Frågestund

Frågestund 27 januari 2011
Hoppa över anförandelistan

Anförandelista

  1. Hoppa till i videospelarenPia Nilsson (S)
  2. Hoppa till i videospelarenCatharina Elmsäter-Svärd (M)
  3. Hoppa till i videospelarenPia Nilsson (S)
  4. Hoppa till i videospelarenCatharina Elmsäter-Svärd (M)
  5. Hoppa till i videospelarenKrister Hammarbergh (M)
  6. Hoppa till i videospelarenBeatrice Ask (M)
  7. Hoppa till i videospelarenKrister Hammarbergh (M)
  8. Hoppa till i videospelarenBeatrice Ask (M)
  9. Hoppa till i videospelarenStina Bergström (Mp)
  10. Hoppa till i videospelarenCatharina Elmsäter-Svärd (M)
  11. Hoppa till i videospelarenStina Bergström (Mp)
  12. Hoppa till i videospelarenCatharina Elmsäter-Svärd (M)
  13. Hoppa till i videospelarenLars Tysklind (Fp)
  14. Hoppa till i videospelarenEskil Erlandsson (C)
  15. Hoppa till i videospelarenLars Tysklind (Fp)
  16. Hoppa till i videospelarenEskil Erlandsson (C)
  17. Hoppa till i videospelarenSven-Erik Bucht (S)
  18. Hoppa till i videospelarenPeter Norman (M)
  19. Hoppa till i videospelarenSven-Erik Bucht (S)
  20. Hoppa till i videospelarenPeter Norman (M)
  21. Hoppa till i videospelarenDésirée Pethrus (Kd)
  22. Hoppa till i videospelarenBeatrice Ask (M)
  23. Hoppa till i videospelarenDésirée Pethrus (Kd)
  24. Hoppa till i videospelarenBeatrice Ask (M)
  25. Hoppa till i videospelarenKenneth Johansson (C)
  26. Hoppa till i videospelarenCatharina Elmsäter-Svärd (M)
  27. Hoppa till i videospelarenKenneth Johansson (C)
  28. Hoppa till i videospelarenCatharina Elmsäter-Svärd (M)
  29. Hoppa till i videospelarenKent Ekeroth (Sd)
  30. Hoppa till i videospelarenBeatrice Ask (M)
  31. Hoppa till i videospelarenKent Ekeroth (Sd)
  32. Hoppa till i videospelarenBeatrice Ask (M)
  33. Hoppa till i videospelarenPyry Niemi (S)
  34. Hoppa till i videospelarenEskil Erlandsson (C)
  35. Hoppa till i videospelarenPyry Niemi (S)
  36. Hoppa till i videospelarenEskil Erlandsson (C)
  37. Hoppa till i videospelarenSusanna Haby (M)
  38. Hoppa till i videospelarenBirgitta Ohlsson (Fp)
  39. Hoppa till i videospelarenSusanna Haby (M)
  40. Hoppa till i videospelarenBirgitta Ohlsson (Fp)
  41. Hoppa till i videospelarenKerstin Engle (S)
  42. Hoppa till i videospelarenCatharina Elmsäter-Svärd (M)
  43. Hoppa till i videospelarenKerstin Engle (S)
  44. Hoppa till i videospelarenBeatrice Ask (M)
  45. Hoppa till i videospelarenHelena Leander (Mp)
  46. Hoppa till i videospelarenEskil Erlandsson (C)
  47. Hoppa till i videospelarenHelena Leander (Mp)
  48. Hoppa till i videospelarenEskil Erlandsson (C)
  49. Hoppa till i videospelarenPeter Hultqvist (S)
  50. Hoppa till i videospelarenCatharina Elmsäter-Svärd (M)
  51. Hoppa till i videospelarenPeter Hultqvist (S)
  52. Hoppa till i videospelarenCatharina Elmsäter-Svärd (M)
  53. Hoppa till i videospelarenGustav Nilsson (M)
  54. Hoppa till i videospelarenEskil Erlandsson (C)
  55. Hoppa till i videospelarenGustav Nilsson (M)
  56. Hoppa till i videospelarenEskil Erlandsson (C)
  57. Hoppa till i videospelarenRoger Haddad (Fp)
  58. Hoppa till i videospelarenBirgitta Ohlsson (Fp)
  59. Hoppa till i videospelarenRoger Haddad (Fp)
  60. Hoppa till i videospelarenBirgitta Ohlsson (Fp)
  • Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 60

Anf. 2 Pia Nilsson (S)

Fru talman! Det svenska järnvägssystemet befinner sig i djup kris. Företag inom alla branscher och i alla delar av landet har fått betala ett högt pris för kaoset de senaste vintrarna. Förra vintern noterades 83 000 förseningstimmar. Över 80 procent av dessa drabbade svenskt näringsliv i form av godstransporter som inte kom fram i tid. Vinterkaoset innebär alltså ett allvarligt hot mot svenskt näringsliv, där tusentals industrijobb kan stå på spel. Förtroendet för järnvägstrafiken har nu nått bottennivå. Stora Enso överväger till och med att flytta produktionen utomlands för att slippa vara beroende av en opålitlig järnväg. Andra väljer att lägga över sina transporter på väg. Det är en ohållbar lösning både miljömässigt och för ekonomin. Därför undrar jag vilka åtgärder infrastrukturministern har för avsikt att vidta för att företagen även vintertid ska våga välja att transportera sitt gods på järnväg. Och hur ser handlingsplanen ut för att återupprätta förtroendet för svensk järnväg?

Anf. 3 Catharina Elmsäter-Svärd (M)

Fru talman! Tack, Pia Nilsson, för att du lyfter upp frågan just utifrån godstransportörernas behov. Det är helt klart att ett företag i dag har väldigt mycket just in time, och mycket av lagren befinner sig på transport. Då är det oerhört viktigt att veta att man har en förutsägbarhet vad gäller kostnader men också att man kommer fram. Sårbarheten inom järnvägsnätet i dag är stor. Mycket bottnar i kapacitetsbrist. Därför är det oerhört viktigt med det som vi har i åtgärdsplaneringen, att investera mer i nya spår och göra mer av drift och underhåll. Men det kommer inte att räcka. Det krävs en bredare lösning än så. Inom kort kommer jag att lägga fram ett direktiv med ett uppdrag att titta mer på robusthet och uthållighet för godstransporter för sig och arbetspendling för sig.

Anf. 4 Pia Nilsson (S)

Fru talman! Tack för svaret! Läget är ju allvarligt. Ju flera tågstopp, desto mindre litar utländska kunder på att svenska företag kan leverera. Det säger representanter för svensk skogsindustri. 83 000 förseningstimmar plus alla inställda tåg som inte finns med i den statistiken urholkar naturligtvis förtroendet för svensk järnvägstrafik. I december var punktligheten för godstrafiken 48 procent. Då kan man förstå att näringslivet slår larm. Jag tycker inte att infrastrukturministern har lämnat något klart besked om vad man de facto tänker göra. Svensk export påverkas i allra högsta grad. Vi har gjort allt vad vi kan, säger Trafikverkets generaldirektör Gunnar Malm, men det har inte räckt till. Då undrar jag: Anser infrastrukturministern att regeringen har gjort allt vad den kan för att säkerställa tryggheten och garantin för att godstransporter kommer fram även vintertid?

