Frågestund

Frågestund 26 november 2009
Hoppa över anförandelistan

Anförandelista

  1. Hoppa till i videospelarenMona Sahlin (S)
  2. Hoppa till i videospelarenFredrik Reinfeldt (M)
  3. Hoppa till i videospelarenMona Sahlin (S)
  4. Hoppa till i videospelarenFredrik Reinfeldt (M)
  5. Hoppa till i videospelarenLars Ohly (V)
  6. Hoppa till i videospelarenFredrik Reinfeldt (M)
  7. Hoppa till i videospelarenLars Ohly (V)
  8. Hoppa till i videospelarenFredrik Reinfeldt (M)
  9. Hoppa till i videospelarenPeter Eriksson (Mp)
  10. Hoppa till i videospelarenFredrik Reinfeldt (M)
  11. Hoppa till i videospelarenPeter Eriksson (Mp)
  12. Hoppa till i videospelarenFredrik Reinfeldt (M)
  13. Hoppa till i videospelarenGunnar Andrén (Fp)
  14. Hoppa till i videospelarenFredrik Reinfeldt (M)
  15. Hoppa till i videospelarenAnnie Johansson (C)
  16. Hoppa till i videospelarenFredrik Reinfeldt (M)
  17. Hoppa till i videospelarenHans Wallmark (M)
  18. Hoppa till i videospelarenFredrik Reinfeldt (M)
  19. Hoppa till i videospelarenAnders Andersson (Kd)
  20. Hoppa till i videospelarenFredrik Reinfeldt (M)
  21. Hoppa till i videospelarenTomas Eneroth (S)
  22. Hoppa till i videospelarenFredrik Reinfeldt (M)
  23. Hoppa till i videospelarenHillevi Larsson (S)
  24. Hoppa till i videospelarenFredrik Reinfeldt (M)
  25. Hoppa till i videospelarenAnders Ygeman (S)
  26. Hoppa till i videospelarenFredrik Reinfeldt (M)
  27. Hoppa till i videospelarenPeter Rådberg (Mp)
  28. Hoppa till i videospelarenFredrik Reinfeldt (M)
  29. Hoppa till i videospelarenKatarina Brännström (M)
  30. Hoppa till i videospelarenFredrik Reinfeldt (M)
  31. Hoppa till i videospelarenFredrik Lundh (S)
  32. Hoppa till i videospelarenFredrik Reinfeldt (M)
  33. Hoppa till i videospelarenLars-Arne Staxäng (M)
  34. Hoppa till i videospelarenFredrik Reinfeldt (M)
  35. Hoppa till i videospelarenMikael Damberg (S)
  36. Hoppa till i videospelarenFredrik Reinfeldt (M)
  • Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 36

Anf. 38 Mona Sahlin (S)

Fru talman! Svensk fordonsindustri, dess kunnande och dess kompetenta personal betyder oerhört mycket, inte bara för underleverantörerna inom bilindustrin utan också för övrig industri och stora delar av svensk tjänstesektor. Saab är betydelsefullt, inte bara för Trollhättan utan också för stora delar av svensk industri. I dag står tusentals jobb på spel. Tusentals löntagare behöver se att deras regering är aktiv och försöker hitta lösningar precis som alla andra regeringar med bilindustrier i sina länder. Jag tror på svensk industri och på att den verkligen hör till framtidens moderna, viktiga, tillväxtskapande jobb. Att sätta jobben först förutsätter att man också satsar på att utveckla svensk industri. I över ett års tid har vi fått höra vad regeringen inte vill göra. Man vill inte använda fordonspaket. Man vill inte utveckla branschprogram. Man vill inte inrätta skrotningspremier. Man vill inte utveckla utbildningsinsatserna i industrin. Jag tror inte att det bara är jag som nu vill veta vad regeringen vill göra för att utveckla svensk industri.

Anf. 39 Fredrik Reinfeldt (M)

Fru talman! Vi har riktat in oss på människorna. Det bör man göra. Vi har ansvar för det. Vi har byggt ut utbildningssystem. Vi har byggt ut möjligheterna till omställning i ett Sverige som går igenom en mycket svår kris. När vi summerar från det att vi lade budgeten för 2009 fram till nu är det en utbyggnad med över 180 000 heltidsplatser i utbildning och i omställningsstöd. Det finns i hela Sverige. det finns inte minst i Västsverige. Så fungerar den svenska modellen för mig. Det är ett stöd för att kunna komma vidare i livet, till utbildning, till ett annat arbete. Så mötte vi varslen på Volvo. Så ska vi naturligtvis vara beredda att möta en svår situation, om den uppstår, kring Saab. Det är vårt svar. Vi är inte beredda att äga Saab. Jag vet inte vad oppositionens svar är. Det låter som om det finns en helt annan agenda och helt andra åtgärder. Ni får presentera dem. Jag tror mycket på den här inriktningen: Ge omställningsstöd, stöd människorna i en svår process, men köp inte upp bilföretag med välfärdens pengar.

