Akademiska spökskrivare

Fru talman! Robert Stenkvist har frågat mig om jag anser att fusk med hjälp av så kallade spökskrivare i högskolan är ett problem och om de disciplinära åtgärder som vidtas i dag för att bekämpa det professionella spökskriveriet räcker eller om det behövs ändringar i högskolelagen.

Inledningsvis vill jag säga att fusk i högskolan i alla dess former är oacceptabelt och ett problem som jag ser allvarligt på.

Universitetskanslersämbetet, UKÄ, publicerar sedan ett antal år tillbaka regelbundna uppföljningar av disciplinära åtgärder mot studenter. Enligt dessa rapporter har antalet fall av disciplinära åtgärder mot studenter, särskilt till följd av plagiat, ökat under flera år. Detta kan till viss del förklaras med att universitet och högskolor blivit bättre på att upptäcka fusk, men om fusket faktiskt ökar är utvecklingen mycket oroande. Regeringen följer UKÄ:s uppföljningar mycket noga.

Att på osann grund tillägna sig en studieprestation eller till och med en högskoleexamen är djupt oetiskt och skadar förtroendet för den högre utbildningen. Att det finns personer som tjänar pengar på att sälja färdigskrivna uppsatser är naturligtvis djupt stötande. Därför är universitets och högskolors arbete för att förhindra fusk mycket viktigt, inte minst arbetet med att utveckla examinationsformer som försvårar den sortens fusk som sker med hjälp av till exempel plagierade uppsatser.

Lagstiftningen ger universitet och högskolor verktyg för att vidta kraftfulla åtgärder mot fusk. I högskolelagen anges att regeringen får meddela föreskrifter om tillfällig avstängning av studenter. I högskoleförordningen finns närmare föreskrifter om disciplinära åtgärder.

Den student som med otillåtna hjälpmedel eller på annat sätt försöker vilseleda vid prov eller när en studieprestation annars ska bedömas kan bli föremål för disciplinära åtgärder. Sådana disciplinära åtgärder är varning och avstängning. Ett beslut om avstängning innebär att studenten under upp till sex månader inte får delta i undervisning, prov eller annan verksamhet inom ramen för utbildningen vid högskolan. En sådan avstängning kan även om den är relativt kort få stora konsekvenser för möjligheterna att fullfölja en utbildning, då det inte finns någon garanti för att utbildningsmoment under avstängningen går att fullfölja i efterhand. När ett beslut om avstängning har fattats ska dessutom Centrala studiestödsnämnden genast underrättas. Den som har fuskat har ju inte fullföljt sina studier, och ett beslut om avstängning kan alltså påverka framtida möjligheter att få studiestöd. Det finns också stöd i förvaltningslagen för att ändra ett godkänt betyg till ett underkänt betyg om beslutet är felaktigt på grund av att den studerande har fuskat.

Rektor vid respektive universitet och högskola ska utreda misstankar om förseelser som kan leda till disciplinära åtgärder. I förekommande fall ska sådana ärenden hänskjutas för prövning till den disciplinnämnd som finns vid varje universitet och högskola.

Givetvis har respektive universitet och högskola ett stort ansvar för att systematiskt arbeta förebyggande och att noggrant utreda alla misstankar om fusk. Det är också viktigt att universitet och högskolor i den mån det är möjligt utvecklar examinationsformer som gör det svårt för studenter som har plagierat till exempel en uppsats att bli godkända. Givetvis ska studenter som anlitat andra för att på osann grund tillägna sig studieprestationer bli föremål för disciplinära åtgärder. Att enskilda studenter betalar och använder sig av färdigskrivna uppsatser är också en fråga om den enskilda studentens hederlighet.

Avslutningsvis: Fusk och ohederlighet i all utbildning och näringsverksamhet är förkastligt och omoraliskt. I synnerhet är det stötande att det finns en marknad för organiserat och kommersiellt fusk. De nuvarande bestämmelserna ger förutsättningar och verktyg för att universitet och högskolor ska förebygga och beivra fusk och plagiat. Jag följer utvecklingen noga tillsammans med ansvariga myndigheter och utesluter inte att det i framtiden kan bli aktuellt med nya åtgärder.

