Anordnare av fas 3

Fru talman! Johan Andersson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att försäkra mig om att nödvändiga kvalitetskontroller vidtas innan en anordnare av fas 3 antas, vilken uppföljning jag avser att genomföra av dem som fått Arbetsförmedlingens uppdrag att anordna fas 3-åtgärder samt vad jag avser att vidta i form av handledning för dem som är i fas 3-åtgärder. En av de viktigaste prioriteringarna för regeringen framöver är att minska långtidsarbetslösheten när nu konjunkturen vänder. Bland de långtidsarbetslösa ingår deltagarna i jobb- och utvecklingsgarantin. Den tredje fasen av jobb- och utvecklingsgarantin ska ses i sitt sammanhang. Personer som i dag har en sysselsättning hos en anordnare av platser i fas 3 har vanligtvis varit arbetssökande hos Arbetsförmedlingen i minst 750 ersättningsdagar, det vill säga i minst tre år, och har under denna tid kunnat ta del av Arbetsförmedlingens olika insatser. I november månad 2010 deltog ca 24 000 personer i den tredje fasen av jobb- och utvecklingsgarantin. Av dessa deltagare har knappt 50 procent varit aktuella och inskrivna hos Arbetsförmedlingen mellan fem och tio år. Vidare har ytterligare 17 procent av deltagarna varit aktuella och inskrivna hos Arbetsförmedlingen i mer än tio år. Intentionen med den tredje fasen av jobb- och utvecklingsgarantin är att personer som har varit arbetslösa under lång tid ska få möjlighet att bygga upp nya referenser, nätverk och en arbetsgemenskap. Det är viktigt att Arbetsförmedlingen arbetar för att alla deltagare i fas 3 erbjuds en sysselsättning med utgångspunkt i individens behov. Det är också viktigt att poängtera att den ersättning om 225 kronor per anvisningsdag och deltagare som en anordnare erhåller för att ta emot deltagare i den tredje fasen bland annat ska täcka anordnarens kostnader för handledning och arbetsutrustning. Arbetsförmedlingen tecknar en överenskommelse med anordnaren av platser i fas 3, och det är anordnaren som ska säkerställa att arbetsmiljökraven är uppfyllda på arbetsplatsen. Det är Arbetsförmedlingens uppgift och skyldighet både att vidta nödvändiga kvalitetskontroller innan en deltagare placeras hos en anordnare av platser och att följa upp de anordnare som tar emot deltagare. Om det framkommer att en anordnare av platser inte håller den överenskommelse som tecknas med Arbetsförmedlingen ska Arbetsförmedlingen påpeka detta för anordnaren. Om inte anordnaren ändrar verksamheten enligt den överenskommelse som finns kan Arbetsförmedlingen avbryta samarbetet. Arbetsförmedlingen ska också, enligt förordningen (2007:414) om jobb- och utvecklingsgarantin, ansvara för att deltagarna i den tredje fasen av utvecklingsgarantin får fortsatt stöd hos en arbetsförmedlare. De huvudsakliga anordnarna av platser i fas 3 är kommuner och allmännyttiga organisationer. Jag vill särskilt understryka att merparten av anordnarna är seriösa och utgår från att deltagarna ska få en meningsfull sysselsättning efter en lång tids frånvaro från arbetsmarknaden. Statistik från Arbetsförmedlingen visar att nio av tio anordnare har färre än fem deltagare på arbetsplatsen. Jag för en kontinuerlig dialog med Arbetsförmedlingen kring dessa frågor. Jag kommer även fortsättningsvis att noga följa utvecklingen av jobb- och utvecklingsgarantin som helhet och då ha ett särskilt fokus på den tredje fasen.

