Agerande i EU för att riva upp datalagringsdirektivet

Herr talman! Maria Ferm har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder under detta år för att datalagringsdirektivet ska rivas upp eller omförhandlas på EU-nivå samt om jag avser att vidta några åtgärder mot bakgrund av de integritetsbrister och andra tillämpningsproblem som kommissionens rapport indikerar. Frågan har ställts mot bakgrund av att kommissionen för några veckor sedan lämnat en utvärderingsrapport om datalagringsdirektivet. Det är bra att en utvärdering av det här direktivet har gjorts för att se vilka brister som finns och vilka förändringar som kan behövas. En slutsats i rapporten, som jag delar, är att lagrade trafikuppgifter i dag är ett nödvändigt verktyg för de brottsbekämpande myndigheterna. En annan tydlig slutsats i rapporten är att skyldigheten att genomföra direktivet inte förändras. I rapporten pekar kommissionen på en del brister i direktivet. Kommissionen kommer nu att närmare analysera vilka förändringar som krävs. Vi kan därför förvänta oss att kommissionen kommer att lämna förslag till ett antal tillägg till direktivet. Sverige kommer självklart att bidra i kommissionens arbete. Hur vi ska ställa oss till det som kommissionen tar upp i rapporten är för tidigt att säga. Först när förslagen blir mer konkreta kan vi analysera och ta ställning till dem. Det är givetvis viktigt att alla ändringar i direktivet ska uppfylla högt ställda krav på balans mellan de brottsbekämpande myndigheternas behov av trafikuppgifter och ett starkt integritetsskydd.

Herr talman! Jag vill tacka ministern för svaret på min interpellation. Jag konstaterar att svaret innebär att det är tydligt att regeringen inte avser att vidta några åtgärder för att omförhandla eller riva upp direktivet. Det enda regeringen tänker göra är att avvakta och se om kommissionen själv föreslår några förändringar. Jag ställde alltså en interpellation till justitieministern mot bakgrund av att EU-kommissionens utvärdering av direktivet slutligen har presenterats. Det visar på integritetsbrister och kommer att innebära att förändringar kommer att föreslås. Då Sverige, på initiativ från Miljöpartiet de gröna och Vänsterpartiet, inte kommer att införa direktivet under det kommande året utan låter förslaget ligga vilande anser jag att regeringen bör agera för att riva upp eller omförhandla direktivet i EU. Detta är ett ypperligt tillfälle att göra upp med den bild av passivitet och likgiltighet som regeringen tidigare utstrålat när det gäller att motverka direktivets införande. Tyvärr tolkar jag justitieministerns svar som att regeringen snarare har som ambition att cementera bilden av att regeringen är likgiltig till frågor av övervakningskaraktär som inskränker medborgerliga rättigheter. Herr talman! Jag tycker att det är ett alldeles för passivt agerande av Sveriges regering. När datalagringsdirektivet beslutades om i EU-parlamentet var alla partier utom Socialdemokraterna mot det. Nu säger ändå företrädare för regeringen som tidigare varit emot direktivets införande att de inte ens tänker försöker göra någonting för att omförhandla eller riva upp direktivet. Jag tycker att det är anmärkningsvärt att regeringen inte verkar ha samma problembild angående datalagringsdirektivet som Miljöpartiet de gröna. Jag skulle därför vilja fråga ministern om det inte längre är så att Sverige tänker införa direktivet bara för att vi är tvungna att göra så av EU utan även så att regeringen har svängt över till att vara positiv till datalagring som sådan.

