Vård av unga vid Statens institutionsstyrelses särskilda ungdomshem

Fru talman! Socialutskottet har ägnat en stor del av mandatperioden åt situationen för barn och unga som behöver insatser från den sociala barn och ungdomsvården. Situationen för unga som är på Sis, Statens institutionsstyrelses, särskilda ungdomshem hör till det som vi arbetat mycket med och där vi ser behov av utveckling.

När situationen är sådan att det är nödvändigt med en placering måste placeringen innebära att det blir bättre för den unge. Men det blir inte alltid det, och därför måste vi agera för att förändra förutsättningarna så att varje ung människa som behöver vara på ett ungdomshem får en bra vistelse och en tid som hjälper dem vidare på ett positivt sätt.

Många saker har förbättrats de senaste åren. Framför allt har bristerna synliggjorts, och det finns en vilja hos myndigheten att utveckla och förbättra verksamheten. Regeringen har förstärkt resurserna så att inte minst en investeringsplan nu finns som kan leda till mer ändamålsenliga lokaler. Men det kommer att krävas mycket mer.

Därför fortsätter utskottet att följa utvecklingen och komma med uppmaningar till regeringen så att Sis och de särskilda ungdomshemmen får bättre förutsättningar att ge barn och unga en bra placering.

Fru talman! Vi har under ganska lång tid tagit del av berättelser från ungdomshemmen som handlar om våld mot placerade ungdomar, våld mellan placerade ungdomar och våld mot personal.

Våld borde över huvud taget inte förekomma. Man ska inte utsättas för våld när man kommer i samhällets vård, när man placeras. Man ska inte heller utsättas för våld på sin arbetsplats.

Det finns många skäl till att våld förekommer. De flesta fall går att förebygga. Man kan förebygga att våldssituationer uppkommer. Det går att träna in hur man agerar när det eskalerar, och det går att öva upp hur man agerar i en svår situation som briserar. Allt i syfte att mota att våld uppkommer och att minimera våldet när det eskalerar ändå.

Men detta kräver välutbildad personal som får stöd i att klara sådana här situationer. Det kräver lokaler som minskar riskerna för att situationer som kan leda till våldsamma beteenden uppstår. Det kräver också en fast hållning från ledningen i riktning mot att våld ska upphöra. Användningen av särskilda befogenheter som avskiljning ska inte behövas.

Utskottet skriver så här i betänkandet:

"Utskottet kan exempelvis konstatera att Sis fått i uppdrag att utveckla sitt våldsförebyggande arbete och fått ökade anslag för att möjliggöra ett kompetens- och kvalitetslyft inom myndigheten. Utskottet ser positivt på det förändringsarbete som pågår inom den mycket komplexa verksamhet som Sis bedriver. Utskottet vill understryka att detta arbete måste intensifieras för att situationen på de särskilda ungdomshemmen ska förbättras.

För att få en bättre bild av på vilket sätt avskiljningarna har minskat under de senaste åren har utskottet under beredningen av detta ärende begärt kompletterande information från Sis, vilken har redovisats ovan. Det är utskottets avsikt att även i fortsättningen följa denna fråga noga och det är därför av stor vikt att regeringens redovisningar är tydliga och innehåller behövlig statistik.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att regeringen senast den 1 februari 2023 bör återkomma till riksdagen med en ny skrivelse där den redogör för effekterna av de åtgärder som hittills vidtagits för att minska avskiljningarna och vilka insatser som krävs framöver för att avskiljningarna ska upphöra."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vård av unga vid Statens institutions-styrelses särskilda ungdomshem

Man fortsätter: "Vidare vill utskottet understryka vikten av att de särskilda befogenheter som Sis har med stöd av LVU - vilket innefattar användning av tvångsmedel - används med omdöme och restriktivitet och ligger i linje med barnets rättigheter i enlighet med barnkonventionen. Vidare ska användningen av tvångsmedel stå i rimlig proportion till syftet med åtgärden, och tvångsåtgärden får endast vidtas om åtgärden bedöms vara till barnets bästa. Utskottets uppfattning är dock att avskiljningarna ska upphöra ."

Utskottets betänkande innehåller fyra förslag till tillkännagivanden, det vill säga uppmaningar till regeringen. De handlar om sammanhållna vårdinsatser, om samverkan med kommunerna, om en särskild enhet inom Kriminalvården och om avskiljningar.

Ni noterar att beskedet från utskottet när det gäller avskiljningar är tydligt. Nu krävs det att regeringen återkommer med en plan om hur man ska gå till väga för att de helt ska upphöra.

Fru talman! Jag vill yrka bifall till reservation 18 under punkt 12, som handlar om barns rätt att komma till tals. Regeringen behöver vidta åtgärder så att ungas rättigheter stärks, inte minst när de befinner sig i samhällets vård.

(Applåder)

Fru talman! I dag behandlar vi socialutskottets betänkande SoU37 Vård av unga vid Statens institutionsstyrelses särskilda ungdomshem.

Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nummer 10.

I mitt anförande kommer jag att fokusera på målgruppens bakgrund och behov och de behov av förändringar som både myndigheten, regeringen och utskottet har lyft fram i olika sammanhang och i den skrivelse vi debatterar i dag.

Fru talman! De ungdomar som i dag placeras på Sis-hem har ofta haft en tuff uppväxt, en uppväxt där föräldrar ofta svikit och där det kanske varit våld och droger i familjen.

Vanligt är också att ungdomar på Sis-hem tidigare varit med om många olika placeringar i familjehem och på andra institutioner, vilket har medfört att ungdomen bytt skola många gånger och därför inte fått med sig godkända betyg för att kunna studera vidare.

Dessa ungdomar, som har ramlat igenom en rad skyddsnät innan de hamnade på Sis-hem, känner sig ofta svikna av omvärlden. Tilliten brister, och det tar därför lång tid innan de vågar lita på en vuxen.

Fru talman! Det de här ungdomarna behöver är långa, trygga behandlingsperioder där förtroende kan byggas mellan personal och ungdomar.

När generaldirektören för Sis redovisar att den genomsnittliga placeringstiden är tre månader kan man undra över vad som kan åstadkommas på så kort tid. I princip ingenting. Möjligtvis, i bästa fall, får ungdomen se att livet skulle kunna vara annorlunda och smaka på ett liv där hen får gå i skola, ha ordentliga rutiner och människor som bryr sig.

Men efter tre månader skickas ungdomen hem till den miljö som var anledningen till placeringen, och ganska snart ramlar hen tillbaka i gamla vanor. Detta givetvis utifrån att tre månader är alldeles för kort tid att åstadkomma en förändring. Att sedan återvända till det gamla livet kan bara sluta negativt. Risken är stor att ungdomen ganska snart har behov av att placeras igen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vård av unga vid Statens institutions-styrelses särskilda ungdomshem

Fru talman! Ungdomar som hamnat på Sis-hem behöver tid för förändring och stöd även efter en placering.

Ungdomen bör efter en placering på Sis-hem få möjlighet till utslussning och eftervård genom att flytta till ett familjehem eller ett eget boende där Sis tillsammans med kommunen sköter utslussningen.

Att en del av utslussningen bör ligga på Sis är för att personal på Sis-hemmet har lärt känna ungdomen under behandlingsperioden. Att lägga över ansvaret för hela utslussningen på kommunen är för sårbart, då kommunen inte har den relation som krävs för att stötta ungdomen i lägenheten eller i familjehemmet.

Fru talman! Vi i socialutskottet bör jobba vidare med att kommunerna ska placera ungdomar utifrån behoven och inte utifrån plånboken.

För att underlätta detta har regeringen lagt ett riktat statsbidrag där kommunerna får en så kallad rabatt för placeringar hos Sis. Tanken är att det ska hjälpa kommuner som inte har tillräckliga resurser för längre placeringar på Sis-hem.

