Åldersdiskriminering

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jessica Polfjärd har frågat arbetsmarknads- och etableringsministern vilka nya åtgärder ministern avser att vidta för att motverka åldersdiskriminering på arbetsmarknaden.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Målet för regeringens politik mot diskriminering är ett samhälle fritt från diskriminering. Sverige ska vara ett land där alla människor har tillgång till lika rättigheter och möjligheter.

Ett starkt skydd mot åldersdiskriminering är ett uttryck för ett samhälle som slår vakt om alla människors lika värde och ger alla möjligheter att utvecklas utifrån sina individuella egenskaper och förutsättningar och efter sin egen förmåga.

Regeringen har under mandatperioden vidtagit ett antal åtgärder på diskrimineringsområdet. Det inkluderar förstärkningen av bestämmelserna om aktiva åtgärder, som nu bland annat omfattar alla grunderna i diskrimineringslagen, inkluderat ålder.

Diskrimineringsombudsmannen, DO, har tillsyn över att diskrimineringslagen följs och har därmed en central roll i arbetet mot diskriminering. DO tillfördes permanent 10 miljoner kronor från år 2016 och kommer att få ytterligare 10 miljoner från och med i år för att kunna utöka sin tillsyn över diskrimineringslagen.

Fru talman! Jag börjar med att tacka demokratiministern för svaret.

Ja, självklart är det så att ingen vill att diskriminering ska förekomma i samhället. Vi arbetar aktivt för att det inte ska förekomma. Men vi vet att det ändå gör det. Arbetsmarknaden är ett exempel där vi kan se att det finns diskriminering på grund av ålder.

Vi vet att det behövs både unga och gamla på arbetsmarknaden, och vi vill att fler ska kunna jobba längre. För att detta ska kunna uppnås måste vi vara medvetna om möjligheten att byta arbete och arbetsgivare mitt i livet. Det måste finnas en trygghet och en kunskap om äldres villkor. Vi tycker att det är viktigt att ta till vara äldres kompetens.

Många äldre känner att det finns ett tryck på dem att lämna arbetsmarknaden. Ofta tror man att man ska kunna ge jobbet till en yngre person. Det skulle kunna vara sant om det fanns ett jobb att dela på, men vi vet att det inte är funktionaliteten på svensk arbetsmarknad.

Ändå vet vi att det förekommer diskriminering. Enligt ny forskning börjar åldersdiskrimineringen redan så tidigt som vid 40 års ålder. I en fältstudie skickade man ut 6 000 fiktiva arbetsansökningar. Resultatet visade att sannolikheten att bli kontaktad av en arbetsgivare minskade efter 40 års ålder. Det finns också en könsaspekt på detta. Kvinnor blev i ännu lägre grad kontaktade av arbetsgivarna. Alltså riskerar kvinnor att bli dubbelt diskriminerade på arbetsmarknaden.

Trots förbud mot diskriminering står kvinnor svagare på arbetsmarknaden. Då är min fråga: Vilka åtgärder tror statsrådet kommer att vara de viktigaste för att motverka detta?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, Jessica Polfjärd, för den fortsatta diskussionen! Ja, åldersdiskrimineringen är ett problem som vi alla delar. Miljöpartiet har länge velat att den som vill arbeta längre ska kunna göra det. Nu har regeringen och flera i oppositionen en överenskommelse om pensioner. Den välkomnar jag. Jag tror att den och de regelförändringar som förhoppningsvis kommer att träda i kraft kommer att påverka äldres möjligheter att delta på arbetsmarknaden.

Precis som Polfjärd beskrev finns det studier som visar att det finns en diskriminering som dessutom slår mot kön. Äldre kvinnor diskrimineras särskilt. Det är just därför som vi behöver säkerställa att lagstiftningen har en effekt.

Land ska med lag byggas - det är ett av mina motton. Lagstiftningen har förändrats under de senaste åren. Och i och med de särskilda resurser som vi tillför Diskrimineringsombudsmannen kommer DO att med större kraft kunna utöva sin tillsyn.

Vi i regeringen har också meddelat, så sent som strax före årsskiftet, att vi kommer att tillsätta en utredning som ska se på möjligheterna till sanktioner. Det är nämligen någonting som många intresseorganisationer men också arbetsgivare och andra delar av samhället har lyft. Avsaknad av sanktioner kan bidra till att lagen inte efterlevs i den utsträckning som den bör efterlevas.

Med en tydlig lagstiftning och med en myndighet som utövar tillsyn och som har kraft att göra det hoppas jag att vi tar tydliga steg mot åldersdiskrimineringen.

Fru talman! Ja, vi vet att många gånger bygger diskriminering inte på fakta utan på fördomar och osanna antaganden. Det gäller även vid åldersdiskriminering. Men vi vet också att vi i dag är piggare, att vi lever längre och att arbetslivet med ganska små medel kan finnas till för både de unga och de äldre. Det finns fördomar i form av att äldre skulle vara mer teknikfientliga och att de inte med enkelhet skulle kunna lära sig nya saker. Det vet vi är felaktigt.

För att Sverige i framtiden ska kunna vara en nation där tillväxten fortsatt är hög behöver fler jobba längre. Därför blir diskrimineringen också ett tillväxthinder.

Statsrådet nämner sanktioner och Diskrimineringsombudsmannen, som garanten för att diskriminering inte ska ske på arbetsmarknaden eller i samhället. Men jag tror inte att detta är det allenarådande svaret. Jag tror att vi behöver fler förebyggande insatser och åtgärder.

