Frågestund

Herr talman! Min fråga riktar sig till vice statsministern som nyligen själv konstaterade att staten har mycket svårt att upprätthålla sitt monopol på spelmarknaden. I dag uppskattas antalet pokerspelare i Sverige till ungefär en kvarts miljon. En stor andel av dessa spelar på illegala spelbord. Intresset för pokerspel är stort och växande. Många svenskar har haft internationella framgångar som har inspirerat fler till det här nöjet. Tyvärr är det olagligt att arrangera pokerturneringar i Sverige. Det enda till synes bärande skälet för förbudet verkar vara att staten vill försöka tillgodogöra sig monopolvinster på spelmarknaden. Min fråga till vice statsministern är om inte vice statsministern kan tänka sig att avreglera spelmarknaden och därmed göra det möjligt för dem som vill spela poker i Sverige att göra så under legala och kontrollerade former.

Herr talman! Spel bereder många människor glädje och nöje. Men spel har också en baksida. De kan skapa spelberoende, och många människor har hamnat i både social och ekonomisk misär efter för mycket spelande. Därför har Sverige, liksom strängt taget alla andra länder i Europa, det vi kallar en socialt reglerad spelmarknad. Vi tillåter inte fri och öppen konkurrens så att vem som helst kan gå in och ordna spel och lotterier på marknaden just därför att det är en marknad där det finns både positiva saker och risker. Riskerna är så betydande att staten har gjort bedömningen i Sverige, liksom i de flesta andra europeiska länder, att här måste det till någon form av reglering. Regleringen i Sverige går till på det viset att det utöver staten själv framför allt är folkrörelserna som i olika former får bedriva spel eller lotteri av något slag. Jag tycker att den ordningen har visat sig absolut mest överlägsen, att både kunna bidra till glädjen och nöjet för många människor men samtidigt hålla tillbaka det spelberoende som de kommersiella spelföretagen ganska snabbt inlåter sina spelare i.

Herr talman! Jag noterar att till skillnad från det som gäller det illegala spelandet på spelautomater verkar vice statsministern i det här fallet sticka huvudet i sanden och helst vilja bortse från den omfattning som det illegala spelandet har i dag. Jag undrar, mot bakgrund av vice statsministerns svar, vad man avser att vidta för åtgärder för att i sådana fall upprätthålla monopolet på spelmarknaden i dag med tanke på det omfattande illegala spelande som faktiskt pågår. Det är hundratusentals svenskar som i dag spelar poker i Sverige. Enligt min uppfattning vore det rimligare att detta kunde ske i legala och kontrollerade former.

Herr talman! Det illegala spelandet ska självfallet bekämpas. Det är i första hand polisens uppgift att hantera det. Men de stora utländska privata spelbolagen, som driver en oerhört intensiv marknadsföring mot Sverige - de har inte tillåtelse att bedriva marknadsföring i Sverige, men de överträder lagen vid olika tillfällen och gör det ändå - är naturligtvis hänsynslösa i den bemärkelsen att de bara har en enda uppgift framför sig, nämligen att tjäna så mycket pengar som möjligt till sina aktieägare. Spelansvar, det vill säga att inte minderåriga, trettonåringar, får spela, bryr de sig inte om att ta. Att vinsterna och vinstutvecklingen kan leda till en oerhört tragisk situation för många därför att man inte har någon som helst kontroll över hur vinsterna betalas ut och allt annat bryr sig heller inte de kommersiella spelbolagen om. De kommersiella spelbolagen känner över huvud taget inget spelansvar. Därför vill vi inte ha in kommersiella spelbolag på den svenska marknaden. Jag förstår att man som moderat tycker att man visst kan ha en fri marknad där vem som helst får tjäna pengar på det här. Men för mig som socialdemokrat är det faktiskt viktigt att både se till att den enskilde känner trygghet när han eller hon spelar på spel eller lotterier och att vi har ordning och reda på spelmarknaden. Det ska inte vara vilda västern som de privata spelbolagen vill ha. De får hållas utomlands. De ska vi inte ha i Sverige i fortsättningen.

Herr talman! Jag vill ställa en fråga till statsrådet Barbro Holmberg om vad som gäller för de så kallade apatiska flyktingbarnen. Efter alla turer sedan i somras och över nattliga budgetförhandlingar kan man knappast se någon klarhet i den här frågan och inte heller någon ljusning för barnen och familjerna. Regeringen var väldigt hårt pressad i våras, inte minst av egna partikamrater. Då fick man ett lägligt tillfälle att komma ur knipan genom att Utlänningsnämnden lämnade över ett ärende för så kallat vägledande beslut. Det kom den 7 juli. Det gav ett visst hopp. Men det hoppet grusades ganska snart i somras när det visade sig att tre av fem barn ändå avvisas även efter regeringens beslut. Och jag undrar: Hur förklarar Barbro Holmberg att tre av fem barn avvisas efter det vägledande regeringsbeslutet den 7 juli? Vad gjorde beslutet den 7 juli för skillnad för barnen?

Herr talman! Som Sven Brus mycket riktigt sade fattade regeringen den 7 juli ett vägledande beslut. Det innebar att apatiska barn eller barn som har andra typer av svåra sjukdomar inte ska avvisas från Sverige. Det var ett väldigt tydligt beslut. Det var också ett beslut som var vägledande för myndigheterna. Det vi också sade var att myndigheterna ska ta hänsyn inte bara till sjukdomen utan också till om en avvisning påverkar barnens psykosociala utveckling. Det var de riktlinjer som myndigheterna fick. Det vi nu ska göra är att ge Migrationsverket i uppdrag att gå igenom på vilket sätt det här praxisbeslutet har påverkat rutiner och beslutsfattande just när det gäller de apatiska barnen.

Herr talman! Ett tydligt beslut - tre av fem barn avvisas ju fortfarande. Jag förstår inte vad tydligheten består i. Man kan också undra vad de nattliga uppgörelserna med de så kallade samarbetspartierna är värda. Jag skulle önska att Barbro Holmberg här skapade klarhet i vad som gäller. Enligt statsministern innebär överenskommelsen att avvisningarna inte ska verkställas i väntan på den nya instansordningen den 31 mars. Detta enligt ett citat i Göteborgsposten. Så enkelt är det inte, säger Barbro Holmberg i samma tidning. Det gamla regelverket gäller, och det är viktigt att människor inser detta. Myndigheterna fortsätter att arbeta exakt som de gjorde, säger statsrådet, tydligen alldeles oavsett vägledande beslut, alldeles oavsett nattliga uppgörelser med samarbetspartierna. Vad är det som gäller? Vems ord är det som gäller, statsministerns eller migrationsministerns?