Fru talman! En annan fråga som Ivo pekat på och som vi tagit upp i vår gemensamma skrivelse från utskottet och i olika diskussioner är personalens kompetens, som föregående talare var inne på. Grundkravet som Sis har är att man ska ha en mellangymnasial utbildning, vilket tyvärr är något som Sis har svårt att leva upp till. Rent generellt skulle kraven behöva höjas eftersom de ungdomar som i dag placeras har en mer mångfasetterad problematik. I dag är det lika vanligt med en psykiatrisk problematik som med missbruk eller kriminalitet.

Fru talman! Personalens kompetens måste höjas och breddas för att klara de större behov som finns. Därför har regeringen skjutit till medel till Sis för att just höja kunskapen hos personalen.

Sis har redovisat en kompetensförsörjningsplan där man bland annat från 2022 ska ge samtliga nyanställda en grundutbildning, som ska ge en fördjupad kunskap om säkerhet och trygghet vid behandling och om professionellt bemötande. Just säkerhet, trygghet och bemötande är, som föregående talare också var inne på, ett problem inom Sis i dag. Alltför ofta kommer rapporter om att barn och ungdomar blir illa behandlade av personalen. Särskilt avskiljningar, som innebär att ungdomen blir inlåst, verkar vara en metod som flera Sis-hem har använt i tid och otid. Detta är något som vi i socialutskottet har reagerat starkt mot.

Fru talman! I diskussionen med Statens institutionsstyrelse har det också visat sig att lokalerna ofta är gamla och inte anpassade för den målgrupp som finns i dag. I dag hamnar ungdomar med psykiska problem på samma avdelning som ungdomar med missbruksproblem eller kriminalitet. Detta arbetar Sis med att förändra, och då behöver lokaler anpassas och byggas om för att tillgodose de nya behandlingsbehoven, men också för ungdomarnas och personalens säkerhet.

Vad har då regeringen gjort under dessa år, och vad har man gjort inför detta år? I budgeten för 2022 har regeringen försökt se över de behov som finns på Sis och faktiskt gjort den största ekonomiska satsningen på ungdomsvården någonsin. Anslaget till Sis har i år höjts med 100 miljoner, och från 2023 blir det en höjning med 140 miljoner.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vård av unga vid Statens institutions-styrelses särskilda ungdomshem

Fru talman! Förutom satsningarna på att utbilda personalen, anpassa lokalerna och ge kommunerna en så kallad rabatt för placeringar är både regeringen och utskottet tydliga med att det som kallas avskiljningar ska undvikas, och det ska göras ett tydligt arbete inom Sis för att ta fram andra metoder.

När det gäller avvikelser, det vill säga att ungdomar rymmer, kan man se tydliga framsteg. I fjol avvek endast 6 ungdomar från Sis. Detta kan jämföras med tre år tillbaka då siffran för avvikelser var 26. Där gör man alltså framsteg.

Fru talman! Slutligen vill jag peka på vikten av att ungdomar på Sis kan få tillit till personalen och att de i den mån det går bör ges möjlighet att vara med och påverka sin behandling och vistelse på Sis. Det ska också vara självklart att ungdomar på Sis ska kunna framföra klagomål gällande personal och behandling, något som uppmärksammats av bland annat Uppdrag granskning och Ivo.

Jag har redan tidigare i mitt anförande pekat på att avskiljningarna måste minska. Jag menar också att hot och våld på Sis måste bekämpas med alla krafter. Ungdomar som hamnar på Sis ska i stället mötas av trygga vuxna som är bra på att sätta gränser men också på att vara goda vuxna förebilder som ungdomarna på Sis kan känna förtroende för.

Jag lärde mig en gång, fru talman, att en barndom inte går i repris, men jag har också fått ta till mig att den faktiskt kan repareras i tonåren. Det finns barnforskning som visar att de tre första åren formar ett barns trygghet och anknytning. Att då inte lägga tillräcklig tid på att reparera en trasig barndom bara för att barnet är en tonåring är ett svek mot det lilla barnet.

Fru talman! Tack, ledamoten, för ditt anförande! Jag noterar att ledamoten är överens med resten av utskottet om att avskiljningar måste upphöra. Men ni reserverar er mot att vi tar reda på hur det går. Ni reserverar er mot att regeringen i februari ska redovisa vad man gör för att detta ska upphöra. Det innebär att det som återstår är en förhoppning.

Utskottet har samlat ihop sig kring att vi vill ha en plan för vad som ska göras för att avskiljningar på riktigt ska upphöra. Vi har nått en bit på väg. När vi i dag möter myndighetschefer och ledning säger man tydligt att det är våld som förekommer och att vi måste arbeta emot det.

Men varför motsätter sig Socialdemokraterna att vi får en plan och kan genomföra att avskiljningar försvinner? Ni reserverar er som enda parti, och jag vill gärna veta vad Socialdemokraterna tänker sig. Hur ska det ske, om vi inte ens sätter tryck och ser till att något sker?

Fru talman! Tack, Acko Ankarberg Johansson, för frågan! Vi är helt överens om att vi ska ta bort avskiljningar på sikt och att vi ska ha en plan för det. Reservationen handlar mer om i vilken takt man ska gå fram. Men det är helt uteslutet att vi på sikt använder avskiljningar på det sätt som Sis har gjort de senaste åren, när man brukat våld mot ungdomar på ett sådant sätt att det helt enkelt blir misshandel. På det sättet är vi helt för att en nedtrappning av avskiljningarna ska ske, i takt med att man hittar en annan metod.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vård av unga vid Statens institutions-styrelses särskilda ungdomshem

Vi hade, Acko Ankarberg Johansson, denna diskussion även med Sis, när vi satt i utskottets lokal. Generaldirektören för Sis pratade då väldigt mycket om att man behöver hitta andra metoder så att man kan ta bort avskiljningar på sikt.

Fru talman! Tack, ledamoten, för ditt svar! Jag tycker att det är förfärligt långt till februari. Vi ska då få en redovisning av vilka åtgärder som krävs. I dag och varje dag fram till februari riskerar ungdomar att utsättas för våld - våld som kan undvikas och som inte borde behövas.

Hur kan man då säga att det kanske är att gå för snabbt framåt att kräva en redovisning? Det var det ledamoten sa: att vi inte ska gå för snabbt fram utan att det måste få ta den tid det tar.

Jag tycker att det är lång tid till februari. Men jag förstår det behov som generaldirektören talade om av att forma utbildningar, se till att all personal får ta del av dem och göra andra förändringar.

Men är det inte politikens uppgift att sätta tryck? Om vi från riksdagen säger att vi vill att detta ska åstadkommas behöver regeringen se till att ge Sis de förutsättningar de behöver för att kunna genomföra det.

Jag förutsätter att man inte vill att detta ska förekomma, och då hjälper vi till genom att sätta tryck på regeringen och bidra med de resurser och förändringar som krävs för att det ska kunna åstadkommas. Men Socialdemokraterna reserverar sig mot detta. Blir det då inte ganska mycket ett slag i luften att säga att man vill att det ska bort men inte tänker sätta press på regeringen att möjliggöra det? Jag vill gärna höra mer om hur ledamoten anser att det ska kunna hända om vi inte ställer krav.

Fru talman! Tack, Acko Ankarberg Johansson, för frågan! Vi som regeringsparti måste också lyssna på vad myndigheten säger. Det tänker jag att övriga partier i utskottet också bör göra. Man säger att man är emot allt våld som pågår på Sis-hem - man kallar det till och med för våld, och det tycker jag är ett stort framsteg.