Anf. 5 Catharina Elmsäter-Svärd (M)

Fru talman! Den förra vintern var extrem. Den här vintern kom om möjligt ännu mer tidigt och var ännu mer extrem. Till den här vintern fanns det bättre beredskap än till den förra. Ändå är det precis som Trafikverket säger: Det räckte inte till. Då ska vi också veta att den här vintern kom betydligt tidigare och var betydligt tuffare. Flera av de åtgärder som är på gång som också är bra för framkomligheten är till exempel snöplogstågen, som nu är på gång att komma och som kanske borde ha varit på plats tidigare. Det viktigaste är trots allt att vi måste ha mer kunskap om hur och på vilket sätt vi använder pengarna och hur de gör mest nytta. Vi har mer kunskap i dag än vi hade för kanske tre år sedan om hur behovet ser ut inte minst på reinvesteringssidan. Vi har långa sträckor längs med våra stambanor där vi har en påtaglig brist på kraftförsörjning för att klara ökad kapacitet. Ett av de viktiga uppdrag som jag har just nu är att lyfta fram frågan och se problemen. Sedan ska vi återkomma med flera förslag än vad som redan har gjorts så här långt.

Anf. 6 Krister Hammarbergh (M)

Fru talman! Jag skulle vilja rikta en fråga till justitieminister Beatrice Ask. I dagarna kom det ut en departementspromemoria om olovlig fotografering. Bakgrunden är att Integritetsskyddskommittén lämnade ett förslag där man föreslog att det skulle införas ett nytt brott: olaga fotografering. Det är lätt att förstå skälen, när vi med ny teknik lätt kan ta bilder och även filma i smyg och dessutom med hjälp av ny teknik också kan sprida detta till många miljoner. Många människor kan uppleva det som mycket kränkande och uppleva att det innebär en kränkande situation som dessutom varar år efter år. Samtidigt har det kommit ganska kraftig kritik inte minst från representanter från medierna, yrkesfotografer och andra, som menar att deras arbetssituation och deras möjlighet att beskriva det som händer faktiskt reduceras. Finns det inte en risk att den svenska grundlagsfästa tryck- och yttrandefriheten hotas på grund av dessa förslag?

Anf. 7 Beatrice Ask (M)

Fru talman! Svaret är nej. Min bestämda uppfattning är att det förslag som nu finns i departementspromemorian inte står i strid med grundläggande regelverk. Förslaget tar sikte på fotografering eller filmning av enskilda personer i avgränsade utrymmen som sker på ett kränkande, påträngande sätt i syfte att kränka personen. Det är väldigt sällan professionella fotografer ägnar sig åt sådan fotografering. När Integritetsskyddskommittén, där man blev helt överens över partigränserna, lade fram sitt förslag tror jag att de tänkte på situationen med den unga tonårsflickan som vi hade ett ärende om som blev fotograferad av styvfadern i duschrummet genom att han hade lagt en filmkamera eller vanlig kamera i tvättkorgen för att kolla in hur hon såg ut i duschen och när hon gick på toaletten. Det fanns också några andra sådana exempel. Jag tror att det var bakgrunden till att det kändes att det fanns ett behov av att stävja den typen av aktivitet.

Anf. 8 Krister Hammarbergh (M)

Fru talman! Samtidigt har det förts fram i debatten att detta kan vara förslag som syftar till att freda politiker eller tjänstemän i deras yrkesutövning, att det tar sikte på att det är just där som medierna upplever en begränsning. Ligger det någonting bakom detta i förslaget?

Anf. 9 Beatrice Ask (M)

Fru talman! I dag finns det inte undantag för journalister. Men vi har en lagstiftning om till exempel olaga intrång, och där har domstolarna i sina domskäl många gånger tagit hänsyn till att det har funnits ett försvarligt perspektiv eftersom man arbetar för en nyhetstidning eller något liknande. Man tar alltså redan i dag sådana hänsyn. Nu skriver vi in att just fotografering och filmning för nyhetsändamål, i utbildningssyfte och så ska vara undantaget. Tvärtom tydliggör vi alltså det vi ser i praxis i dag. Jag vill också nämna att medier och olika yrkeskategorier har egna etiska riktlinjer. Jag tror inte att det är svårare att följa en lagstiftning med den utformning som det här förslaget har än att hålla sig till de etiska riktlinjer som gäller redan i dag. Jag tror att vi framför allt har möjlighet att den här vägen stävja en del av den okynnesfotografering som sker därför att vi alla springer omkring med kamera i mobilen.

Anf. 10 Stina Bergström (Mp)

Fru talman! Jag vill ställa en fråga till infrastrukturministern. År 2012 träder den nya kollektivtrafiklagen i kraft, och marknaden öppnas än mer. Då kommer kommersiella bussbolag att kunna starta lokal och regional kollektivtrafik. Tanken är att kollektivtrafiken ska bli bättre med den nya lagen och att resenären ska sättas i centrum. Men den här veckan kan vi läsa i tidningarna att Göran Roos på Sveriges Kommuner och Landsting varnar för den röra i kollektivtrafiken som kommer att uppstå. Han varnar bland annat för att resenärerna kommer att drabbas hårdare av förseningar när det ena bolagets bussar inte inväntar det andra bolagets bussar. Min fråga är: Vad är det som kommer att bli bättre för en resenär som i dag gör en resa med ett bolag men som i framtiden kommer att få göra samma resa med två eller flera bolag?

Anf. 11 Catharina Elmsäter-Svärd (M)

Fru talman! Stina Bergström lyfter upp en fråga som kommer att bli absolut aktuell från och med nästa år, 2012. Redan i dag pågår ett ganska febrilt arbete hos dem som ska kallas nya trafikhuvudmän, oftast regioner eller landsting eller kommuner, i fråga om på vilket sätt de ska göra resandet bättre för så många resenärer som möjligt. Det finns i dag ett problem när man vill åka över länsgränser, som oftast är mer av ett administrativt hinder än det som vi som reser faktiskt upplever. I dag måste man för att få köra trafik få ett beslut och ett godkännande från regeringen. Det är inte så flexibelt. Med det här lyfter man blicken något mer, eftersom människor i dag i allt större utsträckning jobbar på andra ställen, i andra län, än där de bor. Tanken är, inte minst, att det ska vara smidigare att ha länsövergripande gränser, vilket är bra med tanke på arbetsmarknadsförstoringar. Men det handlar också om att hitta nya idéer som möter resenärernas behov. Det tror jag är bra.

Anf. 12 Stina Bergström (Mp)

Fru talman! Tack för svaret! Vi har i trafikutskottet fått flera brev från resenärer som i dag har erfarenheter av vad som kan hända när en operatör blir flera. Vi har bland annat fått brev från en arbetspendlare som i 14 år rest med tåg mellan Motala och Stockholm - där har vi länsöverskridande resor. Sedan 2008 trafikeras den sträckan av två bolag, vilket har orsakat brevskrivaren stora problem. På två år har till exempel kostnaderna för tågresorna ökat med 62 procent genom att man behöver köpa flera olika årskort. De olika tågens tidtabeller är inte längre samordnade. Enligt brevskrivaren väntar inte heller tågen på varandra, vilket leder till att tåget till Motala avgår tidtabellsenligt även om det försenade Stockholmståget i samma stund anländer vid perrongen i Hallsberg. Det är något som innebär att resenären tvingas vänta två timmar på nästa tåg till Motala. Jag undrar nu: Vad har blivit bättre för de här resenärerna när de får åka med två bolag i stället för ett?