Herr talman! Tack till justitieministern för svaret på den här viktiga interpellationen. Datalagring är den selektiva spaningens raka motsats. Datalagring innebär att alla som kommunicerar elektroniskt via mejl, mms, sms eller ringer på telefon registreras. Datalagringsdirektivet innebär att privata företag åläggs att lägga upp databaser där personlig information sparas. Det är ett av skälen till att det här direktivet har fått så mycket kritik och väckt folk- och proteststormar runt om i hela Europa. Jag vill påminna justitieministern om att justitieministern själv skrev en gemensam reservation år 2005 i justitieutskottet tillsammans med oss i Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet där justitieministern och vi andra konstaterar så här: Det är en allvarlig kränkning av den personliga integriteten och de mänskliga rättigheterna. Det var alltså datalagringsdirektivet som åsyftades. Visst är det så. När justitieministern säger att datalagringsdirektivet innebär en allvarlig kränkning av de mänskliga rättigheterna tror jag att man åsyftar bland annat artikel 8 i Europakonventionen enligt vilken den privata kommunikationen ska vara tryggad, ingen annan ska kunna lägga sig i vem som ringer till vem, vem som kommunicerar med vem. Datalagringsdirektivet är ett direktiv som är helt i strid med det. Ibland framställs det som att det bara är vi i Sverige som ännu inte har infört datalagringsdirektivet. Men det är helt fel. Det är en mängd länder i EU där datalagringsdirektivet nu har upphävts av deras högsta domstolar. Jag tänker till exempel på Tyskland, EU:s största land, på Rumänien, på Tjeckien, på Österrike som inte har infört datalagringsdirektivet, på Grekland. Nu senast var det Cypern där deras högsta domstol den 1 februari sade att datalagringsdirektivet i Cypern var i strid med nationell lag. I ljuset av den klart försenade utvärdering som kommissionen till slut har kommit med tycker jag att det var väldigt klokt att den här riksdagen beslutade om en vilandeförklaring av datalagringsdirektivet. I EU-kommissionens genomgång konstateras en mängd brister i tillämpningen av direktivet. Man säger själv att ifall datalagringsdirektivet fortsätter att finnas kvar i sin nuvarande form kommer det att leda till övergrepp, eller i alla fall kan riskera att leda till övergrepp. Därför var det klokt av oss att inte införa datalagringsdirektivet. Jag tycker att justitieministern har ett ansvar att omedelbart dra i gång en kommunikation med kommissionen och framföra den kritik som ministern åtminstone tidigare hade mot datalagringsdirektivet. Det var regeringens linje i somras att vi skulle införa datalagringsdirektivet. Nu har det stoppats här i riksdagen. Jag vill veta vad ministerns linje är. Står du fast vid din grundläggande ideologiska kritik av datalagringsdirektivet och menar du att vi var tvungna att införa det bara på grund av EU? Ifall att din grundläggande kritik ligger kvar borde du driva det mot EU, och då kan du samarbeta med oss i Vänsterpartiet, Miljöpartiet och en mängd andra politiker.

Herr talman! Först: Jag behöver inga påminnelser om vilka reservationer jag har skrivit under. Jag har inte heller ändrat grundinställning om vikten av att balansera brottsbekämpande åtgärder med rättssäkerhet och integritetsskydd av olika slag. Men man kan inte göra som Miljöpartiet och Vänsterpartiet, att inbilla sig att vi kan ställa oss vid sidan av beslut av det här slaget. Det är alldeles tydligt i kommissionens rapport att vi är skyldiga att genomföra direktivet, och man kommer inte att ändra det i de grundläggande delarna. Sverige kommer nu att tvingas betala dryga böter de närmaste månaderna på grund av vilandeförklaringen. Det belopp som kommissionen kommer att yrka på ligger på över 40 miljoner kronor, som vi redan i dag är uppe i. Sedan ska vi komma ihåg att när domstolen har avgjort frågan om böter kommer de riktigt höga beloppen. Efter den andra domen kan vi räkna med att vi blir skyldiga att betala runt 370 000 kronor per dag tills vi har genomfört förslaget. Det finns heller ingenting som tyder på, vare sig i kommissionsrapporten eller i övrigt, att man kommer att vidta några förändringar som kommer att träda i kraft innan vilandeförklaringen gäller. Pengar som vi skulle kunna använda till att bekämpa brott kommer vi under många år att få använda till att skicka som böter till EU. Det är ju fullständigt befängt. Min grundinställning är att Sverige ska genomföra den proposition som vi föreslog. Och jag kan konstatera att det förslag som Alliansregeringen lade fram är mer balanserat än det sätt på vilket flertalet medlemsländer har genomfört det här. Jens Holm säger att det är en mängd stater som inte alls har genomfört direktivet. Det är inte sant. Direktivet är genomfört i 22 medlemsstater, i 3 medlemsstater har genomförandelagstiftningen ogiltigförklarats på lite olika grunder och i Österrike diskuterar man utkastet till lagstiftning. Det är så det ser ut i dag. Flertalet länder, och det redovisas noggrant i rapporten, har genomfört direktivet och infört det. De ligger dessutom betydligt över de lagringstider som regeringen i Sverige tycker att vi ska lägga oss på. Min bedömning är att den diskussion som man kommer att föra i kommissionen inte kommer att leda till regler som innebär att vi får kortare lagringstider. Möjligen kommer man att försöka harmonisera det hela. Det som jag bekymrar mig över är att i det här arbetet, med tanke på hur det ser ut i de övriga medlemsstaterna, är risken stor att kommissionen kommer att gå in och försöka styra mer av genomförandet. Då är risken stor att vi i Sverige får ännu sämre förutsättningar att faktiskt bestämma i eget hus hur vi vill skydda integriteten, och det är oerhört väsentligt. Jag kommer inte att vara särskilt glad om man kommer med mängder av regler som innebär att vi ska harmonisera oss hur mycket som helst i den här frågan. Det tror jag vore väldigt olyckligt, och den risken finns definitivt i det här sammanhanget. Kommer regeringen att agera? Nu är det så att kommissionen har ensam behörighet att lägga fram förslag. Det är klart att ett land som har ställt sig vid sidan, som är försenat med införandet och som är anmält till domstolen för att inte ha varit med i arbetet och genomfört ett direktiv kanske inte har så väldigt mycket trovärdighet i de kretsarna. Men det är självklart att Sverige deltar i diskussionerna. Det är självklart att vi kommer att ha synpunkter på kommissionens arbete i de här frågorna. Men min grundinställning är att det inte ska regleras i onödan på ett sådant sätt att vi blir bakbundna och inte kan åstadkomma den balans mellan integritetsskydd och brottsbekämpning som jag tycker är helt nödvändig och som jag är övertygad om att också riksdagen anser är nödvändig.

