Vapenfrågor

Fru talman! Vi har i dag att debattera justitieutskottets betänkande som rör vapenfrågor.

Jag vill inleda med att poängtera att vi står bakom samtliga våra reservationer. Men jag yrkar bifall endast till reservation 16 gällande de europeiska skjutvapenpassen.

Fru talman! I tisdags var Hennes Majestät Drottningen prisutdelare på Stockholm Prize in Criminology. Priset är en viktig del av Stockholm Criminology Symposium, som ägt rum nu i dagarna. Priset har delats ut sedan 2006 och beskrivs som världens största och mest prestigefyllda pris inom kriminologi.

Priset, som utdelas av Stiftelsen för Stockholmspriset i kriminologi i samarbete med Stockholms universitet och Brottsförebyggande rådet, går till den eller dem som har gjort framstående prestationer inom kriminologisk forskning eller som praktiskt tillämpat sådan för att minska brottsligheten och främja de mänskliga rättigheterna.

Hennes Majestät delade ut priset till Philip J Cook och Franklin E Zimring för deras evidensbaserade forskning kring vikten av vapenlagar.

Enligt juryn har pristagarna utvecklat viktiga metoder för att påvisa och förstå vilken avgörande roll tillgången till skjutvapen har i relation till antalet dödsfall. De har på ett övertygande sätt kunnat bevisa att påståendet att tillgänglighet till skjutvapen inte skulle påverka volym och skador är falskt.

Fru talman! Vi står inför en stor utmaning både globalt och nationellt: Hur minskar vi de mord, självmord och olyckor som är orsakade av skjutvapen?

År 2016 dog fler än en kvarts miljon människor i världen till följd av skjutvapenrelaterade skador. I Sverige har vi sett en ökning fram till och med 2020. I inledningen på detta år kunde vi se en nedgång. Ökningen i Sverige har varit avgränsad till unga män i kriminella miljöer i utsatta områden. Familjerelaterade dödsskjutningar minskar liksom dödligt våld med andra metoder än skjutvapen.

För att förebygga det dödliga skjutvapenvåldet är det viktigt att använda samhällets samlade resurser på både den repressiva och den sociala sidan. Samtidigt är det angeläget att även arbeta med att minska nyrekryteringen till kriminella gäng.

Fru talman! Det gläder mig att det finns en stor samstämmighet i Sveriges riksdag gällande arbetet mot de illegala vapnen.

Under de senaste åren har straffen för vapenbrott skärpts. Straffet för grovt vapenbrott har höjts i omgångar. Motsvarande straffskärpningar har också gjorts för brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor, som bland annat omfattar handgranater.

Nya brott har införts, samtidigt som straffen för vapensmuggling och smuggling av explosiva varor har skärpts. Reglerna innebär att det numera är obligatorisk häktning vid grova vapenbrott. Under till exempel 2018 ökade antalet häktningar med mer än 500 procent jämfört med tidigare år, från drygt 50 till närmare 300 personer. Detta innebär inte bara att personer som begår grova vapenbrott direkt försvinner från gatan och är borta i minst två år, utan det är också en tydlig signal som skickas till andra kriminella.

Vidare har det gjorts kraftiga satsningar på Tullverket. Resursförstärkningen ska användas för att öka tullkontrollerna vid gränsen. Det handlar om ökade kontroller för att stoppa smuggling av narkotika och vapen. Det har även genomförts amnestier för skjutvapen, då ett stort antal skjutvapen och ammunition har tagits om hand.

Många av de illegala vapnen i Sverige smugglas in från västra Balkan. Sverige ingick 2016 två avtal om samarbete för bekämpning av grov brottslighet med Moldavien och Serbien. Sedan tidigare finns motsvarande avtal med Kosovo respektive Bosnien och Hercegovina. Polis och tull fick genom avtalen ökade möjligheter att bekämpa smuggling av illegala vapen och narkotika.

Regeringen arbetar även internationellt för att förhindra illegal spridning av vapen. Detta sker bland annat genom aktivt deltagande i arbetet för att främja genomförandet av FN:s vapenhandelsfördrag och FN:s handlingsprogram mot illegal handel med små och lätta vapen samt genom biståndsinsatser.

Fru talman! I Sverige är jakt en stor folkrörelse och en viktig del av Sveriges viltvård. Och målskyttet är en viktig del i den svenska idrottsrörelsen och den frivilliga försvarsrörelsen, som är en avgörande del av det svenska totalförsvaret.

Vår inställning till Sveriges vapenlagstiftning är att den måste vara utformad så att den motverkar förekomsten av illegala vapen i landet och att vapen inte kommer till brottslig användning. Det är därför som det ställs höga krav på bland annat förvaring av skjutvapen och ammunition.

Vad gäller till exempel begreppet synnerliga skäl i vapenlagen menar vi att det i fråga om helautomatiska vapen och enhandsvapen är befogat med särskild restriktivitet i tillståndsgivningen. Enhandsvapen är den vapentyp som i störst utsträckning riskerar att användas i andra syften än de avsedda. De tidsbegränsade licenserna syftar till en kontinuerlig uppföljning av att förutsättningarna för tillstånd är uppfyllda vad avser innehav av särskilt stöldbegärliga eller särskilt farliga vapen. Det är således inte bara innehavarens skötsamhet utan också dennes behov av vapnet som återkommande prövas. Vi tycker att det för att minimera antalet enhandsvapen är motiverat att kontrollera att den som har licens fortsatt uppfyller de krav som ställs.