Anf. 13 Catharina Elmsäter-Svärd (M)

Fru talman! Jag tror också att man ska vara väldigt medveten om att vi på tågsidan, när det gäller persontrafik i dag på våra spår, inte ännu har gjort en marknadsöppning. Det kommer först om ett år, det också. Det som Stina Bergström refererar till är oftast regioner som har upphandlat till exempel Östgötatrafiken eller Skånetrafiken. Då handlar det delvis om problem med kapacitetsbrist. För det som man vill i den lokala trafiken, för att kunna samordna resor, är att ha en garanti om att man kan få styva tider i tidtabellen. Pendlare vill kunna veta att de kan åka tio över och tjugo i varje timme. Men så ser det inte ut, i synnerhet inte på den sträcka som Stina Bergström refererar till. Där är det nämligen fullt när det gäller tågkapaciteten. Det går alltså inte att jämföra, rätt över, med bussen. Den nya kollektivtrafiklagen kommer snarare att vara ett mycket bättre hjälpmedel för att till exempel den resenär som har skickat brev från Motala ska hitta bättre lösningar tills det fullt ut fungerar på både spår och väg.

Anf. 14 Lars Tysklind (Fp)

Fru talman! Jag har en fråga till landsbygdsminister Eskil Erlandsson som är kopplad till reformeringen av EU:s gemensamma fiskeripolitik. De så kallade utkasten har blivit något av en symbol för misslyckandet med EU:s fiskeripolitik. Det har också väckt mycket starka folkliga reaktioner när människor ser hur man kastar tillbaka fullt användbar död fisk i havet - det finns naturligtvis orsaker till detta. För ca 14 dagar sedan lanserade FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation, FAO, de första världsomfattande riktlinjerna för hur man ska hantera bifångster och kasta tillbaka fisk. Den siffra som nämns i sammanhanget är 20 miljoner ton per år. Min fråga till ministern är: Tror ministern att FAO:s ställningstagande kan påverka processen inom EU, till exempel så att man kan skynda på processen för att få regelverket på plats?

Anf. 15 Eskil Erlandsson (C)

Fru talman! Svaret är ja. Jag är övertygad om att opinionsyttringar från enskilda och speciellt från organisationer och i än högre grad från organisationer som har tyngd, som FAO har, kan påverka det beslutsfattande som komma ska i Europeiska unionen kring vår gemensamma fiskeripolitik. Jag vill gärna i sammanhanget påtala att en av mina prioriteringar - det är därmed också en svensk prioritering - är att vi ska få ett utkastförbud i samband med reformeringen av vår gemensamma fiskepolitik i unionen. Det ska vi ha, tycker jag, av etiska skäl. Att slänga fullt användbar mat överbord är inte etiskt när människor i stora delar av vår värld inte kan eller får äta sig mätta alla årets dagar. Men det handlar också om att bidra med en biologisk mångfald.

Anf. 16 Lars Tysklind (Fp)

Fru talman! Jag vet mycket väl att Sverige och ministern prioriterar den här frågan. Jag behöver naturligtvis inte skicka med någon uppmaning om att man ska trycka på ytterligare i frågan, för är det någon fråga som Sverige och ministern har jobbat med så är det den här. Jag fick egentligen ett svar på det jag tänkte som följdfråga. Men ser ministern någon möjlighet att få till ett sådant ukastförbud före 2012, eller får vi sikta in oss på det, trots allt?

Anf. 17 Eskil Erlandsson (C)

Fru talman! Att under ett år som vi är inne i nu, 2011, göra förändringar av den karaktär som det här innebär ser jag som svårt. Min förhoppning står till den gemensamma fiskeripolitikens reformering, och den sker som bekant under 2012. Men samtidigt vill jag tillägga att det kring den här frågan, som för oss och många andra verkar alldeles självklar, inom Europeiska unionen finns ett starkt och stort motstånd. Därför vill jag gärna uppmana kammarens ledamöter, och organisationer som kammarens ledamöter kan vara en del av, att hjälpa oss i det här arbetet. Annars är det inte säkert att vi får det här ens i vår egen union.

Anf. 18 Sven-Erik Bucht (S)

Fru talman! Jag har en fråga till finansmarknadsminister Peter Norman. Riksbanken gjorde i våras, alltså 2010, en framställan om att det finns behov av en utredning kring det finansiella regelverket när det gäller lagstiftning med mera. Den här frågan behandlades först skyndsamt i finansutskottet. Riksdagen fattade också skyndsamt ett beslut i juni 2010, där man tillkännagav för regeringen behovet av att snarast tillsätta en utredning som ser över regelverket. Den här utredningen har också benämnts kriskommission. Min fråga till finansmarknadsministern är: Vilka är utnämnda i kommissionen? Vilka direktiv har kommissionen fått, och när kommer den att lämna förslag till förändringar?

Anf. 19 Peter Norman (M)

Fru talman! Det är väldigt behjärtansvärt att den här kriskommissionen kommer till stånd snabbt. Jag kan hålla med om att det har dragit ut lite grann på tiden. Nu har vi trots neddragningar i Regeringskansliets resurser lyckats baxa frågan så långt att det är väldigt nära ett beslut vad gäller både direktiv och personsammansättning i kommissionen. Jag hoppas därför att jag inom februari månad ska kunna förklara och redogöra för direktiven och sammansättningen i kommissionen.

Anf. 20 Sven-Erik Bucht (S)

Fru talman! Tack för svaret, ministern! Jag brukar kanske inte vara så väldigt kritisk, men den här gången måste jag faktiskt säga att det är häpnadsväckande att en så här viktig fråga drar ut så mycket på tiden. Sveriges riksdag fattade ju ett beslut redan i juni kring den här frågan. Det är av yttersta vikt att vi får en förändring av nationella regler i de här frågorna. Jag hoppas verkligen att det här nu hanteras med snabbhet, inte utdraget, så som det har varit i det här ärendet.

Anf. 21 Peter Norman (M)

Fru talman! Jag håller med om att frågan är viktig och kan också själv beklaga att detta inte kommit i gång tidigare. Jag tror alltså att vi är helt överens i frågan. Utredningen ska, kan man säga, undersöka skärningslinjerna mellan Riksbanken, Riksgäldskontoret och Finansinspektionens åtgärder vid en framtida kris, som vi hoppas inte kommer till stånd. Jag är alltså helt överens med Sven-Erik Bucht om att frågan är viktig och lovar att den kommer att behandlas så skyndsamt som möjligt.

Anf. 22 Désirée Pethrus (Kd)

Fru talman! Jag har en fråga till statsrådet Beatrice Ask som ju här svarar för hela regeringen. En fråga som många hör av sig till oss riksdagsledamöter om men som vi inte äger - regeringen äger den - rör ambassadnedläggningarna. Många trycker på. Strax före jul kom utrikesminister Carl Bildt till oss i utrikesutskottet och pratade om budgetläget, om att oppositionen tyvärr hade drivit igenom en stor budgetnedskärning - 135 miljoner måste UD ta. En ambassad som jag får mest påtryckningar om är den i Hanoi, Vietnam. Jag tycker att vi har investerat otroligt mycket i Vietnam. 17 miljarder i bistånd har vi satsat där. Nu har vi ett handelsutbyte omfattande ungefär 3 ½ miljard kronor med Vietnam. Jag tror att det är en hundraprocentig ökning av antalet svenska företag som startat verksamhet i Vietnam. Har regeringen gjort en konsekvensanalys, och kommer man att kunna titta på frågan en gång till?

