inte minst för den dag Turkiet är villigt att närma sig EU igen."

För det första vill jag poängtera att det som verkligen betyder något för den turkiska oppositionen är att Europa visar att man är beredd att markera när oppositionens kontor sprängs i småbitar och deras företrädare sätts i fängelse, till exempel genom att minska biståndet. Men detta verkar inte Socialdemokraterna eller regeringen vara intresserade av.

För det andra avslöjar detta hur besatt regeringen fortfarande är av att få med Turkiet i EU. Planen är alltså att fortsätta betala ut stödet, trots att det inte finns några som helst möjligheter för Turkiet att få vara med och de själva inte vill detta, med det enda syftet att de kanske någon gång i framtiden skulle kunna komma att ändra sig och återigen vilja gå med i unionen.

När man följer svensk biståndspolitik blir man ganska van vid att höra om slöseri och misslyckade satsningar, men detta måste ändå vara något slags rekord. Jag tycker att det är mycket märkligt. Har jag förstått saken rätt? Är syftet att fortsätta betala ut pengarna för att Turkiet någon gång i framtiden ska vända sig till EU, ändra sig och vilja bli en mer europeiskt sinnad stat? Det verkar helt koko, om jag får uttrycka mig så.

Fru talman! Jag vill med kraft hävda att Sverige, Europa och EU har ett mycket starkt intresse av att ha en fortsatt dialog med Turkiet. Turkiet kommer inte att flytta på sig. Det kommer sannolikt att ligga kvar i gränslandet utanför EU och är därför ett av våra största och viktigaste grannländer. I Turkiet bor 80 miljoner människor, lika många som i Tyskland. Landet är en stor och viktig del av vårt grannskap.

Historiskt kan vi se att de stöd och det förmedlemskapsstöd som getts till en rad olika länder utanför EU har varit viktiga för att bidra till en utveckling mot en reformering av rättsstaten, liksom en demokratisk utveckling.

Nu har denna utveckling i stor utsträckning stannat av i Turkiet. Vi har fått en mycket negativ process i landet de senaste åren, och detta har påverkat stödet. Stödet har anpassats efter förutsättningarna och de prestationer som gjorts i reformarbetet, och det har också minskats kraftigt till följd av den politiska utvecklingen och dessutom fokuserats mer på demokratifrämjande insatser.

Efter justeringar av finansieringen är det planerade stödet till Turkiet mellan 2018 och 2020 ungefär hälften av den siffra som interpellanten hänvisar till, det vill säga 10 miljarder kronor för tre år. Denna förändring beror just på den utveckling vi har sett i Turkiet de senaste åren.

Även om vi många gånger har varit mycket kritiska, och ska fortsätta att vara det, till hur Turkiet har utvecklats är det regeringens bestämda uppfattning att dialog och samarbete måste fortsätta. Det är på så sätt Sverige och EU kan skapa förutsättningar för att påverka Turkiet och landets framtida vägval.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Många av de insatser som görs bilateralt mellan Sverige och Turkiet i dag syftar också direkt till att stärka oppositionen och människor som jobbar för mänskliga rättigheter i Turkiet. Detta har stor betydelse för många av dem som arbetar för att skapa en positiv utveckling.

Fru talman! Till att börja med vill jag säga att jag håller med om mycket av det som biståndsministern understryker. Stöd till oppositionen i Turkiet är alldeles utmärkt. Stöd för att hjälpa civilsamhället och stötta mänskliga rättigheter och en demokratisk utveckling är också jättebra.

Jag är helt enig med statsrådet om detta, och det är inte riktigt det som är kärnan i den här interpellationen. Det stöd som vi ger till Turkiet via IPA syftar nämligen inte bara till just dessa saker utan också mycket till sådant som att anpassa Turkiets jordbrukslagstiftning till EU:s aki, till exempel - ett ganska långvarigt projekt som har rätt stora anslag. Det tjänar inget syfte för den turkiska befolkningen eller för en demokratisk utveckling. Det enda syftet med det är att förbereda Turkiet för anslutning till unionen, och det är detta jag är kritisk mot.

Vad gäller siffran, 10 miljarder i stället för 20 miljarder, måste kommissionen börja uppdatera sin hemsida lite oftare. Siffran 20 miljarder hämtade jag i förra veckan; den står fortfarande där. Om kommissionen har sänkt detta till 10 miljarder är det jättebra - jag är naturligtvis nöjd över det. Men det borde sänkas till ungefär noll. Det skulle vara det allra bästa.

Vi säger naturligtvis ja till dialog och samarbete med Turkiet där så är lämpligt. Men nu befinner vi oss i ett läge där vi har en förhandling om en kommande europeisk budget, en ganska tuff förhandling där Sverige och den regering som Peter Eriksson företräder har intagit en hyggligt resonabel ståndpunkt som går ut på att budgeten inte ska öka utan hållas till 1 procent av bni. Då måste man börja leta efter saker att skära ned på.

Det här är väl en sak som är alldeles utmärkt att skära ned på? Vi betalar fortfarande ut 10 miljarder kronor i stöd till ett land för att det ska bli medlem i Europeiska unionen, samtidigt som inga förhandlingar pågår och samtidigt som en majoritet i parlamentets utrikesutskott säger att man vill avbryta förhandlingen och ta bort Turkiets kandidatstatus. Och samtidigt visar turkarna själva med all önskvärd tydlighet att de inte är intresserade av en europeisk utveckling, om man får kalla det så.

Det som jag framför allt skulle vilja är att man såg på den här frågan lite grann ur ett skattebetalarperspektiv: Är detta lämpligt att spendera pengar på? Svaret på den frågan är nej, Peter Eriksson, och jag hoppas att den svenska regeringen kommer att driva den linjen i den kommande förhandlingen om MFF, alltså att detta är en budgetpost som ska krympa.

