Vattenfall AB

Fru talman! Dagens debatt handlar om Vattenfall, juvelen bland de svenska bolagen, om man nu ska tro statsrådet Östros i en utfrågning i konstitutionsutskottet. Det ligger ganska mycket i det om man ser till lönsamhet och företagsekonomisk utveckling. Bolaget har haft en positiv utveckling de senaste åren. För verksamhetsåret 2004 redovisar man en vinst på 17 miljarder kronor, varav en viss del kommer att användas av statskassan. Den företagsekonomiska utvecklingen till trots - det är inte det Riksrevisionens rapport och granskning handlar om utan om hur man från Näringsdepartementets sida och ytterst regeringen, med statsrådet Persson i spetsen, har styrt bolaget. På den punkten har Riksrevisionen mycket kritik att framföra. Man pekar på att styrningen av bolaget har varit formlös eller, för att citera riksrevisorn Kjell Larsson: "Man vet inte vilka beslut som fattats av vem och var." Riksrevisionen pekar också på att bolaget har försatt sig i en situation där det svenska skattekollektivet helt saknar insyn i bolaget. Detta har skett genom de satsningar som gjorts i Tyskland. Den tyska aktiebolagsrätten medger inte att ägarna har den typ av insyn i bolaget som vi är vana vid. Det betyder att organ som Riksrevisionen och riksdagen inte kan kontrollera, inte har någon insyn i de bolag som Vattenfall äger i Tyskland. Riksrevisionen har också anmärkt på att stora och strategiska beslut har fattats av bolaget utan att riksdagen har haft möjlighet att göra sin röst hörd i dessa strategiändringar. Men den kanske viktigaste kritiken, åtminstone enligt mitt förmenande, är den omständighet att Vattenfall som bolag har kunnat agera helt ostört och helt oberört av de beslut som fattas i den här kammaren. I politiskt hänseende är detta hyckleri som regeringen uppvisar ganska anmärkningsvärt och viktigt att debattera i den här kammaren. Vad är det då som har hänt? Jo, Vattenfall fick av regeringen, eller ytterst av riksdagen, ett alldeles särskilt energi- och miljöpolitiskt uppdrag. Detta beslutade man om 1997, på direkt uppmaning och som följd av en proposition som regeringen hade lagt fram. Enligt detta uppdrag ska Vattenfall "inom ramen för kraven på affärsmässighet avsätta resurser för utvecklingen av ny elproduktionsteknik och därmed bidra till en svensk elförsörjning som är ekonomiskt och ekologiskt uthållig. Vattenfall ges därigenom en strategisk roll i omställningsarbetet." Nu har jag valt att citera från regeringens proposition för att tydligt visa att det är regeringen som har haft dessa ambitioner. I det beslut som riksdagen sedan fattade var formuleringen lite annorlunda, men innebörden var precis densamma. Det är stolta ord, vackra ord som passar bäst i middagstal. Men med facit i hand verkar de mest ha kommit på pränt för att man ska lura sina samarbetspartier. I verkligheten visar det sig nämligen vara ljusår mellan ord och handling. I själva verket har man från regeringens sida inte gjort någonting för att genomdriva dessa miljöpolitiska ambitioner till praktisk handling från Vattenfalls sida - ingenting. I stället skyller man ifrån sig. I de förhör som har gjorts i konstitutionsutskottet - det är för övrigt ganska intressant läsning - är man mycket ordrik, och man skyller framför allt på den omständigheten att Vattenfall bolagiserades av den borgerliga regeringen 1991, underförstått att detta ändå var den borgerliga regeringens fel. Man säger: Vi har ansträngt oss hårt. Vi arbetar hela tiden med styrningsfrågor, och vi har höga energipolitiska ambitioner och så vidare. Men man har inte gjort någonting. Argumentationen är inte övertygande alls. Visst hade man kunnat göra saker om man väldigt gärna hade velat göra någonting. Det är inte så att ett aktiebolag är ostyrbart, om någon skulle tro det. Men ett aktiebolag styrs på ett annat sätt än ett statligt verk. Det vet alldeles säkert Näringsdepartementets företrädare, men man har struntat i det. Vad hade man då kunnat göra för att i handling verkligen visa att de energipolitiska ambitionerna och satsningarna är seriösa och att man menar allvar med dem? Man hade exempelvis kunnat införa en liten passus i bolagsordningen - alltså den bolagsordning som egentligen är det yttersta styrdokumentet för Vattenfall - om hur det energipolitiska uppdraget ska utformas och se ut. Men så gjordes icke, tills i går. Då infördes en liten passus. Då ett tu tre kom man ånyo från Näringsdepartementets sida med stolta och vackra ord med förslag på en skrivning som skulle in i bolagsordningen. I denna skrivning som nu kom in i bolagsordningen står det: "Vattenfall skall nu inom kraven på affärsmässighet vara det ledande företaget i omställning till en ekologiskt och ekonomiskt uthållig svensk energiförsörjning." Känns orden igen? Det borde de göra därför att de är kusligt lika de ord som fanns i regeringens proposition från 1997. Det har alltså tagit Näringsdepartementet nästa åtta år att få in dessa ord. Och så säger näringsministern att man arbetar hårt med det. Men, fru talman, man kan inte arbeta så hårt om man bara lyckas formulera ungefär två ord per år. I själva verket har man väl inte tyckt att detta var så angeläget. Vad hade man mer kunnat göra? Ja, man hade kunnat överföra Vattenfall till gruppen statliga bolag med särskilt samhällsansvar för att ytterligare understryka vikten och betydelsen av det energipolitiska uppdraget. Men så gjordes inte heller, sannolikt av rent kommersiella skäl. Man behöver de vinster som Vattenfall levererar till staten. Jag kan säga att ur moderat synvinkel är det som Vattenfall har gjort knappast att kritisera. Det är ett välskött bolag som har haft en utmärkt utveckling och levererat mycket pengar till statskassan. Men det är inte det som saken gäller. Utan vad som gäller är om regeringen ska kunna sätta sig över de beslut som fattas i riksdagen, vilket man har gjort här. Om riksdagen bestämmer att Vattenfall ska ha ett särskilt uppdrag på regeringens initiativ då är det regeringens - med risk för att uttrycka mig kraftfullt - förbannade skyldighet att se till att detta uppdrag också kommer att få genomslag i Vattenfalls handlande. Och det är det som man inte har gjort. Vi moderater tycker inte om detta särskilda uppdrag på det energipolitiska området. Vi tror i själva verket att detta är negativt ur företagets synvinkel. Alla som har ägnat sig åt företagsstyrning i teori och praktik vet att dubbla mål, vilket företaget nu har fått, är ytterst olyckligt. Dubbla mål gör nämligen ett bolag helt ostyrbart. Nu när Näringsdepartementet efter sju års tänkande och våndor äntligen infört denna förändring är väl risken stor att man kommer att få ännu mindre styrsel på bolaget än man någonsin har haft förut. Statssekreterare Söder sade för övrigt i går på bolagsstämman att skälet till att man införde dessa meningar i bolagsordningen var att man hade höjt sin energipolitiska ambition. Då undrar jag: Från vilken nivå? Det måste vara från nollnivå. Regeringens argumentation är inte övertygande, och dess handling är än mindre övertygande. Efter en kritisk granskning från Riksrevisionen och tre anmälningar till konstitutionsutskottet har man äntligen skridit till handling. Men det är inte bara för sent. Förtroendet är förbrukat, och hyckleriet är avslöjat. Det är dessutom dubbelfel som man gör. Och som jag påpekade kommer bolaget nu dessutom att bli än mer ostyrbart än någonsin tidigare. Men man kan säga att det som har inträffat här i någon mening har avslöjat viktiga ting i regeringens handlande, det vill säga hyckleriet. Riksrevisionen bildades i början av denna mandatperiod, och sedan dess har man granskat en rad olika företeelser i stort och smått. Och gemensamt för dessa är, får jag väl säga, en massiv kritik mot regeringen och dess skötsel av landet och skattebetalarnas pengar. Det är utmärkt att Riksrevisionen finns, och jag välkomnar dess rapporter. Men samtidigt beklagar jag de partier som bildar regeringsunderlaget och som här har valt att tro mer på sin regering än på utomstående experter och på Riksrevisionen. För mig är detta en kuslig illustration av den osjälvständighet som riksdagen i dag utmärks av. En av våra tre grundlagsstadgade uppgifter, den att övervaka och kritiskt kontrollera och granska regeringen, har dessa tre partier valt att bortse från. Särskilt kritisk kan man kanske vara mot Vänsterpartiet som genom att inte gå på samma linje som de borgerliga partierna i den här frågan inte bara låtit sig grundluras av regeringen, utan dessutom gjort det utan att hojta till. I stället bör man med all kraft kritisera regeringen för handhavandet och för att inte hörsamma beslut som på initiativ av regeringen själv fattas i denna kammare. Fru talman! Med dessa ord vill jag bara sammanfatta mina synpunkter med att vi moderater tar Riksrevisionens kritik på fullaste allvar. Jag ställer mig bakom samtliga moderata reservationer i betänkandet, men för tids vinnande nöjer jag mig med att yrka bifall till reservation 3 under punkt 2.