Anf. 23 Beatrice Ask (M)

Fru talman! Jag vill tacka Désirée Pethrus för frågan. Det är inte så att regeringen är överlycklig över de krav som leder till att vi tvingas se över organisationen för ambassader, vilket vi måste göra eftersom riksdagen har beslutat om en neddragning av anslagen. Då krävs bland annat detta. Under förra mandatperioden gjordes en översyn av ambassaderna. En diskussion fördes. Det var också en del förändringar. Det är lite grann det underlaget som nu får ligga till grund för de förändringar som ganska snabbt är nödvändiga. Vi inser att vi, om riksdagens ambitioner står fast, kommer att behöva göra ytterligare nedläggningar framöver, så möjligheten att ompröva är något begränsad som det i dag ser ut. Det här är inte bra. Det är precis så som framförts. Våra ambassader är viktiga länkar både för bilaterala kontakter nationer emellan och, inte minst, för näringslivet och de kontakter som våra samhällen i vidare mening har med varandra men naturligtvis också för svenskar som behöver de här kontakterna. Jag kan ännu inte se några möjligheter till omprövningar.

Anf. 24 Désirée Pethrus (Kd)

Fru talman! Det bästa vore naturligtvis om oppositionen ändrade sig och lade fram en helt ny budget. Det är väl vad man skulle önska eftersom det här inte är bra för Sveriges utrikes relationer, på flera olika plan. Sett till Vietnam har vi nu kommit till läget att vi mer och mer kan trycka på när det gäller mänskliga rättigheter - detta vid sidan av det företagande som naturligtvis också är viktigt. När det gäller andra ambassader har man i stället bestämt sig för att komma tillbaka. Det kostar enormt mycket pengar eftersom markpriserna har höjts, medan den svenska ambassaden har ett mycket långt hyresavtal. Andra länder satsar nu mer på Vietnam, medan Sverige med all sin kredit - nästan alla vietnameser känner till detta - lägger ned ambassaden. Man undrar vad Sverige tänker, och man lyfter fram Sverige som en mycket viktig nation. Det här känns ohållbart, så frågan är: Går det inte att förhandla med oppositionen om en annan budget och att göra en ny konsekvensanalys?

Anf. 25 Beatrice Ask (M)

Fru talman! Det sistnämnda - hur riksdagen fattar sina beslut - är väl en fråga för riksdagsledamöterna att diskutera med varandra. För att återgå till frågan: Det här är ytterst besvärligt. Det som i sammanhanget är olyckligt när man tvingas göra neddragningar med ganska kort framförhållning är att en del aspekter som ibland är mindre relevanta tvingas med i bedömningen. Vi har en del ambassader som till exempel har kostsamma lokaler men där vi är bundna av långa kontrakt och annat. Där kan det bli konstigheter. Det är inte alltid så att den bedömning som kan göras i ett kortare perspektiv är den mest matnyttiga. Jag kan försäkra riksdagen om att om det är någonting som utrikesministern ständigt, höll jag på att säga, diskuterar med oss statsråd så är det de svårigheter som ligger i att göra sådana här bedömningar och avvägningar för att vi sammantaget ska ha en så bra utlandsförvaltning som det bara går att ha. I sakens natur ligger att en del förändringar är logiska utifrån den utveckling som sker i samhället. Det hela är i alla fall olyckligt och får besvärliga konsekvenser.

Anf. 26 Kenneth Johansson (C)

Fru talman! För många personer med rörelsehinder innebär bilen en stor frihet och en ökad tillgänglighet. Bilstödet är mycket viktigt och ger många möjligheter att anpassa bilen. Självfallet är det lika viktigt att det i vardagen fungerar med bilen. Jag får allt fler alarmerande rapporter om kommuner som tillämpar Transportstyrelsens nya föreskrifter och allmänna råd om parkeringstillstånd för rörelsehindrade på ett sådant sätt att enskilda upplever att reglerna skärps. Även om det inte ska vara en skärpning uppfattar många att det är så och ger också, tyvärr, många exempel på det. Min fråga till statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd är om också hon har uppmärksammat signalerna om att man i många kommuner upplever att det har blivit svårare för rörelsehindrade att få parkeringstillstånd och om statsrådet i så fall avser att följa upp frågan.

Anf. 27 Catharina Elmsäter-Svärd (M)

Fru talman! Jag vill tacka Kenneth Johansson för frågan. Också jag hör naturligtvis om nämnda reaktioner. Människor är oroliga. Det finns ett speciellt syfte med att människor ska ha möjlighet att få ett parkeringstillstånd. Det gäller då just den känsla som Kenneth Johansson beskriver, känslan av frihet att få röra sig även när man, som det ibland är, är förhindrad att göra det. Ett parkeringstillstånd ska innebära en garanterad plats närmare för att kunna komma ut och handla eller göra annat. Jag tror att det ändå är viktigt att komma ihåg att Transportstyrelsen inte har ändrat något eller gjort en skärpning. Men just för att kommunerna tillämpat detta så olika gjordes ett förtydligande. Ganska snart - i början av februari, tror jag - kommer jag att träffa ett flertal representanter som vill lyfta fram problematiken för mig. Jag tänker höra vad de har att förtälja.

Anf. 28 Kenneth Johansson (C)

Fru talman! Jag tackar statsrådet för det svaret. Jag tror att det är väldigt viktigt att ta de här signalerna på djupaste allvar. Vi har exempel från Gävle kommun och andra kommuner där många överklaganden i dag ligger. Det finns väldigt många och starka reaktioner på hur tillämpningen har utvecklats. Det här är ett kommunalt ansvar. Men då tillämpningen inte känns okej måste det vara viktigt för oss lagstiftare att göra en uppföljning. Av den anledningen tycker jag att det är bra att statsrådet träffar folk som ser det här i sin vardag och efter det gör en bedömning av om åtgärder behöver vidtas. Jag för min del tror att det är helt nödvändigt att göra en uppföljning.

Anf. 29 Catharina Elmsäter-Svärd (M)

Fru talman! Det finns flera angränsande saker just när det gäller möjligheten att få använda sin handikapparkering. Ibland står fordon parkerade där som inte alls borde finnas där vare sig de får eller inte - de har inget tillstånd. Tyvärr finns det en problematik i sammanhanget med en form av försäljning. Helt plötsligt har någon fått ett handikapptillstånd men på ett otillbörligt sätt. Det finns flera saker som gör det knepigt för människor som behöver ha den här parkeringsmöjligheten. Just därför tycker jag att det i grunden är bra att Transportstyrelsen har sett till att tydligheten blir större. Det kan inte vara så att man bedöms olika från kommun till kommun, så det i sig är det bra att man fått ordning på. Jag vet att Sveriges Kommuner och Landsting lyfter fram frågan, inte minst i perspektivet att de flesta kommuner, 90 procent, har avgiftsfrihet för parkering i de här tillståndsrutorna, vilket naturligtvis är bra. Jag kommer, som sagt, ganska snart att träffa ett flertal representanter.