Herr talman! Först och främst kan jag bara konstatera att Sven Brus och jag har helt olika information när det gäller att tre av fem avvisas. Den information jag har är att inget barn som varit apatiskt över huvud taget har avvisats efter juli. Men det måste vi naturligtvis titta närmare på. Vi kommer att ge ett uppdrag till Migrationsverket. Den överenskommelse som har träffats mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet är jag väldigt nöjd med. Vi har slagit vakt om att grundprincipen fortsättningsvis är individuell prövning. Men vi har också löst ett väldigt viktigt problem, nämligen att väldigt många av de barn och barnfamiljer som har varit i Sverige under mycket lång tid med ett avvisningsbeslut kommer att få en ny prövning av om det finns verkställighetshinder. Det är den politiska överenskommelsen. Min uppgift är att se till att förverkliga den i praktiken. Och fram till dess vi så att säga har hittat lösningar på alla de problemen är det naturligtvis de gamla reglerna som gäller. Men så fort vi vet hur det här kommer att lösas kommer myndigheterna att ge ny information.

Herr talman! Min fråga riktar sig till vice statsministern. I dag finns en överenskommelse publicerad på Miljöpartiets hemsida. Av den här överenskommelsen framgår att Vänsterpartiet och Miljöpartiet skulle ha fått på förhand en generell vetorätt inom centrala delar av försvars- och säkerhetspolitiken. Man ska avgöra vilka förmågor som ska finnas kvar i försvaret, utformningen av framtida krishantering och mycket annat. Vänsterpartiet är ett parti som är emot solidaritetsklausulen och den gemensamma europeiska säkerheten. De har uttalat sitt motstånd till svenskt deltagande i EU:s snabbinsatsförmåga. De stöder inte tankarna att Försvarsmakten ska kunna stödja polisen i händelse av terrorattacker. De är emot hela den nya vapenexportpolitiken. De är emot u-båtssamarbetet med USA och Sveriges insats i Afghanistan. De ingår inte heller i den överenskommelse som den svenska säkerhetspolitiska doktrinen vilar på. Kan vice statsministern bekräfta att bland annat Vänsterpartiet har fått de utomordentliga befogenheter som framgår av överenskommelsen?

Herr talman! Nej, det finns inga generella vetorätter. Riksdagen fattade förra hösten i den här kammaren ett försvarspolitiskt beslut för de kommande åren. Den socialdemokratiska regeringen lade fram detta, och Vänsterpartiet samt Miljöpartiet stod bakom. Det försvarsbeslutet gäller fortfarande. Det är naturligtvis oerhört viktigt att det också kan fullföljas åren framöver. Vi har redan tagit de första stegen i den förvandling och omvandling av vår försvarsmakt som är betingad av den nya säkerhetspolitiska situationen. Det är naturligtvis oerhört viktigt att vår försvarsmakt hela tiden förses med förutsättningar och villkor - inte minst materiel och utrustning - som är moderna. Det hänger ihop med att det naturligtvis är angeläget att Sverige - som är ett alliansfritt land - kan rå över sina egna tekniska förutsättningar. Regeringen arbetar naturligtvis alltid med att i samverkan med Försvarsmakten se till att man får sådana förutsättningar. Det är precis det som sägs också i höstens budgetproposition, det vill säga att vi kommer att gå vidare med att modernisera och förbättra försvarets förutsättningar.

Herr talman! Jag är inte säker på att jag fick svar på min fråga. Om det är så, som Miljöpartiet och Vänstern hävdar, att det föreligger breda generella vetorätter för dessa partier, undrar jag huruvida den nuvarande säkerhetspolitiska doktrinen fortfarande gäller. Den baserar sig på en överenskommelse mellan regeringen och Moderaterna, Kristdemokraterna samt Centerpartiet. Om underlaget för den doktrinen nu helt har förändrats, gäller överenskommelsen om säkerhetspolitiken fortfarande eller inte?

Herr talman! Jag vill inte vara ofin, men om man ställer en fråga och får ett distinkt svar, att det inte finns några generella vetorätter, får man väl lyssna på det svaret. Då kan man inte säga att man inte fick något svar. Jag kan upprepa svaret några gånger till, och jag hoppas att det går fram fjärde gången. Vi fattade ett försvarsbeslut förra hösten. Det var fullt möjligt för Folkpartiet och andra partier på den borgerliga kanten att ansluta sig till det försvarsbeslutet, men de valde att ställa sig vid sidan om. Därför är jag helt trygg med att den samarbetsanda som finns mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet om försvarsfrågorna, och som det har givits uttryck för i höstens budgetproposition, också i fortsättningen kommer att ge försvaret de tekniska och andra materiella förutsättningar som behövs för den omdaning och förnyelse av svenskt försvar som vi socialdemokrater tillsammans med våra samarbetspartier står för men som tyvärr de borgerliga har ställt sig vid sidan om. De har inte velat ge försvaret de goda förutsättningarna man behöver ha för sin framtida verksamhet.

Herr talman! Jag vill också ställa en fråga till vice statsminister Bo Ringholm. Det är en positiv fråga. Även vi från oppositionen tycker att det finns något som är bra i Sverige. Det handlar om den möjlighet som människor har när de säljer sin bostad och köper en ny att ta med sig sin vinst och på så sätt skjuta upp reavinstbeskattningen. Nu har det kommit uppgifter om att EU-kommissionen säger att vi inte får ha det så bra i Sverige. Men jag vill att det ska bestå. Är vice statsministern beredd att begära undantag i EU så att vi får behålla möjligheten att ha en fri och rörlig bostadsmarknad i Sverige?

Herr talman! Tack för denna positiv fråga. Skälet, precis som det sades här, är att vi vill ha en stor rörlighet på bostadsmarknaden. Därför har vi accepterat att man kan skjuta upp sin beskattning vid försäljning av bostaden till nästkommande tillfälle. Dessvärre har detta prövats i EU-sammanhang, och man tycker inte att den rätten ska få finnas enkom i Sverige. Ska den finnas, ska den finnas för hela Europa. Då uppstår en rad problem, nämligen hur det ska vara möjligt att kontrollera att den vinst som görs vid olika typer av bostadsförsäljningar beskattas. Efter det att vi nu har fått beskedet från Europeiska unionen pågår det ett arbete i Regeringskansliet för hur vi ska hantera den nya situationen. Det är ännu för tidigt att dra några slutsatser om vilken väg vi ska välja för att hantera det här i fortsättningen. Vi är naturligtvis angelägna om att i fortsättningen ha ett system som underlättar rörligheten på bostadsmarknaden. Men vi vill samtidigt inte ha ett system där man kan smita ifrån den beskattning som ändå rimligen ska gälla alla och inte bara några - som några ska kunna dra sig ifrån. Det är en viktig fråga hur vi hanterar det besked vi har fått från EU.