Fru talman! Tack för svaret, arbetsmarknadsministern! Jag är dock inte nöjd med det i denna del. Jag har förstått att det har runnit en hel del vatten under broarna sedan ministern skrev svaret, inte minst med tanke på det inlägg om just detta som var i tidningen Dagens Nyheter häromdagen. När det gäller fas 3 är det ett väldigt stort problem. Det är stort såtillvida att det just nu är ungefär 50 personer som tillkommer i fas 3-åtgärder varje dag. Ett flertal som har blivit ganska illa behandlade när de har hamnat i fas 3 har uppmärksammats i medierna, kanske inte så mycket på riksplanet men däremot regionalt. Framför allt gäller det att man inte upplever det som särskilt seriöst - det är inte meningsfullt. I mitt hemlän hade en av tidningarna precis före jul en artikelserie om fas 3 där de också uppmärksammade fall med enskilda deltagare i fas 3 som blivit straffade när de påtalat just bristen på kvalitet i det de hade blivit placerade i. De hade blivit straffade såtillvida att de vid tillfället fått sin ersättning ifrågasatt. Då kan vi fundera på - och det är en följdfråga till arbetsmarknadsministern - om det är ett sätt att sanktionera från Arbetsförmedlingens sida, att straffa den som deltar och som ifrågasätter kvaliteten och utförandet. Jag skulle gärna vilja att ministern preciserade lite mer vad hon avser att göra när det gäller fas 3. Vad är det för uppföljning som kommer att ske? På vilket sätt kommer det att se ut? Vilka direktiv har hon givit Arbetsförmedlingen när det gäller detta? Vad jag förstod enligt tidningsartikeln har direktiv lämnats. Från Socialdemokraternas och oppositionens håll har vi hela tiden varit väldigt negativa till fas 3. Vi påtalade redan tidigt när denna reform infördes att det krävdes kvalitetsuppföljning och kontinuerliga uppföljningar från Arbetsförmedlingens sida kring de aktörer som skulle jobba med frågan. Här kan vi väl konstatera att våra farhågor har blivit besannade i och med det som nu har inträffat i dessa delar. Sedan håller jag med ministern om att de allra flesta som är anordnare av fas 3 naturligtvis är seriösa. Så är det. Men icke förty är det naturligtvis viktigt att stävja de avarter som uppstår i systemet. Jag är väldigt nyfiken på ministerns svar. Vad är det för konkreta åtgärder hon kommer att vidta? Jag vill också gärna ha ett svar när det gäller dem som påtalar bristerna och blir bestraffade.

Fru talman! Vi kan se att långtidsarbetslösheten är allvarlig. Merparten är personer som har varit arbetslösa under väldigt lång tid. Många är äldre, och många har också funktionshinder och nedsatt arbetsförmåga. Det är alltså sköra människor det handlar om, som har varit borta länge och som behöver mycket hjälp och stöd. Utvecklingsgarantin har också olika delar. När man har uttömt alla möjligheter ska sysselsättningsperioden komma till. Det kan vara så att det på grund av krisen har kommit människor i den senare delen som inte har fått alla insatser som varit relevanta, och det är någonting man kan behöva titta på. Jag har också bett Arbetsförmedlingen återkomma om det skulle behöva göras andra åtgärder för denna grupp. Det stämmer inte att aktörerna fuskar och inte vill hjälpa människor att få en vettig sysselsättning och kunna söka jobb. För att till exempel ta kommunerna har SKL en regelbunden uppföljning varje månad där man sätter sig ned och går igenom hur man jobbar med denna grupp av personer för att ge dem ett bra stöd. Man kan åka till Botkyrka och se vilka fantastiskt bra resultat som har uppnåtts där med denna grupp av personer. Det finns fler sådana exempel ute i kommunerna. Stadsmissionen, Myrorna, Erikshjälpen, Riksidrottsförbundet, kyrkor och andra gör en fantastiskt bra insats. Jag vill uppmuntra ännu fler att göra mer och att ta emot en långtidsarbetslös person. Det är dock mycket riktigt så att det i alla system finns personer som vill sko sig och tillskansa sig skattepengar och som inte vill människor väl. Dem ska vi ha ett öga på. För det första ska vi förstås försöka eliminera dem redan från början, och där är det viktigt att Arbetsförmedlingen har samråd med fackliga organisationer innan man beslutar om att ta emot långtidsarbetslösa. Det är dock lika viktigt att Arbetsförmedlingen har noggranna kontroller och noggrann uppföljning. Det är inte heller så att den som har en synpunkt eller ett klagomål på något sätt