Fru talman! Jag tror inte att det här är någon fråga för partistrid och liknande, utan jag tror att vi i grunden tycker likadant. Vi vill alla bekämpa fusk.

Jag vill först påpeka att det här inte är vanligt fusk, där man plagierar texter. Det finns verktyg för att mycket lätt och snabbt upptäcka plagierade texter. Det här är en ny form av fusk, dock inte helt ny. Det började komma till Sverige i början av 2000-talet, vet jag. Det är alltså företag som erbjuder sig att skriva uppsatser och olika paper åt studenter för en summa pengar. Det går inte att upptäcka med de vanliga verktygen som högskolorna använder för att upptäcka plagierad text. Företagen, som populärt kallas essay mills, kollar själva att uppsatserna går igenom de verktygen innan de säljer dem vidare till studenter. Det är alltså svårt att upptäcka. Det är inte lätt att upptäcka, och det gör det extra komplicerat.

Jag ska också säga att än så länge är det här inte en så stor företeelse i Sverige som det är i vissa andra länder, främst engelskspråkiga, och det beror helt enkelt på det svenska språket. Företagen som säljer dessa uppsatser och andra handlingar är inte hemma på svenska, vilket än så länge utgör ett skydd mot detta i Sverige. Men mer och mer undervisning sker ju på engelska, vilket gör att det här kan bli ett mycket större problem i framtiden.

Många regeringar, även den nuvarande, reagerar sent på sådana här företeelser. Jag tycker att det är bättre att vara lite i framkant och hålla ögonen öppna för ett problem som kan och förmodligen kommer att växa sig mycket större.

Att de här företagen säljer sådana här handlingar är tyvärr inte olagligt. Deras verksamhet är än så länge helt laglig. Jag kan förstå att det kan vara komplicerat att stifta lagar som förbjuder det här, men jag tycker att regeringen ska titta på om det går att göra något lagstiftningsvägen för att agera mot dessa företag även om de i nästan alla fall tyvärr är belägna utanför Sveriges gränser. Eller tyvärr - det är väl bra att de inte finns i Sverige.

Tack för svaret, om jag inte sa det! Jag tittar lite på åtgärderna mot studenter som ertappas. Det är svårt att ertappa dem, men om de ertappas kan de bli av med studiepoäng och stängas av i ett halvår om jag fattat saken rätt.

Jag undrar vad som händer med erhållet studiebidrag om de ertappas med att ha fuskat på det här sättet. Finns det möjlighet att även dra in studiebidraget?

Fru talman! Tack, Robert Stenkvist, för interpellationen! Det är en viktig interpellation.

Jag vill återigen understryka att fusk på högskolan - vare sig det gäller i utbildningen, på högskoleprovet eller i forskningen - är helt oacceptabelt, oavsett form, punkt.

Jag blir väldigt upprörd över detta. Att på en osann grund tillägna sig en studieprestation, eller kanske till och med en högskoleexamen, är djupt oetiskt och skadar förtroendet för den högre utbildningen. Att det finns personer som tjänar pengar på att sälja färdigskrivna uppsatser är verkligen djupt stötande.

När det gäller de disciplinära åtgärderna ska vi komma ihåg att vi har över 400 000 studenter på våra universitet och högskolor. Enligt den senaste uppföljningen från UKÄ, Universitetskanslersämbetet, var det 1 326 studenter som blev föremål för en disciplinär åtgärd. Detta var 2018. Den stora majoriteten av dem - 1 057 studenter - stängdes av, och de övriga fick varningar. De allra flesta fall rörde olika former av fusk och plagiat.

De flesta stängdes alltså av. Man kan stängas av i upp till sex månader och får då inte ta del av sin utbildning och undervisning. CSN ska omedelbart underrättas om att studenten har stängts av. Detta påverkar naturligtvis studiemedlet eftersom man då inte har tagit sina studiepoäng. Framåt i tiden kan det också påverka så att man inte får förnyade studiemedel.