Fru talman! Sverige har i snart 100 år haft ett krav på tillstånd för att ett vapen tillfälligt ska få föras in i landet. När Sverige gick med i EU beslutade riksdagen att tillståndet skulle vara kvar. Skälet till Sveriges och andra medlemsstaters beslut att behålla tillstånd är att vissa medlemsstater inte uppnår samma höga skyddsnivå som vi i lagstiftningen vad exempelvis gäller kontroll och tillståndskrav för innehav av skjutvapen. Ett exempel är att en rad medlemsstater saknar tillståndsprov för och därmed kontroll över hagelgevär.

Undantag från tillståndet gäller dock för permanenta vapentillstånd som är utfärdade av behörig myndighet i Danmark, Finland eller Norge. Undantaget har motiverats med att kraven för att få tillstånd till innehav i de länderna är jämförbara med de regler som gäller i Sverige. Om vi skulle få jämförbara regler i hela EU, till exempel om samtliga länder implementerade EU:s vapendirektiv, skulle frågan om de europeiska skjutvapenpassen i våra ögon hamna i annan dager.

Avslutningsvis, fru talman: I januari röstade kammaren ned propositionen angående implementering av EU:s vapendirektiv. I förslaget ingick även lättnader i tillståndsplikten för ljuddämpare. Förslaget innebar att den som har tillstånd eller rätt att inneha ett visst vapen för skjutning utan särskilt tillstånd skulle få inneha ljuddämpare som passar till vapnet. Inom Regeringskansliet bereds för tillfället även förslag om att den så kallade vapengarderoben ska utökas.

Vi är således positiva till både lättnader i tillståndsplikten för ljuddämpare och en utökad vapengarderob.

Fru talman! Jag tackar Joakim Sandell för inlägget, som jag tycker rätt tydligt vittnade om att Joakim Sandell nog varken är jägare, skytt eller någon form av vapenägare. I stället läser han lugnt och prydligt upp Socialdemokraternas ställningstagande.

Socialdemokraternas inställning känner vi redan till: Man har nu ägnat sex sju år åt att jaga Sveriges lagliga jägare och skyttar i stället för att ta tag i de olagliga vapen som vi har runt om i Sverige och som är alldeles för lättillgängliga. Den delen är man inte lika lyckosam med, men man gör allt för att försöka försvåra ytterligare lite grann för Sveriges jägare och skyttar.

Fru talman! I dag ska vi åter redovisa justitieutskottets syn på vapenfrågorna. För två år sedan tog riksdagen beslut om att rikta 7 tillkännagivanden till regeringen i vapenfrågor. Fortfarande har den socialdemokratiska regeringen inte levererat det som riksdagen begärde. För ett år sedan, fru talman, tog riksdagen beslut om ytterligare 8 tillkännagivanden om vapenfrågorna. Fortfarande har den socialdemokratiska regeringen inte levererat utifrån dem. Det ligger alltså 15 tillkännagivanden hos Regeringskansliet sedan tidigare. Det är uppenbart att den här regeringen inte arbetar med frågan utan i stället sitter på sina händer.

Utöver detta väntar justitieutskottet och riksdagen fortfarande på en proposition om att ta bort femårslicenserna. Den ska levereras senast i december i år. Och hör på detta, ni som lyssnar: År 2015 fick den här regeringen i uppdrag av Sveriges riksdag att inrätta en viltmyndighet, och fortfarande har den inte inrättat en sådan. Vi har väntat sedan 2015.

Fru talman! Regeringens nonchalanta agerande mot såväl justitieutskottet och riksdagen som landets jägare och skyttar är självklart inte acceptabelt. I en demokrati följer man folkets och riksdagens beslut, men uppenbarligen är detta inte så viktigt för det socialdemokratiska maktpartiet i regeringen.

Jag kan informera den som lyssnar om att regeringen påstår att den har utrett frågan om viltmyndigheten sedan 2015. I sex år har man alltså utrett viltmyndigheten - utan något resultat. Självklart är det ingen som tror på detta, utom möjligtvis Socialdemokraterna själva.

Regeringen skyller på att man inte har hittat någon finansiering för den nya myndigheten. Men hör och häpna, fru talman: Under samma tid, det vill säga sedan 2015, har regeringen hittat både uppgifter åt och finansiering av nio andra nya myndigheter i Sverige. Det handlar om Jämställdhetsmyndigheten, Myndigheten för arbetsmiljökunskap, Etikprövningsmyndigheten, Klimatpolitiska rådet med flera.

Detta bevisar bara att man helt uppenbart struntar i riksdagens beslut att en viltmyndighet ska tillsättas, fru talman. Man struntar i landets jägare och skyttar och prioriterar andra uppgifter. Jägare och skyttar hamnar långt ned på den socialdemokratiska prioriteringslistan. Snart går vi dock till val på nytt, fru talman, och då har vi faktiskt möjlighet att byta ut den här regeringen. Jag tycker att vi ska ta vara på den möjligheten och ge det här landet en ny chans att rätta till dessa frågor.

Fru talman! Regeringens agerande gällande riksdagens beslut och gentemot landets jägare och skyttar är självklart mycket klandervärt. Att vägra genomföra riksdagens beslut och därmed strunta i landets demokratiskt fattade beslut är allvarligt - till och med mycket allvarligt.