ska bestraffas. Tvärtom; man ska ta till vara människors synpunkter. Om det här ska bli riktigt lyckosamt tror jag även att man måste lyssna mer på vad individen själv har för önskemål. Det finns inget som hindrar en långtidsarbetslös att själv föreslå ett lämpligt ställe att vara på. Den som till exempel är intresserad av idrott kanske gärna vill vara på en idrottsförening, och det är klart att man ska försöka fixa denna matchning på bästa sätt så att det fungerar. Det finns också tydliga skrivningar i regleringsbrevet om att detta är något man ska vara extra tydlig med att följa upp. Det sker alltså kontroller och uppföljningar, och det kommer att bli en skärpning av det. Det är också så att volymerna har ökat väldigt mycket på grund av krisen. När de korttidsarbetslösa nu kommer tillbaka till arbetsmarknaden blir nämligen kön längre för dem som varit borta länge från arbetsmarknaden. Detta är en del av det stora batteri av åtgärder som finns för långtidsarbetslösa. Det finns även andra saker vi jobbar med. Det finns anställningar inom Samhall. Det finns lönebidrag, och där finns en outnyttjad resurs - nära 1 miljard finns kvar i budgeten för lönebidrag. Där behöver vi ha mer av samverkan, mer av fackligt engagemang och mer av engagemang från arbetsgivare för att de ska vilja och kunna ta emot en långtidsarbetslös person. Det är nämligen så att detta inte är en fråga som löses här i kammaren. Vi kan ge verktygen, incitamenten och handledarstödet, men någonstans måste det också finnas ett intresse från näringslivet och den ideella sektorn att öppna dörren och ge människor en chans. Det är min stora utmaning, och den ser jag väldigt allvarligt på.

Fru talman! Tack, ministern, för en del saker som ändå besvarades i den här delen. Jag håller inte riktigt med ministern om att det inte finns företag som har utnyttjat systemet, för så är det naturligtvis. Det visar inte minst artiklar som också ministern säkerligen har tagit del av. I varje fall har hon kommenterat dem, så då borde hon väl också ha tagit del av dem i den här delen. Icke förty är det dock naturligtvis viktigt att åtgärda och att skärpa kontrollen. Jag ser med spänning fram mot det. Jag tycker inte att jag fick svar på vad det var för konkreta åtgärder som ministern kommer att vidta när det gäller kontrollen och uppföljningen av fas 3-åtgärder vad gäller kvaliteten för de enskilda som är ute i systemet och uppföljningar av dem som är anordnare. Den har varit bristfällig. Jag vill också påpeka att det naturligtvis finns väldigt många som är seriösa och som verkligen ger handledning till den enskilde och som nyttjar och använder systemet på ett bra sätt. Det är viktigt att poängtera; allt är inte nattsvart. Ministern öppnar ändå upp och säger att långtidsarbetslösheten ökar kraftfullt nu. Hon sade att hon är beredd att vidta ytterligare åtgärder för att stävja den höga långtidsarbetslösheten. Min fråga till ministern blir naturligtvis: Vad är det för åtgärder som vi kan se i en framtid? Vi har i våra budgetförslag och i våra reservationer förordat att man bör satsa mer på utbildning och mer på aktivitetsdelar för den här gruppen arbetslösa. Vi hade fram till valet 2006 en åtgärd som jag personligen inte var inne i men däremot jobbade ganska mycket med, och det var de kommunala plusjobben, något som var väldigt positivt både för den enskilde och för anordnare. Det handlade om en åtgärd som var kollektivavtalsreglerad, med en lönesättning som var helt annorlunda än den ersättningsnivå som i dag gäller. Det var reglerat även i många andra delar. En av de första sakerna som gjordes av den borgerliga regeringen när den tillträdde 2006 vara att avskaffa plusjobben. Det var många som upplevde en stor tragedi i samband med det och som fick åtgärderna avbrutna. Jag är ganska övertygad att i varje fall i min hemkommun och säkert i många andra kommuner hade dessa kunnat erbjudas tillsvidareanställningar, riktiga jobb helt enkelt, när åtgärderna hade upphört. Det fanns och finns hela tiden behov av personalförsörjning i offentlig sektor. Det var en tragedi i allra högsta grad. Min följdfråga till ministern är: Vad är det för konkreta åtgärder vi kommer att kunna se här framgent om långarbetslösheten biter sig fast, vilket mycket tyder på? Vi ser att många går in i fas 3-åtgärden, men det är väldigt få som går ut ur den till anställningar.