Herr talman! I fråga om det sista vice statsministern sade, om svårigheterna att följa upp att människor verkligen betalar sin skatt, tror jag inte att det är något problem. Vi har en idog skattemyndighet. Den frågan måste kunna lösas. Det här är viktigt för många människor. Det är också viktigt för fastighetsmarknaden totalt eftersom det finns en risk att fastighetspriserna drastiskt kan sjunka. Det är inte heller bra för Sverige. Jag önskar ministern lycka till, och jag kommer att följa upp frågan och hoppas att den kommer att lösas på ett positivt sätt för Sverige.

Herr talman! Jag tackar Rigmor Stenmark för hennes omdöme om skatteförvaltningen. Jag instämmer i det omdömet. Vi har en oerhört effektiv skatteförvaltning i Sverige. Jag är helt övertygad om att man följer upp både nuvarande och framtida lagstiftning på ett effektivt sätt. Det är inte det som är problemet. Problemet är att vi inte har lika effektiva skatteförvaltningar i alla andra länder - i första hand EU-länderna, som det här berör. Därför måste vi naturligtvis noga se efter hur vi kan organisera ett samarbete mellan Sverige och andra länder för att få detta att fungera effektivt i fortsättningen. När den svenska skatteförvaltningens effektivitet finns överallt i hela Europeiska unionen tror jag att det går att lösa problemet. Men där är vi inte ännu.

Herr talman! Jag har en fråga till jämställdhetsminister Jens Orback. Jag är stolt och glad över att vi i budgeten gör den största satsningen någonsin till stöd för de våldsutsatta kvinnorna. Regeringen och samarbetspartierna är överens om att satsa 135 miljoner kronor i stöd till kvinnojourerna och för en ombildning av Rikskvinnocentrum till ett nationellt kunskapscentrum. Hur ska stödet till kvinnojourerna praktiskt utformas?

Herr talman! I de 135 miljonerna ingår också en del pengar till att avsevärt höja stödet till kvinnors organisering. Men jag ska koncentrera mig på stödet till kvinnojourer. I den allra bästa av världar skulle jag vilja att den utredning som folkhälsominister Morgan Johansson har startat, nämligen att se över kommunernas ansvar för skydd till våldsutsatta kvinnor, vore klar. Det är en översyn av socialtjänstlagen som syftar till att kommunerna inte bara bör utan skall ta ett ansvar. Dock har vi tyckt att det här är angelägna pengar. Vi ser de brister som finns, och var man än bor i landet ska man få det skyddet. Vi har därför sagt att vi påbörjar i alla fall utbetalningen. Då får länsstyrelsen ta hand om detta under en övergångstid. Vi ska också tillse att vi har ett sådant system så att inte kommunerna undandrar det bidrag som de redan i dag har.

Herr talman! Jag tackar för svaret. Det är viktigt att vi tittar på kommunernas ansvar. Precis som jämställdhetsministern säger är det många kommuner som i dag förlitar sig helt och hållet på ideella krafter inom kvinnojourerna. Jag tänker inte fråga ministern hur han tycker att kommunerna ska ta sitt ansvar. Han kanske har lite synpunkter på det - men det föregår utredningen.

Herr talman! Jag kan kort säga att jag tror att för några små kommuner kanske de ska gå samman när det gäller skyddet till våldsutsatta kvinnor. Men det finns också systemtankar som säger att kommuner ska tillskjuta lika mycket pengar. Vi ska i alla fall försäkra oss om att kommunerna inte tar bort några av de resurser som de har tänkt att använda när staten skjuter till över 100 miljoner kronor.

Herr talman! I regeringsförklaringen förra veckan fick vi tydligt betonat behovet av kunskap och forskning som en framtidsfråga, vilket jag håller med om. Likaså anses där läkemedel och bioteknik vara en framtidsbransch, vilket jag också håller med om. Jordbruksministern lade i dagarna fram en proposition som handlar om djurförsök där det tas upp förtydliganden om djurförsök och försöksdjur, vilket jag tror är nödvändigt och bra. Men i samband med den här propositionen uppdrogs det en hel del utredningar till den statliga djurskyddsmyndigheten om till exempel hur djur upplever smärta och om djurskyddsorganisationer ska ha möjlighet att överklaga beslut. Det här oroar mig, men uppenbarligen också hela den svenska forskningen och hela den svenska läkemedelsindustrin. Min fråga till jordbruksministern är: Är det meningen att den här framtids- och kunskapsbranschen inte ska behöva äventyras på grund av de utredningar som har lagts till just Djurskyddsmyndigheten?

Herr talman! Svaret på den frågan är ja. Vi ska givetvis se till att vi använder djurförsök så sparsamt som möjligt. Finns det alternativa metoder ska vi använda dem. När vi behöver djurförsöken ska vi använda så få djur som möjligt, och de djuren ska lida så lite som möjligt. Det är utgångspunkterna för det arbete som vi nu jobbar med inom departementet. Vi har lagt fram en proposition på riksdagens bord som innebär att vi gör förtydliganden och att vi får en bättre prövning i de djurförsöksetiska nämnderna. Sedan har vi lagt fram ett uppdrag till Djurskyddsmyndigheten när det gäller avel av modifierade försöksdjur. Det finns också ett uppdrag när det gäller klassificeringen av lidande. Den fråga som Catharina Elmsäter-Svärd tar upp om instansordningen, möjligheter att överklaga, kommer att ligga i en särskild utredning. Det är en väldigt viktig utgångspunkt för mig och för regeringen att vi ska ha en god utveckling inom läkemedelsindustrin, och det ska inte hindras av de regler vi har när det gäller djurförsök.

Herr talman! Jag tycker att det är oerhört viktigt att få höra just ministerns syn i den här frågan. Vi är uppenbarligen rätt överens. Problemet är att vi vet att regeringens samarbetspartier, Vänstern och Miljöpartiet, till exempel inte vill ha en svensk pälsdjursnäring. Detta har man nu tyvärr fått infriat, inte minst med hjälp av Djurskyddsmyndigheten. Vi vet att samma partier dessutom inte heller vill ha några djurförsök. Jag tolkar i alla fall ministern här i dag som att svensk forskning och läkemedelsindustri inte ska behöva oroa sig på grund av de här utredningarna trots att de har lagts på Miljöpartiets skötebarn, Djurskyddsmyndigheten.