Vad har då regeringen gjort under den här tiden, i stället för att ta tag i de tillkännagivanden som vi har riktat till den? Jo, regeringen har försökt överimplementera EU:s vapendirektiv, ett förslag som riksdagen har sagt nej till och tydligt placerat i papperskorgen.

Regeringen jobbar också aktivt med att försöka begränsa möjligheten att använda blyammunition, vilket skulle göra det mycket svårt för landets jägare och skyttar att använda sina vapen och utföra både jakten och skyttet på ett säkert och bra sätt, då rimliga alternativ saknas. Sverige har redan i dag mycket hårda regler för blyammunition och behöver faktiskt inte gå längre.

Vad har regeringen gjort mer, fru talman? Jo, man har flyttat det allmänna uppdraget från Jägareförbundet och lagt över ansvaret och pengarna på Naturvårdsverket. Man planerar dessutom att höja jaktkortsavgifterna för landets jägare. Landets jägare ska alltså betala mer pengar till staten för att få jaga på sina egna jaktmarker.

Fru talman! Andra frågor som regeringen har jobbat med handlar om vargstammen. Vi har ett riksdagsbeslut på att vi ska ha 170-270 vargar i landet, och den här regeringen har släppt upp vargstammen till 400 vargar - förmodligen 450.

Sammanfattningsvis, fru talman, kan man bara konstatera att den här regeringen gör allt, på alla områden, för att försvåra för landets jägare och skyttar.

Samtidigt som man jobbar med den delen har det försvunnit vapen inifrån Regeringskansliet. Ett tiotal pistoler har stulits inne på Regeringskansliet här i Stockholm, och de har inte hittats. Åklagaren har lagt ned utredningen. Nu har man alltså försett den kriminella undre världen med ytterligare ett antal pistoler, vilket är allvarligt. Svenska jägare och skyttar har sina vapen i vapenskåp, men uppenbart fanns det brister inne på Regeringskansliet.

Fru talman! Med det sagt är jag ändå glad att vi har en bred majoritet i Sveriges riksdag gällande dessa förslag och åtgärder, som ska underlätta för landets jägare och skyttar. Det enda problemet som gör att detta inte är genomfört är faktiskt den socialdemokratiska regeringen, som på alla sätt har förhalat och trotsat riksdagens beslut.

Jag har här redovisat några av de uppgifter som regeringen har lagt tid på i stället för att genomföra de 15 tillkännagivanden som vi har riktat i dessa frågor under de två senaste åren, plus detta med viltmyndigheten och den proposition om femårslicenserna som vi väntar på. I dag, fru talman, lämnade en majoritet i justitieutskottet alltså över förslag till ytterligare 11 tillkännagivanden för beslut här i riksdagen. Det innebär att regeringen nu kommer att ha minst 26 tillkännagivanden att jobba med, plus femårslicenserna och viltmyndigheten. Att regeringen samlar tillkännagivanden på hög borta i Rosenbad utan att göra något är inte helt acceptabelt.

Fru talman! Jag tänker ändå presentera våra förslag till tillkännagivanden, det vill säga vad vi vill att regeringen snarast ska genomföra - om vi nu inte byter regering här inom det närmaste, vilket jag faktiskt hoppas att vi gör.

Vi vill att man flyttar över licenshanteringen från polisen till den nya viltmyndigheten. Detta skulle öka möjligheten för polisen att faktiskt jaga dessa bovar och brottslingar, som Joakim tog upp i sitt anförande. Det är precis det polisen ska jobba med; de ska inte sitta och administrera vapenlicenser för landets lagliga jägare och skyttar. Det kan faktiskt en ny myndighet göra - vi har ju föreslagit viltmyndigheten.

Vi vill också att handläggningstiderna för licenserna ses över. De måste minskas. Man har tidigare fått kritik av myndigheter för att det har tagit så lång tid, och det är väl rimligt att vi har som kriterium att en myndighet inte ska kunna hålla på hur länge som helst innan den faktiskt fattar beslut i ett ärende och ger tillstånd eller avslag. Vi vill alltså att handläggningstiderna för vapenlicenser minskas.

Vi vill också ha till en översyn av vapenlagstiftningen, och det handlar om att vi vill dela upp vapenlagstiftningen i två delar: en lagstiftning för jägares och skyttars vapen och bruk av vapen samt en, betydligt hårdare, vapenlagstiftning för olagliga vapen i kriminella miljöer. De enda partierna som faktiskt är emot detta i Sveriges riksdag är Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Vi har en bred majoritet för att dela upp vapenlagstiftningen i Sverige.

Vi vill också ta bort synnerliga skäl i vapenlagstiftningen och ersätta dem med särskilda skäl. En pistolskytt har i dag oerhört hårda krav på sig för att få sitt första vapen. Självklart måste man vara lämplig, och man måste utföra ett antal prov. Man måste också jobba aktivt med detta med skyttet, och man måste ha en ordentlig förvaring av sina vapen. Synnerliga skäl uppfylls alltså väl genom att vi ersätter det med särskilda skäl; i dag är det nästan väl omöjligt för folk att utöka sin vapengarderob genom att kanske köpa ytterligare något vapen till sin skytteverksamhet. Därför föreslår vi att man tar bort synnerliga skäl.

Vi vill också underlätta licenshanteringen vid vapenbyte. Vi vill utöka möjligheten att byta vapen inom vapengarderoben direkt hos vapenhandlaren genom att göra det till ett anmälningsärende. Att till exempel kunna byta en hagelbössa mot en annan hos en vapenhandlare, utan en massa onödig byråkrati, skulle underlätta inte bara för polisen utan framför allt för jägarna och skyttarna, som kan få sitt vapen utbytt direkt hos vapenhandlaren.