Jag är den förste att skriva under på att det verkligen är förnedrande att bruka våld mot ungdomar som redan har varit i en utsatt situation. Det ska man inte använda sig av. Jag vill också gå fram fort, men i en takt som gör att myndigheten hittar en metod som fungerar mot dessa ungdomar när det finns behov av att stoppa dem i våldssituationer eller skydda andra ungdomar. Där lyssnar jag på generaldirektören.

Men jag är lika frustrerad som övriga partier och vill att vi ska få bort avskiljningar så fort vi kan. Om man kan få bort dem ännu snabbare, som Acko Ankarberg Johansson ger uttryck för att hon vill, är givetvis ingen nöjdare än jag och vi socialdemokrater.

Fru talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till reservation 1.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vård av unga vid Statens institutions-styrelses särskilda ungdomshem

Den senaste mandatperioden har i hög grad kännetecknats av en hög aktivitet och ett väldigt starkt engagemang när det gäller samhällets utsatta barn.

Jag är glad och stolt över att utskottet har tagit ett så stort ansvar och visat så stort engagemang och varit en del av det lag som har jobbat för detta. Det känns lite grann som om vilken sten vi än har lyft på har det bara vällt ut behov och saker som många regeringar bakåt i tiden inte har tagit ansvar för.

Men det känns också som om en rad problem har eskalerat, och även nya har uppstått, där samhällets lösningar inte har svarat mot de behov som finns. Och är det någonting som verkligen är vår starkaste skyldighet är det att se till att barn som far illa får stöd och hjälp av samhället och att de har en framtid där inte minst en avslutad skolgång och en god fysisk såväl som psykisk hälsa blir tillgodosedda.

Fru talman! Att vara placerad på ett Sis-hem, det vill säga ett av Statens institutionsstyrelses behandlingshem, är någonting som händer när allt annat har fallerat för en ung människa som har stort behov av stöd och vård. Det är för övrigt en del av ungas vård som väldigt få faktiskt känner till speciellt mycket om. Ändå är den oerhört viktig.

De ungdomar som hänvisas till Sis, Statens institutionsstyrelse, har ofta farit illa under väldigt lång tid. Men de unga människor som placeras hos Sis är en brokig skara, och de har väldigt skiftande behov.

Det är unga, oftast flickor, med svåra psykiska problem och inte sällan med ett långt gånget självskadebeteende. Det är unga med drogproblematik, och det är unga som trots sin ungdom har kommit oerhört långt i sin kriminella karriär. Till detta kommer då också unga med neuropsykiatrisk problematik, som kan ha ett utåtagerande beteende och naturligtvis också kräver en särskild kompetens och vård.

Fru talman! Vi har med stigande frustration och sorg kunnat ta del av bland annat mediernas granskning som visar att i Sverige placeras också tjejer från hederskulturer inspärrade på Sis för att skyddas, då det svenska samhället inte har kunnat erbjuda något annat skydd. Det vill säga att flickor som befunnit sig i en hotfull situation utifrån sin familjs reaktioner och krav på deras leverne, frihet och beteende blir inspärrade hos Sis därför att Sverige saknar en annan plan för dessa flickor. Det är helt oacceptabelt!

Det finns med andra ord väldigt mycket att göra. Dessa unga människor har vitt skiftande behov, och deras vård och behandling ser väldigt olika ut. Men så har inte samhället mött dem.

Fru talman! När jag var helt ny i socialutskottet var ett av de allra första utskottsmöten jag var på ett möte där vi hade Statens institutionsstyrelse på besök. Jag kommer aldrig någonsin att glömma det. Redovisningen handlade bland annat om att man hade barn placerade på de här hemmen som i några fall var betydligt yngre än 13 år och att barn med neuropsykiatrisk problematik placerades hos Sis för att man inte hittade någon annanstans att placera dem.

Detta är några år tillbaka men inte alltför många. Sedan dess har både Sis och regeringen åtskilliga gånger kallats till socialutskottet för att utskottet har krävt bättring och åtgärder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vård av unga vid Statens institutions-styrelses särskilda ungdomshem

Och förra våren lade Liberalerna fram det utskottsinitiativ som ledde till en djupare diskussion i ett frustrerat utskott om hur vi från riksdagens sida behövde arbeta för att inte släppa greppet om våra barn och unga hos Sis. Resultatet blev att vi bestämde oss för att vid upprepade tillfällen kräva in skrivelser, eller uppföljningsrapporter om man så vill, från regeringen och från myndigheten, så att det inte skulle finnas en möjlighet att arbetet skulle tappa fart.

I dag debatterar vi just regeringens andra skrivelse. Den första debatterade vi i höstas.

Jag är glad över att vi fortsätter att ha ett antal punkter där vi trycker på. I det här betänkandet finns det sammanhållna vårdinsatser, vilket det finns ett enormt behov av, men vi saknar i stor utsträckning vårdinsatser. Till exempel ser vi att tillgången till psykiatrisk vård brister på väldigt många platser. Samverkan med kommunerna är annan en viktig punkt.

En punkt som inte minst vi moderater har drivit handlar om en särskild enhet från Kriminalvården. Detta tänkte jag säga ett par ord om. När det gäller barn som inte fyllt 15 år och begår brott vilar hela ansvaret för att vidta åtgärder från samhällets sida på socialtjänsten och Statens institutionsstyrelse. När det gäller unga och unga vuxna mellan 15 och 20 är ansvaret delat mellan socialtjänst, polis, åklagare, domstol och i vissa fall Kriminalvården.

Vi har då drivit och har en majoritet, också i justitieutskottet, för att en ny enhet ska inrättas hos Kriminalvården. Det handlar alltså om att göra riktade insatser och avsätta särskild kompetens för dessa ungdomar, som har kommit långt in i ett kriminellt beteende eller redan befinner sig i en miljö och i ett umgänge där grova brott begås. Detta har vi ett tillkännagivande om i det här betänkandet.

Sedan har det tidigare i debatten också nämnts att vi behöver få en plan när det gäller någonting som vi frustrerat har tagit del av gång på gång, nämligen den höga andelen avskiljningar som framför allt drabbar unga flickor. Senast den 1 februari 2023 ska regeringen återkomma till riksdagen med en skrivelse där det finns en plan. Det är lite grann på samma tema som vi har arbetat när det gäller skrivelserna: Det ska finnas en plan för hur man kommer vidare. Vi har sett att det är först då som vi verkligen får ett ihållande arbete i de här frågorna.

Fru talman! Efter mitt första utskottsmöte gjorde jag en rad besök på Sis-hem över hela vårt land. Jag tror inte att jag överdriver när jag säger att jag inte bara var överraskad utan nästan chockad över det som mötte mig. Standarden var som kursgårdar eller sommarstugor från 1950-talet. Där satt dessa ungdomar, oavsett om det var för att de hade kommit skevt i livet genom kriminalitet, om det var för ett självskadebeteende och svåra psykiatriska problem eller om det var för att de hade hamnat långt ned i drogträsket. Där satt dessa ungdomar tillsammans och med väldigt begränsade möjligheter till behandling.

Säkerheten var ett annat bekymmer som personalen tog upp: rymningarna. Ja, det var ju inte så svårt att ta sig därifrån, för det fanns ingenting som höll tillbaka. Man kunde på olika sätt ganska lätt ta sig därifrån om man ville.

Man framhöll också betydelsen av tillgång till adekvat utbildning för personalen. Det handlar om kompetensutveckling. När man hade fått tag på riktigt bra och engagerad personal ville man också kunna behålla den.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vård av unga vid Statens institutions-styrelses särskilda ungdomshem

Det är glädjande att kunna konstatera att när det gäller lokalerna börjar det nu hända saker. Till att börja med har man tittat på den del som gäller kriminellt belastade ungdomar. Där är Tysslinge och Johannesberg exempel på att det har skett förbättringar.