Herr talman! Djurskyddsmyndigheten är en myndighet under regeringen, så det finns en styrning från regeringens sida när det gäller vad myndigheten ska ha för uppdrag när det gäller att utreda. Sedan ska de här utredningarna remissbehandlas när de kommer tillbaka på regeringens bord, och då har olika intressenter möjlighet att lägga fram sina synpunkter. Jag noterade att man från forskningens sida och läkemedelsindustrins sida bekräftade att den proposition som vi nu lägger fram har man god förståelse för och tycker är nödvändig. Givetvis ska det, som jag underströk här tidigare, vara möjligt att forska kvalificerat i Sverige, och ibland behöver man djurförsök. Men jag hoppas att vi är överens om att vi ska försöka minska antalet djurförsök, att vi ska använda alternativa metoder, att vi ska ha så få djur som möjligt i försöken och att vi inte ska utsätta försöksdjuren för onödigt lidande. Sedan tar Catharina Elmsäter-Svärd upp en annan fråga, pälsdjursnäringen, men jag hoppas att jag får den i en omgång till eftersom det var ytterligare en fråga.

Herr talman! Jag vill ställa min fråga till statsrådet Jens Orback i hans egenskap av jämställdhetsminister. Jag har tagit del av statens budget, och det finns ett utmärkt särtryck som heter Fördelningen av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män . Där har man bra statistik uppdelad på kön. Här kan man inledningsvis läsa: "Löneskillnaden mellan kvinnor och män är betydande även när hänsyn tas till olika yrkesval och sektorer. Kvinnor tjänar i genomsnitt 92 procent av vad män tjänar." Man kan också läsa: "Ett generellt mönster är att förekomsten av barn drar kvinnor från arbetsmarknaden, men det drar män till arbetsmarknaden." Kvinnor arbetar alltså mindre när de har barn, och män arbetar mer. Man kan också läsa: "Kvinnors större ansvarstagande för hem och familj och högre andel deltidsarbete ger dem en ekonomiskt utsatt ställning." De är "beroende av sin sammanboende mans ekonomiska resurser". Det finns mycket, inte smått men gott att läsa här. Men allt är inte alls gott, utan det är ganska hemskt. Man säger att detta inte ändrar sig, utan det här mönstret är cementerat. Det handlar om betalt och obetalt arbete och en skev ansvarsfördelning vid föräldraskap. Min fråga till jämställdhetsministern är: Vad tycker jämställdhetsministern att vi ska göra för att bryta upp det här mönstret, som är så väldigt hårt präglat i vårt samhälle och som innebär att kvinnors ställning på arbetsmarknaden är mycket svag?

Herr talman! Det gläder mig att Gudrun Schyman citerar ur våra publikationer. Vi vill göra väldigt mycket. Vi vill höja taket i föräldraförsäkringen. Vi vill höja golvet i föräldraförsäkringen. Vi vill slå vakt om föräldraförsäkringens 80-procentiga nivå i utbetalningen. Höjningen av taket kan komma att beröra så många som 300 000 föräldrar. Vi vill se över visstidsanställningarna, som ökar. Vi vill ge rätt till heltid och möjlighet till deltid. Vi vill göra väldigt mycket, och vi vill göra det i samarbete med v och mp. Därför har vi också sagt att vi i höst vill presentera en handlingsplan för detta.

Herr talman! Av de saker som jämställdhetsministern räknade upp är allting angeläget. Rätt till heltid borde vara en självklarhet, naturligtvis. Men det har inte att göra med föräldraskapet. Det är inte så att det inträffar då; den ofrivilliga deltiden för kvinnor finns där hela tiden. Det gäller också visstidsanställning, alltså tryggheten i anställningen, som från början är dålig för kvinnor. Det som möjligen skulle kunna ha en relevans gäller ekonomin, det vill säga höjda tak. Nu visar ju den forskning som finns att det inte är pengarna som det handlar om. Det är snarare så att det är i de lönelägen där man förlorar mest i familjen som män tar ut föräldraledighet i större omfattning än vad genomsnittet gör. Detta är inte en fråga om pengar, utan detta är en fråga om normer, könsroller, synen på det, och det är ytterst en fråga om makt. Då vore det naturligt att göra det som väldigt många föreslår, nämligen titta på föräldraförsäkringens utformning och se till att den blir individualiserad, precis som alla andra socialförsäkringar. Varför vill inte jämställdhetsministern detta?

Herr talman! Jag har en fråga till vice statsministern om valutakursen i strukturfonderna. Det är inte en så himla enkel fråga, inte för mig i alla fall, men jag har läst på. Det handlar om att Sverige inte tar hem de pengar EU har avsatt för Sverige, på grund av felaktig valutakurs. Man beräknar att Sverige förlorar ungefär 1,4 miljarder på det. Regeringen beslutade i alla fall den 22 juni, ganska sent, att i sin förordning höja valutakursen från 8,50 till 8,60. Det var alltså ynka 10 öre. Man kan jämföra med att kursen när det gäller redan gjorda utbetalningar har varit på 9,15. Min fråga till vice statsministern är: Är det budgettekniska orsaker som ligger bakom att vi kan låta nästan 1½ miljard flyga oss ur händerna, eller beror det på problem i budgetlagen?

Herr talman! Jag har en fråga till vice statsministern om valutakursen i strukturfonderna. Det är inte en så himla enkel fråga, inte för mig i alla fall, men jag har läst på. Det handlar om att Sverige inte tar hem de pengar EU har avsatt för Sverige, på grund av felaktig valutakurs. Man beräknar att Sverige förlorar ungefär 1,4 miljarder på det. Regeringen beslutade i alla fall den 22 juni, ganska sent, att i sin förordning höja valutakursen från 8,50 till 8,60. Det var alltså ynka 10 öre. Man kan jämföra med att kursen när det gäller redan gjorda utbetalningar har varit på 9,15. Min fråga till vice statsministern är: Är det budgettekniska orsaker som ligger bakom att vi kan låta nästan 1½ miljard flyga oss ur händerna, eller beror det på problem i budgetlagen?