Anf. 40 Mona Sahlin (S)

Fru talman! Nu fick vi ännu fler exempel på vad regeringen inte vill göra och vi fick några exempel på utbildningsinsatser som är färre för vuxna än vad de var under högkonjunkturen. Vi fick också exempel på regeringens politik som har lett till att Sverige halkar efter och till att arbetslösheten är högre i Sverige än i Finland och genomsnittligt i EU. Om man verkligen inte vill sätta skattesänkningarna först, utan sätta jobben först, om man verkligen ser och förstår och har intresse för att svensk industri i dag är oerhört hårt drabbad, att 3 500 Saabanställda och minst lika många i underleverantörsledet drabbas, måste man inse att det är det som står på spel nu. Om de jobben försvinner, Fredrik Reinfeldt, innebär det 2 miljarder kronor om året i ökade utgifter och förlorade intäkter. Det är inte bara skattebetalarnas pengar. Det handlar också om de löntagare som nu behöver se att det inte bara är tal och passiva insatser och gamla åtgärder, sådant som bara har lett till färre jobb i Sverige. Om man vill sätta jobben först kan man inte köra fast i den gamla misslyckade politiken. Min fråga är vad regeringen är beredd att göra för att utveckla svensk industri - inte vad den inte vill göra.

Anf. 41 Fredrik Reinfeldt (M)

Fru talman! Jag hoppas att åhörarna lägger på minnet att Mona Sahlin, precis som Thomas Östros brukar göra, satsar på att svensk ekonomi är sämst i hela Europa. Det är deras besked till väljarna. När vi närmar oss valdagen ska vi se vem som har rätt. Jag hävdar att Sverige är väl rustat och kommer bättre ut än många andra länder i Europa. När vi kommer till september 2010 ska vi jämföra våra verklighetsbilder. Jag redogjorde för att vi bygger ut det som jag tycker är vårt ansvar. Det är 30 000 fler praktikplatser och 18 300 fler platser i yrkesvux och komvux. Det är 37 200 fler jobb i jobb- och utvecklingsgarantin. Det är 54 000 fler i jobbgarantin för unga. Det är 10 000 fler platser på universitet och högskola. Det är 4 500 fler platser i yrkeshögskolan. Det är åtgärder som Mona Sahlin hävdar inte existerar. Det är klart att de gör. Det är ett verkningsfullt instrument till stöd. Vi tror inte på att använda välfärdens pengar till industri- och subventionspolitik. Man räddar inte jobb och bilföretag med konstgjord andning. Det har vi testat i den svenska historien. Det räddar inte jobb. Det gör slut på skattebetalarnas pengar. Det gör att resurserna inte räcker till skola och sjukvård.

Anf. 42 Lars Ohly (V)

Fru talman! Jag har vid några tillfällen de senaste dagarna försökt att komma i diskussion med några av Fredrik Reinfeldts företrädare, framför allt från Näringsdepartementet. I går försökte jag få diskutera med statssekreterare Jöran Hägglund i P1-morgon, men hans villkor för att vara med var att vi inte skulle diskutera, utan intervjuas var för sig. I morse var jag inbjuden till SVT Morgon. De ringde och beklagade att Maud Olofsson hade satt som villkor för att komma att jag inte dök upp. När Maud Olofsson väl är där säger hon: Det här förtjänar ingen politisk debatt. Hon menar då Saab och den industrikris som Västsverige, och hela Sverige, går igenom. Jag menar att det inte förtjänar någon politisk pajkastning, men det förtjänar banne mig ett samtal. Det här är allvarligt. Att liknöjt tala om att man har satsat lite grann på utbildning så att man nästan når upp till de siffror som var under högkonjunkturen duger inte, Fredrik Reinfeldt. Vi behöver samla oss nu. Vi behöver göra något för att rädda jobben. Vi behöver göra något för Saab.

Anf. 43 Fredrik Reinfeldt (M)

Fru talman! Inledningsvis kan jag säga att jag hade informationen att Lars Ohly skulle vara här i dag. Jag kom ändå. Jag är beredd att ta diskussionen också i sakfrågorna. Jag vet ännu inte vad påståendet att man vill rädda jobb innehåller från vänstersidan. Vem vill inte rädda jobb? Berätta hur det går till. Min bild är att om man ska överleva i en bilbransch och fordonsindustri med överkapacitet i Europa och världen får man vara kostnadseffektiv och konkurrenskraftig. Det avgör vi inte i Sveriges riksdag. Det tror inte jag. Om någon på vänstersidan tror det får ni tala om att ni gör det och beskriva vilka åtgärder ni i så fall är beredda att sätta in. Jag tror på en svensk modell med stöd till omställning. Satsa på människorna, satsa på deras utbildning, på deras kompletteringsutbildningsmöjligheter och på deras möjligheter att komma vidare på arbetsmarknaden. Många tusen varslades på Volvo förra hösten. Då lät det likadant: Nu handlar det om jobben. Nu är det dags. För några veckor sedan var jag på den arbetsförmedling som har hand om detta i Västsverige. Nu är det 700 kvar. Nära 80 procent av dem som varslades på Volvo förra hösten har kommit vidare i utbildning och annat arbete. Vi måste tro på vår svenska modell med stöd till omställning.

Anf. 44 Lars Ohly (V)

Fru talman! Jag är glad att riksdagen har det här instrumentet där vi kan ställa statsministern till svars. Just då kan inte statsministern smita eller ställa krav på att han ska delta när jag inte är med, så som näringsministern och statssekreteraren på Näringsdepartementet har gjort. Jag är intresserad av att man också kan diskutera. Jag har föreslagit att man ska samla alla som är berörda - Trollhättans kommun, fackklubbar, företagsledning, de som har varit intresserade av att gå in i Saab under processen och kanske också den politiska oppositionen - för att diskutera hur man skulle kunna samla sig kring grepp för att rädda inte bara Saab och de arbetstillfällen som riskerar att gå förlorade där utan alla arbetstillfällen över hela landet som hotas i underleverantörsindustrier och som innebär en industriell kris som kommer att påverka även de företag som lever kvar. Men det är inte statsministern eller hans företrädare på Näringsdepartementet beredda att göra. Jag tycker att det är sorgligt.