Jag måste då fråga statsrådet: På vilket sätt vill man jobba förebyggande? Vilka är de viktigaste åtgärderna för att detta inte ska hamna hos Diskrimineringsombudsmannen utan att det faktiskt ska finnas en arbetsmarknad som är till för alla? På vilket sätt fortsätter regeringen att arbeta mot diskriminering - inte bara på demokratiministerns ansvarsområde?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Ja, vi behöver definitivt arbeta förebyggande. Det finns studier som visar att kännedomen om den lag som nu har varit i kraft i ett år är förskräckande låg hos arbetsgivare. En av de insatser som vi nu arbetar intensivt med handlar om att föra dialog och skapa förutsättningar för utbildning och kommunikation kring vad lagen faktiskt föreskriver, så att vi inte behöver hamna på efterkälken med repressalier. Det handlar om att bygga upp kunskap om vad lagen föreskriver men också om på vilket sätt detta är lönsamt för hela vårt samhälle. Vi behöver ju människor som arbetar längre. De som kan och vill ska inte hindras.

Självklart delar jag uppfattningen att vi behöver göra förebyggande insatser, och det görs. Men det tål också att påminna om hur hela paketet skapar förutsättningar. Land ska med lag byggas. Det handlar om en tydlig lagstiftning och om förebyggande arbete utifrån de studier som till exempel visar att kännedomen är låg, så att arbetsgivare känner till vad den nya lagen innebär. Men det handlar också om att titta på om sanktioner kan komma att spela roll.

Men allt detta hade varit kraftlöst om vi inte också säkerställde att myndigheten DO - det är kanske ett tydligt fall kopplat till diskrimineringslagen - har resurser. Därför har regeringen prioriterat att förstärka DO kraftigt. Vi har också förstärkt anti-diskrimineringsverksamheter runt om i vårt land. Många av de verksamheterna arbetar inte enbart med att driva fall utan också med att informera och ge kunskap om vad lagen säger och vilka effekter som ett samhälle fritt från diskriminering kan bidra till.

Det som gläder mig alldeles särskilt är att det finns en tydlig enighet hos majoriteten i Sveriges riksdag, för vi kommer att behöva vara många som arbetar med detta på olika sätt. Moderaterna har engagemang i frågan. Och inte minst vet vi hur stor roll arbetsgivarna och det svenska näringslivet spelar i arbetet mot diskriminering - det gäller alla sju diskrimineringsgrunder. Då tror jag att vi har alla möjligheter att säkerställa att Sverige blir ett land som tar tydliga steg mot att vara ett land fritt från diskriminering.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Det finns naturligtvis mycket som vi är överens om, bland annat att detta också är någonting som är viktigt för vår tillväxt och, som statsrådet sa, för lönsamheten i samhället.

Vi behöver de människor som är arbetsföra och som kan jobba. Vi vet att man till exempel i Norge kallar äldre för det grå guldet. Det finns en kompetens som vi är ganska dåliga på att tillvarata, nämligen de äldres kompetens på arbetsmarknaden. Att få höra och läsa att man redan vid 40 års ålder betraktas som äldre, och dessutom har sämre möjligheter, är någonting som inte kommer att föra Sverige framåt.

Även Diskrimineringsombudsmannen säger att det är väl känt att det finns en åldersdiskriminering på arbetsmarknaden och att det dessutom finns ett ganska stort mörkertal, det vill att säga att det som upplevs som diskriminering inte alltid kommer till DO:s kännedom.

Jag tror att vi också behöver jobba med attityder och värderingar. Även om vi har en diskrimineringslagstiftning, som demokratiministern menar inte är tillräckligt känd, tror jag att det finns andra värderingar i samhället som vi behöver arbeta med.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tackar för svaret. Jag ser fram emot att ministern återkommer till riksdagen och redogör för vilka resultat man har uppnått med de insatser som regeringen har gjort än så länge.

Fru talman! Att Sverige ska vara ett land som är fritt från diskriminering är för regeringen - vilket vi ofta uttalar - något som inte bara är ord utan någonting som vi prioriterar och investerar i. Det är på alla sätt och vis olönsamt att diskriminera.

Vi behöver säkerställa att alla människor som vill bidra till välfärden och till vårt samhälle också får möjlighet att göra det. Det ska inte finnas hinder som diskriminering i vägen.

Det betyder att vi behöver vara många som har fokus på just detta och som är beredda att ta dessa diskussioner. Det finns ett lager av dåliga argument som kommer upp när man ska diskutera vikten av att människor får möjligheter att arbeta även om de är äldre.

Det grå guldet tycker jag är ett fantastiskt sätt att uttrycka det på. Vi har så otroligt mycket erfarenhet och kunskap som vi behöver tanka in i nya generationer. Det finns uppgifter som det krävs mängder av erfarenhet för att kunna utföra. Att Sverige, ett av världens bästa och rikaste länder, inte skulle kunna ta vara på detta är ett underbetyg utan dess like.

Här har vi att göra. Vi investerar och satsar. Vi känner att vi kan bygga på det som vi är överens om i denna kammare, vilket är helt centralt, och det kommer vi att fortsätta att göra. Jag ser fram emot att få komma tillbaka och berätta om vilka effekter detta har haft.

Överläggningen var härmed avslutad.