Vi vill också se över kraven på vapenlicenser så att polisen bedömer själva vapenlådan och de vitala delarna av vapnet, alltså de licenspliktiga delarna, och inte hur kolvar och annat ser ut, vilket det har kommit till vår kännedom att man kan göra vid vissa tillfällen. Här vill vi förtydliga lagstiftningen.

Vi vill också ta bort licenskravet på ljuddämpare. Där är vi helt överens med Socialdemokraterna. Ni har ju haft ett antal år på er att lösa detta, men ni har paketerat en ljuddämparborttagning ihop med en överimplementering av ett vapendirektiv. Hade ni inte gjort det hade vi förmodligen fått igenom den frågan, men ni försökte smyga igenom den för att få igenom en överimplementering av vapendirektivet.

Vi har begärt att regeringen skyndsamt ska återkomma med de här sakerna.

Utskottet föreslår också ett tillkännagivande om en utökad vapengarderob. Senast ett beslut togs om att utöka vapengarderoben var 2019. Vi begär nu att regeringen skyndsamt återkommer med förslag om detta.

Vi vill såklart också se över de europeiska skjutvapenpassen och underlätta för jägare att ta med sig vapen både in i och ut ur landet. För en jägare kan det ta oerhört lång tid innan han får tillstånd att ta med sig sitt vapen in i eller ut ur Sverige. Medan den kriminelle kör förbi på bron med sitt vapen i bakluckan utan någon kontroll sätter man in stenhård kontroll på den som har ett tillstånd att ha vapen och deklarerar det på vägen ut och vägen in. Detta kan självklart ses över så att vi får en enklare hantering av EU-passen.

Sedan vill vi också se över handeln med vapen och ändra reglerna, inte minst med tanke på pandemin. Vi har många mindre vapenhandlare i Sverige som kanske utför ett fåtal vapentransaktioner men som kanske handlar med väldigt exklusiva och dyra vapen. Det kan också under pandemin ha varit svårt att sälja vapen eller att över huvud taget kunna förevisa vapen. Vi vill se över vilka kriterier som ska gälla för att vara vapenhandlare, inte bara att man ska genomföra 20 vapentransaktioner per år.

Sist men inte minst vill vi flytta bort tillsynen av skjutbanor från polisen till den nya viltmyndigheten. Denna tillsyn innebär att landets redan hårt prövade poliskår ska åka runt och besiktiga skjutbanor och avge tillstånd. År 2000 tror jag att polisen besökte över 2 100 skjutbanor i landet. Våra poliser, som ska jaga just de kriminella som Joakim Sandell pratade om, står alltså ute på våra skjutbanor i Sverige i en grusgrop och mäter skjutvallar. Detta kan självklart en annan myndighet, i vårt fall viltmyndigheten, tillsammans med skjutbaneägarna lösa på ett mycket bättre sätt utan att polisen behöver vara inblandad i hanteringen.

En besiktning av en skjutbana kan ta allt mellan fem och femton timmar, med bokning, resa, fotobehandling, kontakt med handläggare, protokollföring och utskick, och i vissa fall också ett återbesök. Detta gör alltså poliser i dag, som vi har brist på i Sverige. De står ute i grusgroparna och mäter skjutbanevallar. Här kan vi göra en del, och här borde faktiskt Socialdemokraterna också vara med på ett sådant förslag - men icke.

Förslaget att flytta över kontrollen och tillsynen av skjutbanor till en annan myndighet är det sista tillkännagivande som föreslås i dagens betänkande.

Regeringen kommer nu alltså snart att ha fått 26 tillkännagivanden, plus ett extra uppdrag att ta bort femårslicenserna och inrätta den nya viltmyndigheten. Jag hoppas att alla landets jägare och skyttar minns detta när vi nu snart går till val: Den här regeringen har gjort allt som står i dess makt för att försöka försämra för landets laglydiga jägare och skyttar. Tack vare att vi har en stor och bred majoritet i Sveriges riksdag som har hjälpts åt att stoppa regeringens förslag och i stället jobbat fram förslag som ska underlätta för landets jägare och skyttar har vi med en ny regering stora möjligheter att genomföra dessa tillkännagivanden, som det finns en stor och bred majoritet för i Sveriges riksdag.

Jag vill passa på att säga detta till landets jägare och skyttar: Ni har en bred majoritet med er för de förslag och idéer ni har som skulle kunna underlätta hanteringen av lagliga vapen hos jägare och skyttar. Problemet heter den socialdemokratiska regeringen.

Avslutningsvis, fru talman, vill jag yrka bifall till reservation 12, som handlar om att slopa licenskravet för mynningsladdare. Jag vill också passa på att önska fru talmannen, talmanspresidiet, justitieutskottets kansli och ledamöter samt självklart alla skaraborgare en fin och trevlig sommar.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 3 i betänkandet, även om vi såklart står bakom samtliga våra reservationer.

Fru talman! Sverigedemokraterna är positiva till ett ansvarsfullt legalt vapenägande hos landets jägare och sportskyttar. De laglydiga, skötsamma medborgare som hanterar sina vapen ansvarsfullt och deras vapeninnehav utgör inget problem i vårt samhälle. Det finns heller inte någon bevisad koppling mellan legala vapenägare och de skjutningar som sker i uppgörelser mellan kriminella gäng. Det är därför beklämmande att de legala vapenägarna gång på gång drabbas av lagskärpningar och ökad byråkrati i missriktade försök att stävja det illegala vapeninnehavet.