Herr talman! Jag måste först och främst säga att jag tycker att det är positivt att justitieministern säger att hon inte har ändrat grundinställning från reservationen i justitieutskottet, som beskrev direktivet som en kränkning av mänskliga rättigheter. Men jag tycker att det blir lite märkligt när jag samtidigt hör justitieministern säga att direktivet ska införas och att det ska vara en balans. Något som också kan tyckas märkligt i sammanhanget är att Sverige, trots grundinställningen från Sveriges justitieminister om allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter, går Sveriges regering längre i propositionen än vad direktivet faktiskt kräver. De kräver till exempel att man också ska registrera, samla in och lagra misslyckade uppringningar. Jag vill alltså att regeringen ska agera för att omförhandla eller riva upp datalagringsdirektivet i EU, inte minst mot bakgrund av den utvärdering som har presenterats och de förändringar av direktivet som kommer att föreslås. När jag lyssnar på justitieministern verkar det tyvärr som att regeringen inte vill agera. Justitieministern säger att risken är att EU-kommissionen kommer att försöka styra och reglera ännu mer vad som ska lagras, och jag kan hålla med om att det finns en sådan risk. Just därför är det väldigt viktigt att Sveriges regering också agerar för att omförhandla eller riva upp direktivet. Även om EU-kommissionen inte har någon sådan ambition, att man inte tänker förändra direktivet i grunden, står det självklart den svenska regeringen helt fritt att ta upp det i diskussionen med kommissionen, som inte minst den gröna gruppen i EU-parlamentet har gjort. De har tydligt tagit ställning mot direktivet och sagt att det är så allvarligt kränkande av medborgerliga rättigheter att det borde tas bort helt och hållet. Men regeringen tar inte strid för våra medborgerliga rättigheter, som kraftigt kommer att inskränkas. Direktivet har ända från början mött mycket kritik och är ett av de mest långtgående exemplen på integritetskränkande terrorbekämpningslagar som drivits igenom i EU och i nationell lagstiftning sedan elfte september. I svaret på interpellationen som jag skrev påpekar justitieministern också att EU-kommissionens utvärdering av datalagringsdirektivet visar på att trafikdatauppgifter är viktiga för att utreda brott. Justitieministern säger sig dela slutsatsen att lagrade trafikuppgifter i dag är ett nödvändigt verktyg för de brottsbekämpande myndigheterna. Men precis som när all integritetskränkande lagstiftning ska genomföras behöver en bedömning göras för att se om det är proportionerligt och effektivt. Datalagringsdirektivet svarar inte upp mot något av det. Direktivet innebär endast oproportionerlig massövervakning. Redan i dag har polisen möjlighet att begära ut de uppgifter som IT- och telekombolagen har när det gäller misstänkta brottslingar. Detta görs redan i dag. Enligt IT- och telekombolagen säger poliserna själva att de redan i dag får tillgång till all den information som de behöver. Då kan man fråga sig varför det här direktivet ska genomföras, om det är så att polisen redan får tillgång till all den information som de behöver. Då blir det bara ytterligare registrering och övervakning som, precis som alla massiva övervakningssystem som byggs upp, kan missbrukas och kommer att missbrukas. Jag skulle därför vilja fråga regeringen hur det kommer sig att man inte över huvud taget vill ta upp diskussioner om att riva upp eller försöka omförhandla direktivet i grunden, när man så tydligt har tagit ställning för att det kränker mänskliga rättigheter. Varför vill regeringen då inte agera?