Fru talman! Riksrevisionens granskning av Vattenfall, uppdrag och statens styrning, visar på en rad olika brister i regeringens ägarförvaltning. Vattenfall är statens största helägda bolag. Under förutsättning att staten över huvud taget ska äga aktiebolag borde regeringens styrning av Vattenfall vara ett föredöme, åtminstone för andra statligt ägda bolag. Riksrevisionens granskningsrapport som är mycket bra, och dessutom styrelsens framställning till riksdagen, visar tvärtom att regeringen är allt annat än en mönsterägare. Revisionen berör särskilt Vattenfalls kraftfulla expansion framför allt i Tyskland och Polen sedan början av 2000-talet. Under den här perioden har Vattenfalls verksamhet i stor utsträckning motiverats av avkastningskrav, för att inte säga det enda kravet. Den utvecklingen har kunnat äga rum i motsats till det uppdrag som statsmakterna har formulerat där Vattenfall har, ska ha eller borde ha en ledande roll i omställningen av energisystemet och miljöpolitiken i Sverige. Enligt återkommande riksdagsbeslut 1997 och 2002 är Vattenfalls aktiva medverkan av avgörande betydelse för omställningen av energisystemet. I regeringsförklaringen sade statsminister Göran Persson: En sammanhållen klimat- och energipolitik utvecklas. Vattenfall ska ta en ledande roll i omställningen till förnybar energi. Har detta gjorts? Nej. Riksrevisionens granskning visar tvärtom att regeringen låtit det statliga bolaget exploatera föråldrade och mycket smutsiga energikällor. Sedan år 2000 har Vattenfall expanderat mycket kraftigt genom flera förvärv, bland annat i Tyskland och Polen. Vi minns alla hur Vattenfall började bryta stenkol i Tyskland och den lilla byn Horno som fick tvångsförflyttas. Driften av stenkolsgruvan innebar att Vattenfall på kuppen fördrev den sorbiska minoriteten, en utsatt folkgrupp i Europa. Det agerandet fick, med rätta, utstå kraftfull kritik inte minst här i riksdagen. Sent i går kväll hörde jag att Vattenfall nu hotar ännu en by i Tyskland. Människor fördrivs. Stora sår rivs upp i naturen. Statliga Svenska Vattenfall är företaget som tjänar stora pengar på affären. Riksrevisionen pekar i sin granskning på att Vattenfall har ett alldeles för otydligt uppdrag. Utgångspunkten för granskningen var det energipolitiska beslutet från 1997 där Vattenfall fick ett utökat ansvar att verka för omställningen. Bolaget gavs i början av 2000-talet en mycket framträdande roll i genomförandet av miljö- och energipolitiken. Detta är resultatet. Dessvärre har Vattenfall inte ägnat sig åt den här uppgiften. I stället har bolaget enbart prioriterat den egna affärsmässigheten. Syftet med ett statligt bolag var ju att styra mot fler mål än bara affärsmässighet. Så har dock inte skett. Regeringen måste därför återkomma till riksdagen med ett klargörande och förtydligande om hur Vattenfalls miljö- och energipolitiska uppdrag egentligen ska se ut. Regeringen har inte på något sätt tagit sitt ansvar och förtydligat uppdraget gentemot Vattenfall. Det är regeringen och ingen annan som bär det fulla ansvaret för att en sådan prioritering av målen genomförs. I går på Vattenfalls bolagsstämma skedde den största icke-händelsen i svensk politik. Enligt den nya bolagsordningen ska Vattenfall ta ett utökat ansvar men inom ramen för affärsmässighet, vilket innebär: affärerna först och sedan kanske miljön - dubbelmoral! Man säger en sak, men i verkligheten kommer det att betyda någonting helt annat. Fru talman! I sin granskning av Vattenfall konstaterar Riksrevisionen också att det från ägarförvaltningens sida tillämpas en så kallad formlös styrning av bolaget. Den formlösa styrningen, det vill säga att utbytet av information mellan bolaget och ägarförvaltningen inte dokumenteras i alla delar, har begränsat Riksrevisionens möjlighet att bedöma hur den interna kontrollen av processen varit utformad. Den formlösa styrningen av Vattenfall ger även regeringen, vilket Riksrevisionen också har framhållit, en relativt stor frihet att utveckla sin tolkning av bolagets uppgift utan att behöva redovisa den för riksdagen eller för allmänheten. Mot detta är vi starkt kritiska. Att det inte går att fastställa vem som har fattat besluten eller när de fattats anser vi är helt oacceptabelt. I egenskap av företrädare för det statliga ägandet har ju regeringen att verka i enlighet med de beslut som fattas av riksdagen om enskilda bolags verksamhet. Inom ramen för kontrollmakten åligger det riksdagen, det vill säga oss ledamöter, att granska om regeringen har agerat i enlighet med vad vi har beslutat. Förekomsten av en formlös styrning begränsar möjligheten för oss att utkräva ansvar och att göra det jobb vi faktiskt är ålagda att göra. KU har kritiserat detta så sent som år 2003. Då sade man att det är av stor betydelse att styrningen av de statliga bolagen sker på ett sätt som skapar möjlighet att granska regeringens agerande i efterhand. Detta har inte skett. Riksrevisionens granskning av Vattenfall visar att konstitutionsutskottets uppmaning och anmaning inte alls har hörsammats av regeringen. Härtill kan läggas att även Förtroendekommissionen varit, som tidigare redovisats, kritisk mot det otydliga ägaruppdraget till de statliga bolagen. Fru talman! Riksrevisionen pekar i sin granskning på att Vattenfall har ett alldeles för otydligt uppdrag. Om detta måste regeringen återkomma till riksdagen. Vattenfalls expansion i Tyskland och Polen har under de senaste åren varit särskilt problematisk. Investeringarna i stenkols- och brunkolsgruvor i Tyskland strider mot riksdagens beslut. Det borde ha underställts ett särskilt ställningstagande från regering och riksdag. Grundlagen är, tycker jag, tydlig på det här området. Enligt regeringsformen har regeringen endast ett förvaltningsmandat för de statliga bolagen. Det innebär att regeringen ska höra riksdagen vid väsentliga förändringar i inriktning och ekonomi för de statliga bolagen. Riksrevisionen konstaterar för sin del i sin granskning av Vattenfall att "beslutet om expansionen i Tyskland handlade om en så väsentlig ändring i bolagets verksamhetsinriktning att den borde ha föranlett ett formellt ställningstagande från ägarförvaltningen. Inför liknande beslutssituationer för statligt helägda bolag bör ägarförvaltningen eller styrelser i dessa bolag verka för ett formellt ställningstagande vid förändrad inriktning." Fru talman! Det är så tydliga ord att man egentligen inte skulle behöva prata om detta igen. Men man gjorde ju inte detta trots att det i grunden var en fråga för riksdagen. Investeringar på ca 70 miljarder i Tyskland överensstämmer inte med de miljöpolitiska målen och programmet för energiomställning. Vattenfall har i uppdrag att leda den svenska energiomställningen, och det gör man med besked - men åt helt fel håll. En stor del av Vattenfalls verksamhet i Tyskland bedrivs i det börsnoterade dotterbolaget Vattenfall Europe AG med en omsättning på ca 60-70 miljarder kronor. Regeringens och riksdagens möjligheter till insyn och kontroll i utländska dotterbolag är mycket mindre än vad som är fallet i svenska bolag - ja, i själva verket i många fall obefintlig. Riksrevisionens styrelse kom i sin granskning till slutsatsen att regeringen ska utreda vilken kontroll och insyn staten ska ha i Vattenfalls och andra statliga företags utländska dotterbolag. Det är inte acceptabelt att den svenska riksdagen, det vill säga ägarna, inte har tillräcklig insyn och kontroll över en så stor del av Vattenfalls verksamhet. Det måste ifrågasättas om det är förenligt med riktlinjerna och principerna för den statliga ägarförvaltningen. Det är trots allt, fru talman, ett val hur man organiserar sin verksamhet. Det är inte acceptabelt att folkets valda ombud inte har tillräcklig insyn i verksamheten och inte heller Riksrevisionen, som ju är satt att granska. Hur försvarar man då Tysklands- och Polensatsningen, de stora stenkols- och brunkolsgruvorna? Ja, man säger: Det är ju lagligt i Tyskland. Ja, det är lagligt i Tyskland. Men är det moraliskt försvarbart? Nej, självklart inte. Strider det mot de beslut som vi har fattat här i riksdagen om vilken väg vi ska gå och om vilken roll Vattenfall ska spela? Ja, det strider mot de besluten. Min slutsats är att man inte gör som riksdagen säger och att man agerar omoraliskt. I går i en annons stod det: Vattenfall - två hål i väggen och ett hål i marken. Det är kanske ganska signifikativt. Regeringen har till sist, med kniven på strupen, ändrat en smula i bolagsordningen. På en direkt fråga i går på stämman hette det att detta inte alls kommer att hindra fler kolkraftssatsningar i Europa. Ska Elsamaffären avbrytas? Nej, absolut inte. Elsamaffären går vidare som planerat. Det kommer alltså inte att innebära någonting. Är det en lönsam satsning på en miljövänlig energikälla gör man den, vilket man även kan göra i dag - alltså ingen skillnad. Man borde, fru talman, ha återkommit till riksdagen med de här stora besluten. Det gällde så mycket pengar. Det gällde en helt annan inriktning än vad riksdagen har beslutat för Vattenfall, vilket innebär att man borde ha kommit hit. Den formlösa styrningen döljer viktiga beslut. Vem ska ställas till svars? Vad är beslutat? Det är allvarliga frågor som Riksrevisionen har haft anledning att ta upp i sin rapport. Jag har också talat om att KU tidigare har tittat på den formlösa styrningen till exempel och kritiserat regeringen för att den inte förändrar sin styrning av Vattenfall. Jag tycker att det är väldigt synd. Ett bra bolag som Vattenfall har en klar roll att spela. Däremot har man inte en ägarförvaltning som tar sitt uppdrag på allvar. Det här är den socialdemokratiska regeringens flaggskepp när det gäller att förverkliga de miljöambitioner man har. Det tycks vara att bryta mer stenkol och brunkol i Tyskland och att smutsa ned ännu mer av vår luft. Självklart står jag bakom de reservationer som vi har i detta betänkande, men jag yrkar bifall särskilt till reservation 3. I detta anförande instämde Gunnar Andrén och Yvonne Ångström (båda fp).

Fru talman! Svenska staten är en av Sveriges största företagsägare. Över 200 000 personer är anställda av svenska statens bolag och de omsätter över 300 miljarder kronor. Det är under all kritik att Sveriges riksdag, folkets kontrollanter, inte har särskilt god insyn i detta statliga företagande. Vi kristdemokrater anser att det är tveksamt om staten över huvud taget ska äga aktiebolag som inte utgör naturliga monopol. Om man nu gör det måste styrningen av sådana bolag vara ett föredöme till dess att ägandet har avvecklats. Fru talman! Inte minst Riksrevisionens granskning av Vattenfall AB visar på en rad olika brister i regeringens förvaltning. Det visar sig att Vattenfall är statens största helägda bolag. Vattenfall AB är ett viktigt instrument inom energipolitiken. Trots det har Sveriges riksdag mycket litet eller inget inflytande över hur Vattenfall AB agerar. Vattenfall AB har under de senaste åren varit en aggressiv investerare i elproduktionen på den europeiska kontinenten. Såvitt jag kan se finns det inget stöd hos ägaren - det svenska folket - för den strategin. Samtidigt som Vattenfall AB använder de vinster som man drar in på svenska elkonsumenter till att köpa produktion på kontinenten underlåter man att investera i det svenska elnätets säkerhet. När det statliga Vattenfall agerar på det här sättet finns det ingen anledning för Vattenfalls privatägda konkurrenter att ta större samhällsansvar än vad Vattenfall gör. Vattenfalls investeringar i tysk kolkraft borde ha underställts Sveriges riksdag, vilket har klargjorts av konstitutionsutskottet. Inte ens riksdagsmajoriteten borde kunna vara nöjd med vad Vattenfall har åstadkommit. Vattenfall ska enligt majoriteten spela en viktig roll i omställningen av det svenska energisystemet till ett miljövänligt, långsiktigt hållbart system. I stället expanderar man på kolmarknaden i Tyskland. Vad tycker till exempel stödpartiet Miljöpartiet om detta agerande? Man kan rimligen inte vara nöjd. Är det verkligen mer kolkraft som svenska folket, som ju är helägare i Vattenfall AB, ska investera i? Fru talman! Riksrevisionens granskning visar att den "formlösa" styrning som regeringen utövar i styrningen av Vattenfall AB har misslyckats. Det har lett till att det i efterhand inte har gått att kontrollera beredningsprocessen mellan bolaget och ägaren. Eftersom ägaransvaret sköts av Näringsdepartementet vilar ansvaret på näringsministern. Farhågan att den formlösa ägarförvaltningen skulle leda till otydlighet och okontrollerad styrning av Vattenfall har dessvärre helt och hållet besannats. Kristdemokraterna anser därför att regeringen måste återkomma till riksdagen med förslag på hur ägarstyrningen kan förbättras så att transparens uppnås och att statens bolag i framtiden styrs utifrån motivet till ägandet samt till de mål, ekonomiska och samhällsnyttiga, som har satts upp för Vattenfall. Inte bara styrningen av Vattenfall måste kritiseras. Sveriges riksdag har inte ens en vettig insyn. En stor del av Vattenfalls verksamhet i Tyskland bedrivs av det börsnoterade Vattenfall Europe AG som omsätter mellan 60 och 70 miljarder kronor. Riksdagens möjlighet att ha insyn i detta utländska dotterbolag är mycket mindre än vad som är fallet med svenska bolag. Riksrevisionen har i sin granskning kommit fram till att regeringen måste utreda vilken kontroll och insyn som riksdagen ska ha i Vattenfalls och andra statliga företags utländska dotterbolag. Det är inte acceptabelt att, som nu, den svenska riksdagen - ägaren - inte har någon insyn i och kontroll över en så stor del av Vattenfalls verksamhet. Det måste ifrågasättas om det är förenligt med riktlinjer och principer för statliga ägarförvaltningar. Fru talman! Till sist: Jag står självfallet bakom alla kristdemokratiska reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation nr 3.