Herr talman! Tack, Johan Andersson, för en bra interpellation, och jag ska också tacka Hillevi Engström för det svar hon har gett till Johan Andersson. Jag har några frågor till arbetsmarknadsministern med anledning av diskussionen om fas 3. Enligt Arbetsförmedlingens uppgifter är det drygt 4 procent som är föremål för kvalificerade insatser från Arbetsförmedlingen under fas 1 och fas 2. Det betyder att 96 procent inte är det. Blir inte konsekvensen att väldigt många hamnar i fas 3 och därmed har svårt att ta sig ut på arbetsmarknaden? Anser arbetsmarknadsministern att det finns inlåsningseffekter i fas 3? Flera av dem som deltar i fas 3 uppger i alla fall att man har svårt att få möjlighet att söka jobb. Man får inte utbilda sig därför att man då inte får behålla ersättningen. Min tredje fråga till arbetsmarknadsministern är: Tycker arbetsmarknadsministern att fas 3 är en bättre åtgärd än plusjobben, som den förra socialdemokratiska regeringen införde? Motivera i så fall varför!

Herr talman! Vi gömmer inte undan människor, och vi försöker inte att inte se dem som är långtidsarbetslösa. Det är viktigt att se den här gruppen sköra människor som har haft betydande bekymmer. Högkonjunkturer har kommit och gått, och är det någonting som de som har varit långtidsarbetslösa i 5, 10, 15, 20 år har fått är det att bli föremål för olika former av åtgärder. Väldigt många behöver komma ut och få en arbetsgemenskap, få lära sig nya saker, få erfarenhet, få kunskaper, känna sig behövda och sedda, få referenser och nätverk och fortsätta att söka jobb. Det finns ett stort behov bland de långtidsarbetslösa att känna att man har arbetskamrater och att man har en tillhörighet. Den här gruppen personer behöver väldigt mycket stöd. De anordnare som finns tar detta på ett seriöst sätt. Jag vill förtydliga med att säga att de allra flesta sköter det här väldigt bra. Sedan finns det de som inte gör det, och det är dem vi ska vidta åtgärder emot. Men nio av tio anordnare har färre än fem deltagare på sina platser. För att komma in på sanktioner: Den överenskommelse som finns och som båda två skriver under ska hållas. Det ska finnas handledning på arbetsplatsen. Någonting som jag tycker är viktigt är att de arbetsgivare som ställer upp, vare sig de är ideella, offentliga eller privata, får stöd från Arbetsförmedlingen för hur de ska agera. Det är någonting som vi kan förbättra, det är jag övertygad om. Det är viktigt att se det här som en möjlig väg att komma vidare. Tanken är att hjälpa människor. De tidigare faserna i jobb- och utvecklingsgarantin ska ha inneburit arbetspraktik, arbetsträning, rehabilitering och arbetsmarknadsutbildning där det har varit relevant. Det har varit kritik mot att det var för låg aktivitet i garantierna, det är jag medveten om. Det kommer att öka. Arbetsförmedlingen jobbar med den frågan och har fått ökade förvaltningsanslag. Det är angeläget att alla personer ska ha fått det stöd som är relevant för just dem. Men det är inte riktigt enligt min uppfattning att sätta alla de här personerna i olika former av arbetsmarknadsutbildningar. Det innebär större inlåsningseffekter. Det var också en kritik mot åtgärderna på 90-talet då man hade enormt stora volymer på arbetsmarknadsutbildning. Forskningen sade att det var direkt kontraproduktivt. Rätt nivå på arbetsmarknadsutbildning är vad vi ska ha. Det kan komma att behöva förändras framöver, och det kan vi återkomma till.