Den grundutbildning som nu också erbjuds Sis anställda är också ett steg framåt, och jag ser att det händer positiva saker. Men det är klart att det finns oerhört mycket att göra efter så många år då detta har varit så lågt prioriterat, och det behöver ske snart.

När det finns brister avseende tidiga insatser - och det är ju just tidiga insatser som behövs för de här ungdomarna - riskerar ungdomarna att hamna i utanförskap. Det finns också statistik som visar att det i de här grupperna i högre grad förekommer aktivitetsersättning och förtidspension.

Sedan 1980 har suicidtalet minskat för alla åldersgrupper utom för gruppen 15-24 år, där suicidtalet har legat på en lägre men förhållandevis konstant nivå. Minskningen för övriga grupper skedde fram till år 2000 och har därefter stannat av.

Det finns alla skäl att jobba vidare med detta. Vi fick så sent som i går en rapport, som jag tycker är föredömligt framtagen av kollegorna i socialutskottet, om den rätt som barn sedan 2017 har att få hälso- och sjukvård, både somatisk och psykiatrisk, och tandvård. Där brister det i väldigt hög utsträckning.

Fru talman! Vi har oerhört mycket kvar att göra när det gäller dessa ungdomar. Det känns som att vi nu är på rätt väg. Men det ställs höga krav på den regering, oavsett vilken det blir, som kommer att ta vid efter valet i september.

(Applåder)

Fru talman! Jag håller med Camilla Waltersson Grönvall. Det har hänt mycket under den här utskottsperioden när det gäller Sis institutioner, och det finns mycket kvar att jobba med.

Jag tänkte lite grann på det som jag tog upp i mitt anförande om behandlingstider och utslussning och de bitarna. Vad tänker ledamoten om det som jag pratade om? Det är väldigt korta behandlingstider på Sis. Det kan vara risk för att Sis institutioner har dåligt rykte. Man placerar under kort tid och så vidare.

Jag vet att ledamoten har ett förflutet som lärare. Det tar lång tid innan dessa ungdomar får tillit till vuxna. Man behöver bygga upp relationer långsiktigt. De institutioner som finns till förfogande är Sis, när man hamnar i den situation som dessa ungdomar gör.

Hur tänker Moderaterna runt detta med längre placeringstider och utslussningsarbete, som jag pratade om i mitt anförande?

Fru talman! Jag tackar så mycket för denna fråga. Ja, som ledamoten Wiking väl känner till har just samhällets utsatta barn varit en av mina hjärtefrågor långt innan jag kom in i Sveriges riksdag. Jag har, som ledamoten nämnde, arbetat som lärare på högstadiet under ganska många år och därmed också mött många barn och unga i olika situationer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vård av unga vid Statens institutions-styrelses särskilda ungdomshem

Jag har många gånger blivit frustrerad och förtvivlad över att det har kunnat gå så långt innan samhället reagerar. Barn har kunnat fara illa genom en skola upp till årskurs 7 utan att någon egentligen har slagit larm på det vis som vi faktiskt har en skyldighet som vuxna att göra - det gäller personal i både skolan och förskolan. Det har många gånger fått mig att reflektera över bland annat den dåliga kunskap som finns om vårt ansvar och vår skyldighet att orosanmäla när vi förstår att någonting är riktigt fel.

Det leder mig också in på något, innan jag kommer vidare till att vi behöver ha längre behandlingstider: Det är min fulla övertygelse att vi behöver göra oerhört mycket mer för att barn inte ens ska hamna på Sis-hem. När man har kommit dithän att det är Sis som gäller behöver man mer tid än tre månader, oavsett om man behöver ha rehabilitering för ett kriminellt beteende eller om man behöver rehabiliteras från sitt drogberoende eller om man har svåra psykiatriska problem - för att nämna något.

Men, fru talman, jag vill säga att det stora problemet är att vi har gjort för lite innan barnen hamnar på Sis.

Fru talman! Tack, Camilla Waltersson Grönvall, för svaret! Jag har erfarenhet som socialarbetare, och ledamoten Waltersson är lärare och har jobbat med ungdomar och barn i många år. Det jag har sett är att behandlingstiderna har gått ned, speciellt för den här målgruppen.

Det kan vara så som vi har diskuterat: att institutionen inte håller måttet. Men då måste vi ha andra insatser som gör att dessa ungdomar får den vård och den behandling som de behöver för att kunna få den där tilliten och för att kunna komma tillbaka till samhället.

Tänker ledamoten då att låsa in ungdomar är en metod som kommer att fungera för att skapa den tillit och trygghet som gör att ungdomarna kan komma tillbaka till samhället?

Fru talman! Jag måste uppriktigt säga att jag inte riktigt förstod den sista frågan. Att låsa in dem var väl inte riktigt det jag sa i mitt första anförande. Det handlar om att vi måste börja jobba med förebyggande insatser.

Vi har ett arbete när det gäller till exempel lex Lilla hjärtat. Vi är sju partier som driver på ledamoten Wikings parti för att man ska åstadkomma någonting. Där har vi haft väldigt lite framgång. Vi har till och med varit tvungna att göra något så unikt som att tillsätta en egen utredare, vilket aldrig har hänt tidigare i Sveriges historia.

Det börjar redan där. Vi har en väldigt stark föräldrarätt. Vi vet att vi behöver se till att ge barn en röst och ett utrymme att höras, och vi behöver tidigt ge dem ett stöd. Hade vi gjort detta hade vi inte sett så många barn som är i behov av Sis-hem.

När det gäller Sis-hem eller all vård runt barn vill vi skärpa kraven på kvalitet. Vi vill ha tillståndsplikt. Vi vill att det ska finnas tydliga kvalitetskriterier som gäller över hela landet. Jag såg olika exempel när jag reste över landet. Det såg olika men ändå sorgligt lika ut, om jag kan uttrycka mig på det viset. Det fanns nämligen stora brister överallt. Vi måste se till att det blir ett större nationellt ansvarstagande när det gäller detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vård av unga vid Statens institutions-styrelses särskilda ungdomshem

Vi behöver ha en systematisk uppföljning. Det har vi moderater också föreslagit att vi ska ha. Vi behöver ha det varje år, tror jag, tills vi i socialutskottet ser att det mycket mer långsiktigt och hållbart har förändrats för de här barnen. Men vi ser också - och det har vi lagt fram förslag om - att vi behöver ta ett annat finansiellt ansvar när det gäller dessa placerade barn, beroende på att det ser väldigt olika ut i kommunerna och att det prioriteras olika. Där har jag inte sett några förslag från den sittande regeringen, och det är inte acceptabelt.

Fru talman! I november 2021 tillkännagav riksdagen för regeringen att regeringen skulle återkomma med en skrivelse som beskriver det fortsatta arbete som krävs för att Sis särskilda ungdomshem ska vara en säker plats för såväl personal som barn som är placerade där för vård och boende. Utskottet ansåg även att regeringen skulle ge en lämplig myndighet i uppdrag att titta på möjligheter till olika placeringsformer för flickor men också att vidta åtgärder för att avskiljningar ska upphöra.

Med anledning av den skrivelsen vill utskottet nu skicka fyra nya tillkännagivanden.

Fru talman! Frågan om barns och ungas situation på statens institutionsboenden är en prioriterad fråga i utskottet, och vi når många gånger en samsyn i fråga om situationen och de åtgärder som faktiskt behöver vidtas. Jag är glad över att sitta i ett utskott där vi prioriterar att förbättra för barn och unga. Under den tid som jag har suttit i utskottet tycker jag att vi har lyckats riktigt bra.

