A-kassans regelverk och utförande av sysslor

Fru talman! Eva-Lena Jansson har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder i syfte att ändra arbetslöshetsförsäkringens regelverk så att arbetslösa personer kan utföra vissa sysslor utan att riskera avstängning från arbetslöshetsersättning. Eva-Lena Jansson redogör för hur en man som har bloggat på en tidnings hemsida har fått besked från sin arbetslöshetskassa att han är tvungen att sluta med detta om han ska ha rätt till heltidsersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Mannen har inget anställningskontrakt med tidningen och får heller inte någon ersättning för att han bloggar på tidningens hemsida. Jag vill inleda med att förklara att jag inte kan uttala mig i enskilda ärenden. Däremot vill jag ge ett generellt svar på vad som gäller för att en person ska ha rätt till arbetslöshetsersättning. Rätt till ersättning vid arbetslöshet har en sökande som är arbetsför och oförhindrad att åta sig arbete för en arbetsgivares räkning minst 3 timmar varje arbetsdag och i genomsnitt minst 17 timmar i veckan. Den sökande ska vidare vara beredd att anta erbjudet lämpligt arbete, vara anmäld som arbetssökande på arbetsförmedlingen, medverka till att en individuell handlingsplan upprättas och aktivt söka ett lämpligt arbete men inte ha kunnat få ett sådant arbete. Personen måste med andra ord stå till arbetsmarknadens förfogande för att ha rätt till arbetslöshetsersättning. Det ankommer på varje enskild arbetslöshetskassa att tolka reglerna om rätt till arbetslöshetsersättning. Om en person inte är nöjd med det beslut en arbetslöshetskassa har fattat har personen möjlighet att överklaga beslutet hos allmän förvaltningsdomstol. Mot bakgrund av det anförda avser jag inte att ta några initiativ i frågan.

Fru talman! Tack för svaret, arbetsmarknadsminister Littorin! Jag har tagit upp frågan om rätten till ersättning. Jag ska på en gång säga att jag tycker att det är viktigt att man när man får a-kassa verkligen följer det regelverk som finns när det gäller att stå till arbetsmarknadens förfogande. Man ska inte ha ersättning om man inte aktivt söker arbete. Den uppfattningen tror jag att arbetsmarknadsministern och jag delar. Anledningen till att jag har tagit upp den här frågan är precis det fall som statsrådet redogör för, men jag har också i den här kammaren tagit upp andra personer som har fått sin a-kassa ifrågasatt. Det har handlat om idrottsutövare, både kvinnor och män, men det har också handlat om fritidspolitiker. Jag tycker att det är ett problem när man börjar göra arbetslösa till någon sorts andra klassens medborgare som ska vara livegna. Även om man är arbetslös måste man ha rätt att ha ett socialt liv vid sidan av sitt arbetssökande. Man måste ha möjlighet att vara politiskt aktiv. Man måste ha möjlighet att faktiskt kunna skriva dagbok, oavsett om det är virtuellt eller i en vanlig dagbok. Man måste faktiskt kunna ha en meningsfull fritid, till exempel kunna träna och utöva idrott. Det vi vet händer med människor som blir arbetslösa är att de faktiskt riskerar att dra på sig ohälsa. Därför tycker jag att det är viktigt att, när man nu får signalerna att a-kassorna tolkar regelverket väldigt olika och därmed också ifrågasätter om personen har rätt till a-kassa, fråga om arbetsmarknadsministern tänker vidta några åtgärder. Nu fick jag svaret att han inte tänker ta något initiativ i den här frågan, men bara genom att läsa det arbetsmarknadsministern skriver tycker jag att det ändå finns anledning att ställa frågan till arbetsmarknadsministern: Finns det inte skäl för ett förtydligande vad gäller a-kassereglerna till de olika a-kassorna? Det verkar i alla fall som om man gör olika egna tolkningar av direktiven och reglerna. Det har också förekommit förfrågningar från a-kassornas samorganisation till arbetsmarknadsministern, i alla fall till arbetsmarknadsutskottet i riksdagen, om att få ett förtydligande av vad som gäller när man är förtroendevald och har a-kasseersättningen. Jag skulle ändå vilja höra om arbetsmarknadsministern har något att tillägga utöver det svar jag har fått när det gäller förtydligande eftersom a-kassorna verkar ha så olika tolkningar av regelverket.

Fru talman! Låt mig först säga att det är klart att jag delar Eva-Lena Janssons grunduppfattning att man ska kunna ha ett liv även om man går på a-kassa. Jag tycker att det är alldeles självklart att man ska kunna ha en fritid, att man ska kunna göra olika saker. Det blir lite problematiskt eftersom jag får akta mig för ministerstyre och inte kommentera de enskilda fallen, men i grund och botten delar jag naturligtvis Eva-Lena Janssons uppfattning. När det gäller fritidspolitiker och förtroendevalda i synnerhet vet jag som gammal partisekreterare hur viktiga de är, hur rara pärlor de är och hur många fler vi egentligen skulle behöva i våra respektive partier. Däremot vet jag att det just när det gäller fritidspolitiker och förtroendevalda har uppstått en diskussion om avvägningen mellan ersättningens storlek och tidsåtgången för olika uppdrag. Jag ska naturligtvis försöka återkomma om det går att få någon typ av förtydligande i den delen. Jag har också talat med IAF, Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, för att få en bättre bild av om det går att lägga ett pussel, om det går att se ett mönster i olika tolkningar. Annars är det klart att vi inte har ändrat på de regler som finns när det gäller förutsättningarna för att få arbetslöshetsförsäkringen utbetalad. Någonstans är det möjligt att man har kommit fram till en annan tolkning än tidigare, och det är i så fall lite märkligt. Det finns regler om arbetslöshetsersättning vid deltid och bisyssla, men just i det här fallet som Eva-Lena Jansson tar upp i interpellationen är det inte fråga om det eftersom det inte föreligger ett anställningskontrakt eller någon betalning. Därför kan man från principiella utgångspunkter fundera över hur man har kommit fram till det beslutet i det här fallet. Slutsatsen blir ändå att vi inte har ändrat på de regler som handlar om att stå till arbetsmarknadens förfogande för rätt till ersättning. De är i grunden desamma. I den mån det har varit problematiskt tidigare, och är det också i dag, är det möjligt att överklaga till förvaltningsdomstol. På det sättet bedömer jag ändå att det finns tillräckligt gott skydd för den enskilde för att få en opartisk bedömning av vad som är rätt eller inte.