Enligt min mening finns det verktyg och åtgärder i högskolelagen och högskoleförordningen för att se till att vi inte har fusk på högskolan och för att vidta disciplinära åtgärder om det sker.

Jag vill alltså vara tydlig med att det finns verktyg i nuvarande lagstiftning - vi kan vidta kraftfulla åtgärder mot fusk. Men om det är så att det behöver göras mer utesluter jag inte det, utan jag följer denna fråga noga. Om det visar sig att detta är någonting som ökar eller som vi inte får kontroll på utesluter jag som sagt inte att vi behöver göra mer.

Arbetet mot fusk blir kanske särskilt viktigt i de tider av prövning som vi nu går igenom i och med coronapandemin, då mycket av undervisningen och examinationerna på grund av anpassningar till coronapandemin sker digitalt. Universitet och högskolor har också rapporterat om att de ser fler disciplinärenden under den här tiden. Jag förväntar mig att samtliga universitet och högskolor använder de verktyg som de har för att stävja fusket. Det är som sagt helt oacceptabelt att fuska i den högre utbildningen, oavsett om det gäller utbildning, högskoleprov eller forskning. Är det så att vi behöver vidta fler åtgärder är detta absolut inte någonting som jag utesluter.

Fru talman! När det gäller mer som behöver göras nämnde jag de företag - essay mills - som förekommer, men detta kanske bör ligga på justitieutskottets bord. Jag kan föreställa mig att detta är en komplicerad fråga och att det blir fråga om komplicerad lagstiftning.

Under coronapandemin sker ju mycket av tenteringar och annat hemma, digitalt, och då ökar ju risken för sådant här dramatiskt. En återhållande faktor är ekonomin - en avhandling kostar enligt vad jag har erfarit 20 000-40 000. Jag kan inte garantera dessa siffror, men det är inte billigt. Det är inte vilken student som helst som lever på nudlar som kan beställa sådana här tentor, utan om man så vill kan man anlägga ett litet klassperspektiv på detta. Det här är en avhållande faktor för många studenter.

Jag behöver inte använda mer tid, men jag vill avslutningsvis höja ett varningens finger. Alltmer undervisning sker på engelska, och det är den största riskfaktorn. Så länge tentor avhandlas på det svenska språket utgör detta ett naturligt skydd mot dessa företag, eftersom de själva inte kan hantera svenska språket. Jag vill höja ett varningens finger så att regeringen, och framtida regeringar, håller ett öga på det här och så att inte utvecklingen eskalerar vad gäller denna typ av fusk. Det finns ju många olika typer av fusk, men det här är en ny typ av svårupptäckt fusk som vi bör hålla ögonen på.

Fru talman! Fusk är ju verkligen motsatsen till allt vad forskning och utbildning står för. Det är oacceptabelt, och det ska bekämpas - jag vill inte att det ska råda någon tvekan om detta.

I detta sammanhang vill jag påminna om ett antal åtgärder som regeringen har vidtagit när det gäller andra typer av fusk inom högre utbildning och forskning. Fusket på högskoleprovet är en sådan fråga. Fusk på högskoleprovet undergräver naturligtvis legitimiteten för hela provet, så det är ytterst allvarligt. Här ska det inte vara möjligt att fuska sig förbi och ta en plats från någon annan, som har studerat hårt och vill använda högskoleprovet för att komma in på en drömutbildning där det är hård konkurrens om platserna.

Regeringen har därför vidtagit ett antal åtgärder för att få bort fusket på högskoleprovet. Numera kan man stängas av från provet under två år om man blir påkommen med att fuska. Universitets- och högskolerådet kan numera också kräva att provsvaren lämnas på heder och samvete. Detta gör att man om man lämnar en osann uppgift kan dömas till böter och fängelse för osant intygande enligt brottsbalken.