Anf. 30 Kent Ekeroth (Sd)

Fru talman! Det har visat sig att de så kallade ensamkommande flyktingbarnen - det antalet har under senare tid ökat markant i Sverige och även i våra grannländer - i många fall är över 18 år. Exempelvis visade tandtester från Odontologiska fakulteten vid universitetet i Oslo 2009 att nio av tio minderåriga i själva verket var över 18 år. I Sverige har Migrationsverket i efterhand skrivit upp åldern i 15 procent av fallen. Trots detta gör Migrationsverket till exempel i Malmö inte längre några medicinska undersökningar för att avgöra åldern. I stället har man valt att göra djupintervjuer där man konsekvent hellre friar än fäller - detta enligt informatören Fredrik Bengtsson. Det finns metoder för att avgöra åldern genom att till exempel röntga tänder och handleder. Därmed kan fusk undvikas. Det måste rimligen ligga i allas intresse att systemet beivrar dem som försöker missbruka det. Min fråga är därför: Ämnar regeringen införa åldersbestämning för att säkerställa att vårt asyl- och flyktingmottagande inte missbrukas av sådana som påstår sig vara under 18 år fast de egentligen är över 18 år?

Anf. 31 Beatrice Ask (M)

Fru talman! Låt mig först säga att det här är en fråga som jag inte är expert på. Däremot har vi inom EU faktiskt ganska mycket diskuterat att en hel del barn fraktas runt i människohandel och annat med helt felaktiga ID-handlingar. Det handlar om att de inte heter det de sägs heta. Det handlar om att de kommer med familjer som de egentligen inte tillhör. Det kan handla om att de har fel ålder. Det här är naturligtvis helt missvisande för en ung människa. Man kan ju hamna i en situation där man för lång tid har helt fel identitet. Det kan naturligtvis leda till mycket elände. Jag tycker att det låter konstigt om man inte gör sitt yttersta för att de människor som hanteras av svenska myndigheter ska få en korrekt identitet. Men jag har inte sakkunskapen. Jag kommer naturligtvis att ta reda på detta.

Anf. 32 Kent Ekeroth (Sd)

Fru talman! Det är inte bara Norge som uppvisar en skrämmande statistik över hur stor andel som ljuger om sin ålder för att lura systemet. År 2009 testade Danmarks rättsmedicinska institut 120 så kallade ensamkommande flyktingbarn. Av de 120 personerna flyttades 71 direkt över till gruppen vuxna asylsökande. Därmed förlorade de den gräddfil till asyl som ungdomar under 18 år har även i Danmark. Ålderstest gjordes till exempel genom röntgen av tänder och handleder. Situationen i Sverige, att de som kommer ljuger om sin ålder, lär inte skilja sig speciellt mycket från den i Norge eller Danmark, vilket uppskrivningen av åldrarna som Migrationsverket gjorde vittnar om. Detta innebär att behovet av att åldersbestämma dem som påstår sig vara barn är stort. Med tanke på att barn får en gräddfil i Sverige, eftersom synnerligen ömmande omständigheter inte behöver vara av samma allvarliga tyngd för barn som för vuxna, måste sanningshalten i sådana påståenden kontrolleras. Genom att ljuga om sin ålder missbrukar de med andra ord vårt system för att lättare få uppehållstillstånd. Därför bör Sverige omgående införa en åldersbestämning som baseras på vetenskapliga metoder. Frågan är således: Hur kommer det sig att regeringen verkar vara nöjd med den slapphänta, naiva och okontrollerade hanteringen av så kallade ensamkommande flyktingbarn?

Anf. 33 Beatrice Ask (M)

Fru talman! Jag tycker inte, Kent Ekeroth, att jag gav uttryck för att jag kände mig väldigt nöjd med sakernas tillstånd om det är som du redovisar. Tvärtom har vi jobbat ganska intensivt inom mitt ansvarsområde med att förstärka säkerheten i pass och andra ID-handlingar. Det är ett bekymmer när barn och ungdomar ges fel identitet och vi inte har korrekta personuppgifter på personer. Tyvärr har vi väldigt många erfarenheter av att man försöker förstöra handlingar. Det är också otillständigt. Men jag är angelägen om att vi vet hur gammalt ett barn är, vilken familj det tillhör och så vidare. Det är ju hela vår identitet. Det är otroligt viktigt att man har korrekta uppgifter och att man arbetar med det. Interpol har också bedrivit och bedriver ett aktivt arbete för att öka säkerheten. Tyvärr har vi till exempel i Sverige haft alldeles för osäkra pass. Det finns mycket att göra på detta område. Men som sagt den detaljfråga som du tar upp måste jag få läsa på för att kunna ge ett korrekt svar på.

Anf. 34 Pyry Niemi (S)

Fru talman! EU betalar betydande belopp till Marocko för att spanska fiskare ska få fiska utanför Västsahara. Det är djupt olyckligt med tanke på att stora delar av de EU-bidragen inte hamnar hos Västsaharas befolkning, som dessutom befinner sig under ockupation. Just nu diskuterar EU-kommissionen att förlänga avtalet med Marocko. Det har förekommit en del otydligheter. Jag har trott att avtalet kanske inte kommer att förlängas utan snarare avslutas. I dagarna har jag dock fått information om att kommissionen sannolikt kommer att teckna ett nytt längre fiskeavtal med Marocko där europeiska fiskare får fiska i Västsaharas vatten. Det kommer också sannolikt att leda till att Marockos regering tar pengarna och de landar inte hos Västsaharas befolkning. Jag ställer frågan till landsbygdsministern: Hur tänker Sverige agera i den här väldigt viktiga frågan?

Anf. 35 Eskil Erlandsson (C)

Fru talman! Sverige har agerat i det här fallet. Regeringen ingav ett brev, om inte minnet sviker mig, under april månad i fjol, där vi delgav kommissionen de tyckanden och låtanden som vi har från den svenska regeringens sida för att förmå kommissionen att agera utifrån det. Därtill kan jag meddela kammaren att jag så sent som i måndags denna vecka besökte ansvarig kommissionär för att bland annat diskutera den här frågan. Ett av mina inspel var att vi skulle använda oss av de, ska vi kalla dem för svenska utgångspunkter som vi har, det vill säga att pengar som förmedlas till någon som man arrenderar rättigheter av ska komma befolkningen till del och ingen annan. Det ska också vara ett överskott på fiskemöjligheter så att man inte arrenderar ut någonting som inte finns att arrendera ut.

Anf. 36 Pyry Niemi (S)

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret. Det är dock fortfarande en massa otydligheter. Jag välkomnar naturligtvis ministerns inspel i Bryssel, men vi vill nog gärna se lite ytterligare aktivitet i frågan också. Det här är någonting som sker väldigt fort. Avtalet går nämligen ut i februari. Det är ingenting som vi kan hantera därefter. När avtalet väl är påskrivet är det för sent, som bekant. Jag utgår från att den svenska regeringen fortsätter den här aktiva insatsen. Det kanske till och med är så att de här EU-pengarna ska användas för omställning av de spanska fiskarna så att de faktiskt kan ägna sig åt något annat än att fiska ut Västsaharas vatten.

Anf. 37 Eskil Erlandsson (C)

Fru talman! Ett av skälen till mitt besök hos ansvarig kommissionär i måndags var bland annat att återigen diskutera den här frågan med ansvarig kommissionär för att försöka påverka henne så långt möjligt i, ska vi återigen kalla det för svensk riktning, det vill säga att pengarna ska komma folket till del. Rimligen bör arrendeavgifter betalas av den som nyttjar ett arrende. Gemenskapen borde egentligen inte betala den här avgiften över huvud taget, enligt min uppfattning. Därtill bör vi försäkra oss om att det finns en verklig fiskemöjlighet att tillvarata så att vi inte fiskar ut och överfiskar ytterligare ett av de vatten som finns i världen.