Fru talman! Svenska staten är en av Sveriges största företagsägare. Över 200 000 personer är anställda av svenska statens bolag och de omsätter över 300 miljarder kronor. Det är under all kritik att Sveriges riksdag, folkets kontrollanter, inte har särskilt god insyn i detta statliga företagande. Vi kristdemokrater anser att det är tveksamt om staten över huvud taget ska äga aktiebolag som inte utgör naturliga monopol. Om man nu gör det måste styrningen av sådana bolag vara ett föredöme till dess att ägandet har avvecklats. Fru talman! Inte minst Riksrevisionens granskning av Vattenfall AB visar på en rad olika brister i regeringens förvaltning. Det visar sig att Vattenfall är statens största helägda bolag. Vattenfall AB är ett viktigt instrument inom energipolitiken. Trots det har Sveriges riksdag mycket litet eller inget inflytande över hur Vattenfall AB agerar. Vattenfall AB har under de senaste åren varit en aggressiv investerare i elproduktionen på den europeiska kontinenten. Såvitt jag kan se finns det inget stöd hos ägaren - det svenska folket - för den strategin. Samtidigt som Vattenfall AB använder de vinster som man drar in på svenska elkonsumenter till att köpa produktion på kontinenten underlåter man att investera i det svenska elnätets säkerhet. När det statliga Vattenfall agerar på det här sättet finns det ingen anledning för Vattenfalls privatägda konkurrenter att ta större samhällsansvar än vad Vattenfall gör. Vattenfalls investeringar i tysk kolkraft borde ha underställts Sveriges riksdag, vilket har klargjorts av konstitutionsutskottet. Inte ens riksdagsmajoriteten borde kunna vara nöjd med vad Vattenfall har åstadkommit. Vattenfall ska enligt majoriteten spela en viktig roll i omställningen av det svenska energisystemet till ett miljövänligt, långsiktigt hållbart system. I stället expanderar man på kolmarknaden i Tyskland. Vad tycker till exempel stödpartiet Miljöpartiet om detta agerande? Man kan rimligen inte vara nöjd. Är det verkligen mer kolkraft som svenska folket, som ju är helägare i Vattenfall AB, ska investera i? Fru talman! Riksrevisionens granskning visar att den "formlösa" styrning som regeringen utövar i styrningen av Vattenfall AB har misslyckats. Det har lett till att det i efterhand inte har gått att kontrollera beredningsprocessen mellan bolaget och ägaren. Eftersom ägaransvaret sköts av Näringsdepartementet vilar ansvaret på näringsministern. Farhågan att den formlösa ägarförvaltningen skulle leda till otydlighet och okontrollerad styrning av Vattenfall har dessvärre helt och hållet besannats. Kristdemokraterna anser därför att regeringen måste återkomma till riksdagen med förslag på hur ägarstyrningen kan förbättras så att transparens uppnås och att statens bolag i framtiden styrs utifrån motivet till ägandet samt till de mål, ekonomiska och samhällsnyttiga, som har satts upp för Vattenfall. Inte bara styrningen av Vattenfall måste kritiseras. Sveriges riksdag har inte ens en vettig insyn. En stor del av Vattenfalls verksamhet i Tyskland bedrivs av det börsnoterade Vattenfall Europe AG som omsätter mellan 60 och 70 miljarder kronor. Riksdagens möjlighet att ha insyn i detta utländska dotterbolag är mycket mindre än vad som är fallet med svenska bolag. Riksrevisionen har i sin granskning kommit fram till att regeringen måste utreda vilken kontroll och insyn som riksdagen ska ha i Vattenfalls och andra statliga företags utländska dotterbolag. Det är inte acceptabelt att, som nu, den svenska riksdagen - ägaren - inte har någon insyn i och kontroll över en så stor del av Vattenfalls verksamhet. Det måste ifrågasättas om det är förenligt med riktlinjer och principer för statliga ägarförvaltningar. Fru talman! Till sist: Jag står självfallet bakom alla kristdemokratiska reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation nr 3.

Fru talman! Utskottet har behandlat en skrivelse från Riksrevisionens styrelse efter att revisionen har lämnat en granskningsrapport om Vattenfall. Skrivelsen från revisionens styrelse tar upp allvarlig kritik på ett flertal områden. Det är det som utskottet har att behandla och som jag kommer att uppehålla mig vid. Det handlar alltså om statens styrning eller snarare brister i dess styrning. Riksrevisionens styrelse har också lämnat förslag på åtgärder inom de områden som det finns anmärkningar på. Riksrevisionen har i rapporten visat på brister i regeringens sätt att styra ett statligt ägt bolag, en styrning där man kanske skulle ha förväntat sig att staten skulle gå före med gott exempel, men så icke. Uppdraget till Vattenfall är otydligt. Vattenfall ska vara och ta en ledande roll i omställningen till förnybar energi. Otydligheten har gett utrymme för olika tolkningar, och inget initiativ har heller tagits för att precisera detta tidigare, även om klockan nu uppenbarligen är fem i tolv. Detta är anmärkningsvärt eftersom riksdagen har beslutat att Vattenfall ska ha den ledande rollen i omställningen. Det är också detta som Centerpartiet tidigare har ställt sig bakom. Riksrevisionen fortsätter att kritisera regeringens ägarstyrning av de statliga bolagen, en kritik som även KU tidigare har framfört. Framför allt efterfrågar man en styrning som i efterhand går att granska och värdera. En styrning utan dokumentation ger ju regeringen mycket stor frihet att utveckla sin tolkning av ett bolags uppgift utan att behöva redovisa den för riksdagen eller allmänheten, och det är mycket anmärkningsvärt. Hur ska riksdagen som granskare av makten kunna avgöra om regeringen har agerat i enlighet med vad riksdagen har beslutat? Nej, riksdagen kan inte utöva någon granskning vilket gör att regeringen faktiskt struntar i riksdagens beslut och också i allmänhetens intresse och rätt till insyn. Det är mycket allvarligt. Ytterligare: Styrelsen har pekat på att regeringen måste ta sig an uppdraget om vilken insyn den svenska staten bör ha i Vattenfalls och i andra statliga företags utländska dotterbolag och hur man kan redovisa det till riksdagen. Som det är nu har inte Riksrevisionen eller andra svenska kontrollorgan möjlighet till insyn och kontroll, och det är detsamma som tidigare: bristen på möjlighet att utöva en granskning som riksdagen är satt att sköta. Fru talman! Riksrevisionen betonar vikten av allmänhetens rätt till information och dessutom att den årliga rapporten till riksdagen som de statliga bolagen lämnar ska kunna ställa stora krav på också Vattenfalls externa redovisning. Den rapport som Riksrevisionens styrelse har lämnat är starkt kritisk, och den ställer ett antal frågor som kräver sina svar och förändringar. Centerpartiet har tillsammans med Folkpartiet och Kristdemokraterna föreslagit ett antal åtgärder som är i stort sett desamma som i Riksrevisionens styrelses förslag. Dessa åtgärder framgår av de reservationer som finns i betänkandet. Jag ställer mig naturligtvis bakom dessa reservationer, men yrkar bifall endast till reservation nr 3.

Fru talman! Utskottet har behandlat en skrivelse från Riksrevisionens styrelse efter att revisionen har lämnat en granskningsrapport om Vattenfall. Skrivelsen från revisionens styrelse tar upp allvarlig kritik på ett flertal områden. Det är det som utskottet har att behandla och som jag kommer att uppehålla mig vid. Det handlar alltså om statens styrning eller snarare brister i dess styrning. Riksrevisionens styrelse har också lämnat förslag på åtgärder inom de områden som det finns anmärkningar på. Riksrevisionen har i rapporten visat på brister i regeringens sätt att styra ett statligt ägt bolag, en styrning där man kanske skulle ha förväntat sig att staten skulle gå före med gott exempel, men så icke. Uppdraget till Vattenfall är otydligt. Vattenfall ska vara och ta en ledande roll i omställningen till förnybar energi. Otydligheten har gett utrymme för olika tolkningar, och inget initiativ har heller tagits för att precisera detta tidigare, även om klockan nu uppenbarligen är fem i tolv. Detta är anmärkningsvärt eftersom riksdagen har beslutat att Vattenfall ska ha den ledande rollen i omställningen. Det är också detta som Centerpartiet tidigare har ställt sig bakom. Riksrevisionen fortsätter att kritisera regeringens ägarstyrning av de statliga bolagen, en kritik som även KU tidigare har framfört. Framför allt efterfrågar man en styrning som i efterhand går att granska och värdera. En styrning utan dokumentation ger ju regeringen mycket stor frihet att utveckla sin tolkning av ett bolags uppgift utan att behöva redovisa den för riksdagen eller allmänheten, och det är mycket anmärkningsvärt. Hur ska riksdagen som granskare av makten kunna avgöra om regeringen har agerat i enlighet med vad riksdagen har beslutat? Nej, riksdagen kan inte utöva någon granskning vilket gör att regeringen faktiskt struntar i riksdagens beslut och också i allmänhetens intresse och rätt till insyn. Det är mycket allvarligt. Ytterligare: Styrelsen har pekat på att regeringen måste ta sig an uppdraget om vilken insyn den svenska staten bör ha i Vattenfalls och i andra statliga företags utländska dotterbolag och hur man kan redovisa det till riksdagen. Som det är nu har inte Riksrevisionen eller andra svenska kontrollorgan möjlighet till insyn och kontroll, och det är detsamma som tidigare: bristen på möjlighet att utöva en granskning som riksdagen är satt att sköta. Fru talman! Riksrevisionen betonar vikten av allmänhetens rätt till information och dessutom att den årliga rapporten till riksdagen som de statliga bolagen lämnar ska kunna ställa stora krav på också Vattenfalls externa redovisning. Den rapport som Riksrevisionens styrelse har lämnat är starkt kritisk, och den ställer ett antal frågor som kräver sina svar och förändringar. Centerpartiet har tillsammans med Folkpartiet och Kristdemokraterna föreslagit ett antal åtgärder som är i stort sett desamma som i Riksrevisionens styrelses förslag. Dessa åtgärder framgår av de reservationer som finns i betänkandet. Jag ställer mig naturligtvis bakom dessa reservationer, men yrkar bifall endast till reservation nr 3.