Fru talman! Ja, man kan överklaga till förvaltningsdomstol, men jag har följt ett fall med en fritidspolitiker som också har överklagat till länsrätten. Länsrätten har avslagit hennes överklagan. Nu har hon fått prövningstillstånd i kammarrätten, och jag ser fram emot att kammarrätten granskar frågan. Det som är principiellt viktigt i båda fallen gäller någon timme i veckan - oavsett vad det kan vara fråga om. Fritidspolitikern har inte haft någon ersättning, hon har avsagt sig ett fast arvode, men hon får i alla fall inte ersättning från a-kassan. Nu pratar vi alltså om en person som skriver i en tidning utan att få ersättning. Om man fullföljer principen, som just a-kassan har gjort om den person som har skrivit i tidningen, vad händer med alla andra a-kassor som kan se att en arbetslös har skrivit under en insändare i en tidning? Kommer den a-kassan också att säga att det verkar som att personen ofta skriver insändare i tidningen, och därför ifrågasätter kassan om personen ska få a-kassa för heltid? Det är befängt. Det borde var och en förstå. Det vore därför bra om arbetsmarknadsministern kunde ta ett initiativ till att ha en dialog med Arbetslöshetskassornas Samorganisation, SO, för att försöka se om det går att få en samsyn. Hur ser det ut? Vi ska veta att det finns a-kassor som har tolkat fritidspolitikers rätt till inkomst på ett helt annat sätt än det andra exemplet som jag har tagit upp. Det finns motstridiga uppgifter där a-kassorna ska tolka samma regelverk, men det tolkas olika. Det verkar falla på vilken handläggare man har turen eller oturen att få. Jag utgår från att dessa handläggare naturligtvis gör sitt bästa och följer det regelverk de är satta att tillämpa, men principiellt är det viktigt att det blir samma rättstillämpning. Om man har rätt till a-kasseersättning tycker jag också att man ska få det. Det ska inte hänga på att a-kassan har valt att tolka regelverket på ett sätt som inte är lagstiftarens mening. Jag frågar än en gång: Är det tänkbart att ta initiativ till en samling med Arbetslöshetskassornas Samorganisation för att lyfta upp frågan om vad som är principiellt rätt i fråga om de olika tolkningarna som finns i a-kassorna?

Fru talman! Det enkla svaret på den frågan är ja. Jag delar i grunden Eva-Lena Janssons uppfattning. Nu är det så här att a-kassorna har ett visst myndighetsansvar i förhållande till skattebetalarna och naturligtvis sina medlemmar. Precis som Eva-Lena Jansson säger är det naturligtvis viktigt med ett rättssäkert och tydligt regelverk. Det som förbryllar mig lite är att det här regelverket inte har ändrats. Men om det är så att denna typ av fall uppstår är det naturligtvis viktigt att ha en dialog med Arbetslöshetskassornas Samorganisation och Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen för att se om det är fråga om undantag eller om det finns ett mönster som gör att frågan måste hanteras. Jag ska vara tydlig med att säga att vi kommer att prata med SO om detta.

Fru talman! Det var ett glädjande besked från arbetsmarknadsministern. Jag ser fram emot att se både sjuka, pensionärer och arbetslösa som utövar sin rätt att framföra sin syn på bloggar och i insändare - utan att riskera att bli av med sina ersättningar. Det är viktigt att detta initiativ tas från regeringen. Det kan inte vara så att vi gör olika tolkningar. Jag tror att a-kassorna med alla de förändringar som regeringen har gjort i a-kassan också tolkar att piskans politik ska gälla även regleringen av a-kassan. Regeringen har skickat signaler - ibland olyckliga signaler - och jag hoppas att vi nu får en bra utredning i frågan. Tack, fru talman, för debatten.

Fru talman! Även jag tackar. Det är klart att vi båda vill ha ett system som innebär att man ska stå till arbetsmarknadens förfogande när man får a-kassa. Det är grunden för allt. Samtidigt vill vi båda två att man ska kunna ha ett liv, kunna blogga, utöva ett fritidsintresse eller vad det kan vara. Det måste finnas sätt för att hantera detta. Min utgångspunkt är att eftersom reglerna inte har ändrats finns den avvägningen i regelverket i dag. Men om det sker olika tolkningar är det svårt för en enskild att veta vad som gäller. Därför kan ett sådant samtal vara en bra idé så att det går att se om det finns en grund för att det sker olika tolkningar eller om det är undantag snarare än regel.