Anf. 38 Susanna Haby (M)

Fru talman! Jag har en fråga till EU-minister Birgitta Ohlsson. Under en månads tid har jag varje dag följt utvecklingen i Tunisien genom samtal med delar av min familj samt också sett på det som har framkommit i både internationella och nationella medier. Det är naturligtvis fantastiskt att folket självt har kunnat åstadkomma denna utveckling, där inget annat land eller någon politisk inriktning har varit delaktig. Det som oroar mig är det vakuum som uppstår när nu Ben Ali och hans familj är borta från makten och där det finns olika krafter såväl innanför som utanför Tunisien som är beredda att fylla det här tomrummet. Den politiska struktur som vi är vana vid i Europa finns inte, och de nya partier som växer fram är bara i sin linda. Jag tycker personligen att den temporära regeringen har åstadkommit en del och nu tar bra beslut. Man har till och med tillsatt kommissioner som ska komma till rätta med korruption, mänskliga rättigheter och få ordning på rättssäkerheten. Det visar att landet faktiskt är på rätt väg. Mycket återstår emellertid att göra och jag undrar: Vad vill EU-ministern göra för att också EU ska kunna vara behjälplig i det här arbetet? Tunisierna klarar nog inte detta själva, i alla fall inte kortsiktigt.

Anf. 39 Birgitta Ohlsson (Fp)

Fru talman! Jag vill tacka Susanna Haby för denna otroligt viktiga fråga. Låt oss hoppas att den frihetsrevolution vi ser inte bara i Tunisien utan i stora delar av Nordafrika är början på slutet för arabdiktaturerna. Det är också väldigt viktigt att vi i det politiska vakuum och den turbulens som har uppstått från EU:s sida verkligen har starkt fokus på demokrati och att stötta de goda krafter som finns. Det är mycket medelklass som har gått ut på gatorna, studentaktivister och starka sekulära krafter, vilket förstås är oerhört positivt. Viktigt att betona är också att det kommer att antas rådsslutsatser om Tunisien på utrikesministermötet i Bryssel på måndag. Jag kommer att representera regeringen på en frukost för de nordiska och baltiska utrikesministrarna, där vi också kommer att diskutera de här frågorna. Det handlar förstås om att Tunisien har haft ett associeringsavtal med EU sedan 1995 som man också måste titta närmare på och revidera.

Anf. 40 Susanna Haby (M)

Fru talman! Tack för de orden! Orsaken till upploppen var dyra matkostnader och arbetslöshet. På grund av revolutionen har människor mist sina arbeten. Än fler är arbetslösa och än fler har inte pengar till mat. Pengar får sändas från Sverige och övriga Europa. En femtedel av Tunisiens befolkning lever inte i Tunisien utan i Europa. Då är det än viktigare att EU är med och förstärker de goda krafter som finns med högkompetenta tunisier så att de kan användas i Tunisien. Korruptionen fanns inte bara i de statliga verken utan fanns överallt på både lokal och regional nivå. Det är oerhört viktigt att också vi i Sverige kan se balanserat på utvecklingen, att vi inte bara ser på den högsta politiska nivån utan även till människorna som bor där.

Anf. 41 Birgitta Ohlsson (Fp)

Fru talman! Susanna Haby har helt rätt i sin analys. Det är viktigt att titta på ett större reformprogram för Tunisien. Tunisien har förstås påverkats av koloniala band till exempelvis Frankrike, men det är viktigt att ta ett helhetsgrepp. Nu handlar det mycket om att matcha fram goda demokratiska krafter och se till att jasminrevolutionen blir hållbar och inte hamnar i fundamentalisters händer - att maktvakuumet går i rätt riktning. Jag var i Paris i går och talade på en Unescokonferens om yttrandefrihet och pressfrihet. Där var det många som diskuterade hur vi kan stödja inte minst oberoende journalister på plats. Vi vet att Tunisien har levt under en tvångströja rent mediemässigt under alla år med Ben Ali och tidigare Bourguiba. Det är viktigt att vi kan främja ett samhälle där det går att kritisera en makthavare och där det finns mat för dagen.

Anf. 42 Kerstin Engle (S)

Fru talman! Min fråga går till infrastrukturministern. De senaste dagarna har vi läst i medierna att Posten har tecknat avtal med landets tre största livsmedelskedjor. För många innebär det en försämrad service. I min hemkommun Ängelholm drabbas till exempel en kommundel som heter Strövelstorp. Det är en by som de senaste åren har haft en inflyttning och positiv befolkningsutveckling. Trots det har de stora kedjorna lämnat byn, och affärerna har tagits över av en fristående handlare. Nu mister han sitt avtal med Posten. Det får negativa konsekvenser för byns invånare, som nu måste ta bil eller buss till stan för att uträtta ärenden. Självklart får det också till följd att affärens försäljning kommer att minska. Det är bara ett av många exempel på orter som får försämrad service. Anser ministern att det är rimligt att så många invånare i Sverige nu får en sämre postservice? Vilka lösningar på problemet ser ministern?

Anf. 43 Catharina Elmsäter-Svärd (M)

Fru talman! Jag måste tyvärr påvisa min okunskap, även om jag personligen kan ha uppfattningar. Frågan om Posten ligger inte inom mitt ansvarsområde. Det är Anna-Karin Hatt som har Posten. Jag har numera bara de fyra trafikslagen. Posten är flyttad till Anna-Karin Hatt. Jag är ledsen men jag kan inte ge fler kommentarer än så, även om det naturligtvis är rimligt att människor ska ha tillgång till post.

Anf. 44 Kerstin Engle (S)

Fru talman! Justitieministern svarar ju för hela regeringen. Jag anser att förhållningssättet måste vara att Posten ska vara till för hela svenska folket. Varför ska Posten gynna de stora livsmedelskedjorna på de små handlarnas bekostnad? Att servicen på småorter blir sämre borde bekymra fler ministrar som sitter här i lokalen i dag. Vi hör ju ofta att hela landet ska leva. Det stadgas i postlagen att expeditions- och inlämningsställen ska ligga så tätt att användarnas behov beaktas. Men vi vet inte riktigt vad det innebär och hur det ska tolkas. Tycker ministern att ramarna för Postens avtal ska ses över? Det vore väl också vettigt att omförhandla postservicen så att fristående handlare kan behålla servicen om de är ensamma på orten.

Anf. 45 Beatrice Ask (M)

Fru talman! Det stora problemet är att Postens volym av ärenden har minskat under många år. Ett sätt att försöka se till att vi behåller service på flera håll har varit att på olika sätt knyta andra typer av verksamheter till den verksamheten. Det har gagnat landsbygden i stor utsträckning genom att vi har fått postkontor i affär, på bensinmack eller på andra ställen och det har fungerat väl. Jag vågar inte säga hur det senaste avtalet som nu nämns ser ut, men rimligen måste helheten vara att servicen ska öka. Det kan naturligtvis innebära att det på ett och annat ställe blir problem. Det måste man naturligtvis titta på. Vi har ambitionen att servicen ska vara rimlig oavsett var man bor. Sedan hör det väl till sakens natur att det är lite olika situationer i olika delar av landet när det gäller avstånd och annat. Rent principiellt tycker jag naturligtvis att det inte kan finnas något skäl i världen att utesluta möjligheterna att sluta avtal med enskilda handlare. Det här avtalet syftar naturligtvis till att öka servicen generellt, men det kan uppenbarligen leda till bekymmer på annat håll. Det måste vi naturligtvis diskutera.