Jag har sagt det förr, och det tål att sägas igen: Sis har varit en eftersatt institution i många år. Det är inte minst undermåliga lokaler, vilket initialt faktiskt drar ned trivseln för såväl personal som de barn och unga som vistas på boendet. Det är en dålig arbetsmiljö, helt enkelt. Just lokalerna är kanske inte den största utmaningen, men jag är frågande inför att man har fått bedriva vård i nedgångna lokaler under så lång tid utan att regeringen har agerat.

Fru talman! Ivo har ett väldigt viktigt uppdrag att bedriva tillsyn gällande placerade barn och unga. Att myndigheten arbetar internt med såväl digitalisering som intern och extern kontroll är för oss oerhört angeläget för att nå den kapacitet som krävs för att säkerställa utförandet av det uppdrag som Ivo faktiskt har.

Vi har via medier under åren nåtts av larm från unga om våld, sexuella övergrepp och missförhållanden på Sis i stort. Det är såklart helt oacceptabelt, och vi vet att boenden där det har varit som allra värst också har stängts på grund av detta.

De senaste åren har ett flertal missförhållanden uppdagats på boenden i Sverige där myndigheten Ivo faktiskt har brustit. Barn och unga har farit illa trots upprepade anmälningar till Ivo. Det är för oss viktigt att myndigheten ges de resurser och befogenheter som efterfrågas för att kunna göra ett fullgott arbete med att säkerställa att boenden bedrivs ändamålsenligt enligt gällande regelverk. Detta är grunden i det hela: Att en myndighet inte kan göra det uppdrag den ska är en stor brist, vill jag påstå.

Vi vill se en stärkt tillsyn och uppföljning på landets boenden för placerade barn och unga. I vår budget har vi bland annat satsat medel för just detta, eftersom det är en väldigt viktig fråga för oss. I reservation 15, som jag härmed yrkar bifall till, lyfter vi särskilt Ivos tillsyn.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vård av unga vid Statens institutions-styrelses särskilda ungdomshem

Det är enligt vår mening viktigt att Ivo har den kompetens och de verktyg som behövs för att självständigt utreda anmälningar som gäller vården inom Sis särskilda ungdomshem.

Vi vet att Ivo har fått i uppdrag att förstärka tillsynen av Sis ungdomshem som vårdar flickor. Man ska bland annat följa upp och analysera de åtgärder som har vidtagits. Detta ska slutredovisas i december 2022, och vi kommer att följa arbetet och invänta rapporten.

När det kommer till avskiljningar är vi alla överens om att det är en åtgärd som behöver fasas ut. Jag vet också att Sis aktivt arbetar såväl med lokaler och avdelningar som med att kompetenshöja personal inte minst i bemötande och arbetsmetoder för att nå andra resultat och åtgärder som förhindrar just åtgärden avskiljning. Det är en process som behöver vara i rullning, och det är viktigt att det fortgår intensivt.

Jag menar att det också är viktigt att lyfta det goda arbete som faktiskt görs. Vi är i någon mening ett väldigt energiskt utskott som ihärdigt ligger på, och att det börjar hända saker i en så eftersatt verksamhet är ett gott resultat av utskottets arbete.

Jag vet att det finns många engagerade personer inom Sis som dagligen arbetar på ett föredömligt sätt. Men jag vet också, fru talman, att det finns personal som absolut inte bör arbeta inom verksamheten, personal som varken har kompetens eller lämplighet. Detta är ett problem, och här, likt i många andra verksamheter, är det en utmaning att få in rätt personal. Vi ser det inom hela hälso- och sjukvården, och Sis är tyvärr inget undantag.

För att komma till rätta med personalsituationen som är nyckeln till mycket är arbetsmiljö, struktur och ledning oerhört viktigt. Den frågan behandlas inte i detta betänkande, men jag vill ändå lyfta arbetsmiljön och personalfrågorna.

Slutligen vill jag lyfta ett tillkännagivande som handlar om att inrätta en särskild enhet inom kriminalvården med ansvar för unga lagöverträdare mellan 15 och 18 år som begår allvarliga våldsbrott eller andra grova brott.

Att personer som är dömda till sluten ungdomsvård för allvarlig brottslighet placeras på samma särskilda ungdomshem som ungdomar som har placerats där av socialtjänsten på grund av psykiska problem eller av andra orsaker är helt enkelt inte längre hållbart.

I ett tidigare tillkännagivande från utskottet lyfter vi vikten av att inrätta differentierade säkerhetsklasser inom de särskilda ungdomshemmen och att vidta säkerhetshöjande åtgärder vid de avdelningar där dömda högriskungdomar vårdas.

Justitieutskottet har också tidigare framfört till regeringen att utredningen gällande en översyn av regleringen om sluten ungdomsvård också ska utreda frågan om att flytta över ansvaret för den slutna ungdomsvården till kriminalvården. Det finns således ett brett stöd för det i riksdagen, och såväl justitieutskottet som socialutskottet är överens om att den vården bör flyttas.

Detta skulle bland annat leda till att Sis får ett något smalare uppdrag, vilket vi också tror är en fördel. Precis som föregående talare har nämnt har man i dag ett väldigt stort ansvar att behandla många olika individer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vård av unga vid Statens institutions-styrelses särskilda ungdomshem

Fru talman! Vidare kan man också ifrågasätta huruvida Sis egentligen ska ta emot barn och unga som har svåra psykiatriska problem. Sverigedemokraterna menar att dessa unga i stället borde placeras inom barn- och ungdomspsykiatrin. Men likt många andra områden har barn- och ungdomspsykiatrin också stora utmaningar med platsbrist. Här behövs alltså en rejäl översyn, anser vi.

Slutligen kan det konstateras att det finns ett fortsatt stort behov av översyn och förbättring inom Sis, allt i syfte att nå en bättre vård och behandling för våra unga som hamnar i statens vård men också för att verka för en bra arbetsmiljö med kompetent personal.

Fru talman! Under 2021 har Ivo tagit emot ett stort antal klagomål från barn och unga inom Sis, närmare bestämt 253 stycken, där många handlar om att barn och unga har utsatts för våld och övergrepp från personalen.

Två av klagomålen bland de 253 som inkommit lyder enligt följande: Hon uppger till mig att hon dagligen blir nedtagen av personal på ett våldsamt sätt som lett till blåmärken och smärta. Hon berättar att när hon blir ledsen och får panik isolerar de henne. Hon uppger att de ofta skrattar åt henne när hon blir ledsen eller när hon skriker för att hon får ont när hon har blivit nedtagen.

Den andra anmälningen lyder enligt följande: X uppger att i samband med nedläggning i november 2021 trycks hennes huvud mot väggen så att smärta uppstår under tiden hon står upp. Då hon senare hamnar på golvet får hon ta emot ett slag över näsan så att smärta uppstår. Flickans uppfattning är att våldet var avsiktligt och oproportionerligt och att det inte var nödvändigt.

Fru talman! Jag tycker verkligen att det är svårt att ta in och förstå att detta är anmälningar som gjorts mot personal inom en statlig myndighet som ska ge stöd, vård och behandling till placerade barn och unga. Placeringen syftar till förbättring, men det verkar snarare bli det motsatta.

Fru talman! Att det förekommer våld och övergrepp mot barn kan aldrig accepteras, men när det förekommer inom en statlig myndighet är det i mina ögon ännu allvarligare.

Under det senaste året har det som sagt riktats skarp och hård kritik mot Sis. I ett flertal granskningar och rapporter som bland annat Ekot, SVT, Ivo, Statskontoret och Barnrättsbyrån har gjort har man med all rätt kritiserat och uppmärksammat oss alla på de missförhållanden och det våld som förekommer inom Sis.