Anf. 45 Fredrik Reinfeldt (M)

Fru talman! Jag får intrycket att ni tror att man löser detta genom att ha sammanträden. Vi har utsett samordningsmän. Vi har samlat och varit på plats och diskuterat med berörda parter. Vi har gått igenom de stödåtgärder vi sätter in. Vi har dessutom historiska satsningar på infrastruktur, forskning och utveckling som har gjorts av denna alliansregering. Återigen: Vad är det ni föreslår som vi saknar? Var är era stora satsningar i era budgetalternativ som underbygger dessa påståenden om allt som ni ska rädda? Jag har inte sett något av det. De enorma satsningar som underbygger era beskrivningar finns inte i era budgetalternativ. Det är snarare så att ni försöker falsifiera att åtgärder som vi vidtar inte existerar. De är omfattande, och de bygger på volymåtgärder med olika inriktning till stöd för människor att kunna komma vidare. Om det är så att ni i grund och botten till slut ändå tycker att vi ska äga detta företag vill jag påpeka att det ägs av General Motors. Det är ett amerikanskt bilföretag. Jag anser inte att det är en kärnuppgift att med svenska skattepengar försvara amerikanska bilföretag. Jag vet inte om Lars Ohly har en annan uppfattning.

Anf. 46 Peter Eriksson (Mp)

Fru talman! Jag tänkte trots allt försöka mig på ett annat ämne. Det är nu bara ett par veckor kvar till klimatmötet i Köpenhamn och förhandlingar, utspel och rykten pågår för fullt. Många ställer stora förväntningar på ett politiskt ledarskap. Det är svårt att bedöma det läge som vi nu har. Statsministern ger inte heller alltid så uppmuntrande signaler. Vi fick ett negativt besked efter diskussionerna i USA när Reinfeldt kommenterade dem med att det nog inte var möjligt att uppnå ett bindande avtal eftersom USA säger nej. En annan bekymmersam signal fick vi när det plötsligt stod klart att förhandlingar hade skett mellan Danmark, Kina och USA om att ha ett nytt möte nästa år och därmed skjuta upp frågan om ett bindande avtal. Jag har två frågor. Stämmer det att regeringen har övergett målet om att få till stånd ett bindande klimatavtal i Köpenhamn? Min andra fråga är: Finns det ett gemensamt förhandlingsupplägg där alla EU:s medlemsländer är med?

Anf. 47 Fredrik Reinfeldt (M)

Fru talman! Vad försöker vi åstadkomma i Köpenhamn? Det är ett globalt svar på klimathotet. Kyotokretsen byggde på att en grupp av länder, som tillsammans täcker 30 procent av utsläppen, ville minska sina utsläpp och slöt ett avtal. Nu försöker vi få ett globalt svar där alla ska vara med. Det gör att vi möter många länder som inte vill binda detta legalt inom ramen för ett internationellt bindande avtal, bland andra USA, men det finns fler. Det har inte varit den svenska positionen eller EU:s position. Men om vi nu ska få ett globalt svar har även de andra en röst, och de har denna synpunkt. Det gör att vi försöker få ett avtal som ska vara så pass bindande mellan oss att det också är någonting som länderna sedan följer, även om det kommer att ta en tid därefter att få det med legal verkan, bland annat genom den amerikanska senaten. Det är uppenbart för alla att vi där har en försening. Finns det inför detta ett EU-mandat? Ja, det antogs på toppmötet den 29-30 oktober ett särskilt EU-mandat om både finansiering och de åtaganden som vi är beredda att göra förutsatt att det blir jämförbara åtaganden från andra utvecklade delar av världen.

Anf. 48 Peter Eriksson (Mp)

Fru talman! Jag känner till att det finns ett upplägg från början. Men den andra frågan berodde på att det i alla fall från utsidan tycks som om Danmark förhandlar lite vid sidan av. Eller gör man det på uppdrag av ordförandelandet Sverige? Hur är detta synkroniserat? Det känns lite grann som om olika länder frifräser med egna förhandlingar. Jag trodde att det var ordförandelandet som skulle förhandla för EU-ländernas räkning. Jag skulle därför vilja ha ett lite mer klargörande besked i den frågan. Beträffande den första frågan säger statsministern att vi ska försöka få ett så starkt avtal som möjligt. Men frågan är om det ska bli ett bindande avtal. Det är förhandlingstekniskt en rätt så viktig och central fråga. Är det fortfarande den linje som den svenska regeringen driver och försöker få igenom i Köpenhamn?

Anf. 49 Fredrik Reinfeldt (M)

Fru talman! EU:s linje är att vi ska ha ett bindande avtal. EU står ensamt för 13 procent av de globala växthusgasutsläppen. Det gör att vi inte ensamma kan lösa detta hot mot mänskligheten. Vi har ett samordnat och tydligt eget mandat, vi har reduktionsmål på 20 procents minskningar fram till 2020, och vi har sagt att vi är beredda att ta vår del av finansieringsansvaret när det gäller både tidiga anpassningsåtgärder och investeringsstöd för att minska utsläpp i andra delar av världen. Vad är skillnaden mellan Sverige och Danmark? Sverige är ordförande i EU. Danmark är ordförande för FN-processen, det vill säga de 192 ländernas process att försöka nå fram till ett avtal i Köpenhamn. Det gör att den danske statsministern har fått lyssna även på de intressenter som är utanför Europa. Där är det många som har invändningar mot ett legalt bindande avtal, trots att EU tycker annorlunda. Tydligast gäller det USA, men jag har mött liknande reaktioner i Indien. Vi vet att Kina har likartade synpunkter. Då har man tänkt sig att i brist på att kunna åstadkomma det bästa kan vi ändå inte acceptera att vi inte får någon typ av avtal som leder framåt. Det är det som Lars Løkke Rasmussen har försökt ge uttryck för.