Fru talman! I går hade jag tillfälle att vara med på en väldigt trevlig övning tillsammans med några av er som sitter här i kammaren, nämligen Vattenfalls bolagsstämma som var en väldigt trevlig tillställning. Jag blev dock lite förvånad när jag senare på kvällen såg rapporteringen i medierna. Man fokuserade på problemen i stället för på det positiva. Jag vill ändå lyfta fram det som egentligen redan har sagts: Vattenfall är ett bra företag. Det tycker till och med Anne-Marie Pålsson. Det är ett bra företag som förmodligen sköts väldigt bra och som ger en väldigt bra avkastning. Det gav 5,6 miljarder till statskassan 2004 som nu kommer in på statens konto i slutet av den här månaden. Det är inte fy skam! Vattenfall är ett stort företag som också sysselsätter väldigt många människor här hemma i Sverige men också utomlands. Jag tycker att vi ska vara stolta över Vattenfall! Men här har borgarna fortsatt korståget mot de statliga företagen - speciellt korståget mot Vattenfall. Jag har ju mina aningar om varför det är på det sättet. Jag vill ändå säga att jag tycker att det är bra att vi har många fina statliga företag, och Vattenfall tycker jag är ett praktexemplar i fråga om professionellt skötta företag. Dessutom kan vi få pengar till viktiga välfärdssatsningar: skolan, vården och omsorgen. Även kommunerna får en del av det Vattenfall producerar, och det tycker jag är väldigt bra. Nu var inte det enda jag skulle prata om Vattenfalls bolagsstämma, utan jag vill naturligtvis kommentera det betänkande som näringsutskottet har tagit fram här, Riksrevisionens styrelses framställning och hur utskottet har behandlat de olika frågorna. Jag vill i korthet bara gå igenom de olika punkterna här. Vattenfalls miljö- och energipolitiska uppdrag har man sagt har uppfattats olika från ägaren och från bolagets ledning. De beslut som är fattade i Sveriges riksdag 1997 och bekräftade 2002 skulle vara diffusa på något sätt. Det är väl faktiskt så att vare sig riksdagen eller regeringen kan i detalj säga vad ett statligt företag ska göra. Det gäller också Vattenfall. Regeringen har som sagt det så kallade förvaltningsmandatet. Där har vi lagstiftning som styr, nämligen aktiebolagslagen. Den säger vilka regler och styrningsinstrument som ägaren har. Riksdagen kan inte detaljstyra, regeringen kan inte detaljstyra, och det är viktigt att lämna utrymme för bolagsledningen att fatta beslut inom de förvisso vidare ramar som riksdagen och regeringen anger. Men utgångspunkten är faktiskt den, fru talman, att de beslut som fattas i bolaget ska gagna ägaren och uppfylla det som finns i bolagsordningen. Dessutom ska det skapa mervärde, och i det här fallet är väl alla överens om att mervärde har skapats för ägaren. Efter en överenskommelse mellan regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, delvis möjligen efter kritik, har bolagsordningen förtydligats, och dessutom har ägaren vid bolagsstämman i går lagt fram en ganska klar och tydlig motivering till varför man vill ändra i bolagsordningen. Om jag inte minns fel tyckte bolagsledningen att det här var en ganska skarp och så att säga hårt hållen motivering. Om jag förstod saken rätt skulle styrelsen genast efter bolagsstämman sätta sig ned med denna ändrade bolagsordning och denna motivering eller instruktion och lämna uppdrag till bolagets operativa ledning att ta fram underlag för att redan till nästa styrelsemöte med Vattenfall gå igenom hur man ska uppfylla de krav som nu regeringen har ställt på Vattenfall. Jag tycker att det är en ganska bra ordning. Jag anser för min del att Riksrevisionens påpekande just på den punkten verkligen har tillgodosetts. Jag vet inte om ni som företräder de borgerliga partierna inte har förstått innebörden i förändringen i bolagsordningen och den motivation som regeringen överlämnade vid bolagsstämman. Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till Eva Flyborg men också till Anne-Marie Pålsson om man inte tycker att den här kompletteringen och förtydligandet av bolagsordningen räcker som instruktion till Vattenfall. Eller menar Eva Flyborg och Anne-Marie Pålsson att riksdagen och regeringen skulle gå längre i precisering, kanske ange detaljer för hur bolaget ska agera? Strider inte det mot svensk aktiebolagslagstiftning? Skapar inte det oklarhet om vem som egentligen har ansvaret? Och hur ska det här ansvaret i så fall utkrävas? Jag skulle gärna vilja ha svar på de frågorna. Om man tittar i den moderata reservationen blir man lite förvånad. Här kör man slalom mellan olika synsätt. Å ena sidan vill Anne-Marie Pålsson ge Vattenfall carte blanche : Kör så det ryker - huvudsaken är att det går bra och att vinsten blir stor! Man ger inga instruktioner och tar ingen hänsyn till miljön. Det finns inte ett spår av detta. Anne-Marie Pålsson anser att om man tar hänsyn till miljön och ekologisk uthållighet i energiproduktionen, ja, då tjänar man inga pengar - då förlorar man. Då måste man förändra bolaget till att återgå till exempelvis statligt affärsverk där man inte har sådana restriktioner. Frågan är vad EU skulle säga om en sådan sak. Jag har i alla fall den uppfattningen att miljöhänsyn har allt större betydelse för företagen i dag. Miljöhänsyn gynnar en positiv image för företaget, och det skapar också utrymme att tjäna pengar. Men det tycks ha gått Anne-Marie Pålsson förbi. När det gäller den så kallade ägarstyrningen har Riksrevisionen påtalat att det är otillfredsställande med den formlösa styrningen. Jag hade aldrig hört talas om formlös styrning innan jag såg Riksrevisionens rapport, men det är väl kanske ett bra sätt att beskriva det, då. Man menar att kontakterna mellan bolaget och regeringen inte har dokumenterats på ett riktigt sätt, och därför kan man inte följa viktiga beslut och så. Man efterlyser också bättre rutiner. Utskottet har då menat att det inte är tid att kommentera detta just nu, därför att regeringen har ju faktiskt inte för sin del haft tillfälle att redogöra för hur man ser på saken. Vi tycker också för den delen att man ska få återkomma och redovisa hur man har hanterat den här frågan och om det eventuellt finns anledning att ändra på rutinerna. Insynen i de utländska bolagen, dotterbolagen, har också tagits upp och kritiserats vådligt, men det de borgerliga företrädarna går förbi är att svenska staten och Vattenfallkoncernen, moderbolaget, har full möjlighet att ta fram alla de upplysningar som Riksrevisionen vill ha. Det här är ju bara ett sätt att försöka svartmåla den här funktionen. Riksrevisionen, regeringen och Vattenfall kan tillsammans ta fram precis det underlag som behövs för att få en fullständig granskning och insyn i företagen. Slutligen går jag till frågan om förändringar i de statliga bolagens verksamhet. I den motion som Åsa Torstensson åberopade här, den gemensamma motionen från Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centern, har föreslagits att regeringen skulle inhämta riksdagens godkännande innan väsentliga förändringar i verksamhetsinriktningen vidtas för statligt ägda bolag. Jag för min del uppfattar den inställning som redovisas i motionen som väldigt inkonsekvent. Jag tror att den har som enda syfte att skapa svårigheter för staten att äga och driva företag, förmodligen i syfte att få till stånd ett privatiseringsbeslut. Men då vill jag ändå för att det ska vara tydligt lyfta fram - det finns också redovisat i betänkandet, fru talman - vem det var som fattade beslutet. Nu sade Anne-Marie Pålsson att det var en borgerlig regering och en borgerlig majoritet i riksdagen som fattade beslut om bolagisering, men så var det egentligen inte. Initiativet togs dessbättre - eller dessvärre, det får ni välja själva, jag föredrar att säga dessbättre - av en socialdemokratisk regering och en socialdemokratisk majoritet i riksdagen. Däremot beslutade en borgerlig regering och en borgerlig majoritet i Sveriges riksdag om instruktionerna för hur man skulle förfara när man skulle ange vad bolaget skulle syssla med. Där sägs att man inte behöver gå till riksdagen för att vidta förvaltningsåtgärder och ändra bolagets inriktning. Vattenfall ska få sköta sig precis som vilket annat företag och ha friheten att skapa och bedriva en verksamhet som uppfyller det syfte som man har bestämt i bolagsordning och på annat sätt. Här frånträder den borgerliga majoriteten sina egna tidigare ställningstaganden. Vad är egentligen syftet med att göra så? Jag tror att jag vet svaret, men jag skulle gärna vilja höra kommentarer från er på den borgerliga kanten. All den argumentation som ni för fram i era reservationer och här från talarstolen visar att ni inte vill vara med och ta ansvar för energipolitiken och miljön. Det enda spår som ni egentligen följer och har följt när det gäller statliga bolag är att det inte ska få finnas statligt företagande. Möjligen har Centerpartiet en något annorlunda uppfattning om Vattenfall. Det skulle vara trevligt att höra om Centern har avvikit från uppfattningen att Vattenfall ska vara ett statligt helägt företag. Vi socialdemokrater vill att vi ska kunna äga och driva företag i statlig regi. Det finns olika syften med våra bolag. Som jag ofta brukar framhålla i debatten om det statliga företagandet ska vi kunna använda dem för att skapa jobb och resurser som vi kan fördela över hela landet, och vi ska kunna tjäna pengar på dem. De pengarna behövs för att finansiera välfärd, skola, vård och omsorg. Vi kan också bidra till att landsting och kommuner får del i detta. Men tyvärr måste jag än en gång konstatera att med er tilltagande dogmatiska inställning till statligt företagande fungerar inte det. Ni ser inte möjligheterna. Ni ser bara ett, och det är: Privatisering av de statliga företagen. Att vi ska kunna ha gemensamt ägda professionellt drivna företag inser ni inte. Antingen förstår ni det inte, eller så vill ni dessvärre inte inse det. Fru talman! Jag vill avsluta med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och givetvis avslag på samtliga reservationer.

Fru talman! Vår kritik gäller inte Vattenfall och Vattenfalls ledning. Vår kritig gäller regeringen och regeringens hyckleri. Frågan är om något politikområde innehåller så mycket inslag av hyckleri som just energipolitiken. Man säger: Avveckla kärnkraften. Samtidigt bygger man ut kapacitet hos de kärnkraftverk som finns kvar och avvecklar Barsebäck. Man säger: Nej till ny kärnkraft. Samtidigt ska man bygga kabel till Finland för att ta in kärnkraftsel från nya företag där. Det är hyckleri. Man säger: Vattenfall ska gå före i energiomställningen. Det ska ges ett särskilt uppdrag. I själva verket gör man ingenting alls. Man säger ett och gör någonting helt annat. Det är vad vår kritik gäller. Det här är viktigt. Det är viktigt för allmänheten och väljarna att veta att den regering de röstar på också kan leva upp till de löften den ger och till vad den säger och att man inte bara pratar vackert vid de välsmakande middagarna. Vi i Moderaterna säger nej till att ge Vattenfall ett särskilt miljöpolitiskt uppdrag. Vi gör det på mycket goda grunder. Vi gör det inte för att vi tycker att energi- och miljöfrågor är oviktiga. Vi gör det för att det av två skäl är ineffektivt och felaktigt att ge Vattenfall ett särskilt uppdrag. För det första skulle det ge ett bolag konkurrensnackdelar i förhållande till andra bolag som verkar på samma marknad. Det skulle skada Vattenfall. För det andra gör multipla mål, K G Abramsson, bolag ostyrbara, som jag sade tidigare. Är man angelägen om att bolag ska utvecklas i den riktning man önskar ska man inte införa dubbla mål. Då får man hålla sig till att styra bolag precis på det sättet som aktiebolagslagen medger.

Fru talman! Jag tycker att Anne-Marie Pålsson väldigt mycket upprepar sådant som inte är riktigt sjyst och riktigt sant. Först och främst anser vi att det inte är en konkurrensnackdel att ta miljöhänsyn och ekologiska hänsyn. Vi talar alltmer om att företag ska tjäna pengar på att vara nummer ett, som Vattenfall vill vara, när det gäller miljön. Det har inte Moderaterna förstått. Det är den råa kapitalismen som gäller. Man ska tjäna massvis med pengar och inte ta hänsyn till att man till exempel skulle kunna förstöra miljön och träda andra viktiga intressen förnär. Det är fel när Anne-Marie Pålsson säger att ägaren och så småningom Vattenfall inte har gjort någonting. Vad har Vattenfall gjort efter det energipolitiska beslutet år 1997? Det har investerat mer än 500 miljoner kronor i forskning om förnybara energikällor och miljö och har investerat 5 ½ miljarder på förnybar energi. Det är i Anne-Marie Pålssons värld noll och intet värt. Jag tycker att Anne-Marie Pålsson ska svara på frågan: Är det fel av ett företag - oavsett om det är statligt eller privat - att vara föregångare när det gäller att satsa på miljö? Eller anser Anne-Marie Pålsson att det är en uppenbar konkurrensnackdel?

Fru talman! Visst är det viktigt med miljöhänsyn. Men, fru talman, det ska gälla alla företag som är verksamma på marknaden. Det är därför vi motsätter oss att man ska ge ett företag ett uppdrag. Det ska gälla lika. Vill vi värna miljön får vi använda oss av lagstiftningen i Sverige och i Europa. Då kommer man åt problemen. Men att utsätta ett företag för restriktioner som ingen annan har är bara att bakbinda företaget och ge det extra svårigheter att verka. Det vill vi inte utsätta detta företag för. Vi tycker dessutom att det är ett dåligt sätt att utnyttja ett företag som varit mycket lönsamt och bra. Fru talman! Det som K G Abramsson slingrar sig så kopiöst inför, i likhet med ministrar som utfrågas av konstitutionsutskottet, är: Varför har man inget gjort? Man har haft sju år på sig, men man har inte gjort någonting. Man säger att man har gjort mycket. Men det har man gjort först med kniven på strupen, först efter Riksrevisionens granskning och först efter utfrågningen av konstitutionsutskottet. Först då kommer man med det lilla tillägget i bolagsordningen. Varför har man inte gjort detta tidigare? Alla som kan aktiebolagslagen - och jag utgår från att K G Abramsson kan den, eftersom han har refererat till detta - vet att bolag styrs dels genom vinstkravet, dels genom bolagsordningen, dels genom stämman och beslut fattade av styrelsen. Varför utnyttjar man inte dessa instrument? Det är vad frågan gäller.

