Herr talman! Frågan om statsstöd på bränsleskatteområdet är en fråga som bland annat rör viktiga förutsättningar för svenskt lantbruk.
Med ett antal ogenomtänkta och verklighetsfrånvända lagförslag för implementering av vissa delar av de EU-direktiv som reglerar medlemsstaternas statsstöd för att gynna vissa bränslen skapar regeringen fler problem än man löser. Bakgrunden till det är olika syn på biobränslen i Sverige i förhållande till övriga EU. Jag ska göra en kort resumé av bakgrunden. Regeringens kortsiktiga tänkande och brist på förståelse för företags, inte minst lantbruksföretags, problem är en annan del av orsaken till detta.
I Sverige har debatten om biodrivmedel varit relativt ensidig, och våra makthavare agerar som om vi borde använda så mycket biodrivmedel som möjligt, oavsett produktionssätt. Därför subventionerar vi i Sverige biodrivmedlen med i storleksordningen 6–8 miljarder kronor per år.
I resten av EU pågår emellertid en annan debatt. Där ifrågasätts biodrivmedel ur ett hållbarhetsperspektiv i många sammanhang, eftersom vissa biodrivmedel kan ge upphov till ökade koldioxidutsläpp. Detta har till exempel att göra med så kallade ILUC-faktorer, indirect land use change, som på kort sikt ökar koldioxidutsläppen. Det är bakgrunden till att EU nu sätter press på svenska företag som anses uppbära statsstöd, till exempel lantbruksföretag, att inte konsumera icke hållbara biodrivmedel.
Här uppstår en mycket konstig situation, där Sverige som stat massivt och utan kontroll uppmuntrar konsumtion av alla slags biodrivmedel, medan EU genom certifieringskrav tvingar företag att välja rätt typ av biobränsle. Uttrycket den ena handen vet inte vad den andra gör passar mycket bra i detta sammanhang.
För att gå över till själva propositionen riskerar alltså förslagen där att slå mycket olyckligt mot de redan hårt prövade lantbruksföretagen, som kommer att drabbas av mer byråkrati och risk för oförskyllda återbetalningar av bidrag som i efterhand definieras som olagliga.
Problemen kommer också att drabba de företag som levererar biobränslen. Det blir de som ska avgöra om deras kunder har rätt att få del av statsstödet. Dessa leverantörer kan bli återbetalningsskyldiga för stora belopp om det i efterhand visar sig att deras bedömning av kunderna inte var korrekt. Denna lag kommer därför att skapa ökad byråkrati och en rättsosäker situation för alla de företag som blir drabbade av de fel som kommer att bli följden.
Enligt propositionen är det Skatteverket som ska bistå med information om slutkundernas ekonomiska ställning. Men, herr talman, Skatteverket menar att detta inte ligger inom deras kompetensområde och att det därför måste göras stora investeringar i ny personal men också i metod- och kompetensutveckling.
Sådana investeringar tar tid och kostar stora resurser, som inte finns i dag. Problemet med att låta lagen träda i kraft den 1 juli 2016 är därför att denna nödvändiga förutsättning inte kommer att finnas på plats när lagen träder i kraft. Inte ens i den mest drömmande socialdemokrats eller miljöpartists fantasivärld kommer det att vara möjligt att så blir fallet.
Ett annat problem i denna proposition är riskerna med den rapportering av försäljningsinformation som ska ske från leverantörerna och som ska offentliggöras via internet. Även här saknas en utredning av konsekvenserna av de förslag som läggs fram. Det kan innebära att företagshemligheter röjs, med svåra konsekvenser som följd. Att regeringen inte förstår problemet är uppenbart. Det blir därmed ännu allvarligare att man avstår från den nödvändiga konsekvensutredningen i detta stycke.
Ytterligare ett problemkomplex i propositionen är att man inte har lyckats hitta entydiga definitioner när det gäller att avgöra huruvida ett företag är i ekonomiska svårigheter eller inte. Inte minst tidsaspekten och svårighetsdefinitionen är stora frågor. Just det avgörandet är i sin tur nödvändigt för att det ska gå att fastställa om statsstödet ska utgå eller inte vid köp av biobränslen.
Detta problem är särskilt intressant eftersom det kan leda till att enskilda företag, inte sällan lantbrukare, kan drabbas hårt av sena återbetalningskrav på statsstöd som erhållits och tagits emot i god tro. En sådan
situation kan tvinga enskilda bolag i konkurs, enbart på grund av slarvigt och nonchalant utformad lagstiftning. Det är inte acceptabelt, herr talman. Regeringen måste göra sin hemläxa och återkomma till riksdagen med ett förslag som inte innehåller den typen av sensationellt illa utformade regler.
Herr talman! Vi sverigedemokrater pekar i vår motion på dessa problem och på hur vi menar att de bör lösas. Eftersom vi måste följa EU-direktivet, som ligger till grund för lagförslaget, finns det en begränsad mängd lösningar på problemen.
För att komma till rätta med bristerna i propositionen måste ett antal åtgärder vidtas. För det första måste vi skapa tid för att hinna rätta till de allvarliga bristerna i den framlagda propositionen. Det kan vi göra genom att skjuta fram ikraftträdandet sex månader, till den 1 januari 2017. Det har Socialdemokraterna kritiserat. De påstår att det skulle leda till allvarliga konsekvenser för enskilda företag. Det är inte sant. Genom att den förlängda införandetiden presenteras tillsammans med de åtgärder som måste genomföras för att få en rättssäker hantering i svensk lag kommer det inte att medföra några problem för svensk del. Det är inte ovanligt i EU att sådant sker.
För det andra måste bristerna i lagförslagens nomenklatur och definitioner lösas. Vi kan inte ha lagar där det inte går att utläsa av lagtexten vilka situationer som avses och där man lägger tolkningsansvaret hos enskilda företag i stället för hos myndigheter.
För det tredje måste Skatteverket få tid att bygga upp de personella och funktionella resurser som krävs för att kunna lämna erforderligt stöd till de aktuella företagen så att hanteringen kan bli korrekt och rättssäker.
För det fjärde måste lagen innehålla en reglering som innebär att en-skilda företag inte ska kunna drabbas helt oförskyllt av återbetalningskrav som uppstår ur en situation som staten är ansvarig för. Sådana effekter är direkt otillständiga och kan komma att uppstå på grund av denna proposition.
Herr talman! Avslutningsvis kan jag konstatera att regeringen fortsätter att vara slarvig med sin lagstiftning, genom att presentera lagförslag utan hänsyn till vilka konsekvenser de kommer att få för enskilda och företag i Sverige. Det är en skrämmande arrogant inställning från vår regering.
Alliansen fortsätter tyvärr att lägga ned sin röst i stället för att bidra till att skapa lösningar som gynnar Sverige och svenska företag. De väljer att bara passivt vänta på en förutsägbar utredning i stället för att agera för att ta fram konkreta åtgärder för att lösa uppenbara felaktigheter.
Sverigedemokraterna däremot står upp för en rättssäker och rättvis lagstiftning i Sverige.