Anf. 50 Gunnar Andrén (Fp)

Fru talman! Jag vill anknyta till Peter Erikssons fråga om klimatmötet och ställa en fråga om framtidens persontransporter och då särskilt höghastighetståg som en konkurrent till inrikesflyget. När jag ser statsministern erinrar jag mig att vi åkte tunnelbana och Roslagsbana gemensamt under flera år, och statsministern var lätt att känna igen på sin neddragna keps. Det var tider det. Nu vill jag ställa en fråga om hur man ska kunna minska flygets utsläpp. I dag vet vi att 3-4 procent av all produktion av olja i förädlad form går till flygbränsle. Det är väldigt mycket per flygpassagerare även om det är lite jämfört med det som vi använder till bilar. Elektriska tåg går väldigt fort; man kan köra dem i 250 kilometer i timmen eller mer, och de blir då en stark konkurrent. Jag vill fråga statsministern följande: När och på vilka sträckor kan vi av klimatskäl inom överskådlig tid vänta oss att få se höghastighetståg i Sverige?

Anf. 51 Fredrik Reinfeldt (M)

Fru talman! Först och främst är flyget mycket viktigt i klimatpolitiken. Det står för stora utsläpp. Vi har föreslagit att det ska föras in i utsläppshandeln i Europa för att på det viset sätta tryck på en minskad flygbränsleanvändning. Det har även kommit fram rapporter, bland annat enligt medierna i går kväll, om att man jobbar med att hitta alternativa bränslen som också kan användas för flygtransporter. Det tror jag är mycket viktigt. När det gäller infrastruktur har vi gjort såväl historiska satsningar på löpande underhåll som en närtidssatsning där vi tog alla de planer som var redo att sättas i verket för att finansieras som en del av våra krisåtgärder och som just nu genomförs på olika håll i Sverige och omfattar ökningar av ramnivån för tiden fram till 2021. Vi har bett att få en återrapportering om vad detta kan tänkas täcka. Vi har ännu inte fått någon fullständig sådan. Men jag vill inte antyda att jag är säker på att detta ofta omhuldade projekt som handlar om höghastighetståg ryms därför att det är ett mycket kostnadskrävande projekt. Det har varit viktigt att faktiskt höja nivån på underhållet som har varit eftersatt i landet och att över hela landet få fram täckande investeringar. Sedan får vi se vad det finns kvar för idéer om höghastighetståg.

Anf. 52 Annie Johansson (C)

Fru talman! Unga människor i Sverige har väldigt svårt att få fotfäste på den svenska arbetsmarknaden. Unga människor har i gengäld både drivkraft, kunskap och många drömmar. Men månader och ibland år av arbetslöshet leder till psykisk ohälsa och till större svårigheter att ta sig in på arbetsmarknaden. Ofullständiga betyg, en diskriminerande arbetsrättslagstiftning och höga ingångslöner skapar enorma trösklar för unga människor när de ska ta sig in på arbetsmarknaden. Centerpartiet har lagt fram förslag om lärlingslöner och avstampsjobb som innebär att man under ett år faktiskt får ett jobb men med lite lägre lön. Enligt en opinionsundersökning i veckan av Novus Opinion tycker nio av tio ungdomar att detta är en sjyst grej för att faktiskt få in en fot på arbetsmarknaden. Min fråga till statsministern är vilka åtgärder regeringen vidtar för att skapa jobb just till unga för att bryta den långsiktiga trend som har varit både under socialdemokratiska regeringar och under denna regering.

Anf. 53 Fredrik Reinfeldt (M)

Fru talman! Först och främst har vi ungefär 1,2 miljoner ungdomar i åldern 15-24 år. Ungefär 150 000 av dem är enbart öppet arbetslösa. Vi ska notera att vi just nu har historiskt höga tal när det gäller antalet 19-åringar, vilket gör att vi har ett stort utflöde som bygger på dessa höga siffror. Ett grundläggande problem har varit att den svenska skolan inte har haft tillräckligt bra kvalitet. Vi har fortsatt en för stor andel av varje årskull som faktiskt inte går ut med godkända betyg. Då är det svårt att klara sig på en krävande arbetsmarknad. Vi har som regering sänkt kostnaden för att anställa någon som är under 26 år. Vi har faktiskt halverat arbetsgivaravgiften för att anställa någon som är under 26 år. Vi har också förstärkt insatserna för att få bättre kvalitet både i grundläggande utbildning och i högskole- och universitetssystemet, vilket vi tror är långsiktigt rätt sätt att möta detta. Jag ska gärna diskutera med Centerpartiet vad som är framtida kloka avvägningar när det gäller detta i olika sammanhang när vi närmar oss nästa val. Vi har lagt en grund, givet att det i varje lågkonjunktur som vi nu upplever oftast blir svårt för ungdomar. Dock ska sägas en sak om Sverige. Vi har avvikande korta arbetslöshetsperioder för unga människor. Det skiljer oss från många andra EU-länder.