Vi har i dag en vapenlag som gör att laglydiga vapenägare som begår ett misstag riskerar att dömas till väldigt kännbara straff för brott mot lagar som egentligen avser att förhindra att vapen används i brottsliga sammanhang. Det kan handla om att en vapenägare har glömt att förnya en femårslicens eller har hanterat ett vapen, eller för den delen vapendelar, oaktsamt men utan brottsligt uppsåt. Den som begår dessa gärningar bedöms nämligen enligt samma lagar som den som uppsåtligen och utan tillstånd innehar ett vapen och sedan använder det i kriminella miljöer. Det är inte en rimlig ordning. Därför behövs en översyn av vapenlagen, där skillnad ska göras mellan misstag i tillstånds- och licensprocessen och vapenbrott i övrigt. De kännbara straffen ska ligga på de gängkriminella som skjuter och dödar runt om i vårt land.

Fru talman! Som sagt ser inte Sverigedemokraterna legalt vapenägande som ett problem. Snarare ser vi att de legala vapenägarna drabbas onödigt hårt på grund av lagändringar som egentligen avser att komma åt illegalt vapeninnehav.

Ett exempel på det är regeringens upprepade försök att reglera vapenmagasin. Detta skulle ha försvårat för legala vapenägare genom utökad administrativ börda och medfört ytterligare risk för åtal på grund av oaktsamhet, exempelvis på grund av ett borttappat vapenmagasin. Ett av de främsta syften som angetts för en sådan reglering har varit att underlätta för polisen att beslagta och förverka vapenmagasin som påträffas hos kriminella.

Även om vi tyckte att det senaste förslaget skulle försvåra alltför mycket för legala vapenägare var syftet gott, och polisens möjligheter till beslag och förverkande bör utökas. Däremot anser vi att detta kan tillgodoses genom en förändring av förverkandebestämmelserna och att en utredning bör tillsättas på området. Det skulle ge polisen ytterligare ett verktyg för att hindra att vapen och vapendelar hamnar i fel händer, samtidigt som det inte skulle innebära någon försämring för landets legala vapenägare.

Fru talman! Begreppet synnerliga skäl i vapenlagstiftningen har fått omfattande konsekvenser för landets vapenägare. I juridiska sammanhang utgör formuleringen en stark begränsning av möjligheterna att få tillstånd att inneha vapen. Kravet var från början avsett att innebära krav på dels en viss uppnådd ålder hos den sökande, dels en uppnådd skjutskicklighet. Detta har, trots flera klargöranden från riksdagen, tolkats på ett mer restriktivt sätt som gör det svårare för enskilda skyttar att få tillstånd att inneha vapen än vad som var avsikten. Därför bör begreppet synnerliga skäl utmönstras ur den svenska vapenlagstiftningen och ersättas med en tydlig uppräkning av vilka krav som ska ställas för att någon ska få ha vapen.

Fru talman! Det ställs allt större krav på svenska jägare. Nya ansvar har tillkommit, och andra har försvunnit eller minskat i betydelse genom åren. I våra skogar och marker har det också introducerats nya viltarter som ställer nya krav på jägarna och deras jaktmetoder. En jägare behöver ofta flera olika vapen för att på bästa sätt kunna utföra en så ansvarsfull jakt som möjligt. Exempelvis underlättas eftersök i tät skog av en kortare bössa än vad som är lämpligt när man sitter på pass, där man ofta har större utrymme för en längre pipa.

I dag ifrågasätts inte en jägares behov av att ha fyra vapen. Det är en gräns som många jägare uppnår ganska snabbt. Jagar man exempelvis älg, vildsvin, and och rådjur är ett behov av fyra bössor inte alls ovanligt då förhållandena vid jakterna skiljer sig åt. Efter särskild motivering kan man dock beviljas ytterligare ett eller två vapen. Det kan exempelvis röra sig om att man ska utföra eftersök av trafikskadat vilt eller att man behöver vapen av olika kalibrar för jakt på olika vilt.

Riksdagen har tidigare tillkännagivit att en utökning av vapengarderoben bör genomföras. För att ge jägarna de möjligheter som de önskar och förtjänar för att kunna bedriva en ansvarsfull jakt är det angeläget att regeringen skyndsamt återkommer med ett förslag som motsvarar vad riksdagen har tillkännagivit.

Fru talman! Jag vill avsluta mitt anförande, eftersom det är mitt sista före sommaruppehållet, med att önska ledamöterna och presidiet en skön sommar med möjlighet att få lite avkoppling och ladda batterierna. Vi ses snart igen här i kammaren!

Fru talman! Tyvärr kan vi i dag se hur det grova och gängrelaterade våldet tar nya farliga vägar i vårt samhälle. Parallellsamhällets rättsskipning har fått fäste under S-regeringen. Våldet drabbar hela vårt land. Stockholm är just nu hårt drabbat av det dödliga skjutvapenvåldet, och situationen i Malmö har under lång tid krävt särskilda insatser från polisen. Men även i mindre städer som till exempel Borås ser vi dödligt gängrelaterat våld.

En sådan uppvisning av våld och total avsaknad av respekt för rättsväsendet förtjänar samhällets kraftfulla fördömande. Kampen mot den organiserade brottsligheten måste intensifieras. Vårt samhälle måste kunna garantera säkerheten för våra medborgare.