Regeringen har också prioriterat att komma till rätta med ett antal åtgärder som rör fusk och etik i forskningen. Ingen ska behöva tvivla på svensk forskning och sjukvård. Ingen patient ska behöva riskera att råka ut för behandlingar som bygger på forskningsfusk. Inte minst i dessa tider är det viktigt att hålla ordning på att den forskning som bedrivs, inte minst när det gäller covid-19, görs med ett beslut från etikprövningsnämnden och att man har tillstånd för sin forskning. Dessa åtgärder är viktiga både för de enskilda patienterna och för förtroendet för forskningen.

Det finns en ny ordning för att hantera oredlighet i forskning som gäller sedan den 1 januari 2020. Det finns också en lag om ansvar för god forskningssed där vi tillsammans med riksdagen har tydliggjort ansvar och skärpta straff när det gäller etikprövning och forskning som avser människor. Det är här tydligt att forskningshuvudmannen ska vidta åtgärder för att se till att forskningen utförs med etikgodkännande.

Jag har också i den dialog som sker med universitet och högskolor under denna tid varit tydlig med att jag förväntar mig - och att vi förväntar oss - mycket av högskolor och universitet. De tar också ett väldigt stort ansvar, till exempel när det gäller utbyggnaden av högskoleplatser för att möta en arbetsmarknad som sviktar på grund av coronapandemin och när det gäller omställningen till att kunna bedriva undervisning utifrån Folkhälsomyndighetens rekommendationer.

I allt detta har jag också varit tydlig med att jag förväntar mig att universitet och högskolor även nu under coronapandemin är extra uppmärksamma och vidtar åtgärder för att hålla fusket borta. Detta gäller inte minst undervisningen och proven.

Fru talman! Statsrådet nämnde oredlighet i forskning, och det tänkte jag återkomma till längre fram. Det är ju en jättestor fråga - faktiskt mycket större än den här. Jag tror att det är ett mycket större problem än det jag tog upp i dagens interpellation, och jag avser att återkomma i den frågan. Där finns det mycket att göra; jag tror att det är där det verkliga problemet ligger. Detta är ju ett problem i vardande, så att säga. Oredlighet i forskning är en mycket större och allvarligare fråga.

Det gäller inte bara oredlighet, utan det gäller också slarv och dåligt utförd forskning där forskaren eller forskarlaget inte har haft för avsikt att fuska men har slarvat och tagit genvägar. Detta är kanske ett ännu större problem än rent fusk.

Både när det gäller fusket med essay mills och oredlighet i forskning uppstår det till slut problem för allmänheten - slutanvändaren. Produkterna av det här blir ju undermåliga, så att säga. Ingen här inne vill behandlas av en läkare som har fuskat på en massa tentor och därmed har kunskapsluckor. Om man inte har någon kunskapslucka behöver man ju inte fuska. Man fuskar för att man inte klarar provet. Och jag tror inte att någon av oss vill bli utsatt för en sådan läkare, till exempel.

Fru talman! Återigen: Fusk, oavsett om det gäller utbildningar, högskoleprov eller forskning, är helt oacceptabelt oavsett form, punkt. Jag vill återigen påminna om att universitet och högskolor arbetar och ska arbeta hårt för att identifiera fusk i olika former och agera tydligt om sådant framkommer.

Man måste också jobba med det förebyggande arbetet, som handlar om att ge information om och göra tydligt vad som är tillåtet och inte. Det tror jag också är väldigt viktigt, inte minst för studenterna, när mer av undervisning och prov sker digitalt. Alla nivåer måste involveras i detta, inklusive högskoleledningarna för det är ju de som har det yttersta ansvaret och måste vara på tå.

Jag vill också påminna om att studenter och forskare har ett stort ansvar för att inte bryta mot de regler som finns. Att fuska bryter ju mot vårt gemensamma samhällskontrakt, som bygger på att vi alla gör rätt för oss och följer de gemensamma reglerna. Vi kan ha hur många regelverk som helst, men i slutändan behöver vi ha moral och rätt värderingar.

Med detta sagt följer jag utvecklingen noga tillsammans med ansvariga myndigheter. Och jag utesluter inte att det i framtiden kan bli aktuellt med åtgärder, precis så som vi agerat när det gällt forskningsfusk och fusk vid högskoleprovet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.