Fru talman! Jag har lite svårt att förstå. Kan inte Anne-Marie Pålsson i varje fall ta till sig fakta? Riksrevisionen fanns inte år 1997. Riksrevisionen tillkom för två och ett halvt år sedan. Innan dess har ändå ägaren sett till att Vattenfall har gjort stora insatser på miljöområdet. Det var riktlinjerna i riksdagsbeslutet år 1997, och det bekräftades också år 2002. Anne-Marie Pålsson bortser från det, och man ska hålla sig till fakta. Med den komplettering som nu har gjorts i bolagsordningen och med den motivering som också finns intagen i protokollet från bolagsstämman kommer det att bli ett bättre underlag för Vattenfall att gå vidare och satsa på miljön. Det är klart att andra företag som agerar på el- och energimarknaden kommer att behöva ta efter eftersom de kommer att bli förlorare om de struntar i miljöhänsynen. Det är så det fungerar, och det är förmodligen en mekanism till följd av hur marknaden fungerar. Var och varannan talar om att det är viktigt att ta miljöhänsyn, och det vore fel om inte vi skulle anamma detta genom att ge Vattenfall tydligare instruktioner.

Fru talman! Riksrevisionen är vår bästa vän. Riksrevisionen är vår bästa vän. Riksrevisionen är vår bästa vän. Så borde näringsministern men även K G Abramsson säga varje morgon när de vaknar. De granskningar som produceras är nämligen guldgruvor för dem som ska förvalta och utveckla något av det statliga ägande som vi har. Men det gör man inte. Man tar granskningarna och säger: Äsch - det är inget att ha! Vi behöver inte bry oss om de slutsatser som man har kommit fram till om formlös styrning, ägaruppdrag, förtydliganden och annat. Så säger man. Men, K G Abramsson, det borde ni faktiskt göra. Regeringen skulle ha återkommit till riksdagen. Men man gjorde inte det. Man gjorde inte det i den budgetproposition som man skulle ha gjort det i. Det förtjänar man klander för. Regeringen har inte heller fått lov att uttala sig, sade K G Abramsson om granskningen. Jag vill återkomma till det. Men då får du läsa den rapport som jag visar här! Där har statssekreterare Claes Åhnstrand till och med bifogat det uttalande som han gjorde skriftligen till Riksrevisionen. Det är på tre sidor. Det är bra att kunna läsa Riksrevisionens rapporter. På s. 76 står det: "Enligt min uppfattning har riksdagen inte beslutat att Vattenfall ska vara ett redskap för att uppnå svenska energi- och miljömål." Det är ett intressant citat, tycker jag. K G Abramsson säger så mycket. Bland annat säger han att Riksrevisionen har fått tillgång till allting och att man visst kan få fram allting. Men det har man inte fått. Man kan fråga efter saker, men då måste man fråga efter saker som man inte vet. Och det går inte att göra. Man har inte full tillgång till detta och inte den öppenhet som finns i alla andra revisionsfall där man reviderar statens verksamhet. Man måste fråga om saker som man inte känner till, och det är faktiskt omöjligt, K G Abramsson. Man kan inte säga att Riksrevisionen eller vi ledamöter har tillgång till allting.

Fru talman! Jag vet inte om jag nämnde det i mitt anförande, men jag har stor respekt för revisorer och för Riksrevisionen. Jag skulle verkligen aldrig negligera det som de säger och föreslår. Men jag tycker att Eva Flyborg har gjort politik av Riksrevisionens arbete och utnyttjar den för egna politiska syften, och det tycker jag verkligen inte är bra. Eva Flyborg säger att regeringen har yttrat sig över granskningsrapporten. Det har regeringen inte alls gjort. Det är ju först efter det att styrelsen har fattat beslut om en framställning till riksdagen som regeringen ska yttra sig, och det yttrandet finns inte. Man ska hålla sig till den gällande ordningen. Regeringen har sagt att man ska återkomma och kommentera detta. Det gäller bland annat den formlösa styrningen. Då får vi tillfälle att diskutera om det har varit något fel eller hur man ska åtgärda detta. Eva Flyborg tar också upp omöjligheten att skaffa information om de utländska bolagen. Först och främst måste vi hålla oss till den lagstiftning som gäller i respektive land; det är grundläggande. Jag tror också att man är så pass smart på Riksrevisionen att man kan ställa de frågor som behövs för att få ut det underlag som man behöver för att fullfölja granskningen i de utländska bolagen. Det där är bara ett sätt att försöka komma undan det faktum att vi har de här möjligheterna. Det tycker jag att Eva Flyborg, som sitter i Riksrevisionens styrelse, borde inse.

Fru talman! En revision granskar det som finns. Man kan inte revidera det som man inte har tillgång till. Det är ett mycket enkelt axiom i revisionssammanhang. Det sade också riksrevisor Kjell Larsson när han var på besök hos oss i näringsutskottet och vi frågade om detta. Det var precis hans mening att det inte går att revidera någonting som man inte har. Det är omöjligt för en riksrevision att gissa sig till att det kanske kan finnas en oegentlighet någonstans. Man kan inte säga: Låt oss fråga om någonting vi inte vet och se om det finns någonting där! Det går inte att resonera på det sättet. Jag kan visa upp det som Claes Åhnstrand har skrivit igen. Här på s. 75, 76 och 77 finns en reflexion från statssekreterare Claes Åhnstrand över denna rapport. Dessutom skulle regeringen ha återkommit i samband med budgetpropositionen, vilket man inte gjorde. Man är ålagd att återkomma, men man gjorde det inte. Det är fakta. Jag har två frågor. Tycker verkligen K G Abramsson att vinstmaximering går före allt annat? Den enda argumentering som jag hör för Vattenfalls härjande i Tyskland och Polen är att man levererar in så fantastiskt mycket pengar till statskassan. Det är ett råkapitalistiskt uttalande som jag inte hade trott att K G Abramsson skulle ta i sin mun. Men han fortsätter att tala om detta med en dåres envishet här i kammaren. Det faktum att regeringen tillämpar en formlös styrning och konstruktionen av dotterbolagen i Tyskland gör att insynen i Vattenfall och dess verksamhet är starkt begränsad. Det här gör att den demokratiska processen begränsas eller helt åsidosätts. Vi vet ju inte vad som händer i de tyska dotterbolagen. Är detta acceptabelt i ett demokratiskt land? Kan K G Abramsson ställa sig bakom att detta åtminstone borde förändras så att vi får en bättre insyn i sakernas tillstånd?

Fru talman! När det gäller riksrevisor Kjell Larssons redovisning i utskottet så kommer jag mycket väl ihåg det svar som han lämnade på den frågan. Vi har tillgång till allt det material vi behöver när vi frågar, sade han. Kan inte Riksrevisionen fullgöra sitt uppdrag på grund av en sådan möjlighet så måste man ifrågasätta hur man jobbar där. Jag har respekt för att Riksrevisionen klarar av det här jobbet. Jag tror att Eva Flyborg överdriver frågan om insynen i de utländska bolagen. När det handlar om vinstmaximering så agerar Vattenfall på tysk och polsk marknad med den lagstiftning som finns i respektive land. Jag tror att Vattenfall kan bidra till att skapa bättre miljö med sin verksamhet i Tyskland. Frågan är: Vilka alternativ har tyskarna? Den frågan har ställts, men ingen vill svara på den. De har sitt brunkol. I går på stämman kunde vi se av den redovisning som förmodligen är vetenskapligt underbyggd att vi kommer att få utnyttja ännu mer fossila bränslen för att klara av energiförbrukningen de närmaste 20-40 åren. Det vore som sagt bra om Folkpartiet hade redovisat vilka alternativ som finns för tyskarna och polackerna i stället för att hela tiden kritisera staten och Vattenfall för det goda som de gör.

Fru talman! Jag uppfattade inte precis något speciellt dramatiskt korståg mot Vattenfall, K G Abramsson. Jag tycker snarare att det handlar om att K G Abramsson försöker lägga ut lite dimridåer. Däremot skulle jag vilja ha med mig honom på ett korståg mot de brister som finns i statens styrning av statliga bolag om dessa uppenbarligen undantar riksdagen från möjligheter att utöva sin granskningsmakt, precis som det står i grundlagen. Det skulle jag vilja ha med mig K G Abramsson på. Min frågeställning blir: Är inte K G Abramsson orolig över att riksdagen undantas sin möjlighet att utöva kontroll över den maktutövning som regeringen har? Därmed undantar man ju också allmänhetens möjligheter till insyn. Är inte detta något som K G Abramsson över huvud taget funderar på?

Fru talman! Åsa Torstensson vantolkar nog vad regeringen och vi socialdemokrater vill när det gäller de statliga företagen. Vi har aldrig sagt att man ska lägga locket på. Transparens är ett nyckelord när det gäller verksamhet i statliga företag. Det är väldigt viktigt att vi har insyn och kan styra. Man gör detta på grund av svensk lag, och lag stiftar vi i den här kammaren. Om lagen inte är bra måste Åsa Torstensson ta upp den frågan i stället. Vi har fel i aktiebolagslagstiftningen och vi har fel andra lagstiftningar om de statliga bolagen kan agera så oerhört ansvarslöst och med locket på för jämnan. Jag tycker inte att man gör det. Jag tycker att staten är ett föredöme när det gäller öppenhet och insyn i den statliga verksamheten. Sedan kan det förmodligen diskuteras om vi kan hitta instrument för att styra de statliga företagen bättre. Men då krävs det, vad jag förstår, en förändring i den lagstiftning vi har i dag. Är Åsa Torstensson då beredd att förorda en sådan förändrad lagstiftning? I mitt anförande ställde jag en fråga, Åsa Torstensson. Vilken är Centerns inställning till Vattenfall och Vattenfalls verksamhet? Är ni i maktpakten överens om att Vattenfall ska säljas av? Den frågan skulle jag vilja ha svar på.

Fru talman! Makten ser vi fram emot. Återigen försöker K G Abramsson lägga ut lite dimridåer i diskussionen om Vattenfall. K G Abramsson är riksdagsledamot och ansvarig för majoritetskonstellationen i riksdagen vad gäller svar på revisionens och revisionsstyrelsens anmärkningar. Konstitutionsutskottet har också framfört kritik mot att man i efterhand inte kan granska eller värdera styrningen av statliga bolag och i det här sammanhanget Vattenfall. Oroar inte det K G Abramsson? Det här handlar inte om att man måste ändra en lagstiftning. När man har en så kallad formlös styrning, som också K G Abramsson var inne på, där det inte krävs dokumentation undansätter man mycket medvetet riksdagens möjligheter att enligt grundlagen utöva den granskning som vi är satta att göra. Och därmed fråntar man även allmänheten, det vill säga de som äger statliga företag och Vattenfall, möjlighet till insyn. Det är demokratiskt väldigt avgörande. Sedan för jag gärna en diskussion om Vattenfall. Vi har haft diskussioner om statliga företag tidigare. Centerpartiet är ju med i underlaget för den kritik som riktats mot Vattenfall och energiomställningen. Jag tycker att man ska ha en viss självkritik, och det borde även K G Abramsson utöva. Styrningen till en aktiv miljöomställning är tolkningsbar och oprecis enligt revisionen. Krävs det då inte ett förtydligande? Borde inte K G Abramsson ta till sig detta och inte bara markera att allt är av godo?

Fru talman! Jag måste tyvärr konstatera att jag inte fick något svar på hur Centern ser på maktpaktens inställning till att sälja ut Vattenfall. När det gäller de andra invändningarna som Åsa Torstensson gör om styrningen vill jag fråga: Är inte Åsa Torstensson nöjd med hur man har hanterat frågan om att ge tydligare signaler om hur man ska delta i omställningsarbetet genom ändringen i bolagsordningen och genom den ganska tydliga och omfattande motivering som Vattenfalls styrelse till och med har fått intagen i bolagsstämmoprotokollet? Jag tycker att vi har tagit fasta på att det finns utrymme för att förbättra styrningen. När det gäller den formlösa styrning som Åsa Torstensson och andra har tagit upp ska ju regeringen återkomma. Vi får säkert tillfälle att diskutera detta. Jag tycker att lite av det som sägs antyder att vi inte klarar av detta med den lagstiftning som vi har i dag och att Åsa Torstensson och andra förordar en annan tingens ordning. Då är det dessvärre så att detta även kommer att gälla de privata företagen. Frågan är om Centern, och framför allt Moderaterna, gillar att man sätter fingret i ögat på bolagsledningar i privata företag. Den frågan kanske vi kan få svar på vid något senare tillfälle.