Anf. 54 Hans Wallmark (M)

Fru talman! Om drygt fem veckor avslutas det svenska ordförandeskapet inom EU. Lissabonfördraget har antagits i alla 27 medlemsstater, och det har gått att samla gemensamt stöd bakom de kommande årens EU-ledare. Bra jobbat, statsministern! Nu väntar klimatmötet i Köpenhamn. I det något mindre har Sverige under de senaste åren haft ordförandeansvar både i Europarådet och i Nordiska rådet. Ett litet land kan göra mycket. Men kanske kan mer göras inför framtiden, och då inom ramen för det nordiska, fem länder med en delad värdegemenskap. I debatten har det förekommit förslag om närmare band. Låt oss bortse från tanken på en gemensam monarki, även om det för närvarande finns en drottning Margrethe tillgänglig. Men Norden skulle kunna uppträda som en röst vid exempelvis G20-möten eller i andra stora sammanhang. Nog är väl vi en röst värd att lyssna på?

Anf. 55 Fredrik Reinfeldt (M)

Fru talman! Vi kan konstatera att de fem nordiska ekonomierna tillsammans är en mycket stor del av världsekonomin. Vi är betydelsefulla. Den kris vi just har genomgått har dessutom varit av stort intresse världen över därför att det varit stor oro kring Östersjön. Mycket av diskussionerna har handlat om hur de finansiella marknaderna och förutsättningarna ser ut i vår absoluta närhet. Det har vi haft som en synpunkt när man i G20 - som är det format som världen just nu har valt för att föra dessa samtal - för dessa samtal utan representation från något av de nordisk-baltiska länderna. Nu har det varit annorlunda det här halvåret. Men det är bara i kraft av det svenska EU-ordförandeskapet som jag och Anders Borg har kunnat vara närvarande under förhandlingar under den här hösten. Vad vore enklare än att säga till Sveriges riksdag att vi tycker att det ska finnas fler nordiska eller till och med svenska röster i de här sammanhangen? Men jag ska också ärligt rapportera att diskussioner som förs runt om i världen inte gäller om vi ska ha fler europeiska stolar och röster utan hur vi ska få dem att bli färre. Vi får hålla emot dem som tycker att vi ska ha mindre representation av europeiska länder och omfördela det till andra delar av världen. Diskussionen lär fortsätta, men självklart behöver vi få vår röst hörd.

Anf. 56 Anders Andersson (Kd)

Fru talman! Min fråga till statsministern gäller infrastruktur och kommunikationer. Vi är medvetna om att olika delar av landet har klart olika förutsättningar när det gäller att stå i förbindelse med omvärlden. Bilden är ofta att problemen finns i norra Sverige och i norra Sveriges inland. Det är delvis en riktig iakttagelse. Men det finns undantag även där. Lycksele är ett glädjande sådant. De bekymmer som finns i Norrlands inland finns tyvärr på fler håll i landet. Det som inte alltid framgår när man talar om kommunikationer och infrastruktur är att det finns avsevärda bekymmer i sydöstra Småland och i Kalmar län där jag bor. Rikstrafiken har skapat en datamodell där varje kommuns förutsättningar mäts. I tidningen Dagens Samhälle redovisades förra torsdagen en Sverigekarta där stora delar av Kalmar län klassades som svårtillgängliga kommuner ur kommunikationssynpunkt. Min fråga till statsministern är: På vilket sätt kan regeringen genom en tydlig prioritering av satsningar i infrastrukturbesluten bana väg för ett rundare Sverige?

Anf. 57 Fredrik Reinfeldt (M)

Fru talman! När vi tillträdde 2006 fanns en lång rad projekt som hade utlovats men som vi inte hittade någon finansiering till. Vi hade ett gigantiskt luftslott att hantera inom infrastrukturen. Till det hade vi åratal av misskött underhållsverksamhet för både vägar och järnvägar. När krisen slog till, som jag tidigare nämnde, bad vi att få fram underlag för en särskild närtidssatsning. Det har också gjorts i en del andra europeiska länder. Man ber helt enkelt olika delar av landet att presentera det som är planfärdigt att börja göra direkt. Den listan var mycket lång. Efter förhandlingar beslutade vi att ge resurser till alltihop. Hela listan har vi nu finansierad. Vi har förhöjt underhållsåtgärder, och det täcker hela Sverige. När det gäller de långsiktiga investeringsplanerna till 2021 är det som jag sade i ett tidigare svar. Vi väntar fortsatt på underlaget. Det kommer att leda till både väg- och järnvägssatsningar över hela Sverige. Detta har möjliggjorts av att vi gjorde ett nivålyft i infrastruktursatsningarna i vår infrastrukturproposition förra hösten. Svaret ligger delvis i framtiden men också delvis i vad vi redan har gjort. Vi har höjt anslagen och tagit undan luftslotten och på det sättet skapat stabilare grund för utveckling över hela Sverige.

Anf. 58 Tomas Eneroth (S)

Fru talman! Under de senaste veckorna har vi kunnat följa regeringens och näringsministerns märkliga turer om det statliga bolaget Vattenfall. Vi har fått motstridiga besked om vilket ansvar Vattenfall har vid en tysk kärnkraftsolycka och olika besked om man ska sälja ut elnätet. Det är för den delen svårt att höra argument för det stora förvärvet av Nuon som innebär 100 miljarder i kolkraft. Man har talat om att investera i förnybart men förvärvat kolkraft. Från statsministern har vi hört att man vill sälja Vattenfall. Finansministern har sagt att en försäljning ligger långt ned på listan. Utbildningsministern har sagt att man borde sälja delar av Vattenfall och bygga kärnkraft medan näringsministern har sagt att man ska bygga förnybart och behålla Vattenfall. Vi har begärt ägardirektiv och en tydlig styrning av det statliga bolaget. Riksdagsmajoriteten har röstat ned oss i två års tid. Bär inte regeringen något ansvar för den förtroendekris som finns i Vattenfall? Kan man verkligen karakterisera regeringens politik på detta område som en tydlig ägarpolitik?