Herr talman! Vi betalar runt 24, 25 miljarder kronor varje år till Europeiska unionen i medlemsavgift. Vi får tillbaka ungefär hälften. Vi tycker att vi borde få tillbaka mer eller snarast att vi borde betala mindre i avgift. Och statsministern har, senast i samband med toppmötet i juni månad i år, arbetat mycket hårt för att Sverige ska få en annan position när det gäller den ekonomiska relationen mellan EU och Sverige. Sverige, liksom Tyskland, Holland och några länder till, tillhör de så kallade nettobetalarna, det vill säga att vi betalar mer än vi får tillbaka. Det kanske är rimligt att vi gör det också, eftersom vi tillhör de rikaste länderna i Europeiska unionen. Men en del av det som vi kan få tillbaka kommer just via strukturfonderna, och det är naturligtvis viktigt att vi får tillbaka mycket pengar via strukturfonder och på annat sätt. Vi ska då fastställa en kurs, en EU-kurs, valutakurs, som är en del av grunden för det. Det handlar naturligtvis inte om budgetteknik. Det handlar om att vi själva måste ha en medfinansiering hemma, och den bedömning som regeringen har gjort är att det är på den här nivån som vi har möjligheter att i dagens statsbudget ta hem de där pengarna, tillbaka till Sverige.

Herr talman! Tack ministern! Den slutsats jag drar av vice statsministerns svar är, när man pratar om det här med medfinansieringen, att vi egentligen borde ta emot ännu mindre pengar för att slippa detta. Är det korrekt uppfattat?

Herr talman! Nej, det är inte korrekt uppfattat. Vi borde inte ta emot mindre pengar från Europeiska unionen. Vi har gjort bedömningen att de resurser som vi kan ta tillbaka via socialfonder och via andra EU-strukturfonder är på en nivå som vi i dag kan försvara i statsbudgeten. Det handlar hela tiden om att vi måste avsätta egna resurser i svensk ekonomi för den så kallade medfinansieringen, som inte bara handlar om EU-pengar, utan vi har också en egen finansiering från svensk sida. Det är alltid fråga om ett alternativ. Vi har valt att lägga pengar exempelvis på att höja barnbidragen. Det tycker vi är oerhört viktigt. Vi hade inte velat avstå från att höja barnbidragen för att i stället använda ytterligare pengar till medfinansiering. Vi har valt att lägga pengar på de äldre, att höja bostadsbidragen för dem exempelvis och att förbättra sjukvården. Det hade vi heller inte velat avstå från. Det är alltid, som i politiken, ett vägval. Vi tycker att vi har gjort en rimlig bedömning när det gäller att se till att vi kan förbättra vår välfärd på en rad områden och också hämta hem åtskilligt med pengar från Europeiska unionen.

Herr talman! Den 1 juli nästa år träder nya EU-regler i kraft som innebär högre krav på alla som hanterar livsmedel utanför hemmet. Nu finns det en oro i fråga om de här nya skärpta reglerna ska göra det svårare eller omöjligt för barn på fritids och dagis att hjälpa till i köket. Jag har noterat att Livsmedelsverket har försäkrat att så inte blir fallet, men jag skulle vilja höra jordbruksministerns kommentar till de signaler som kommer. Det finns faktiskt en oro bland landets förskolor.

Herr talman! Ja, vi kommer nu att jobba med det som vi kallar för hygienpaketet, som innebär att vi ska få bättre tillsyn av livsmedel och foder. Det här är angeläget eftersom vi ju vill ha en god livsmedelshygien, och vi vill undvika att vi blir sjuka av maten. Samtidigt medger de här reglerna en ökad flexibilitet i olika avseenden. Men på några punkter har det blivit otydligt, och just hur barnen ska kunna hjälpa till på dagis är en sådan punkt där det har blivit otydligt. Men jag delar Livsmedelsverkets uppfattning att det här är någonting som vi måste hantera så att vi inte i det här avseendet får en ordning som vi inte vill ha, så vi arbetar med den frågan på departementet.

Herr talman! Ja, en del av oss är ju lite luttrade när det gäller EU:s regelverk där det ibland sägs att vi ska få bestämma lite mer själva. Men jag ska ställa en fråga som jordbruksministern kan besvara kortfattat, för att vinna tid, med ett ja eller nej: Kan jag med hänvisning till jordbruksministern nu säga till landets förskolebarn att de kan fortsätta som förut att vara med och baka bullar och röra i grytor och kastruller även efter den 1 juli nästa år?

Herr talman! Ja, jag utgår från att vi ska kunna ordna så att barnen ska kunna vara med och baka bullar och röra i grytorna. Samtidigt tror jag att Lennart Gustavsson och jag är överens om att det ska vara tryggt och säkert när det gäller den mat som vi äter på dagis. Jag tycker inte att vi helt ska vifta bort att vi ska ha goda krav på hygien. Men inom ramen för det tycker jag att vi ska lösa det här problemet.

Herr talman! Statsrådet Jens Orback pratade förut om möjligheten för kvinnor att försörja sig. Jag skulle vilja fortsätta där men vidga perspektivet lite ytterligare. Vi har många företag runtom i Sverige som är en väldigt viktig del för vår välfärd. De är en viktig del både när det gäller att få lön och att kunna försörja sig. Det handlar också om en möjlighet att förverkliga sina idéer. Det finns många likheter mellan män och kvinnor som driver företag. Båda har en önskan om att utvidga, och man bedriver verksamhet lokalt och globalt. Men det finns också en del skillnader. När vi tittar på hur stor andel av företagen som drivs av kvinnor ser vi att det är ungefär en fjärdedel. Och tittar vi på nystarter ser vi att det börjar närma sig en tredjedel, men det är inte mer än så. Någonstans i det här gäller det att fundera på vad samhället har för ansvar för att omfördela resurser och möjligheter så att kvinnor får samma möjligheter som män att faktiskt starta och driva företag. Det jag nu skulle vilja höra är hur statsrådet Jens Orback driver de här frågorna i regeringsarbetet.

Herr talman! Ja, vi driver dem bland annat på det sättet att vi i juli lade fram en lag som gör att vi när det gäller arbetsmarknadspolitiska åtgärder, när det gäller stödformer för kvinnor som ska starta företag, inte får diskriminera. Vi har nämligen sett, när vi har använt arbetsmarknadspolitiska åtgärder, att mera pengar har gått till just män. Ibland när det gäller det som har gjorts för män och kvinnor visar det sig också att män har fått en större andel av detta i själva utformningen också. Så där är det viktigt att vi nu tittar på alla de åtgärder som vi gör och att vi också kan bryta ned det i statistik så att det kan gynna kvinnor på precis samma sätt som män. Alla företag växer också från början. Någon gång anställer man sin första personal. Därför skulle jag också vilja passa på att peka på den reform som vi nu har signalerat om i budgetpropositionen, nämligen att man ska sänka arbetsgivaravgiften för den allra först anställda.