Herr talman! Både jag och Eva-Lena Jansson ställde en fråga om plusjobb. Vi fick inget svar. Kan det vara någonting som ministern kan tänka sig att pröva om långtidsarbetslösheten biter sig fast? Det finns många signaler som tyder på att den gör det i allra högsta grad. Ministern säger att Arbetsförmedlingen har resurser för att följa upp för att finna oseriösa anordnare när det gäller fas 3-åtgärder. Då är det viktigt att Arbetsförmedlingen får tydliga signaler kring detta. Jag ställer åter frågan: Vad är de för signaler som ges, och på vilket sätt ser ministern att uppföljningen kan ske? Jag vill tydligt poängtera att naturligtvis är de allra flesta, som också ministern säger, seriösa. Men vad gör man med de anordnare som är oseriösa? Ett antal artiklar och telefonsamtal som bland annat jag och säkert flera i utskottet har fått har visat att det är ganska bekymmersamt på vissa platser.

Herr talman! Jag ska snart besöka en av fas 3-anordnarna i Örebro län, och jag ska sedan ge arbetsmarknadsministern en rapport från det besöket. Jag ställde några frågor till arbetsmarknadsministern, men eftersom jag inte fick några svar kommer jag att upprepa dem. Jag uppfattade att jag fick svar på första frågan. Nej, jag tror inte heller att 100 procent av dem som är inne i fas 1 och fas 2 ska ha arbetsmarknadsutbildningar. Men det kanske vore bra om fler än 4 procent omfattades av kvalificerade insatser. 96 procent gör uppenbarligen inte det, i alla fall inte enligt Arbetsförmedlingens statistik. Konsekvensen blir att vi får en hög långtidsarbetslöshet och att personer sedan hamnar i fas 3. Arbetsmarknadsministern sade att det fanns inlåsningseffekter i arbetsmarknadsutbildningar, och jag vill därför återigen fråga: Anser arbetsmarknadsministern att det finns några inlåsningseffekter med fas 3? Bilden är i alla fall den att man inte kan utbilda sig och ha ersättning, och det om något måste vara en inlåsningseffekt. Min tredje fråga var om arbetsmarknadsministern ansåg att fas 3 verkligen var en bättre åtgärd än plusjobb. Jag bad henne också att i så fall motivera varför. När det gällde plusjobben hade man kollektivavtalsenliga löner. Villkoren var helt annorlunda än de som man i dag har i fas 3. Jag skulle gärna se att arbetsmarknadsministern förklarade vad det är regeringen anser vara så bra med fas 3 jämfört med plusjobben.