Regeringen är ytterst ansvarig för att utvecklingen har gått åt fel håll. Det dödliga våldet kan och får inte normaliseras. En rapport från Brå visade nyligen att Sverige ligger i topp när det gäller dödligt skjutvapenvåld i Europa. Det kräver ordentliga åtgärder för att tryggheten ska återskapas, men trots detta har regeringen inte varit beredd att vidta verkningsfulla åtgärder mot gängkriminaliteten och våldet.

I dagens debatt behandlar vi vapenfrågor, och då kan jag likt tidigare talare konstatera att i stället för att göra det svårare för gängkriminella att begå våldsbrott med illegala vapen riktar regeringen fortfarande i många fall udden mot den svenska jakt- och skytterörelsen. Det handlar ofta om att försvåra för dem som laglydigt äger och hanterar ett vapen trots att det inte är dessa vapen som används i gängens uppgörelser.

Fru talman! Jag kan konstatera att det i utskottet har samlat en majoritet gällande elva tillkännagivanden till regeringen med anledning av motionsyrkanden om vapenfrågor. Det är en del av de cirka 100 tillkännagivanden som är resultatet av justitieutskottets arbete under detta riksdagsår.

Vi kristdemokrater anser naturligtvis fortfarande att det behövs ytterligare insatser för att komma åt kriminellas innehav av vapen och sprängmedel, men vi menar att detta kan och måste genomföras på ett sätt så att det inte skapar problem för vanliga jägare och sportskyttar. Redan i dag omges vapenägande av många regler, och samhället har många kontrollfunktioner för den som äger ett vapen. Att gängbrottsligheten agerar hänsynslöst och samhällsfarligt ska inte gå ut över skyttars och jägares vapenhantering.

I dagens Sverige finns cirka 550 000 registrerade vapenägare. Studier under en tioårsperiod har visat att av de vapen som användes vid grova brott var det endast 1,2 vapen, alltså ungefär ett vapen, per år som kom från jakt eller sportskytte. Det är alltså en mycket marginell del.

För oss kristdemokrater är det självklart att inte bunta ihop jägare och sportskyttar med dem som beter sig allra värst i samhället. En överimplementering av vapendirektiv eller annan onödig reglering som försvårar för laglydiga vapenägare är inte metoden för att få stopp på det ökade antalet skjutningar på våra gator och torg.

Hårdare tag mot gängbrottsligheten behöver kraftfulla åtgärder för att säkra tryggheten i vårt samhälle, men det kan, som vi ser det, ske utan att försvåra tillvaron för laglydiga och ansvarsfulla vapenägare. Det är ett synsätt som delas av en majoritet av justitieutskottet, vilket det här ärendet visar. Utskottets ställningstagande visar att det finns vägar att möta jägares och sportskyttars önskemål om förenklingar för vapenägande utan att samhällets säkerhet blir påverkad.

Fru talman! Jag vill nämna något av det som tas upp i detta ärende.

Vad gäller vapenbrott har regeringen genomfört en del åtgärder för att skärpa straffen. Bland annat har minimistraffet för grovt vapenbrott höjts, och nyligen föreslogs att straffet för synnerligen grovt vapenbrott ska höjas från sex till sju års fängelse. Det är välkomna höjningar, men de är otillräckliga. De grova vapenbrotten ligger bakom de senaste årens ökade skjutvapenvåld. Tillgången på vapen och på personer som är villiga att använda dem är en avgörande faktor när det gäller de gängkriminellas makt.

Vi menar att vapenbrotten måste innebära betydligt strängare straff. Vi vill se en väsentlig höjning av straffen för vapenbrott. Maxstraffet för synnerligen grovt vapenbrott borde just ta sikte på de absolut grövsta vapenbrotten, och maxstraffet borde vara betydligt högre än de sju år som regeringen har föreslagit. Även om vi välkomnar de senaste årens straffhöjningar menar vi att dessa höjningar är otillräckliga för att bemöta de senaste årens ökande skjutvapenvåld.

Utifrån detta yrkar jag bifall till reservation 1.

Fru talman! Min kollega Bergheden har mycket förtjänstfullt räknat upp många av utskottets tillkännagivanden. Jag vill också belysa det som handlar om en ny tillståndsmyndighet för vapenlicensärenden.

År 2015 beslutade riksdagen att en ny myndighet med ansvar för jaktfrågor och viltförvaltning skulle inrättas. Detta beslut har regeringen hittills vägrat att följa. Det är beklagligt av ett flertal skäl. De långa handläggningstiderna i vapenlicensärenden är ett problem som drabbar landets vapenägare, och det kan ifrågasättas om vapenlicensärenden är en sådan uppgift som Polismyndigheten är bäst lämpad att ansvara för.

Kristdemokraterna anser att Polismyndigheten ska fokusera på sina polisiära kärnuppgifter. Utifrån den situation vi ser i vårt samhälle anser vi att polisens uppgifter behöver renodlas ytterligare. Att hantera vapentillstånd är en sådan fråga som lämpligen flyttas från polisen till en ny myndighet. Att den rödgröna regeringen inte agerar i frågan trots att tillkännagivanden flera gånger riktats om införandet av en ny jaktmyndighet är anmärkningsvärt.

Vi förutsätter nu, utifrån det nya tillkännagivandet, att regeringen återkommer snarast med åtgärder för att få till stånd en ny myndighet för jaktfrågor och viltförvaltning och att licenshanteringen läggs på denna.