Fru talman! Jag skulle vilja ställa två frågor till K G Abramsson. Vattenfalls investeringar i tysk kolkraft borde ha underställts Sveriges riksdag. Det har klargjorts av konstitutionsutskottet. Vad tycker K G Abramsson? Enligt Socialdemokraterna ska Vattenfall spela en viktig roll i omställningen av det svenska energisystemet till ett miljövänligt och långsiktigt hållbart system. I stället expanderar man på kolmarknaden i Tyskland. Är det rimligt, K G Abramsson?

Fru talman! Det är de borgerliga partierna som har gett instruktioner till regeringen om hur man ska förfara när det gäller förändringar i de statliga bolagens verksamhet. Jag har åberopat det i mitt inledningsanförande. Det är inte alls nödvändigt att gå tillbaka till riksdagen. Man har beskrivit det ganska ordentligt. Mikael Oscarsson måste först fråga sig själv om man på hösten 1991 var med och tog ställning till något som inte var bra eller om det kanske borde gälla. Handlar det bara om att kasta sig över staten, den socialdemokratiska regeringen och Vattenfall? Är det för nöjet att få göra det som man ställer sådana här frågor? Den andra frågan handlade om att man expanderar på kolmarknaden. Vattenfall har en bolagsordning och en instruktion. Vattenfall har inte förbjudits att expandera utan snarare tillhållits att vara ett framgångsrikt energiföretag i Europa. Då finns det inga möjligheter att expandera och producera energi i Tyskland annat än med de naturtillgångar som finns där. Den tyska staten och delstatsparlamentet har godkänt detta. Det finns ingenting som hindrar Vattenfall att expandera. Vattenfall tar ett miljöansvar när det gäller utvecklingen av kolkraft i Tyskland. Det måste ändå stå klart för Mikael Oscarsson också. På det viset tycker jag att det är tillåtet för Vattenfall att expandera.

Fru talman! K G Abramsson nämnde förut i en replik att borgerligheten står för något slags kapitalism. Jag tycker att det är tvärtom. Det är Socialdemokraterna som står för en rå och kall kapitalism. Det är snabba vinster på människors och miljöns bekostnad. Flera statliga bolag har hög sjukfrånvaro. Statliga bolag avskedar människor i Sverige och expanderar utomlands. Vin & Sprit bedriver en hänsynslös marknadsföring gentemot ungdomar utanför Sveriges gränser. Vattenfall investerar i kol i Tyskland, Polen och Danmark. För mig står det klart att beteckningen s inte bara står för socialdemokrati utan också för stora vinster, och helst snabbt.

Fru talman! Jag tror inte att det övergripande är vinstmaximering, men kapitalism i svenska folkets tjänst skulle kanske kunna gå för sig. Det tycker jag i alla fall. Det kommer folket till del. Använder vi det till bra saker kan de statliga bolagen få tjäna väldigt stora pengar. Men jag tror att de statliga företagen har ålagts mycket mer långtgående restriktioner när det gäller att bedriva verksamhet än vad privata företag har gjort, och det gäller inte minst Vattenfall. Vattenfall är ett framgångsrikt företag som satsar på miljön för att man inte ska förstöra för framtida generationer. Jag tog med mig det lilla bladet från bolagsstämman. I den skriften får man på några korta sidor information om vad Vattenfall gör. Vattenfalls verksamhet bedrivs på ett professionellt sätt. Vattenfall satsar på energi- och miljöforskning. Vattenfall satsar på anläggningar för förnybar energi. Men det har gått Kristdemokraterna, Mikael Oscarsson och många fler förbi. Det handlar bara om korståget mot de statliga företagen, och nummer ett är Vattenfall. Vattenfall ska inte vara i statens ägo. Vattenfall ska förmodligen så småningom privatiseras. Det tycker inte socialdemokrater. Det vore förödande för svensk energipolitik, och det vore delvis också förödande för statskassan.

Fru talman! Nu är frågan om jag också, efter den här holmgången, lyckas pressa fram några repliker. Det är alltid en konst, detta. Betänkandet som diskuterats en stund handlar ju om Riksrevisionens granskning av Vattenfall. Granskningen är begränsad till genomförandet av Vattenfalls uppgift inom ramen för de av riksdagen beslutade miljö- och energipolitiska målen samt naturligtvis redovisningen av bolagets verksamhet och agerande i Tyskland. Det handlar om Vattenfalls uppdrag, ägarstyrningen, insyn och kontroll av utländska dotterbolag samt huruvida regeringen bör inhämta riksdagens godkännande vid väsentliga förändringar och hur de förändringarna i så fall ska se ut. Riksrevisionen har också genomfört likartad tillsyn i fem andra statliga bolag, varför man naturligtvis kunde tycka att frågorna hade mått bäst av att få behandlas som en helhet. Den speciella frågan om Vattenfall AB:s uppdrag har dock rönt stort intresse och lett till många diskussioner. Därför har det blivit ett eget betänkande. Riksrevisionen anser i likhet med motionärerna i Folkpartiet, kd och Centern att det har varit otydliga formuleringar av bolagets uppdrag när det gäller genomförande av svensk miljö- och energipolitik och att detta skapat utrymme för olika tolkningar. Motionärerna intar en principiell ståndpunkt. Man är sannolikt inte helt överens om de riktlinjer som riksdagen antog 1997 men menar att regeringen misslyckats med att implementera de här riktlinjerna. Motionärerna noterar att det nu införs ett tillägg i bolagsordningen för Vattenfall men anser samtidigt att detta inte egentligen innebär någon förändring i grunden av relationen mellan de två viktiga storheterna: affärsmässighet och miljö- och energiomställning. I den moderata motionen, och i reservationerna, säger man uttryckligen att man inte vill ha några miljö- och energipolitiska målsättningar för bolaget. Fru talman! Hur ska vi då hantera den här frågan, om affärsmässighet samt miljö- och energiomställning? Den majoritet som står bakom 1997 års energipolitiska beslut och den riksdagsmajoritet som står bakom tillägget i bolagsordningen anser att det statliga bolaget Vattenfall klarar att hantera båda dessa mål, affärsmässighet samt miljö- och energiomställning. Om det skulle vara så att företag som konkurrerar på en marknad med många aktörer enbart ska drivas kortsiktigt, affärsmässigt, och inte ta sociala eller miljömässiga hänsyn utöver lagarna har givetvis motionärerna, åtminstone de moderata, rätt. Då ska man givetvis inte skriva in ytterligare mål i bolagsordningen. Det är väl av den anledningen Moderaterna inte anser att företag ska ägas av staten eller andra samhällsaktörer. All affärsverksamhet ska bedrivas på privatkapitalistisk bog, anser Moderaterna. Därför vill de att alla statliga företag ska säljas ut så fort som möjligt. Det finns en viss konsekvens i detta resonemang, det får medges. Mot denna konsekventa, om jag får kalla det så, privatkapitalistiska linje står riksdagsmajoriteten och sannolikt också i väldigt hög grad svenska folket. Man vill behålla det statliga ägandet av Sveaskog, LKAB, Vin & Sprit och naturligtvis Vattenfall. Man ser detta ägande som både naturligt och rationellt. De statliga bolagen skapar jobb i Sverige. De betalar skatt och skapar vinster som kommer svenska folket till del. Statliga bolag har också väldigt svårt att flytta ifrån höglönelandet Sverige. Statliga bolag kan ges uppdrag som anses viktiga för hela samhället. Vattenfall AB är ett ledande energibolag i norra Europa. Man har, samtidigt som man konkurrerar med andra bolag på marknaden, uppdraget att vara en aktiv aktör i den svenska energiomställningen samt ligga i framkant vad gäller miljö i de länder där man är verksam. Vattenfall AB spelar en viktig roll i energiomställningen redan i dag. Med de tillägg som har gjorts i bolagsordningen kommer denna roll att bli än tydligare. Det var några av oss som var på Vattenfalls öppna stämma i går. Jag håller med om att det är en trevlig upplevelse när kanske närmare 400 människor dyker upp för att få information och för att kunna ställa frågor om olika saker. Man ställde frågor om kärnkraft, hållbar utveckling, huruvida man ska kompensera kunder som drabbats av stormen och så vidare. Sådana öppna stämmor, en sådan informationsmöjlighet, en så direkt genomlysning som det här innebär, den utveckling som vi har just i fråga om de statliga bolagens öppenhet ut mot samhället - detta vore naturligtvis inte möjligt om Vattenfall hade varit ett utländskt privatkapitalistiskt företag. Då hade möjligen dem av oss som köpt aktier i detta bolag varit med på stämman. På stämman i går, men även i diskussionen, har vi hört från olika håll, det kan vara Naturskyddsföreningen, Greenpeace, Eva Flyborg, att det här med kol är förfärligt. Här har vi i Sverige kommit så långt att vi har bestämt att vi ska ställa om energisystemet. Vi ska använda vårt statliga bolag i det sammanhanget. Då tycker Eva med flera att det är förfärligt att man investerar i kolkraft och kärnkraft i Tyskland och Polen. Då har man inte riktigt förstått hur den europeiska energimarknaden ser ut. Man kan naturligtvis strunta i att vara med och ta fajten på den europeiska marknaden. Men då måste man också vara beredd på att det egna bolaget kommer att bli utkonkurrerat. Jag tror att det är mycket bra också ur miljösynpunkt i Tyskland och Polen, att få en sådan spelare som Vattenfall, som faktiskt har, det får vi väl ändå erkänna allihop, en klar miljöinriktning och känner av trycket från sin hemmaopinion, från sin ägare, riksdagen, svenska folket. Det är klart att de gör ett bra jobb i både Polen och Tyskland. Det är klart att de kommer att hjälpa till i den omvandling som också behövs där. Sedan är det faktiskt så att det är brunkol som gäller i Tyskland och Polen. Om vi går på linjen att vi inte vill ha med detta att göra, vi vill ha rena händer, svenska Vattenfall får inte pyssla med sådant här, då ska någon annan stackare pyssla med den här kolen och kärnkraften. Jag tror att det är en ganska bra variant att Vattenfall dels ser till att vara kvar som spelare på den europeiska marknaden, dels tar ett stort ansvar för energisituationen, den nödvändiga omställningen också i norra Europa. Hade Eva Flyborg varit med på den förra debatten, där också Horno nämndes, och jag trodde att hon i alla fall hade läst den, hade hon förstått att det där inte är någon fråga som man ska köra med längre. Nu vet man från år till år, 25 år framåt, vilka byar som måste flytta i östra Tyskland för att man ska få den energiproduktion som staten kräver. Det är inget konstigt nere i östra Tyskland. Alla vet om att det är på det här sättet. Man ordnar nya bostäder, och man gör det på ett väldigt bra sätt såvitt jag förstår. Här i Sverige har vi ju likartade situationer, att vi ska flytta på halva Kiruna, halva Malmberget. Där är det inga människor som protesterar. Man gillar naturligtvis inte situationen, men man vet om att det här är nödvändigt. Fru talman! Jag anser att Riksrevisionen gör ett mycket viktigt arbete. Riksrevisionens granskning av de statliga bolagen är viktig för att åstadkomma förändringar och förbättringar av vår skötsel av den statliga koncernen. Det är viktigt att olika beslut kan följas både i Regeringskansliet och i bolagen. Det känns dock konstigt att i denna debatt diskutera med vice ordföranden i Riksrevisionen Eva Flyborg. Representerar hon Riksrevisionen eller Folkpartiet? Är hon inte i viss mån jävig i den här frågan? Använder hon riksrevisionsrapporten för att understödja sin egen kritik av Vattenfalls investeringar i Tyskland? Använder hon Riksrevisionen för att driva frågan om Vattenfalls privatisering? Jag inser att detta är svåra frågeställningar. I många andra sammanhang är dock vi som riksdagsledamöter väldigt försiktiga med att agera på områden där vi inte känner att vi har det riktiga mandatet. Jag tycker att detta är en svår fråga, men jag tycker ändå att den behöver ställas i sammanhanget. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet i dess helhet.