Herr talman! Ja, det är ju lovvärt att det är saker på gång, men samtidigt har de förslag som du nu har räknat upp ingen betydelse för omfördelning. Man kommer inte att rikta några åtgärder som ger möjligheter för kvinnor just utifrån deras perspektiv. Från Centerpartiets sida har vi en mängd olika förslag. Det handlar om affärsrådgivning som är riktad till kvinnor, stöd till forskning om kvinnors företagande, starta-eget-sparande, riskkapitalavdrag och så vidare. Detta har just fokus på att stödja den del av Sveriges befolkning som är underrepresenterad här. När det gäller de bitar du nu tog upp försöker man bara utjämna det hela, men då lever ju de orättvisor kvar som vi redan har. Har du några tankar kring att faktiskt se till att det också specifikt gynnar kvinnor? Det skulle vara lite intressant att höra.

Herr talman! Jag tror att vi talar förbi varandra därför att jag tror att om man jämnar ut så gynnar man den missgynnade gruppen. Om man har en kaka och ger lite mer till den ena så gynnar man den i förhållande till den andra, så jag tror inte att det finns någon motsättning där. Däremot vill jag också problematisera kring detta. Om man har riktade insatser till en viss grupp, på grund av kön, måste man också se till att man inte missgynnar det andra könet. Det gäller faktiskt också när man riktar speciella stöd till kvinnor, därför att det finns i vårt land också många män som har behov av den här sortens stöd. Men jag skulle vilja säga att om vi inte diskriminerar på den här punkten då gynnar vi kvinnor.

Herr talman! Jag hade också tänkt ställa en fråga om hur barnen vid förskolan Solstrålen i Skellefteå och andra skulle få delta i matlagningen framöver. Jag hade önskat att jordbruksministern kunde garantera att de skulle få vara med i minst samma utsträckning som hittills. Men jag får ställa en annan fråga. I budgetpropositionen föreslås ett återplanteringsstöd för dem som har drabbats av Gudrunkatastrofen. Min fråga är för det första: Kommer de som har startat återplanteringen redan under året, under 2005, att kunna få del av återplanteringsstödet? För det andra: Kommer granplantering även fortsättningsvis att kunna få samma stöd som annan plantering?

Herr talman! Jag får en fråga som inte ligger inom mitt ansvarsområde. Det här är Ulrica Messings ansvarsområde, så jag kan nog inte ge Sven Gunnar Persson det detaljerade svar som han efterfrågar. Jag kan konstatera att det beslut som finns beskrivet i budgetpropositionen säger att det här ska vara enligt Skogsvårdsstyrelsens rekommendationer. Där finns ju balansen mellan barrträd och lövträd. Där tycker jag att Sven Gunnar Persson har ett gott svar. Den första detaljerade frågan har jag inte svaret på.

Herr talman! Jag har läst under budgetpropositionens utgiftsområde 23 som ju Ann-Christin Nykvist är ansvarig för. Där står det väldigt mycket om just återplantering och de åtgärder som man ska vidta med anledning av dem som har drabbats av stormen. Därför tycker jag att det vore angeläget om Ann-Christin Nykvist åtminstone på regeringens vägnar kunde säga att de som har varit förutseende och satt i gång med planteringen snabbt också ska få del av stödet.

Herr talman! Sven Gunnar Persson, det är inte så enkelt som att man är ansvarig för ett helt utgiftsområde. Jag har ansvar både inom utgiftsområde 1, 24 och 23 men inte för skogsfrågorna. Jag vill därför inte i detalj gå in på den fråga som Sven Gunnar Persson ställer. Men givetvis ska vi se till, och som också är formulerat i budgetpropositionen, att det ska vara utifrån de principer som Skogsvårdsstyrelsen har lagt fast. Vi får återkomma till den fråga som Sven Gunnar Persson specifikt ställer när det gäller dem som redan har planterat.

Herr talman! Jag har en fråga till vice statsminister Bosse Ringholm. Det gäller hans och regeringens syn på golfsporten. I Sverige stimulerar vi människors motion och friskvård bland annat genom att ge möjlighet till skatteavdrag för arbetsgivare för sina anställda. Däremot behandlas inte alla idrotter på samma sätt. Golfsporten har längre tillbaka i tiden betraktats som exklusiv. Den består i dag av 600 000 utövare. Förklaringen är enkel: Det är bra motion, det går både för unga och gamla att utöva den, och det är faktiskt inte så väldigt dyrt längre. Därav antalet utövare. Min fråga till vice statsministern är om han är beredd att modernisera regeringens syn på golfsporten och också ge en möjlighet för golfutövarna att ta del av den typ av friskvårdsförmåner som andra idrottsutövare har.

Herr talman! Golfsporten är en folksport i dag med över 600 000 deltagare. Den är, som det sades här, inte längre en exklusiv sport. Därför är det rimligt, när man ser på de skatteregler vi har för att ge arbetsgivare möjlighet att dra av för olika typer av motion och fysisk aktivitet för de anställda, att se det i ett brett sammanhang. Det kan handla om gamla traditionella motionsformer men också nya moderna former som kanske har annat uttryck i dag än de hade för 10, 20 eller 30 år sedan. Regelverket är sådant att det i sista hand är skattemyndigheten själv som gör en bedömning av om man uppfyller de regler som skattemyndigheterna har för att ge arbetsgivare rätt att göra den här typen av avdrag. Såvitt jag känner till har inte något sådant fall prövats när det gäller golfområdet. Det är naturligtvis upp till den arbetsgivare som vill testa det att göra det för att se om de regler som finns uppfylls av golfen som ju är en bred folksport i dag och omfattar väldigt många människor. För 25 år sedan var det några tiotusentals människor, i dag är det över en halv miljon. Så det har skett en väldigt stor förändring för golfens del.

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret. Jag har tidigare skickat en fråga till finansminister Pär Nuder, och jag kan konstatera att det skiljer sig lite grann åt i synen mellan de olika statsråden. Min fråga är då till vice statsministern om synen på golfsporten med det positiva besked som vice statsministern nu ger skiljer sig från den syn som gavs i juni.