Fru talman! Det behöver också göras en översyn av vapenlagstiftningen. Kristdemokraterna anser att det är en avsevärd skillnad mellan den som handhar ett legalt vapen och den som använder ett illegalt vapen. Denna skillnad görs dock inte tydlig i dagens lagstiftning. Vi anser att det borde förändras. Det är en väsentlig skillnad mellan de stränga tillståndssystem för jaktvapen, sportskyttevapen och samlarvapen som finns i Sverige och den illegala import och tillverkning av vapen som används i kriminella konflikter. Det måste också avspeglas i lagstiftningen.

Det behövs en översyn för att skapa ett regelverk som inte i onödan försvårar för jakt- och sportskytte. Dessutom bör det göras en tydligare åtskillnad mellan bestämmelser för jakt- och sportskyttars vapenhantering och de straffrättsliga bestämmelser som syftar till att komma till rätta med den illegala vapenhanteringen.

Fru talman! Vi behöver, som ärendet visar, också följa tillkännagivandet gällande licenshantering vid vapenbyte och kraven för vapenlicens.

Fru talman! Det här ärendet visar att det är möjligt att välja en annan inriktning än den väg som regeringen hittills valt för kontroll och åtgärder vad gäller vapen i vårt land. Regeringen har hittills lagt flera förslag som försvårat för lagliga vapenägare och också föreslagit lagändringar som inneburit en överimplementering av de europeiska vapendirektiven i stället för att presentera kraftfulla förslag för att möta de illegala vapnen i vårt samhälle.

Dagens elva tillkännagivanden visar att det finns en majoritet i Sveriges riksdag som vill gå en annan väg. Det är dags att regeringen lyssnar till det budskapet.

Med detta vill jag avsluta med att säga att vi stöder de elva tillkännagivanden som gjorts i utskottshanteringen och också de reservationer som vi gjort i betänkandet, men jag yrkar som sagt bifall endast till reservation 1.

Fru talman! Illegala vapen är ett gissel. De används vid maktutövningen och i den brutala terror som råder i vissa områden, från inte minst kriminella gäng och personer som ägnar sig åt att släcka ned friheten för folk. Samtidigt är legala vapen till stor glädje och helt nödvändiga för att vi ska kunna utöva en rimlig jakt i landet och för att människor med helt legitima intressen som sportskytte ska kunna utöva sin idrott och sitt intresse.

Liberalerna står bakom de flesta av förslagen om tillkännagivande. Inom ramen för översynen tycker vi att man också ska se över de synnerliga skälen. Femårsregeln, som vi har pratat om länge, ska kanske sträckas ut i tid. Man kanske ska förenkla den via till exempel skytteklubbar. Men det är viktigt att komma ihåg, precis som Moderaternas Sten Bergheden sa, att inne på Regeringskansliet försvann vapen som var extremt lagliga och rimliga att ha. De försvann någonstans.

Det är alltså inte så att vapen inte kan komma på drift bara för att de är inlåsta och för att en omdömesgill person har ansvaret. Det är därför viktigt att man behandlar halvautomatiska vapen och revolvrar på ett mer försiktigt sätt. Därför står vi inte bakom samtliga förslag om tillkännagivanden i betänkandet. Men det är viktigt att minska byråkratin och underlätta för legala vapeninnehavare att antingen vara jägare och göra det viktiga värvet eller att ägna sig åt en helt rimlig och acceptabel sport, som sportskyttar gör.

Fokus ska, vilket flera har talat om tidigare, naturligtvis läggas på de illegala vapnen. Det handlar om hur de kommer in, hur delar av dem kommer in, hur det handlas med dem, hur man kan söka efter dem, vilka straff vi använder och inte minst vilken verktygslåda vi ger polis och åklagare när de ska jaga dem som ligger bakom den omfattande införseln.

Utskottet kommer i nästa vecka att tala om tullens befogenheter. Vi får inte sluta än. En del har redan önskat glad sommar. Det vill jag gärna önska dem som inte kommer att vara här i kammaren mer, även om några, kanske alla faktiskt, kommer att vara här på måndag. Tullverkets befogenheter är en viktig del i att bekämpa de illegala vapnen i vårt samhälle.

Fru talman! Jag ska bjuda Sten Bergheden på lite tid, eftersom han som vanligt hade mycket att säga. För tids vinnande nöjer jag mig därför med att yrka bifall till reservation 17 om handel med vapen.

Fru talman! Jag hör normalt sett till miljö- och jordbruksutskottet. Det känns därför kul att få göra debut i och ett litet inhopp hos justitieutskottet. Jag tar gladeligen denna debatt. Det är viktiga frågor, som på många områden har starka kopplingar till frågor som vi jobbar med i miljö- och jordbruksutskottet.

I de frågor som jag hanterar i miljö- och jordbruksutskottet möter jag många exempel på hur lagstiftning med ett kanske i grunden vällovligt syfte drabbar enskilda snarare än att möta det problem man vill hantera. Man målar med breda penseldrag vid utformningen av lagstiftningen, vilket sedan drabbar enskilda helt i onödan. Vi ser det i fråga om strandskyddet, där lagstiftningen, genom att utgå från stadens förutsättningar, hindrar landsbygdsbor från att utveckla sin bygd. Vi ser det i fråga om skogen, där viljan att skydda mer skog drabbar enskilda skogsägare extremt hårt. Vi ser det också väldigt tydligt i vapenfrågorna. Jakten på illegala vapen går tyvärr ofta ut över laglydiga vapenägare.