Fru talman! Jag har egentligen en ganska kort fråga. Det är uppenbart att Lennart Beijer här pratar om Vattenfall medan jag pratar om förtroende, eller ska vi säga brist på förtroende. Då är min fråga till Lennart Beijer: Lennart Beijer tillhör ett parti som ingick en energipolitisk överenskommelse med regeringen 1996 där det stadgades att Vattenfall skulle ha en alldeles speciell ställning i den energipolitiska omställningen. Och så finner man sju åtta år senare att kompisen från 1996, alltså regeringen, inte gjort någonting för att hålla sitt löfte. Hur känns det som representant för Vänstern att bli utsatt för den situationen?

Fru talman! Ja, Anne-Marie, att gå in på sådana där intrikata frågor är ju besvärligt. Ända sedan 1996 har diskussionerna pågått om hur energiomställningen ska hastas på och hur vi lyckas med den. Jag tror att samtliga partier i riksdagen kan ha synpunkter på sitt eget bolag och tycka att de skulle göra mer. På det hela taget har vi dock sett att trots att energibranschen och Vattenfall är stora kolosser där investeringar tar lång tid att genomföra och det tar lång tid att förändra någonting har det ändå skett saker. Vi har faktiskt varit ganska nöjda med utvecklingen. Vi tycker att vi tar steg för steg. Om inte annat märker vi när vi någon gång om året debatterar i den här församlingen att det finns vissa partier som tycker att stegen går alldeles för snabbt.

Fru talman! Hade jag varit vänsterpartist hade jag varit rätt sur, besviken eller förbannad på en samarbetspart som så uppenbart har lurat mig in i en överenskommelse. Man slingrar sig och säger att man arbetar hårt, att det är svårt och det ena med det andra - men ett, tu, tre, när pressen blir stor från Riksrevisionen, då gör man någonting. Vad är det för kompis att samarbeta med? Om man kommit överens om någonting, ligger det då inte i korten att man på ett aktivt, ärligt och engagerat sätt ska arbeta för att genomföra det man kommit överens om? Det kan till och med vara så illa att man faktiskt har styrt bolaget. Det kanske inte alls har varit formlös styrning; det kan ha varit en mycket aktiv styrning - vilket jag misstänker - från Näringsdepartementets sida i den riktningen att man inte vill att Vattenfall ska ha det här särskilda energipolitiska uppdraget. Man sade ett till Vänsterpartiet och gjorde någonting helt annat, för man insåg att det var bättre. Men för att inte bli ertappad med byxorna neddragna valde man att inte dokumentera någonting alls. Då är ju förtroendeförlusten ännu större. Hur ska man från Vänsterns sida, kort sagt, agera framgent för att inte försätta sig i en sådan situation att man luras in i överenskommelser som regeringen inte tänker leva upp till?

Fru talman! Ett relativt långt liv, Anne-Marie Pålsson, gör att man blir lurad många gånger. Det här är en kort period sedan 1997. Jag är ganska nöjd med utvecklingen. Det finns säkert vänsterpartister som är både sura och besvikna och som vill att det ska gå fortare, men jag tycker ändå att vi har tagit väldigt viktiga steg. Om man jämför med världen i övrigt kan man ändå vara glad över Sveriges agerande. Det finns en sanning i Anne-Maries och Moderaternas agerande. Ni säger att ni inte vill ha något särskilt uppdrag för statliga Vattenfall. Det är väl lite grann här diskussionen har gått: Hur mycket kan man lägga på? Hur tydlig får man vara? Precis som Anne-Marie tycker jag att den energipolitik vi bestämmer i denna riksdag ska gälla alla bolag i Sverige. Att vi i detta fall har tillgång till ett stort eget bolag som ändå kan vidta vissa mått och steg tycker jag är en stor fördel.

Fru talman! Jag har känt Lennart Beijer i ganska många år. Vi har suttit i samma utskott och haft en hel del debatter genom åren. Även om vi för det mesta brukar landa på olika sidor av besluten brukar jag ändå kunna respektera Lennart Beijers uppfattningar och det han säger. Det är en hel del kloka saker ibland. Men nu tror jag verkligen att du har huggit i sten. Skulle det finnas en jävighet för att man sitter i Riksrevisionens styrelse? Nej, absolut inte! Detta har Lennart Beijer själv varit med och beslutat om. Beslutet om styrelsens tillsättning togs här i kammaren. Det är nämligen en lag som styr Riksrevisionens verksamhet, och den har vi varit med och beslutat om själva här i riksdagen. Där sitter för övrigt också partikamraten Per Rosengren, till exempel. Där sitter socialdemokraten Per Erik Granström, som också tillhör näringsutskottet. Anne-Marie Pålsson sitter också där, som representerar Moderaterna i denna debatt. Det är alltså ingenting konstigt med det. Jag är lite besviken över att man försöker degradera Riksrevisionens rapporter och den berättigade kritik som vi framför från oppositionens sida med att vi på något sätt skulle vara jäviga. Det är ganska lågt, tycker jag. Detsamma gäller K G Abramsson, som var inne på samma lite förringande taktik förut. Jag vill verkligen påpeka att detta inte är trevligt i debatten. Jag har en fråga att ställa. Kapitalism i folkets tjänst, talade K G Abramsson om. Ställer Vänsterpartiet och Lennart Beijer upp på den beskrivningen. Är det så Vattenfall ska uppfattas?

Fru talman! Det här är känsliga och mycket viktiga frågor, Eva. Jag bara ställer mig frågan: Är det så jättebra att man agerar så hårt som representant både för Riksrevisionen och för sitt parti i sådana här frågor? Jag har ingenting emot att Eva och andra sitter i Riksrevisionen. Det är ett jätteviktigt jobb. Det är bara det att det kan bli problem när vi hanterar dessa frågor i vårt utskott. När en ledamot har väldigt stor insyn och ett helt annat ingångsläge än andra kan det bli lite småknepigt. Vad gäller kapitalism i folkets tjänst är det väl ungefär så vi har levt i det här landet sedan åtminstone 1917. Vi försöker göra den kapitalismen så bra som möjligt. Det är naturligtvis inte lösningen på problemet, men så länge den finns ska den naturligtvis vara i folkets tjänst. Det tycker jag också.

Fru talman! Det är alltså ett problem att det finns representanter från Moderata samlingspartiet, Folkpartiet och även Socialdemokraterna. Då undrar jag bara om samma fråga ska ställas till den socialdemokratiske medlemmen i näringsutskottet som också sitter i Riksrevisionens styrelse. Jag tror att vi lite till mans måste läsa på vad egentligen Riksrevisionens styrelse gör. Vi har till uppgift att besluta om rapporterna ska skickas till riksdagen eller ej. I fallet Vattenfall kan jag bara meddela Lennart Beijer att även hans parti, Vänsterpartiet, stod bakom att skicka rapporten till riksdagen. Sju partier står enhälligt bakom att skicka denna skrivelse till riksdagen. Det kan inte innebära något problem för Lennart Beijer. Det som borde vara problem tycker jag är hur Vattenfall agerar i Tyskland. Man vet 25 år i förtid vilka byar som kommer att behöva flyttas, säger Lennart Beijer, ganska odramatiskt från talarstolen. Men det är dramatik, Lennart Beijer. Vi fick i går på tv till exempel ta del av förtvivlade bybor som nu agerar för den by som står näst i tur att skövlas för att Vattenfall ska bryta sitt kol. Den enda argumenteringen jag har hört är att vi får in mycket pengar till statskassan, en kapitalism i folkets tjänst. Men går detta verkligen före miljöhänsyn, gott uppträdande eller till exempel gammal, hederlig moral?

Fru talman! Jag börjar med frågan om Tyskland. Byar flyttas, och alla vet om detta. Det finns planering långt framåt. Jag tror också att det kan skapa stora slitningar när det här ska ske, men det har ändå skett i årtionden, och det kommer att ske i årtionden. Jag vore jätteglad om vi kunde använda någonting annat än brunkol, men nu är det brunkol som finns i Tyskland. Då är frågan, om någon annan än Vattenfall sköter det jobbet, blir byborna i den by som Eva hänvisar till gladare på det sättet? Är det inte ändå så att vi med Vattenfall på den här banan dels kan få en mycket bättre diskussion om att gå snabbare fram för att hitta nya energislag, dels få en så human hantering som man kan tänka sig? Det är helt okej att de sju partierna har skickat in rapporten till riksdagen. Det är klart att man ska göra det. Det jag är ute efter är hur man agerar. Om jag känner att det är lite besvärligt när jag möter Riksrevisionens vice ordförande i debatten om Riksrevisionens rapport om Vattenfall är det en sak. Att ledamöter i riksdagen sitter i Riksrevisionen tycker jag är helt okej. De ska lägga fram sina rapporter och dem ska vi läsa och använda så långt det är möjligt.