Anf. 59 Fredrik Reinfeldt (M)

Fru talman! Vattenfall är ett företag som har förändrats på senare år. Det beskrivs ofta i vår inhemska debatt som att det är ett nationellt företag som verkar i Sverige, men det är inte korrekt. Det är ett integrerat europeiskt energiföretag som finns i en lång rad länder och som har vuxit mycket kraftigt på senare år. Det är ganska klokt att tänka över att det företag som var på ett sätt förr är något annat i dag och att vi därför ställer oss frågan: Hur ska vi givet hur det nu ser ut utveckla en ägarpolitik och se på detta företag i framtiden? Vi är inte färdiga med de svaren. Jag efterlyser tydliga och raka besked från oppositionen ifall ni upplever er vara färdiga. Jag skulle bli mycket förvånad ifall ni var det. Detta är inte enkelt och ska inte beskrivas som enkelt. Däremot har vi inte givit de motstridiga beskeden. Tomas Eneroth kanske inte är den bästa uttolkaren av mina besked. Vi kanske får köpa att det ofta blir så i den politiska debatten. Jag redovisade precis det vi sade inför valet 2006. Vi tänker oss fortsatt ansvarstagande för Vattenfall i ett majoritetsägande. Det har inte varit aktuellt nu, givet hur marknaden har sett ut, att sälja. Men jag tror att det vore intressant för framtiden om alliansen går vidare med den överenskommelsen in i nästa mandatperiod. Fortsatt kontroll men ett minoritetsägande öppnar för fler att kunna komma in och ta ansvar för ett långsiktigt utvecklande av Vattenfall.

Anf. 60 Hillevi Larsson (S)

Fru talman! I krisens och nedskärningarnas spår växer nu överskuldsättningen. Det är alltfler som får betalningsanmärkningar, utmätning av sin egendom och till och med vräkning från sin bostad. Det är även barn som drabbas av detta när föräldrarna drabbas. Samtidigt finns det låneföretag som skär guld och utnyttjar desperata människor som inte har några pengar. De lånar ut ofta mindre belopp till dem. Men det blir mycket sammantaget om man tar många lån. Framför allt är det väldigt hög ränta. Det är rena ockerräntor. Det kan vara hundratals eller tusentals procent. Det kallas oftast inte ränta, men i längden får man betala många gånger mer än man lånar. Är det verkligen rimligt att dessa företag har miljoninkomster, som det faktiskt är fråga om, medan människor hamnar ännu djupare i skuldfällan? Vad tycker regeringen om detta, och vad gör regeringen åt problemet?

Anf. 61 Fredrik Reinfeldt (M)

Fru talman! Låt oss konstatera att det finns den här typen av fenomen med sms-lån och allt vad det kallas. I ett läge där räntan är nära nog noll och man på bostadslån knappt betalar någonting har vi fortsatt en del av marknaden som tar mycket bra betalt. Vi bör vara tydliga och öppna med den informationen. Vi ställer krav på att man ska presentera just effektiv ränta för att komma runt att man kallar det någonting annat. Men det har uppenbart funnits en kundkrets i alla fall. Det svåra är hur man ska utforma åtgärder mot någonting som är mycket olyckligt och som driver på många människor att hamna i svårigheter. Det är svårt att hitta den avvägningen i lagstiftning eller reglering. Kan man presentera något som kan fungera har vi varit intresserade av att föra den diskussionen. Det är för övrigt inte bara ett svenskt fenomen. Det har ingått i de diskussioner vi har fört om finanskrisens verkningar. Jag håller med om att detta är någonting som vi på alla sätt bör uppmärksamma och göra människor vaksamma på. Det finns väsentligt mycket bättre räntealternativ än de som ger effektiva räntesatser på dessa mycket höga nivåer som frågeställaren beskriver.

Anf. 62 Anders Ygeman (S)

Fru talman! Världen håller andan. Ska Köpenhamnstoppmötet bli den framgång som världen är i så stort behov av? Redan för ett år sedan sade statsministern att det inte skulle bli något bindande avtal. I stället för att ta ledningen skruvade statsministern ned förväntningarna. Under Reinfeldts ledning tog EU fram ett finansieringspaket som inte ens uppgår till en fjärdedel av vad Förenta Nationerna anser vara nödvändigt. Det är ett paket som vidgade förtroendeklyftan mellan fattiga och rika länder och som hotar möjligheten till framgång i Köpenhamn. Inte blev det bättre av att finansministrarna under Anders Borgs ledning gjorde alla konkreta åtaganden i närtid frivilliga. Vilka åtgärder tänker statsministern vidta för att återupprätta förtroendet mellan rika länder och utvecklingsländer?