Fru talman! Man kan naturligtvis sluta handla, sluta samarbeta och sluta försöka bidra till en positiv utveckling i länder i vår närhet så fort man ser att utvecklingen går åt fel håll, men jag tror inte att det gynnar skattebetalarna i Europa. Jag tror inte att det gynnar mänskliga rättigheter eller en demokratisk utveckling i Turkiet på något sätt.

Ska vi få en positiv utveckling tror jag tvärtom att vi ska försöka göra insatser som bidrar till det, i stället för att försöka gå åt andra hållet.

Jag kan ta några exempel på sådant som händer i dag. Genom en facilitet för civilsamhället kan stöd ges till turkiska organisationer för verksamheter som försvarar mänskliga rättigheter, kulturinitiativ som bidrar till en öppnare samhällsdialog eller verksamheter som främjar kvinnors deltagande i beslutsfattande. Genom stipendieprogram som Erasmus plus och Jean Monnet kan turkiska studenter och akademiker skapa nätverk inom Europa och därigenom stärka sin europeiska identitet och närvaro.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Instrumenten för förmedlemskapsstöd möjliggör även stöd inom andra sektorer av gemensamt strategiskt intresse, till exempel inom miljö- och energisektorn. Under den resterande perioden av IPA II, alltså 2018-2020, kommer prioriterade insatser att fortsätta för att bygga kapacitet och anpassa lagstiftningen till EU:s regelverk när det gäller till exempel förnybar energi, energieffektivitet, anpassning till klimatförändringar och vatten och avlopp för att skapa bättre förutsättningar för hälsa och vattentillgång för människor i Turkiet.

Detta är förändringar som inte i dag, såvitt vi kan se, handlar om att Turkiet ska bli medlem i EU, utan de handlar om att skapa institutioner och utvecklingstendenser för att det ska bli en positiv utveckling i Turkiet och ett samarbete. Vi kan få en ekonomisk utveckling som är positiv och i nästa skede också hoppas på en demokratisk utveckling och en positiv utveckling när det gäller mänskliga rättigheter. Detta tycker jag att det finns ett stort värde i.

Jag tror att också svenska skattebetalare gynnas av att Turkiet fortsätter att ha ett fönster mot Europa och att Europa fortsätter att ha ett fönster mot Turkiet, i stället för att man vänder sig åt andra håll och utvecklas i en riktning som innebär större risk för konflikter och problem i vår närhet och strax utanför Europas gränser.

Fru talman! Biståndsministern tar upp saker som över huvud taget inte ingår i interpellationens område.

Vi har aldrig sagt att vi ska sluta handla med Turkiet eller att Turkiet ska uteslutas ur tullunionen. Vi står bakom att de finns där. Vi har heller aldrig sagt att man ska sluta samarbeta med Turkiet på områden där så är lämpligt. Detta är vi helt för. Det är en självklarhet. Men interpellationen handlar inte om det.

Interpellationen handlar om det bistånd som Europeiska unionen och Sverige ger till Turkiet för att hjälpa dem att bli medlem av Europeiska unionen, samtidigt som Turkiet inte vill bli medlem i Europeiska unionen.

Biståndsministern tar upp sådant som Erasmus plus och kulturinitiativ. Erasmus plus är det massor av länder som samarbetar inom utan att de har någon som helst möjlighet att gå med i Europeiska unionen. Det finns folk från Sydkorea som pluggar genom Erasmus plus. Det har ingenting med detta att göra.

Ministern talar om att hjälpa Turkiet med kulturinitiativ. Kulturen där är ju kvinnofientlig på flera sätt - det stämmer säkert - så det finns säkert en förbättringspotential. Men man ska också beakta att Turkiet inte är något fattigt land. Jag tror att Turkiet har en genomsnittlig bnp per capita på runt 20 000-28 000 dollar. Det är alltså ett rikare land än flera EU-länder. Rumänien och Bulgarien är ju fattigare än så.

Frågan är alltså om vi spenderar pengarna på rätt sätt. Ska vi stödja Turkiet för att de ska utveckla sin kultur? Det har ju turkarna gott om pengar för att göra själva om de så vill. Och om de inte vill, ska vi då utveckla deras kultur i motsatt riktning mot vad de själva önskar? Det verkar inte heller riktigt som väl spenderade skattepengar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker att biståndsministern ändå har en del att fundera på. Jag hoppas att det kommer ett litet omtänk inför budgetförhandlingen i år.

Fru talman! Det pågår hela tiden en förändring och en inriktning av EU-stödet beroende på vad som händer i Turkiet. Som jag sa tidigare har det minskat kraftigt de senaste åren och i större utsträckning inriktats mot demokrati och mot att bygga institutioner som fungerar och värnar rättsstatens principer.

Även om utvecklingen i Turkiet på många sätt har gått åt fel håll tycker jag inte att man ska ge upp. Det är ett stort och viktigt land i vår närhet. EU kan bidra till en positiv utveckling, och det vore väldigt synd om man inte tar de möjligheterna. Om man stänger den dörren kan det leda till att vi får en mycket sämre och negativare utveckling i Turkiet, där man vänder sig åt andra håll och helt släpper det intresse för demokrati som ändå har funnits. Hos många människor i Turkiet finns det fortfarande ett hopp om att utvecklingen ska förändras och att den demokratiska utvecklingen ska bli bättre. De hoppas att EU kan bidra till detta, och det gör vi också på många sätt.

Jag tycker inte att det finns någon stor anledning att instämma i interpellantens oro när det gäller EU:s stöd. Däremot finns det anledning att vara orolig över utvecklingen i Turkiet och göra vad vi kan för att förändra den.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.