Herr talman! Om justitieministern inte har ändrat grundinställning i den här frågan utan anser att massiv datalagring och registrering är ett brott mot de mänskliga rättigheterna borde hon väl verkligen driva den här frågan mot EU-kommissionen. Även om det kan vara svårt och även om man läser mellan raderna och kan se att kommissionen föreslår, inte i det här läget, att hela datalagringsdirektivet ska rivas upp, måste man väl ändå ta striden om man tycker att det här är en viktig fråga, om man fortfarande har samma grundinställning som man hade i justitieutskottet för några år sedan. Och så tolkade jag Beatrice Asks tidigare anförande, att massregistrering är ett problem för de mänskliga rättigheterna. Jag tror att den bästa förhandlingsformen gentemot EU ibland är ett tydligt nej. Det är bra ifall det finns länder som står upp och säger att det här inte är okej. Beatrice Ask säger att vi står helt utanför nu eftersom vi har en vilandeförklaring. Jag tror att det är tvärtom. Vi sänder en tydlig signal till Europa att vi tycker att det här inte är förenligt med integriteten och vissa grundläggande rättigheter. I propositionen från regeringen går man till och med längre än det som EU föreskriver, och det är ju verkligen ett grundfel. Man tar upp missade samtal och positioneringsuppgifter. Man låter inte små operatörer bli undantagna som de blir i Storbritannien och Finland till exempel. Jag tycker att minimikravet på regeringen när vi nu har ett år av vilandeförklaring är att ta strid för integriteten och de mänskliga rättigheterna i Bryssel. Vi har ett bra läge med riksdagen bakom oss att driva denna politik. Vi står inte ute i kylan. Tvärtom tror jag att man är nyfiken på vad Sverige tycker i frågan - och det ska vi säga till Bryssel.

Herr talman! Jag tycker att Maria Ferm och Jens Holm ska tala med varandra om information och lagring. Maria frågar varför vi ska ha ett direktiv när polisen ändå kan få ut uppgifter eftersom de finns lagrade, och Jens säger att vi inte lagrar. Uppgifterna lagras redan i dag. Det lagras uppgifter hos operatörer redan i dag som man kan hämta ut, och det finns uppgifter utöver dessa. Det finns klara regler i Sverige för att polisen ska få begära ut uppgifter och för att man ska lämna ut dem, vilket är oerhört viktigt. Ni måste känna till bakgrunden till direktivet eftersom ni samarbetade intensivt med Socialdemokraterna som ledde den regering som lade fram förslaget från början. Det kämpade vi emot ganska ordentligt, för det var ett besynnerligt förslag. Det tog lång tid innan man fick viss balans och ordning på regelverket. Att man lade fram direktivet var för att man misstänkte att operatörer över tid kunde börja dra ned på användningen av den typen av uppgifter. Man konstaterar att den här typen av uppgifter är synnerligen viktiga i brottsutredningar, och jag delar den uppfattningen. Ta helikopterrånet, ta våldtäkterna i Örebro, ta en rad andra exempel! Om inte polisen kan lägga pussel om vilka som har kommunicerat med varandra är det svårt att skapa en bild av vad som har hänt och kunna lagföra personer som har begått hemska brott mot andra. Här har man anledning att fundera över vilka uppgifter som behövs. Det är riktigt att regeringen har sagt att utöver miniminivå är också misslyckade uppringningar en information som bör finnas med. Skälet är att man annars låter organiserade kriminella bruka telefonin på ett sätt där de kommer undan att blotta information. Det är lätt att låta bli att svara i telefonen och ändå ha kontakt sinsemellan. Vi vill undvika detta och har försökt att vara lite praktiska när det gäller att underlätta för de brottsbekämpande myndigheterna. Det finns två problem i detta. Det ena är vilka uppgifter som ska lagras och på vilka villkor. Där ställer vi upp tydliga krav i regeringens proposition. Det andra problemet är hur uppgifterna ska få användas. Kommissionsrapporten som är bakgrunden till interpellationen berör framför allt konkurrensvillkoren för operatörer och ser bekymmer i det. Det finns dock två uppenbara saker. Den ena är att det inte ändrar Sveriges skyldighet att införa lagring av trafikdata i enlighet med direktivet. Den andra är att man kommer att rätta till en del av de skillnader som man tycker att medlemsstaterna har åstadkommit genom att göra lite olika tillämpning av reglerna vid införandet av direktivet, och då tycker man synd om operatörerna. Det är detta rapporten handlar om, inte att det skulle vara oproportionerligt eller något annat. Det här står inte heller i strid med några viktiga grundprinciper. Lagrådet har granskat regeringens proposition och överensstämmelse med grundlag och annat och inte haft någon kritik. Vi har nått balansen och förenligheten med grundläggande värden på ett bra sätt. Man kan alltså inte använda kommissionens rapport till intäkt för att inte genomföra det vi redan är skyldiga att göra. Sverige kommer naturligtvis att delta i de diskussioner som kan föras framöver om tilläggsbestämmelser och tilläggsändringar till direktivet. Vi har dock en lägre volym när vi framför synpunkter på grund av att vi inte kommit längre i vårt eget arbete.