Anf. 63 Fredrik Reinfeldt (M)

Fru talman! Det vi nu ser är slutet av en förhandling. Möjligen märkte jag tidigare än många andra att det fanns invändningar när det gäller just den legalt bindande karaktären. Det som Anders Ygeman beskriver är intressant. Jag har undrat hur det ser ut med betalningsviljan i oppositionens förslag i Sveriges riksdag. Till slut är det ju någon som ska betala alla dessa löften. Vi har ställt ut löften om 100 miljarder euro från den utvecklade delen av världen. Vi har sagt att vi ska ta vår del av ansvaret. Det kommer också att komma ned som en svensk nota. Menar oppositionen att ni har helt andra resurser i era budgetförslag än vad vi har för att späda på i ett land som dessutom har högst biståndsåtaganden i hela världen? Det som vi möter är ifrågasättanden från en lång rad länder om att detta måste kopplas till åtaganden från utvecklingsländer. Det är därför det är en förhandling. De vill ha mer pengar och mer resurser. Vi är tveksamma till att pengarna verkligen används för klimatomställning och vi är oroade för korruption. Det tycker jag är ett högst berättigat sätt att vara aktsam om skattebetalarnas pengar. Jag är förvånad över dem som inte tycker att det är en viktig aspekt.

Anf. 64 Peter Rådberg (Mp)

Fru talman! Även jag har en fråga om Saab. Det är väl ingen överdrift att säga att regeringen och näringsministern har varit oerhört passiva i Saabaffären från allra första början. Näringsministern uttryckte sig så här i Trollhättan för cirka ett halvår sedan: Ni får väl göra någonting annat här om Saab läggs ned, till exempel bygga vindkraftverk. Som miljöpartist kan jag tycka att detta är rätt okej, men det är ett uttryck som inte ger Saab och Trollhättan något speciellt stort hopp om framtiden. På tisdag kommer GM troligtvis att fatta ett beslut om Saabs, och för den delen Trollhättans, framtid. Det handlar ytterst om tusentals jobb i Trollhättan med omnejd och om ett klassiskt varumärke, Saab. Mina frågor till statsministern är: Anser statsministern att regeringens åtgärder i Saabaffären har gett de förväntade resultaten? Och vad gör regeringen just nu för att rädda Saab och de tusentals jobb som finns i Trollhättan?

Anf. 65 Fredrik Reinfeldt (M)

Fru talman! Miljöpartister får ursäkta, men nu är alltså Miljöpartiet upprört över att vi inte räddar bilföretag och möjligen antyder att vi i stället ska hålla på med vindkraftverk. Det trodde man inte att man skulle få höra! Jag tror inte att det är regeringens uppgift att rädda bilföretag på det sätt som antyds i alla dessa frågor. Är det detta ni menar? Ska vi äga? Ska vi förlusttäcka? Ska vi använda skolans och sjukvårdens pengar för att bygga förlusttyngda bilar? Är det Miljöpartiets förslag? Det är en rätt sensationell uppgift vi har fått här i dag. Jag tycker att välfärdens pengar ska gå till välfärd. Jag tycker att amerikanska ägare av svensk bilproduktion ska ta sitt ansvar. Om de inte är redo att fortsätta att äga detta företag ska de hitta en annan långsiktig köpare. Det kommer inte att vara de svenska skattebetalarna som står för det, åtminstone inte så länge vi har den här regeringen. (Applåder)

Anf. 66 Katarina Brännström (M)

Fru talman! Som ett led i regeringens regelförenklingsarbete har regeringen fattat beslut om en förenklad och förtydligad semesterlag. Den bygger på kollektivavtalens semesterregler. Den ska bättre anpassas till EG-rätten. Korttidsanställdas villkor förbättras också i det nya förslaget. I stort sett ska det vara samma förmåner som i den gamla lagen. Därför blev jag, och kanske några med mig, förvånade i går när vi kom och skulle gå in i riksdagen. Då var hela Riksgatan full med IF Metalls människor som protesterade mot det nya förslaget och ville stoppa det. Jag undrar vad det egentligen är som gäller. Det som står i IF Metalls papper är att det nya förslaget drabbar långtidssjuka och arbetsskadade. Så har inte vi andra uppfattat det. Jag undrar därför hur statsministern ser på det nya förslaget till semesterlag.

Anf. 67 Fredrik Reinfeldt (M)

Fru talman! Jag ska erkänna att jag inte i detalj har följt hur IF Metall eventuellt har beskrivit detta. Syftet med förslaget är att ge ökad flexibilitet inom ramen för hur vi har uppfattat att den svenska modellen ska fungera. Man ska mer lokalt anpassat kunna utforma reglerna till ett modernt arbetsliv. Jag tycker att det är ett mycket ansvarsfullt sätt att utveckla våra regelsystem. Vi tar fasta på den grund detta utgör och på människors behov av trygghet och långsiktighet. Men förslaget öppnar också för ökad flexibilitet. Förslaget har som sagt inte udden riktad mot någon utanför arbetsmarknaden. Det har inte varit syftet. I den delen är det i så fall en felaktig beskrivning. Hela syftet med regelförenklingen är dessutom att det ska vara lättare att vara företagare och önska att anställa så att vi kan få fler som får jobb. Det är det som är drivkraften bakom politikförändringarna.

