Verksamheten inom Europarådet andra halvåret 2001och under år 2002

Herr talman! 1989, då kommunismen hade kört sig själv i botten och Europa klart såg hur denna re- gim hade trampat sina medborgare under sina - om jag får uttrycka det så - politiska fötter och då Sov- jetunionen inte längre höll utan brast och de olika delstaterna fick möjlighet att själva försöka skapa en framtid, sökte ett antal stater också medlemskap i Europarådet för mänskliga rättigheter med den tillhö- rande Europadomstolen. Detta ledde till att i början av 90-talet och under hela 90-talet fick människorna i de tidigare kommunistländerna möjlighet att lyfta fram sina problem med mänskliga rättigheter. Det innebar att väldigt många människor kom med ansökningar till Europadomstolen för mänskliga rättigheter för att få pröva sin situation, en möjlighet som de aldrig någonsin hade haft tidigare, det vill säga att få sin sak personligt prövad och kanske få framförd kritik mot sin egen regering och sin egen regim. Detta har lett till ett alldeles enormt arbete på Eu- ropadomstolen för mänskliga rättigheter. 2002 hade man ungefär 30 000 oavgjorda enskilda mål, där man så att säga skulle pröva regeringarnas hållning när det gäller mänskliga rättigheter. Under åren 2001 och 2002 mottog domstolen 60 000 olika ärenden. Detta är viktigt inte enbart för dem som har skick- at in sina ärenden till domstolen för att få dem pröva- de. I den mån som regeringarna tar åt sig av den här kritiken - det vet vi att de gör, eftersom Europadom- stolen och Europarådet är prestigefyllda institutioner och man vill leva upp till deras krav på mänskliga rättigheter - berör detta betydligt fler människor än dem som låter pröva sina ärenden. Det är en viktig process i förhållandet till de nya medlemsländerna i EU och dem som ligger en bit bortom detta att den här processen fungerar. De flesta klagomålen kommer från Turkiet, Ryssland, Polen, Ukraina och Rumänien. Kristdemo- kraterna har därför lagt fram en motion där vi säger att vi måste avsätta bättre resurser för Europadom- stolen så att man kan få bort de här ärendebalanserna och hinna och orka med. Man måste få resurser för att behandla alla de olika ärendena. Regeringen har gjort en hel del på det här områ- det, och utskottets majoritet uttrycker vad regeringen har gjort och regeringens ståndpunkt i den här frågan. Det är ju alla regeringar tillsammans i över 44 länder som ska tillföra resurser till den här verksamheten. Utskottets majoritet ger uttryck för att man delar Kristdemokraternas hållning i den här frågan, och därför har vi inte gjort någon reservation. Jag har heller inget yrkande, utan jag ville bara ge uttryck för detta. Jag är glad för att utskottets majoritet har ställt sig så positiv till den här begäran.

Herr talman! Först av allt vill jag yrka bifall till utrikesutskottets förslag angående betänkande UU11, som handlar om Europarådets verksamhet andra halvåret 2001 och hela 2002. Som vi har hört be- handlas också två motioner i det här betänkandet. Den ena handlar om Europadomstolen och den andra om människohandel och diskriminering på grund av sexuell läggning. Den 5 maj 1949 undertecknades Europarådets stadga av tio länder. Sverige var ett av de här tio länderna. Syftet var försoning och fredligt samarbete mellan demokratiska stater med respekt för mänskliga rättigheter. Vi kan konstatera att även i dag, 54 år senare, har Europarådet en central uppgift när det gäller att främja respekten för de mänskliga rättighe- terna, demokrati och rättsstatens principer. I dag är 45 länder medlemmar i Europarådet, och dessa länder spelar en viktig roll för den fredliga utvecklingen i världen. Liksom andra internationella organisationer på- verkas Europarådet av det som händer ute i världen och måste naturligtvis utvecklas och anpassas utifrån det. Mycket kort, eftersom tiden är knapp på grund av den kommande ajourneringen, vill jag säga att Euro- parådets betydelse för de mänskliga rättigheterna är mycket stor. Därmed är det också viktigt att Europa- domstolens arbete fungerar tillfredsställande. Precis som vi har hört har det inte alltid skett, och därför är det viktigt att man satsar både på omstrukturering av arbetet och på resurser i form av pengar. Regeringen har gjort ett mycket aktivt arbete på detta område, och vi hoppas att det ska pågå även fortsättningsvis.