Fru talman! Vi diskuterar i dag regeringens styrning av Vattenfall, och vi diskuterar i viss mån styrningen av andra statliga bolag. Regeringen har fått i uppdrag, kan man säga, av Riksrevisionen att återkomma till riksdagen med förslag till klargörande och förtydligande av Vattenfalls miljö- och energipolitiska uppdrag. Det här är gjort i och med ändringen av bolagsordningen som genomfördes på Vattenfalls årsstämma i går. När det gäller styrningen av de statliga bolagen generellt diskuterar vi inte detta så väldigt mycket i det här betänkandet. Saken är den att regeringen ska återkomma om den frågan i skrivelsen och i en diskussion om sex bolag som har granskats. Det ska vi återkomma om senare. Jag tycker att det är ett rimligt sätt att arbeta. Eftersom vi snart ska diskutera den allmänna generella styrningen av bolag är det rimligt att ta upp Vattenfall i det sammanhanget och dra upp de stora linjerna för hur vi tycker att styrningen ska ske. Om det sedan är specifika delar av styrningen för Vattenfall som inte ryms inom det generella på något enkelt sätt får vi återkomma till det senare och ta den frågan då. Jag tycker att det är ett ganska rimligt sätt att arbeta. Därför har jag varit med utan reservationer i det här betänkandet, även om jag har ett par särskilda yttranden för att förtydliga att jag inte tycker att frågan om den statliga styrningen är utagerad, långt därifrån. Den måste vi ta upp mycket seriöst framöver. Jag håller med om att den statliga styrningen är otydlig, och det finns väldigt mycket som bör göras för att förbättra den. Men vi återkommer alltså till detta i ett senare sammanhang. Det tycker jag faktiskt är okej. Den lilla förändring som bolagsordningen fick innebär faktiskt att vi har noterat att Vattenfall uppenbarligen inte har förstått det uppdrag man fick av samarbetspartierna 1997. Man har heller inte förstått det som har stått i näringsutskottets betänkanden om hur Vattenfall ska styras. Vattenfall behöver alltså en tydligare signal om hur regeringen ser på styrningen. Det har de nu fått. Man kan ju tycka vad man vill om att man ska behöva vara så, som jag upplever det, övertydlig. Men nu har vi i alla fall agerat samfällt och varit övertydliga, så får vi se vad resultatet av det blir. Förutom det lilla tillägget i bolagsordningen, som befäster det som redan var beslutat om hur Vattenfall ska göra, var det några andra intressanta förändringar. I motiveringen till ändringen av Vattenfalls bolagsordning står till exempel så här: Att verka för en miljövänlig produktion och ökad användning av förnybar energi samt erbjuda sina kunder rådgivning om produkter kring energieffektivisering även i utlandsverksamheten bedöms ingå naturligt i en långsiktigt framgångsrik strategi. Vattenfall bör sträva efter att ligga i framkant inom dessa områden i de länder där bolaget verkar. Det här är också tämligen tydligt, tycker jag, och sätter något slags mall för vad vi förväntar oss av Vattenfalls ageranden i andra länder framöver. Det är tydligt. Vi får se om det är tillräckligt tydligt. Kanske ännu tydligare är det som finns med som tillägg till verksamhetsberättelsen, där det står att Vattenfall bör kunna svara för minst fem terawattimmar ny elproduktion från förnybar energi inom vindkraft, bioenergi och solenergi i Sverige från 2002 års nivå till 2010 under förutsättning att de stödsystem som finns bevaras, relevanta tillstånd ges inom rimlig tid och att bolaget får möjlighet att förvärva rättigheter på affärsmässiga villkor. Här har vi specificerat vad de fem terawattimmarna är för någonting, vilket jag ser som väldigt viktigt. Fem terawattimmar är ju vad Vattenfall faktiskt bör åstadkomma eftersom de har halva elproduktionen, och tio terawattimmar är vad som ska gälla för hela landet fram till 2010. Fem terawattimmar är inget dramatiskt, men det uppfattas ändå som intressant av Vattenfalls styrelse. Jag förstod att de tog upp det på stämman i går. Men det jag tycker är speciellt intressant i detta är alltså specificeringen "inom vindkraft, bioenergi och solenergi". Miljöpartiet kommer inte att vara med på att till exempel småvattenkraft räknas in i det Vattenfall åstadkommer i fråga om förnybar energi. Det är en av betydelserna av det här. Utbyggnad av småvattenkraften ger stora miljöproblem, och den motsvarar inte de vinster man får i energi och el. Preciseringarna att det gäller vindkraft, bioenergi och solenergi är bra. Ett till viktigt tillägg handlar om att Vattenfall tar ledningen i branschen med att säkra elleveranserna, bland annat genom att så fort som möjligt isolera eller där det är möjligt gräva ned elledningar. Arbetet med driftsäkra nät ska ge märkbara resultat inom ett till två år och bör slutföras senast till utgången av 2008. Det här är bra saker som bolaget har att rätta sig efter. Frågan om den generella styrningen återkommer vi till. Den är naturligtvis jätteviktig. Jag reagerade på Eva Flyborg som kommenterade att Vattenfall har fått uppdraget affärerna först och sedan miljön, det hela ska ske inom affärsmässiga villkor. Det känns märkligt för mig att höra att Eva Flyborg ser en sådan skillnad mellan affärer och miljö. De behöver inte stå emot varandra. En skicklig bolagsstyrelse arbetar för framtiden och gör det på ett lönsamt sätt. Det handlar för en skicklig bolagsstyrelse om att få konsumenterna med sig. Vi kan titta på ett företag som Body Shop som har jobbat mycket med att få sina konsumenter med sig och att jobba på ett nytt sätt. Det går bra för dem. Det är fullt möjligt att förena detta. Jag hoppas att tankegången med två olika saker som inte passar ihop var en lapsus från Eva Flyborg. Jag konstaterar att Vattenfall inte, som vi ser det, har agerat på ett miljömässigt sätt hittills. Till exempel har gammal teknik i Tyskland köpts för 100 miljarder. Låt oss för ett ögonblick tänka på vad 100 miljarder i investeringar i ny teknik hade betytt för Sverige. Problemet med utvecklingen på energimarknaden och elmarknaden är ju inte att det finns en brist på idéer, en brist på nya tekniker som fungerar och som kan leda framåt och göra mycket för samhället. Problemet är ju att de som har de nya idéerna om företag och innovationer inte har möjlighet att finansiera sina innovationer. De förmår inte av ekonomiska skäl att skapa nya företag. Här är det mycket som kan göras av den som har ekonomiska möjligheter. Tanken svindlar om Vattenfall hade investerat en större del av detta på möjligheter i Sverige i stället för att gräva i Tyskland. Jag har också reagerat på vad Östros har sagt i en artikel, nämligen att Vattenfall ska hämta hem vinster från Tyskland för att investera i miljöteknik i Sverige. Vi hade tyska gäster häromdagen. Vi berättade för dem vad Östros hade sagt. De hoppade högt. Jag förstår dem. Tyskland är väl ändå ingen koloni? Det rimliga är väl att om Vattenfall jobbar med energi i Tyskland att man investerar sina vinster i Tyskland. Det rimliga är när man jobbar med energi i Sverige att man investerar sina vinster i Sverige. Det är inte snyggt om Vattenfall uppträder som om Tyskland vore en koloni. Jag funderar också på vad Lennart Beijer sade. Han tycker att Vattenfall har en miljöinriktning som är okej. Jag har svårt att få det att gå ihop. Jag funderar också på hur det kan vara möjligt att Lennart Beijer tycker att det som sker i Tyskland med förflyttning av byar och utplånande av både utrotningshotad kultur och utrotningshotad natur, till exempel Lakoma, ett Natura 2000-område, är okej. Jag har tittat på Vattenfalls årsredovisning. Man konstaterar att en stor del av den fossila energin i Europa kommer att behöva ersättas fram till 2020. Underförstått har Vattenfall här stora möjligheter att vara med. Sedan konstaterar man att de konkreta projekten är till exempel brunkolskraftverk i östra Tyskland på 1 410 megawatt. Jag blir lite matt när jag läser sådant. Jag önskar att investeringarna skulle se helt annorlunda ut. Nu har Vattenfall de tyska verken, men framtiden borde väl kunna se annorlunda ut. Visst måste Vattenfall också i enlighet med det som vi nu har tvingat på dem på bolagsstämman ta konsekvenserna av detta och investera på ett annat sätt och inte fortsätta brunkolsinvesteringarna i all oändlighet. Min poäng i detta är att statliga bolag borde ha ett särskilt helhetsansvar, inte bara statliga bolag i och för sig. Nyckeln till den framtida miljön, en beboelig värld, ett beboeligt Sverige, ligger i huvudsak i näringslivets händer. Statens uppdrag är att styra med miljö- och konkurrensregler. Konsumenternas uppdrag är att styra med sina köp och på så sätt påverka och tvinga bolagen. Men bolagen har nyckelrollen mot framtiden. Hur sköter de den? Ett stort statligt bolag som Vattenfall, som har hälften av Sveriges elmarknad, har ett enormt ansvar för framtiden. 40 % energibesparing borde kunna göras i byggnader framöver. Byggbolagen tar inte sitt ansvar. De bygger för att bygga, inte för att förvalta. Någon annan betalar senare notan för energin. Vi själva, våra barn och barnbarn betalar miljönotan så småningom. I stället sysslar byggbolagen med att bilda karteller och håller på med brottslig verksamhet - om man får vara lite stygg. Vattenfall kan också göra massor vad gäller energiförsörjningen i stort. Men en del av detta handlar om småskaliga energiförsörjningsmöjligheter. Till exempel solvärme är numera helt kommersiellt möjlig. Den skulle kunna ge stora besparingar i elvärme. Men en utveckling av solvärme ger inte Vattenfall intäkter. Är det ändå naturligt att de är ointresserade? Jag tycker inte det. Det är viktigt att de har så stora möjligheter till helhetssyn. Människorna i Sverige märker att de som har nyckelrollen och har stora möjligheter att göra något åt helheten i stället ser i stuprör som går rakt ned i de egna plånböckerna. Hur tror vi att det kommer att påverka Sveriges konsumenter, Sveriges folk, när man ser att de som sitter i ledningen och har makten och möjligheterna bara tänker i stuprör som leder rakt ned i plånböckerna? Vattenfall köper och bygger brunkolsanläggningar och satsar på kärnkraft. Man driver bort människor från sina bostäder, river byar och utarmar kultur- och naturmiljöer. Vattenfall har inte visat att man tar ansvar. Nu försöker vi tvinga dem.

Fru talman! Jag hade inte tänkt att ta replik på Ingegerd Saarinen, men det var ett par saker som jag tycker ändå vore dumt att inte reda ut. Här har nämnts olika siffror om investeringarna i Tyskland och Polen. Det har i alla fall handlat om 70 miljarder. Ingegerd Saarinen sade 100 miljarder. Vi ska vara lite försiktiga med siffrorna. Jag tror att den totala investeringen handlar om runt 80, men även jag är osäker. Man ska alltså vara försiktig med siffrorna. Ingegerd Saarinen säger då: Om man hade investerat dessa 100 miljarder på förnybar energi i Sverige i stället hade man fått så mycket mer. Nu är problemet detta att man för att kunna göra det måste få täckning för investeringarna. Därför kan man inte laborera med sådana stora pengar åt båda hållen. Det gäller naturligtvis för Vattenfall att tjäna in pengar så att man kan vara offensiv vad gäller energiomställningen. Ibland kanske vi inte ska skälla på Vattenfall, Ingegerd, därför att Vattenfall inlevererar 5,6 miljarder till den statskassa som riksdagen ska använda. Då åligger det Ingegerd, mig och andra att använda de 5,6 miljarderna för att satsa på sådana saker som Vattenfall kanske inte satsar på just nu. Vi har också sådana möjligheter. När det gäller kolbrytning i Tyskland vet Ingegerd att det till 97 % är brunkol i energiproduktionen i Tyskland och Polen. De tyska lagarna gäller ju för svenska bolag också. Jag tror inte att Vattenfall gör någonting som är olagligt. Jag tror att de gör allt de kan för att klara de byar som måste flyttas. Varför måste man ta i så? Är det inte i stället mycket positivt att det är Vattenfall som finns i norra Tyskland? Då kan vi prata med dem en gång om året på deras öppna stämmor, och vi kan diskutera nästan varje dag i riksdagen, och på det sättet kan vi påverka vad som händer och sker.

Fru talman! Jodå, visst kan vi resonera med dem då och då, till exempel en gång om året. Men hittills har resonemangen inte fört så långt. De har väl lyssnat och skakat av sig, ungefär som katten skakar av sig vatten. Jag vet inte vad vitsen ska vara, när deras satsningar inte är intressantare ur miljösynpunkt eller etisk synpunkt än vad andra bolags satsningar skulle vara. Varför ska vi då heja på deras satsningar? Det är klart att det kan vara bra att få lite intäkter till statskassan, men ska det verkligen bara handla om det?

Fru talman! Jag tycker att vi bör värdesätta lite mer, i alla fall Ingegerd och jag, att vi just kan prata, att vi just kan ställa krav på Vattenfall. Det kommer inte ens upp till diskussion här hos oss att vi har ett antal andra stora bolag som finns på den svenska marknaden som också har kol och kärnkraft. Ingen av oss tror ens att det vore möjligt att påverka dem på det sättet. Jag tycker att vi ska ta chansen. Dessutom har vi bevis för att väldigt mycket har gjorts vad gäller satsningar på ny energi, de investeringar som nu sker i vindkraft och annat från Vattenfalls sida. Jag tror att vi nu har kommit i det läget, efter ett antal års diskussioner, att Vattenfall kommer att bli en mycket mer aktiv spelare vad gäller att vara med i energiomställningen. Det bör vi värdesätta.

Fru talman! Jag är glad att Lennart Beijer tror att Vattenfall kommer att bli en mycket mer aktiv spelare när det gäller miljö, etik och så vidare framöver. Jag hoppas att vi kan hjälpas åt att vara som en terrier i hasorna på Vattenfall för att få se det inträffa. Hittills har de inte visat framfötterna i det avseendet, tycker jag. Det har snarare varit ett sorgligt spektakel att se hur de hanterar det stora, fantastiska uppdrag som de har - ett statligt bolag med halva elförsörjningen. Tänk vad de skulle kunna åstadkomma om de hade siktet inställt på att göra vettiga saker, och inte bara, som hittills, siktet i stupröret ned i plånboken. Jag hoppas, precis som Beijer, att det ska bli en förändring nu. Vi har ju skrivit in viktiga förändringar i de dokument som ska styra Vattenfall. Vi tänker skriva in, hoppas jag, viktiga förändringar när det gäller statens styrelse av bolag över huvud taget. Det handlar ju om att göra vettiga regler, så att de gör det som staten anser att de ska göra, åtminstone i någon mån. Hur är det då vad gäller andra bolag? Jag tycker inte att Vattenfall har visat större framfötter än andra bolag. Statens uppdrag är naturligtvis att styra dem alla och göra det på ett effektivare sätt, att sätta upp begränsningar och regler för hur företagen agerar. Det sker ju, fast vi kan vara överens om att det sker för långsamt.