Herr talman! Jag besökte arbetsmarknadsenheten i Gävle kommun, som verkligen jobbar seriöst med personer inskrivna i fas 3. De hade en tydlig signal som de ville att jag skulle förmedla vidare till riksdagen och till berörd minister. De frågade nämligen: Varför ska det vara så att man gör folk fattiga? Varför är det så? Varför tycker ni moderater och regeringen, och även ordföranden i arbetsmarknadsutskottet, att man ska gå till ett anvisat jobb och arbeta 40 timmar i veckan utan ersättning? Detta tyckte de var det mest stötande av allt. Det var ganska många som befann sig i just den situationen. De hade blivit tillsagda: Du måste gå dit. Du ska vara där i 40 timmar. Ibland har du bra saker att göra, ibland har du ingenting att göra. Men framför allt får du ingen ersättning. En av dem hade skrivit brev till statsministern och frågat: Ska vi byta en vecka eller en månad? Vi kan byta ersättning och arbete. Ställer du upp på det, Fredrik Reinfeldt? Inte heller får man någon utbildning. Vi besökte även ABF i Gävle som också är mottagare av inskrivna i fas 3. De gör ett mycket bra och seriöst arbete. Bland annat jobbar man som bokombud, ser till att sprida litteratur på arbetsplatserna, vilket är en mycket god gärning. De frågade mig: Varför får vi inte gå i en studiecirkel inom ABF för att lära oss mer? Det enda man kunde få var en liten datautbildning för att kunna sköta den utrustning man hade. De frågade: Raimo, varför är det på det här sättet? Varför ska vi ha så usla ersättningar? När vi läser tidningar ser vi att det finns vd:ar som får en massa bonusar. De har höga ersättningar för att de jobbar mycket, för att de är duktiga. Ni moderater och regeringen har den principen att om vi gör folk fattiga då kommer de minsann att börja jobba. Frågan är just varför. Hillevi Engström, ansvarig minister, varför skickar man ut folk i arbete utan att ge dem en enda krona i ersättning? Det är faktiskt stötande. Vilken värdering ligger det i att man ska utföra ett jobb utan att få lön? Vad menar ministern med det systemet? Och varför kan inte de som finns på ABF få öka på sina kunskaper och sin anställningsbarhet genom att gå bra utbildningar som ABF erbjuder? Varför är det förbjudet?

Herr talman! Arbetslinjen ingår i den politik som gjort att alliansregeringen blivit omvald. Det innebär att vi vill göra det billigare att anställa och att det ska löna sig mer att arbeta. Jobbskatteavdragen har lett till 80 000-90 000 fler sysselsatta på arbetsmarknaden. Vi ser att den politiken leder åt rätt håll. Vi har en av de starkaste ekonomierna i Europa. Om vi de senaste åren hade lyssnat på oppositionen och de förslag som Raimo Pärssinen för fram, det vill säga höjda bidrag, hade vi inte haft en av de starkaste ekonomierna i Europa, med en av de högsta tillväxterna. Det är det som på sikt lägger grunden för en bra välfärd. För att gå tillbaka till det som interpellationen handlar om vill jag när det gäller signaler säga att det är viktigt att Arbetsförmedlingen får signaler från dem som är i jobb- och utvecklingsgarantin, från dem som är långtidsarbetslösa. Det kan ske via telefon, mejl och samtal med sin förmedlare. Det är också viktigt att de som är ute och besöker verksamheterna, vilket Eva-Lena Jansson nu ska göra och som jag tycker är jättebra, skickar signaler och synpunkter, gärna till mig och till Arbetsförmedlingen, som då har att följa upp verksamheten. Det finns i regleringsbrevet till Arbetsförmedlingen tydliga skrivningar om att särskilt följa upp jobb- och utvecklingsgarantin, med fokus på den senare fasen. Arbetsförmedlingen har även en internrevision som löpande följer arbetet och rapporterar till styrelsen, och åtgärder vidtas. När det gäller vad som kan göras mot oseriösa aktörer är den första åtgärden att påpeka felen. Om dessa inte åtgärdas är nästa steg att avbryta den överenskommelse man har. Vi ska också undersöka möjligheten att återkräva felaktigt utbetalda ersättningar så att varje använd skattekrona kommer de arbetslösa till del och kan leda till att de får ökade möjligheter till sysselsättning på arbetsmarknaden.