Vi har i den här och tidigare debatter i dag hört ett antal anföranden och exempel på det allvarliga läge Sverige befinner sig i när det gäller gängvåld och dödligt våld med skjutvapen. Sverige har allvarliga problem med brott kopplade till kriminella uppgörelser. Våldet har ökat i både omfattning och grovhet, i synnerhet genom ökad användning av skjutvapen.

Låt mig vara väldigt tydlig. Illegala vapen hör inte hemma i vårt samhälle. Olaga vapeninnehav och vapensmuggling ska leda till hårda och omedelbara konsekvenser. Det finns en bred samsyn om det i Sveriges riksdag, och det är bra.

Fru talman! Illegala vapen ska bort. Men låt mig vara precis lika tydlig med att vi ska värna våra jägare, sportskyttar och vapensamlare. Det går faktiskt att kombinera. När vi i Sveriges riksdag pratar om de här frågorna har vi ett stort ansvar för att hålla isär äpplen och päron. Det är lätt att koppla ihop illegala vapen med legala vapen. Det är lätt att prata svepande om global statistik om skjutvåld och koppla ihop det med legal vapenhantering. Men som Ingemar Kihlström från Kristdemokraterna var inne på och gav oss siffor på finns det faktiskt ingen forskning, i alla fall inte mig veterligen, som stöder att det skjutvåld som vi ser i samhället i Sverige i dag är kopplat till legala vapen. Därför är det otroligt viktigt att vi pratar om rätt saker, så att vi kan vidta rätt åtgärder och insatser för att möta problemet med de illegala vapnen.

För Centerpartiet är det viktigt att hålla den gränsen. Vi har gjort det från början till slut i den nästan evighetslånga följetongen när det gäller vapendirektivet. Och vi kommer att fortsätta göra det. Men det handlar inte bara om att värna laglydiga medborgares perspektiv i nya förslag. Det handlar också om att förändra nuvarande lagstiftning och rätta till de skevheter som finns.

Jag blev därför väldigt glad när jag såg de elva tillkännagivanden som justitieutskottet föreslår riksdagen att besluta om. En av de frågor som tas upp i betänkandet är behovet av nytag om vapenlagstiftningen i Sverige, fru talman. Vi behöver åstadkomma ett sammanhållet, enhetligt, ändamålsenligt, proportionerligt och inte minst rättssäkert regelverk för hur vapen ska hanteras i Sverige. Vapenlagstiftningen har, precis som en hel del annan lagstiftning i nuläget, blivit ett lapptäcke. Den är allt svårare att uttyda, och den blir mindre och mindre rättssäker och mindre effektiv. Det är viktigt att vi gör detta. Det krävs en sammanhållen lagstiftning för vapen i Sverige.

En annan viktig fråga som utskottet lyfter upp i sina förslag till tillkännagivande är behovet av att omorganisera myndighetsansvaret för vapenfrågor. Det är en fråga som vi i miljö- och jordbruksutskottet också diskuterar med regelbundenhet. Tillkännagivandet från 2015 som det hänvisades till tidigare kom från MJU.

Det finns ett stort behov av att samla kunskap och kompetens kring vapenfrågor på en egen myndighet. Företrädesvis skulle detta kunna göras på en viltmyndighet. Jag är verkligen ingen vän av att utöka den redan ganska breda myndighetsfloran. Men vi ser att både jakt- och vapenfrågor sprids på flera myndigheter, och för att kunna ta ett samlat grepp ser vi ett stort värde i att inrätta en ny myndighet som kan hantera frågorna på ett sätt som motsvarar de förväntningar vi kan ha på en effektiv förvaltning. Det skulle sannolikt också bemöta flera av de tillkännagivanden justitieutskottet föreslår, till exempel kortare handläggningstider eller bättre fungerande tillsyn.

Det är till exempel viktigt att regeringen tillsätter en utredning som tittar på om ansvaret för tillsyn av och tillståndsprövning för skjutbanor inte borde ligga på förslagsvis en viltmyndighet. Polisen har enormt många uppgifter att ägna sin värdefulla tid åt. Låt dem göra det i stället för att grubbla över om ett visst vapens utseende gör det mer eller mindre lämpligt för jakt eller kontrollera kulfång på en skjutbana.

För mig är det första gången jag deltar i den här debatten med er, men för många av er är det här en fråga som ni har debatterat många gånger. Många av de tillkännagivanden som i dag görs gäller sådant som har lyfts fram från utskottets sida även tidigare. Jag är verkligen glad att utskottet lyfter fram de här viktiga frågorna, men jag är såklart också bekymrad över att regeringen inte levererar på de upprepade tillkännagivanden som riksdagen har gjort i de här frågorna.

Därför är det väldigt viktigt att riksdagen återigen skickar tydliga signaler både till regeringen och till samhället när det gäller vapenfrågor. Illegala vapen ska bort från vårt samhälle, men landets samlare ska kunna fortsätta samla, landets jägare ska kunna fortsätta jaga och landets sportskyttar ska kunna fortsätta träna, tävla och vinna mästerskap runt om i världen. Med det yrkar jag bifall till utskottets betänkande.

Fru talman! Jag önskar er allihop en glad sommar.

Vapenfrågor

(TREDJE VICE TALMANNEN: Tack för det! Vi önskar ledamöterna detsamma. Det är som många gånger förr nästan skolavslutningsstämning i en del av de debatter vi har före sommaren, dock inte alla.)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 22 juni.)