I denna kammare har vi därför under de senaste åren riktat flera tillkännagivanden om krav på förbättring och förändring, och regeringen har fått i uppdrag att återkomma med en skrivelse om vilka åtgärder man tänker vidta för att höja kvaliteten och säkerheten och förbättra vården och behandlingen av våra barn och unga inom Sis. Det är den skrivelsen vi har uppe för debatt och behandling här i dag.

Fru talman! Vi har också riktat ett tillkännagivande om att regeringen ska uppdra åt lämplig myndighet att utreda alternativa placeringar för flickor samt att vidta åtgärder för att tvångsåtgärden avskiljning ska upphöra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vård av unga vid Statens institutions-styrelses särskilda ungdomshem

Fru talman! I skrivelsen som regeringen nu har lämnat till riksdagen kan vi konstatera att mycket förbättringsarbete pågår. Man har framför allt påbörjat arbetet med att utbilda personal och förbättra lokaler, men otroligt mycket återstår. Trots stora satsningar och positiva budskap från myndigheten är situationen, framför allt för flickor på Sis, fortsatt väldigt alarmerande. Här måste fler åtgärder vidtas omedelbart.

Fru talman! Det tillkännagivande som riksdagen riktade till regeringen i november att avskiljningar på sikt ska upphöra måste tas på större allvar. Man borde också lägga större tonvikt på insatser för att våld helt ska upphöra på de olika ungdomshemmen. Statskontoret påpekade i sin granskning även att effektiviteten i åtgärderna behöver granskas, detta mot bakgrund av de stora skillnaderna i användning som vi ser mellan de olika ungdomshemmen.

Centerpartiet instämmer i detta påpekande. Jag anser att regeringen och Sis borde lägga större tonvikt vid att redovisa vilka åtgärder man tänker vidta och vilka effekter man förväntar sig att se.

En satsning som man ofta lyfter fram från Sis sida är den speciella flicksatsning som görs. Men när man gräver mer i statistiken visas inte den effekt som man skulle kunna tro. Fortfarande är det flickorna som utsätts för mer våld och fler avskiljningar.

Vi kan inte fortsätta att tillåta att man använder en befogenhet som innebär att våld får användas mot barn. Om andra länder kan bedriva samma typ av verksamhet utan avskiljningar anser jag verkligen att vi också kan göra det. Därför yrkar jag bifall till Centerpartiets reservation 14, som handlar om upphörande av avskiljningar.

Den sista delen som jag vill ta upp i mitt anförande, och som jag talade väldigt mycket om i den senaste debatten om Sis, är vikten av att tillsätta en oberoende klagomålsfunktion. Det är positivt att regeringen har hörsammat Centerpartiet och tillsatt en utredning som bland annat ska analysera vad som krävs för att säkerställa att barn och unga kommer till tals och kan framföra klagomål på vårdens innehåll. Uppdraget ska redovisas senast den 10 april 2023. Men det är alldeles för långt fram i tiden. Vart ska alla de barn vända sig till dess som i dag befinner sig på Sis och som faktiskt utsätts för någon form av våld eller övergrepp och har klagomål att framföra och som inte litar på myndigheterna?

En fristående klagomålsfunktion borde naturligtvis finnas på plats mycket tidigare. Inte minst vittnar de anmälningar som kommit in till Ivo om att behovet är väldigt stort.

Fru talman! Ivo uppmärksammar bland annat att klagomål inte blir rapporterade, inte utredda och inte hanterade. Samtliga ungdomshem rapporterar inte heller alla klagomål till huvudkontoret. Detta bidrar till att det inte finns någon helhetsbild av vilka klagomål som faktiskt har kommit in, om de har utretts och vad resultatet har blivit.

Frågan man kan ställa sig är: Hur många outredda klagomål finns det egentligen? Vad mer förekommer ute i verksamheterna utan att barnets röst blir hörd? Vad händer med personalen när en incident har inträffat? Detta är frågor som jag anser att vi måste återkomma till och fortsätta att gräva i.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vård av unga vid Statens institutions-styrelses särskilda ungdomshem

Att känna otrygghet, vara utsatt för våld och sedan dessutom inte kunna eller våga anmäla på grund av att våldet har inträffat i den miljö som man befinner sig i 24 timmar om dygnet av personal som man är i någon form av beroendeställning till är en situation som vi aldrig får utsätta våra barn för. Därför är det så otroligt viktigt att man snabbare inrättar en oberoende funktion för klagomål. Det handlar om respekt, och det handlar om tillit.

Fru talman! Det fanns en tid för inte så länge sedan då man tyckte att våld var en helt nödvändig del av barnuppfostran - i hemmet, i skolan, från arbetsgivaren, från staten. Barnet var andras egendom att forma och disciplinera.

Steg för steg tog framsynta vuxna politisk strid för att barn skulle ses som människor i sin egen rätt, inte någons egendom att kuva, förnedra eller misshandla. Det skedde inte i ett trollslag utan genom envisa och konsekventa politiska beslut som över tid drevs fram. Det var, fru talman, ett av de allra viktigaste stegen i barnrättshistorien, även i ett globalt perspektiv.

I dag är våld mot barn inte accepterat i vårt samhälle. Det våld som ansågs vara så viktigt för barnuppfostran och lärande ses i dag som brottsligt och hårresande.

Fru talman! Ändå finns det ett område i samhället där man fortsatt verkar se våld som en oundviklig och till och med nödvändig metod. Jag pratar om de missförhållanden och olika former av våld mot barn och unga inom statens institutioner, Sis ungdomshem, som har uppmärksammats på olika sätt under de senaste åren såväl i medierna som av barnrättsorganisationer, FN:s barnrättskommitté, FN:s tortyrkommitté, Ivo och JO.

Jag använder ordet våld som samlingsbegrepp för de fysiska ingripanden som används inom Sis i dag. Det gör jag inte för att peka ut eller skuldbelägga personalen utan för att fysiska ingripanden med tvång som används mot barn är att betrakta som våld, även när det utövas av myndigheter med statens våldsmonopol. Att sluta använda omskrivningar för sådant sanktionerat våld är nödvändigt för att kunna synliggöra, minska och granska det.

Barnrättsbyrån har i sin rapport .och jag kunde inte andas från 2021 visat vad ordet avskiljning egentligen innebär för barn på institution. Vittnesmål berättar om nedbrottningar, om fysiska skador, om eskalering av situationer, om opåkallat våld och om rent brottsliga handlingar. Men den visar också, i en granskning av myndighetens egna siffror, att det i till exempel 30 procent av fallen inte anges att barnet har varit våldsamt eller berusat, vilket faktiskt krävs enligt lagstiftningen för att man ska få göra en så kallad avskiljning. Den visar också att själva syftet i 30 procent av fallen inte handlar om att avskilja barnen utan enbart om en så kallad fasthållning.

Fysiska ingripanden som fasthållanden, nedläggning och transportgrepp är förenade med mycket stora risker och till och med livsfara. Eftersom denna typ av åtgärder inte är reglerade i lagstiftningen betonas det i Sis egna juridiska riktlinjer att de inte får ersätta avskiljning. Ändå är det just det som man måste misstänka händer.

När så mycket som en tredjedel av det som registrerats som avskiljning egentligen enbart är fasthållning är det en mycket allvarlig varningsklocka.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vård av unga vid Statens institutions-styrelses särskilda ungdomshem

Fru talman! Det är denna kammares skyldighet att ständigt fortsätta att ta nya steg framåt för barns rättigheter. Jag tycker att socialutskottet har tagit detta ansvar på mycket stort allvar. Riksdagen har tidigare tillkännagivit till regeringen att dessa så kallade avskiljningar ska upphöra. Det är ett skarpt tillkännagivande utan något utrymme för otydlighet. Ändå ser vi i såväl Sis årsredovisning för 2021 som i den uppföljande rapporten från Barnrättsbyrån att avskiljningar som metod inom statens institutioner inte alls har upphört. Det återspeglas även i regeringens egna formuleringar där regeringen nu i stället pratar om att avskiljningar ska minska kraftigt, för att på sikt upphöra.