Anf. 68 Fredrik Lundh (S)

Fru talman! Den 16 januari förra året antog Europarlamentet ett förslag till en strategi för barns rättigheter som effektivt ska främja och skydda barns rättigheter i EU:s inre och yttre politik. Det är bra med en EU-strategi för barns rätt, men det behövs mer. 78 miljoner européer är fattiga. 19 miljoner av dessa är barn. Det konstaterar EU-kommissionen i sin årliga sociala rapport. Sverige är ett av de länder som pekas ut där barnfattigdomen växer. Det är tydligt att barns rättigheter måste prioriteras högre och tydligare än i dag. Det mesta som EU beslutar om påverkar våra barn. Trots det är barn och barns rättigheter närmast osynliga i EU:s politiska beslut. För att se till barns bästa måste EU avsätta den tid, de resurser och det engagemang som faktiskt krävs. Min fråga till statsministern är: Är du beredd att föreslå att en EU-kommissionär med särskilt ansvar för barns rättigheter inrättas i den kommande kommissionen?

Anf. 69 Fredrik Reinfeldt (M)

Fru talman! Jag ska inte framställa det som att jag har ett inflytande som jag inte har. Det är inte min uppgift att tillsätta den kommande kommissionen. Det gör kommissionspresident José Manuel Barroso. Dessutom tror vi att han i absolut närtid kommer att presentera sin nya kommission. Exakt hur han har valt att väga av mellan olika portföljer känner jag inte till. Däremot förs det diskussioner av det slag som frågeställaren för fram om kopplingar mellan olika åtgärder och lågkonjunkturens verkningar. Arbetslöshet påverkar naturligtvis också förutsättningarna för barn och unga. Om vi har lågkonjunktur och ökad arbetslöshet syns det i sociala verkningar bland annat för barn och unga. Våra motmedel är naturligtvis en politik för full sysselsättning och förbättrad kvalitet i skola och i stödverksamheter för unga som far illa. Det är viktigt att ha det i alla länder, inte minst i Sverige.

Anf. 70 Lars-Arne Staxäng (M)

Fru talman! Under flera månader har vi med stor frustration bevittnat en kraftigt stegrad oro i ett antal förorter runt om i vårt land. Detta har som bekant resulterat i både skolbränder och, framför allt, ett stort antal bilbränder inte minst i Göteborg. Och detta pågår fortfarande mer eller mindre varje dag. Dessutom har man hindrat och fördröjt räddningspersonalen vid flera tillfällen. Det är kraftiga signaler på saker som inte är bra när människor och framför allt ungdomar enskilt eller i grupp tar till sådana här metoder för att markera sin existens eller sitt utanförskap. Detta är till stor del ett polisiärt problem, men självfallet är frågan större än så. Jag vill därför fråga statsministern: Vad gör regeringen för att förebygga, förhindra och komma till rätta med dessa problem och frågor?

Anf. 71 Fredrik Reinfeldt (M)

Fru talman! Detta är signaler om att vårt svenska samhälle inte är så perfekt som vi skulle önska att det vore. Det är för övrigt någonting som vi har sett som fenomen över tid; vi har problem med integration, vi har problem med brister i skolresultat och vi har problem med möjligheterna till eget bestämmande för alltför många också i Sverige. Vilken politik måste man föra mot detta? Vi måste ha en skola som inte släpper igenom barn och ungdomar utan tydligare se till att de har de kunskaper som krävs för att klara sig i det svenska samhället. Vi måste ha en arbetslinje i vår politik som riktas in på grupper som står utanför och som har svårt att hävda sig i arbetslivet. Vi måste ha en politik som sänker trösklar på ungefär det sätt som vi genomför. Men jag tror också att rättsväsendet har sin roll. Att komma in med sirener och utryckningsbilar i områden bidrar inte till lugn och stabilitet. Det gör däremot närvarande poliser som är verksamma över tid. När vi nu bygger ut den svenska poliskåren har vi bland annat kunnat göra det genom att öppna nya poliskontor. Jag har besökt en del av dem. De finns i Hallunda och Ronna. De finns också i Göteborg. Att lära känna ungdomar är ett sätt att mer långvarigt kunna arbeta och agera brottsförebyggande.

Anf. 72 Mikael Damberg (S)

Fru talman! Köerna i sjukvården dröjer sig kvar. Under de senaste 10-15 åren har kösituationen i sjukvården varit ett stort problem. Den senaste statistiken visar att det fortfarande är närmare 30 procent av patienterna som tvingas vänta längre än 90 dagar på ett besök hos en specialist eller på att få en behandling. Det är 90 000 patienter som får vänta för länge enligt gällande vårdgaranti. I mitt hemlän, i Stockholms läns landsting, har vårdköerna växt. Det var 9 500 fler patienter som väntade på en behandling i januari 2007 än vid valet. Jag undrar: Är statsministern oroad över vad som sker med vårdköerna i Sverige, eller är han nöjd?

Anf. 73 Fredrik Reinfeldt (M)

Fru talman! Regeringen har avsatt särskilda kömiljarder för att stödja ansträngningarna att öka tillgängligheten i olika landsting. Det ser inte likadant ut över hela landet. Vi ska kanske ha lite respekt för att det just nu påverkas av ambitionen att hela vår befolkning ska vaccineras mot svininfluensan. Men vi har valt att ge särskilda medel ur statskassan för att även underlätta den ansträngningen. Den senaste, uppdaterade information vi får från Stockholmsregionen är att det sker en kraftig förkortning av vårdköerna och att tillgängligheten ökar. Det är möjligen så att de här resurserna kommer bättre på plats. Jag hoppas att när vaccinationer och liknande är genomförda ska det leda till ökad tillgänglighet, annars avser vi att återkomma till detta. Just sjukvårdens tillgänglighet uppfattar jag som ett helt grundläggande krav från befolkningen. Vi har ambitioner med bra kvalitet i sjukvården. Då måste vi också se till att den är tillgänglig för folk när de behöver den.

Frågestund