Herr talman! Under denna interpellationsdebatt har det blivit smärtsamt tydligt att regeringen inte självmant vill agera för att omförhandla eller riva upp direktivet på EU-nivå. Jag hoppas att liberaler som hör till något alliansparti under året trycker på regeringen för att ändra ståndpunkt. Jag kommer själv att arbeta för att regeringen ska agera. Även om Sverige inte kan säga blankt nej till att införa direktivet har den svenska regeringen alla möjligheter att ta upp detta med EU-kommissionen och visa sin kritik mot att detta är allvarligt kränkande. Tidigare under denna debatt har det låtit på som att justitieminister Beatrice Ask har hållit fast vid sin tidigare inställning att direktivet kränker mänskliga rättigheter. Men nu låter det som att justitieministern har svängt och anser att i och med att Lagrådet har sagt att direktivet är okej är det inte allvarligt kränkande. Anledningen till att vi står här och debatterar och anledningen till att direktivet ännu inte har införts i Sverige är att konstitutionsutskottet ansett det vara en sådan allvarligt kränkande lagstiftning mot medborgerliga grundläggande rättigheter att det var möjligt att låta det vila ett år och skjuta upp införandet. Det är en registrering, en lagring som är allvarligt kränkande och som saknar historiskt motstycke. Jag vill tacka ministern för att hon kom hit och tog debatten. Den utveckling mot ett alltmer omfattande övervakningssamhälle som datalagringsdirektivet är en del av skrämmer mig. Jag vill inte se att våra medborgerliga rättigheter som är så viktiga för ett öppet och demokratiskt samhälle går förlorade genom att vi när vi försöker bekämpa dem som vill stänga våra öppna samhällen själva stänger våra öppna samhällen. Vi kan inte försvara våra fria samhällen genom att inskränka de friheter som de är byggda på. Jag vill avslutningsvis fråga ministern: Vad är det egentligen som hindrar regeringen från att agera för att omförhandla eller riva upp direktivet i EU under detta år?

Herr talman! Jag tycker att Miljöpartiet och Vänsterpartiet är tämligen populistiska i denna fråga. Integritetsfrågor är alltid känsliga och intressanta när det gäller brottsbekämpande åtgärder, men att påstå att detta skulle vara den historiskt allvarligaste kränkning som har gjorts av mänskliga rättigheter är att ta i. Vi har ett direktiv från EU som ställer krav på operatörer att lagra information i stor omfattning. Det kräver att man använder direktivet på ett noggrant sätt i respektive medlemsland för att se till att man säkrar balansen mellan åtgärder för att skydda integritet och rättssäkerhet i förhållande till de uppgifter som lagras. Det är oerhört viktigt, och det måste tas med i diskussionen, att man har noggranna regler för vad man får använda sådana här uppgifter till. Där finns det anledning att arbeta noggrant, och det tycker jag att vi har gjort. Det var inte heller så som Maria Ferm sade att konstitutionsutskottet menade att förslaget var kränkande, utan man konstaterade bara att paragrafen om vilandeförklaring var tillämplig. Man behöver inte har några argument för att besluta om vilandeförklaring. Jag vill påminna riksdagen om att vi skickar i väg ett antal miljoner kronor till EU i böter för att vi inte genomför ett balanserat förslag som vilar på fast grund vad gäller svensk grundlag och annat. Det är pengar som vi skulle kunna ha använt till många andra viktiga saker, inte minst inom brottsbekämpningen. Jag vill skicka med till Vänsterpartiet och Miljöpartiet: Fundera lite över de människor som utsätts för de brott som vi försöker utreda! Där är den pusselbit som man kan få av trafikuppgifter ofta avgörande för att en utredning ska komma i gång och för att vi ska kunna både fälla och fria misstänkta för allvarliga brott. Det är viktigt och en trygghetsfråga och säkerhetsfråga för medborgarna.