Jag undrar hur regeringen kan ha en så obeslutsam och långsam attityd i en så viktig fråga som att få bort våld som metod mot samhällets mest utsatta barn.

Fru talman! Det är helt uppenbart att själva synen på våld som accepterad metod mot barn på Sis är en konkret fara för psykisk och fysisk hälsa och utveckling för de barn som utsätts för det, även när det används korrekt i lagens mening. Men det är lika tydligt att våldet används mot barn på ett sätt som direkt strider mot lagstiftningen. Det finns dessutom allvarliga frågetecken kring varför det främst är yngre barn med neuropsykiatriska diagnoser, och då främst flickor, som utsätts för detta våld i större utsträckning än alla andra.

Regeringen anger att avskiljningarna har minskat som resultat av riktade insatser och arbete inom Sis. I årsredovisningen från myndigheten står det att avskiljningarna har minskat med 25 procent. Jag ska inte gå in i detalj i statistiken, men det finns en del saker att fundera över. Vi kan i alla fall konstatera att under samma period har vårddygnen minskat. Björkbacken, som hade högst avskiljningstal, har stängts. Men i stället har avskiljningstalen gått upp mycket kraftigt på två andra Sis-institutioner. Ivo har stängt en avdelning med omedelbar verkan samt riktat allvarlig kritik mot en rad andra för användning av oförsvarligt våld. Och JO har riktat mycket allvarlig kritik mot institutioner för användning av tvångsmedel och fasthållning.

Samtidigt har Ivo, vilket vi hörde i anförandet här innan, tagit emot fler klagomål än någonsin från barn. Oaktat den eventuella nedgången är läget alltså fortfarande mycket, mycket allvarligt. Det är också svårt att utifrån siffrorna med säkerhet säga om avskiljningarna verkligen har gått ned när det gäller just den grupp flickor som man haft mycket fokus på.

Fru talman! I debatterna inför skolagans avskaffande fanns det röster mot avskaffande som hävdade att möjligheten att använda våld mot barn som var olydiga eller utagerande var helt nödvändig som ett yttersta verktyg och att man behövde utveckla andra metoder innan man helt förbjöd vuxnas våld mot barn i skolan. Jag är glad och stolt att dåvarande riksdag inte väntade på nya metoder utan att man tvärtom, genom att förbjuda lärares våld mot barn i skolan, tvingade fram andra och bättre metoder.

Det steget behöver vi ta tillsammans även i dag. Vi kan inte vänta längre. Som vi har hört här är det naturligtvis en fråga om att öka kunskap och kompetens hos personalen på statens institutioner, men i slutändan är det framför allt en fråga om att besluta sig för att utesluta avskiljning som metod och ersätta det med andra, effektivare och modernare, metoder med tydliga barnperspektiv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vård av unga vid Statens institutions-styrelses särskilda ungdomshem

Jag vill därför yrka bifall till reservation 13 om att de åtgärder som regeringen har vidtagit för att få avskiljningarna att upphöra är otillräckliga och att regeringen därför ska vidta de åtgärder som krävs för att få slut på avskiljningarna. Samma vilja återspeglas i det förslag till tillkännagivande om att regeringen ska återkomma med en ny skrivelse och en plan senast den 1 februari 2023 som vi också står bakom.

Vi står även bakom förslagen till tillkännagivanden om en sammanhållen vårdinsats för placerade barn och om samverkan med kommunerna i samband med avslutad placering.

Fru talman! Låsta rum och brist på insyn skapar utrymme för just sådana missförhållanden där våld, sexuellt utnyttjande och brott mot lagstiftning och regelverk har uppmärksammats. Tvångsåtgärder behöver därför alltid följas upp och granskas mycket noga. För att skapa extern kontroll och insyn bör regeringen utreda om det ska införas en bestämmelse om så kallad särskild underrättelse till Ivo om ett barn eller en ungdom som är placerad inom Sis har varit föremål för upprepade tvångsåtgärder. Då har vi ett särskilt ljus på det.

Till slut, fru talman: Vi vet en hel del om den barndom och de förutsättningar som barn som tvångsvårdas på statens institutioner har. Det är barn vars barndom inte sällan har präglats av försummelse, våld, missbruk, psykisk sjukdom och sexuellt utnyttjande. En kartläggning från Socialstyrelsen 2019 visade att cirka 70 procent av barnen inom Sis hade minst en psykiatrisk diagnos - vanligen adhd, autismspektrumstörning eller PTSD.

De flesta av dessa barn vet mycket väl vad våld är. De har upplevt det i olika former i hela sina liv. De har mötts av våld från sin omgivning, och ibland har våld även blivit en del av deras strategi, försvar och mönster. Det är därför helt obegripligt hur man kan tro att dessa barn och unga ska kunna få hjälp att läka från våld, försummelse och trauma samt hitta nya strategier om de möts av våld även från personal i den miljö de ska behandlas i. Barn och unga som utsatts för våld blir helt enkelt inte friskare eller bättre rustade att hantera livet om de utsätts för ännu mer våld.

Vi som samhälle behöver göra vårt allra yttersta för att visa dem att det finns andra sätt att möta varandra och vägar till ett annat liv. Det gör vi inte så länge avskiljning och fasthållning får pågå som i dag. Det är uppenbart att det krävs en större reformering av tvångsvården av barn och unga.

(Applåder)

Fru talman! I går satt jag med som stöd på ett samtal med en tjej som jag haft kontakt med i flera år och som tidigare varit placerad på Sis-hem. Hon hade varit utsatt av sin familj och sökte då hjälp av socialtjänsten. Det resulterade i att hon placerades på ett av statens låsta boenden, för att skyddas från familjen. I dag får hon hjälp av en psykolog för att bearbeta de övergrepp hon utsatts för i statens vård - övergrepp som satt större spår och sår i henne än vad familjens övergrepp gjorde. Det är en bearbetning som hon själv får bekosta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vård av unga vid Statens institutions-styrelses särskilda ungdomshem

Detta är ännu en tjej och ännu en röst som vittnar om våld, isolering, ensamhet och utsatthet - men framför allt om känslan av maktlöshet. Hon beskriver även att hon i dag får ta CSN-lån för att läsa upp betygen, då undervisningen inom Sis var totalt undermålig.

Fru talman! Den utsatthet hon berättar om är en sorglig erfarenhet som inget barn ska vara med om och som inget barn ska utsättas för. Dessa enorma övergrepp och svek skedde i statens namn och i statens vård. Det är inte heller något som bara skedde då utan något som kan ske just nu, i denna stund.

I går fick vi i socialutskottet ta del av hur alltför många barn som placeras inte får tillgång till den hälsoundersökning som det beslutades om redan 2017. Med den takt som utvecklingen håller kommer alla placerade barn att få en hälsoundersökning om 38 år. I den utvärdering som en arbetsgrupp i socialutskottet ansvarar för framkommer olika skäl till att hälsoundersökningar inte sker. Bland annat kan vi ta del av att det finns bristande kunskap om lagstiftningen, målgruppen och placerade barns hälsa.