Herr talman! Nej, det skiljer sig inte åt på något sätt. Jag tror att det som finansministern svarade i juni och som jag som finansminister svarade förra året överensstämmer med vad jag säger nu. Vi har generella regler som gör att arbetsgivare som vill understödja de anställdas motion och fysiska välbefinnande har rätt till avdrag under förutsättning att verksamheten riktar sig till alla anställda, att det finns möjlighet för alla anställda att delta i verksamheten, och att den inte är av exklusiv art. Man kan inte i förordning, inte ens från Skatteverkets sida, räkna upp de 60-70 olika typer av idrottsaktiviteter som vi har i vårt land. Det får ske en prövning från fall till fall. Därför har jag svarat på samma sätt tidigare som jag svarar i dag. Jag svarade när jag var finansminister också att det är upp till den som vill pröva olika sporter att göra det i en vanlig rättslig prövning i vårt skattesystem. Det kan naturligtvis också göras på golfens område.

Herr talman! Jag vill vända mig till konsumentminister Ann-Christin Nykvist. Vi är alla konsumenter. Jag vill se det som ett av de viktigaste välfärdsområdena. Speciellt viktigt är det för dem som har begränsade resurser. Alla val man gör kan leda till att det blir svårt att få det att gå ihop i slutet av månaden. Det gäller att välja mellan telebolag, elbolag, vilken mat man ska köpa, vilka lån man ska ta och vilka kläder man ska köpa. Det är hur många val som helst. Det kan skilja tusenlappar beroende på hur man fattar dessa beslut. De aktiva konsumenterna är inte huvudproblemet, de som har lätt att orientera sig i djungeln och som har mycket pengar så att det inte blir så livsavgörande om man fattar fel beslut. Men det finns de som har lite pengar och som har svårt att orientera sig. Min fråga är: Vad ska vi göra för att hjälpa dem så att de får det lite lättare att få pengarna att räcka?

Herr talman! Det är en väldigt angelägen fråga som Hillevi Larsson tar upp. Den är jag väldigt engagerad i. Just nu arbetar jag med en proposition om konsumentpolitiken som ska ha en inriktning mot de resurssvaga grupperna. Det handlar om att ha en lagstiftning som skyddar de enskilda. Framför allt gäller det den marknadsrättsliga lagstiftningen så att avtalsvillkoren är skäliga och marknadsföringen inte är vilseledande. Men jag tror också att det är väldigt angeläget att vi har ett stöd till konsumenterna som finns så nära konsumenterna som möjligt och att vi då bygger vidare på den kommunala konsumentverksamheten. Det tycker jag ska kombineras med att vi också stöttar konsumentorganisationer så att det finns en röst som tar till vara konsumentens intresse.

Herr talman! Jag tror också att det handlar om att komma till rätta med det lurendrejeri som faktiskt förekommer. Det är illa nog när man lägger på några hundra- eller tusenlappar på priset, men det finns rena lurendrejerimetoder. Tyvärr har detta brett ut sig alltmer. Jag tror, precis som ministern säger, att det handlar mycket om att ha konsumentvägledningen nära. Det finns exempel i Göteborg där man har prövat ute i bostadsområden där det bor många resurssvaga människor att komma i kontakt med människor som annars inte själva aktivt söker sig till konsumentvägledare. Jag tror att detta är något vi måste bygga vidare på, och vi måste även ställa mycket högre krav på näringsidkarna att vara tydliga i den information som de går ut med.

Herr talman! Just exemplet med Bergsjön och den konsumentvägledning som vi har haft där är ett väldigt gott exempel. Det har varit värdefullt för den har inte bara riktat sig till de utsatta konsumenterna utan också varit bra för företagen och de småföretag som inte har haft kunskap om konsumentlagstiftningen och hur man ska förhålla sig till konsumenter. Där tror jag att vi kan lära oss en hel del. Bedrägerierna är ju kopplade till ny teknik. Det är bra att vi får nya tjänster i mobiltelefonerna och att vi kan uträtta mycket via Internet. Här behöver vi i flera stycken en skärpt lagstiftning. Modemkapningar har ju förekommit. Det har kallats vår tids största konsumentproblem. Där har vi en utredning på remiss. Jag räknar med att kunna lägga fram en proposition våren 2006 för att komma till rätta med det problemet.

Herr talman! Jag vill ställa en fråga till statsrådet Ylva Johansson om vård utomlands. Svenska patienter har rätt att söka vård vid sjukhus i andra länder i EU. Svenska patienter ska få den vården på samma villkor och med samma avgift som för vård i Sverige. Man behöver inte heller söka något särskilt godkännande för detta. Det är emellertid väldigt få som utnyttjar den här möjligheten, och ännu färre som över huvud taget känner till att man har denna möjlighet och detta alternativ till vård när man väntar till exempel på operation. Min fråga är: Vilka åtgärder har ministern vidtagit för att sprida informationen om möjligheten för svenska patienter att få vård utomlands?

Herr talman! Det är bra att svenska medborgare har möjlighet att söka vård också i andra länder inom EU, inte minst eftersom vi rör oss så mycket mer. Det är bra att vi får ett sjukhussystem där vi har möjlighet att få vård inte bara i vårt eget land, utan också i andra länder, och att vi har möjlighet att utnyttja expertis och goda kunskaper i andra länder. De regler som gäller för vård i annat EU-land ser olika ut för olika fall. Det finns möjlighet att direkt få vården avtalad med sitt landsting i ett annat EU-land. Man har möjlighet att söka förhandsbesked och få besked från Försäkringskassan innan man påbörjar vården i ett annat EU-land. Eller också kan man direkt söka sig dit och i efterhand ansöka om att få vården ersatt. De regler som styr detta är de domstolsutslag som finns på europeisk nivå. Det finns inget enkelt europeiskt regelverk för den här typen av vård och för vad som ska gälla i ersättningsfrågorna. Jag tycker att det vore bra om vi hade tydliga gemensamma europeiska regler för detta. Jag har nyligen initierat en sådan diskussion tillsammans med några av mina kolleger inom den europeiska unionen.

Herr talman! Detta erbjuder ju en fantastisk möjlighet för alla de svenska patienter som står i vårdkö och väntar på operation och behandling här i Sverige. Det visar sig att varken sjukvårdspersonal eller patienter känner till den här möjligheten. Därför vill jag än en gång fråga ministern vilka åtgärder ministern ämnar vidta i framtiden för att patienterna och sjukvårdspersonalen ska känna till den här möjligheten. Det gäller särskilt dem som väntar i operationsköer.