Anf. 46 Helena Leander (Mp)

Fru talman! I måndags rapporterades i radion att EU-kommissionen riktar kritik mot den svenska djurskyddskontrollen. Efter att ha undersökt inspektioner av grisgårdar, hönsgårdar, djurtransporter och slakterier kritiseras bland annat att man inte når målen för antalet djurskyddskontroller, att de lokala inspektörerna saknar tillräcklig kunskap om djurtransporter och att det finns en risk för att ansvaret för djurskyddsfrågor faller mellan stolarna på slakterierna. Kommissionen kritiserar också att man inte upptäcker fall där för många djur pressas in i lokaler som egentligen inte är anpassade för fler djur eftersom man helt enkelt utgår från att djurägarna håller sig till det antal djur de har fått tillstånd för. Om vi i riksdagen stiftar lagar för att djuren ska få det bättre vill vi så klart att de ska följas ute i verkligheten, men det kräver att vi har en fungerande djurskyddskontroll. Min fråga är därför hur landsbygdsministern tänker att vi ska se till att vi får det.

Anf. 47 Eskil Erlandsson (C)

Fru talman! Jag kan notera att vi flyttade ansvaret för djurskyddskontrollerna i praktiken från den kommunala nivån till länsnivån för ungefär två år sedan. Vi gjorde det av flera skäl. Ett av skälen var att vi innan dess kunde konstatera att i ett fyrtiotal kommuner i landet skedde ingen kontroll över huvud taget. Det ansåg jag inte vara till fyllest. Nu har vi en rikstäckande kontroll. Under de två år som kontrollen har legat under länsstyrelsernas förvaltning har resurserna förstärkts för att få en adekvat tillsyn av rådande djurhållning i lantbruks-, fritids- och sällskapsdjurssammanhang.

Anf. 48 Helena Leander (Mp)

Fru talman! Vid omorganisationen sköt man tyvärr inte till tillräckligt mycket resurser från början. Antalet djurskyddsinspektörer minskade med en fjärdedel. Dessutom blev det en mer betungande administration när man gick över till statliga tungrodda datasystem så att tiden ute för inspektioner i djurens verklighet blev mindre. Det här är faktiskt ingenting som har blivit bra nu heller, även om det har skett vissa tillskott. Alldeles nyligen berättade Länsstyrelsen i Hallands län att av de 1 800 inspektioner man egentligen ska göra varje år hade man förra året hunnit med 31. Det är inte så många. Det är klart att det här sätter spår i djurens verklighet. Djuren kan inte själva slå larm. Därför är det otroligt viktigt att vi har en bra och fungerande djurskyddskontroll. Jag undrar fortfarande vad ministern ska göra. Det skulle också vara spännande att få höra en kommentar om den fråga som lyftes upp om de oklara ansvarsförhållandena vad gäller djurskyddet på slakterier där både Livsmedelsverket och länsstyrelserna är inblandade och där djuren riskerar att komma i kläm.

Anf. 49 Eskil Erlandsson (C)

Fru talman! Den sista frågan är en del av den utredning som handlar om djurskydd och kontrollverksamhet. Det är en utredning som kommer att presenteras under året. Vad beträffar resurser rent allmänt kan vi konstatera att vi i dag har ungefär 150 personer på helår som sysslar med djurkontrollverksamhet i vårt land. Ponera att vi har tillgång till 200 arbetsdagar. Kammaren kan räkna ut hur många möjligheter det finns att kontrollera i alla delar av Sverige som inte fanns tidigare, då det fanns ett fyrtiotal kommuner som över huvud taget inte hade någon resurs avdelad för att utföra den kontroll som ska ske - och den ska ske riskbaserat.

Anf. 50 Peter Hultqvist (S)

Fru talman! Jag skulle vilja anknyta till det som Pia Nilsson tidigare tog upp, nämligen godstrafikens problem. Vi behöver en ökad andel reinvesteringar på järnvägen i dag. Det finns stora brister när det gäller förslitna bandelar. Det är ett mångårigt eftersatt underhåll. Vi kan konstatera att man inom exempelvis SSAB har förlorat kunder på grund av situationen de två senaste vintrarna då man inte har kunnat vara säker på att komma med sina leveranser i tid. Det har fått den här typen av negativa effekter. Min bedömning efter att ha talat med både företag och Trafikverket är att vi har en kraftig förslitning av järnvägsnätet. Det behövs alltså en rejäl uppryckning i sammanhanget. Kärnproblemet är eftersatta reinvesteringar. Inom Trafikverket hade man förra året 2 miljarder att disponera på den punkten, och i år har man ca 1,5 miljarder. Är ministern beredd att föreslå höjda anslag till reinvesteringar?

Anf. 51 Catharina Elmsäter-Svärd (M)

Fru talman! Jag tror ändå att Peter Hultqvist och jag skulle kunna vara överens om att det är orimligt att alltid kunna garantera alla transporter oavsett vad som händer. Däremot är det som Peter Hultqvist lyfter fram oerhört viktigt: förtroendet efter vad som har skett de två senaste vintrarna när man jobbar med affärsrelationer, vilket dessa industrier och näringslivsföretag gör. Det handlar om att öka förtroendet på sikt. Jag var i Ludvika i går och träffade ABB, och jag träffade Boliden häromdagen. Jag vet att det är gruvor på gång i Grängesberg. Här handlar det om hur vi framöver och i framtiden på ett robust och hållbart sätt kan få en god transport av bland annat våra råvaror. Därför tittar vi just nu på hur underhållet ser ut, vad som egentligen behöver göras, hur vi får mest nytta för pengarna och hur vi kan få bra godsstråk med alla trafikslagen inblandade. Vi ska under detta år göra det tillsammans med näringen för att få bästa möjliga nytta.

Anf. 52 Peter Hultqvist (S)

Fru talman! Problemet är mycket att underhållspengarna i dag används i stort sett till akut felavhjälpning, så det går inte att bedriva ett långsiktigt planerat underhåll med de resurser som finns i dag. Jag upprepar att det förra året fanns 2 miljarder kronor till reinvesteringar och i år 1,4 miljarder. Det är klart att det skapar problem för företagen. Jag tror alltså att kärnan är att det måste till mer pengar för att man ska kunna klara en långsiktigt bra kvalitet på järnvägsnätet. Man kan gärna se över situationen, men det måste också finnas en medvetenhet om att ska vi upprätthålla kvaliteten krävs det reinvesteringar så att vi verkligen klarar av det här långsiktigt. Då håller det inte med dagens låga nivåer. 83 000 förseningstimmar förra året och en punktlighet på 48 procent i december säger någonting om hur akut situationen är, och då måste det till åtgärder och ekonomiska medel.

Anf. 53 Catharina Elmsäter-Svärd (M)

Fru talman! Jag tror att det är bra att vi alla kan idka lite självkritik. Går vi tillbaka till den trafikplanering och infrastrukturplanering som fanns tidigare år ser vi att det tyvärr saknades 65 miljarder kronor för att kunna göra alla de insatser som säkert hade behövts. Vi har ett eftersatt underhåll både när det gäller järnvägen i stort och när det gäller reinvesteringar. Just därför har den här regeringen både under förra mandatperioden och för den kommande planperioden höjt anslagen till drift och underhåll, och det är drygt 5 miljarder per år i stället för tidigare 3,8. Men det ligger ändå en poäng i det här, Peter Hultqvist. Vi behöver titta ännu djupare i detta, för vi har nu mer kunskap om hur det ser ut när det gäller vår kraftförsörjning och bärigheten för att få robusthet över tid. Det är precis det vi tittar på nu. Det är möjligt att vi ska hantera drift och underhåll årsvis i stället för att ligga på långa planeringar, för att ha en bättre och större flexibilitet.