Dessutom finns en retorisk fråga, fru talman: Är bristerna en del av en större problematik? Mitt svar på den frågan är ja. Detta sätter fingret på det centrala i det vi debatterar i dag, nämligen politikers och myndigheters sätt att se på de allra mest utsatta barnen i Sverige. Det sätter fingret på hur vi behandlar och bedömer barn efter olika måttstockar. Om vi år 2022 inte förstår att barn som placeras förmodligen som huvudregel har påverkats av den situation som ligger till grund för att socialtjänsten tvingas omhänderta barnet förstår jag att det blir fel i hela kedjan.

Fru talman! Jag har vid flera tillfällen lyft fram att Statens institutionsstyrelse, Sis, är en myndighet som havererat. Det är socialminister Lena Hallengren ytterst ansvarig för. Regeringen är ytterst ansvarig för de utsatta barnen i statens vård.

Om regeringen och ansvarigt statsråd utgjorde en tydlig ryggrad skulle det skicka signaler till alla i första linjen - till alla dem som ansvarar för att barn får en nödvändig hälsoundersökning när de placeras, för att barnen i placeringen får ett bemötande som möter upp deras behov och läker sår i stället för att skapa nya samt för att barnen får en fungerande skolgång. Att placerade barn klarar skolan är en avgörande kompensatorisk åtgärd.

Fru talman! Jag har tagit del av regeringens bedömning och lyssnat på Sis ledning, och jag står fast vid att en extern genomlysning av Sis måste göras. De har beskrivit de åtgärder de har vidtagit, men det räcker inte. Liberalerna saknar ett riktigt tydligt erkännande både av problemen och av att det finns åtgärder som möter upp detta.

Det går inte att hitta stöd för att situationen för barn på Sis-hem har förbättrats märkbart, och regeringen och ledningen har inte förstått allvarlighetsgraden i läget för de utsatta barnen. Detta blir tydligt när de i sin rapport laborerar med siffror som rör avskiljning och på flera ställen lyfter fram våld mot personal - något som är oerhört allvarligt - men inte med en rad nämner det våld som personalen utsätter barnen för.

Statskontoret skriver i sin rapport att det tar för lång tid för Sis att åtgärda de brister och missförhållanden som bland annat JO och Ivo har uppmärksammat, och något vi liberaler särskilt reagerar på är Sis tillämpning av avskiljningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vård av unga vid Statens institutions-styrelses särskilda ungdomshem

Under 2021 har Ivo tagit emot det högsta antalet klagomål från barn och unga på Sis någonsin: 253. Många av dessa handlar om att barn har utsatts för våld och övergrepp från personal.

Fru talman! Jag vill rikta ett stort tack till Barnrättsbyrån som envist stått upp för de allra mest utsatta barn och unga som är placerade inom Statens institutionsstyrelse. Deras rapport "...och jag kunde inte andas" som är en granskning av våld mot barn på de statliga ungdomshemmen är otroligt sorglig, men en tydlig, klar och osminkad redogörelse.

De konstaterar återigen att de mest utsatta grupperna för avskiljning är de yngsta barnen, flickor med funktionsvariationer. I den skrivelse från Barnrättsbyrån vi fick skickade till oss i utskottet framkommer följande.

Anmälan från en flicka placerad på Sis-hemmet Brättegården, december 2021. Flickan har medelsvår intellektuell funktionsnedsättning som enligt läkares bedömning innebär att hennes mentala ålder är sex till nio år: "X uppger att i samband med nedläggning i november 2021 trycks hennes huvud mot väggen så att smärta uppstår under tiden hon står upp. Då hon senare hamnar på golvet får hon ta emot ett slag över näsan så att smärta uppstår... Flickans uppfattning är att våldet var avsiktligt, oproportionerligt och att det inte var nödvändigt".

En annan anmälan från ett barn placerat på Sis-hemmet Vemyra, november 2021: "En av de andra ungdomarna var stökig och personal lade ned den ungdomen på golvet. En storväxt personal satt på ungdomen med sitt knä i ungdomens rygg. Ungdomen kunde inte andas och fick en panikångestattack. Det var väldigt obehagligt. I samband med händelsen slog ungdomen sitt huvud i golvet och fick en hjärnskakning..."

Fru talman! Dessa fruktansvärda övergrepp är vad Sis ledning borde prata om, sätta ord på och framför allt agera på.

FN:s antitortyrkommitté har kritiserat isolering av minderåriga. Det har inga terapeutiska effekter. Avskiljning innebär alltid psykisk skada på ofta redan traumatiserade barn.

Det innebär alltid risk för fysisk skada. Det är allvarliga övergrepp i statens regi, även i de fall som avskiljningarna genomförs på ett korrekt sätt och med lagstöd.

Hur lång tid ska det ta för en myndighet att komma till rätta med så pass allvarliga missförhållanden? Hur lång tid ska Sis få på sig att använda tvångsmedel på ett sätt som saknar stöd i lag? Hur lång tid ska det få ta innan avskiljningar på riktigt tas bort? Jag har en fråga till regeringen. Är det inte läge att ta politiskt ansvar?

Liberalerna har varit och är fortfarande tydliga med att det krävs en haverikommission för att på djupet utreda missförhållanden och brister inom Sis verksamhet. För det går inte att lappa och laga en havererad verksamhet. Den måste struktureras om i grunden.

Under de senaste åren har flera avdelningar på Statens institutionsstyrelses särskilda ungdomshem blivit tvungna att stänga. Detta efter att Inspektionen för vård och omsorg samt Justitieombudsmannen har utdelat skarp kritik för att vuxen personal håller fast barn med fysisk kraft, isolerar dem utan skäl och utsätter dem för oprovocerat våld i samband med avskiljningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vård av unga vid Statens institutions-styrelses särskilda ungdomshem

Redan 2010 publicerar Barnombudsmannen rapporten I.m sorry - Röster från särskilda ungdomshem där barn vittnar om hur de brottas ner, hålls fast och lämnas ensamma i kala isoleringsrum.

År 2015 berättar Sveriges Radio hur barn isoleras felaktigt och får kläderna avslitna, och 2016 hur barn som försökt ta livet av sig låses in i isoleringsceller. År 2017 tar en 13-årig flicka sitt liv när hon vårdas i enskildhet.

Larmen fortsätter. SVT beskriver hur flickor utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck som levt isolerade under sin uppväxt placeras på Sis låsta avdelningar för att skyddas från sin familj. Detta är förutom Barnrättsbyråns rapport.

Fru talman! Om jag eller ansvarigt statsråd skulle hotas i vår yrkesutövning är jag övertygad om att varken Lena Hallengren eller jag hade accepterat att skyddas genom inlåsning på Hinseberg. Men så gör vi med hedersutsatta flickor.

Liberalerna har gång på gång varit tydliga i denna kammare: Avskaffa avskiljning! Man kan undra om någon är däremot. Ja, faktiskt, regeringen. Sverige är ett av få länder som tillåter våld mot barn. Avskiljning är våld, med lagligt stöd om rekvisiten är uppfyllda. Men hur lagligt det än är så rimmar det illa med barnkonventionen. Där står att inget våld mot barn är motiverat.

Min och Liberalernas önskan är att regeringen agerar på det tillkännagivande som finns.

Avskaffa avskiljningar för barn som placerats enligt lagen om vård av unga!

Det är ett ställningstagande för alla de ofria, maktlösa och utsatta barnens bästa.

Tillsätt en extern granskning av Sis! Vi måste göra om och göra rätt. Att investera i våra mest utsatta barn är en investering för framför allt det enskilda barnet men även för hela vårt samhälle. Jag yrkar bifall till Liberalernas reservation 5.

Med detta vill jag tacka alla fantastiska ledamöter i socialutskottet. Ibland har det varit surt och tråkigt att vara här. Vi har inte riktigt fixat det på ett bra sätt. Men på så många områden omges jag av fantastiska människor. Ett jättestort tack för att vi tillsammans gör skillnad!

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 21 juni.)