Herr talman! När det gäller väntetiderna inom vården är det viktigaste vi kan göra naturligtvis att se till att man inte får långa väntetider i Sverige. Det genomför vi nu med hjälp av vårdgarantin som börjar gälla den 1 november i år och som är en oerhört stor reform som kommer att betyda mycket för svenska patienter. När det gäller vård i annat land inom EU är det inte en möjlighet, utan det är olika möjligheter och det är olika regler. I flera av fallen finns inga gemensamma regler, utan man styrs av enskilda fall som har dömts i domstol. Just för att det ska vara möjligt med förutsägbarhet och information behöver vi, tror jag, gemensamma regler inom EU. Jag tycker att det vore bra om vi kunde få ett patientrörlighetsdirektiv inför samarbetet på sjukvårdens område inom Europeiska unionen. Jag har initierat en sådan diskussion tillsammans med mina kolleger inom unionen.

Herr talman! Jag har en fråga till migrationsministern. Jag tittade på frukost-tv i morse. I rutan stod generaldirektören för Invest in Sweden Agency - en statlig myndighet som arbetar för investeringar i Sverige. Han sade att vi har en hel del tossiga regler i vårt system. Utländska studenter som har varit här några år får till exempel inte lov att stanna och arbeta efter examen. Jag håller fullständigt med honom. Det är tossigt och grymt att slänga ut studenter när de har bott här några år, skaffat vänner och kontakter och blivit väl integrerade i vårt samhälle. Jag undrar, Barbro Holmberg, vad kommer du att göra för att regeringen ska ändra på de här tossiga reglerna?

Herr talman! Jag vill inte riktigt kalla reglerna för tossiga. Men helt klart är jag överens med frågeställaren om att reglerna behöver ändras. Vi har en utredning som just tittar på möjligheterna att ge gäststudenter möjlighet att stanna efter det att studierna är avslutade. Vi behöver självklart internationellt utbyte och det är väldigt viktigt just när det gäller forskare och gäststudenter. Inom EU har vi arbetat länge med att utöka det internationella utbytet till länderna i EU. I Sverige har vi fördubblat antalet gäststudenter de senaste åren. Det pågår alltså ett sådant arbete som efterlyses.

Herr talman! Jag är glad över att Barbro Holmberg ger det beskedet. Göran Persson gav ett helt annat besked för inte så länge sedan. Han var mer hårdnackad och sade att de inte ska få lov att stanna. Förutom att det är en personlig tragedi för många utländska studenter när man förlorar vänner och inte får chans att träffa dem är det en stor förlust för Sverige när man slänger ut driftiga människor som har valt att komma hit och studera och som får jobb efter examen men inte får lov att stanna. Det är som att stå i duschen i kallvatten och riva sönder tusenlappar - något som definitivt inte är särskilt vettigt. Jag är glad att det nu blir en förändring av detta. Det är mycket positivt.

Herr talman! Statsministerns svar kanske gällde något annat. Man måste titta på varför gäststudenten är här och studerar. Det kan vara så att det är ett led i vårt internationella utvecklingssamarbete där vi bidrar till att människor kommer hit och studerar. Då är tanken att de människorna ska återvända till sina hemländer för att bidra till utvecklingen. Det ser lite olika ut. Men vi ser över regelverket just när det gäller gäststudenter.

Herr talman! Jag har en fråga till vice statsministern. De höga bensinskatter vi har i dag slår hårt mot befolkningen, inte minst i glesbygden. Många barnfamiljer har inte längre råd ens med en semestervecka. I regeringens budgetförslag vill man påföra ännu en ny skatt, den så kallade flygskatten. Den slår ytterligare hårt mot just glesbygdens län särskilt i Norrland. En resa mellan Luleå och Malmö kommer för en tvåbarnsfamilj att kosta 1 120 kr mer. Min fråga till vice statsministern är: Vad avser regeringen att göra för att vi ska ha reella möjligheter att bo och verka i glesbygden i Norrland?

Herr talman! Uppgiften att en resa mellan Luleå och Malmö kommer att fördyras med 1 100 kr stämmer inte. Det finns ett förslag i budgetpropositionen om en typ av flygskatt. Det är ännu inte exakt definierat hur den ska utformas. Det ska självfallet tas regionala hänsyn. För den som bor i glesbygd och är mer beroende av exempelvis flygtransporter än vad man är i andra delar av landet kommer man att väga in den faktorn. Man kan inte mekaniskt räkna ut det och säga att det kommer att kosta 1 100 kr mer för den här familjen. På många olika sätt försöker vi i budgetpropositionen att ta hänsyn till de delar av vårt land som är mer glest befolkade. Det finns förslag om avdragsmöjligheter för glesbygden. Det finns andra förslag som är oerhört viktiga framför allt när det gäller att ställa om vårt transportsystem så att vi inte blir lika beroende av olja, bensin och diesel som vi har varit hittills. Det är oerhört viktigt. De pengar som vi satsar i budgeten på framför allt forskning och stöd till de branscher, till exempel fordonsindustrin, som medverkar till att ställa om vår energiförbrukning kan medverka till att den här familjen i Luleå kan få betydligt rimligare transportkostnader i ett längre perspektiv. Det handlar om att värna vår miljö och se till att miljön får stöd genom olika former av forskningsinsatser.

Herr talman! Många länder i Europa går i helt motsatt riktning mot Sverige. Flygskatterna avvecklas i exempelvis England och Danmark. Andra länder avvecklar eller minskar bensinskatten. Belgien och Italien har flaggat för det. Är det en omöjlighet här i Sverige att ta hänsyn till de människor som är helt beroende av de här kommunikationsmedlen?

Herr talman! Nej, det är ingen omöjlighet. Vi tar hänsyn och kommer i växande utsträckning att ta hänsyn till de regionalpolitiska faktorerna. Jag vill påminna om att det hela tiden är en balansgång mellan att å ena sidan försöka värna vår miljö och se till att den utsätts för så lite skador som möjligt och å andra sidan att väga in regionalpolitik, glesbygd och annat när man utformar politiken. Jag tror att det är en stor vinst för de människor som bor i glesbygd och för alla andra som är beroende av långa transporter om vi kan minska energiförbrukningen och framför allt om vi kan gå över till mer miljövänliga drivmedel än vi har i dagsläget. Staten satsar ju miljarder för att se till att exempelvis gå över till etanol, som är ett område som har fått miljardskattebefrielse under senare tid. Det kommer naturligtvis efter hand att ha stor betydelse för hela vårt land, inklusive glesbygden.