Anf. 54 Gustav Nilsson (M)

Fru talman! Min fråga går till landsbygdsminister Eskil Erlandsson och handlar om vildsvinsstammen i landet som har ökat snabbt under senare år. Följderna av den växande vildsvinsstammen är bland annat ökade skador på åker- och jordbruksmark, skador som har lett till ökade kostnader för den enskilde markägaren, som inte har någon större möjlighet att få ersättning för detta. Riksdagen har beslutat att vi ska ha en vildsvinsstam i landet, men den stammen måste vara i balans med naturen och inte växa okontrollerat, vilket drabbar markägare och innebär ökade viltskador, större risk för trafikolyckor med mera. Regeringen har vidtagit en hel del viktiga åtgärder för att vi ska få en balanserad vildsvinsstam, ökad samverkan mellan jägare, markägare, myndigheter och så vidare. Men den växande vildsvinsstammen har blivit ett landsbygdsproblem, i alla fall på vissa håll i landet. Min fråga till ministern är: Vilka åtgärder är landsbygdsministern beredd att vidta för att vi ska få en mer balanserad vildsvinsstam i landet?

Anf. 55 Eskil Erlandsson (C)

Fru talman! Det är bara att instämma i ledamotens frågeställning. Lokalt är den här problematiken stor, för att inte säga riktigt stor. Det krävs ökad samverkan mellan jägare, jägarnas organisationer, lantbruket och lantbrukets organisationer även fortsättningsvis. Därtill har vi i omgångar fattat beslut om underlättandet av jakt efter denna viltart. Det är numera till exempel möjligt att använda fällor. Det var det inte tidigare. Nu är det möjligt att använda fast belysning så att det går att jaga under dygnets alla timmar. Det var det inte tidigare. Det beslut som träder i kraft under innevarande år är åtgärden att underlätta avsättning av det kött som kan komma från denna viltart. Jag ser det som en stor möjlighet att utöva jakt, av det skälet att det så här långt har varit svårt att få avsättning för köttet.

Anf. 56 Gustav Nilsson (M)

Fru talman! Jag tackar landsbygdsministern för svaret. Det är bra att regeringen uppmärksammar problemet med den ökande vildsvinsstammen och att det sker en spridning över landet. I mitt hemlän Blekinge har vi sett en snabb ökning den senaste tiden. Det finns säkert ingen enkel lösning på den här problematiken. Det är bra med samverkan, och den kan naturligtvis fullföljas och utvecklas ännu mer. Min följdfråga är: Om nuvarande insatser ändå inte räcker till, vilka ytterligare förslag skulle kunna vara möjliga under mandatperioden? Är det en översyn av lagstiftningen eller exempelvis nya former och metoder för själva jakten, hjälpmedel, lampor på vapen och så vidare? Kan vi lära någonting av andra länder och hur man gör där för att klara avskjutningen så att vi får en balanserad vildsvinsstam?

Anf. 57 Eskil Erlandsson (C)

Fru talman! Utöver det jag sade tidigare tog jag för någon månad sedan initiativ till att kalla ihop berörda läns landshövdingar, lantbrukets organisationer och jägarnas organisationer för att vi tillsammans skulle diskutera den problematik som finns på många håll i vårt land, en problematik som är synnerligen besvärande för drabbade lantbruksföretag men också för andra verksamheter som drabbas av detta. Min bedömning, på den direkta följdfrågan, är att det inte behövs några ytterligare förändringar av vår lagstiftning, av det skälet att den är så pass öppen att det är möjligt att jaga den här viltarten året runt och dygnet runt. Det finns ingen annan viltart som får jagas på det sättet. Däremot kan det i förordningssammanhang behöva göras justeringar och förändringar, men jag tror inte att vi behöver gå till riksdagen med de sakerna.

Anf. 58 Roger Haddad (Fp)

Fru talman! I dag uppmärksammar vi Förintelsens minnesdag, och vi ledamöter har tillsammans uppmärksammat hur romer och judar behandlades under andra världskriget. Men när vi diskuterar med unga romer lyfter de inte så mycket fram situationen i sina kommuner, utan främst den utveckling på europeisk nivå som de är rädda för. Ungern har nu tagit över ordförandeklubban i Europeiska unionen, och en av de prioriterade punkterna är just en romastrategi. Jag vill ställa frågan till statsrådet Birgitta Ohlsson vad den strategin går ut på och om regeringen bedömer att det är en bra ambitionsnivå i strategin.

Anf. 59 Birgitta Ohlsson (Fp)

Fru talman! Jag vill instämma i Roger Haddads uppmaning att uppmärksamma Förintelsedagen. I dag är det exakt 66 år sedan 22:a divisionen av Röda armén befriade Auschwitz. Vi ska också komma ihåg att det var 20 000 romer som gasades ihjäl i Auschwitz. Hundratusentals romer blev mördade av nazisterna under andra världskriget. Jag ska själv tala på en manifestation om en timme vid Raoul Wallenbergs torg. Romerna är den största minoriteten i EU-länderna i dag och den minoritet som definitivt behandlas allra sämst. Mot den bakgrunden och mot bakgrunden av att romerna är förtryckta och diskriminerade i Ungern på samma sätt som på andra håll i Europa är det positivt att den ungerska regeringen har valt att lägga fram en romastrategi. Beslut kommer först att tas i slutet av juni då hela strategin läggs fram, men vi kommer förstås att diskutera frågan under våren. Jag var i Budapest för två veckor sedan och träffade både en människorättsorganisation som jobbar med romer och den statssekreterare som är ansvarig.

Anf. 60 Roger Haddad (Fp)

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Vi träffar som sagt många romska föreningar och organisationer, och under hösten startade vi ett nätverk för romska frågor i riksdagen. Det finns alltså ett brett tvärpolitiskt engagemang, och därför tycker vi att det är viktigt att kunna koppla tillbaka till romska ungdomar hur Sverige ställer sig nu när frågan är på europeisk nivå. Kommer vi att få med oss länder som till exempel Frankrike eller kommer de att kommer att förhindra den här typen av insatser? Åtgärder behövs för att lyfta upp och förbättra romernas villkor.

Anf. 61 Birgitta Ohlsson (Fp)

Fru talman! Jag applåderar nätverket som Roger Haddad med flera har skapat i riksdagen. Det är viktigt att vi också i detta parlament står upp för humanismens krafter och motverkar diskriminering, inte minst på EU-nivå. Vi har inte fått en komplett plan ännu för romastrategin. För oss är det viktigt att man talar om mänskliga rättigheter - det måste vara en bas - men det får inte bli en diskussion om enbart socialt och ekonomiskt utanförskap. Många EU-länder diskriminerar nämligen romer från statligt och kommunalt håll. Till exempel får romska barn som är fullt friska gå i skolor för gravt funktionshindrade och förståndshandikappade barn, och det finns en systematisk diskriminering där romer inte har tillträde till hälso- och sjukvård på samma sätt. Det är viktigt att betona att det är de länder där romerna är medborgare som har huvudansvaret för att se till att alla människor har samma frihet, rättigheter och skyldigheter. Men vi måste också jobba med detta på EU-nivå så att detta stärks. Där är Sverige och inte minst jag själv mycket pådrivande.

Frågestund